Sista inlägget för året blir, föga originellt, ännu en tillbakablick. En uppföljning på mastodontgenomgången från i fredags, då de trevligaste plattorna som släpptes under 2012 presenterades med pompa och ståt och väldigt många adjektiv.
Och ord må vara en sak. Det är mitt gebit, mitt sätt att skildra och analysera. Men det centrala för denna blogg är ändå musiken, det där känslomedium som gör att jag med jämna mellanrum och med ojämnt resultat finner det befogat att formulera mina tankar i skrift.
Därför är det spellistedags nu. En ljudlig rekapitulation av de förflutna månadernas albumsläpp som på Spotify ger hela 1606 låtar med en sammanlagd speltid på över fyra dygn. Och som i rättvis ordning kompletteras med en Wimp-lista med de plattor som inte finns tillgängliga hos den förstnämnda streamingtjänsten. Ett tydligt exempel på hur bra de olika lyssningsplattformarna kompletterar varandra.
Listorna som omfattar årets albumsläpp (med några ep-releaser som extra garnityr) tar du del av här och här.
Den som inte känner för dygnetruntlyssnande veckan ut kanske hellre kollar in 2012 års fräckaste låtar. En nätt kollektion mätande 222 stycken på Spotify och 203 bitar på Wimp som visar på årets bredd och spänning. Endast 16 timmar av ditt liv per pjäs tar dessa kollektioner i anspråk. Väl värda varje sekund, må jag säga.
Och med detta knyts påsen ihop om det här året. Tolv månader som har bjudit på få triumfer, men desto fler förluster.
2012 – fuck you.
2013 – du är så otroligt välkommen.
Rått nytt år, kära vänner och fiender. Vi ses på andra sidan raketerna och champagnekorkarna.
Så säkert som att det i dag är den första december så presenteras det ännu en årssammanfattning.
Den här gången handlar det om metalmagazinet Close-Up som i nya numret viger ett försvarligt antal sidor (14) åt 2010 års tuffaste musik – och dessutom bjuder alla Spotifyanvändare på smakprov från de flesta skivorna på listan.
Nyfiken på hur det låter? Spotifylänken hittar du här.
Hur skribentlistorna från bland andra undertecknad, Robban Becirovic, Daniel Josefsson, Jonn Jeppson ser ut på papper går bra att läsa i tidningen som finns att köpa just nu.
Som tydligt är, har det varit dåligt med uppdateringar med texter av yours truly och annat under december. Jag skyller på flyttstök, en önskan om lugn och ro när tillfälle gavs och allmänt rådd med gästbloggare och övrig administration.
Men, i alla fall. För er som inte har önskat/orkat köpa papperstidningen eller missat skiten på nätet så kommer här december i ett sammandrag.
Publicerad 12/12:
++++
Backyard Babies
Them XX
Billion Dollar Babies/Versity/Universal
HÅRD ROCK
För en gångs skull så är huvudinslaget det minst intressanta.
När Nässjös mest högexplosiva bidrag till den svenska rockhistorien väljer att sluta pärmarna runt en tjugoårig karriär så blir det egentliga bokslutet just – en bok. Och som sådan är kaffebordsprodukten ”Them XX” synnerligen läcker och iögonfallande. I ett generöst paket sammanfattas karriären i bildform. I svartvitt. Ickekronologiskt. Och, så klart, så snyggt att ögonen önskar sig plastikoperationer och nya linser.
Men det som verkligen motiverar inköpspriset är i stället de fyra skivor som dispositionsmässigt fungerar som ett tänkbart anslag till fotoparaden. Det borde liksom räcka med en cd med kvartettens mest kända låtar, men därutöver medföljer inte mindre än två skivor som förenar singelbaksidor med covers och andra mer perifera prestationer. Slående god kvalitet rakt igenom, speciellt där det fräckt tolkas bland andra Social Distortion, Misfits och Ramones, även om några avrundande remixer har mer komplementvärde än äkta njutbarhet.
Dessutom repriseras dvd-utgåvan ”Jetlag – the movie” – en ogenerad skildring av det band som likt inget annat i Sverige tjurrusat in i en sex, drugs & rock ’n’ roll-tunnel och som kommit ut helskinnat på andra sidan – en boxunik dokumentär samt en komplett videoparad.
Är det ett bokslut eller bara ett kapitel som väntar på att kompletteras med nya anekdoter, kroppsjuice och småländskt rockskorrande?
Framtiden får besvara den frågan. Men vad som än må komma är ”Them XX” ett musikaliskt testamente som alla kan dra vinning av.
Mattias Kling
Publicerad 19/12:
ÅRETS BÄSTA ALBUM:
1. Mastodon
Crack the skye
PROGROCK Brent Hinds råkade i slagsmål med singer/songwritern William Hudson i Las Vegas, hamnade i koma och rehabiliterade sig därefter i åtta månader på verandan med en akustisk gitarr och söta rökverk. Under dessa förutsättningar föddes så ”Crack the skye” – ett verk som drivs av ett konceptuellt tänkande och som kopplar ihop Stephen Hawkins teorier med Rasputin och… luft. Det må låta hur pretentiöst som helst. Men slutsatsen är bara oerhört utmanande och makalöst bra på en och samma gång. Ett mästerverk så fantastiskt att himlen rämnar.
2. Alice In Chains
Black gives way to blue
ROCK/METAL Med ballar av stål plockar William DuVall upp Layne Stayleys fallna mantel och bildar ett nervdallrande par med Jerry Cantrells skärrade harmonier. Det finns bara fem ord som i år är synonyma med succécomeback. Och det är ”Black gives way to blue”.
3. Behemoth
Evangelion
DEATH METAL Med en förbluffande lätthet förvandlar gruppen sina burdusa höghastighetsattacker till vanilj som fullkomligt smälter i munnen. Låtarna, för det handlar verkligen om låtar, är så medryckande att man bara kan häpna. Och vare sig det handlar om Morbid Angel-dunder eller Bathory-brak är ”Evangelion” ett glädjebudskap som kan övertyga fler än de redan frälsta.
4. Hardcore Superstar
Beg for it
HÅRDROCK Nytillskottet Vic Zino sprutar en redan överstyv thrashsleaze så full av energi att inte ens en lätt stillastående halvballad i halvtid lyckas slå hål på en uppåtgående formkurva. Guldlåtarna staplas på varandra under en uppsluppen fest som inte är över innan de sista tonerna i ”Innocent boy” aviserar hemgång med tungt huvud och lätt hjärta.
5. Candlemass
Death magic doom
METAL Candlemass hämtar upp sin vågspräckande tyngd från medvetandets mörkaste vrår, men smyckar därtill med harmonier så luftiga att de svävar likt moln runt bergstoppar. Det märks i Tony Iommi-tjocka riff, i Rob Lowes högst myndiga sång och i låtar så väldiga att de borde ha egna gps-koordinater.
ÅRETS BÄSTA LÅTAR:
1. Mastodon
The czar…
PROGROCK Via fyra passager tas lyssnaren med på en halsbrytande tiominutersfärd där det absolut bästa från rockhistorien presenteras på ett blänkande silverfat.
2. Katatonia
Liberation
METAL Lika fantastisk som snöstormen utanför fönstret, lika varm som ett par ben under filten.
3. Hardcore Superstar
Innocent boy
HÅRDROCK Så här ska ett superalbum knytas ihop – med en Mötley Crüe-fräsig hymn som är allt annat än oskyldig
4. Hatebreed
In the ashes they shall reap
METALCORE En upplyftande uppmaning att kämpa vidare, vilken skit världen än må kasta på dig.
5. Bring Me The Horizon
It was written in blood (L’Amour LA Morgue remix)
METAL/HARCORE Det här bandet är mer än fräcka frisyrer och skinntajta jeans. Bara så att ni vet.
Publicerad 2/1 2010:
00-TALETS BÄSTA LÅTAR
1. ONE OF US MUST HANG (KHOMA)
ROCK Efter två minuter och fyrtiosju sekunder stannar tiden. Då brister alla skyddsvallar. En sorgsen gitarrslinga får växa sig övermäktig och sköljer över lyssnaren likt en tsunamivåg som samtidigt är hotfull och så förbannat vacker att den inte hör hemma i den här usla världen. Och när den sista tonkaskaden har ebbat ut står sångaren Jan Jämte fortfarande flämtande och viftar med armarna i hopp om att finna balans. Nollnolltalet har aldrig låtit vackrare än så.
2. B.Y.O.B. (SYSTEM OF A DOWN)
METAL I textraderna ”Why don’t presidents fight the war?/Why do they always send the poor?” sammanfattas en hel tidsanda, påeldad och förargad av George W Bushs krig mot terrorn i Irak och mot den egna befolkningen på hemmaplan. Trött polemik, kanske. Men tonsatt av en musikalisk uttryckstombola där thrash möter solskenspop och österländska harmonier blir det som ett brandtal av inspiration. Blast off – it’s party time!
3. THE DRAPERY FALLS (OPETH)
METAL Få låtidéer håller för att kavlas ut i närmare elva minuter. Men i Opeths fall är den omfångsrika formen snarare en förutsättning än en begränsning och innan ridån till slut faller har i stort sett alla sinnesstämningar bearbetats.
4. ALL ON BLACK (ALKALINE TRIO)
PUNK I år skaffar jag låtens galghumoristiskt tvetydiga öppningsrad som magtatuering. Det är mitt enda nyårslöfte, då det här är ett stycke som verkligen är hudnära.
5. PARABOLA (TOOL)
METAL Under 1980-talet gjorde Queensrÿche termen ”thinking man’s metal” till sitt adelsmärke. Tjugo år senare tar Maynard James Keenans intrikata konstellation över den yrkesbeteckningen, med en perfekt avvägning mellan intellekt och auktoritet.
6. PASCHENDALE (IRON MAIDEN)
METAL Inte bara för att Maiden är Maiden, och därmed per definition världsbäst. Utan minst lika mycket för att det här är Steve Harris mest närgångna krigsskildring sedan ”Afraid to shoot strangers”.
7. HURT (JOHNNY CASH)
COUNTRY En man som har börjat skönja slutet på sin livsresa tar Trent Reznors självdestruktiva gospel och gör den till sin egen sorti. Den som inte berörs av den färden har inget hjärta.
8. ANGEL’S WINGS (SOCIAL DISTORTION)
PUNK När turen är slagen i botten går det alltid att lita på att Mike Ness lyfter upp en igen. Som med denna fantastiska avslutningsfanfar på albumet ”Sex, love & rock ’n’ roll”.
9. M.I.A. (AVENGED SEVENFOLD)
METAL Ett formidabelt möte mellan Iron Maidensk galoppmetal och solbränd västkusthardcore.
10. FACING WHAT CONSUMES YOU (HATEBREED)
METALCORE Vill du bygga muskler, se då till att ha Connecticuts finest som träningsmusik. Biffigare än så här blir det knappast.
Ah… december. Listorna och summeringarnas förlovade månad.
Just därför kommer jag här, under hela december månad, att upplåta bloggplats åt musikbranschmänniskor som får presentera sina topplistor avseende 2009 under vinjetten ”Topp tre vid tre”. Minst en stjärna av hög eller låg status kommer att medverka per dag, men om alla mina förfrågningar ger resultat så kommer det bli två per dygn. En vid klockan 15.00 på dagen och en som publiceras tolv timmar senare.
Rejset börjar på tisdag, 1 december, vid 15.00 med att Hardcore Superstars hårdslående trummis Magnus ”Adde” Andréasson skriver om fontänorgasmer, Korn och en tung iPod-docka. Sedan följer löst branschfolk som kan hänröras till SVT, In Flames, Sonic Syndicate, Dead By April, Tiamat och Sabaton. Bland annat, för om de internationella förfrågningarna går igenom så kan ni vänta er en stjärnkavalkad helt klart värdig nollnoll-talets sista upphetsade andetag.
