Inlägg av Linnea Molander

www.linneamolander.se

Pengar är en usel motivationshöjare

av Linnea Molander

Du känner till motivationsstrategin med morot och piska, eller hur? Man belönar det beteende man vill ha mer av och bestraffar det man vill ha mindre av. Lätt som en plätt. Enda problemet är att det inte funkar, i alla fall inte som livet ser ut för de flesta idag, och särskilt inte på jobbet.

Om du arbetar med att stapla kartonger eller gräva en grop kan extra belöning i form av pengar eller bonusar funka för att öka din motivation och produktivitet men motivationsforskningen visar tydligt att för uppgifter som kräver intellektuell eller kreativ kapacitet är det en riktigt dålig idé att locka med mer pengar eftersom det får dig att prestera sämre!! Stora bonusar leder till ännu sämre resultat än små.

Trots detta fortsätter företag ge bonusar till chefer och locka anställda med mera pengar i hopp om att skapa bättre resultat och gladare medarbetare. Dan Pink, som sammanfattat de senaste decenniernas motivationsforskning i sin bok ”Drivkraft – den överraskande sanningen om vad som motiverar oss”, uttrycker det så här:

pink quote

Men varför funkar det inte då? För att de flesta typer av moderna arbeten kräver kreativitet, flexibilitet och förmåga till nytänkande. En belöning skapar en sorts tunnelseende som hindrar dig från att upptäcka nya lösningar eftersom du bara tittar åt ett håll – mot belöningen. Det begränsar ditt fokus och därmed din möjlighet att tänka kreativt och i nya banor, och resultatet blir att du presterar sämre.

Men hur ska vi göra istället då? Bonusar kan fungera men måste i så fall komma som en trevlig överraskning efteråt men inte vara ett lockbete i förväg. Så kallade osjälviska bonusar där anställda får ge bort pengarna till välgörande ändamål eller spendera dem på varandra har också visat sig skapa både välbefinnande och ökad effektivitet.

Daniel Pink berättar mer i sitt briljanta TED-talk som du kan se här:

Let it go!

av Linnea Molander

Jag upptäckte i helgen den fantastiska låten Let it go från filmen Frozen och har får bara inte nog av att lyssna på den!

Bortsett från att musiken är helt fantastisk och att det är en av mina musikalfavoriter Idina Menzel som sjunger, är texten helt grym och beskriver både min och många av mina klienters väg från rädsla och duktighet till självförtroende och frihet på ett väldigt träffande sätt.

Känner du igen dig?

Let it go

The snow glows white on the mountain tonight
Not a footprint to be seen
A kingdom of isolation,
And it looks like I’m the Queen

The wind is howling like this swirling storm inside
Couldn’t keep it in, heaven knows I tried

Don’t let them in, don’t let them see
Be the good girl you always have to be
Conceal, don’t feel, don’t let them know
Well, now they know

Let it go, let it go
Can’t hold it back anymore
Let it go, let it go
Turn away and slam the door

I don’t care
What they’re going to say
Let the storm rage on,
The cold never bothered me anyway

It’s funny how some distance
Makes everything seem small
And the fears that once controlled me
Can’t get to me at all

It’s time to see what I can do
To test the limits and break through
No right, no wrong, no rules for me
I’m free

Let it go, let it go
I am one with the wind and sky
Let it go, let it go
You’ll never see me cry

Here I stand
And here I’ll stay
Let the storm rage on

My power flurries through the air into the ground
My soul is spiraling in frozen fractals all around
And one thought crystallizes like an icy blast
I’m never going back,
The past is in the past

Let it go, let it go
And I’ll rise like the break of dawn
Let it go, let it go
That perfect girl is gone

Here I stand
In the light of day
Let the storm rage on,
The cold never bothered me anyway

Skärmavbild 2014-01-18 kl. 16.54.55

Min bästa spellista just nu. Sa jag att jag inte får nog? 😉

Söndagsinspiration: Kathy Buckley

av Linnea Molander

Den här galet inspirerande kvinnan har jag längtat efter att lyssna på länge och i morgon kommer det hända. Kathy Buckley kommer till Sverige och håller en inspirationsföreläsning på Scalateatern. Hon har vunnit pris för sina grymma ståupp-färdigheter i USA och föreläst ihop med Tony Robbins. Dessutom är hon döv och har tagit sig igenom en hel del sk ”omöjliga” saker. Jag tror att hon kan lära mig ett och annat om att ta för sig av livet.

 

Du kan boka biljetter här och läsa mer om Kathy här.

Lördagslyckoboost: Spread the love!

av Linnea Molander

Jag har skrivit om tacksamhet många gånger förut, och det är verkligen världens bästa grej, so here we go again. 😉 Idag vill jag ge dig en liten tacksamhetsutmaning så du får upptäcka själv hur himla himla bra det är.

Din uppgift är att säga allt positivt du tänker högt till någon. Oavsett om det handlar om en sak, situation eller person, tala om det för den det berör. Ser du någon med en supersnygg mössa på stan, säg det! Var lunchen ovanligt god, be servitören att framföra det till kocken! Har du en riktigt fin vän eller två, uttryck din uppskattning!

Att bara tänka en komplimang är som att köpa och slå in en present men sen strunta i att överlämna den! Överlämna alla positiva tankar du har och se vad som händer.

Om du väljer att anta utmaningen, skriv gärna en kommentar om vad du gjorde, hur det kändes och vad som hände.

komplimangDen här lappen fick jag en gång när jag satt och jobbade på ett bibliotek. En kille gick förbi, la lappen bredvid mig och gick vidare utan ett ord. Gissa om det inspirerade mig till att bli bättre på att ge komplimanger!

Jag vs alla andra

av Linnea Molander

En gång i tiden jobbade jag som busschaufför. Jag tyckte det var fantastiskt irriterande att människor gick rakt ut i gatan med hörlurar på utan att se sig för. Slarvade bort sina biljetter gjorde dom också, och kom för sent till busshållplatsen. Herregud det är ingen ordning på folk alls, tänkte jag.

Men de dagar när jag inte själv satt och körde kunde det mycket väl hända att jag någon gång råkade gå rakt ut i gatan utan att se mig för och bli tutad på av en ilsken busschaufför. Jag hade nämligen hörlurarna i och var inte riktigt uppmärksam. Det kunde också hända att jag inte alltid hade stenkoll på alla mina grejer, och ibland var jag så sent ute att jag fick springa till en buss eller ett möte…

Vi har väl alla varit med om människor som är sådär galet vardagsirriterande och gör stört ogenomtänkta saker. Du vet, stannar precis när de klivit av rulltrappan för att se vart de ska härnäst, promenerar i slow motion på stan med sina tre kompisar i bredd, kommer för sent och glömmer grejer. Sånt som du aldrig skulle göra. Eller..?

hemmingsson
(Bild av Nina Hemmingsson)
 

Jag tycker det är intressant att observera vilken skillnad man ofta gör mellan sig själv och alla andra. När jag kommer för sent beror det förstås inte på att jag är hänsynslös eller klantig, det var ju bussen som inte gick i tid. Och om jag nån gång råkar stanna precis ovanför en trappa är det ju för att kolla vilken adress jag skulle till på mobilen, inte alls för att jag är en idiot.

Dom störiga är ju människorna som morrar på mig bara för att jag råkar stå lite lite i vägen – herregud, dom kan väl gå runt bara!?

😉

Kategorier Perspektiv, Reflektioner

Tänk om…

av Linnea Molander

När Blondinbella fick sin son beskrev hon sin lyckligt rosaskimrande bebisvardag i bloggen och berättade glatt om hur bra förlossningen hade gått och hur mysigt hon tyckte det var att ha en liten familj. Bebben sov, amningen funkade och alla mådde bra. Helt fantastiskt tycker jag, som blir superinspirerad när människor mår bra och gillar sina liv.

Men alla reagerade inte så. Många blev djupt upprörda över att hon beskrev sin vardag som så härlig och anklagade henne för att överdriva, ljuga och visa upp falska fasader. Och det tycker jag är ett intressant fenomen. Jag märker nämligen även i andra sammanhang att många blir upprörda över att människor framställer sina liv som orimligt bra. Och jag blir så nyfiken på  hur dom avgör det.

För tänk om det faktiskt är möjligt att vara lyckligare än du kan förställa dig?  Tänk om det går att trivas med sitt liv bortom vad du tror är rimligt? Tänk om det trots allt är helt realistiskt att ha det riktigt riktigt bra?

Lek med den tanken en stund.

Prova något annat

av Linnea Molander

Prova igen tills det blir som du vill ha det, skrev jag på bloggen igår och idag vill jag förtydliga lite. Ett vanligt misstag är nämligen att prova igen och igen med något som uppenbarligen inte fungerar, och det blir ju aldrig bra, oavsett om det handlar om att söka jobb, gå på dejt eller laga soppa. Om det du gör inte fungerar behöver du prova igen och prova något annat.

En lurig fälla när det inte blir som man vill är att ta på sig skulden själv, vilket är en helt brutal motivationsknäckare. Istället för att konstatera ”det här fungerar inte, jag måste prova något annat” drar man slutsatsen ”jag är dålig” när man tex inte lyckades sluta röka, börja träna eller få den där nätdejten på kroken. Och det är ju synd, dels eftersom det verkligen inte stämmer, och dels för att det är jättetaskigt att tänka så om sig själv. Du är inte dålig, du gjorde bara något som inte funkar. Prova något annat.

Jag vet att det är lätt att tänka att du redan har provat allt, och du har kanske provat allt du kan komma på, men du har garanterat inte provat allt. Att be en vän eller coach om hjälp kan vara väldigt effektivt. Google är också bra. Kom ihåg att du säkerligen inte är en första personen med det här problemet och därmed inte behöver uppfinna hjulet på nytt. Be om hjälp. Läs på. Prova igen.

”Omöjligt”? Vad bra!!

av Linnea Molander

Som expert på lyckoforskning blir man lätt en smula mer optimistisk än genomsnittet. Saker som jag glatt föreslår får emellanåt därför bara oförstående och mycket tveksamma blickar till svar, ihop med mumlanden om att det är omöjligt. Men det struntar jag i, för jag tror inte på det där med ”omöjligt”. Jag tänker för det mesta att jag provar igen tills det blir som jag vill ha det.

Precis i början av mitt frilansande lanserades tidningen Egoboost. Jag kände direkt när jag hade första tidningen i handen att i den här tidningen ska jag skriva!! Jag hade då i princip ingen frilanserfarenhet alls – jag hade bara sålt in någon enstaka artikel och skrivit i några gratistidningar för att ha arbetsprover. Men jag bestämde att jag ska skriva i Egoboost, så var det bara. Så jag började maila.

Massor av artikelidéer skickade jag, till redaktionen, redaktörer och Blondinbella. Men jag fick aldrig några svar. Trots att jag mailade olika personer, ofta skickade påminnelsemail och var otroligt ihärdig fick jag aldrig ett enda svar på nästan ett helt år. Förrän en redaktionsmedlem en dag ringde upp mig och ville göra en intervju. Hon hade sett en länkning jag gjort till min dåvarande blogg på tidningens facebooksida och sökte en person att intervjua om positiv psykologi.

YES, tänkte jag, äntligen! En vecka efter intervjun hörde hon av sig igen och frågade om jag ville svara på läsarfrågor i tidningen och kort därefter hade jag en egen spalt. Ett av mina allra första frilansjobb var alltså att vara expert i varje nummer av en tidning, ett uppdrag som av många anses helt ”omöjligt” att få utan lång erfarenhet och kontakter!

Skärmavbild 2014-01-13 kl. 14.10.50

När jag berättar om detta menar många att jag jobbade väldigt hårt för att få spalten i Egoboost, men om vi tittar på vad jag faktiskt gjorde var det bara att skicka väldigt många mail. Det är inte superkävande att skicka mail. Vad som däremot krävde en ansträngning som skiljde mig från mängden var var att jag vägrade ge upp. Att fortsätta hoppas och tro på sig själv är den krävande biten. Men också den som ger resultat.

Det absolut bästa med ”omöjliga” saker är nämligen att konkurrensen är så liten. De flesta försöker inte ens eftersom att de tror att det inte är någon idé. Det gör det betydligt lättare att lyckas för den som ändå vågar prova. Om det är nånstans konkurrensen faktiskt är riktigt hård är det i sammanhang som anses vara sk ”realistiska”, för där tror så gott som alla att det finns en chans, vilket ironiskt nog minskar chansen.

bild-16

Boktips till dig som vill ta dig an ”omöjliga” utmaningar och lära dig att vända nackdelar till fördelar är Malcolm Gladwells nya bok ”David and Goliath: underdogs, misfits and the art of battling giants” (boken kommer på svenska i dagarna).

Kategorier Reflektioner

Tro inte på vad du tänker när du mår dåligt

av Linnea Molander

Du har säkert märkt att det finns ett samband mellan vad du tänker och vad du känner? Sambandet finns åt andra hållet också, det blir en positiv eller negativ spiral där tankar och känslor matar varandra.

Det är därför man bör undvika avgörande handlingar och beslut när man är stressad, irriterad eller skitförbannad. Det blir sällan bra, känslorna kör över logiken och alla tankar du tänker matchar känslorna du känner istället för verkligheten.

Det är också därför du plötsligt kommer ihåg allt dumt din partner nånsin har gjort när ni bråkar, hjärnan plockar fram allting den associerar med känslan för att liksom ”hjälpa till”. Det är ju snällt av den på ett sätt, men det ger en väldigt ensidig bild.

Därför har jag bestämt mig för att inte ta mina tankar på så stort allvar, särskilt inte när jag mår dåligt. Det är väldigt lätt att snurra in sig i dystra grubbeltankar när man har en dålig dag, just fått ett negativt besked, är allmänt besviken eller har PMS. Men det betyder ju inte att tankarna är sanna! Världen utanför min hjärna ser ju faktiskt precis likadan ut oavsett vad jag tänker om den. Hur jag uppfattar den förändras däremot ordentligt.

Känner du till den så kallade Broaden and build-teorin som jag skrivit om tidigare vet du att du ändå inte är i nåt vidare skick för att ta stora beslut, lösa problem eller vara produktiv och kreativ när du är i ett negativt känslotillstånd. Steg ett är därför att ta itu med känslan först, kanske med lite self-compassion, ett snack med en vän eller en sväng till gymmet. Först därefter kan du överväga att ta beslutet eller lösa problemet.

Krama mig! Empati vs sympati

av Linnea Molander

Den här filmen tycker jag är helt underbar. Den handlar om skillnaden mellan empati och sympati och det är fantastiska Bréne Brown som pratar bakom den tecknade filmen. Hon har i flera decennier forskat på bland annat sårbarhet och pratar mycket om att det är en förutsättning för den mänskliga närhet vi alla söker och behöver.

I filmen berättar hon på ett fint sätt att när vi mår dåligt är det inte uppmuntrande ord vi behöver utan gemenskap och förståelse.

Kom ihåg att det gäller dig själv också. Försök inte övertyga dig om att det är okej när det känns jobbigt för det funkar inte. Känns det jobbigt känns det jobbigt. Då är det bättre att ha samma medkänsla med dig själv som du skulle ha med någon annan i din situation. Du kan läsa mer om självmedkänsla här.

Sida 25 av 33
  • Tjänstgörande redaktör: Hans Österman
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB