Åtvidabergs FF och deras nyförvärv från Trollhättan, spelskicklige mittbacken Tom Pettersson, bjuder på det roligaste en allsvensk förening hittat på sedan filmerna från Kalmar FF:s träningsläger 2007 eller Gefles Jonas Lanttos version av MTV Cribs.

Spana in ”Åtvids år” här…tonträffen är perfekt:

”Blåvitt satsar för att vinna, så vad fan gör Hjalmar Jonsson i detta lag?”.

Det kan man fråga sig.

Vi gnällde en del efter allsvenska upptaktsträffen att tränare och spelare var för stela och trista och slöa uppe på scenen (Kalmar och Gais och Malmö och IFK Norrköping undantagna) – ÅFF svarade på kritiken direkt. Den här typen av jippon lyfter allsvenskan, höjer intresset, profilerar spelare och lag. Finns bara uppsidor så mer energi på sådant, tack.

…här ett annat exempel, Stefan Selakovics videoblogg.

I dag granskar vi allsvenska föreningarnas ekonomi och Fitness har tagit hjälp av Kristof Vogel som driver Sveriges mest initierade blogg om fotbollsekonomi, Den osynliga handen. Kalmar har bäst siffror – Djurgården hamnar på jumboplatsen 16. 

…Fitness väckte en intressant tanke på en lunch häromdagen: varför värvar inte allsvenskan sportchefer från varandra? Det förekommer i större ligor. Om KFF:s Svante Samuelsson, utbildad ekonom, jobbat för Djurgården i stället hade deras ekonomi sannolikt aldrig hamnat i fritt fall. Det är konstigt att inte fler klubbar satsar på kompetens inom ett så viktigt område.

I morgon rankar vi matchtröjorna, då får Vogel ta ett steg tillbaka, det är mitt och Mode-Ninas område.

Skriver också om Henrik Rydström i dagens papper, som enligt en Canal Plus-enkät med allsvenska spelare utsetts till seriens mest överskattade. Det är helt snett. Om något är Rydström underskattad. Men spelarkollegorna kanske retar sig på att han är mer begåvad och beläst?

Mario Balotelli är kanske inget vidare föredöme, samtidigt behöver fotbollen sina historier. Att Balotelli tände en cigg i omklädningsrummet före match är en av de bättre på ett tag.

Milan-Barcelona? Tja, intressant match. Milan stressade högt, stängde lågt och Messi & Co. tröttnade. Milan lyckades med delmål ett: se till att match två lever. Barcelona förblev mållösa för första gången sedan 1873, typ.

Jonas Eriksson gjorde en bra match sett till bedömningsnivån och majoriteten av blåsningarna men jag vet inte hur mycket det är värt när han missade en solklar straff – tröjdragingen på Puyol. Eriksson kunde också blåst när Alexis Sanchez gick omkull på Abbiati. Den typen av situationer bedöms oftast som straff annars, även om spelaren söker kontakten och bollen är på väg över linjen. Eriksson dömer knappast Barcelona igen och frågan är hur det påverkar hans fortsatta medverkan i säsongens Champions League?

Zlatan Ibrahimnovic får L L L, stark i luften, svarade för två briljanta frispelningar (Robinho och Emanuelson) men bommade själv ett jätteläge. Egentligen får man inte missa sådana chanser mot Barcelona men det är ingen jätteskillnad att komma till Camp Nou med 0-0 eller 1-0. Niva krönikerar om att Milan missade sin chans att gå till semifinal men det får jag inte ihop. Menar han att Milan skulle vunnit med 3-0? 4-0? 5-0? I så fall kunde han skrivit krönikan dagen före match i stället eftersom det aldrig händer.

…match två lever även om Barca är jättefavoriter. Det hade de varit även om det blivit 1-0 i går.

Lasse Lava satt i TV och tyckte att domarna borde få titta på TV-bilder vid tveksamma situationer. Det håller jag inte alls med om. Skulle knappast gjort någon skillnad i går, tar bara onödig tid och innebär störande avbrott. I första läget har straffområdesdomaren Strömbergsson perfekt sikt, i andra läget har Eriksson själv en perfekt position.

…fotboll är en bedömningssport och det kommer den att fortsätta vara hur många kameror som än monteras upp och studeras. I den här frågan är jag starkt konservativ. Dessutom gillar jag att det blir diskussioner efteråt, det är en styrka för fotbollen.

…precis som att det finns galningar som Mario Balotelli.

Till helgens allsvenska premiär är det Sportbladet som skriver tidningshistoria.