**

De Lyckliga Kompisarna

Hugos sång lp

Wild Kingdom/Sound Pollution

PUNK Inom en genre som i alla fall i teorin bygger på uppror kan ren munterhet också vara en provokation i sig. Och på så sätt är comebacktruppen upprörande som få. De Lyckliga Kompisarna trallar sig igenom spår som ”Göteborg city golf”, ”Hugos sång” eller ”Fylle-sms till FRA” med en frejdig energi som om det åter stod 1991 i almanackan och folkölen bubblade i näsan. Jo, jag tackar. Som inställsamma smekningar av nostalginerven fyller därmed många stycken sin funktion, men jag saknar ändå att Mart Hällgren bättre tog tillvara det vemod som ständigt lurar i bakgrunden. Glatt är inte alltid rätt.

Bästa spår: ”Tidsportalen”

***

The Dillinger Escape Plan

Option paralysis

Season Of Mist/Sound Pollution

MATHCORE Att kvintetten gör musik som bäst beskrivs med en bokstavsdiagnos är ingen omvälvande nyhet. Den är ständigt labil, växlar mellan teoretiskt finlir och praktisk brutalitet och ger här oförutsägbarheten tio nya definitioner. Denna kreativa rastlöshet är emellertid inte enbart av godo. Uttrycksvidden gör att rent fantastiska partier följs upp av avsnitt som är så irriterande att man helst vill örfila upp dem, ofta i en och samma låt. Därför funkar ”Option paralysis” bäst när albumet avnjuts i stramt hållna portioner, allt för att hålla hyperaktiviteten i schack.

Bästa spår: ”Widower”.

Som tidigare har aviserats så kommer de svenska black metal-gunstlingarna att vika en stor del av sitt gig på Sweden Rock Festival i sommar åt en tribut åt svenska legendarerna Bathory.

Och vem kan bättre introducera denna happening – om inte bortgångne Quorthons pappa, Black Mark-bossen Börje ”Boss” Forsberg? 

– Det känns förbannat bra att få med Boss på ett hörn, då han på något sätt är den enda levande länken till Bathorymyten. Giget kommer fortfarande vara en tributspelning och inget annat, men visst fan känns det hedervärt att göra det med hans välsignelse, säger Watains frontman Erik Danielsson.

Bandet kommer inleda sitt framträdande med 45 minuter eget material, innan själv hyllningsföreställningen tar vid.

Och som om detta firande inte skulle vara nog kommer prenumeranterna på Sweden Rock Magazine att med nästa nummer få en exklusiv cd, där Watain tolkar Bathorys ”The return of darkness and evil” samt bjuder på en ny låt i form av ”Reaping death”.

New Jerseys stoltheter har offentliggjort första smakprovet från kommande skivan ”American slang” på sin Facebooksida.

Albumet, som släpps den 15 juni, är liksom föregångaren ”The ’59 sound” producerat av Ted Hut och består av följande låtar:

1. American slang

2. Stay lucky

3. Bring it on

4. The Diamond church street choir

5. The queen of Lower Chelsea

6. Orphans

7. Boxer

8. Old haunts

9. The spirit of jazz

10. We did it when we were young

Nöjesfältet på Djurgården i Stockholm har presenterat sitt program för sommaren 2010. Och nog finns det en rad konserter att spana in då vädret förhoppningsvis är lite mer humant än det är just nu.

Några större sensationen har jag svårt att hitta. Förutom The Cult, som ställer sig på stora scenen den 6 augusti. Det känns dumt att missa som uppvärmning till Sonisphere dagen efter.

Kolla in schemat själva:

• 28/5, Mustasch (Stora scen)

• 7/6, Deathstars (Lilla scen)

• 8/6, The Poodles (Lilla scen)

• 27/7, HEAT (Lilla scen)

• 6/8, The Cult (Stora scen)

• 16/8, Pain (Lilla scen)

• 17/9, Europe (Stora scen)

Nyligen återformaterade gungmaskinen hade i går världspremiär för sitt färska material på Hotell Rival vid Mariatorget i Stockholm.

Gruppen framförde två set, därav den första timmen var exklusivt vikt åt de nya kompositionerna. Då inga låttitlar eller övrig mer detaljerad information har nått undertecknad, och jag inte heller har hört låtarna i studioversioner, kan jag inte presentera någon genomgång av mer analytisk karaktär. Men kan ändå konstatera att gruppen håller sin funk-o-metal carpet ride flygande även 2010. Speciellt avslutningsnumret visade på god tåga, men också övriga bitar var direkt igenkännbara i den blandning av funk, rock, psykedelia och korkskruvslockar som är bandets signum.

Efter en kort ölpaus var det sen dags för kvartetten – Conny Bloom (sång och gitarr), Franco Santunione (gitarr), Andy Christell (bas) samt taktfaste Niclas Sigevall (trummor) – att locka den sittande publiken ur biostolarna.

Och, ja. Med idel favoriter som ”Psychedelic eyes” (video nedan), ”Groovus maximus”, ”Mary in a mystery world”, ”Rags to riches” och ”Bad motherfunker”, för att nämna några, blev det till slut lite sexdimma i luften i lokalen.

Nu återstår bara att gruppen tecknar ett nytt kontrakt och får ut skivan. Jag om någon är nyfiken på att höra mer – på riktigt.

I afton ämnar den återuppväckta groovemaskinen från huvudstaden avtäcka nytt material på Rival.

I stan?

Sugen att se? Typ… gratis?

Då är det bara att mejla mig i dag på mattias.kling@aftonbladet.se och döpa mejlet till ”Electric Boys” så fixar jag lista. Två platser står på spel, så tveka inte. 

Lite förhållningsregler, bara. Och de är fan så viktiga. Fixar ni inte dessa enkla, så är det inte heller någon medverkan. Så enkelt är det.

Jag vill ha:

Fullständigt namn. Och mobilnummer.

Svårare än så är det inte.

Happy hunting. Och ses på Rival om några timmar.

Rörlig media på internet är så 2010. Och stort. Eller nåt.

I alla fall så har skivbolaget Metal Blade nu tagit steget ut i den visuella sfären, och i veckan lanserat sin egen webb-baserade tv-kanal. Bland premiärklippen ingår ett inslag där Armored Saints John Bush och Joey Vera bjuder på lite matlagning, garanterat tuffare tv än Plura och Mauro. Och med mindre ölkaggar och Dylanreferenser.

– Vi är grymt peppade över Metal Blade TV, bröstar sig bolagets grundare Brian Slagel i en pressrelease.

– För utom artisterna på vår label kommer vi även bjuda på godbitar från heavy metal-världen i stort. Vi vill ta tittarna bakom scenen och ge dem en chans att se banden i nya omgivningar. 

Tjuren från Toronto och hans manskap siktar som vanligt på de nedre kroppsregionerna. Därför har kommande albumet, som släpps andra veckan i maj, fått den föga omskrivande titeln ”Below the belt”.

Men redan nu är haussen igång på trions hemsida. Under veckorna fram till albumrelease kommer, lika punktligt som afterworkölen som firar slutet på ännu en arbetsvecka, en liten teaser presenteras varje fredag. Redan nu ligger två snuttar uppe, och som om detta inte vore nog finns även första singeln ”Full of regret” uppe för streaming.

Den fullständiga låtlistan för ”Below the belt” är som följer:

1. I think bad thoughts 
2. Active volcanoes 
3. Tonight is fine 
4. Magic snake 
5. Had enough 
6. (I can’t handle) Moderation 
7. Full of regret 
8. The sore loser 
9. Like dynamite 
10. Apology accepted 
11. I wanna break up with you

Bandet har dessutom tre bokade Sverigeframträdanden framöver. Premiär när detta skrivs äger rum under Peace & Love i Borlänge den 2 juli, medan Karlskogafestivalen Putte I Parken får påhälsning den 31 samma månad.

Dessuom har gruppen äran att egga hockeypublik i Globen den 9 oktober, som uppvärmningsakt inför NHL-trupperna San José Sharks och Columbus Blue Jackets.

Puck rock? You got it!

**

Scorpions

Sting in the tail

Sony BMG

HÅRD ROCK Lite typiskt är att den tyska institutionen först vid aviserad nedläggning återigen får hyfsat hög svansföring. Speciellt gäller det albumets andra halva, där den kommersiellt gångbara andan på ”Crazy world” blandas med referenspunkten ”Love at first stings” fasta nypor. I ”Turn you on” och ”Spirit of rock” visas en tåga som gruppen ofta saknat på senare år, vilket också gör det lättare att ha överseende med ett par alltför sentimentala ballader. Men avsaknaden av helt konsekvent kvalitet gör ändå ”Sting of the tail” till ett bokslut som mer är ett försiktigt farväl än en färgsprakande final.

Bästa spår: ”Turn you on”.

****

Triptykon

Esparistera daimones

Century Media/EMI

METAL Det här är ungefär lika svårsmält som ett hamburgerbröd fyllt med taggtråd. På den naturliga uppföljaren till Celtic Frosts ”Monotheist” drar Tom Gabriel Fischer målbegreppet avanthard till sin absoluta spets och tar beundraren med på en plågsamt nervig exkursion där den rakaste vägen mot målet oftast ses som en styggelse. I stället är fullbordandet av huvudpersonens egen ockulta triptyk ofta en ångestridet tung och lunkande historia som borrar sig djupare och djupare i sinnet fram till den omfattande konklusionen ”The prolonging”. Och då har allmän väg upphört för länge sedan. Hit går färden på egen risk. 

Bästa spår: ”A thousand lies”.

Meriterade Floridagänget har stött på patrull i förverkligandet av kommande albumet.

Skivan, som var tänkt som en bullrande återförening av kärntrion från bandets tidiga karriär, får om möjligt spelas in helt utan virvelvindssnabbe Pete Sandoval bakom trummorna.

Sandoval (på bild ovan) har nyligen genomgått en ryggoperation efter en längre tids smärtor, och det är ännu oklart när han är fullt återställd. Rollen som trummis på Morbid Angels första studioattack med David Vincent som frontman sedan 1995 års ”Domination” kommer i stället att axlas av Tim Yeung, känd från bland andra Hate Eternal, All That Remains, Vital Remains och Nile.

Comebackalstret, ännu odöpt men enligt bokstavskonsekvensen torde en titel med begynnelsebokstaven ”I” vara ett hett tips, är tänkt nå publik konsumtion någon gång under året via Season Of Mist.