På sistone har jag försatt mig i lite olika situationer jag aldrig befunnit mig i tidigare. Det har varit ganska omtumlande. Jag har inte haft koll på läget, vetat vad jag kunnat förvänta mig eller haft några tidigare erfarenheter att förhålla mig till. Det har varit spännande och gett mig massor av insikter och samtidigt gjort mig både rädd och osäker.

Först tyckte jag mest att det var väldigt jobbigt, var anklagande mot mig själv och ville backa. Sedan insåg jag att det var helt självklart att det kändes som det gjorde eftersom jag faktiskt aldrig befunnit mig i situationen tidigare. Med tanke på det var det är väldigt positivt att jag ändå var där! Alternativet är ju att bara befinna mig i situationer jag redan behärskar, och bortsett från att det skulle göra mig fruktansvärt uttråkad skulle det bli helt omöjligt att utvecklas och lära mig nya saker.

Plötsligt började jag få upp ögonen för andra nykomlingar som känner sig lika förvirrade som jag – och kom att tänka på att väldigt många filmer handlar om det. En huvudperson stoppas in i en helt ny miljö, gör så gott hen kan, går på några nitar och lyckas till slut (vanligtvis med hjälp av en klok mentor). Visst låter det bekant? Matrix, Rocky, Star Wars, Djävulen bär Prada, Avatar, Sagan om ringen…

Det är ju så livet ser ut! Vi testar nya saker, misslyckas lite och lär på vägen. Och om vi vågar misslyckas riktigt ofta kan vi bli ordentligt skickliga!

Vad testar du idag som du aldrig gjort förut?

Den materiella standarden har ökat avsevärt i västvärlden under de senaste decennierna. Vi har mer pengar, större hus och mycket fler saker. Men lyckonivåerna har mer eller mindre stått stilla under samma period. Graham Hill undrar i sitt korta och kärnfulla TED-talk om mindre prylar kan leda till mer lycka.

”Mormödrar och farbröder, präster och rabbiner, taxichaufförer, bartenders, motivationsföreläsare; de har alla något att säga om lyckan. Men de säger inte alla samma sak. Och det är där forskningen kommer in. Genom att använda vetenskapliga metoder för att identifiera orsakerna till mänsklig lycka lär vi oss att lyckans hemlighet aldrig varit särskilt hemlig.

Vi är länkade till varandra.Hör ihop med varandra. Vi är gjorda för varandra.

Livet är en resa genom tiden och lycka är vad som händer när vi gör den resan tillsammans.”

Dan Gilbert, Harvardprofessor i psykologi i dokumentären ”This emotional life” som jag varmt kan rekommendera.

Vi lever i en tid där vi konstant bombarderas av budskap, uppmaningar, borden och måsten. Det blir för mycket. Därför är det superviktigt att vara medveten om att du har all rätt i världen att välja bort saker.

Jag kan bli alldeles överväldigad bara av att gå in på ett bibliotek för det slår mig direkt att jag kommer ju aldrig hinna läsa allt det där. Sen kommer jag ihåg att det är ju inte det som är meningen heller. Alla böcker där är inte för mig.

Jag måste inte följa varenda råd, tips och trend jag läser om. Jag kan välja vad som är viktigt för mig just nu och välja bort allt det andra. Det skapade massor av utrymme i mitt liv när jag vande mig vid den tanken.

Numera kan jag se den där artikeln om cupcaketrender, nån ny träningsform eller en bok som säkert är jätteklok och med gott samvete tänka DET SKITER JAG I! I samma ögonblick har jag skapat utrymme för det som jag helhjärtat vill säga ja till just nu.

Däremot säger jag kanske ja till det i framtiden. Jag räknar nämligen med att leva ganska länge till och vill hinna med både att bo i New York, slipa till franskan, skriva böcker, lära mig laga indisk mat och hoppa fallskärm. Bland mycket annat. Men inte alltihop just den här veckan.

Välj och välj bort, med gott samvete.

Jag överraskade mig själv genom att gå på en stor yogaworkshop för ett tag sedan. Är egentligen inte överdrivet yogaentusiastisk utan går på nåt pass då och då på gymmet för att det är skönt bara. Eftersom jag inte har något intresse av att bli en superyogini lägger jag ingen press på mig själv att vara särskit vig eller klara alla poser utan yogar mest för att bli lugn.

När jag var på den här yogaworkshopen fick jag påminna mig om det eftersom jag befann mig i ett rum med över 200 yogaentusiaster. Jag kom nämligen på mig själv med att anta att alla andra i rummet var mycket bättre än jag och skulle klara allting mycket lättare. När jag satt i en krävande position och nästan skakade av ansträngning slog det mig att jag har ju inte en aning om hur den här positionen känns för någon annan. Varför hittar jag på att den är mycket lättare för dem än för mig? Jag vet ju inte hur något känns i någon annans kropp!

Och personerna som klarade mer avancerade positioner visste jag ju inget om heller. De kanske, till skillnad från mig, har yogat varje dag i 10 år – det har ju jag ingen aning om. Så varför i hela friden satt jag där och jämförde mig med människor jag inte visste något alls om!? Det är ju bara jättedumt. Så jag slutade med det, tog ett djupt andetag och fokuserade på att göra varje position helt utifrån mina egna förutsättningar oavsett vad de andra i rummet hade för sig.

Det är ju så mycket lättare både att njuta av livet och göra framsteg när man håller reda på sig själv istället för på alla andra.

I juli 2006 presenterade prästen Will Bowen en idé för sin församling. Han uppmanade dem att utesluta gnällandet från sina liv. Hans idé har sedan dess spridit sig till en rörelse som finns över hela världen. Med hjälp av lila armband med texten ”a complaint free world” övar man sig på att vakta sina ord så att energi och tid inte slösas på meningslöst klagande. Varje gång man kommer på sig själv med att gnälla sätter man armbandet på andra armen och målet är att ha det på samma arm i 21 dagar. Det är mer utmanande än man tror och ett otroligt effektivt sätt att bli medveten om hur man kommunicerar.

www.acomplaintfreeworld.org

Självklart är det okej att kritisera saker vid behov, det handlar inte om att bli tyst och passiv inför sådant som behöver förändras, utan om att avstå från att fokusera på vardagliga småsaker som inte blir bättre av det, tex klassikern vädret. Detta är också ett intressant socialt experiment eftersom dynamiken förändras när man väljer att inte följa med i andra människors gnällande och istället hittar gemenskap i positiva saker. Hur länge klarar du att vara klagofri?

Vissa evidensbaserade lyckostrategier är så löjligt enkla att man inte kan låta bli att le. 😉

Jag spontantvättade häromdagen. Sprang ner till tvättstugan som var tom, och dubbelkollade att ingen hade bokat så jag kunde passa på. Det var lugnt. Trodde jag. När jag kom tillbaka för att lägga allt i tumlaren låg det en lapp på bänken.

Trots allt prat om arga lappar i tvättstugan var det här en helt vänlig lapp. ”Hej, har du kollat fel på datumet? Jag har tvättid nu men om du bara har två maskiner är det okej” och signerat med ett namn.

Wow, tänkte jag, vad fint! Att min granne valde att anta att jag hade råkat göra ett misstag (vilket stämde, jag hade kollat fel på datumet) istället för att skälla ut mig, och var helt okej med att jag använde ett par maskiner på hans bokade tid.

”Jaa ooops, det hade jag visst, jag tittade på fel vecka i kalendern, sorry” skrev jag tillbaka och la till ”jag tumlar lite snabbt bara om det är okej, sen är jag ur vägen.”

När jag kom ner i tvättstugan för tredje gången och hämtade min färdiga tvätt hade han skrivit ”Absolut” på lappen. Och jag blev så glad. Vi träffades inte ens men löste ett problem tillsammans genom vänlighet och välvillighet.

Han hade lika gärna kunnat skriva en ilsken lapp och slänga mina kläder på golvet, men han hade förstått något viktigt, nämligen att irriterande människor väldigt sällan är irriterande eller gör fel med avsikt.

De har antingen gjort ett helt mänskligt misstag, eller så är de inte medvetna om att de sitter och prasslar på bion eller att du också stod i kön de trängde sig i.

Precis som alla andra får jag ofta frågan vad jag jobbar med. Jag är inget fan av ordet lyckocoach för få ord är så slitna som coach och lycka men säger jag psykologisk coach som är min faktiska yrkestitel är det få som förstår vad det innebär.

Jag brukar därför börja med att berätta kort om min utbildning.

Jag har läst tre år på Sveriges enda coachutbildning på högskolenivå där jag studerade bl.a positiv psykologi, lyckoforskning, evidensbaserad coaching och tog en kandidatexamen i kognitiv neurovetenskap (som handlar om hur hjärnan och tankarna påverkar varandra).

När jag sagt det fattas bara att jag svarar på vad jag faktiskt gör också, för den här kunskapen går förstås att tillämpa på mängder av sätt och områden (jag har kollegor som jobbar med allt från ungdomar, föräldrar och chefer till lärare, idrottsmän och arbetslösa).

Mitt jobb består huvudsakligen av tre delar. Den första delen är coachingen där jag hjälper klienter att tillämpa dessa kunskaper praktiskt i sina liv för att må bättre.

Jag hjälper allt från VDar till studenter att öka sitt välbefinnande och hantera grubblande, överprestation och stress, och coachar singlar som vill ha hjälp med att skapa ett kärleksliv de trivs med, bryta destruktiva och ofta omedvetna relationsmönster och en gång för alla få svaret på frågan ”varför blir det alltid såhär?” och se till att det blir som de vill ha det istället.

Den andra delen är föreläsandet. Jag har föreläst om positiv psykologi och attraktion på skolor, arbetsplatser, organisationer, event, i nätverk och föreningar.

Avslutningsvis delar jag med mig av min kunskap genom att skriva. Här på bloggen förstås, men också i en mängd olika tidningar. Mina artiklar om positiv psykologi, relationer och lyckoforskning har publicerats i Aftonbladet, Metro, Modern Psykologi, Skriva, Cosmopolitan, Topphälsa, Modern Psykologi, Allt om bröllop (en grubbelguide!), entreprenörsmagasin, hälsotidningar och till och med en chokladtidning!

Om jag ska sammanfatta vad jag gör med en mening säger jag att jag coachar, skriver och föreläser om lyckoforskning och attraktionspsykologi. Frågor på det? 😉

Jag tycker jag har världens bästa jobb och det blir bara roligare hela tiden! 🙂