Downshifting, eller att leva nerväxlat, är en motståndsrörelse till all den konsumtions- och statushets som råder i de flesta välfärdssamhällen. Det går ut på att leva mer medvetet och i ett lugnare tempo med fokus på sådant som du verkligen värdesätter i livet. En följd av det blir naturligtvis att du mår bättre eftersom du har tid och energi att göra sådant som får dig att må bra, och lever i enlighet med dina värderingar.

Jag får ofta i coachingsessioner påminna klienten om, egentligen, självklarheter som att vila och ha roligt. Dom bitarna i vardagspusslet har otäckt ofta försvunnit.

I ekorrhjulet jobbar vi så hårt vi orkar för att kunna köpa en större bostad, plattare tv, tuffare bil, trendigare kläder… För att stå ut kämpar vi på lite extra för att få råd att resa bort från alltihop på semestern. Men när du behöver ta ledigt från ditt eget liv för att orka med det är det verkligen dags för förändring!

Hur skulle det då se ut om människor slutade konsumera så vansinnigt mycket som vi gör? Ekvationen för samhällsekonomin anses ofta bygga på att människor konsumerar. Mer och mer ska vi köpa för att uppnå den eftertraktade tillväxten, annars ökar arbetslösheten eftersom minskad konsumtion leder till minskad produktion. 

Det är sant. Men ekvationen håller åt andra hållet också. 

Om människor prioriterade sin tid högre än sina saker skulle det innebära att vi medvetet valde att konsumera mindre för att kunna att arbeta (=producera) mindre. Att välja en enklare livsstil med mindre pengar och mer tid skulle för de allra flesta innebära mindre stress och mer lycka och det skulle dessutom leda till en betydligt mildare miljöpåverkan.

Låt mig ge ett några exempel. När jag arbetar mindre har jag kanske inte råd med någon stor bil, men jag har å andra sidan tid att cykla eller åka buss. När jag arbetar mindre har jag tid att laga mina trasiga byxor istället för lägga pengar på att köpa nya. Jag har tid att laga bra mat istället för att köpa dyra halvfabrikat och snabbmat. Jag har tid och ork att laga en middag att bjuda mina vänner på (och de har tid att komma) istället för att träffa dem på en dyr och stressig lunchrestaurang. Och så vidare.

Någon form av inkomst är förstås nödvändig för de allra flesta, och därmed också ett arbete, men när du lämnar ekorrhjulet kan dina värderingar förändras vilket gör det lockande att arbeta med något som ligger närmare ”vill” än ”måste”. Kanske måla, driva ett café, skriva en bok, köra buss..? Men även de som trivs på sina krävande arbeten med högt tempo och många bollar i luften kan göra förändringar mot ett mer nerväxlat liv om de vill. Du kan till exempel välja att arbeta stenhårt fyra dagar i veckan istället för fem.

Det är dags att välja hur vi vill leva!

För dig som vill läsa mer kan jag rekommendera böckerna ”Lev enklare” av Giséla Linde och ”Växla ner” av Karin Lilja (den är slut på förlaget men du kan börja ditt nerväxlade liv med att låna den på biblioteket).

TED.com har samlat TED-talks om lycka på ett ställe!!

Massor av olika perspektiv på lyckan att lära och inspireras av. Perfekt att se/lyssna på i mobilen till exempel när du reser till jobbet eller lagar mat. Eller som en utmärkt start eller avslutning på dagen. Eller varför inte samla ett gäng vänner till en mysig TED-kväll där ni tittar på några föredrag (de är max 20 min långa). Det kommer säkerligen ge upphov till många spännande, meningsfulla och givande möten, samtal, tankar och insikter.

Jag vet att många människor känner sig hetsade av alla självhjälpsböcker, coacher, tips och forskningsrapporter som försöker visa oss hur vi ska göra för att göra våra liv så bra som möjligt.

Och det är sant, det är krävande med personlig utveckling. Det finns nog bara en sak som är jobbigare.

Att inte trivas med sitt liv.

Dan Gilbert är en av de främsta experterna inom positiv psykologi, psykolog vid Harvarduniversitetet och författare till boken Snubbla på lyckan om hur vi missbedömer vad som kommer göra oss lyckliga. För 10 år sedan gjorde han ett TED-talk på samma tema som boken, och i år gjorde han ett till, som handlar om hur vi missbedömer oss själva över tid.

Misstaget vi gör är att tro att saker och ting kommer kännas likadant i framtiden som de gör idag, trots att vi av erfarenhet vet att så inte är fallet. Forskningen visar att vi drastiskt underskattar hur mycket vi kommer förändras de kommande 10 åren, vilket naturligtvis påverkar hur vi tar beslut om framtiden.

Vi tror att allt från våra personligheter, vänner och hobbies till musikintressen och mycket annat kommer vara ungefär som de är nu om tio år – trots att vi klart och tydligt ser att våra liv förändrats radikalt sedan 10 år tillbaka!!

Dan Gilbert säger att detta förmodligen beror på att det är lätt att titta bakåt men svårt att föreställa sig framtiden – och eftersom vi har svårt att förställa oss en annorlunda framtid tror vi naivt att en sådan inte är särskilt sannolik.

Med andra ord, oavsett hur lycklig eller olycklig du är just nu, har du alla möjligheter att vara lycklig i framtiden – oavsett om du kan föreställa dig det eller inte!

Lägg 7 minuter på att lyssna på Dan Gilbert!

Hon bär också med sig några kloka ord hon fick av en kollega inför en premiär. ”You have nothing to prove, only to share.” Den som har något att bevisa kommer ju från en känsla av brist och behöver kämpa för att klara sig medan den som delar med sig har så mycket att det blir över! Trots att ingenting egentligen har förändrats förutom tanken på situationen ger det en helt annan upplevelse att känna att du har något att dela med dig av istället för något att leva upp till!

Avslutningsvis tipsade Sierra förstås om klassiska supertipset att komma ihåg att andas. I slutet berättar hon dessutom att hon behåller sin positiva inställning till livet genom bla yoga, meditation och andliga böcker. Klok tjej! 🙂

Vill du ha fler tips för att förstå och hantera nervositet kan du läsa min artikel om att vara på topp när det gäller här.

Detta dök upp i mitt facebookflöde igår och gjorde mig glad och hoppfull. De tre eldsjälarna Marcus, Joanna och Alexander bjuder med barnfamiljer som annars inte haft möjlighet på båtturer i Göteborgs skärgård, helt gratis bara för att de vill vara till glädje för andra som inte har deras möjligheter.

Det finns också en facebookgrupp med nästan 900 medlemmar och massor av glada inlägg om lyckliga barn och tacksamma föräldrar. ”Så var en NY familj i hamn och vi fick 3 goa kramar som tack! Helt underbart när man ser att det man gör skapar lycka!” skriver Marcus i facebookgruppen.

Detta är en perfekt blandning av lyckoboostar som random acts of kindness, njutningsfulla upplevelser, gemenskap och goda relationer, fysisk aktivitet och meningsfullhet. Och glädjen fortsätter sprida sig. Fler och fler vill engagera sig och företag sponsrar med praktisk hjälp.

Detta fick mig att fundera på hur jag kan dela med mig av min sommar till andra. 🙂 Vad är helt självklart för mig som skulle vara spännande för någon annan att prova?

När jag var 16 år såg jag musikalen Kristina från Duvemåla för första gången och blev närmast besatt. Efter att ha nördat ner mig totalt på musikalen bestämde jag mig för att bli musikalartist. Mina förutsättningar var inte optimala. Jag hade inte någon speciell begåvning för sång eller teater, men en enorm vilja och passion. Min ”begåvning” låg i min envishet, och i min förmåga att lära mig saker.

Så jag började ta sånglektioner. Det lät inte särskilt bra i början men det brydde jag mig inte om. Jag var inte där för att jag kunde sjunga utan för att jag inte kunde. Så jag övade och övade och övade. Tog fler sånglektioner, gick musikalutbildningar, tvingade mig igenom skolkonserter där både rösten och knäna darrade hysteriskt. Övade ännu mer. Och till slut lärde jag mig förstås att sjunga.

Samtidigt som jag övade som en galning för att lära mig sjunga var jag omgiven av klasskompisar som ”bara kunde”. Begåvade människor med talang. Som inte övade i timmar varje dag, helt enkelt för att det inte behövdes. Det var naturligtvis ganska provocerande för mig, men efter ett tag började något hända. Jag började komma ikapp! Vilket förstås var frustrerande för dem som alltid varit bäst utan ansträngning men som inte hade en aning om hur man gör för att bli bättre.

Det kommer alltid finnas människor som har lätt för saker du kämpar med. Och det kommer alltid finnas människor som kämpar med saker du har lätt för. Det spelar ingen roll. Andra människors förutsättningar har ingenting med dig att göra. Dina förutsättningar och dina drömmar är dina. Vill du göra något – go for it! Om du inte redan kan har du alla möjligheter att lära dig!

Vilka andra vardagliga saker går att göra samtidigt som man dansar?

Jag tänker spontant på saker som att diska, städa, vika tvätt. Kanske också borsta tänderna, locka håret, laga mat? Definitivt prata i telefon. Vänta på bussen. Vad mer?

Jag känner våren pirra i hela kroppen. Det är inte pollenallergi, det är hopp. Jag älskar att ha hela våren och sommaren framför mig och veta att nu blir det ljusare, skönare och härligare varje dag.

Samtidigt kan jag bli lite girig. Jag hittade en statusuppdatering från den här tiden förra året som fick mig att tänka till, stanna upp och njuta av det som är, alldeles precis just nu.

Jag överraskade mig själv genom att gå på en stor yogaworkshop för ett tag sedan. Är egentligen inte överdrivet yogaentusiastisk utan går på nåt pass då och då på gymmet för att det är skönt bara. Eftersom jag inte har något intresse av att bli en superyogini lägger jag ingen press på mig själv att vara särskit vig eller klara alla poser utan yogar mest för att bli lugn.

När jag var på den här yogaworkshopen fick jag påminna mig om det eftersom jag befann mig i ett rum med över 200 yogaentusiaster. Jag kom nämligen på mig själv med att anta att alla andra i rummet var mycket bättre än jag och skulle klara allting mycket lättare. När jag satt i en krävande position och nästan skakade av ansträngning slog det mig att jag har ju inte en aning om hur den här positionen känns för någon annan. Varför hittar jag på att den är mycket lättare för dem än för mig? Jag vet ju inte hur något känns i någon annans kropp!

Och personerna som klarade mer avancerade positioner visste jag ju inget om heller. De kanske, till skillnad från mig, har yogat varje dag i 10 år – det har ju jag ingen aning om. Så varför i hela friden satt jag där och jämförde mig med människor jag inte visste något alls om!? Det är ju bara jättedumt. Så jag slutade med det, tog ett djupt andetag och fokuserade på att göra varje position helt utifrån mina egna förutsättningar oavsett vad de andra i rummet hade för sig.

Det är ju så mycket lättare både att njuta av livet och göra framsteg när man håller reda på sig själv istället för på alla andra.