Vilket innebandygodis vi har bjudits på den här säsongen.
Jag glömmer säkert något, men:
Nicklas Hedengrans spektakulära hoppmål (som kanske inte skulle ha godkänts visserligen, men nu blev det ju så, och det var en högoktanig prestation).
Ketil Kronbergs ”bunker”-frislag förra omgången.
Och så Filip Kjellssons tittfint idag, till Markus Jonssons 7-3-mål, när Växjö körde över Dalen och vann med storsiffrorna 12-4.
Att beskriva målet i ord är svårt, men typ så här:
Kjellsson var bakom buren, på väg runt och tittade framåt. Då slog han en passning på första stolpen rakt på bladet på Markus Jonsson som la in bollen i tom bur. Passningen slogs med ryggen mot stolpen, med en backhand, och gjorde tunnel på en Dalen-back. När Jonsson slog in bollen tittade alla Dalen-spelare, plus keepern Måns Parsjö-Tegnér, på Kjellsson.
Grejen var ju bara att han inte hade någon boll.
Som att den var borttrollad.
Det låter som jag fördummar Dalen-försvaret, men absolut inte. Det var passningen som var för magisk, det var inte mycket att göra. Ja, mer än att kanske titta på annat, som typ Markus Jonsson. Men vi har sett värre markeringsmissar.
Frågade Kjellsson hur ögat i nacken mådde.
Han bara skrattade.
– Jag gjorde många sådana passningar förr i tiden, men det var ganska längesedan nu, sa han om tittfinten som han länge varit känd för.
– Det är svårare i SSL. Motståndarna brukar ha bra koll när man är bakom kassen, det går inte på samma sätt. Men får man läge så.
Grejen var ju att han levererade en tittfint till. Hade det inte varit för den första superpassningen så hade nog den andra blivit lika hyllad, men nu kom den i skymundan av den första passningen.
Vid 10-3 tittade Kjellsson upp mot sin back och slog åt motsatt håll en diagonal cross genom hela Dalens box till en sopren André Andersson vid bortre stolpen som fick bollen rakt på bladet och bara kunde peta in sin tredje kasse för kvällen.
Vilken jävla show.
Matchen i övrigt?
Dalen, med tio man på skadelistan, inklusive superstjärnan Ketil Kronberg, rivstartade matchen och var klart bäst i starten. Växjö-coachen Niklas Nordén tog timeout redan efter 3:32. Sedan åt sig Växjö in i matchen, blev bättre och bättre, och spelade till slut ut Dalen som med decimerat manskap inte orkade stå emot den offensiva orkanen med Filip Kjellsson i dess mitt.
Debuterande Marcus Ekengren var blek i början, men blev bättre och bättre. Alexander Bodén såg stekhet ut i början och Johan Eriksson bombade in ett par snygga kassar, men annars var det inte mycket att kommentera om Dalen i denna matchen.
Bara att dra ett fett streck över alltihop.
Växjö är heta just nu.
André Andersson fortsätter vräka in poäng.
Och nu är Filip Kjellsson, som haft en del skadebekymmer i höst, på gång.
Det ser ljust ut för smålänningarna.

***

Oj, hur gick det där Rasmus Enström?
Falun-stjärnan – världens bästa spelare – trampade på ett blad i sista perioden mot Mullsjö, fick en smäll på knäet och fick bryta matchen efter att ha gjort ett misslyckat test att spela ett byte till.
Efteråt var han orolig:
– Jag tror att det inre ledbandet har fått en smäll. En läkare har kollat på det och tror inte att det är så allvarligt, men jag har inga bra upplevelser av knäskador i familjen, sa Enström till mig och syftar på sin bror:
– Han skadade sitt knä på samma sätt och det mer eller mindre avslutade hans karriär. Jag är både orolig och nedstämd.
Förhoppningsvis så stämmer de inledande läkarutlåtandena att det inte är så allvarligt.
Han ska undersökas vidare.
Men lät uppriktigt orolig när jag snackade med honom.
– Jag fick nästan lite panikkänsla när jag stod vid sidan om i slutet, men läkaren lugnade ändå ner mig. Jag har typ aldrig varit skadad så det är svårt att veta för mig. Jag hoppas verkligen att det är lugnt.
Det hoppas jag också. Både för honom och hela innebandyns skull.
Matchen då?
Jag tycker det var en underhållande match. Mullsjö spelade bra, skickliga i försvaret, sylvassa spelvändningar och hade många bra lägen. Inte minst i inledningen av andra perioden, innan man fick in 2-2, så brände man några riktiga kalaslägen.
Johan Rehn fick verkligen imponera.
Det gjorde kollegan Benjamin Löfdahl också, för Falun hade också sina chanser.
Det kunde ha gått lite hur som helst, båda lagen hade sina chanser, men 3-3 efter fullt tid kändes okej ur rättvisesynpunkt tycker jag. Sedan avgjorde stekhete Johannes Larsson på övertid, han har verkligen klivit fram en hel del på slutet.
Matchens mål?
Jag sätter min slant på Johannes Skogs 2-1, när han nära Löfdahl gjorde en fint, gick åt sidan, och lättade bollen precis över Löfdahls hand i ett snävt läge. Kyligt, minst sagt.

***

AIK vann med 7-4 mot Helsingborg.
Starkt, men AIK har hittat något nu, en hunger, en moral, en effektivitet. Något man saknade där en period, men som man återfunnit igen.
Det finns en hel del stjärnor i laget, men nyckeln nu är att alla verkligen drar sitt strå till stacken, tar sin roll.
Efter att matchat hänsynslöst på två femmor i ett par matcher så har coachen Mikael Karlberg nu börjat röra sig med mer folk, fler avlastningsspelare, vilket är helt logiskt. Jag förstår att han ville köra hårt på sina stjärnor för att laget skulle börja vinna igen, och nu när självförtroendet i gruppen höjts så vågar han stoppa in fler spelare – vilket också får som konsekvens att stjärnorna orkar prestera ytterligare, framförallt offensivt, när de får lite mer vila.
Perfekt för AIK, alltså.
En annan nyckel: balansen i kedjorna.
Istället för att trycka ihop allt det bästa i en kedja som i början så har man nu två balanserade toppkedjor: Karl-Johan Iraeus/Joel Kanebjörk/Alex Kjellbris och Kevin Björkström/Rickie Hyvärinen/Patrik Hagberg.
De sistnämnda har levererat hela säsongen, men nu har verkligen Iraeus och Kanebjörk kommit igång.
Två robusta centertankar med stora ledaregenskaper som verkligen går i bräschen.
Iraeus har ju dessutom stigit fram som målskytt.
Hans slägga fram till 3-2 idag var ju stenhård.
Såg ut som en snajper i det läget.
Inget man är van vid precis.
Men som sagt: AIK har självförtroende nu.
Helsingborg?
Upp och ner, som vanligt. 8-2 borta mot Karlstad senast, 4-7 mot AIK nu. Ingen logik. Ja, jag vet att jag tjatar om denna lynnighet, men kan liksom inte låta bli när den gör sig till känna hela tiden.

***

Max Wahlgren.
Fem mål!
Det har ingen annan lirare mäktat med den här säsongen (på herrsidan då alltså, på damsidan har Corin Rüttimann, Ranja Varli, Emelie Wibron och Sara Helin gjort det).
Dessutom hade den forne stortalangen en assist, och låg således bakom samtliga sex mål när Granlo 6-5-vann efter övertid mot Warberg och tog viktiga poäng i den tajta tabellen.
Wahlgren var ju stämplad som supertalang som ung, men har kanske inte nått de höjderna som man kanske trodde.
Men han har fått ett genombrott i år.
Tolv matcher i år, och han har gjort mål i tio av dem.
Kais Mora-förvärvet har verkligen gett Granlo viktig ”secondary scoring” bakom förstafemman med Johan Samuelsson i spetsen.
Warberg?
Förstafemman levererade ett mål.
Det håller inte för hallänningarna.
Det var ju detsamma senast.
Jag har sagt det innan: förstafemman måste leverera för att Warberg ska kunna vinna.
Fyra raka nederlag för Oscar Lundins mannar nu, efter att innan dess vunnit fyra raka matcher. Det svänger snabbt, minsann.

***

Mer innebandy imorgon. Då kör vi igen.

Spelare som ansluter till lag mitt under säsongen är uppfriskande.
Skapar lite snack, lite extra hajp.
Vi har ju sett ett par sådana fall i höst – och grejen är ju att de spelarna satt avtryck omgående.
Jag menar:
Patrik Svensson gjorde ju comeback i Granlo en bit in på säsongen, sköt två mål i sin första match, avgjorde på övertid mot Dalen, och såg till att laget plockade höstens första poäng.
Bobby Edberg noterade tre poäng i sin första match med Sirius sedan övergången från Visby, var bidragande i 7-5-segern mot Storvreta, och såg till att Sirius kom upp på vinnarspåret efter sex raka nederlag.
Detta var väl lite special, ingen regelrätt comeback eller värvning, men ändå:
Staffan Jacobson hade ju lagt av, men den assisterande tränaren fick hoppa in för Storvreta mot Pixbo på grund av skadeläget, och sköt det matchvinnande målet i sin enda match, trots att han bara snittat ett mål per säsong de senaste åren.
Poängen: vi har sett ett gäng sensationella säsongsdebuter i höst.
Får vi se en till?
Under söndagen debuterar ju Marcus Ekengren för Dalen. Han är inlånad från Örebro, är en etablerad poängspelare som varit under många SSL-lags lupp, men som nu äntligen får chansen på SSL-nivå. Han kommer fortsätta träna och lira för Örebro, men också spela i Dalen när det finns tillfälle.
Han lär ju få chansen mot Växjö också.
På riktigt alltså.
Umeå-gänget dras med massor av skador.
Dessa är inte med: Martin Stolt, Albin Andersson, Felix Stenbäck, Fredrik Edholm, Jim Johansson, Martin Tokos, Anton Åkerlund, Erik ”Gäddan” Falkman och Markus Lindström.
Plus storstjärnan Ketil Kronberg som var så förbaskat bra mot Falun och som svarade för det där fräcka frislaget som ledde till 6-3-målet.
Dalen utan Ketil Kronberg får det tufft mot ett formstarkt Växjö.
Och som sagt: det finns speltid att erövra för Ekengren med all den frånvaron.
Tar han chansen?
Följer han upp de tidigare succédebuterna?
Inte alls omöjligt.

***

Är det bara inbillning från min sida eller känns det som att domarna är mer i skottgluggen än vanligt i år?
Jag tycker att det gnälls, lipas och klagas över domarna i media från var och varannan spelare och tränare just nu (jag ska inte dra alla över en kam, men det verkar vara någon trend).
Är inte innebandyfolket bättre än så?
Domarna är människor som tar in intryck, gör tolkningar och tar snabba beslut utan att hinna se flera repriser. De försöker alltid göra sitt bästa.
Och beslut tas utan att ha ett lags glasögon på sig.
Att alla har sitt lags glasögon på sig var väl talande efter Mullsjö och Växjö, där båda lagen tyckte att domarna gav fördel till det andra laget.
Samma situation ser ofta olika ut beroende på vilket lag som analyserar.
Blir det en utvisning så tycker laget som straffas att det var fel.
Laget som får power play tycker det var rätt.
Så är det och ska det vara, för man brinner för sitt eget.
Men någon form av vettig nivå tycker jag ändå man kan hålla när det gäller att kritisera och kasta skit på domarna.
Att gorma, skrika och skälla på domarna som en del gör under match ser ju stundtals patetiskt ut.
Att gnälla, lipa och klaga i media känns mest som ett sätt att gömma sig själv och hitta någon annan att skylla på.
Kom igen innebandy-Sverige, nu tycker jag vi höjer nivån.
Dessutom: kom ihåg att ni spelare och ledare på SSL-nivå ska vara förebilder för alla unga spelare och ledare som drömmer om att spela i SSL en dag. Innebandyn ska väl stå för fair play, kamratanda, schysst spel och respekt?
Ibland känns det som att några på SSL-nivå tappat det sista.
Domarna gör sitt jobb så gott de kan, är objektiva (jo, så är det faktiskt) och tävlar lika mycket som alla spelare för att få de finaste uppdragen i sporten.
De förtjänar inte all skit jag upplever att de får just nu.

***

Då så tippar vi matcherna!

Söndag:

Falun – Mullsjö 1: Jag tror inte att det blir lätt att möta Falun efter bottennappet mot Dalen senast, där man ägde boll men inte orkade förvalta övertaget i mål, och coach Thomas Brottman har säkerligen pratat om att man måste våga hota mer, våga bryta in i de kritiska ytorna, och det kan mycket väl bli så att Mullsjö får lida för Dalen-nederlaget. Mullsjö är bra i omställningsspelet och kan säkert straffa Falun en del, men inte tillräckligt mycket för att det ska bli seger.

Granlo – Warberg 2: Warberg blev straffade mot Pixbo senast och har nu tre raka nederlag, vilket kanske inte är helt förtjänt sett till spelet över de tre fajterna, där man åtminstone borde ha spelat in en tre, fyra poäng. Minst. Någon gång måste utdelningen komma, och Granlo borta känns som ett bra tillfälle, även om hemmalaget med fältherren Johan Samuelsson aldrig kan underskattas. Tror dock på en tvåa.

Växjö – Dalen 1: Svårtippad match mellan två formstarka lag som går bättre än jag förväntade mig. Känns som det kan gå lite hur som helst, men tror ändå att Växjös fart och hemmaplan blir tungan på vågen till slut, även om Dalen – med debuterande Marcus Ekengren – inte kommer ge sig frivilligt, men utan Ketil Kronberg blir det jobbigt. Målvaktskampen mellan Eero Kosonen och Måns Parsjö-Tegnér känns som en stor faktor i matchen. Doftar lite kryss, men väljer ändå ettan.

AIK – Helsingborg 1: Oj, det här kan verkligen gå hur som helst, men någonstans känns det som att AIK hittat en moral och matchvinnarkänsla den senaste tiden, och den tror jag kan avgöra här – tillsammans med keepern Patrik Åman. Helsingborg körde över Karlstad och vann med 8-2 senast, och tänker man logiskt så borde skåningarna vara formtoppade, självförtroendefyllda och favoriter här, men Helsingborg är ofta ologiska och därför tror jag på en baksmälla.

Måndag:

Gävle – Sirius 2: Håller Bobby Edberg-effekten i sig? Ja, det tror jag. Det var nog skönt för Sirius att få en vinst (vann ju derbyt mot Storvreta senast) och bryta sin förlustsvit på sex raka nederlag innan man åker till Gavlerinken för en måstematch. Nu har det värsta oket lyfts från axlarna, självförtroende pumpats in och man kan slappna av lite mer. Och visst blir det en solid seger här.

Karlstad – Pixbo 2: Karlstad blev överkörda hemma av Helsingborg senast samtidigt som Pixbo vann västkustderbyt mot Warberg. Det är en ny match, nya förutsättningar allt sådant där nu – men tror ändå att senaste omgången sitter i lite, och det talar för Pixbo. Dessutom: Karlstad har haft en pigg höst, men novemberlunken är tuff för en nykomling som inte är van vid så här många svåra matcher på kort tid, och det kan börja ta ut sin rätt. Pixbo vet vad det handlar om – och vinner det här.

Tisdag:

Linköping – Storvreta X: Omöjligt att tippa. Linköping torskade mot AIK senast, Storvreta föll mot Sirius och båda lagen förlorade med siffrorna 5-7. Båda vill så klart revanschera sig, men det handlar också om att positionera sig i toppstriden, spänna musklerna och sätta sig i respekt inför ett eventuellt slutspelsmöte – för de här lagen kan absolut stöta på varandra i avgörande matcher i vår. Dagsform avgör – och jag smackar in ett kryss.

***

SSL-action i tre dagar. Trevligt.

Jag har varit instängd i en hockeybunker hela kvällen, inte sett en minut plast, inte ett enda mål, men smackar ändå in en kort sammanfattning av derbykvällen – fan att man missade den – för att på något litet vis ha täckt in allt.
Så lite kommentarer baserat på statistiken!

***

Bobby Edberg-effekten!
Är det okej att kalla den så?
Jag menar, det var ju hans första match, han gjorde mål och Sirius bröt sin sex matcher långa förlustsvit genom att 7-5-vinna det stekheta derbyt mot Storvreta.
Att han kom in betydde så klart något.
En handling av klubben som visade att nu måste något hända.
Så här kan det inte fortsätta.
Det gav säkert energi:
Hierarkierna i laget får göras om, alla måste steppa upp, alla får en nytändning, alla förstår allvaret i situationen med tabelläge och förlustsvit.
Grymt viktig seger för Sirius givetvis.
En derbyseger som mycket väl kan vända på skutan. Skjuta in självförtroende.
Och ja: det var ju typ vid den här tiden ifjol som Sirius efter en halvdan start växlade upp och gjorde en riktigt stark andra halva av vintern.
Sker det nu igen?

***

Västkustderbyt vann Pixbo med 5-2 mot Warberg.
Trodde Warberg skulle lugga poäng där. Men det trodde jag ju inför Kinnarps Arena-matchen mot Mullsjö också. Och senast mot Växjö. Så kanske ska sluta tippa till hallänningarna fördel, för deras egen skull.
Noterbart?
Kolla in målskyttarna för Pixbo:
Jesper Andreasson, Jens Milesson, Linus Henriksson, Oskar Henriksson, Mikael Harrysson.
Det var grabbarna bakom stjärngalleriet – även om detta också är jäkligt bra spelare så klart – som avgjorde den här fajten.
Daniel Calebsson? Noll poäng.
Patrik Malmström? Noll poäng.
Martin Östholm? Inte med.
Pixbo visade bredd.
På tal om stjärnor: Warbergs förstafemma levererade noll framåt. Då kan laget i princip inte vinna. Så är det bara.

***

Repris på den glödheta kvartsfinalserien från i våras när Mullsjö och Växjö möttes.
Det blev jämnt skägg: 5-5.
Inget av lagen hade mer än en ettmålsledning någon gång under matchen. Så man följdes åt hela vägen.
Det brukar vara hett när de här lagen möts, och vad jag förstod så var det ganska grinigt stundtals nu också.
Man önskar verkligen en slutspelsfajt mellan de här lagen i vår också.
Det är inte omöjligt.
Att Mullsjö är i slutspel tar jag för givet.
Att Växjö ska vara där kändes inte lika givet inför säsongen, men det är bara att konstatera att man fått ihop ett i princip helt nytt lag på väldigt kort tid.
Utväxlingen på breddvärvningarna – som Oliver Johanson, Niklas Ramirez och Robin Mourujärvi – har varit extremt bra, de har nog fått spela mer än vad som var tänkt från början misstänker jag.
Eero Kosonen har visat vass klass i kassen.
Samtidigt grundpelarna från ifjol – Johan Roos, André Andersson, Ludwig Persson och Filip Kjellsson (när han varit hel) – fortsatt att leverera.
Växjö har överraskat. Och lär nog krångla sig till slutspel.
Då kan vi få det där heta slutspelsmötet igen.

***

Uppsnack på lördag inför kommande omgång.
Lovar bättre bevakning då.

Tidigare idag, inför den här elfte SSL-omgången, så skrev jag om den väntade tabellen, att det såg ut som vi trodde, att det inte var så mycket ögonbryn som behövde höjas vid sidan om flippen Karlstad och floppen Sirius.
Som ett brev på posten så blev det ju en skrällkväll.
Jag menar, smaka på detta:
Dalen sopade bort Falun, vann med 6-4 efter en ironman-insats av Ketil Kronberg och fantastiskt målvaktsspel av Måns Parsjö-Tegnér.
Helsingborg, som bara tagit en enda pinne på bortaplan i höst, utklassade sensationsnykomlingen Karlstad på bortaplan och vann med 8-2.
AIK tappade ledningen mot Linköping, men kom tillbaka och vann med starka 7-5 på bortaplan – efter en heroisk laginsats.
Granlo vann ”bara” med 5-3 mot hopplösa jumbolaget Gävle och det var tajt ändå in på mållinjen, och det var inte långt borta att hemmalaget tappade poäng.
Idel överraskande resultat i min bok. Fel på tre av fyra tippningar, bara Granlo som seglade in, men det var med det berömda hårstrået.
Men kul.
SSL ska inte vara förutsägbart.
Det är så här det ska vara.
Hade alla matcherna i blickfånget så har inga djupa grejer att komma med, men detaljer från alla fajter. Håll till godo!

***

Åtta raka vinster och 31 gjorda mål på de tre senaste matcherna.
Falun var sannerligen i praktform inför bortamötet mot Dalen.
Men det hjälpte inte.
Dalen fick en drömstart, seglade iväg till 3-0 i den första perioden, fick 4-0 i början av den andra, och kunde sedan leva på det övertaget i resten av matchen och till slut vinna med 6-4.
Falun hade mycket boll – precis som man brukar – men Dalen spelade ett minst sagt uppoffrande försvarsspel. Hemmalaget var kompakta, täta och låg i skottlinjen, vilket gjorde att Falun tvingades skjuta från distans, och fastnade inte skotten i trafiken så nöp keepern Måns-Parsjö-Tegnér bollarna. Sedan vände man på spelet och nyttjade de chanserna man hade.
Ketil Kronberg var ju magnifik. Ja, hela förstakedjan var bra, med Alexander Bodén och Johan Eriksson också, som kombinerade in totalt tio poäng.
6-3-målet, som dessutom var väldigt viktigt för Dalen då Falun börjat få vittring, var en delikatess. Frislag precis utanför målområdet, fem Falun-spelare i muren. Då chippar Kronberg bollen över alla fem, och sedan tar bollen på något innan Johan Eriksson petar in den.
Jag tänkte direkt på ett bunkerslag i golf. Lite så kändes det.
Läckert och retfullt.
Speciell match för Måns Parsjö-Tegnér och Jonas Svahn så klart. Båda var i Falun ifjol.
Speciellt för Parsjö-Tegnér som fastnade på bänken hos mästarna. Bakom Johan Rehn. Fick minimalt med speltid.
Han valde att gå vidare i våras och i höst har han visat toppklass i Dalens kasse. Idag var han strålande.
– Detta var sjukt kul, att vinna mot sitt gamla lag som vunnit guld i tre år i rad. Det finns inget lag som man hellre vinner mot, sa han efteråt.
Han var besviken över bänktiden hos mästarna, men har inget agg mot moderklubben Falun.
– Nej, egentligen inte. De gav mig chansen att komma fram även om jag inte fick spela så mycket de två sista åren. De har ändå satsat och trott på mig, sa han.
– Det är klart att jag varit missnöjd med att inte få spela, men jag förstod också varför Johan (Rehn) fick stå, han spelade fantastiskt bra.
Nu får han visa klassen på riktigt.
Och Dalen är uppe som fyra i en haltande tabell.
Laget har vunnit mot alla i topp-3: Pixbo, Storvreta och nu Falun.
Snacka om starkt.

***

AIK har vaknat igen.
Tre bra prestationer nu: först Storvreta hemma även om det rann iväg i slutet, sedan segern mot Dalen hemma, och nu vinsten borta mot Linköping.
Coachen Mikael Karlberg har ju gått på två rena femmor i de två senaste matcherna, men nu rullade han på mer folk. Han visste vilket bolljagande det skulle bli mot malande maskinen Linköping som alltid spelar på tre femmor. Valet att gå på mer folk var smart.
AIK orkade jobba hela vägen.
Linköping hade överlägset mest boll i matchen.
Men skapade väldigt lite, om vi ska vara ärliga.
AIK kämpade furiöst i försvaret, täckte mycket skott, och när bollan väl smet igenom så var Patrik Åman riktigt bra i kassen. Men för det mesta behövde han inte förta sig.
AIK visar moral just nu.
Senast låg man under med 0-3 mot Dalen, men vände och vann.
Nu tappade man 5-3 till 5-5 i sista perioden, men nedslogs inte av det. Istället gjorde man 6-5 genom, just det, frälsaren Rickie Hyvärinen. Finländaren, som även avgjorde mot Dalen senast, avlossade matchens tyngsta skott när han dundrade in bollen bakom Henrik Quist – ett skott och mål som bäddade för tre nya poäng.
Efter Hyvärinen-målet rullade Karl-Johan Iraeus – matchens gigant, det kändes som han var överallt – in sista bollen i tom bur.
AIK har något att bygga på.
Linköping?
Nja, rullade mycket boll, skapade väldigt lite. Orkade inte dyrka upp AIK-boxen. Visst, man gjorde fem mål, men sett till bollinnehavet borde man skapat mer och gjort fler mål.
Coachen Johan Astbrant lär knappast ha varit nöjd. Han bänkade bland annat ikonen Martin Karlsson en stund i sista perioden.

***

En poäng på fem bortamatcher var Helsingborgs facit inför bortafajten mot sensationsnykomlingen Karlstad.
Då gick Helsingborg in och vann med klara 8-2.
Alltså: när skåningarna väl bestämmer sig så är man jäkligt bra.
När Linus Nordgren och Jani Kukkola dominerar så här så blir det bra: de var överallt, limmade ihop försvar och anfall, tog ansvar över hela banan. De är motorn i Helsingborg, och en av dem är alltid inne på banan.
Kukkola har ju varit sådär stundtals, men i den här matchen tycker jag att han var riktigt bra.
Sedan har man ju en poängmaskin i Daniel Johnsson.
Fem poäng idag.
Tre läckra mål.
4-1 ser ju så enkelt ut. Kommer på kanten, har oceaner av tid, är kylig och skjuter inte in bollen – han placerar in den. Där såg man vilken målskytt han är.
Stjärnorna gick i bräschen för Helsingborg.
Karlstad?
Nja, uddlösa i första, spelade upp sig i andra, fick några snabba mål emot sig i tredje och sedan var det ridå.
Spetskedjan med Adam Colling, Tom Colling och Sebastian Degeryd såg… nästan tröga ut. Inte många kombinationer som fungerade där.
Gillade intentionerna jag såg hos Simon Sjögren och Daniel Palm Gonzales, men annars var det inte så mycket att skriva hem om.
Nu står båda lagen på 16 poäng och ligger sjua och åtta i tabellen. Den jämnheten speglade dock inte den här matchen, här var det klasskillnad.

***

Det var en måstematch för både Granlo och Gävle – och Granlo lyckades till slut hålla favoritskapet och vinna med 5-3.
Men det satt ganska hårt åt.
Laget rusade iväg till 3-0, men Gävle reducerade två gånger om och gjorde match av det hela.
Med mindre än två minuter kvar gjorde Anton Samuelsson (tillbaka efter skada…) 4-2 för Granlo – vilket kändes som spiken i kistan, men i sekvensen efter så fick Gävle straff, en straff som Oliver Frykman distinkt skickade in i mål (hans första SSL-kasse), vilket skapade nerv på slutet.
Eller ja, nerv och nerv.
Gävle hann inte börja sin anstormning innan super-Johan Samuelsson spelade fri Anton Samuelsson i slottet som sopade in 5-3 och stängde in hemmasegern på ett säkert ställe.
Granlo gick därmed upp på tio poäng, är sju pinnar före Gävle, och tre pinnar före nästjumbon Sirius.
Som sagt, det var en måstematch för gänget från Sundsvall.
Gävle?
Redan borträknade. Aldrig att de tar sig förbi två lag i den här tabellen. Inte en chans.

***

Nya matcher imorgon. Tre stycken. Ingen nördkoll då. Men bloggsammanfattar lite kort under kvällningen.

Oj, vilken jackpott Sirius!
Igår gjorde ”krisklubben” – sex raka förluster och under nedflyttningsstrecket – klart med forwarden Bobby Edberg från Visby.
Det är ett kap.
Innebandyns spelarmarknad funkar ju inte riktigt så att man bara lyfter på luren, berättar vad man vill ha och tre timmar senare har ett gäng agenter lastat fram ett knippe alternativ som de försöker trycka ner i strupen på dig, som det typ är i hockey, utan under säsongen är marknaden med tillgängliga spelare minst sagt begränsad.
En öken.
Det som finns:
1) gamla stjärnor som trappat ner och kan göra comeback, som typ Patrik Svensson i år, eller Hermine Dahlerus och Kristoffer Kranberg ifjol.
2) spelare som hamnat i frysboxen i en klubb, och som vill bort, typ som Rickie Hyvärinen ifjol.
Dock: det vimlar inte av avdankade spelare som håller SSL-klass, och det vimlar inte av kvalitativa frysboxspelare.
Att få fatt i en lirare som Bobby Edberg, som ryktats vara på glid från Visby ett tag på grund av privata skäl, är givetvis en jackpott.
Edberg håller inte bara SSL-klass, han kan göra skillnad också. En offensiv spetsforward som när han väl var skadefri ifjol visade klass, han avslutade ju bland annat SSL-våren med Kais Mora med fem mål på fem matcher. Han är för bra för Allsvenskan men lockades av Visbys satsning, och det är inget fel med det, men han ska ju vara i SSL.
Han kostade en slant att lösa från Visby, det handlar om ett lån resten av säsongen, men det här kan bli välinvesterade pengar.
Men även om Edberg är en spelare som gör skillnad så ska han inte förväxlas med någon frälsare, likt det Rickie Hyvärinen blev för AIK ifjol.
Däremot kommer han att höja konkurrensen, hota de hierarkierna som finns, abonnera på mycket speltid och sätta press på resten av gänget i truppen.
Och det är nog precis det som Sirius vill.
Någon som kan väcka de underpresterande stjärnorna. Speciellt Billy Nilsson.
Första matchen blir speciell: derby mot Storvreta.
Men det är lika bra att kastas in i hetluften direkt.
Uppgifter gör gällande att det blir en kedja med Edberg, Dan Johansson och Billy Nilsson.
Får vi se en Bobby Edberg-effekt omgående?

***

Elfte SSL-omgången står för dörren.
Och tittar vi i tabellen så är allt som väntat.
I princip i alla fall.
Hade man bytt plats på Karlstad – höstens positiva överraskning – och Sirius – höstens negativa överraskning – så hade nog ingen ens höjt på ögonbrynen över att titta i tabellen:
Topp-5 är precis som väntat.
Det är precis som väntat tätt runt slutspelsstrecket med sex jämna lag inom fem poäng.
Granlo och Gävle är i botten.
Som sagt: det är egentligen ”bara” Karlstad och Sirius som sticker ut i sammandraget.
I viss mån Helsingborg också kanske, men man är ändå med i slutspelskampen. Man kanske ligger längre ner än vad majoriteten trodde, men man har häng och är ju inte i botten.
Men bara för att tabellen ser ut ungefär som vi trodde på förhand så betyder det inte att spänningen framöver uteblir.
Kampen mellan plats 6-13 kommer att bli otroligt rafflande.
Samma slutspelsstrid som pågick ifjol (allt avgjordes ju i en rafflande slutomgång) pågår i år – med den stora skillnaden att Kais Mora och Höllviken var i botten förra säsongen, och att inget av de slutspelsjagande lagen då riskerade att åka ur.
I år kommer någon av slutspelsjägarna att åka ur.
Karlstad är sexa i tabellen, men ”bara” nio poäng före Sirius som ligger näst sist.
Med 48 poäng kvar att spela om.
Karlstad, Dalen, Växjö, Warberg, Helsingborg, AIK, Granlo och Sirius.
Något av de sju lagen – topp-5 just nu tror jag inte blir inblandade i den här striden – kommer att spela i Allsvenskan nästa säsong.
Inför säsongen hade de flesta tippat på Karlstad.
Eller Granlo.
Just nu parkerar Sirius där.
AIK är bara fyra poäng före, Warberg och Helsingborg sex poäng före, Växjö sju poäng före och Dalen åtta poäng före.
Det där kommer bli rafflande.
Vilka som åker ur?
Ingen aning. Små saker kommer avgöra: skador, marginaler, spelschema.

***

Då tippar vi veckans matcher!

Onsdag:

Dalen – Falun 2: Dalen tappade 3-0 till 3-4 mot AIK senast och fick därmed se sin vinstsvit avslutas. Umeå-gänget vann fyra matcher i rad. Någon förhoppning om att komma upp på vinnarspåret mot Falun tror jag inte man ska ha – mästarna är i superform: laget har åtta raka trepoängare och har gjort 31 mål på de tre senaste matcherna, där Granlo besegrades senast. Ciya Hajo och Simon Cederström var på skadelistan då – men det spelar roll, Falun har en bred trupp att jobba med. Dalen-keepern Måns Parsjö-Tegnér känner ju till Falun-skyttarna väl – men det hjälper inte.

Granlo – Gävle 1: En måstematch för Granlo givetvis och jag tror inte att man har några problem att slå tillbaka jumbon Gävle på hemmaplan. Johan Samuelsson – fem poäng senast plus bländande spel – är i kanonform och kommer – tillsammans med målskyttarna Jonas Berglund, mål i sju raka matcher, och Max Wahlgren, mål i nio raka matcher – att leda Sundsvalls-gänget till en komfortabel trea.

Linköping – AIK 1: Linköping är nog inte helt nöjda med formkurvan just nu och dessutom blev det torsk med hela 10-3 mot Pixbo senast, och även om siffrorna inte speglade matchen så är de fakta och svider säkerligen rejält. Känslan är att det blir revansch hemma mot AIK. Östgötarna har ett stabilare och mer homogent lag jämfört med ett mer lynnigt AIK, och det kommer att ge utslag över 60 minuter. Komfortabel hemmaseger.

Karlstad – Helsingborg 1: Ganska svårtippad match, men det är det ju i princip alltid när Helsingborg är inblandade. Någonstans landar det här ändå i att Karlstad vinner. Värmlänningarna har staplat bra prestationer på hög, har ett gäng formtoppade spelare (Daniel Palm Gonzales har vräkt in sju mål på de fem senaste, till exempel) och en strålande keeper i Niklas Nilsson. Helsingborg – nu mer Juha Kivilehto på skadelistan resten av året – har ju bara tagit en pinne på fem bortamatcher, dessutom. Nä, drar in ettan.

Torsdag:

Mullsjö – Växjö 1: Repris på den glödheta kvartsfinalserien i våras och det känns som en helt öppen fajt mellan två snabba och omställningsstarka lag som gillar att springa mycket. Förhoppningsvis tar speeden över, så att det inte blir något tillknäppt ställningskrig. Vad som avgör? Effektiviteten på chanserna, givetvis. Jämnt skägg, men magkänslan tippar Mullsjö.

Storvreta – Sirius X: Ska Sirius vakna till någon gång så är ju ett derby ett alldeles ypperligt tillfälle. Efter att ha hemmatorskat mot Karlstad senast så har Sirius nu sex raka nederlag och ligger alltjämt under nedflyttningsstrecket. I ett derby brukar dock tabelläge, form och trupp vara sekundärt, nu handlar det om vilja, hjärta och kyla. Det känns förvisso som att Storvreta har mer av de varorna från start, men som sagt, ska Sirius vakna, få in lite jävlar anamma, så kan detta vara en perfekt möjlighet. Dunkar in ett kryss – och tror att nye Bobby Edberg målar omgående.

Warberg – Pixbo X: Warberg har haft ett par tuffa matcher nu, mot Mullsjö och Växjö, där man spelat okej men inte fått med sig några poäng. Laget har haft boll, skapat chanser – men haft förtvivlat svårt att få in bollen i nätmaskorna. Känns som att det kommer lite retroaktiv utdelning snart – och varför inte hemma mot Pixbo? Serietvåan imponerar, storseger mot Linköping senast, men tror att Warberg kan överraska och ta en pinne på sin hemmaplan.

***

Full koll på kvällens fyra fajter. Mindre koll imorgon på grund av hockeyjobb – men bloggsummerar under kvällen.

Okej, jag håller med om att det inte var någon välspelad match mellan Växjö och Warberg ikväll, men jag tycker att underhållningen var bra ändå.
För även om den tekniska nivån var låg med massor av felpassningar, slarv, dåliga skott och andra konstiga saker, så leder ju misstag till spelvändningar och oväntade saker – och sådant är underhållande. Jag gillar när det händer oväntade saker, det är en av idrottens tjusningar, att det inte följer någon given linje, utan att i princip vad som helst kan hända.
Lite så var det ju i den här fajten.
Bolltapp som man normalt inte ser.
Horribla passningar som enkelt bröts.
Slarviga skott rakt i givna täck som genererade spelvändningar.
Tränarna slet nog sitt hår stundtals – men jag tyckte ändå det var ganska kul att kolla på, även om jag ibland tänkte ”vad fan sysslar de med”.
På något sätt kunde det här ha gått hur som helst, det är små marginaler som avgör. Växjö spelade ett kompakt spel, var täta kring egna kassen och levde på sina spelvändningar, samtidigt som Warberg hade mer boll, byggde upp spelet mer och hade fler och längre anfall.
Det som till slut avgjorde: Växjös effektivitet och Warbergs oförmåga att ta sig in i slottet. Tycker jag.
Växjö gjorde mål på de chanserna man fick.
Warberg orkade inte vinna bollarna framför Växjö-keepern Eero Kosonen.
I övrigt så bjöds vi på två härliga mål:
Warbergs 0-1 efter bara 22 sekunder, Filip Stenmark crossade till Daniel Karlander som på volley crossade till Mattias Kongstad som på volley slog in bollen. Värsta tennisgrejerna.
Växjös 1-1 av André Andersson – men det var Filip Kjellssons magiska passning som var grejen, som han slog från bakom buren, genom en hel hop med spelare, på bladet till Andersson som nöp direkt.
Andersson ja.
Två mål, 27 poäng, och delad etta i poängligan.
Snacka om oväntat.
Jag frågade rakt ut om han kan vinna poängligan.
– Ja, det tror jag. Det hade varit väldigt roligt, sa han då.
Fasen vad skönt med någon som vågar säga det där.
Som vågar sticka ut lite i mellanmjölksplasten.
21-åringen har gjort en sensationell höst. Han slog ju igenom redan ifjol, var en del av genombrottskedjan med Ludwig Persson och Valdemar Ahlroth, men har tagit ett stort kliv ytterligare i år och pekar på sin upptrappade sommarträning som segerreceptet.
Mer tid i löpspåret.
Mer tid i gymet.
Inga hemligheter, utan hårt jobb.
Sådana killar – som har bestämt sig för att lyckas – unnar jag alltid framgång.
Sedan var det ju skottet då. Medfött, eller? Nej, inte enligt André Andersson.
– Det kommer nog lite från när jag spelade hockey. Nötte mycket skott då. Klubba och puck är tyngre, så när man körde innebandy sedan blev allt så mycket lättare. Sedan har det blivit några timmar i garaget.
Som sagt.
Inga hemligheter.
Bara träning.

Hon ville inte erkänna det efteråt – men visst hade Anna Jakobsson målrekordet i bakhuvudet i Endres match mot Huddinge idag?
Kanske inte medvetet, men säkerligen omedvetet.
Hon står ju på 448 mål totalt i karriären. Samma som Hermine Dahlerus. De två bästa målskyttarna i högsta serien genom åren. Jakobsson är bara en boll från att ta över tronen på egen hand.
Det har snackats en del om den där noteringen några dagar nu, om att hon kan bli bäste målskytt genom tiderna, och det är klart att det påverkar.
– Jag tänker alltid på att jag ska göra mål, jag är en målskytt, och det ska jag göra för att vi ska vinna matcher men inte för att jag ska ta något rekord, sa Jakobsson när jag pratade med henne i eftermiddag.
Efter att Endre efter en supersolid insats slagit tillbaka Huddinge med 6-0.
Efter att Anna Jakobsson sensationellt blivit mållös.
Hon hade sina chanser, jag räknade i alla fall till fyra superlägen, och ett antal bra lägen till. Hon hade nog satt någon boll också om inte Huddinge-keepern Erika Johansson gjort en sådan supermatch, hon hade några enhandsparader som var magiska.
Men Jakobsson tänkte inte så mycket på de räddningarna efteråt. Hon mindes dem knappt.
Klassiskt syndrom för målskyttar.
Man ser inte målvakten. Man ser nätet.
– Så kanske det är (haha). Jag tänker bara på hur bollen ska in och går det inte in så kunde jag ha gjort det bättre, sa hon.
Alltså, rekordet kommer ju.
Inget snack om saken.
Det var bara så uppdukat för det idag. Hemmamatch, beskedligt motstånd i form av Huddinge, ja, det var liksom matchboll.
Då brukar det i och för sig skita sig, men i fallet Anna Jakobsson kändes det nästan omöjligt. Hon gör ju a-l-l-t-i-d mål.
Nåväl: vad hon än säger så tror jag att rekordjakten påverkade. Skapade ett lite fastare grepp om klubben. En liten, liten stress, om än omedveten. Jag menar, det går inte att slå ifrån sig allt snack. Sällan jag ser henne bränna sådana lägen som hon hade i den här fajten.
Matchen då?
Inget snack: Endre var bättre. Malde på med tre femmor, skapade mycket, och släppte till lite. Många var bra, ingen föll ur ramen.
Huddinge hade svårt att skapa chanser. Men var solida bakåt. Therése Andersson var grymt bra på backsidan. Hon och Rebecka Fransson hade sannerligen sina duster med Anna Jakobsson & Co och löste de flesta situationerna med bravur. Erika Johansson i kassen var grym, som sagt.
På tal om det:
Sophia Lundmark höll nollan i Endre-kassen.
Icke att förglömma denna uteblivna rekordeftermiddag.

***

Sju poäng av Anna Wijk mot Dalen i fredags.
Sju nya poäng idag när derbyt mot Falun vanns med 12-2.
Kais Mora-stjärnans poängform inför stundande VM är anmärkningsvärd.
14 poäng på två matcher.
Hon tar hem poängligan.
Inget snack.
Räknade på hennes poängsnitt. Håller det i sig blir det 99,3 poäng i år.
En bra bit över hennes toppnotering 86 poäng, och över säsongsrekordet på 90 poäng satt av Emelie Lindström.
Visst, det blir svårt att hålla i frekvensen, men ändå.
Är drömgränsen 100 poäng föresten möjlig?
– Nej, det blir tufft. Men hade varit kul, sa Wijk själv om det.
Kedjekamraten och målmaskinen Malin Andréason var inte lika skeptisk:
– Det är inte omöjligt om hon fortsätter så här.
Andréason, förvisso påhejad av mig, vräkte lovord över Wijk:
– Det är världens bästa spelare, det är en ära att få lira med henne. Hon har enorm betydelse för vår femma och alla klubbens framgångar. Hon är spindeln i nätet, det finns ingen bättre, sa hon.
Stora ord.
Anna Wijk är i superform.
Det bådar gott inför stundande VM.

***

Fler dammatcher idag:

Jönköping – Malmö 0-4: Nu är det kört Jönköping. Ska det bli nytt kontrakt ska det till ett mirakel. Nu har man torskat mot såväl Falun som Malmö och gör man det blir det omöjligt att behålla SSL-statusen. Lagets problem i målskyttet är välkänt. Malmö har däremot spelare som kan sätta bollen i nät. Två av dem avgjorde den här fajten: två mål vardera från Rebecca Mårtensson och Ellen Rasmussen.

Linköping – Iksu 3-9: Väntad seger, men kanske lite större siffror än jag trodde. Nåväl, Iksu har både vass defensiv och offensiv, och det visade man här. Nu var ju dessutom succéliraren Nina Bärtschi tillbaka i målprotokollet efter en del vila på grund av skada. Iksu kom för övrigt till spel utan veteranen Josefina Eiremo som har problem med knäet, men det är troligen ingen fara för VM.

Pixbo – Uppsala 3-2: Efter att ha förlorat stort mot Kais Mora för två matcher sedan så visade Uppsala mot Pixbo att man kan hävda sig mot de bästa lagen i serien. Det stod 2-2 efter två perioder efter att Uppsala hämtat ikapp ett 0-2-underläge, innan Stephanie Boberg avgjorde för Pixbo i sista perioden. Föresten: noll poäng av Uppsala-talangen Klara Molin, så var ju rätt lägligt med vinkeln i fredags innan den gick upp i rök.

Karlstad – Rönnby 2-7: Jodå, Rönnby är verkligen på gång och tog en solklar seger mot Karlstad. Nu vinner man inte bara matcher, nu gör man det i stor stil dessutom. Tre baljor av Linnéa Nilsson, en nyckelspelare i offensiven när man inte har tillgång till spelare som Mira Wickman och Evelina Rösnäs. Karlstad? 3-14 på två matcher nu i helgen.

***

Han är målskyttarnas målskytt.
Och visade det idag igen.
Alexander Galante Carlström har en unik kombination av sanslös bössa, magisk precision och förmåga att hitta de målkritiska ytorna.
Det är ingen tvekan när läget kommer.
Han utstrålar självförtroende.
Falun besegrade Granlo med 10-6 – det var en odiskutabel seger, trots Granlos raketöppning med två mål på de tre första bytena – och Galante Carlström satte tre bollar:
5-4: Fantastisk skott från kanten som skruvade sig in i bortre krysset.
7-4: Distinkt straff.
9-4: Rasmus Enström bröt in i slottet men valde att inte skjuta, utan la ut bollen till Galante Carlström som utan pardon bombade in ett nytt mål i krysset.
Målskyttarnas målskytt, alltså.
Annars?
Nja, inte så mycket att skriva hem om, helt okej underhållning men inte mer än så.
Granlo hade sin sensationella öppning och var med i matchen ganska länge, men var alldeles för omständliga i power play – man hade flera chanser – för att på allvar hota Falun. Något av de där PP-lägena borde man gjort något bättre av.
Johan Samuelsson bäst som vanligt. Han hade klubban i fem av sex Granlo-mål.

***

Dagens andra väntade seger på herrsidan:
Storvreta slog tillbaka Gävle på bortaplan.
Gävle hängde med i typ halva fajten, som man gjort några gånger, men sedan orkade man inte. Gävle ledde med både 1-0 och 2-1, men Storvreta kom tillbaka, vann mittperioden med 4-1 och drog ifrån i sista.
Dock inte med superspetsarna som lok.
Istället gjorde Joakim Olsson och Mattias Samuelsson två baljor var.
Såg inte matchen men gör tolkningarna utifrån det jag hört:
Storvreta gjorde det man skulle, varken mer eller mindre.

***

Det här hände under lördagen:

Sirius – Karlstad 5-7: Nej, det vill sig inte för Sirius. Laget fick en mardrömsstart, 0-4 efter drygt en period, och orkade inte komma ikapp Karlstad trots ett tappert försök. Sex raka förluster nu. Nedflyttningsplats i tabellen. Det är långt kvar, men nu handlar det om att i första hand säkra nytt kontrakt känns det som. Efteråt totalsågade coachen David Ahlmark Petter Nilssons målvaktsinsats i lokaltidningen. Sällan ett tecken på välmående. Karlstad? Stormar mot nytt SSL-kontrakt.

Pixbo – Linköping 10-3: Enligt rapporterna speglade inte siffrorna matchen, men Pixbo vann rättvist, trots att man saknade navet och stjärnan Martin Östholm i uppställningen. Men med Oskar Henriksson tillbaka efter sin rehab: säsongsdebut och målskytt. Jag trodde på en holmgång, men det blev alltså ett rejält målkalas och en rejäl seger. Ett styrkebesked av Pixbo så klart.

Dalen – Täby 4-1: En skräll i min bok. En rejäl sådan, dessutom. Men det stärker också bilden av att Dalen gjort en omstart efter landslagsuppehållet, hittat ett spel som fungerar och framförallt har en starkare defensiv, vilket vi såg i början mot Kais Mora innan övermakten blev för stor, och vilket vi såg mot Täby. Grymt starkt att neutralisera alla de spetsarna som Täby har. Sedan så brände nog Täby rätt mycket krut mot Iksu, det påverkade givetvis också när man lirar två matcher på två dagar.

***

Damerna tar VM-uppehåll.
Herrarna tuggar vidare lite till.
Växjö mot Warberg imorgon, till exempel.

Ifjol skrev Sirius historia när man för första gången tog sig till slutspel i SSL.
Från att tidigare ha levt på en tajt defensiv och strålande målvaktsspel så hittade man ifjol också den offensiva dimensionen i spelet, framförallt tack vare skyttekungen Billy Nilsson som gick i bräschen för poängproduktionen, och det gjorde Sirius till ett mer komplett lag – och ett slutspelslag.
Jag trodde att laget skulle vara redo för nästa steg i år.
Varför?
Alla kuggarna var kvar.
Ende som lämnade var Kim Johansson.
In kom Lenard Parli och Johan Widh (som dock inte lirat än på grund av skador).
Plus, minus noll. Typ.
De unga talangerna har blivit ett år äldre.
Slutspelet måste ha gett blodad tand.
Men framförallt så fick man behålla alla pjäser, har kunnat fokusera på att bygga vidare från fjolåret istället för att tvingas börja om, foga in nya pjäser och skapa nya hierarkier.
Ja, det mesta har talat för Sirius, tycker jag.
Starten på säsongen har dock varit dyster. Efter förlust i premiären så blev det tre raka vinster, men sedan fem raka förluster. En trend som gjort att laget just nu ligger näst sist i tabellen. Nu har man i och för sig mött jäkligt bra lag de fem senaste matcherna (Linköping, Pixbo, Warberg, Mullsjö, Falun) och det är jämnt i sammandraget och ”bara” sex poäng upp till slutspel, men ändå: Sirius är inte alls så bra som jag förväntade mig.
Förklaringen?
Ja, vi kan ju kolla på målsnitten:
Ifjol: 5,85 gjorda mål per match, 4,9 insläppta mål per match.
I år: 4,0 gjorda mål per match, 6,2 insläppta mål per match.
Den sedvanligt starka defensiven har inte varit lika bra. Fjolårets sprudlande offensiv har svalnat.
Att hitta enskilda förklaringar är svårt. Jag har inte sett alla matcher, bara en del, men i en hel del fajter har man ändå stått upp ganska bra, stundtals spelat helt okej, men haft dippar där man blivit otroligt straffade. Misstagen har varit för många för att man ska orka vinna matcher. Dessutom har inte nyckelspelarna klivit fram som de måste göra.
Dags att måla fan på väggen?
Inte riktigt än.
Sirius startade ju risigt ifjol också med bara fyra segrar på de elva första matcherna. Sedan vaknade man och hade tio vinster och en oavgjord på de femton avslutande matcherna.
Det är ju inte omöjligt att laget visar samma kurva i år.
Då vaknade man typ vid den här tiden.
Nu väntar hemmamatch mot Karlstad.
Jätteviktig kamp för Sirius naturligtvis: hemmamatch mot ett lag som håller till i skapligt samma poängregion.
En match som man bör vinna i den här serien.
Jag tror man gör det också.
Baserat på känslan att någon gång måste det vända för Uppsala-gänget, för man är bättre än man visat hittills. Det blir ingen lätt fajt, men nu är det lite upp till bevis för David Ahlmarks gäng.
Laget blev demolerat av Falun i senaste omgången, men sköt ändå säsongsbästa åtta mål framåt (låt gå för att sex av dem kom i sista perioden när matchen var körd, men ändå) och fick bevis på att man faktiskt kan leverera framåt efter en trubbig höst. Det beviset kan vara mycket värt.
Och som sagt, laget vaknade ju efter en risig start ifjol. Nu måste man bevisa att man kan göra det igen.

***

Då ska helgens matcher tippas och vi börjar med herrarna.

Lördag:

Sirius – Karlstad 1: Alltså, är det inte dags för Sirius att vakna snart? Det borde vara så. Uppsala-laget ligger näst sist i tabellen och har fem raka förluster. Karlstad är bra och har varit så hela säsongen och får med den bakgrunden gälla som favoriter i den här matchen och det borde också vara logiskt att dra in en tvåa, men som sagt, någon gång måste det vända för Sirius – och detta känns som att det skulle kunna vara ett sådant tillfälle.

Pixbo – Linköping X: Ett stormöte mellan två riktiga lagmaskiner med djupa laguppställningar. Lagen kanske inte har imponerat väldiga på slutet (Pixbo vann ”bara” med uddamålet mot Granlo, hade trubbel mot Helsingborg, Linköping hade en jämn match mot Karlstad senast, en plump mot Warberg innan dess) även om man tar sina poäng. Lär bli lite holmgång över det här och jobbar in ett kryss.

Söndag:

Falun – Granlo 1: Sorry Granlo, i den här matchen har ni inte en suck. Kan inte se gästerna ha en chans att rubba de trefaldiga mästarna som är i riktigt bra form med sju raka segrar och 21 gjorda mål på de två senaste matcherna. Granlo hade en formtopp som genererade tre raka segrar, men har nu två raka förluster och känns lite på nedåtgående.

Gävle – Storvreta 2: Nej, ser inte att Storvreta ska kunna falla igenom i den här matchen även om formen inte är lika furiös som i inledningen av hösten. Uppsala-gänget åkte ju till Höllviken ifjol och fick pisk, och jag tror inte att man gör samma misstag igen, plus att man har ett mer harmoniserat lag nu. Bra tillfälle för spelare att få islossning i poängkolumnen också, som Alexander Rudd och Henrik Stenberg som börjat varva upp på den fronten, men som fortfarande kan mycket mer.

Måndag:

Växjö – Warberg X: Öppen match som kan gå hur som helst, känns det som. Det skiljer en futtig poäng i tabellen, även om Warberg då lirat en match mindre. Växjö är i bra form med två raka segrar där man gjort 19 mål och där André Andersson vräkt in tio pinnar. Warberg åkte på en rejäl plump senast, 1-9 mot Mullsjö, och lär vara taggade, fokuserade och disciplinerade. Som sagt: den här fajten kan gå hur som helst. Kryss känns inte alls ologiskt.

***

Damerna i helgen – där den stora grejen givetvis är Anna Jakobssons jakt på att bli SSL:s bästa målskytt genom alla tider. Hon tangerade Hermine Dahlerus rekord i den senaste matchen – 448 mål – och lär slå rekordet i helgen, hemma mot Huddinge. Jakobsson har gjort mål i nio av tio matcher i höst och brukar sällan lämna planen utan minst en registrerad boll i nät – och allt talar för att att minst en boll sitter under söndagen, vilket i så fall betyder rekord. Här kommer helgens tippning:

Lördag:

Dalen – Täby 2: Dalen hängde med i början mot Kais Mora under fredagen, men föll sedan igenom och förlorade ganska klart. Känslan är ändå att Umeå-gänget är på rätt väg. Det finns möjligheter att lugga Täby på poäng, men de är ganska små. Täby är liksom Kais Mora en sylvass offensiv maskin som fick in hela sju mål på Iksu senast, och jag tror inte Dalens defensiv orkar stå emot.

Söndag:

Endre – Huddinge 1: Känns som en given etta, Endre är i bra form trots att man hade det jobbigt mot Rönnby i den senaste omgången. Huddinge sköt in lite självförtroende i och med segern mot Linköping i torsdags, men jag tror inte det räcker. Det här kommer bli Endres, och rekordjagande Anna Jakobssons, show.

Jönköping – Malmö 2: Blytung förlust mot Falun senast för Jönköping så klart och nu känns det som att småländskornas säsong är körd. Det här kan man aldrig klara. Ska någon form av hopp leva kvar måste det bli seger mot Malmö, men det tror jag inte på. Skånskorna stod upp bra mot Pixbo senast, och är ett betydligt bättre lag än Jönköping. Det kommer att ge utslag.

Linköping – Iksu 2: Intressant match, Linköping har visat att man kan ta poäng mot alla lag i den här serien, har ju luggat både Rönnby och Kais Mora på pinnar, och har potential att överraska Iksu också. Umeå-gänget vann med uddamålet mot Täby i en målrik match senast och studsade därmed tillbaka efter Pixbo-nederlaget. Iksus bredd är överlägsen Linköpings – och det tror jag nog ger utslag till slut.

Kais Mora – Falun 1: Första poängen senast för Falun som vann ödesmatchen mot Jönköping, men det var nog bara konstgjord andning, det finns inte på kartan att laget klarar sig kvar. Något hett derby mot överlägsna Kais Mora är det inte tal om heller, här gäller det bara för Falun att hålla ner siffrorna. Allt talar för tvåsiffrigt, tyvärr.

Pixbo – Uppsala 1: Succélaget Uppsala fortsätter att ta skalper, krossade ju Karlstad med hela 7-1 senast. Någon seger mot ett topplag har det dock inte blivit ännu, och jag tror man får svårt mot kompakta och försvarsstarka Pixbo som maler på och som slog tillbaka Malmö med klara siffror senast. Tror hemmalaget ror hem det här, hyfsat komfortabelt också, men det blir inget målkalas.

Karlstad – Rönnby 2: Rönnby har bevisat i flera matcher nu att man är på gång tillbaka, att man är ett lag för slutspel och ett lag för toppen. Karlstad har sprattlat till under hösten, men är stukade efter förnedringen mot Uppsala senast, och lär få svårt att lugga Rönnby som har ett lag på pappret som är ett par klasser bättre. Känner mig ganska säker på tvåan.

***

Fullt fokus på söndagen i första hand.

Det finns vissa individer som skulle kunna lyckas inom vilken idrott som helst.
Som har den där multitalangen.
Det är bara att tacka för dem som väljer innebandyn, trots att det inte är någon stor sport, och trots att man inte kan skapa sig någon ekonomisk trygghet som i en del andra sporter.
Kim Nilsson är ett exempel på en multitalang som valt innebandy.
Klara Molin är en annan.
17-åringen är succélaget Uppsalas succéspelare.
Hon som är stortalang i fotboll och landslagstestats i bandy har valt att lira innebandy. Det är förstavalet.
Otroligt kul.
Och vilken utveckling:
Mest på bänken ifjol, en assist på 24 matcher.
Nu nyckelspelare, matchas som både center och back, har gjort 14 poäng på tio matcher.
– Det var mitt första år ifjol och jag fick mest sitta på bänken. Jag fick inte riktigt chansen. Jag och många andra har mått bra av coachbytet i laget, nu har jag ett annat förtroende och självförtroende, berättade hon för mig nyss.
– Nu har jag kommit in i SSL-tempot, kommit in i laget och är verkligen jättenöjd. Samtidigt kan jag bli ännu bättre.
Känns som hon kan bli hur bra som helst, där finns inte bara tekniken och speluppfattningen, utan också fysiken och skallen.
Uppsala körde över Karlstad ikväll. Seger med 7-1. Klara Molin satte två av bollarna.
Därmed tillhör hon en exklusiv SSL-skara.
Anna Jakobsson, Moa Tschöp, Anna Wijk, Cornelia Fjellstedt, Malin Andréason och Molin har nämligen en sak gemensamt: de är de enda lirarna i höst som gjort poäng i alla omgångar. Fem superstjärnor, fyra av dem VM-spelare och en reserv, plus Molin alltså.
– Oj, det hade jag ingen aning om men det var enormt kul att höra, sa Molin när hon fick reda på det.
Ska bli skoj att följa hennes framtid.
Och Uppsalas.
Laget fortsätter att imponera.

***

På tal om spelarna som gjort poäng i alla omgångar: Kais Mora-stjärnan Anna Wijk skickade in sju poäng ikväll när Dalen besegrades med klara 10-6.
– Jag tror jag gjort åtta poäng i någon match, men det händer inte så ofta. Men kul. Jag spelar med bra spelare, det har stor del i det.
Wijk är stjärnan som sannerligen inte kaxar upp sig.
– Du får tråkiga svar som vanligt, medgav hon när jag försökte klämma ut något.
Jag frågade om hon vinner poängligan.
– (lång betänketid)… Jag vet inte, det hade varit kul.
Anna Wijk-citat i ett nötskal.
Men fasen vad hon levererar på plan. Världens bästa innebandylirare, så klart.
Malin Andréason dunkade in fyra bollar och var nog extra tänd för att visa förbundskapten Andreas Lundmark att han gjorde fel som ratade henne i VM-truppen.
– Det är trist att hon inte är med, jag gillar att spela med henne och hon är en målskytt som inte går att hitta någon annanstans. Vi har bra kemi. Det spelar ingen roll om hon får en passning i knähöjd eller på backen, hon får in bollarna ändå, berömde Wijk.
Jag ska inte ta ifrån Andréason något – men alla som spelar med Wijk öser in mål.
Så är det bara.

***

Övriga matcher ikväll:

Falun – Jönköping 5-2: De två jumbolagen som båda hade ödesmatch – och det var Falun som vann, tog sina första poäng i höst och sköt in lite, lite hopp i säsongen, även om det fortfarande är långt upp till lagen ovanför nedflyttningsstrecket. Jönköping tog ledningen med 2-0 innan Falun vända via fem raka mål. Lagkaptenen Erika Andersson har gått i bräschen hela säsongen – och svarade för tre poäng ikväll också.

Iksu -Täby 8-7: Målkalas, minst sagt. Trodde det skulle bli snålare, att Iksus starka defensiv skulle orka stå emot Täbys spetsiga offensiv bättre, men det rasslade på väldigt mycket i den här matchen. Iksu har en annan offensiv dimension i sitt spel i år, och då kan man vinna trots att man släpper in sju – det hade man inte förmått ifjol.

Malmö – Pixbo 2-7: Inte så mycket att snacka om till slut. Hade ett halvt öga på den här matchen, Malmö stod upp bra i två perioder även om det var Pixbo som förde spelet, men i sista perioden orkade man inte stå emot lavinen längre och gästerna kunde dra ifrån och ta en klart rättvis seger. Dessutom helt väntat.

***

Herrarna då.
Som lirade en match ikväll.
AIK mot Dalen.
Dalen fick en drömstart med en tidig 3-0-ledning – bland annat ett snyggt omställningsmål av stortalangen Anton Åkerlund – och det kändes som att Umeå-gänget skulle segla iväg.
Så blev det inte: ett tålmodigt AIK tuggade sig in i matchen, blev bättre och bättre, och fick också utdelning och nådde ikapp till 3-3 i den sista perioden.
Sedan steg frälsaren in igen.
Ni vet han som kom in mitt under säsongen ifjol, från frysboxen i Storvreta, och lyfte hela AIK och mer eller mindre på egen hand såg till att reda upp det risiga tabelläget som skapats av en usel höst.
Jag snackar så klart om Rickie Hyvärinen.
Sex raka matcher utan seger och 0-3 i baken borde ha knäckt vilket lag som helst, men inte AIK.
Och inte Hyvärinen.
När han fick sin chans gick det fort.
Spelvändning i slutet, Hyvärinen fick med sig bollen, vann kampen mot sin back och la iskallt in den bakom en chanslös Måns Parsjö-Tegnér.
Vilken kyla.
Vilken klass.
Det är precis det som AIK behöver från Rickie Hyvärinen.
Det gav 4-3-segern.
– Det var mer vilja än finess, sa Hyvärinen till mig efteråt.
Kanske det. Men det är inte många som kan göra det där, hur mycket de än vill.
Jag har sett AIK:s två senaste matcher: den mot Storvreta och den mot Dalen. Man gjorde det bra mot Storvreta, spelade smart, men tappade tålamodet. Nu fick man en usel start, men växte in och gjorde en heroisk vändning.
Det känns som man är på gång.
Dock:
I båda matcherna har coach Mikael Karlberg matchat hänsynslöst på två femmor. Tio spelare.
Kommer de orka det i längden?
Det känns som ett frågetecken.

***

Detta hände igår:

Helsingborg – Mullsjö 6-4: Drog ju in ett kryss på den här matchen, men det blev Helsingborg som drog längsta strået, tack vare en vass start där man hade 3-1 efter första perioden och fick 4-1 snabbt i den andra akten, och sedan höll man undan. Två ass av Linus Nordgren, två mål av Daniel Johnsson bland annat. Och Helsingborg har ännu inte blivit poänglösa hemma i höst. Den där skånska segern skapar dessutom ett getingbo kring slutspelsstrecket – härlig dramatik.

Huddinge – Linköping 5-4: Trodde på Linköping, men det blev hemmalaget Huddinge som bröt sin förlusttrend och plockade hem alla tre poängen efter ett sent avgörande. Gästerna ledde med 4-3 efter två perioder innan Huddinge kvitterade och avgjorde i sista perioden, där 5-4 slogs in med mindre än två minuter kvar att spela av Carolina Malmstedt. Huddinge lyfte därmed i tabellen och är nu nia.

***

Uppsnack inför resten av helgen imorgon förmiddag. Mycket plast just nu.

I måndags togs VM-truppen ut.
Nu är det dags för vardagslunk innan VM-förberedelserna drar igång och damerna drar av dubbla omgångar här i veckoslutet och helgen innan det blir uppehåll.
VM-lirarna i all ära, det mest intressanta i de här matcherna blir att följa de förbannade stjärnorna.
De som blev ratade i den slutliga truppen.
Framförallt har Malin Andréason och Ranja Varli visat sin besvikelse i media. Men det har varit fokus på sina egna tårar, ingen massiv kritik mot förbundskaptenen Andreas Lundmark, och det har ju sina logiska förklaringar: lirarna är trots allt ”bara” en skada från en VM-biljett. Ett återbud räcker för att man ska få chansen. Då har man knappast någon fördel av att ha hängt ut förbundskaptenen.
Det känns som de petade tagit de negativa beskeden med rätt känslor.
I alla fall offentligt.
Både Andréason och Varli har varit besvikna, tycker att de kulle ha varit med (så klart…), men har stannat där och de har inte kastat någon skit.
Men som sagt: dubbla SSL-omgångar kvar, mycket kan hända, spelare kan bli skadade. VM-dörren är inte helt stängd.
Därför ska det bli hyperintressant att se Malin Andréason, Ranja Varli och även rutinerade Julia Larsson – alla sidsteppade alltså – i helgen.
Knyter de näven i fickan och blixtrar extra i helgen?
Har det negativa VM-beskedet skjutit humöret i sank?
Jag vet vad jag tror.
Alla tre spelar borta:
Andréasons Kais Mora lirar mot Dalen.
Varlis Täby spelar mot Iksu.
Larssons Pixbo ställs mot Malmö.
Jag tror att vi får se svarta ögon hos de här lirarna. Jag tror de kommer att vara rejält sugna på att bevisa att Andreas Lundmark gjorde fel – och de kommer vilja bevisa att de ska vara förstavalet om det skulle bli en öppning i VM-truppen.
Jag tror det kommer blixtra om trion.
Jag hoppas det.
Det är tre förbannat bra spelare.
Malin Andréason är en exceptionell målskytt som lastat in flest mål i hela SSL, Julia Larsson en rutinerade poängmaskin som alltid levererar och Ranja Varli är en mönsterbrytande tekniker som både kan lira fram och smacka in bollen själv.
Tre världsstjärnor.
Att de inte kom med i VM handlar inte om att de är dåliga spelare, det handlar om att Sverige har en sanslös pool av skickliga spelare, att konkurrensen är stenhård och att det inte fanns plats för just deras rolltyper i det här landslaget.

***

Då så, tippar dammatcherna:

Torsdag:

Huddinge – Linköping 2: Huddinge öppnade säsongen med två raka vinster men har sedan bara tagit två pinnar, en suddenseger mot Jönköping, på sju matcher och letar efter vägar att vinna matcher. Frågan är om man verkligen hittar det mot Linköping som fortsätter att imponera, som luggade Rönnby på poäng senast, och som plockat en hel del poäng på sistone. Tror inte det: nykomlingen tar alla tre pinnarna.

Fredag:

Falun – Jönköping 2: Jumbofinal. Och livsviktig match för båda lagen. Falun har åtta poäng och JIK sju poäng upp till strecket. Ett under ska till för att något av lagen ska klara nytt kontrakt, men laget som vinner den här fajten skjuter i alla fall in lite hopp i den fortsatta jakten på lagen ovanför. Falun har lyft sig på slutet, men tror ändå Jönköping grejar det här. Man är ett lite bättre lag, tycker jag. Målsnål match, kan man misstänka.

Iksu – Täby 1: Hyperintressant match givetvis, där Iksu tappade serieledningen efter förlusten i toppmatchen mot Pixbo senast, och där Täby tagit två raka segrar. Matchen i matchen: Täbys offensiva spetsar mot Iksus stabila försvar. Vem som tar den fajten? Jag tror Iksus defensiv klarar av Täby-offensiven, och därmed vinner också hemmalaget, om än inte med några stora siffror.

Dalen – Kais Mora 2: Dalen fick en perfekt omstart efter uppehållet genom att slå Huddinge borta och kanske äntligen är på rätt spår. Laget lär dock inte rå på offensiva maskinen Kais Mora – som körde över Uppsala senast – men det betyder inte så mycket, egentligen. Det här är ingen match som Dalen ska eller behöver vinna.

Uppsala – Karlstad X: Kan Uppsala studsa tillbaka efter överkörningen uppe i Dalarna senast? Succélaget föll med hela 2-11. Det tror jag, men Karlstad är en lurig motståndare, har en vass förstafemma och har spelat fem bortamatcher och bara blivit utan poäng i en av de fajterna (mot Pixbo). Känns lite kryssvarning här tycker jag.

Malmö – Pixbo 2: Ett hemmasvagt Malmö mot genomsolida segermaskinen Pixbo? Det bör bara kunna sluta på ett sätt… med bortaseger. Det är jag ganska övertygad om att det gör också, även om jag inte tror att siffrorna rinner iväg. Malmö gjorde en bra insats mot Täby senast och var inte så långt från poäng, även om det blev en 8-6-förlust till slut.

***

SSL-schemaläggaren på herrsidan tog uppenbarligen fram gödselspridaren när hen planerade den här veckan för det är sannerligen spridda skurar: en match torsdag, en match fredag, två matcher lördag, två matcher söndag, en match måndag. Tippar torsdagens och fredagens matcher nu – så kommer ett uppsnack inför resten av helgen under lördagen.

Torsdag:

Helsingborg – Mullsjö X: Oj, snacka om svårtippat möte. Någonstans tror jag mer på Mullsjö, ett blixtsnabbt lag med härliga spelvändningar som visade hänsynslös effektivitet senast mot Warberg, som kan passa utmärkt mot ett stundtals trögt Helsingborg. Å andra sidan, Helsingborg har en hög högstanivå, gjorde det riktigt bra i senaste hemmafajten mot Storvreta. Nja, drar in ett kryss.

Fredag:

AIK – Dalen X: Oj, en svårtippad match till, även om det skiljer fem placeringar och åtta poäng i tabellen till Dalens fördel. Umeå-laget slog tillbaka Helsingborg senast, har fyra raka segrar och är uppenbarligen i riktigt bra form. Lite för bra form, kanske. Tror att det kommer ett bakslag snart – kanske redan mot AIK, som gjorde en okej insats mot Storvreta senast men som tappade tålamodet till slut och då rasslade det iväg. Nä, fegar in ett kryss till. Lutar dock mer åt ettan än tvåan.

***

Svag bevakning under torsdagen, full kraft under fredagen.