Här i Berlin faller regnet tungt i dag. Det gör inget, R kommer hem från Kazakstan snart och jag ser fram emot en lugn helg med hela familjen. Lite kanelbullebak i dag och RAW och Neuer Heimat i morgon om vädret blir bättre. Jag är sugen på en Bao Burger.
Annars då? Vi fortsätter att ladda för 25-årsjublieet här i Berlin. Det närmar sig. Jag hittade förresten en video där man kan se hur mycket Potsdamer Platz, som var ett ingenmansland under murtiden, har förändrats de senaste åren. Otroligt, egentligen.
Vi är ett tjejgäng som ska till Berlin i januari för att lyxa oss (vi är småbarnsmammor så vi vill ha lite glamour), vi vill gå på de coolaste restaurangerna, både för lunch och middag, , bästa barerna (och klubbarna om vi orkar 😉 samt bästa hang out ställena, vad får vi inte missa?
Herregud, vad underbart det låter. Jag vill också åka på lyxig tjejhelg! Det är ju lätt den bästa medicinen mot alla sorters småbarnsrelaterade psykbryt.
Sofia och alla andra småbarnsmorsor som skulle behöva en weekend i bästa staden på jordklotet – klart jag har tips till er. Här har ni en hel lista med härliga ställen som kommer att göra er helg i Berlin till helt jäkla faboulous.
Och, en sak till innan jag kör igång – ni andra Berlinälskare därute, har ni några tips till Sofia och hennes kompisar? Langa in dem i kommentarsfältet, vetja!
Coola restos lunch:
Yumcha heroes
Ligger bra till i Mitte, grymt goda dim sums bland annat.
Der Imbiss
Om ni är på språng längs med Kastanienallee, vilket man ganska ofta är under ett kort besök i Berlin (rätt kul shopping däromkring och sköna kvarter) så är en snabb lunch på Der Imbiss ett toppentips. Nanpizza är ett mycket bra påfund, läs mer här.
Coola restos, middag:
Sage Restaurant
Typiskt coolt ställe. Och det funkar att vara lite uppklädd, vilket kan vara kul om man är en trött småbarnsmorsa som knappt sett röken av glitter och smink på flera månader. Annars är ju berlinare ett ganska nerklätt gäng, även kvällstid och i barsammanhang.
Bandol sur mer
Torstrasses godaste fransos. Inte billigast i stan, men ach så härligt för gomar som mest känt smaken av fiskpinnar och spaghetti med ketchup den senaste tiden. Boka gärna bord typ en vecka i förväg.
Bästa barerna
Beckett’s Kopf
Gömd bar som serverar bisarrt goda drinkar. Ring på klockan för att bli insläppta.
Bonbon Bar
Hippt, tjusigt och festligt. Vad mer behövs?
Kul klubbar
Okej, det här är ärligt talat min sämsta gren. Jag har två barn under sex år och är knappast ute och ränner på nätterna mer än… ett par, tre gånger per år kanske? Men OM jag går ut, så vill jag gärna att det ska vara så galet megafestligt som det bara går. Att slösa min värdefulla partytid på att slappdansa till någon halvtrist techno är uteslutet. Pretentiösa ställen där folk är mer upptagna av hur de ser ut än att ha kul går också bort. Så, här kommer mina favoriter – inte så glammish, men fullt ös medvetslös.
Zum schmutzigen Hobby
Gaybar med transor i dj-båset som spelar discohits. Litet dansgolv med hög stämning! Ligger dessutom på RAW-området i Friedrichshain där ni har massor av alternativ om det skulle vara för fullt eller så. Akta er för Cassiopeia bara – om ni inte vill dansa med kåta nittonåringar som snart ska kräkas.
Monster Ronson’s Ichiban Kareoke
Även om ni inte vågar gå upp på scenen och sjunga så kan jag lova att ni kommer att ha kul här ändå. Det är, trots de falska tonerna, jordens drag och den hjärtligaste och mest uppmuntrande stämningen ni kommer att ha varit med om i klubbväg. Det dansas och sjungs med i varenda vrå. Berlin är en överhuvud taget en väldigt rar kareokestad.
Clärchens Ballhaus
Stadens mest absurda disco hittar ni i Clärchens Ballhaus. En köttmarknad framåt tretiden på natten förvisso, men jeeesus vilket drag. Det blir en upplevelse och det är svårt att inte ha roligt där. Här kan ni läsa om en av mina kvällar där.
(De verkar ha något fel på sin webb just nu, men här är adressen: Auguststraße 24, 10117 Berlin)
Foto: Bernd Schönberger
Watergate
Okej, trist tips kanske. Standard, liksom. Men vill ni testa technoklubbsgrejen är det här ett klassiskt ställe. Jag skulle förstås kunna skicka er till Berghain också, men är tveksam till om ett gäng småbarnsmorsor kommer palla att frysa i en kö i flera timmar mitt i natten, i januari dessutom – med rätt stor risk för att inte komma in. Jag skulle banga helt på det i alla fall.
Vabali
Ett helt sprillans nytt spa i Moabit, Mitte. Jag har faktiskt inte varit där själv, men är en förväntansfull innehavare av ett presentkort på inträde dit. Har hört att det ska vara grymt fint!
Hamam für Frauen
Vackraste hamamet i stan. Mosaik överallt, massor av olika bastuar och billiga behandlingar.
Sultan Hamam
Inte lika vackert som Hamam für Frauen, men ändå min favorit bland hamamen. Älskar att ljuset är nersläckt i själva hamamrummet och deras gigantiska ångbastu är helt lovely. Här berättar jag mer.
I dag gjorde vi en stor sak. Vi skrev in vår son på den skola han ska börja i till hösten. Krafs krafs så var signaturen där.
Det finns inget dåligt med det här. Han är redo och ivrig. Skolan verkar jättebra. Men jag kan inte låta bli att tänka att de där sekunderna när vi skrev under kan bli ett sånt där tillfälle som vi i efterhand kategoriserar som livsavgörande.
Nu händer det. Nu blir vårt barn tyskt.
Vi trodde nog i ärlighetens namn inte att vi skulle vara här så länge. Berlin var ju ett äventyr vi skulle pyssla med under småbarnstiden, för att sedan låta barnen gå i en svensk skola. Jag vet inte varför, kanske för att det kändes tryggast på något sätt. Och enklast. Flytta hem innan skolstarten för att inte behöva rycka upp barnen från vänner och skolspråk mitt i skolgången.
Nu blir det inte så. Och vet ni, det känns helt okej. Rent av bra, faktiskt.
Det vore nämligen helt galet av oss att flytta härifrån när vi trivs så bra. Hela familjen. När vi njuter så mycket av livet här. Av det lugna tempot, av våra härliga vänner, av de vackra gatorna, av marginalerna i vardagen som ger möjlighet till spontanitet, av den avspända stämningen, av att leka i istället för att jaga. Av hur allt det här smittar av sig på våra barn. Jag är dessutom helt övertygad om att jag är en mycket bättre förälder här än vad jag skulle orka vara om vi bodde i Stockholm (obs att jag pratar om mig här, inte föräldrar i allmänhet. Men det fattar ni säkert).
Så skola nästa. Och med största sannolikhet flera år till i Berlin. Och det känns så förbannat bra.
Hallå på er. Jag har en riktig datordag i dag, sitter och betar av en alldeles för lång to do-list. Inga tråkiga saker, gudskelov, det är bara lite… många. Nåväl. Jag kan ju glädja mig åt att jag åtminstone inte varit på Berghain fram tills typ nu, alltså måndag mitt på dagen, och således är hyfsat klar i skallen. Helgdansandet där burkar pågå fram till måndag förmiddag, nämligen. Har jag hört i alla fall – de få gånger jag är ute nuförtiden är jag glad om jag lyckas hålla igång till fyra (vilket alltså gör mig till en riktig tant här i Berlin).
”If a city’s mental health was determined by how many hours of the week its clubs weren’t active, Berlin would be a lunatic in a straightjacket, repeatedly slamming its head against a padded wall.”
Oh yes.
Om ni vill vara säkra på att inte missa en endaste av mina inlägg, lägg till mig på Bloglovin.
Vi är tillbaka i Berlin igen! Härligt. Inte minst för att det är riktig indiansommar här nu, folk går runt med bara ben och beter sig helt somrigt. Hela Friedrichshain har liksom bubblat i solskenet i dag.
Vi startade söndagen på finaste stället i hela Berlin, RAW. Den näst yngste i vår familj har nämligen inte bara tjatat sig blodig över att få börja fotboll, han vill lära sig att åka skateboard också. Vilket kändes som en betydligt enklare sak att ge sig på än fussballen, rent familjelogistikmässigt (jämför liksom en timme i veckan på mitt favoritställe i hela Berlin mot tre timmar i veckan vid sidan av en fotbollsplan. Gaaanska enkelt att säga KLART DU SKA SKEJTA då). Skateboardskolan ligger mitt i RAW-området, bland ruinerna, nattklubbarna och loppisarna. Vi måste alltså shoppa oss igenom loppisen för att ens ta oss dit, hur lyxigt är inte det?
(Obs! Med det inte sagt att sonen inte ska få börja på fotboll vad det lider. Jag har hört nu att det finns klubbar som inte tar träningen på lika blodigt allvar, även om de är ovanliga. Måste hitta en sån)
Gullighetsfaktorn på tjugo i femåringar på skateboard var helt brutal.
Efter det åt vi lunch på Homemade, ett kafé på Simon-Dach-Strasse som har världens godaste hemmagjorda saft. Ja, annat också. Men det var saften som drog.
Sedan blev det till att rita djur och skapa musik genom att slå på vattenglas på den där festivalen jag skrev om för några dagar sedan. Någon festival var det väl i och för sig inte, snarare en pysselhörna, men barnen hade kul och det var ju själva poängen.
De som höll i den pratade engelska men eftersom barnen där var tvåspråkiga, och inte alltid med engelska som ett av modersmålen, blev det ett härligt språksurr av franska, tyska, engelska och svenska. Jag tycker så mycket om när det blir så, det är fint att mina barn växer upp med så många olika språk omkring sig till vardags.
Vi höll förresten till på Shakespeare and Sons, en bokhandel med bara engelska böcker, som också är ett kafé. Hett tips för er som inte vill köpa tyskt, alltså. De hade rätt många fina böcker om Berlin där.
Grattis Tyskland på nationaldagen! Även kallad Återföreningsdagen, Tag der Deutschen Einheit, eftersom den 3 oktober är datumet då Öst- och Västtyskland blev ett land igen (1990).
Vi firar med att sjunga ja må hon leva för svärmor här i Sverige (som alltså råkar fylla år på samma dag. Vore ju ett väldigt märkligt sätt att fira på annars), men som tecken på att vi ändå hedrar vårt nya hemland får ni en bild på två stolta nytyskar (okej, minus själva medborgarskapet – som vi i och för sig skulle kunna skaffa oss vid det här laget).
Fotot är förresten taget i en svensk maskeradbutik med lite väl många driva-med-tyskar-artiklar. Inte konstigt att folk mest tänker Heidi, ompa ompa-musik, hockeyfrillor, lederhosen och bratwurst när man säger Tyskland. Å andra sidan är ju alla de där sakerna rätt kul att driva med. Tajta läderbrallor med hängslen, liksom. Rätt så absurt plagg ändå.
Här ser ni hämtmat för 1200 kronor. Indiskt. Sex rätter. Tillagad i Stockholms innerstad i går kväll.
Med risk för att låta som en tjurig utlandssvensk – FY HELVETE VAD DYRT DET ÄR I STOCKHOLM!
Samma beställning i Berlin hade gått på knappa 50 euro.
Det är faktiskt en av de saker jag gillar bäst med att bo i Berlin, att det inte kostar så mycket med vardagslyxigheter. Några andra exempel på vad saker kostar där :
Fika med bakverk: 4 euro.
En riktigt bra blandad drink på en seriös drinkbar: 7 euro
En drink på kvarterskrogen: 4 euro
Hamambesök inklusive helkroppspeeling och 20 min massage: 44 euro.
Inräden till typ barnmuseum/lekland: 3 euro per unge, eller cirka 7 euro per familj
Åka taxi: Hälften mot priset i Stockholm, på ett ungefär.
Det är liksom lättare att njuta av livet när det inte svider i plånboken hela tiden.
Det är fint att vara hemma i vackra höst-Sverige en sväng, men det här jäkla tågkaoset som jag hittills bara läst om på min kammare i Berlin kunde jag gott vara utan. Min och barnens lilla resa på 1,5 timme i dag förvandlades till ett över tre timmar långt maraton mellan olika ersättningsbussar och tåg. Håhåjaja. (Btw – danke alla snälla medresenärer som hjälpte mig med att kånka väskor, vagnar och hålla reda på bångstyriga ungar).
Jag tröstar mig med att tänka på det här roliga som jag och barnen tänkte göra på söndag hemma i Berran.
Varje gång jag går över Warschauer Strasse på väg mot Kreuzberg är jag nyfiken på vilken musik jag ska mötas av. Precis vid slutet av bron, utanför tunnelbanestationen pågår det nämligen nästan alltid någon slags konsert. Just det här stället har liksom blivit en slags informell scen för artister in the making. Ibland är det ett jäkla skränande som pågår, andra gånger är det riktigt bra.
Jag sitter just nu och blickar ut över ett svenskt träd som dignar av äpplen. Vi har tagit höstlov och åkt till min mamma på landet i Bergslagen. Behövligt. Mossa, sten och höga tallar är sehr exotisch i mina ungars värld. På vägen hit konstaterade sonen entusiastiskt ”jag vill gå i skogen för jag har ju ALDRIG varit i en skog, mamma!”. Eh… Det stämmer inte, jag lovar, men uppenbarligen har vi inte placerat honom i naturen tillräckligt ofta för att han ska minnas det.
Ah well, mina barn må inte ha så mycket barr i sina liv men de har ju BERLIN för bövelen! Inte fy skam.
Och på tal om det, innan vi åkte tog jag med miniberlinarna Darlington på en sedvanlig lördagsrunda på Boxi, världens bästa ekomarknad. Jag vet, jag tjatar jämt om den, men jag kan liksom inte låta bli. Det finns många lördagsmarknader i Berlin, men den på Boxhagener Platz är snäppet härligare än de flesta. Först och främst för stämningen, all musik och mixen av människor – men också för att jag numera vet exakt vilka stånd som är levererar bäst produkter.
Så här kommer den: Min Best of Boxi-lista
Bästa korven ever
Vill du äta en riktigt god urtysk korv under besöket, så är det den här du ska satsa på. Jag, som i vanliga fall inte ens gillar vita korvar, fullkomligt älskar den som serveras på Boxi. Saftig och helt perfekt kryddad. Det är alltid lite kö, men värt väntan. Ligger på mitten av Gabriel-Max-Strasse.
Nypressad granatäppeljuice
En flaska nypressad juice för fem euro kan tyckas vara dyrt, men jisses vad god den är. Och nyttig! Allra bäst är blandningen av granat- och apelsinjuice. Det finns två juicestånd på marknaden, båda är lika bra. Tycker du att en hel flaska blir för mycket kan du köpa juicen i olika storlekar av glas istället.
Snittblommeporr
Alla som känner mig vet att jag är närmast besatt av snittblommor. Det finns få saker som skänker mig en sådan instant happiness som färska blommor och under mina fattiga studentår lovade jag mig själv att jag, så fort jag började tjäna pengar, alltid skulle ha snittblommor hemma. Det blev jättedyrt att hålla det löftet i Sverige, men här i Berlin är blommor betydligt billigare. På Boxi finns flera blomstånd med otroligt vackra buketter, det i hörnet Gabriel-Max-Strasse/Grünberger Strasse är en favorit. Så vackert, så vackert, så vackert.
Billig supermat
Om du är inne på superfoods och gillar att köra ner en massa gojibär och sånt i dina smoothies och müslis, missa inte ståndet med torkad frukt på mitten av Grünberger Strasse. Här kan du köpa ett kilo gojibär för knappt 20 euro. Det är ungefär halva priset mot vad du skulle betala för samma mängd i Sverige.
Wraplycka med jordnötssås
Okej, det här är ingen bild på varken wrapen eller ståndet där du kan köpa den, men väl en bild på min äkta hälft som glupar i sig det godaste han vet: En kycklingwrap med jordnötssås från Carnivore-ståndet på Krossenerstrasse. Alltså. Den är så god.
Obs! Bebisen till höger i bilden är inte min. Bara ett random hungrigt barn som kände Carnivoredoften och ville ha. Mamman kom efter några minuter och erbjöd det stackars barnet någon slags puré istället.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.
Kontrasterna, den närvarande historien och den sköna atmosfären – frilansjournalisten Johanna Paues föll handlöst för Berlin redan under det första besöket för sju år sedan. Två år senare flyttade hon dit.