Ett konstaterande som knappast behöver påpekas: skivförsäljningen har gått ner ganska rejält (enligt branschorganisationen GLF ligger siffrorna för första halvåret 2012 40 procent under motsvarande period år 2000). En förskjutning av konsumtionsmönster mellan att pynta för musik till att spara kulorna till upplevelser (konserter och festivaler) och kringprodukter (tröjor, dörrmattor med mera).

Fullkomligt naturligt då att utbudet i den sistnämnda kategorin fullkomligt har exploderat under 2010-talets första år. Och det på ett sätt som får det att klucka i glasen av hojtarolja som levereras i snyggt förpackade artistbuteljer.

Motörhead får ses som en slags pionjärer i branschen i Sverige (även om fenomenet med rockstjärnedricka har varit en känd företeelse längre i USA) med sin shiraz, rosévin, öl och vödka. AC/DC har en rad buteljer till konsumtion, Kiss likaså medan extremskallen kanske hellre skruvar av korken på Slayers pava Reign In Blood Red när det vankas fredagsmys.

Nu sluter även Tumbas manligaste vikingacombo upp i vingeldrickeloppet.

Amon Amarth shiraz finns emellertid än så länge bara till försäljning i Tyskland, exklusivt via näthandelsföretaget EMP. Några konkreta planer på en lansering på hemmaplan saknas det än så länge uppgifter om.

– Tyvärr inget Amon Amarth-vin hos oss, men om man söker distributör i
Sverige kan vi fundera på saken. Dock har vi andra coola produkter på gång, hälsar Sari H Wilholm på Brands For Fans, som är ansvariga för lanseringen av Motörheads och Slayers drycker.

Hur vinet smakar då?

Inte den blekaste. Men troligtvis manligt och svettigt med en klar underton av mjöd och korngryn, måhända.

Precis tillbaka från biografen i Tumba Folkets hus, en omgivning så o-thrash det kan bli, och kvällens visning av The big four live. Får säga att initiativet är fantastiskt, att kabla ut unika konserter så att folk även i Knäckebrödhult kan få se dem i något som i alla fall ska vara livesändning. Och med ett fett ljudsystem och stor skärm.

Det mesta funkade bra, förutom att ljudmixningen nedifrån Sofia, Bulgarien, knappast gjorde sig för en biosalong. Genomgående för alla band var att trummorna hamnade väldigt lågt i mixen och speciellt Slayer och Megadeth ofta lät grötigare än ett fat Ris à la Malta på julafton.

Men, det var ändå en unik afton. Inte nog med att thrashscenens åttiotalsgiganter turades om på scen – de tog även det historiska tillfället att stå på den. Samtidigt.

Som första extranummer på Metallicas set fick bandet sällskap av medlemmarna i Slayer, Anthrax och Megadeth i en förbrödrande version av Diamond Heads ”Am I evil?”. Med tanke på de hårda ord som har utbytts mellan grupperna – allt på ett eller annat sätt utgående från Megadeths Dave Mustaine – så var det en tjusig syn. Även om Kerry Kings synbara frånvaro tyder på att han inte har glömt gammal groll med, just det, Mustaine.

Nedan följer gruppernas spellistor på biosändningen. Och även ett snabbuppladdat klipp från ovan nämnda happening. Och tydligen var min uppladdning på Youtube så exklusiv att formidabla nyhetssajten Blabbermouth valde att länka till min muggiga iPhone-film. Ibland är snabbheten det som betyder något.

*update* Efter att detta blogginlägg publicerats så dök det upp ännu en Youtube-video, filmad från publikplats i Sofia. Jag slänger med den också då.

Anthrax:

1. Caught in a mosh

2. Got the time

3. Madhouse

4. Antisocial

5. Indians/Heaven & hell

6. Metal thrashing mad

7. I am the law

Megadeth:

1. Holy wars… the punishment due

2. Hangar 18

3. Headcrusher/In my darkest hour

4. Skin o’ my teeth

5. Hook in mouth

6. Sweatin’ bullets

7. Peace sells

Slayer:

1. World painted blood

2. War ensemble

3. Hate worldwide

4. Seasons in the abyss

5. Angel of death

6. Mandatory suicide

7. Chemical warfare

8. South of heaven

9. Raining blood

Metallica:

1. Creeping death

2. For whom the bell tolls

3. Harvester of sorrow

4. Fade to black

5. Cyanide

6. One

7. Master of puppets

8. Nothing else matters

9. Enter sandman

10. Am I evil

11. Hit the lights

12. Seek and destroy