Kanske det mest oväntade mötet i det just nu pågående Rockbjörnenminglet på Gröna Lund i Stockholm:
En viss black metal-sångare från ett visst dunderhyllat band.
Tvärtemot vad man kan tro så säger sig Erik Danielsson trivas bra på tillställningar likt dessa – och passar även i farten på att avslöja att hans grupp – ansvariga för årets album 2010 i och med ”Lawless darkness” – ligger i stargroparna för att påbörja arbetet på en uppföljare.
– Jag åker till Transylvanien nästa vecka för att skriva, säger han.
– Jag har hyrt en stuga uppe i Karpaterna där jag ska jobba. Det känns klassiskt, på många sätt.
Om allt går enligt planerna ska den Uppsalabördiga trion börja inspelningarna av det som ska bli album nummer fem tidigt nästa år.
Just i denna sekund presenterar festivalgeneralerna Henrik Eld och Thomas Jernberg den första bokningen till nästa års evenemang i Gävle. Men för er som inte kan vara på plats på Anchor i huvudstaden, där utspelet görs under den nu pågående Bandit-festen där, har jag ändå den stora äran att kunna avslöja att ett av Norges främsta black metal-akter ämnar sprida lite iskyla på festivalområdet vid Gasklockorna.
Hörde jag ett högt ”urgh” där nu?
Ja, det stämmer. Immortal manglar Gästrikland i juli nästa år.
Och hur tufft är inte det på en skala mellan 1 och 666? Gävligt tufft, kanske man kan säga till och med?
I vilket fall som helst har svenskarna inte varit bortskämda med konserter med denna välsminkade trio. En spelning har det blivit på blågul mark någonsin, nämligen på Sweden Rock förra året.
Så det är inte så konstigt att Jernberg är nöjd med första gruppsläppet inför 2011.
– Getaway Rock 2010 var en succé av stora mått för oss. Vi kunde aldrig drömma om att vi skulle dra så mycket folk, och få så bra respons från band, besökare och media som vi faktiskt fått. Vi har verkligen fått blodad tand, och vi känner mer än någonsin att vi här för att stanna. Att bekräfta ett klassiskt black metal band som Immortal visar att vi även fortsättningsvis kommer boka relevanta, aktuella akter i den lite tyngre skolan, säger han.
Festivalen hålls nästa år 7–9 juli. Mer information om evenemanget hittar ni bäst på dess hemsida.
Vem var det som sa att samarbete med pressen inte kan löna sig?
Beslutet att släppa singeln ”Reaping death” tillsammans med Sweden Rock Magazine blev i alla fall en pangsuccé för de svenska black metal-hjältarna. Fler än 10 000 exemplar skeppades ut – och i veckan belönades gruppen med en guldskiva vid en så kallad ”ceremoni” hos Sound Pollution i Gamla stan i Stockholm.
– Den här utmärkelsen är ett bevis på att genren som sådan är att räkna med, kommenterade ensemblens sångare Erik ”E” Danielsson (bilden ovan) priset.
”Reaping death” är hämtad från Watains senaste album, ”Lawless darkness”. Plattan släpptes i början av juni och belönades då med fyra svavelosande plus i Aftonbladet av undertecknad.
Nedanstående topplista hittar ni i dag i Aftonbladet. Som vanligt, när det gäller dylikt rankande, inte alltför lätt att sätta ihop. För det är svårt att värdera och väga upplevelser mot varandra. Speciellt när det gäller så upplevelseintensiva saker som just konserter.
Men, chefen beställde. Och chefen fick det han bad om. Det här, som vi kanske kan kalla…
…KLINGS LIVEHÖJDARE 2010:
1. Watain
(Sweden Rock, Norje, 12 juni)
Förbannat snyggt iscensatt ondska utan förmildrande omskrivningar eller ursäkter. 50 minuter eget material, ett set med Bathory-tolkningar, brinnande treuddar och helvetsvända kors – en formidabel finsmakarhappening samtidigt som svennehårdrockarna trängdes på WASP.
2. Bad Religion
(Vega, Köpenhamn, 24 juli)
Kvällen före i Malmö var bra nog. Men den verkliga urladdningen kom inför 1 400 danskar några våningar över Istedgade. Just där och då blev 30-årskalaset äntligen så kul som förväntat.
3. Deftones
(Getaway Rock, Gävle, 8 juli)
Inte bara för att Chino Moreno återigen rörde sig som en ung man eller för att Max Cavalera gjorde ett oväntat gästspel i ”Headup”. Utan främst för att gruppen har lyckats resa sig ur askan och krävt revansch – starkare än på länge.
Övrigt jättekul i liveväg i år, hittills: In Flames (Sticky Fingers, Göteborg, 17 juni), Khoma (Debaser Slussen, Stockholm, 21 april), Opeth (Cirkus, Stockholm, 30 mars), Rammstein (Metaltown, Göteborg, 18 juni), Danzig (Sweden Rock, Norje, 10 juni), Hatebreed (Arenan, Stockholm, 3o januari), Entombed (Close-Up Båten, Östersjön, 26 februari), Dark Tranquillity (Getaway Rock, Gävle, 8 juli), Bleeding Through (Metaltown, Göteborg, 18 juni), Mustasch (Kafé 44, Stockholm, 5 juni), Europe (Getaway Rock, Gävle, 10 juni).
För tidigt att tänka på mörker och kyla när värmekollapsen är nära?
Icke då. Höst och vinter kommer snabbare än du tror – och med dem norska elakingar och tyska humorpumpor.
Såväl Dimmu Borgir som Helloween presenterar i dag Sverigedatum för oktober och december. Symfonimanglarna från vårt västra grannland aviserar två besök på blågul mark (Stockholm den 12 oktober och Göteborg den 17), medan power metal-arkitekterna slår till med tre datum i december (Lund den 8, Göteborg den 10 samt Stockholm den 11).
Båda grupperna är dessutom aktuella med färskt material inom kort. Dimmu Borgir säger ”Abrahadabra” den 27 september, medan Helloween bjuder på sitt trettonde studio album runt allhelgona.
Biljettsläpp i morgon (Dimmu Borgir) samt på fredag (Helloween).
Som tidigare har aviserats så kommer de svenska black metal-gunstlingarna att vika en stor del av sitt gig på Sweden Rock Festival i sommar åt en tribut åt svenska legendarerna Bathory.
Och vem kan bättre introducera denna happening – om inte bortgångne Quorthons pappa, Black Mark-bossen Börje ”Boss” Forsberg?
– Det känns förbannat bra att få med Boss på ett hörn, då han på något sätt är den enda levande länken till Bathorymyten. Giget kommer fortfarande vara en tributspelning och inget annat, men visst fan känns det hedervärt att göra det med hans välsignelse, säger Watains frontman Erik Danielsson.
Bandet kommer inleda sitt framträdande med 45 minuter eget material, innan själv hyllningsföreställningen tar vid.
Och som om detta firande inte skulle vara nog kommer prenumeranterna på Sweden Rock Magazine att med nästa nummer få en exklusiv cd, där Watain tolkar Bathorys ”The return of darkness and evil” samt bjuder på en ny låt i form av ”Reaping death”.
Huvudstadens främsta sminkkonsumenter lägger nu till en spelning på hemmaplan på den korta Sverigeturné som vankas i vår.
Den 19 april står black metal-bandet, aktuellt med riktigt njutbara skivan ”Angelus exuro pro eternus”, på Klubbens scen – en spelning som också blir spiken i kistan på Europaturnén.
Tidigare bokade datum i Sverige med Dark Funeral är premiären den 5 mars i Skövde, medan Malmö får sin beskärda del änglaprygel kvällen efter.
1. The Undertaker vs Shawn Michaels vid Wrestlemania XXV
Så var det Shawn Michaels tur att utmana dödgrävarens obesegrade Wrestlemania-svit på 16 vinster. Michaels stiger vitklädd ned från himlen till tonerna av änglakörer och The Undertaker stiger upp från helvetets avgrunder medan flammorna slickar arenans tak. De båda ärrade gubbarna bjuder sen på årets match och visar hur wrestling ska vara: Intensivt, spännande och tunnhårigt. Till slut spöar Satan Gud, och sviten är numera 17-0. Evil prevail.
2. CM Punk gör en heelomvändning
Att brottare byter från good guy (face), till bad guy (heel) hör knappast till ovanligheterna, men CM Punks heel turn i höstas är något jag läskar mig extra mycket på. Anledningen till att han är så utbuad och hatad av publiken är nämligen att han är straight edge! Hur genialt är det inte att han som står för ett liv utan sprit och droger får ta skiten, medans till exempel rejv/nu-metalfjanten Jeff Hardy, som nyligen greps med ett stadigt knarklager hemma, är älskad och hyllas av alla? Jänkarna har kanske blivit misstänksamma mot nykterister sedan en viss tysk försökte lägga världen för sina fötter i mitten av det förra decenniet? Skål, CM Punk!
3. John Cena får på nöten av Sheamus
John Cena är en av de brottare som stör mig mest. Han är så vidrigt amerikansk, helylle och klämkäck. Större delen av året har han fejdat med Randy Orton, och de har gjort några riktigt bra matcher, men favoriten är när han nyligen torsrkade WWE-championbältet till den inom WWE färska irländaren Sheamus(även om själva matchen var riktigt dålig). WWE är snåla med att släppa in nykomlingar till toppstriderna, men inte i det här fallet. På bara några månader har Sheamus gått från ”farmaligan” ECW till Raw där han sedan blev WWE-champ på TLC-galan. Att han sen är rödhårig och så rysligt blek att publiken tar med sig skyltar med texten ”Sheamus, get a tan!” på gör det inte mindre roligt.
Inför 2010 hoppas jag på en katolsk/protestantisk fejd mellan irländarna Sheamus och Finlay, att The Great Khali sväljer Hornswoggle och kvävs till döds, att Christian får komma till Raw eller Smackdown samt att The Rated R Superstar, Edge, kommer tillbaka!
Ingemar ”Inky” Gustafsson, 28 år, skriker sig hes i det stockholmska black metal-bandet The Ugly och varvar satansrocken med tv-spel, öl, film och wrestling. En av 2009 års höjdpunkter var wrestlingresan till Finland (med tillhörande hyttmatch på båten), samt att nappa åt sig barndomsidolen Ace Frehleys vattenflaska på dennes Debaser Medis-gig.
En officiell Aftonbladet-lista över årets album presenteras nästa helg, medan en liknande signerad yours truly finns i senaste numret av Close-Up Magazine.
Men då eder favoritbloggares musiksmak kränger både hit och dit, så tänkte han presentera mer genrebestämda topplistor här under månaden. Och först ut… you guessed it… är black metal.
1. Immortal ”All shall fall”
Det nordiska mörkrets främsta söner fortsätter utkämpa sina duster under en diabolisk måne, mitt i vinterns snöstormade hjärta.
För många albumreferenser i samma mening där? Äh, fuck off. Denna inledning har nämligen samma tanke som Bergentrollen har med första skivan på sju år; att plocka det bästa bitarna från karriären och skruva upp dem något överdjävulskt. Att lyssna på ”All shall fall” är därför lite som att ta en sju låtars lång upptäcktsfärd genom Immortals karriär – från Bathory-fixeringen som präglade gruppens tre första album, till den mer sofistikerade legeringen av death och black metal som kom till sin fulla glans på bokslutet ”Sons of northern darkness”.
Pure holocaust – indeed!
2. Funeral Mist ”Maranatha”
För de bibliskt intresserade är uttrycket ”Marana’ta” ett kallande på herren och för den stora allmänheten en frikyrkorörelse vars predikanter landar med helikoptrar och tror på barnaga, men inte på evolutionen.
I Daniel ”Arioch” Rosténs händer är uttrycket i stället en albumlång studie i kaotisk black metal som pendlar mellan kaotiskt och rent klaustrofobiskt. Ren jävla glödhet ondska.
3. Wolves In The Throne Room ”Black cascade”
Green metal? Ja, kollektivet från staten Washington tar och förenar ett ekologiskt intresse med en malande undergångsmetal som egentligen borde ha varit obligatorisk research för ledamöterna på det just nu pågående klimattoppmötet i Köpenhamn. Världsförbättrare med spikarmband och ett Burzum-doftande soundtrack? Ja, ur led är tiden.
Bubblare: Orcustus ”S/t”, Arckanum ”ÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞ”, Marduk ”Wormwood”, Katharsis ”Fourth reich”, Dark Funeral ”Angelus exuro pro eternus”, Gorgoroth ”Quantos possunt ad Satanitatem trahunt”.
Äh, okej. Hade tänkt upplåta tyckarplatsen åt andra denna decembermånad, men har en liten lista som säkert kan roa någon.
Och, om inte. Skit samma. Finns säkert någon annan tillräckligt puckad blogg som ni annars kan lägga vikt vid. Så, here goes.
3 coolaste gästbloggarna 2009:
1. Immortal.
De norska bergatrollen vägrade röra datorn och lämnade i stället över en papperslapp. Med ett enda budskap. Som var ”svenskjävlar”. Vad finns det inte att älska med det?
2. Adde Andréasson (Hardcore Superstar) och Nikki Wikked (Crucified Barbara)
Timmen var sen, backstage på Sweden Rock. Powerparet var glatt så det stod härliga till och bloggade på så att tangentbordet fick sitt. Och så kom det till bilden. Och frågan. ”Vill du ha röv?” Vilket det så klart blev. Två rockstjärnestjärtar på samma ruta – världsklass.
3. Lou Koller (Sick Of It All)
Han kollade allt in min Alleyway dragon-tatuering på benet. Och tyckte det var kul att figurera på samma blogg som Raised Fist. NYHC-giganten är en av få stjärnor som kan få mig ur balans… vilket också gjordes på West Coast Riot.
