En ny vecka – och så klart en radda rockintressanta bokningar till diverse festiviteter den kommande sommaren.

• West Coast Riot (Göteborg 17/6) går ut hårt och värvar såväl folkstudsande Flogging Molly som matematiktragglande Dillinger Escape Plan till festivalen. Andra i dag presenterade akter är The Get Up Kids, Hot Water Music, Sista Sekunden samt Bruket.

• Sweden Rock Festival (Noje 9–12/6) gör å sin sida många överåriga hårdrockare glada i och med presentationen av Cinderella. Spelningen i Blekinge blir bandets enda i Skandinavien, sägs det. Läge att hårdplugga gruppens trevliga 1980-talsplattor ”Night songs” och ”Long cold winter”, med andra ord.

++++

Dark Tranquillity

We are the void

Century Media/EMI

METAL Det krävs ett hårt nötande fram emot en omedgörlig deadline för att mönstret ska bli tydligt. Det är först då, omgiven av Stockholms slumrande innerstadsmörker, som Martin Brändströms keyboardslingor träffar som istappar i hjärtat och just i det ögonblicket som helheten lyckas växa sig större än blott en samling tillfredsställande låtar. För tiotalsupplagan av Dark Tranquillity kräver tid och koncentration. Förlitar sig snarare på en skönhet i det fördolda än ständigt exponerade styrkor. Och det är inte förrän den insikten tar form som skivan på allvar lyckas fylla den tomhet som bedövar, under en till synes evig vinter.

Bästa spår: ”Arkhangelsk”.

Mattias Kling

+

Helloween

Unarmed – Best of 25th anniversary

Columbia/Sony BMG

METALMUZAK Att varje stort jubileum är ett potentiellt haveri är ett välkänt faktum. Fel personer dyker upp, pinsamheter avslöjas och – inte minst – själva jubilaren kan bli lite för full och ställa till med skandal med en lampskärm på huvudet och efterrätten i byxfickorna.

Något av det sistnämnda verkar ha drabbat de tyska power metal-pionjärerna då karriärens första 25 år ska sammanfattas i väldigt omarrangerad form.

Det börjar med en ”Dr Stein” som direkt lyckas göra latrin på allt som var bra med det putslustiga originalet”. Soulblås? Dansbandstakter? En Andi Deris som sjunger vänligare än någonsin?

Nåja. Det är bra så.

Hela skivan verkar vara ett dåligt fylleskämt som sedan låts kavlas ut över elva sorger och åtta bedrövelser.

Det finns emellertid stunder då firandet blir ett relativt trevligt sådant, och som då också räddar det enda plustecknet här ovan. Ihopbakningen av de trenne pjäserna ”Halloween”, ”Keeper of the seven keys” och ”The king for a 1 000 years” passar utmärkt i den symfoniska form som ges, en Hellsongs-arrangerad ”Eagle fly free” kan i alla fall ses som intressant, medan en musikalljudande ”The tale that wasn’t right” fungerar i all sin enkelhet.

Men sånt spelar mindre roll då penibla funkversioner av ”I want out” och ”Fallen to pieces” också bereds plats, eller när ”Future world” förvandlas till en vuxenrockig akustiskt driven låt med sambatrummor i sticket.

Skratta eller gråta?

Valet är för en gångs skull väldigt svårt.

Bästa spår: ”The keeper’s trilogy”.

Orange Countys fashionmetallister har redan tidigare beslutat sig för att färdigställa sitt kommande album, trots trummisen Jimmy ”The Rev” Sullivans tragiska bortgång.

Och det är inte en dålig sessionsmedlem bandet har kallat in till studion – utan ingen mindre än Dream Theaters kapellmästare Mike Portnoy och tillika The Revs stora förebild.

”Mike svarade att det skulle vara en ära för honom att göra inspelningen och det råder inget tvivel om att Jimmy hade velat ha det så här. Även om det aldrig kommer att bli sig likt utan vår broder vid vår sida så lever han kvar i våra hjärtan”, skriver bandet i ett uttalande på sin hemsida.

Tji gothromantisk nymetal på Göta Källare i kväll alltså.

Den italienska ensemblen har med kortaste möjliga varsel ställt in sitt framträdande i huvudstaden och uppger ”personliga skäl” som orsak.

Köpa biljetter återlöses av Eventim på respektive inköpsställe senast den 17 mars.

Jag får ursäkta den sena publiceringen av den här nyheten, men helgen har ägnats åt annat än att sitta med näsan i bloggdatorn.

Men som många av er kanske redan har noterat så har Jesper Strömblad aviserat sitt officiella avhopp från den göteborgska metalmaskinen, efter en längre tids time out från turnérande.

I ett uttalande på bandets hemsida skriver han:

”De senaste 17 åren har varit skitkul och jag är stolt över att ha varit en del av den här fantastiska resan tillsammans med de mest begåvade människor man kan tänka sig att arbeta tillsammans med.

Jag är också oerhört glad över att ha världens bästa fans, som alltid har stöttat mig när tiderna har varit hårda. Det är otroligt betydelsefullt för mig och jag är fast förvissad om att bekämpa och besegra mina demoner en gång för alla.”

Strömblad uppger dock att han knappast är redo att överge musiken på allvar.

Bandets återstående medlemmar – sångaren Anders Fridén, basisten Peter Iwers, trummisen Daniel Svensson samt gitarristen Björn Gelotte – kommenterar avhoppet så här:

”Vi går miste om en fantastisk gitarrist och musiker, men det här är antagligen den bästa lösningen. Vi står bakom Jesper till hundra procent. Dörren till In Flames står alltid öppen för honom.”

Kvartetten uppger också att det här på inget sätt markerar slutet för bandet. Men att det är för tidigt att spekulera om ersättare på gitarrposten.

In Flames har aviserat två spelningar i Sverige i sommar; den 19 juni på hemmastadens Metaltown-festival samt den 16 juli i Arvika.

Efter att ha spikat Klubben får Virginiatruppen – och dess publik – mer utrymme under spelningen i Stockholm den 5 mars. 

Ny spelarena blir i stället ett par våningar upp, i avsevärt mer rymliga Arenan. Köpta biljetter till spelningen gäller, och fler kommer släppas på fredag klockan 09.00.

Förutom Lamb Of God uppträder även Job For A Cowboy, August Burns Red samt Between The Buried And Me. Det är ett hårt paket, det.

Färska festivalen Getaway Rock fortsätter att dra till sig toppnamn. Tidigare har tuffa namn som Motörhead, Cavalera Conspiracy, Deicide, Vader och Mustasch med flera presenterats.

Men i dag, om ett par timmar, släpps riktigt tunga pjäser. I form av svenska Raubtier samt melodifestivalaktuella Crucified Barbara och powerynglingarna i Sonic Syndicate. I form av brittiska Quireboys och Heavens Basement samt australiska partyensemblen Airbourne – samt Megadeth.

Bara det sista namnet är ju en fjäder i hatten för festivalgeneralen Tomas Jernberg (även manager för bland andra Dead By April och Mustasch) och kan mycket väl enbart det motivera ett besök i Gävle 8-10 juli.

Bara nu inte djupt kristne Megadeth-ledaren ser till att Deicide inte får uppträda. Det skulle ju inte vara första gången något liknande händer. Om vi säger så.

Annat nämnvärt nytt i Megadeth-lägret är att Mustaine har svalt stoltheten och tagit tillbaka basisten Dave Ellefson, som spelade i bandet 1983 till 2002. Första showen med den nya sättningen, där alltså James Lorenzo fått respass, blir den 1 mars i Spokane, USA.

Publicerade i fredags den 5 februari på ett eller annat sätt via Aftonbladets riktiga kanaler.

Enjoy, lika fullt.

++

Fear Factory

Mechanize

AFM/Sound Pollution

INDUSTRIMETAL Ironiskt är att en grupp som för 15-talet år sedan sågs som en futuristisk spjutspetsensemble i dag känns nästan lika Hedenhös som ordet ”cyber”. Men det är också ett bevis på hur illa Fear Factorys musik har åldrats. Återföreningen av frontduon Bell/Cazarez samt helt nytt blod i rytmsektionen får ändå ses som en halv framgång. Speciellt är de återkommande Meshuggah-matematiska inslagen som gjorda för Gene Hoglans övermänskligt perfekta trumsignaturer, men även ett rakt igenom aggressivt utförande gör ”Mechanize” till en oväntat vital comeback. Även om ett svagt mellanparti sänker helhetsintrycket till det godkända.

Bästa spår: ”Final exit”.

Mattias Kling

++

Gamma Ray

To the metal

Ear Music/Playground

METAL Som ambassadör för den mest traditionstyngda kraftmetallen är Kai Hansens position närmast ohotad. Men det är också en hederstitel med ansvar, och den medför att ex-pumpan denna gång kallar in gamle Helloween-kollegan Michael Kiske på ”All you need to know” samt att han i titelspåret bjuder en Judas Priest-pastisch på gränsen till plagiat. Som konservativa muntrationsleverantörer är emellertid Gamma Ray ständigt över standard. När det gäller fartfyllda ostrullar fungerar ”Rise” och ”Shine forever” som ljudliga kaloribomber, medan ”No need to cry” är en balladavslutning som mynnar ut i en Queen-pampig final. Det är gott, men långt ifrån strålande.

Bästa spår: ”Mother angel”.

Mattias Kling

Efter en rad bokningar som pendlat mellan ”jaha” (Stratovarius), ”jodå” (Slayer), ”jomenvisst” (Behemoth) och ”javarförinte” (Fates Warning) är det slutligen dags att klämma till med ett ”äntligen” över en SRF-värvning.

Klart i dag är nämligen att Atlanta-kvartetten, ansvariga för förra årets starkaste album i form av ”Crack the skye”, gör sin debut på rockfesten i Blekinge. Och bara det är ju värt att fira och småhoppa lite över.

Senast gruppen uppträdde i Sverige var i ett obarmhärtligt störtregn på Sonisphere-festivalen i Hultsfred i somras. Vilket bara gör att jag kan önska mig två saker inför spelningen i Norje i juni:

1. Uppehåll.

2. En generöst tilltagen speltid, så att upplägget med att framföra hela senaste skivan slutligen kan realiseras på svensk mark.