Malte Lundmark har skrivit nästa succékapitel:
Tre mål (!) blev det i 9-4-segern mot Sirius.
Har någon 16-åring någonsin gjort hattrick innan?
På damsidan finns det säkert, men på herrsidan vet jag inte – och är osäker på om det finns noterat någonstans också.
Thomas Brottman visste inte:
– Jag tror inte det, skulle vara någon från den gamla goda tiden, men inte vad jag kan komma ihåg, sa han.
Det händer inte varje dag i alla fall, så mycket kan vi slå fast.
Han är ju en exceptionell talang den där avige forwarden med de fina handlederna, en finurlig och kreativ spelare som är rolig att kolla på.
Han är inte stor, han är inte tung, han är inte rejäl, men med bollen på bladet så blixtrar det.
Fantastiskt kul att se sådana talanger blomma.
Ja, han var ju inte ensam 16-åring heller, Emil Kaletun fick chansen och var med i förarbetet till 3-1-kassen – som gjordes av just Lundmark. Sirius-veteranen Dan Johansson skakade nog på huvudet när två killar vars gemensamma ålder inte når hans egen ålder kombinerade så vackert.
Det har funnits viss kritik mot att Falun släpper fram så unga spelare, men… är de tillräckligt bra så, kör!
– Ingen har sagt det rakt till mig, men jag har hört på omvägar att det skulle finnas kritik. Vi skiter i det, vi kör vår väg, vi är försiktiga med dem, sa ”Brolle”.
Malte Lundmark är ju en kille med fötterna på jorden.
Jag frågade om hans milda målfirande.
– Det gäller att hålla fötterna på jorden och inte sväva iväg eller få hybris, jag är bara 16 år.
Han sa det där flera gånger i intervjun: ”jag är bara 16 år”.
Precis som att han behövde övertyga sig själv lika mycket som oss alla andra, för inte känns han som någon ordinär 16-åring.
Varken på plan eller i tankegången.
Mogen och klok grabb.
Han kan hantera det här.
Nu ska han iväg och lira SDF-SM och nya regler gör att han måste skrivas över till Örebro en månad i förväg, så han bränner några SSL-fajter.
Men bli inte förvånade om han har en ordinarie tröja i vår.
– Han kom in för några matcher sedan för att vi saknade några spelare, men nu börjar han spela in sig så pass mycket att det blir svårt att hålla honom bort från laget. Man får ha lite broms också, vi ska vara försiktiga, men vi behandlar honom som en vanlig spelare i truppen, sa ”Brolle”.
Annars?
Inför tredjeassist!
Skämt åsido, men Faluns 7-1-kasse var en upprullning deluxe: Rasmus Enström till Alexander Hallén till Alexander Galante Carlström till Omar Aldeeb som rullade in bollen i tom bur.
Ett mål som arkitektritades i Faluns första powerplay i matchen som man fick i tredje perioden, och som visade hur det ska gå till – för Sirius hade ju haft tre powerplay-lägen innan dess utan att måla.
På tal om tredjeassisten, Enström fick ju ändå sin assist och det var också oerhört vackert. Han fick bollen vid kanten i boxplay, gjorde en magisk mottagning i fart vilket gjorde att han bara rann förbi landslagsbacken Calle Kostov-Bredberg som det inte vore någonting, innan han rullade fram Jonas Adriansson till tomt mål.
Sirius hade sina sekvenser, men Faluns effektivitet just nu är mördande. Den var den i sista perioden mot Mullsjö senast, och den var det nu igen.
Skarpt så det förslår.

***

Jumbon Thorengruppen såg ut att gå mot en dunderskräll borta mot Storvreta och hade en 5-2-ledning efter två perioder.
Tobias Bergfors, fjolårets succélirare, gjorde snyggt både 3-2 och 4-2 innan Peter Reinholdt gjorde en dragning på Tobias Gustafsson och sedan drog iväg ett ruggigt skott från kanten som betydde 5-2.
Men det höll inte.
Det var inte ens nära att hålla.
Storvreta superspetsar klev fram i tredje perioden – en period som Uppsalagänget vann med galna 8-0, vilket betydde 10-5-seger till slut.
Det var upphämtat till 5-5 redan efter fem och en halv minut av tredje perioden, och när sedan skarpskytten Valdemar Ahlroth dunkade in 6-5 var det klart – Storvreta var inne i ett fantastiskt flow, Thorengruppen hängde redan med huvudena.
Magisk vändning av Storvreta.
Blytungt ras för Thorengruppen.
I de två senaste matcherna (mot Pixbo och Storvreta) har TTG haft ledningar (5-1 mot Pixbo och 5-3 mot Storvreta) men torskat båda. Mot Höllviken innan dess låg man bara under med 4-3 inför sista perioden, men torskade matchen med 10-4.
Trenden är tydlig: TTG orkar inte hålla ut i matcherna.
I de senaste fajterna har man rasat ihop helt under sista tredjedelen.
Målskillnaden i de tre senaste tredjeperioderna: 3-19.
”Det svåra andraåret”, eller vad händer TTG…?

***

Jodå, Pontus Karlson gjorde det igen.
Mål alltså.
Måltjuven var ju iskall i början av serien, men har nu varvat upp ordentligt, och när han gjorde 2-2 mot Pixbo så betydde det mål för tionde (!) matchen i följd.
Sedan var det ju ett riktigt skitmål, men de räknas de också.
PK9 stod typ vid förlängd mållinje och skulle slå en passning genom målområdet, men träffade en motståndare så att bollens studsade in.
3-2-målet – matchens sista och segermål för Höllviken – var dock inget skitmål.
Ett nytt superskott av ”Skånes Kim Nilsson”.
Christoffer Andersson snärtade till så vida pass att man knappt såg bollen, den bara sätt där uppe i klykan bakom Jon Hedlund.
Ett mål i powerplay.
Höllviken som alltså klår Pixbo borta, en riktig skalp av skåningarna som därmed reste sig efter pyspunkan mot Storvreta senast.

***

Det brukar bli jämnt mellan Växjö och Linköping – och så blev det den här gången också.
Slutet blev raffinerande.
Med bara 28 sekunder kvar så bombade – bokstavligt talat – stjärnan André Andersson in vinstmålet för hemmalaget Växjö.
I sådana där täta och tuffa matcher brukar någon spets till slut kliva fram och avgöra, och den här gången gjorde Andersson det, forwarden som visat väldigt bra form på slutet och som äntligen börjar se ut som den André Andersson vi vande oss vid innan den jobbiga skadeperioden under förra säsongen.
Annars fick ju Linköping en tuff start på flera sätt, där tre spelare, bland annat målkungen Gustav Fritzell, fick kliva av på matchvärmningen på grund av sjukdom, och där Växjö var klart bäst under de inledande 20 minuterna.
Men Linköping arbetade sig in i matchen – och nådde ju också 3-3 efter att Martin Karlsson vackert målat med ett volleyskott.
Östgötarna kunde avgjort också, Växjö drog på sig ett par utvisningar, Linköping hade sannerligen sina chanser.
Men förvaltade dem inte.
Istället bombade André Andersson in segermålet.
Små marginaler.
Det kunde egentligen ha gått hur som helst, var känslan.

***

Igår:

Jönköping – Mullsjö 6-7 (ot): Alltså, det är bara att fortsätta imponeras av Jönköping som redan håvat in fler poäng än vad många trodde man skulle klara på hela säsongen, och att sno – ja, sett på förhand var det ju verkligen så – en pinne av rivalen Mullsjö är ytterligare en fjäder i hatten. Samtidigt är det anmärkningsvärt vad lite Mullsjö får ut av sina främsta spetsar, inte minst David Gillek och Rikard Eriksson, som måste upp för västgötarna ska lyfta. Visst, laget vinner matcher, men spelmässigt imponerar man inte nämnvärt, och där måste man få bättre träff om man ska börja vinna även mot topplagen i serien.

***

Ny match imorgon!

Igår bröt Örebro med Gabriel Brandberg.
Örebro som blivit ballongen som sprack.
Efter den tidiga succén där nykomlingen öppnade säsongen med en sudden-vinst mot Storvreta, svarade för en galen vändning mot Sirius och av bara farten klippte AIK på parketten i Solna så var det många som hissade Örebro och öste superlativ över superkedjan med Simon Palmén, Marcus Ekengren och Simon Jirebeck.
Jag var av en av dem.
Stjärnsmällen mot Falun kändes som en parentes, för sedan vann Örebro även mot svårspelade Dalen.
Så långt, allt gott.
Sedan?
Ballongen har tappat luft.
Rejält.
På de åtta senaste matcherna har laget bara tagit två poäng.
De kom via en sudden-vinst borta mot Höllviken.
Anledningen till att det gått åt helvete är säkert många.
Starten kanske var för bra, prestationer livnärda på ett SSL-rus som skapade ett luftslott, något som gjorde vardagen ännu mer påträngande när förlusterna började staplas. Det kanske skapades en falsk trygghet.
Inför säsongen ifrågasattes om backbesättningen höll, och laget har släppt in tredje mest mål av alla – och just försvarsspelet var något klubben adresserade i och med ledarändringen. Det har inte fungerat.
Gabriel Brandberg fick offras.
Örebro hade ju en väldigt, väldigt, väldigt, väldigt lång process innan man lyckades hitta en tränare i våras, och Brandberg var en bra bit ner på den där listan över kandidater, och med facit i hand så var det en felrekrytering.
Enligt vad jag har hört så har han jobbat 100 % vid sidan om innebandyn.
Något som ska vara självvalt, då han ändå haft en okej ersättning av Örebro.
OM det är så, säger det sig självt att det är ohållbart.
Oavsett hur bra eller dålig Gabriel Brandberg är som tränare… han målade in sig själv i ett hörn.
Man kan inte vara SSL-tränare på fritiden.
Ja, kan kanske, men det finns inte på världskartan att det går att göra ett vettigt jobb.
Att vara SSL-coach innebär inte bara att hålla i träningar och stå i ett bås under matcher, det kräver noggranna förberedelser, analyser och matchplaner, för annars blir man taktiskt överkörd.
Dessutom basar man över ett gäng individer som behöver råd, feedback och diskussion, så man är både bollplank och psykolog också. Oavsett om det gäller passningsspel eller kärleksproblem.
Tränare på SSL-nivå är inte heltidsanställda (utom i få fall), men gör ett heltidsjobb (och kanske mer därtill…).
Dagens SSL-tränare har knappast optimala förutsättningar att göra ett så bra jobb som möjligt, men de kan i alla fall gå ner i arbetstid på sitt civila jobb, vilket är en förutsättning för att kunna göra ett vettigt jobb.
Om uppgifterna stämmer – som inte är helt verifierade, men som trillat in från ett par trovärdiga håll – att Brandberg jobbade 100 % vid sidan om så skapade han sig en ohållbar situation.
Nu tar Marco Juuska över i Örebro-båset, han som kom in i föreningen ifjol och coachade laget upp i SSL. Ett smart val. Han känner föreningen och spelarna, och föreningen och spelarna känner honom.
Hoppas han skapar sig bättre förutsättningar.
Det behövs för att Örebro ska lyckas pumpa i ny luft i ballongen.

***

Dags att tippa veckans matcher!

Tisdag:

Jönköping – Mullsjö 2: Både statistik och logik talar för en tvåa här. Statistik för att Mullsjö hittills vunnit mot alla lag på nedre halvan och dessutom vann premiärmatchen mellan lagen, logiken eftersom Mullsjö är ett i grunden klart bättre lag. Jag tror de här sakerna väger över också, västgötarna – dessutom något revanschsugna efter tredje periodens förnedring mot Falun senast – plockar en trea här. JIK är bra, bättre än förväntat, men torskar prestigemötet.

Onsdag:

Falun – Sirius 1: Falun är, trots förlusten mot Linköping förra veckan, i bra form just nu och körde ju över Mullsjö i tredje perioden senast trots att man saknade tre tunga landslagsnamn. Alexander Galante Carlström är i galen poängform – och det lär fortsätta rassla i näten när han är i farten. Sirius vann ju mot Växjö, men torskade sedan mot Jönköping, så vändningen som alla väntar på känns alltjämt en bit bort. Klar etta – och siffrorna kan faktiskt dra iväg här.

Storvreta – Thorengruppen 1: Thorengruppen går väldigt tungt, och ännu tyngre borta än hemma, och att man ska ha en chans mot Storvreta – som gjorde processen kort med ett betydligt mer formstarkt Höllviken senast – förefaller högst osannolikt. Uppsalagänget tar en ny solid seger.

Pixbo – Höllviken 1: Pixbo gav rejäla handikapp till både AIK och Thorengruppen förra veckan, men vände och vann båda matcherna. Imponerande så klart, och många lirare har sannerligen vuxit i SSL-kostymen och trivs i den maskin som Jonas Eliasson skickligt byggt upp. Höllviken åkte på rejält med pisk mot Storvreta senast, och får stryk här igen. Frågan: gör Pontus Karlson mål för tionde (!) matchen i rad?

Växjö – Linköping X: Svårbedömt möte mellan två lag som gått bra en tid, ett Växjö som växlat upp efter hand och ett Linköping som blivit stabilare under Johan Astbrants ledning. Dessutom två lag med bra bredd, många som levererar, men också med tydliga spetsar som kan gå in och avgöra (fast här finns också Filip Kjellson och Johannes Jokinen som varit poängsvala en tid nu… uppvaknande på gång?). Känns som det kan gå hur som helst även om Växjö får bära lite favoritstämpel i kraft av hemmaplan. Drar in ett kryss.

Torsdag:

Dalen – AIK 1: När lagen möttes i premiären, i Solna, så vann Dalen med hela 7-2. Några sådana mastodontsiffror blir det inte i returen, men visst plockar Dalen det här även om Umeågänget haft en tendens att blanda och ge friskt gällande både resultat och prestationer under säsongen. AIK kommer in med tre raka förluster och stukat självförtroende.

***

Rolig vecka – där jag främst håller koll under onsdagen.

Pixbo gjorde det igen.
Ja, vände ett 0-3-underläge på bortaplan till seger alltså.
Den gångna veckan hamnade man i ett 0-3-underläge mot AIK, men lyckades vända och vinna med 6-4 till slut.
Nu hamnade man i ett 0-3-underläge mot Thorengruppen, men lyckades vända och vinna med 8-7.
Fast den här segern var ännu mer imponerande.
Mot AIK kom vändningen efter 0-3, här reducerade man också till 1-3 men det blev inte starten på någon upphämtning utan istället fortsatte raset och man släppte in både 4-1 och 5-1 i upptakten av den andra perioden.
Sedan kom vändningen.
Pixbo sköt sex raka mål, kom ikapp, ryckte ifrån och 7-5-ledningen man spelade till sig höll man alltså hela vägen ut.
Pixbo är sannerligen en lagmaskin, och man har dessutom skapat en fantastisk lagmoral där man aldrig ger upp, där man hela tiden kommer tillbaka. Vi har sett det flera gånger, inte bara i de här två matcherna. Vi såg det också mot Falun där mästarna såg ut att dra ifrån, men där Pixbo gjorde en imponerande forcering och ändå var med i slutet när det skulle avgöras.
Pixbo har suktat efter att bli mer slutspelsaktiga i flera säsonger – nu känns det sannerligen som att man är där.
Pixbo är mer homogena, mer uppoffrande, mer maskinlika.
Linus Henriksson har ju också blivit en injektion efter sin comeback. Han fixade ett mål och en straff mot AIK, satte dubbla mål och lirade fram Max Wahlgren till matchvinnande 8-6 nu.
Wahlgren som alltså fortsätter producera och som (tills vidare i alla fall) håller undan i poängtoppen trots Alexander Galante Carlströms smått galna poängform för tillfället.
26-åringen har ju haft ett dåligt rykte eftersom han setts som lat, vara en ganska ensidig spelare och inte minst för alla flyttar han gjort.
Nu verkar flyttfågeln ha landat.
Äntligen, får man säga.
Han medger själv att han har större trygghet i år på grund av att han spelar i samma lag för andra året i rad, något som han inte varit speciellt van vid. Han har kommit in i livet i Göteborg – och mår man bra vid sidan av plan så brukar man också kunna leverera på densamma.
Sedan är det lite löjligt att han fått ett rykte om sig bara för att han bytt klubb så ofta.
Han själv sa det bra:
– Det där med flyttfågel är för att det är innebandy, där flyttar man inte. Det har fått en negativ klang men hade jag varit ishockeyspelare hade ingen sagt något. Så här i efterhand kanske jag kunde hoppat över någon lånesejour, men samtidigt har jag blivit den spelare jag är av de val jag har gjort.
Wahlgren har en hel del i ryggsäcken – och har så klart nytta av alla sina erfarenheter, vilket vi inte minst ser nu.
Annars?
De båda tjeckiska gästspelarna – Marek Benes och Ondrej Nemecek – gjorde mål och var bra av det jag såg. Framtida värvningar, månne?
Thorengruppen?
Ja, fortsätter ha det jobbigt, och att tappa en sådan här ledning på hemmaplan är ju inget som reser någon tuppkam heller.

***

Falun är riktigt jäkla bra.
Torsken borta mot Linköping i veckan får sorteras in i facket ”gupp på vägen”.
Visst, matchen mot Mullsjö var i sjok inte överdrivet imponerande av mästarna, men i tredje perioden så var det som man bara bestämt sig för att nu kör vi över dem, och så gjorde man det.
Falun har en offensiv spets av sällan skådat slag och effektiviteten var hänsynslös i sista perioden.
Den akten vann man med 7-1.
Mot tippade topplaget Mullsjö.
I grytan Nyhemshallen.
Utan tre (!) tongivande landslagsspelare (Johan Rehn, Emil Johansson, Johannes Larsson).
Det kan man säga är ett styrkebesked.
När Falun har stäm i passningsspelet så är man ruggigt, ruggigt bra där. Flera mål i tredje perioden var rena upprullningar. Fantastiskt vackert.
Sedan verkar ju Malte Lundmark trivas ypperligt när det är teve-match.
Han var iskall när han drog ner keepern och lättade in 5-3 efter en delikat passning av Alexander Hallén, och han visade magisk spelkänsla när han lirade fram Thomas Holmgren till 6-3-kassen.
Grabben är 16 bast.
Det tåls att upprepas hur många gånger som helst.
Annars?
Alexander Galante Carlström är i galen poängform. Fyra poäng mot Mullsjö, 18 poäng på de fem senaste matcherna och nu är han, efter den så svala starten, uppe som tvåa i poängligan. Målligan? Ja, där leder han nu mer tre bollar…
Mullsjö har väldigt svårt att prestera mot topplagen i år. Laget har vunnit åtta av tretton matcher i höst.
Förlusterna?
De har kommit mot Pixbo, Linköping, Växjö, Storvreta och Falun… eller omvandlat i tabellspråk: mot nummer ett, två, tre, fyra och fem just nu i tabellen.

***

I gårdagens uppsnack skrev jag att det fanns risk för att Höllviken skulle få sota för Storvretas förlust mot Helsingborg tidigare i veckan – och man kan säga att det blev exakt så.
Uppsalagänget vann med 9-3 till slut, efter att ha haft ledningen med 9-0 med bara tio minuter kvar att spela.
Då, i samband med 9-0-målet efter 49.52, tog Höllviken sin timeout.
Vidar Jonsson är är ju en taktiker, men visst kändes det något sent att dra en timeout just där och då. Nåväl, Höllviken vann den sista sjättedelen med 3-0, om det hade med timeouten att göra eller inte får vara skrivet i stjärnorna och det där var ju mest av akademiskt intresse.
Det var inte Höllvikens dag.
Johannes Wilhelmssons aktion i hopplöst underläge i tredje perioden får vara talande: han försökte göra allt på egen hand, tog bollen på egen planhalva, skulle dribbla fyra man på själv, misslyckades, tappade klubban när han skulle backchecka och sparkade sedan undan stickan för sig själv i steget.
Som sagt…
Storvreta bjöd på show.
Flera vackra mål.
Robin Nilsberth och Valdemar Ahlroth (fem poäng!) sköt ett hattrick vardera och var två av festfixarna.
Inte minst när just den där duon kombinerade in 8-0-påsen, där Ahlroth också visade att han kan slå skarpa mackor. Han slog en direktpassning till Nilsberth framför mål som ställde hela Höllviken-försvaret, och landslagsbacken gjorde inget misstag när han förvaltade det läget.

***

Martin Hovlund bombade in 4-3-målet på övertid och fixade dubbla poäng till Linköping hemma mot Dalen så han stjäl väl rubrikerna, men den roligaste att se var väl ändå Felix Lanver.
Hans 2-1-mål var en delikatess.
Han lyfte på bollen nära mål och slog sedan in den på volley.
Så enkelt, så snyggt, så effektivt.
Sedan satte han ju också 3-3-kvitteringen med en projektil, ett mål som både räddade poäng och bäddade för segern.
Gustav Fritzell har ju snott alla genombrottsrubrikerna i Linköping den här säsongen, men Felix Lanver är ju också en sensation. Forwarden gjorde åtta mål på hela säsongen ifjol, men har nu redan sopat in 13 bollar och finns bland SSL:s tio bästa målskyttar.
Så…
Fritzell, 23, och Lanver, 21, har slagit igenom.
Två unga lirare som stampat lite innan, men som nu verkligen exploderat, och jag tror inte det är någon tillfällighet.
Andreas Harnesk är nämligen känd för att ha väldigt god hand med unga spelare, få dem att växa och blomma, och utan att veta och bara spekulera så skulle jag tro att han har stor del i deras utväxling.
Matchen då?
Ja, av det jag såg var det ett tätt ställningskrig under långa stunder mellan två tunga och strikta lag.

***

Grattis, Kevin Rigogiannis.
18-åringen (om åldern nu stämmer, för han har en imponerade mustasch för att bara vara 18 bast…) sköt sitt första SSL-mål när Växjö slog tillbaka AIK med klara 6-2, en kasse som betydde 5-1 i den tredje perioden.
Talangen, och hans brorsa Lucas, är ju inplockade på dubbellicens från Nykvarn som lirar i division två. Bröderna lirar JAS också, men det är klart att klivet upp till SSL är enormt, men Kevin har gjort det bra under de minuter han fått.
Alltid kul att följa framtidens stjärnor.
Annars var det här en match som Växjö vann rättvist, även om det var först i slutet som det rasslade iväg målmässigt.
En spelvändning gav 1-0 genom Manuel Engel i första perioden, André Andersson satte 2-0 på straff i andra akten och bara 58 sekunder in i tredje perioden så gjorde Jesper Sankell 3-0.
AIK reducerade till 1-3 efter 53.22 (då just Kevin Rigogiannis satt på botbänken) genom Linus Hellqvist som på något förunderligt sätt fick in bollen, men det var för sent.
Bara 38 sekunder senare gjorde formstarke André Andersson 4-1, och då var det ridå för hemmalaget.
Stabilt av Växjö.
Jobbigare för AIK.
Tredje raka förlusten för Solnalaget som har ett prekärt tabelläge eftersom Sirius under nedflyttningsstrecket vann tidigare i veckan och nu bara är en pinne bakom i sammandraget. Samtidigt har gapet upp till slutspel vuxit till åtta poäng.
AIK var ett frågetecken inför den här säsongen precis som den förra.
Ifjol blev det fågel och slutspelskamp.
I år blir det fisk och bottenkamp.

***

Igår:

Helsingborg – Örebro 6-2: Vi har blivit bortskämda med att Linus Nordgren vräkt in poäng de senaste åren, men det har faktiskt – med hans mått mätt – varit lite skralare i år, och det är kanske logiskt med tanke på att han tappat mångårige vapendragaren Daniel Johnsson. Nu kanske det lossnat på allvar. Fyra assist mot Storvreta och hela tre mål mot Örebro – och helt plötsligt har poängsnittet gått från 1,18 till 1,53. Väntad seger annars – och den tuffa kräftgången fortsätter för Örebro.

Jönköping – Sirius 7-4: Det är bara att buga och bocka för det som Jönköping levererar den här hösten. Den totalt uträknade nykomlingen imponerar stort och vinner a-l-l-a matcher mot lag som parkerar på undre halvan av tabellen, precis de matcher man måste vinna för att lösa nytt SSL-avtal. JIK ledde med 3-0 efter knappt 13 minuter, och förvaltade det in i mål. Sirius, som slog Växjö tidigare i veckan, missade en gyllene chans att täta mer glapp uppåt och får fortsätta trampa träskmark.

***

Mer innebandy i veckan som kommer!

Bara slog mig den gångna veckan – poängligatoppen ser sannerligen inte ut som man kunde förvänta sig inför säsongen.
I alla fall inte den absoluta toppen.
Bland de fem bästa finns ingen Alexander Galante Carlström, Rasmus Enström, Henrik Stenberg, Jimmie Pettersson, Andreas Stefansson eller Linus Nordgren, för att nämna några av ligans hetaste poänglirare.
Jodå, de där skuggar toppen, några av dem är topp-tio, men det är ett gäng överraskningar överst.
Fyra av dem är knallar, kan man säga.
Att tjeckiska ångloket Matej Jendrisak – en av SSL:s absolut bästa och mest kompletta centrar som kombinerar fysik, teknik och allroundspel på ett närmast nog unikt sätt – finns med där uppe är ingen knall, men övriga.
Bara kolla:
#1 Max Wahlgren, Pixbo.
Denna lirare har ju släpat runt på ett dåligt rykte ett tag. ”Han har bara sitt skott”, ”han är lat”, ”han är en flyttfågel”. Nu ger han svar på tal. Max Wahlgren är en utpräglad snajper och just nu gör han det fantastiskt bra som spjutspets i formlaget Pixbo.
26-åringen är en typisk spelare som har skickligheten för att vara en toppspelare, men som måste bestämma sig för om han vill vara den där toppspelaren eller inte. Jag tror Jonas Eliasson har gjort underverk med honom, fått honom att inse vad som krävs för att lyfta sitt totala spel.
Snacket jag hör är också att Wahlgren verkar vara i bättre harmoni än någonsin i karriären.
#2 Christoffer Andersson, Höllviken
Tvåmetersmannen, ”Skånes Kim Nilsson”, ”CA” – ja, kärt barn har många namn, och Christoffer Andersson slog ju igenom redan ifjol, och hade säkerligen rivit ner större rubriker om det inte var för den där knäskadan som gjorde att han missade en hel del av våren.
Coachen Vidar Jonsson hyllar forwardens kliniska och hypervassa avslut, och det är bara att stämma in i kören. Han har en fantastisk snärt i skottet. Han har också berättat att han tränat massor på sitt skott.
21-åringen – som otroligt nog inte blev nominerad till årets rookie ifjol – har tagit ett kliv till i år och har fortfarande stor uppsida.
#4 Gustav Fritzell, Linköping
Han har väntat på att explodera, men nu har det hänt. Gustav Fritzell har redan sopat in 16 mål i höst, att jämföra med dubbla 15-målssäsonger innan dess. Skickligheten och målsinnet har funnits där länge, här är känslan att det har handlat om att växa i SSL-kostymen – plus att han fått mer förtroende i år.
23-åringen har också berättat att han mått bra av att flyttas upp lite i laget, få spela mer spets, vilket ger fler och bättre avslutslägen.
Ja, han har ju till och med fått landslagsdebutera, så snacka om att ha tagit hästkliv under hösten.
# Jonathan Nilsson, Helsingborg
Det var ju för två säsonger sedan som Helsingborg valde att ge Jonathan Nilsson chansen med superduon Linus Nordgren och Daniel Johnsson, och då bara exploderade talangen, började våga ta för sig och fick rejäl lossning i den offensiva produktionen.
Han fick spela en del med den där duon ifjol också – och 22-åringen har absolut dem att tacka för mycket, men både ifjol och framförallt i år har Nilsson visat att han kan stå på egna ben, och han har ju också fått landslagsdebutera.
Talangen fullkomligen vräkte in mål i början, när Helsingborg var som bäst, och även om takten på både mål och poäng svalnat lite sedan dess så är produktionen bra.
Kul med nya namn i poängtoppen!
Det känns – något som jag baserar på just känsla – som det varit mycket same-same i poängtoppen några år.
Sedan är säsongen ännu ung, så det kan hända fler grejer och ett gäng drakar lär avancera vad det lider.
Men uppfriskande med nya namn i toppen!

***

Tippning av helgens matcher!

Lördag:

Helsingborg – Örebro 1: Helsingborg slog sensationellt tillbaka Storvreta med 5-4 senast efter magiskt spel av Jonathan Edling i slutperioden. När ett jojo-lag som FCH gör en sådan prestation doftar det baksmälla så det sjunger om det, men… nu möter man ett Örebro som dippat rejält, bara tagit två poäng på sju matcher och har en förstakedja som gått från glödhet till, snällt sagt, halvljummen. Helsingborg tar detta.

Jönköping – Sirius X: Sirius fick till ett viktigt trendbrott senast när man slog tillbaka Växjö hemma och håvade in höstens blott andra trepoängare, något som kan skjuta in en hel del självförtroende i den tidigare stukade spelartruppen. Inför den matchen så hade Uppsalagänget också börjat ta råd av mental coach – och att då få effekt direkt kan lyfta laget. Jönköping kommer från en stjärnsmäll mot Dalen och har mycket sjukdom i laget, men har gått 100 % mot alla lag som förväntas ligga på nedre halvan så smålänningarna ska inte räknas bort. Dunkar in ett kryss.

Söndag:

Storvreta – Höllviken 1: Någonstans känns det som att Höllviken kan få sota för Storvretas förlust mot Helsingborg senast, en match där man vaknade till på allvar först i den sista perioden. Gissningsvis så är det mer påslag från första tekning här, och då ska Uppsalalaget vinna klart. Höllviken bröt en negativ trend genom att slå tillbaka jumbon Thorengruppen senast, men ska inte räcka till här även om flera av spetsarna är i fin poängform.

Linköping – Dalen 1: Linköping har fått en boost sedan Johan Astbrant tog över huvudansvaret i båset och senast forcerade man tillbaka Falun och vann med 8-5 efter en imponerande insats i tredje perioden. Dalen blandar och ger en del: slog Helsingborg borta, fick storstryk av Växjö borta, vann stort mot Jönköping hemma – så svårt att säga vad vi får se från Umeålaget. Känslan är att östgötarna är stabilare just nu – så det blir en etta.

Thorengruppen – Pixbo 2: Thorengruppen har det oerhört jobbigt. Bara två vinster på hela säsongen och i de senaste omgångarna har man förlorat nyckelmatcher mot bottenkonkurrenter som Höllviken och Jönköping. Nu ställs man mot lagmaskinen Pixbo som går från klarhet till klarhet, som vände ett 0-3-underäge till seger mot AIK senast och som bara mullrar på. Pixbo är för stabila för att torska här, men det blir inga stora siffror.

Mullsjö – Falun X: Det här brukar bli roliga möten och matchen känns som en av helgens största höjdpunkter. Mullsjö har vunnit sex av de sju senaste matcherna utan att för den delen imponera speciellt mycket, men det lär vara en annan tändning när Falun kommer på besök. Gästerna föll mot Linköping senast och lär också sätta på fullt blås – så räkna med underhållning. Fegar ur med ett kryss.

AIK – Växjö 2: AIK tappade en 3-0-ledning mot Pixbo senast och förlorade, och har överlag haft en tuff höst där nedflyttningsstrecket nafsar i hälsenorna. Framförallt är det försvarsspelet som inte varit bra. Växjö föll mot Sirius senast, lär knappast vara nöjda med den insatsen, och kommer spira av revanschlusta – och det tror jag också fäller avgörandet här, för Växjö är i grunden dessutom ett betydligt skarpare lag.

***

Full bevakning på söndag!

Åtta matchers frånvaro.
Ja, så lång blev ju avstängningen för Linus Henriksson i Pixbo efter klubban i ansiktet på Växjös Christopher Holmér.
I sin comeback gjorde han mål, fixade en straff, hade stor del i Pixbos magiska vändning från 0-3-underläge till 6-4-seger – men tyvärr hamnade det där i skuggan av en ny incident i den tredje perioden.
Pixbos Jens Milesson och AIK:s Alex Kjellbris hamnade i en duell, krokade i varandra och trillade.
Bilder visar hur Milesson tar ett rejält grepp om Kjellbris hals och efter matchen visade AIK-forwarden också bilder på fula märken.
Inget snyggt tilltag.
Över gränsen så klart.
Milesson fick matchstraff – men jag misstänker att det kan bli något efterspel på det där.
Pixbo lär få dra igång sin krishantering.
Igen.
Matchen då?
AIK sprang ifrån till 3-0 anförda av superspetsen Andreas Stefansson (ett mål, två assist) och såg heta ut, men sedan sköt Pixbo sex raka mål och förvaltade det övertaget in i mål där det blev en 6-4-seger.
Linus Henriksson fullbordade vändningen när han skickade in 4-3 – och sedan svarade han för en fin aktion och inbrytning som renderade en straff som Max Wahlgren förvaltade fram till 5-3.
Båda målen kom under andra halvan av tredje perioden – och var de målen som grundade segern, som spikade den otroliga vändningen, som förvandlade kanonläge till tufft läge för AIK.
Det gick inte ta miste på glädjen hos Linus Henriksson efter fullträffen.
Han log med hela ansiktet – och lite därtill.
Coachen Jonas Eliasson sken ikapp.
Man kan säga vad man vill om Linus Henrikssons rapp som gav åtta matcher. Det är svårt att peka ut forwarden som en ful spelare, det som hände var något som inte var överlagt utan som hände i stridens hetta, och nu har han fått och tagit sitt straff (i alla fall i innebandyns instanser) så det är läge att dra ett streck över hela historien.
Att han älskade att vara tillbaka och spela innebandy, var det inget snack om.
Annars?
Ja, grym vändning av Pixbo så klart, som trots en svag start och en tuff avslutning totalt sett kändes som det bättre laget.
Max Wahlgren sopade in tre nya mål – och nu toppar 26-åringen hela poängligan i SSL.
I Sportbladets SSL-enkät inför förra säsongen pekades han ut som en potentiell floppvärvning. Han har kallats flyttfågel för alla sina klubbyten, han har kallats lat, han har beskyllts för att bara ha ett skott. Max Wahlgren har berättat att han skiter i vad andra tycker – men nog måste han där innerst inne mysa lite…?
Nu visar han hur bra han kan vara.
Hela Pixbo är ju en framgångsmaskin.
Imponerande.

***

Det där behövde Sirius.
Uppsalalaget, som varit hösten stora besvikelse, lyckades (överraskande, får vi säga) vinna hemmamötet mot Växjö med 6-4 efter att ha gjort en väldigt bra insats, samtidigt som det inte kändes som gästerna kom upp i sin bästa klass.
Att det var en viktigare match för Sirius än Växjö var givet, och någonstans var det kanske de extra Sirius-procenten i vilja som avgjorde.
Det syntes tidigt att Sirius hade glöd i alla fall.
Ett par psykologiskt viktiga mål lade grunden till hemmavinsten:
* Daniel Stenlund gjorde allt på egen hand när han satte 4-2 bara tre sekunder från andra paussignalen. Han startade från bakom egen bur, drog iväg längs kanten och drog sedan på med ett backhandskott från långt håll.
* Kevin Söderling sopade in 5-3 med ett vackert volleymål snabbt efter att Växjö 3-4-reducerat i tredje perioden, och Sirius fick då den där tvåmålsluften som är så mycket skönare än att bara leda med en enda boll.
* När Växjö började trampa upp rejält så fick Sirius ett powerplay med sig, och då bombade Calle Kostov-Bredberg in ett skott fram till 6-3 som var lika hårt och distinkt som den vilja och mentalitet som genomsyrade Uppsalagänget.
Växjö gjorde en massiv slutforcering, plockade Eero Kosonen – som med sina mått mätt hade en sådär afton – redan med fem och en halv minut kvar, fick en snabb reducering, hade bud på mer och anspänningen gjorde sig talande när Sirius vid ett Växjö-frislag nere i hörnet lyckades ställa sex utespelare på planen och följaktligen fick en tvåa på botbänken.
Då klev Hampus Bodin fram och gjorde några nyckelräddningar, främst den på närskottet från målhete Ludwig Persson.
Det var inte enkelt, man fick kämpa – men slitet gav resultat.
Sirius blott andra trepoängare i höst.
En trepoängare som så klart betydde mest mentalt då man behövde få känna att man kan vinna, men som också betydde en hel del tabellmässigt.
Nu är Sirius uppe på tio poäng – och är bara en pinne efter AIK och tre pinnar efter Örebro, två lag som går kräftgång just nu. Så Sirius har vittring.
I helgen har man bortamatch mot Jönköping – en fullt realistisk match att vinna även om smålänningarna imponerat – samtidigt som AIK möter Växjö och Örebro ställs mot Helsingborg.
Vad tror ni?
Är Sirius över strecket när vi summerar helgen?
Inte omöjligt alls.
Matchens snyggaste?
Joakim Olssons boxplay-förarbete till Jacob Drews 1-1-påse.
Matchens roligaste?
Ja, det var nog Daniel Stenlund efter 4-2. Hela laget sprang in för att gratta honom för det viktiga målet, själv var han sedan snabbast (!) av alla hem till båset och fick stå där och vänta själv medan lagkamraterna lunkade tillbaka.
Snacka om att vara taggad på att fortsätta matchen.

***

Mer innebandy i helgen – uppsnack imorgon eller lördag förmiddag.

Het, hetare, Christoffer Andersson.
Det snackas mest om spetskedjan med Daniel Persson, Johannes Wilhelmsson och Pontus Karlson när Höllviken kommer på tal, men den som varit genomgående bäst och jämnast den här säsongen är ”CA”.
Nu toppar tvåmetersmannen sensationellt poängligan.
Vem såg det komma innan säsongen drog igång?
Inte många.
Inte ens han själv.
– Det är stort. Jag har inte tänkt så mycket på det, men det är överraskande och något som jag verkligen inte räknat med. Att vinna poängligan är inget jag strävat efter, sa han när jag frågade hur det kändes.
Stortalangen, en gång kallad ”Skånes Kim Nilsson” vilket bitit sig fast i mitt minne, har hunnit bli 21 år och nu känns det som han är redo att kliva in bland de bästa målspottarna i ligan.
Han var ju på god väg redan ifjol (hur sjutton kunde han inte nomineras till årets rookie då?), innan en knäskada satte stopp för framfarten.
Fast han avslutade ju magiskt ändå.
Då sades det att säsongen skulle vara över, men han kom tillbaka i slutet och var en stor bidragande anledning till att skåningarna löste nytt SSL-avtal i den högdramatiska våravslutningen. I derbyt mot Helsingborg spelade han bara powerplay, men kastades in i slutminuten och sköt 7-6 vilket gav nödvändig vinst i den matchen, och det var ju också han som satte 7-7-målet mot Växjö i den sista omgången, det målet som till slut räddade Höllviken kvar.
Det kan mycket väl vara han som skjuter hem ett nytt SSL-avtal för skåningarna den här vintern också.
Han är het som en spis.
Höllviken-coachen Vidar Jonsson höll inte inne med berömmet:
– Hans avslut är kliniskt. I momentet när han har bollen vid sargen och ska in och hota så hade jag inte bytt ut honom mot någon i svensk innebandy, där är han bäst just nu, sa han.
Ja, skottet är fantastiskt.
Effektiviteten också.
Han satte tre mål, och adderade en assist, i den viktiga 10-4-segern mot Thorengruppen.
Det var ändå ganska tajt väldigt länge, och TTG reducerade ju till 3-4 i slutet av andra perioden och hade ett powerplay i tredje för att gå för 4-4 – men misslyckades där, och på sekunden som utvisningen tickade ut så gjorde Höllviken istället 5-3, och sedan rann det bara på för hemmalaget.
Man hamnade i ett flow och det kändes som varenda skott gick in.
Viktig seger för Höllviken på undre halvan av tabellen. Man hade ju fyra raka torsk inför matchen och de tre hemmamatcherna mot ”bottenkollegorna” Jönköping, Örebro och AIK hade ju bara genererat en poäng, så visst var det ett viktigt trendbrott på många sätt och vis.
Christoffer Anderssons 9-4-mål var en soloshow som sken av självförtroende, och är det någon som har just självförtroende just nu så är det ju ”CA”.
Vidar Jonsson menar att vi inte sett det bästa av honom ännu. Grabben är ju två meter lång och jobbar fortfarande med stabiliteten i sin gängliga kropp, och Jonsson tror att vi ser maxkapaciteten om tre, fyra år.
Så det finns mer att ta av.
Men sjutton vad lång han är alltså.
Jag var bara tvungen att fråga honom om ingen basketklubb ringt och frågar om han inte ska byta sport.
”CA” skrattade.
– Nä, jag har svårt att träffa korgen faktiskt. Jag måste erkänna att jag är helt värdelös där, sa han.
Nät som nät gäller uppenbarligen inte.
Målmaskor prickar han ju kliniskt.

***

”Det här håller aldrig”, tänkte jag när Storvreta drog upp tempot och pressade tillbaka Helsingborg i den tredje perioden.
Ett Helsingborg som något sensationellt spelat till sig en 5-1-ledning efter två perioder efter ett gäng vassa spelvändningar, men som trycktes ner i strumplästen under långa stunder av sista akten.
Efter drygt tolv minuter av slutakten så hade Storvreta gjort tre mål, reducerat till 4-5 och tvingade Helsingborg till timeout.
Man fick nästan vibbar av det gamla Storvreta, på den tiden då Mika Kohonen spelade i rött istället för svart och blått, då Uppsalalaget kunder ligga under med hur mycket som helst inför sista perioden men ändå vända och vinna.
Det var som man liksom bara bestämt sig i andra pausen att nu jäklar bara kör vi.
Men detta är inte gamla Storvreta, Mika Kohonen har bytt lag, och man kom heller inte ikapp.
Trots att det var nära flera gånger om.
Med knappa två minuter kvar fick man straff – men den brände Henrik Stenberg.
Sedan hann man inte ens börja spela sex mot fyra, för när Valdemar Ahlroth kom inspringande som sjätte utespelare så sprang han rakt in i en FCH-spelare och åkte på en utvisning.
Helsingborg kom undan med blotta förskräckelsen (precis som mot Thorengruppen senast…) men också tack vare Jonathan Edling som var fantastisk mellan stolparna.
Han var i zonen.
Men han stoppade inte bara bollar – han hade också del i matchens läckraste mål i andra buren. I boxplay kastade han ett perfekt utkast som studsade precis där det skulle i golvet och friställde Fredrik Azelius, som svarade för en närmast nog magisk nedtagning innan han läckert gjorde mål.
Riktig innebandypoesi.
Första matchen utan poäng för Storvreta i år.
Så var den sviten också spräckt.

***

Jönköping och Linköping.
Nu har köping-lagen gemensamt att som enda lag har besegrat regerande mästarna Falun i år.
Linköping vann med 8-5 till slut.
Det var mållöst efter första perioden vilket var otroligt i sig med tanke på spelet, sedan öppnade någon ketchupflaskan i andra perioden där det bjöds på hela nio (!) mål, och sedan lyckades Linköping vinna sista tredjedelen med 4-0.
Falun spelade alltså två mållösa perioder i en och samma match – när hände det senast, eller har det ens hänt?
Falun ledde med 5-3 där i andra perioden – men Linköping svarade för en grym upphämtning och vändning.
I tredje perioden gick hemmalaget från 4-5 till 7-5 på 67 (!) sekunder.
Matej Jendrisak var som brukligt en gigant som ånglok, och det var också han som gjorde det matchvinnande 6-5-målet, en påse som ringade in Linköpings insats på ett talande sätt.
Det var en kampseger för hemmalaget, det var ett kampmål av Jendrisak.
Det var kalabalik framför Faluns kasse innan den viljestarke tjecken till slut kunde forcera in det matchvinnande målet.
Jendrisak som driver hela det där laget.
Laget som hade hela sju olika målskyttar.
Därmed fortsätter laget att leverera efter att Andreas Harnesk fått gå och Johan Astbrant tagit över huvudansvaret. Han har lett laget i fyra matcher nu, där man tagit tio av tolv poäng. Enda poängtappet kom mot Storvreta, men ändå starkt att ta poäng av Uppsalalaget, och nu har man alltså besegrat Falun.
Noterbart i Falun:
Malte Lundmark, 16, fick äntligen göra mål igen. Talangen som skapade hajp i hela innebandy-Sverige med straffuppvisningen i premiären mot Sirius hade inte gjort mål sedan 30 september.

***

Dalen vann med 8-2 mot Jönköping – och det var lika mycket mycket lekstuga som resultatet ger sken av.
Om det var Dalen som var på extremt finurligt anfallshumör eller om Jönköping glömt riktlinjerna i försvarsspelet hemma kan man diskutera, men sanningen ligger nog någonstans däremellan.
Dalen radade upp highlights-mål – men JIK:s försvarsagerande lämnade också väldigt mycket att önska.
Alexander Hedlund var på bäst humör av alla med ett hattrick och hans 5-0-kasse var talande för matchen, kan jag tycka. Patrik Rokka vände bort sin bevakning och spelade fram bollen till Hedlund framför kassen där han var helt allena – och enkelt kunde göra mål. Någon JIK-spelare syntes det inte skymten av.
Vackert av Dalen – under armen-spel av JIK.
Något vi såg många gånger.
Stark revansch för Dalen, som ju 2-7-föll borta mot Växjö senast, men som nu alltså själva fick vinna stort – och man gjorde det dessutom utan att varken Ketil Kronberg eller Patrik Rokka målade.
För formstarka JIK var det ett bottennapp – men som jag skrev innan samtidigt ingen match som nykomlingen varken förväntades eller var tvungna att vinna, utan poäng uppe i Umeå under en vardag (den där resan ska inte förringas) hade varit en bonus.
Matchens snyggaste mål?
Ja, Marcus Berglunds soloshow vid 1-0 gick inte av för hackor. Han gjorde allt, precis allt, på egen hand.

***

Seger – men inte så mycket mer.
Så sammanfattar nog Mullsjö onsdagskvällen mot Örebro.
Mullsjö tog en snabb 2-0-ledning som Örebro förvandlade till 2-2-läge i upptakten av den andra perioden, men när sedan Tobias Utterberg bröt in på kassen och slog in sin egen retur fram till 3-2 så orkade inte nykomlingen resa sig igen.
Anton Vestlund sopade in 4-2 på volley i den tredje perioden och Pelle Tarenius utökade till 5-2 – och då var det definitivt ridå.
Simon Palméns distinkta straff i slutet hann aldrig skapa någon nerv i matchen, utan David Gillek kunde sätta 6-3 i tom bur.
Sjätte segern på de sju senaste matcherna för Mullsjö (enda torsken där borta mot Storvreta) är ett starkt facit, speciellt med tanke på att man hela tiden känner att det finns så mycket mer att kräma ur det här stjärnbeprydda manskapet.
I min bok är kraven högre – inte minst på nyförvärv som Anton Vestlund och Rikard Eriksson.
Samtidigt så vinner ju laget och det är inte nu man ska vara som bäst – så att vinna men ändå har mer potential att kräma ur är trots allt en hyfsat bekväm sits för Andreas Elf och resten av ledarstaben, misstänker jag.
Örebro?
Ja, gjorde ändå en ganska bra match av det jag såg, hade en hel del chanser, men räckte inte.
Igen.
Två poäng på de sju senaste matcherna – och närkingarna agerar just nu sjunkande sten i tabellen.

***

Mer innebandy imorgon!

Det är inget snack om att Sirius är SSL:s stora besvikelse så här långt.
Vad har gått fel?
Ja, det är så klart ingen enkel fråga att svara på, men jag grävde mig ner i statistiken på utmärkta ibXstat (fan, innebandyn borde satsa mer på statistik!), och även om det säkerligen finns en ganska stor felprocent på grund av att statistikföreningen på matcherna har en del i övrigt att önska (är det någon SSL-tränare som har samma egenförda statistik som officiella protokollet…?), så skönjer man ett gäng intressanta saker där.
Laget har sämst PDO av alla lag.
PDO är summan av effektiviteten framåt i % och räddningsprocenten bakåt, och där man så klart vill ligga över 1,0, men där Sirius nu har 0,89. Kritikerna menar att den där siffran alltid närmar sig 1,0 över tid eftersom det handlar om lite flyt och oflyt med effektivitet framåt och bakåt – men jag vet inte om jag håller med.
Flyt och oflyt spelar in, men även skicklighet.
Siffran skvallrar om ett lag som har problem att hålla tätt bakåt – men som också har svårt att få in bollen framåt.
Ser man på skottstatistik och skottövertag så ligger Sirius på 52,4 % – så generellt skjuter man mer än sina motståndare, så det är inte så att man släpper till en miljard skott eller skjuter för lite framåt, utan det är helt enkelt för dålig kvalitet både på räddningar och skott.
Känslan är att man någonstans gör rätt eftersom man har en okej skottkvot – men saknar skills för att rädda skotten och skills för att sätta bollen framåt.
Man har näst lägst effektivitet av alla.
Man har sämst räddningsprocent av alla.
Så det går varken att peka på offensiven eller defensiven som det som fallerat, utan just nu är det både och – vilket också tyder på ett lag i obalans.
Ännu mer oroande för Sirius är att siffrorna blivit ännu värre efter landslagsuppehållet.
Laget har samma (svaga) effektivitet som innan, men skjuter betydligt mindre och har då (så klart) gjort mindre mål.
Samtidigt har man man släppt till fler skott bakåt, men släppt in ännu fler mål än vad antalet skott emot ökat, så räddningsprocenten har sjunkit ännu mer.
Svaga siffror som blir ännu svagare alltså.
Vad Sirius än gjorde under uppehållet så har det blivit ännu sämre än det var innan.
Det gäller även powerplay.
Sirius har bäst effektivitet i powerplay av alla lag i SSL.
Men…
Ser man bara över de fem senaste matcherna så är man sämst av alla. Dessutom är man näst sämst i boxplay – och ser man över statistiken vad specialteams har betytt för laget i matcherna, så stannar summan på minus sex poäng – det vill säga att specialteams ändå, trots den totala PP-statistiken, varit en negativ affär för Sirius. Så även om man toppar powerplay-ligan totalt sett, så är man svaga där just nu – och i kombination med svagt boxplay så är specialteams just nu något som måste upp för att man ska vända på sin negativa trend.
En annan sak:
Sirius har tagit sina samtliga sju poäng i helgmatcher.
På tre vardagsmatcher har det blivit noll poäng.
Tre matcher är ganska lite för att göra något utslag, men… finns tillräckligt med resurser för att vara förberedda under vardagar?
Hur som helst:
Statistiken avslöjar Sirius som ett lag med problem, man skjuter och släpper till lika många skott som vilket lag som helst, men släpper in massor av mål och har stora problem att göra mål framåt, vilket kombineras av just nu dysfunktionella specialteams.
Siffror som var svaga i början av säsongen – och som blivit ännu sämre efter landslagsuppehållet, där man från att ha haft okej skottkvot nu också skjuter mindre och släpper till fler skott.
Många tror att det vänder för Sirius snart – men ser man på siffrorna efter uppehållet så ses ingen vändning i sikte.
Sedan är siffror en sak, människor en annan.
Sirius har ett bättre lag än vad både siffror och tabell visar – men just nu verkar självförtroende var nerkört i botten. När man inte tror på något så är det omöjligt att vända på siffror också.

***

Dags att tippa veckans matcher!

Onsdag:

Dalen – Jönköping 1: Alltså, nu går det inte att underskatta Jönköping längre, laget har vunnit fem av de sju senaste matcherna. Samtidigt är kanske Dalen borta inte en match man ska eller egentligen behöver vinna i jakten på nytt SSL-avtal – och jag tror Umeålaget, rejält revanschsugna efter storförlusten mot Växjö senast, plockar hem den här matchen i kraft av vassare spetskompetens. Det blir dock inga stora siffror.

Linköping – Falun 2: Falun är ruggigt, ruggigt bra just nu, inte minst för att superduon Rasmus Enström (tio poäng på tre senaste) och Alexander Galante Carlström (elva mål på tre senaste) börjat spruta in poäng på allvar. När de är i den formen så vinner oftast mästarna, för de kan göra skillnad. Linköping har gjort det bra sedan Johan Astbrant tog över huvudansvaret, men här lär det bli förlust.

Helsingborg – Storvreta 2: Storvreta har tagit poäng i a-l-l-a omgångar i år, vilket är oerhört starkt jobbat. Man hittar hela tiden vägar att vinna och ta poäng, trots att man brottas med jobbiga skador. Vinsten senast mot Mullsjö var ett styrkebesked – och visst blir det seger mot ett svajigt Helsingborg också. Skåningarna bröt förvisso sin förlustsvit senast tack vare Mika Kohonens vinstmål med sekunder kvar mot Thorengruppen, men… nja, FCH känns inte speciellt vassa just nu.

Mullsjö – Örebro 1: Det fortsätter gå tungt för Örebro som bara tagit två poäng på sex matcher, och som föll mot Linköping på hemmaplan senast. Det blir inte enkelt att vinna mot Mullsjö borta heller – ett Mullsjö som förvisso föll mot Storvreta senast, men som visat okej form ett bra tag. Hemma är västgötarna alltid vassa. För att tala spelspråk: spika ettan.

Höllviken – Thorengruppen 1: Läget börjar bli prekärt för Thorengruppen i tabellen där jumbon har fyra poäng upp till fast mark – men å andra sidan tycker jag mig ändå se att man är på rätt väg, man har minskat glappet i matcherna och nosar mer på poäng nu än man gjorde i för en tid sedan. Höllviken hade en bra period, men har nu torskat fyra raka. Här tror jag man vinner ändå. Målspottaren Pontus Karlson har gjort mål i sju (!) raka matcher.

Torsdag:

AIK – Pixbo 2: Pixbo har vunnit tre av de fyra senaste matcherna, där förlusten kom med uddamålet mot mästarna Falun. Så visst är göteborgarna i vass form. Det är bara att konstatera att Jonas Eliasson gjort ett fantastiskt jobb med laget hittills. AIK då? Ja, vann ett par matcher men föll sedan mot Jönköping senast – och man är rejält inblandade i bottenstriden. Jag tror inte man tar några pinnar mot Pixbo heller.

Sirius – Växjö 2: Sirius är nere i källaren rejält nu och har ett självförtroende som är nerkört i botten – men samtidigt så är spelartruppen bättre än vad tabellen skvallrar om, så någon gång borde det att lyfta (även om siffrorna säger något annat…). Växjö har av tradition tufft uppe i Uppsala så kanske kan det blir hemmapoäng här. Men… nej, Växjö är för bra över tre formationer – nu med Niklas Ramirez tillbaka också – så det är svårt att inte tippa en tvåa.

***

Hörs under kvällen!

Det är galet att kolla in statistiken:
Täbys Moa Tschöp toppar poängligan.
Pixbos Stephanie Boberg har gjort flest mål i fem mot fem (tillsammans med Sofia Joelsson).
Gemensam nämnare?
De spelar back.
Eller om vi ska omvandla det:
Fjärdeforward.
Både Moa Tschöp och Stephanie Boberg är uppsatta som backar i uppställningen, men i anfallsspelet så har de fria roller, fyller alltid på i anfallsspelet och är då mer av en fjärdeforward.
Pratade med Stephanie Boberg om det där.
– Det pratas mycket om andravågen i fotboll och jag tycker att innebandyn skulle prata mer om det där också. Det är svårt att försvara sig när andravågen fyller på, när man anfaller med fyra eller fem spelare istället för tre. Det blir en kul framtid om innebandyn går mer åt det hållet, sa hon.
Pixbo-coachen Per Tjusberg drog det ett steg längre:
– Det vore jättekul om vi inte pratade om backar i anfallsspelet utan bara i försvarsspelet, att det är fritt framåt med platsväxlingar.
Hur som helst: Moa Tschöp och Stephanie Boberg gör det fantastiskt bra som fjärdeforwards just nu.
Bobergs säsong hittills är ju något i hästväg.
Hon gjorde två mål i 6-3-segern mot Rönnby idag och har alltså gjort 18 mål – fjärde bäst i SSL – som back.
Före etablerade superskyttar som Emelie Wibron, Amanda Delgado Johansson, Sara Steen och Ellen Rasmussen.
Framför sig har hon bara spjutspetsar som Sofia Joelsson, Julia Croneld och Malin Andréason.
Dessutom:
17 av 18 mål har kommit i fem mot fem (jo, två på straff också).
Bara ett i powerplay.
Fördomen kring en målglad back är ju annars någon som står och bombar in kanoner i just powerplay, men Boberg är alltså snarare en fjärdeforward som fyller på i andravågen.
Boberg berättade att hon kontinuerligt tränar på skottet, men att hon också fått en friare roll i år under nye tränaren Per Tjusbergs ledning. Tjusberg berättade själv att det har varit en plan att förvandla Boberg till ett anfallsvapen, att det finns taktiska drag för att få henne i vassare lägen, och hittills får man säga att hela den där formeln fungerat fantastiskt.
– Jag har bra flow, men jag får kredda alla runtomkring mig. Jag har haft många lägen tidigare år också, men kanske inte förvaltat dem på samma sätt. Det har blivit en stor ketchupeffekt, sa hon.
Hela Pixbo är en maskin.
Laget har vunnit elva av tolv matcher och toppar tabellen.
Jag hade inte Pixbo så högt upp inför säsongen – bland annat på grund av en för trubbig offensiv.
Men då hade jag inte kalkylerat med fjärdeforwarden.

***

SSL:s största matchvinnare?
Ja, det finns statistik på att det är Sara Steen som gjorde flest matchvinnande mål ifjol, och som gjort det i år också.
Mot Malmö klev hon fram igen och avgjorde på övertid – och adderade alltså ytterligare ett GWG till sitt CV.
Snacka om att ha egenskapen att kliva fram när det gäller som mest.
Avgörandet var Steens tredje mål för kvällen – och hon fortsätter därmed att ösa in mål och vara nyckelkomponent för Endre.
Men:
Mycket starkt av Malmö att ta matchen till övertid och det var ju inte långt ifrån att man snodde alla tre pinnarna. Skånskorna vände ett 1-3-underläge till en 4-3-ledning i den tredje perioden, men Endre räddade poäng via Elin Gabrielssons 4-4-kvittering med bara 23 sekunder kvar.
Det börjar kännas som att Malmö är på väg upp ur sin svacka.
Efter sex raka torsk så har man nu slagit Telge och Jönköping samt tagit poäng mot Endre. Tre matcher som nog är skönt att ta med sig in i VM-uppehållet efter den nattsvarta perioden innan dess.

***

Oj, vilken viktig seger för Telge.
Efter sju raka förluster så lyckades jumbon ta en 7-6-viktoria borta mot Dalen, och de tre poängen gör att man skapar kontakt i tabellen igen. Nu är det bara tre poäng upp till nedflyttningsstrecket.
Det lär vara något lättare att gå till VM-uppehåll med det trendbrottet och det minskade glappet uppåt.
Telge ledde med 7-3 efter två perioder efter bland annat fyra mål av hypervassa Therése Gustafsson, 19 bast, och orkade hålla det hela vägen även om Dalen närmade sig via tre reduceringsbollar i sista perioden.
För Dalen är det desto mörkare.
Umeålaget har inte tagit en enda poäng på hemmaplan i höst.
Inte en enda.
Det är så klart alldeles för svagt – och nu är laget också under nedflyttningsstrecket.
Blir det en kamp för överlevnad?

***

Karlstad lyckades vinna i fredags och bryta sin fem matcher långa förlustsvit.
En perfekt start för nya tränarkonstellationen.
Glädjen och effekten blev dock kortvarig.
Idag torskade Karlstad igen – denna gång borta mot Sirius där hemmalaget vann med uddamålet, 3-2.
Sirius som efter en risig säsongsstart nu vunnit tre av fyra matcher och som tagit rejäla kliv uppåt i tabellen. Under VM-uppehållet så är man sjua i tabellen, och har alltså en slutspelsplats just nu.
Stark upphämtning, absolut.
Agnes Wiklund är ju i fin form också. Hon sköt 3-1-målet mot Karlstad, ett mål som blev matchvinnande, och hon sköt ju också det matchvinnande målet förra helgen mot Linköping.

***

Jag har ältat Iksus målform den senaste tiden – och det kan inte hjälpas, det får ältas en omgång till.
För nu slog mästarinnorna tillbaka Linköping med hela 15-2 (!).
15 mål alltså, och totalt 73 påsar på de sju senaste matcherna vilket innebär ett snitt på över tio mål per match.
Mot Linköping var det många som klev fram:
Alice Granstedt satte fyra mål, både Amanda Delgado Johansson och seriens skyttedrottning Sofia Joelsson gjorde hattrick.
Vassast poängmässigt var Cornelia Fjellstedt – världens mest kompletta spelare? – med hela sex poäng (1+5).

***

Offensiven har inte sprakat i helgen, men trots det så lyckades Täby vinna båda sina matcher.
Stockholmarna hade oerhört svårt att luckra upp Dalen i fredags och vann till slut med knappa 6-5, och borta mot Jönköping blev det en tämligen målsnål historia.
Till slut vann Täby i alla fall med 5-2.
Gästerna ledde med 3-1 efter två perioder, sedan sköt sensationen Julia Croneld både 4-1 och 5-1 i upptakten av den tredje, och då stängdes matchen.
Mest anmärkningsvärt?
Bara en poäng – ett mål – av Moa Tschöp.
Fast ja, backen toppar ju alltjämt poängligan – dessutom med hela fem poängs marginal.
Visst är Tschöp en världsspelare, men vem såg det scenariot i poängligan innan säsongen drog igång?

***

Kais Mora vann planenligt borta mot Warberg – men det blev ”bara” 4-0.
Ja, ”bara” eftersom Kais Mora brukar vräka på rejält i offensiven och sitter på ett gäng formstarka spetsar.
My Kippilä gjorde 1-0 i första perioden och Elin Reinestrand 2-0 i den andra perioden, innan superduon Anna Wijk och Malin Andréason stängde matchen i den avslutande akten.
Bara fyra mål i fredags, bara fyra mål idag – men ja, Kais Mora vinner ju matcherna ändå eftersom man bara släppt in två mål på två matcher.
Laget har ju också en magnifik målskillnad på +43, så jag ska inte klaga för mycket på dalalagets produktion.

***

Jimmie Pettersson är en av världens bästa forwards.
Det är klart det var ett avbräck när han gick sönder för Storvreta – men just nu är det otroligt nog ingen som saknar honom.
Michael Jansson, 17 år, briljerar nämligen som vikarie.
Sedan han stoppades in i enheten med Henrik Stenberg och Victor Andersson så har han pytsat in sex mål på tre matcher.
Det efter att bara ha gjort ett enda SSL-mål innan dess.
I toppmatchen mot Mullsjö klev han fram som stor matchvinnare i den tredje perioden när han vackert skottade in både 4-3 (GWG) och 6-3 och såg till att Storvreta befäste positionen som topplag, och såg dessutom till att hålla liv i poängsviten där man tagit poäng i alla matcher i höst.
Hannes Öhman berömde yngligen – och var inte förvånad över produktionen:
– Nja, förvånad… han har producerat mål och poäng i hela sin karriär och nu spelar han med landslagsaktuella spelare. Han är en snajper med ett skott i världsklass och nu får han utrymme att använda det, sa han.
Sedan drog han en parallell med Henrik Stenberg – när han kom som ung till Vreta så fick han spela med just Öhman och Mika Kohonen, och den omgivningen lyfte honom till den spelare han är idag.
Nu har Stenberg själv blivit mentor åt Michael Jansson – och han vet precis vilken fas i karriären som 17-åringen går igenom.
Annars?
Jag har belyst det innan men gör det igen:
Storvreta har en helt annan bredd i år.
Michael Jansson är ett bevis på det.
Niklas Winroth är ett annat.
Den så spelskicklige liraren har antingen fått harva runt i tredjekedjan eller lira back de senaste säsongerna, men får nu äntligen lira fulltid som center i en producerande kedja, och gör det väldigt bra.
Fast ja, han är ju vikarie han också.
Till Alexander Rudd.
Så för att sammanfatta: vikarierna gör det väldigt bra för Storvreta.
Matchen mot Mullsjö var högoktanig, underhållande och lagom grinig, det var en härlig inramning i IFU Arena, en jämn fajt som kunde gått hur som helst, men där Storvreta den här säsongen har en förmåga att vinna matcher.
Mullsjö kom till spel med fem raka segrar i bagaget, men det finns ändå så mycket mer att kräma ur det där laget.
Man har tre så otroligt bra kedjor att man borde kunna pumpa sönder sina motståndare. Allt kuggar dock inte i ännu.
Samtidigt hade coachen Andreas Elf en en stor poäng när han fick ge sin syn på gulchanserna i slutet av C More-sändningen:
– Vi inte är där nu, men det är inte nu vi spelar SM-final heller.

***

Herrarna igår:

Örebro – Linköping 3-6: Linköping fortsätter att leverera under Johan Astbrant, men den här gången behövdes ingen supervändning. Istället fixade östgötarna en 4-0-ledning efter halva matchen som man förvaltade hela vägen in i kaklet. Örebro har sannerligen varit upp som en sol och ner som en pannkaka, och nu kryper bottenstriden sig allt närmare. Nykomlingen får se till att stoppa blödningen snabbt, för det rasar på med många matcher nu.

Pixbo – Sirius 8-5: I Sportbladets stora SSL-enkät inför säsongen så pekade spelarna ut Pixbo som årets negativa överraskning och Sirius som årets positiva överraskning – men det har blivit precis tvärtom. Följaktligen så vann också Pixbo den här fajten. Pånyttfödde skottkanonen Martin Östholm har skakat av sig det tunga fjolåret och ser het ut, han satte två nya bollar i den här matchen. Sirius? Ja, krisstämpeln smyger sig på.

Thorengruppen – Helsingborg 6-7: Helsingborg lyckades bryta sin negativa svit på fem raka förluster, men det var med minsta marginal. Superveteranen Mika Kohonen klev fram som stor matchvinnare när han avgjorde med bara tretton sekunder kvar att spela, det efter att skåningarna tappat en 6-3-ledning till kryssläge. Klart är dock att Helsingborg alltjämt har en del att jobba med, även om att stoppa negativa trenden var överställt allt annat i den här matchen. TTG har det fortsatt jobbigt och är alltjämt jumbo i tabellen.

Jönköping – AIK 8-6: Jodå, Jönköping fortsätter att vinna matcher, detta var femte vinsten på de sju senaste matcherna. Inte nog med det, JIK vinner också mot lagen på undre halvan, lagen man måste vinna mot för att fixa nytt SSL-kontrakt, och det är ett gott tecken för smålänningarna. JIK är nu sensationellt bara målskillnad från slutspel – och har åtta poäng ner till nedflyttningsstrecket. Dubbla hattrickskyttar: Rickard Hessmer, JIK, och Andreas Stefansson, AIK.

Falun – Höllviken 11-6: Falun är riktigt bra nu och det blev också tvåsiffrigt hemma mot Höllviken även om det var först i slutet som det rann iväg. Alexander Galante Carlström har sannerligen vaknat till – måste vara den där supertejpningen, ni vet – och gjorde fyra mål och sex poäng, vilket innebär elva mål och 13 poäng på de tre senaste matcherna. Han som kändes så kall i början leder nu hux flux målligan i SSL – och är femma i poängligan. Från kall till het på ingen tid alls, typ.

Växjö – Dalen 7-2: Två raka 7-2-segrar, det har Växjö tagit mot Örebro och Dalen, och har därmed studsat tillbaka rejält efter nederlagen mot Storvreta och Falun. Comebackande Ludwig Persson är också glödhet. Den slitande tvåvägscentern har vräkt in sex mål (!) på två matcher (fyra mål på hela säsongen innan dess…) – och verkar oerhört spelsugen efter att ha bränt senaste landslagslägret på grund av en där skadan som kom i lövblås-matchen mot Mullsjö.

***

Mer innebandy i veckan!

Jag bara kom att tänka på det i onsdags när Thorengruppen spelade mot Jönköping och smålänningarna vann med 8-6.
Är Jönköping årets Thorengruppen?
Man får lite de vibbarna faktiskt.
Ni kan TTG-storyn från ifjol:
Laget var totalsågat inför förra säsongen, mer eller mindre alla placerade laget sist i tabellen och ingen förutom de själva trodde på förnyat SSL-kontrakt.
Man fixade dock kontrakt tämligen komfortabelt till slut.
Nycklar:
Man hade varit ett topplag i Allsvenskan ett tag, byggt en kemi och vinnarmentalitet, och kände varandra utan och innan.
Man levde inte på enskilda spetsspelare, utan hade ett kollektiv som levererade och många olika spelare som producerade framåt.
Man fick ingen panik, arbetade sig tålmodigt in i serien och växte efter hand, och var som bäst under våren.
Likheterna med JIK finns verkligen där:
Man var totalsågade inför serien, de flesta har placerat lagets sist i tabellen och ingen tror de ska lösa nytt kontrakt.
Men hittills har man visat något annat. Efter fyra raka torsk i inledningen så har man vunnit fyra av sex matcher.
Att man vann mot Falun var en sak, det säger inte så mycket. Det säger mer att man vunnit alla matcher man ”ska” vinna. För man har slagit Höllviken, Örebro och Thorengruppen, lagen man tampas med på undre halvan.
De andra lagen där nere – AIK och Sirius – har man inte mött ännu.
Att vinna rätt matcher är en nyckel för en nykomling.
Där är JIK 100 % hittills.
Framgångsreceptet kan också liknas vid TTG:s ifjol:
Man har varit ett topplag i Allsvenskan som byggt kemi och vinnarmentalitet.
Man är ett kollektiv utan stjärnor där många är med och producerar.
Man har inte drabbats av någon panik trots en risig start.
I Sportbladets stora SSL-enkät inför förra säsongen så trodde 58 % att Thorengruppen skulle åka ur.
Samma siffra för JIK i år var 78 %.
Inga nådiga siffror.
Men också siffror som kan vara tändvätska.
Jag tror Thorengruppen hade mycket hjälp att vara så uträknade ifjol. Man ville verkligen visa att man hade i SSL att göra, knöt näven extra hårt i fickan, jobbade lite mer, offrade sig lite ytterligare i varje situation, tryckte fram svettdroppar som egentligen inte fanns. ”Vi mot världen”-känslor ska inte underskattas.
Kanske är det också det som saknas lite i årets TTG hittills.
Förväntningarna är högre och man är inte lika uträknade. Medvetet eller omedvetet så kanske man tror att det ska gå lite enklare i år. Man pressar inte ut det där sista lilla som man gjorde ifjol.
JIK lever med den ”vi mot världen”-känslan som TTG levde med ifjol.
Är Jönköping årets Thorengruppen?
Inte omöjligt.

***

Dags att tippa helgens matcher och herrarna är först ut!

Lördag:

Örebro – Linköping 2: Örebro hade inget att hämta i Växjö senast, 2-7-förlust, och laget har bara tagit två poäng på de fem senaste matcherna. Superfemman snittar ett mål per match i de fyra senaste förlusterna – vilket är just förklaringen bakom nederlagen. Linköping har hämtat upp underlägen två gånger om sedan Johan Astbrant tog över och ser bra ut just nu, och det blir en trea för östgötarna här också.

Thorengruppen – Helsingborg 1: Formsvagt möte mellan Thorengruppen som bara vunnit två matcher på hela säsongen och Helsingborg som har fem raka torsk i bagaget. Båda lagen är i stort behov av en trea, Thorengruppen främst för att skapa kontakt i bottenstriden, Helsingborg främst för att bryta sin trend. Känns öppet och det lag som vågar mest lär vinna – och min magkänsla säger TTG.

Pixbo – Sirius 1: Sirius är rejält nere i brygga. Laget har tagit en enda trea på hela säsongen och har inte orkat fullfölja matcherna mot Linköping och Mullsjö i de senaste omgångarna där siffrorna rasat iväg rejält (4-11 och 2-8). Pixbo å andra sidan har imponerat hela hösten och gjorde en fin prestation mot Falun senast som så när ledde till poäng. Pixbo går in som klar favorit.

Jönköping – AIK X: Det här är en ganska klurig match. Jönköping har faktiskt vunnit alla matcher man ”ska” vinna hittills, mot lagen som förväntas vara i botten, och den statistiken talar för nykomlingen mot AIK. Liksom att man vunnit fyra av de sex senaste matcherna och är i bra form. AIK vann mot Höllviken senast – och frågan är om formen är i antågande? Drar in ett kryss här.

Falun – Höllviken 1: Jag ska inte ta något från Höllviken, man har gjort en stark höst hittills, men det här känns som en match som kan dra iväg målmässigt. Falun har ju haft en hemmaurladdning i år, 12-2 mot Helsingborg, och det kan bli något liknande i den här matchen. Rasmus Enström och Alexander Galante Carlström visade ju sprakande form mot Pixbo – och kan mycket väl ha lekstuga här.

Växjö – Dalen X: Det här är en svårbedömd match. Båda lagen kommer från solida segrar mot formsvaga lag – Växjö mot Örebro och Dalen mot Helsingborg – och det brukar vara ganska tajt mellan dem. Det känns som det kan gå lite hur som helst, så därför känns det ganska logiskt att peta in ett kryss.

Söndag:

Storvreta – Mullsjö 1: Intressant möte mellan två av seriens giganter. Storvreta har ju faktiskt tagit poäng i alla matcher hittills, och jag har en känsla av att den trenden fortsätter. Trots att man saknar stjärnor – Alexander Rudd, Jimmie Pettersson – så har man tillräckligt med verktyg att vinna. Mullsjö är formstarka med fem raka vinster bakom sig – men jag tror att sviten stannar där.

Damerna då som spelar full omgång under söndagen!

Endre – Malmö 1: Endre har bättre lag och form och dessutom hemmaplan – tre faktorer som talar för en trea här. Malmö har inte alls kommit upp i klass den här säsongen men har två raka segrar i bagaget nu och kanske är på gång – men det ska inte räcka i den här matchen ändå.

Dalen – Telge 1: Sju raka förluster nu för Telge som måste börja vinna matcher snart om man inte ska bli avhakade i bottenstriden. Dalen var bra mot Täby i fredags, men trivs också bättre mot vassare lag då man kan krypa hem och kontra. Umeågänget trivs mindre bra när man ska ha mer boll, som det lär bli mot Telge, men jag tror ändå det blir hemmaseger här.

Linköping – Iksu 2: Iksu är en malande målmaskin just nu och ska vara flera klasser bättre än Linköping. Jag tror att det kommer att synas på siffrorna också – Iksu vinner den här matchen med marginal. Linköping har tunga nederlag i ryggen och självförtroendet lär vara sådär: man tappade 3-0-ledning mot Sirius, och 1-3-föll mot Karlstad i fredags.

Sirius – Karlstad 2: Karlstad lyckades ju bryta sin dystra trend senast. Efter fem raka torsk så blev det seger mot Linköping. En perfekt start för nya tränarna så klart – och effekten kan mycket väl hålla i sig över den här matchen också. Sirius förlorade som väntat mot Iksu i fredags – och har totalt sett varit en besvikelse den här hösten.

Jönköping – Täby 2: Täby hade oväntade problem med att luckra upp Dalen senast, men vann ändå. Det finns dock väldigt mycket mer offensiv att hämta ur gästerna, och det kan mycket väl bli retroaktiv utdelning här. Jönköping är bra, kommer försöka driva spelet och kan säkert störa Täby, men smålänningarna räcker inte till över 60 minuter.

Rönnby – Pixbo 2: Pixbo är helt enkelt för bra för att förlora en sådan här match. Det är lite så det känns. Rönnby har en otroligt tuff helg där man mötte Kais Mora borta i fredags, en match som säkerligen dränerade en hel del energi, och jag tror inte man räcker till här.

Warberg – Kais Mora 2: Warberg stod upp bra mot Pixbo senast och hotade verkligen hemmalaget, men det kan bli jobbigare mot Kais Mora som har en annan offensiv spets än Pixbo. Dalalaget är kort sagt svårare att försvara sig mot. Det blir inga bastanta siffror, men ändå en solid bortatvåa. Ska vi gissa på att Anna Wijk och Malin Andréason avgör?

***

Kul helg!

Telge hade som väntat inget att hämta mot Endre.
Redan efter sju och en halv minut så hade gotländskorna sprungit ifrån till en 4-0-ledning och den förvaltade man i hamn till en solid 8-4-seger.
Trots åtta baljor framåt så blev Sara Steen mållös – och hennes målsvit, på sex raka matcher, tog därmed slut.
Alva Olofssons svit lever dock vidare.
21-åringen gjorde ett hattrick (!) och noterade totalt fyra poäng, och har därmed fortsatt gjort poäng i alla (!) omgångar i serien.
Det är imponerande.
Speciellt när man ser på sällskapet som lyckats med samma sak: Amanda Delgado Johansson, Micaela Lundmark, Malin Andréason, Louise Wickström och Moa Tschöp. Tre VM-spelare (DJ, Andréason, Tschöp), en spelare som nosade på VM-truppen (Wickström) plus JIK-spelmotorn Lundmark.
Olofsson gjorde 13 poäng på hela förra säsongen – med fyra pinnar idag är hon uppe på 16 poäng totalt, och har alltså redan – innan halva serien är spelad – passerat fjolårsskörden med marginal.
Fint genombrott, minsann.
Det finns ju en story där också.
Olofsson är RIG-elev, men hade problem med magen under sin tid där och fick kramper under matcherna.
Hon råddes av läkare att inte spela mer, tog ett sabbatsår och tänkte sedan lägga klubban på hyllan när Endre hörde av sig.
Resten är historia, som vi brukar säga.
Endre lokaliserade problematiken, hittade att kramperna hade ett samband med för hög puls, och med ändrad träning, kost och koll på pulsen så lyckades man få kramperna att försvinna.
Nu betalar Alva Olofsson tillbaka genom att spela fantastisk innebandy.
Ett tekniskt underbarn som bara börjat skrapa på sin potential.
– Det var tur att jag inte slutade, sa hon efter att ha lagt ut hela historien.
Ja, så kan man säga.
Tur för henne själv, för Endre som klubb och för alla som gillar teknisk briljans i SSL.

***

Så kom äntligen trendbrottet för Karlstad.
Coachen Henrik Flognman fick foten efter fem raka förluster och Peter Andersson tog över huvudansvaret med nye assisterande tränaren Thomas Colling – och de fick en smakstark i och med 3-1-viktorian mot Linköping.
Jessika Eriksson som var så bra i början av serien, som har varit så sval de fem senaste matcherna, klev fram som en av de stora matchvinnarna.
Hon spelade fram Amanda Berggren till 1-0 och gjorde själv 2-0 – vilket kom att bli matchvinnande till slut.
Linköping reducerade innan Luize Bilinska stängde målskyttet med sin 3-1-påse.
Jag misstänker att det är mer lättnad än glädje i Karlstad just nu.
Så brukar det vara när man har haft en tuff tid, lättnad över att äntligen få pusta ut istället för att älta ett nytt nederlag.
Lag brukar få en nytändning av ett tränarbyte, men sedan gäller det att göra effekten långvarig.
Karlstad har mer att bevisa, men fick precis den effekt man ville ha av tränarbytet – nämligen en seger.
Nu finns något nytt att bygga vidare på.

***

Iksus magiska målform fortsätter.
Laget vann med klara 9-4 hemma mot Sirius, och har på de sex senaste matcherna gjort 58 (!) mål, det vill säga nästan ett snitt på tio baljor per match. Det är inget annat än galet bra, så klart.
Iksu har ju en grym spets – men har också en fantastisk bredd på spetsen, vilket är den stora grejen.
Mot Sirius så hade laget hela nio olika målskyttar – vilket skvallrar om hur jobbigt det är att försvara sig mot mästarinnorna.
En ny målskytt presenterade sig också:
Amanda Collin, 21 – som gjorde sitt första SSL-mål.

***

Offensiva maskinen Kais Mora hackade betänkligt hemma mot Rönnby och dalalaget fick bara iväg två (!) skott på mål i den första perioden.
Istället kopplade Rönnby tidigt grepp genom dubbla mål av Izabell Roos, men Kais Mora arbetade sig in i matchen och kunde också vinna till slut.
Så klart så var My Kippilä – ifjol i just Rönnby – inblandad i vändningen.
Den finska landslagsstjärnan, som spelade forward, sköt 1-2-reduceringen och spelade fram till matchvinnande 3-2-målet i boxplay, ett mål som målmaskinen Malin Andréason snyggt gjorde efter att ha rundat motståndarnas målvakt.
Till slut blev det 4-2 efter att samtliga Kais Mora-mål kommit i den andra perioden.
Väntad seger, oväntat målsnålt.

***

Malmö lyckades 6-4-vinna mot Jönköping – men det var en seger som satt otroligt långt inne.
Skånskorna sprang ifrån till ett 3-0-övertag redan innan åtta minuter var spelade. Då tog JIK timeout – och Malmö svarade med att göra 4-0.
Klart?
Icke, JIK hämtade upp hela underläget och Moa Jakobsson satte 4-4-målet innan halva matchen var spelad – och då var det öppet igen.
Malmö lyckades dock repa mod – och det var lagets superstjärna som steg fram.
Ellen Rasmussen skickade in matchvinnande 5-4 i början av den tredje perioden – och det bäddade för segern.
Starkt av Malmö, så klart. Man hade sex raka torsk innan man lyckades vinna med knappa 3-2 mot jumbon Telge senast, så något vidare självförtroende har man inte och att då lyckas repa mod efter att ha tappat 4-0 till 4-4 tyder på att det kanske håller på att vända för det underpresterande gänget.

***

Warberg hade bara fått iväg tio skott på mål i de två första perioderna, men hade ändå 3-3 inför den sista akten mot Pixbo.
Till slut orkade man dock inte hela vägen.
Inom loppet av 37 sekunder mitt i sista perioden så gjorde Josefin Wålinder och Linda Andersson mål – och säkrade Pixbos seger.
Så det blev väntad poängutdelning till slut, men det var tajtare, mycket tajtare än förväntat och Pixbo hade oväntade problem med Warbergs kompakta defensiv.
Annars?
Ja, norska supertalangen Rikke Ingebrigtsli Hansen är på besök i Göteborg för att bekanta sig med Pixbo inför framtiden, och fick också göra sin SSL-debut. Den 17-åringen kan bli något intressant framöver, helt klart.

***

Täby fick oväntat stora problem med Dalen som inte bara spelade tajt defensivt, men som också var effektiva framåt.
Dalen ledde aldrig i matchen, men bet sig hela tiden tillbaka när man trodde att Täby skulle dra ifrån, och gjorde också 4-4 med drygt två minuter kvar och såg ut att ta med sig en skrällpinne hem till Umeå.
Så blev det dock inte.
Bara 23 sekunder efter kvitteringsbollen så gjorde Louise Wickström 5-4 och ytterligare en minut senare satte hon även 6-4-målet.
Pansar-Wickström gjorde totalt tre mål – och noterade därmed hattrick för andra matchen i rad.
Dalen petade in en reducering i sista minuten men kom inte närmare än så.
Roligast?
Att se Ranja Varli spela innebandy igen. Hon har ju varit skadad länge, länge, men är nu redo att lira plast igen. Inte i 60 minuter förvisso, men nu så kan hon hoppa in, och det lär inte dröja speciellt länge innan hon är med på fulltid igen.
Snacka om vass förstärkning till ett redan vasst lag.

***

Nytt uppsnack imorgon!