…för den svaga uppdateringen senaste dagarna men dels är bloggen nedlagd, dels är det snart jul och framför allt har jag jobbat en del för tidningen.

Tidningsarbetet resulterade i ett smått vansinnigt utspel om att Syrianska kan vinna allsvenskan men det är fan inte mitt fel – vi har världens jämnaste, mest oförutsägbara och tokiga fotbollsliga, då blir tipsen därefter. 

Angående Vikingstads avslöjande att AIK:s klubbmärke är ingjutet i betongen på nya nationalarenan har jag en teori: många AIK:are är avogt inställda till Gnaget-spel på Swedbank Arena. Med klubbmärket ingjutet i grunden kanske de svänger. Det hela är en djävulskt briljant kupp av Lars-Åke Lagrell.

…måste säga att jag diggar den här typen av spex men nästa som görs kommer att kännas som en trist upprepning.

Cornelis, filmen alltså, rörde mig nästan till tårar. Slutscenerna från Roskilde-festivalen…det var så vackert. Starka L L L till filmen men högsta betyg för sista femtedelen.

Ska strax röra mig mot Centralstationen för tåg mot Göteborg. I mina öron ringer Uno Hedins ”Lycka till”.

– Där ser ut som Bangladesh, sa Bank om centralen med alla försenade passagerare och deras väskor och julklappspåsar.

Farsan vill ha sällskap i bilen och tycker att jag ska åka med honom efter han slutat jobba i natt i stället (problemet är att jag då kommer bli avsläppt i Halmstad i morgon bitti vid sju-snåret, ingen klinisk början på julafton).

Men Farsan tjötar vidare:

– En varm och go V50, halvpanna whisky, Dylan i stereon och gött tjöt.

…men vem är det som kör egentligen? som Långben brukar säga i morgon.

Bevittnade kravallerna utanför Globen från första parkett, mitt skrivbordsfönster vetter rakt ner mot där våldsmännen smällde ihop med polis. Det de här ligisterna håller på med är mer svårbegripligt än Palestina-konflikten.

Sedan blev det tydligen ännu värre inne på Globen, och om någon vill förklara vad ni håller på med får ni gärna göra det i kommentarsfältet, jag tror att många undrar.