Jag läste en så spännande text på Huffington Post nyligen, som handlar om något riktigt viktigt. I texten beskrivs hur en mamma döms när hon är i en mataffär med sitt skrikande barn i vagnen. Utöver dömanden i form av suckar och blickar säger folk rätt ut att hon är en dålig mamma som inte tar upp sitt barn och att det skulle vara skönare om hon gick därifrån.

Skribenten, som har en bakgrund inom teatern, kommer att tänka på vad teaterlärarna brukade säga om ”the moment before”; att alltid vara medveten om vad som hände innan scenen började. På teater och film börjar ju scener ofta ganska direkt utan kallprat och småsnack, men skådespelaren behöver själv vara klar över hur karaktären hamnade där för att det ska bli trovärdigt. Vilken händelse, möte eller sinnestillstånd ledde upp till det nuvarande ögonblicket?

På samma sätt funderade skribenten på hur den här mamman hamnade i mataffären med sitt skrikande barn och varför hon inte plockade upp det. Vi har ingen aning. Vi vet inte alls vad som hände i hennes ”moment before” och ska därför passa oss noga för att döma – vi har ju inte hela bilden.

Som coach får jag hela tiden höra människor berätta om sina ”moments before”. Och tro mig, det förändrar allt! Plötsligt blir det helt självklart varför människor beter sig som de gör. Det försvarar inte alla beteenden, men det skapar förståelse, och möjlighet att vid behov välja annorlunda nästa gång. Det går bara att döma människor när du inte förstår dem – och när du förstår dem blir det omöjligt att döma! 

Nyfikenhet är ett betydligt trevligare alternativ än dömande, både för dig och för andra.

Texten avslutas med ett helt briljant resonemang som jag helt och hållet ställer mig bakom:

Har du tänkt på hur allt kan förändras fast inget förändrats? Hur en situation plötsligt kan börja kännas riktigt jobbig, eller helt fantastisk – men inte för att situationen förändrats, utan för att du gjort det?

Har du tänkt på hur din dagsform, om du är trött/hungrig/glad/ledsen, påverkar vad du tänker om saker som hänt, framtiden, dig själv och andra människor.

Och ändå känns det på riktigt. Det verkar ju som att världen förändras.

Jag tänker ibland på våra sinnestillstånd som färgade glasögon. När jag mår dåligt byter mina glasögon färg till nån riktigt sunkig gråbrun nyans, som därmed får min bild av världen att förändras därefter. Det spelar ingen roll att någon med ljusrosa glasögon försöker övertyga mig om hur fint allting är och att jag har fel – jag ser ju vad jag ser! Men så skiftar något i mig och glasögonen klarnar. Plötsligt får världen nya färger. Tycker jag. Egentligen är det ju inte världen som bytt färg utan mina ”glasögon”.

Ur ett rent neurologiskt perspektiv fungerar dina känslor som dina glasögon. Hjärnan färgar allting du ser, känner och tänker utifrån ditt nuvarande känslotillstånd. När du är arg har hjärnan större tillgång till alla minnen av tidigare gånger du varit arg, när du känner dig misslyckad färgar det dina tankar om framtiden och när du är nyförälskad kan du inte upptäcka ett enda problem i hela världen.

Det problematiska är att de flesta agerar som om det de upplever vore sant, oavsett om det är det eller inte. Hur du ser på världen har väldigt lite med världen att göra men desto mer med dig att göra. Samma sak gäller när du ser på dina minnen, framtiden, dig själv och andra människor. Och när de tittar på dig!

Jag tror inte att vi kan bli av med dessa glasögon, och det är inte heller poängen. Att bli medveten om dem däremot kan göra hela skillnaden! Om du kan komma ihåg att allting inte är skit bara för att det ”ser ut” (eller känns) så i ett givet ögonblick kan du befria dig själv från väldigt mycket smärta. Och när du inser att du kan påverka vilken färg dina glasögon har (aka dina lyckonivåer) skapar det väldigt mycket frihet. Kanske är det skönaste av allt att inse att andra ser på dig genom sina helt individuella glasögon. Det gör det lättare att inte ta saker personligt – det har ju inget med dig att göra!

Ofta slår det mig hur bra det vore om jag lyssnade lite mer på mig själv. Jag kan gå och grubbla på ett problem eller dilemma en bra stund, och sen komma på något riktigt klokt – som jag inser att jag ordagrant sa till en klient samma dag angående något helt annat!

Här är några bra saker som jag ofta säger till mina klienter och har stor glädje av att minnas själv också:

• Att något känns läskigt betyder att det är ovant. Om du gör det fast det är läskigt kommer du vänja dig och det slutar vara läskigt.

• Det går över. Allting förändras, inklusive dina känslor.

• Det är inte bara du. Det är aldrig bara du. Alla dina känslor är helt mänskliga och ingår i paketdealen ”LIVET”, som du delar med alla andra människor.

• Du behöver inte tro på dina tankar. Att du tänker att himlen är grön betyder inte att det är så. Att du tänker att någon är arg på dig eller att du är dålig betyder inte att det är så.

• Tro verkligen inte på dina tankar när du är trött, arg, ledsen, hungrig, ensam eller inte tränat på länge. Se till att sova, äta, träna, prata med någon och låta känslorna storma färdigt innan du ger dig på att försöka lösa situationen.

Appropå det jag skrev sist om att det inte går att vara lycklig jämt vill jag idag tipsa om några situationer då det kan vara bra att vara ledsen. Klicka på bilden för att läsa mer.

Jag tycker lyckorörelsen får lite orättvis kritik ibland när människor påpekar att man inte alls kan vara lycklig jämt, att lyckohetsen är förlamande och att livet inte går ut på att vara lycklig hela tiden.

För det är ingen som har hävdat det. Livet ÄR en bergodalbana. Välbefinnande och livstillfredsställelse handlar om att ha det så bra som möjligt i den åkturen och ta hand om både toppar och dalar på ett bra sätt. Ibland är livet väldigt jobbigt, och då finns det en viktig poäng med att exempelvis ha en optimistisk livssyn, vara van vid att uttrycka tacksamhet och känna till sina styrkor. Det går väldigt mycket lättare att ta sig upp ur livets svackor då.

Och när det är bra, ja det spelar ju ingen roll alls om du saknar förmågan att njuta av livets goda ögonblick eller dämpar glädjen med tvångsmässigt grubblande.

Precis som att du inte ska träna oavbrutet varje dag behöver du inte ägna dig åt lyckoboostande aktiviteter oavbrutet. Men du kan om du vill. En stund då och då. För att du vet att det är värt det.

Jag älskar att springa i skogen även om det för det mesta går helt vansinnigt långsamt. Jag är megastolt över att jag kan springa över huvudtaget. Ända upp i vuxen ålder hatade jag innerligt att springa och tyckte bara att det gjorde ont och var allmänt vidrigt. Men så en vårdag för några år sedan bestämde jag mig för att ändra på det och satte som mål att klara att springa 2 km i slutet av sommaren.

Jag började med världens snällaste träningsprogram där jag skulle jogga lugnt en minut och promenera två minuter i sammanlagt typ en kvart. Och i slutet av sommaren sprang jag 2 km! Det var galet utmanande och fruktansvärt segt men just därför också en så himla skön känsla när jag lyckades.

Numera kan jag tom springa 5 km! Det tar typ 45 minuter men jag har ju ingen brådska utan litar på att det blir lite lättare varje gång. Jämfört med var jag började är framstegen enorma och DET är vad som har betydelse. Hur snabbt andra människor springer har ingenting med mig att göra så det struntar jag helt i.

När jag pratade om detta med min vän och kollega Anna liknade hon kroppen vid en videokamera och sa att det viktigaste är inte designen på kameran utan att den tar bra bilder. Jag gillar den liknelsen för det gjorde enormt stor skillnad för mig när jag började fokusera på att uppleva min kropp inifrån istället för att titta på den utifrån.

Din kropp är inte ett prydnadsföremål utan ett bruksföremål! Den är till för att användas och för att ge dig en upplevelse av livet. Utan din kropp skulle du inte kunna uppleva någonting alls!

Prova idag att fokusera mer på hur kroppen känns att ”bo” i och vad du kan använda den till än på hur den ser ut. Som en bonus blir det helt naturligt att ta hand om kroppen, låta den få sunda vanor och göra den vacker när du redan uppskattar den för allt den kan göra för dig.

Har du tänkt på att olika personer kan reagera på helt skilda sätt på exakt samma situation eller händelse? Det fascinerar mig väldigt och visar tydligt att människors olika perspektiv, erfarenheter, tankar och känslor gör att de uppfattar saker på olika sätt. Det är förmodligen inte någon nyhet för de flesta. Men vad som gör det hela lite mer komplicerat är när det människor har åsikter om är dig!

För mig har det hjälpt massor att inse att människors uppfattning om mig säger mycket mer om dem än om mig. En diskussion på facebook fick verkligen upp mina ögon för detta. Någon skrev en status som jag inte höll med om så jag kommenterade och delade mina tankar i frågan.

Många personer som läste min kommentar uppskattade den, gillade och kommenterade positivt. Någon som jag inte ens kände tog sig tom tiden att skicka ett privat meddelande och visa uppskattning för mina ord. Men personen som skrev statusen blev väldigt upprörd, skällde ut mig i kommentarsfältet och tog bort mig som facebookvän.

Vilt skilda reaktioner på exakt samma sak alltså. Det fick mig att fundera. Var det jag skrev jättekorkat eller superklokt? Det enda jag kom fram till var att det inte går att svara på objektivt men att det omöjligt kunde vara båda samtidigt. Så vad var det som gjorde att reaktionerna blev så sprida? Läsaren förstås. Texten var ju densamma. Det handlade inte om vad jag skrev utan om vem som läste.

Låt säga att någon blir arg på dig. Handlar det om dig? Eller handlar det om den andra personen?

Andra sidan av myntet är att detta förstås gäller även när du blir upprörd. Handlar det verkligen om den /det du är arg på? Eller handlar det om ditt sätt att se på saken?

Jag har insett att jag kommer inte vara toklycklig varje dag, eller ha perfekt ordning på goda vanor och rutiner. Ibland kommer det skita sig. Det är okej. Det ingår i livet.

Men jag har alltid alltid möjligheten att hoppa på tåget igen, fortsätta där jag tappade och prova en gång till. Och det är egentligen allt jag behöver. Som en bonus kommer det bli lättare varje gång jag gör det.

För det är ju helt orealistiskt att vara lycklig jämt, aldrig missa ett träningspass eller en tacksamhetsövning och aldrig någonsin hamna i konflikter och missförstånd. Livet funkar inte så, ibland kommer det vara jobbigt och bli annorlunda än du tänkt dig. Kan du se det som helt naturligt istället för ett problem kommer du må bättre och det blir dessutom mycket lättare att komma upp på banan igen.

Du sparar massor av energi på att sluta anklaga dig själv för att du är människa. Energi som du istället kan lägga på saker som får dig att må bra.

Förra veckan gjorde jag research till en artikel åt Wellness om att bli kompis med sommarkroppen. Till artikeln intervjuade jag Ata Ghaderi som forskar på kroppsuppfattning vis Karolinska Institutet och är en av författarna till boken Lev med din kropp. Samtalet med Ata var fantastiskt intressant och givande och jag kan varmt rekommendera både hans bok och min artikel som du hittar i Wellnesstidningen senare under sommaren.

Till dess kan du läsa en artikel jag skrivit på samma tema i senaste numret av tidningen ShapeUp.