Thrashgiganterna från San Francisco hälsar via sin hemsida att man ämnar återvända till Europa nästa vår.
De – hittills – bokade datumen är som följer:
13/4, Oslo
24–25/4, Moskva
Det finns med andra ord en försvarlig lucka där då ett Sverigebesök säkert kan bli aktuellt.
++++
AC/DC
Backtracks
Columbia/Sony BMG
ROCK Att lyssna på AC/DC en tidig novembermorgon, då världen utanför fönstret tröstar sig med ännu en bitterljuv vila, är som en motsägelse i sig. För så fort Malcolm Young slår an det där första riffet i ”Stick around” vill jag bara rusa ut och väcka Johanneshov ur förvinterdvalan, kleta öl på köksväggarna, göra en volt från balkongen – och landa på fötterna först två cd-skivor och en dvd senare i och med en finfin livetagning av ”Highway to hell”.
En helt korrekt reaktion ställd inför en låda bräddfylld med en brunstig rock ’n’ roll-dos endorfiner från Y-fronten, så klart. Och därmed föga förvånande.
Desto mer överraskande är då att gruppen med så enkla medel lyckas sudda ut gränserna mellan tid och rum. Med tanke på att materialet på ”Backtracks” första – och här också avhandlade – skiva spänner över hela 26 år är det imponerande hur sammansatt det är. Vare sig det handlar om ett småobskyrt lp-spår som ”R.I.P. (Rock in peace)” från 1976 eller en singelbaksida som ”Cyberspace”, hämtat från den här sidan millennieskiftet, är det ack så tydligt att allt är levererat av samma trupp. Och det är en samling som har ordet ”högspänning” tatuerat på skinkorna. Helst i versaler, och gärna med en blixt insprängd på valfritt ställe.
Det gör att det kliar betänkligt på sydliga breddgrader under ”Crabsody in blue”, att en halvballad som ”Love song” förvånar i det lilla och att ”Moneytalks”-uppbackaren ”Borrowed time” faktiskt överträffar huvudspåret.
Och, ja. Just det.
Därutöver presenteras, i den butikssläppta budgetutgåvan, en liveskiva med ett liknande tidsperspektiv samt den tredje installationen i dvd-serien ”Family jewels”.
Bästa spår: ”R.I.P. (Rock in peace)”.
Mattias Kling
+++
Avatar
Avatar
Gain/Sony BMG
METAL Efter två plattor med ganska så konsekventa At The Gates/In Flames-studier har Göteborgsbandet denna gång valt att vidga kursplanen väsentligt. Och ingående granskningar av storasyskonens vinylbackar har gett avsett resultat, då kvintetten nu bemästrar såväl småknepiga Iron Maiden-ekvationer som klarar av att dividera Judas Priest med WASP. Några större akademiska bedrifter är Avatar emellertid ännu inte mogna för. Ännu krävs hårt pluggande för att de ska kunna avlägga en tillfredsställande examen med ett betygssnitt över godkänt och att vokalisten Johannes Eckerström vågar släppa loss sitt inre Rob Halford-odjur.
Bästa spår: ”Roadkill”.
Mattias Kling
++
Within Temptation
An acoustic night at the theatre
Sony BMG
MYSROCK Att klä av holländarnas skapelser all ljudlig extravagans fungerar ungefär lika bra som att ta bort specialeffekterna från ”Sagan om ringen”-filmerna. Idéerna som kvarstår är så klart de samma, men dessa är ändå huttrande skelett som står och hackar tänder utan stöd av översvallande produktionsvärme. Det går alltjämt att hänföras av Sharon den Adels förtjusande stämma och en småtjusig ny komposition i och med ”Utopia”. Men det är samtidigt som att plocka dramatiken ur ”Det sjunde inseglet” och förvandla ett dramatiskt mästerverk till myspys likt ”Notting Hill”.
Bästa spår: ”Somewhere”, med gästande Anneke van Giersbergen.
Mattias Kling
För första gången i karriären har In Flames lyckats säkra en guldskiva i hemlandet. Det är senaste albumet ”A sense of purpose”, släppt i april förra året, som nu lyckats landa i 20 000 svenska hem den legala vägen.
– Det var la fan på tiden, låter en nöjd Anders Fridén hälsa via sms.
Bandet, som nyss genomförde en rad spelningar i Ryssland, Ukraina och Vitryssland, gör två gig i Sverige i december som en del av Taste Of Chaos-turnén. Den 11 står det på Hovets scen i Stockholm och kvällen efter är det dags för Lisebergshallen i hemstaden Göteborg.
Medverkar under dessa kvällar gör även Killswitch Engage, Dead By April, Every Time I Die samt Maylene And The Sons Of Disaster.
Nätter som dessa, då jag plöjer igenom skivhögarna så hittar jag så klart en hel del fräck musik som inte passar i det stora Aftonbladet. Eller helt enkelt inte får plats.
Så därför kommer här lite spridda tips på sådant som är lyssningsvärt. Inga ingående recensioner, inga superlativ eller adjektiv från magen. Bara lite länkar att kolla upp, njuta och förhoppningsvis hitta något som du kanske inte annars hade lyssnat på.
Och, suger skiten? Klicka på nästa länk då.
Dare: ”Arc of the dawn” (AOR/FOLK)
Belphegor: ”Walpurgis rites – Hexenwahn” (DEATH METAL)
Strike Anywhere: ”Iron front” (PUNK/HARDCORE)
Babylon Bombs: ”Babylon’s burning” (HÅRDROCK)
Månegarm: ”Nattväsen” (METAL)
Freak Kitchen: ”Land of the freaks” (ROCK)
Incite: ”The slaughter” (METAL/HARCORE)
Senast det begav sig blev TV 4-sända dokutävlingen ”Robinson 2009” ett sista studs på språngbrädan mot genombrott för Dead By April.
Nu står Medelpads Corroded redo att göra om bedriften, då gruppens ”Time and again” ska tonsätta trailern till ”Robinson Karibien”.
– Utmaningen låg i att få Robinson att kännas lika angeläget igen trots att det nyligen gick i TV 4. Vi satsade därför budgeten på en exklusiv musikproduktion med det svenska bandet Corroded, säger projektledaren Åsa Kellner i ett pressmeddelande.
Titta på Corrodeds egna video till spåret här.
Efter att Dead By April haft med sin ”Losing you” i trailern till ovan nämnda program tog gruppens karriär fart på allvar. Den självbetitlade debutskivan har också sålt guld i Sverige.
++++
Katatonia
Night is the new day
Peaceville/Playground
METAL Att den nya dagen anländer med förvinterns första huvudstadssnö känns på något sätt helt naturligt. I en så djupt karvande rakbladsmånad som november är ”Idle blood” en varm filt att svepa in sig i när vinden tjuter och ”The longest year” en påminnelse om att ännu en årscykel snart drar sitt sista andetag. Då är det trösterikt att söka närhet hos ett sublimt tonskapande som målar inom en känsloram lika omfattande som en fotbollsplan och söka stryka hos melodier som kan skalla månen. Goth? Doom? Prog? Beteckningar likt dessa är irrelevanta. Den enda benämning Katatonias metal behöver är ”fantastisk”.
Bästa spår: ”Liberation”.
Mattias Kling
+++
Slayer
World painted blood
American/Sony BMG
THRASH METAL Efter att ljudjuristerna Rick Rubin/Greg Fidelman processat skiten ur Metallica är det dags för nästa veterangäng att finna sitt sound komprimerat till ett frimärkes storlek. En så här digitaldistad produktion torde på papperet passa kvartetten som en blodig dusch, vilket också är fallet när punkigt koncisa ”Hate worldwide”, ”Psychopathy red” eller ”Unit 731” stänker rött på väggarna. Rent kaotiskt blir det emellertid i en annars utmärkt ”Public display of dismemberment”, medan ”Americon” är ett stelt försök att göra thrash ’n’ roll à la Entombed. När Slayer låter som Slayer är det bäst, trots alla försök till nedtryckning.
Bästa spår: ”Not of this God”.
Mattias Kling
Bläcket har knappt hunnit torka på kontraktet med Rob Zombie innan den holländska metallabeln stolt presenterar nästa storvärvning.
Affären innebär att gitarristens självbetitlade soloalbum kommer att släppas via Roadrunner i Europa under våren 2010. Den japanska marknaden får ett smakprov redan nästa vecka då singeln ”Sahara” (gästad av Koshi Inaba från japanska duon B’Z) släpps, uppbackad av en nyinspelning av Guns N’ Roses-klassikern ”Paradise city” med gästinhopp från Cypress Hill och Fergie (Black Eyed Peas).
Omslaget för denna utgåva kan ni se ovan.
När det gäller nya Europakontrakt låter Mustasch meddela att tyska Nuclear Blast får den äran att släppa bandets senaste skiva nere på kontinenten. ”Mustasch” släpps där den 8 januari nästa år.
Ett klipp från när bandet framför plattans starkaste spår, ”Damn it’s dark”, i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” går att hitta på följande länk.
AC/DC-boxen ”Backtracks” (2 cd+dvd) är nu här, tack vare Classe Brewtiz på Sony BMG.
Läs mer om nämnda godiskartong i Nöjesbladet nästa lördag.
Den lilla tysken med den mäktiga pipan är aktuell för två Sverigespelningar i januari.
Vem då?
Jo, jag sa Udo. Udo. Det är Udo.
”Yes, it’s true – Udo, Udo, Udo”, som ABBA brukade sjunga.
Den 29 januari tar den grymtande köttbullen sitt band till Västerås och Sigurdsgatan 25, medan Göteborg och Trädgårn besöks kvällen efter.
U.D.O. (bandet alltså) släppte sin senaste fullängdare ”Dominator” i augusti och fick då tre germanskt klingande plus för ansträngningen i Aftonbladet av undertecknad.
Återigen är det dags för yours truly att ockupera en helsida i Nöjesbladet under vinjetten Klings musikmix. Tjacka blaskan och kolla in minirecensioner på Scar Symmetry, Nile, Evile, Shrinebuilder, Gorgoroth, De Lyckliga Kompisarna och Sonic Syndicate. Och borra ner näsan i en återblick på skimrande Rainbow.
Plus en friställd recension där Lita Fords nya album får vad det förtjänar.
Bara tio pix i närmaste tidningsställ.
Just buy it.