Guds hand känner vi till från VM 1986.

När AIK behövde det som mest i allsvenska premiären 2015 var det dags för Goitoms arm att skriva in sig i historieböckerna (nåja).

Anfallaren fick en ganska hopplös, hög passning av Mohamed Bangura men flög före HBK:s försvarare, drog in bröstet, fällde ut armen, fick ner bollen, avslutade en gång, slog egna returen i mål.

1-0 till Gnaget och premiärknutarna lossnade. Johan Blomberg vallade in 2-0 strax efteråt, och det målet blev avgörande.

Men handssituationen då…finns det anledning för AIK:s sportchef Björn Wesström att dra den där om snickaren som inte lyckas slå i sina spikar? Var det en skandal?

Jag tycker inte det.

Ofta när spelare fäller ut armen i den typen av mottagningssituationer så ser det ut som att den tar på överarmen men reprisen visar att det var bröstet ändå.

Jag hade inte blåst av Goitom om jag varit domare, av den enkla anledning att jag inte tycker domare ska chansa. De ska också hellre fria än fälla. Sådana är direktiven, lika för alla.

Den här gången var det solklar arm men jag friar domare Andreas Ekberg ändå. Felbeslut ja, domarskandal nej.

Den här typen av nedtagningar är moraliskt att jämföra med en filmning. Armarna åker ut dels för att hantera balansen, dels för att spelarna vet att det är snudd på omöjligt för domaren att se om armen även hjälper till med själva mottagningen. Kan man skaffa sig en fördel genom armen gör man det, precis som spelare som väljer att filma.

Jag hör inte till dem som blir särskilt upprörd över filmningar heller.

Det är inget mål som kommer att toppa listorna mot slutet av säsongen men det var ett mål som innehöll så mycket kvalitet att det är värt att nämna i detalj.

Laget är Elfsborg, Per Frick målskytten och så här gick det till:

I nya mittbacksrollen har Anders Svensson en speluppbyggnadsfot som saknar motstycke i allsvenskan. Marginalerna han spelar med är små men Anders slår knappt bort en passning ändå.

Den här gången sökte han Viktor Claesson som befann sig vid ”offensiv” mittcirkeldel, hade markering på sig men Anders litade på Viktor och satte passningen ändå.

Claesson tog emot och vände upp i samma moment, fick loss bollen till fri yta med blicken mot mål och fart i steget.

Snabb passning ut mot Simon Lundevall på vänsterkanten, Claesson följde med sin passning, fick tillbaka bollen efter att Lundevall gjort en rapp tvåfotsdragning, och Claesson kunde lyfta in inlägget.

Simon Hedlund hade kommit in från högerytterposition och nickade mot mål, Per Frick var där han skulle vara, framför målvakten, och styrde bollen i nät med klacken.

Jag räknar till fem spelare  – ett halvt lag – som inte bara gjorde exakt det de skulle i ett och samma anfall: De gjorde det med hög kvalitet också.

Då är det svårt för Djurgården att försvara sig.

Polismyndighetens nya nationella strategi inför 2015 är att ordningsstörningar bestraffas med förändrad tillståndsgivning.
Redan innan allsvenskan börjat slår det hårt mot AIK: Kapaciteten på norra stå minskas tills vidare med en femtedel.
Vad är det de säger i Sällskapsresan 2?
Taskig tajming.

Det börjar dra ihop sig till avspark i världens hetaste fotbollsliga*, och medan klubbar och föreningar drar ner tempot sista dygnen för att komma i perfekt form till respektive premiärer skruvar vi upp på tv-, radio- och tidningsredaktionerna.

EP-Månsson och jag relanserade folkets podd i veckan – 51 Procent Fotboll – ni hittar den på Itunes och Podcaster och här på sportbladet.se förstås. Vi utser årets värvningar, resonerar kring att 2015 kan bli året då Friends får upprättelse och AIK-fansen börjar trivas bättre där, slår ett slag för Bagdad-Yvonne och dissekerar ett och annat betyg från den allsvenska bibeln. Samt mycket mer förstås under 45 minuter plus en tilläggstid som får det mesta annat i tidsväg att blekna.

I dag skärtorsdag är jag med i P4 Extra för att snacka upp premiären tillsammans med Hammarbysupportern Pernilla Olsson. Ämnena ser väl valda ut, och jag hoppas på god lyssning. Länk kommer vad det lider.

I torsdags höjde jag en lans för att allsvenskan inte bör minskas till tolv lag i SVT Debatt där jag diskuterade mot IFK Göteborgs Mats Gren och Svensk elitfotbolls Lars-Christer Olsson.

I morgon långfredag publiceras den stora granskning om hur allsvenskan blev en konstgräsliga i Sportbladet som jag, Mattias Andersson och Andreas Käck har jobbat med en längre tid. Vågar redan nu utlova intressant läsning där jag bland annat presenterar en snabb och enkel lösning för att vända den pågående utvecklingen.

Senare under fredagen blir det fullt blås för att fylla premiärtidningen, bland annat kommer jag skriva om allsvenskans mörka häst, och på påskafton är jag på plats på Tele 2 Arena för premiären Hammarby-Häcken.

…det bästa med att vara fotbollsjournalist som följer allsvenskan dessa dagar är att du får dubbelt betalt för att slippa fira påsk.

Sedan rullar det vidare i ett bolltempo av den högre skolan:
Söndag är jag på Gamla Ullevi för IFK Göteborg-Åtvidaberg.
Måndag skriver jag Gif Sundsvall-Malmö FF (tyvärr inte på plats då det var snudd på omöjligt att ta sig från Göteborg till Sundsvall på ett vettigt sätt på annandag påsk).
Onsdag besöker jag Borås Arena för Elfsborg-Hammarby.
Torsdag Malmö FF-AIK på Swedbank.
Söndag IFK Göteborg-MFF på Gamla Ullevi innan den intensiva förstaveckan avslutas med Stockholmsderbyt Hammarby-Djurgården på Tele 2.

Det är nära nu.

* Enligt undersökningen Sverige Tycker är allsvenskan den fotbollsliga flest fotbollsintresserade svenskar följer.

Årets allsvenska upptaktsträff var lite snyggare, lite proffsigare och lite mindre pajig än upptaktsträffar brukar vara.
På gott och ont.
Ni får helt enkelt ha överseende med att listan över de tio roligaste händelserna inte är något skrattkalas.
Men så är det ibland, håll till godo:

1. Halmstad BK:s nyförvärv Mohammed Ali Khan fick frågan varför han flyttade hem från Kina, vad som var så dåligt med landet:
– Ja, var ska jag börja?, sa Ali Khan och radade sedan upp ”maten, kulturen, människorna och luften” innan han beskrev oron över att ha ätit hund, samt avslöjade hur han avrådde Blåvitts Lasse Vibe från att flyta dit:
– Annars var det bra, sammanfattade Ali Khan.

2. När Falkenbergs tränare Hasse Eklund tröttnade på frågor om att FFF tippas åka ur allsvenskan hade han ett ess i rockärmen.
– Falkenberg är det enda allsvenska lag som aldrig har åkt ur allsvenskan, sa Eklund och fick tillfälligt tyst på intervjuaren Jonas Dahlqvist.
För det har ju Eklund faktiskt helt rätt i.

3. Värsta grodan stod Gefles tränare Roger Sandberg för. Ja inte för att han sa något dumt alltså utan för att förklara föreningens behov av ny arena.
– Det var en vanlig dag, vi hade tränat, och där hoppade det en groda på golvet i omklädningsrummet. ”Vad fan är det här?”, undrade jag men det var tydligen helt normalt för den perioden. Min kollega Thomas tog grodan i handen, bar ut den och satte den nere vid ån. De är väldiga djurvänner i Gefle, och försöker ta hand om grodorna i omklädningsrummet. Men det säger något om att vi behöver en ny arena, konstaterade Sandberg.

4. Två comebacker är värda att uppmärksamma: Peter Fröjdfeldt som blir ”coach” för proffsdomarna, och Janne Jönsson som tar över som tränare i HBK. Nu har allsvenskan två personer som ger solariumbrännan ett ansikte igen.

5. Svenska cupen-finalen lottades, IFK Göteborg fick hemmaplan, Örebro spelar borta och när ÖSK-tränaren Alexander Axén kom upp på scen för att kommentera detta gick han rakt fram till skålen, tog upp en boll och undrade:
– Har den här legat i frysen eller?

6. Hammarbys Nanne Bergstrand fick en fråga om något fotbollsrelaterat, letade en stund efter svaret innan han konstaterade att han hade betydligt större bekymmer att fundera på i Stockholm. Nämligen att få tag på en parkeringsplats.

7. Elfsborgs målvakt Kevin Stuhr Ellegaard var ensam om att gå upp på scen i träningskläder varpå intervjuare Dahlqvist undrade:
– Du som brukar vara fåfäng…hur tänkte du här?
Ellegaard hämtade sig aldrig riktigt efter den attacken.

8. Apropå kläder: Falkenbergs Tobias Karlsson hade en väldigt lång tröja och ett par väldigt korta byxor. Oklart varför.

9. När domarna informerade om offsideregeln visades klipp på en sekvens från en Manchester United-match. Bakom oss i salen satt IFK Göteborg-tränaren och Liverpool-supportern Jörgen Lennartsson som väste högt:
– United blir väl fan aldrig avvinkade för offside.
Den här gången hade han rätt, klippet visade hur Man U fick ett regelvidrigt mål godkänt, Lennartsson skakade på huvudet och lutade sig tillbaka igen.

10. Roar Hansen fick frågan vad han hade för bild av Åtvidaberg innan han blev tränare för Åtvidaberg:
– Det där jävla konstgräset, svarade Hansen innan han kom på att det nog var onödigt ärligt.

Johan Elmander är med i Erik Hamréns landslagstrupp som träningsspelar mot Iran och möter Moldavien i EM-kvalet i slutet av mars.

Det finns en liten kuriosa att berätta här.

Under januariturnén härom månaden, efter några träningar och första matchen mot Elfenbenskusten, skrev jag i en krönika att detta kunde vara slutet för veteranens långa och framgångsrika landslagskarriär: ”Kanske blir den här januariturnén det sista Johan Elmander gör i landslaget”, skrev jag.

Inte som någon vinkel i krönikan utan i en bisats.

Någon dag senare sökte Elmander upp mig efter en träning:
– Har du några nya uppslag till kampanjen? undrade han.

Jag förstod först inte vad han menade, jag trodde att han syftade på att jag under januariturnén hade ett tema om krisen i landslaget mot bakgrund av det resultatmässigt svaga 2014 och den historiskt låga placeringen på Fifa-rankingen.

Men det visade sig att Elmander tyckte att jag drev en kampanj mot honom, och att jag hade gjort det hela hösten också. Nu hade Johan ”via kompisar” fått reda på att jag tydligen skrivit ner honom igen.

Det var en udda anklagelse. Jag bevakade inte ens landslaget under hösten. Det enda jag skrev om Elmander  under hösten var ett blogginlägg där jag tvärtom försvarade uttagningen där Hamrén valde Elmander före Branimir Hrgota i matchen mot Liechtenstein.

Detta hade Elmanders ”kompisar” emellertid missat att informera honom om, för den texten kände han inte till.

Jag bad då presschefen Niklas Bodell, som lyssnade intensivt på samtalet, att förse Elmander med korrekt information kring vad jag skrivit och inte.

Jag vet inte om Bodell senare gjorde det, jag tycker att en presschef ska vara länken mellan medier och spelare, inte ställa sig på någons sida utan vara en medlande part.

Bodell sa:
– Men Robert, hur ofta erkänner ni journalister när ni har fel?

Vad det nu hade med den här saken att göra?

Jag bestämde mig för att inte göra någon sak av ordväxlingarna men nu har det passerat lite tid, och en ny uttagning är gjord. Det är dags att räcka upp handen och säga:

Jag trodde fel. Johan Elmander är med i landslaget den här gången också. När drar vi igång kampanjen?

…inte en kampanj mot Johan Elmander förstås, det gör mig varken från eller till om Hamrén vill ha med honom. Däremot måste vi en gång för alla få tyst på hans ”kompisar” som uppenbarligen icke är läskunniga. Vilka är dom? Vad heter dom Och vart bor dom?

För mycket har redan sagts och skrivits om Zlatan Ibrahimovics frispel efter matchen mot Bordeaux.

Så varför ytterligare ett inlägg om saken?

Det är en bra fråga.

Speciellt som jag inte har särskilt mycket nytt att komma med.

Men jag fastnade för det här inlägget på Helsingborgs Dagblads kultursida, som drar en parallell till Émile Zola, den franske författaren och naturalismens skapare.

”Ett land du inte tillåts kalla ett skitland är ett skitland”, avslutar Peter Fällmar Andersson den lilla utläggningen.

Men faktum är att Zlatan har bett om ursäkt för vredesutbrottet (domarkåren accepterade den), och därmed markerade han att han inte menade vad han sa, det är den relevanta utgångspunkten att gå vidare ifrån.

Åtminstone i det här fallet.

Tycker jag.

Sedan att storstjärnor ska tänka på vad de säger och gör är självklart men det har ju Zlatan nu kritiserats för av var och varannan fransk politiker, typ.

Så frågan är vad vi lärt oss av den här stort uppslagna historien?

Att när Zlatan Ibrahimovic ger sig på ett land, då svarar landet.

Efter mitt traditionsenliga preliminära tips, som jag skrev ihop häromveckan, har Bibelredaktören nu begärt att få veta hur allsvenskan 2015 slutar.

Så efter att ha slitit mitt hår ytterligare en sväng, funderat, lyssnat och resonerat, är det dags att leverera det lika traditionsenliga definitiva allsvenska tipset.

Lite tråkigare, lite mer realistiskt.

1. Malmö FF

Det är helt enkelt svårt att hitta logiska argument för att Malmö inte ska vinna ett tredje år i rad men allsvenskan har en skön tradition av oförutsägbarhet, så det är mest det konkurrenterna får hoppas på.

2. AIK

Bredden och valmöjligheterna finns där, AIK gick på för många minor mot sämre placerade lag i fjol, har de lärt läxan och kan kapitalisera på publikenergin ska Gnaget kunna hota, ja till och med bryta MFF:s dominans.

3. IF Elfsborg

Helt klart är att Elfsborg har många intressanta alternativ, och den tempofotboll de spelade i fjol var imponerande när den fungerade. Plus en av allsvenskans bästa målvakter i Kevin Stuhr Ellegaard.

4. IFK Göteborg

Blåvitt är kanske det mest svårbedömda laget inför årets allsvenska. Offensiven imponerar, det gör inte defensiven (sitter med Rogne?), men spelarmaterialet passar ändå nye tränaren Jörgen Lennartssons fotbollsfilosofi bra.

5. BK Häcken

Spännande att se hur Peter Gerhardsson väljer att ta sig an årets allsvenska, tidigare seriens mest utpräglade 4-3-3-lag. Sitter 3-5-2 från start? Mohammed Abubakari in, Oscar Lewicki ut är en annan nyckelförändring.

6. Kalmar FF

Rasmus Elms vara eller icke vara återstår att se men även utan honom är det en stark trupp nya tränaren Peter Swärdh har att förvalta. Och det brukar Swärdh kunna göra bra.

7. Helsingborgs IF

Har HIF den där riktiga, riktiga spetsen att slå sig hela vägen in bland topplagen? Nja, där saknas nog en mittback till, en vassare striker men det går inte att helt räkna bort ”Henke-effekten” i år.

8. Hammarby IF

Hammarby har en klok ledningen som inte låter förivra sig. De nyförvärv som har gjorts är för att metodiskt arbeta sig in i allsvenskan (Måns Söderqvist viktig). I år kanske Bajen kan skita i tabellen men framöver lär de finnas med högre upp.

9. IFK Norrköping

Framför allt poängspelaren Niklas Bärkroth lär bli ett tillskott som gör livet surt för många motståndare. I anfallet finns både konkurrens och kvalitet, snarare är det målvaktssidan som är IFK Norrköpings största problem.

10. Djurgårdens IF

Nio nya spelare men värt att betona att det är skickliga yrkesmän som värvat och ska sätta ihop det (”Super-Bosse” och ”Gefle-Pelle”). Att Kenneth Höije är en av allsvenskans bästa målvakter gör det hela tryggare.

11. Örebro SK

Skadan på ”Crespo” Kamara oroar, och det ser lite vingligt ut defensivt vilket är anledningen till att jag fortfarande inte är övertygad om att ÖSK upprepar fjolårets sjätteplats. Underskattades i fjol?

12. Åtvidabergs FF

Nye tränaren Roar Hansen har mängder av rutin att förfoga över. Därför ska Åtvidaberg inte behöva rasa ner i någon bottenstrid men kanske når de inte heller den placering de brukar sluta på (åtta) heller.

13. Gefle IF

Det vore ju för tråkigt för alla Gefle-fans om året då nya arenan invigs också blir året Gefle trillar ner. Så ska det inte behöva bli sett till truppens och föreningens erfarenhet av att överleva bottenstrider.

14. Gif Sundsvall

Anfallsparet, centrala mittfältet och att Gif Sundsvall kan fortsätta med samma stomme, och samma tränare, talar för att den allsvenska resan inte behöver bli ettårig den här gången.

15. Halmstads BK

HBK:s tyngsta och viktigaste värvning är mittbacken Mohammed Ali Khan som ni säkert minns från Häcken, och nu är tillbaka i allsvenskan efter år i Kina. Räcker det för att fixa nytt kontrakt? Jag är inte övertygad ännu.

16. Falkenbergs FF

Här måste jag i rimlighetens namn vara lite konsekvent för en gångs skull. Om Falkenberg såg svaga ut i fjol ser det ännu tunnare ut i år. Och jodå, jag har renoverat lägenheten.

Hammarby presenterade idag en ny huvudsponsor vilket min kollega EP-Månsson kunde avslöja på förmiddagen. När pressmeddelandet sedan droppade in som bekräftade att LW Sverige AB tar över efter Herbalife på matchtröjan hittade jag en annan intressant detalj.

Så här skriver Bajen i pressmeddelandet:
”Hammarby Fotboll är en av Skandinaviens mest populära fotbollsklubbar med drygt 400 000 supportrar”.

Jag ringde upp vd:n Henrik Kindlund för att undersöka siffran närmare.

Kindlund backade – fast ändå inte – och ämnet är intressant så jag har transkriberat vårt samtal:

Har Hammarby 400 000 supportrar?
– Om du säger sympatisörer då? Vi har nog inte 400 000 som går på match varje år men om man tittar på de olika undersökningar som görs och har gjorts, och tittar på hur stor andel av befolkningen som säger att de gillar Hammarby, då hamnar du där någonstans. I vissa hamnar vi högre och i andra lägre men där någonstans.

Vad är det för undersökningar?
– Vi har gjort egna och det skrevs en del om det här för något år sedan, det var en kille på en PR-byrå som bloggade och då utgick han från TNS (Sifo) stora undersökning där de hade tillgång till databasen och sånt. Sponsor Insight gör undersökningar kring det här. När det kommer till sympatisörer är inte vi störst i Sverige, det finns klubbar som är ännu större.

Vilka då?
– Jag tror att IFK Göteborg fortfarande har flest sympatisörer, och då är det väldigt mycket folk runtom i landet som gillar IFK Göteborg efter framgångarna på 1980- och -90-talet. Jag kan tänka mig att Malmö flyttar fram positionerna nu också. Jag tror att Malmö, Djurgården, AIK, Hammarby och IFK Göteborg är hyfsat jämnstora. Men det är som sagt sympatisörer vi pratar om. Har du 400 000 som går på match varje år, då börjar vi prata på allvar.

Ni skriver supportrar men hur definierar man ”sympatisörer” då?
– Folk som får frågan ”Vilket lag i allsvenskan håller du på?” så svarar de Hammarby.

När jag la ut det här på sociala medier så fick jag reaktioner från folk som köpt biljett till era matcher för att se bortalaget, och sedan fått mejl med anslaget ”Kära Hammarbyare”. Är de med bland de här 400 000?
– Nä, det är våra biljettköpare. Vi gör som alla andra, utgår jag ifrån, att vi plockar in alla uppgifter man får när folk köper biljetter och så använder man sig av de uppgifterna. Det är klart att vi skickar ut mejl till bortalagens supportrar också, och då ber de oss att bli bortplockade från den listan och då gör vi det.

Om ni hade haft en arena som rymt en halv miljon, hade ni dragit 400 000 på den då?
– Det beror nog på vilka vi möter och vad det är för sammanhang. Vi är jättenöjda med den publik vi har och ibland säljer vi ut Tele 2 Arena på egen hand. Det är inte så mycket att klaga på.

Er Facebook-sida gillas av 45 000, vad gör…
– …nä, 63 000 är det som gillar vår Facebook-sida.
Hammarby Fotboll?
– Ja, 63 500 är det som gillar Hammarby Fotboll på Facebook.
Okej, vad gör de övriga 336 500?
– Det är en bra fråga faktiskt. Det kan man verkligen ifrågasätta vad de håller på med. 

När du tror du att ni når en halv miljon sympatisörer?
– Vi ser ju att vår popularitet ökar år för år, framför allt i södra Stockholm. Dels genom nya arenan, dels för att vår ungdomsverksamhet växer väldigt mycket. Och framför för att Stockholm och södra Stockholm växer enormt mycket befolkningsmässigt. Vi ser att vi har en jäkla tillväxt på supportersidan. Sedan ska man inte stirra sig blind på de här 400 000, det är inte det som är det viktiga. Det viktiga för oss är hur många som går på matcherna. Sedan finns det en koppling däremellan så klart.

Men ni kommer ligga kvar med formuleringen 400 000 supportrar i era pressmeddelanden?
– Ja, absolut. Varför skulle vi inte kunna göra det?

Jo, det hela började egentligen sent på onsdagskvällen. Då gick det upp för mig att en god vän och kollega, Spanjoren (@markuswulcan), hade parkerat bilen på asfalten utanför Kamratgården för att lösa gåtan som gäckat Göteborg med omnejd nu senaste veckan: Vem är mr X?

Mycket lite var då känt: Mr X är en fotbollsspelare som IFK Göteborg kanske har gjort allt klart med tidigare i veckan och kanske skulle det därför hållas en press konferens på fredag. En välmeriterad mittfältare, antingen från Sverige eller från omvärlden men åtminstone av tillräcklig dignitet för att IFK-sportchef Mats Gren  utan minsta tveksamhet planerade att förära honom en bättre pressbjudning.
Nåväl, vem fan är karl’n?

Det hade ingen av stadens sportmurvlar lyckats lista ut, och nu var onsdagen på väg att övergå i torsdag.

Det var därför Spanjoren parkerade utanför Kamratgården i hopp om att mr X i skydd av mörkret skulle dyka upp på den öde och nedsläckta träningsanläggningen. Där satt alltså Spanjoren en halv natt med en konservburk ansjovis och ett sexpack folkisar utan att bli särskilt mycket klokare.

Spanjorens fru lär ha följt diskussionerna på Twitter utan att greppa hela sammanhanget, och inte ens en så luttrad kvinna som Spanjorens fru kunde hålla sig helt lugn när hennes sämre hälft var ute och strök om natten på jakt efter ett gammalt X. Spanjoren fick ta Volvon hemåt med oförrättat värv.

Så här kan vi inte ha det, tänkte jag på morgonen och började dra i ett par trådar. Jag fick snabbt upp tre spår: Kim Källström, William Kvist Jörgensen och en spelare vi kan kalla…mr X.

Källström kunde jag tills vidare avskriva ganska snabbt, inte mer med det. Mr Kvist lät spontant som ett högst troligt namn men efter att jag ringt och skakat liv i den fortfarande lätt djupfryste Spanjoren återkom han med en dementi från någon källa som möjligen är ett spel för galleriet men likförbannat en dementi som vi inte kom så mycket längre med just då.

Återstod gjorde mr X.

Mr X stämmer väl in på signalementet då han är central mittfältare med gedigen fotbollsbakgrund: 4X Champions League-matcher, VM-meriterad, klubben vill inte längre ha honom kvar och han hittade inget nytt under det nyligen stängda transferfönstret. 31 år gammal, kan tänkas fylla 32 förr eller senare.

Vi började gräva på riktigt.

Mitt problem var att jag vid sidan av allt detta hade ett jobb att sköta, och skulle göra en intervju i Bromma plus en telefonintervju med Henke Larsson plus att AIK Ishockey AB fick sin rekonstruktionsansökan beviljad exakt samtidigt.

Spanjorens problem – utöver att hans fru överväger skilsmässa och att han eventuellt måste byta ut sin förfrysta högerfot mot en protes – var att mr X är på en nivå och en breddgrad dit vanliga, hederliga Göteborgskontakter inte når.

Men så fick jag plötsligt mejl från en person som inte ville skylta med sitt namn. Initierade källor inifrån IFK Göteborg gav oss en nationalitet och en liga på det tänkta Blåvitt-nyförvärvet som överensstämde med just vårt spår.

En tillfällighet?

Nja. Som Jim Gordon säger till John Blake i The Dark Knight Rises: ”As a journalist, we’re not allowed to believe in coinsidences”.

Spanjoren fick kort senare en bild skickad till sig på en person som skulle ha haft ett möte på Posthotellet i Göteborg med ”personer med IFK Göteborg-klubbmärke på kavajen” och vi hade en bildanalys framför oss. Den visade snabbt alltför stora avvikelser i personernas hudfärg.

Vi lät inte detta bakslag nedslå oss utan jag kontaktade ytterligare en kollega, Simon Bank, som fick scanna den aktuella ligan utifall vi var på fel spår men nej, vår mr X var fortfarande den som bäst stämde in på all data.

Bara att mala vidare.

Framåt kvällen kopplade vi på en fjärde kollega, den evigt unge Fitness-Wagner (@MicGWagner). Just idag dragandes på en karriärhotade lunginflammation men med färsk information som han tidigare inte hade haft anledning att betrakta som relevant: Det visade sig att vår mr X hade blivit petad i sin klubb eftersom klubben värvat en yngre schweizare. För alla som är alldeles för djupt insyltade i den här historien ringer då samma klocka: Schweiz – Mats Gren.

Fitness-Wagner tog en antibiotikakur till, kom på fötter och började gå igenom sin digra lista av internationella journalistkontakter där han hittade just den reporter som har i uppdrag att bevaka just den klubb mr X vill bort ifrån.

Svaret Fitness-Wagner fick var chockerande intressant:
”Well, XX was in Sweden two weeks ago but for medical treatment and negotiations with MLS-club X”.

Här stod vi alltså, tolv timmar efter att jag fått fram mr X-spåret med en bekräftelse på att precis denna lirare varit i Sverige för två veckor sedan – för att träffa en läkare och förhandla med en MLS-klubb?

Jag messade vidare informationen till Spanjoren som efter en stund svarade med 48 000-kronorsfrågan:
– Varför skulle han förhandla med en MLS-klubb i Sverige?

Ja det var ju just det.

Dessvärre visade det sig att Fitness-Wagners internationella journalistkontakt inte lagt grunden ordentligt, han hade nämligen aning om vilken klubb den svenska läkaren var kopplad till. Vi ringde runt till alla fotbollsläkare vi kan namnet på i Göteborg – inklusive ett par till för att beställa mer antibiotika åt Fitness-Wagner – men fick ingen mer information om mr X mystiska Sverige-besök för två veckor sedan.

Däremot kunde vi via en djupdykning på Google konstatera att förhandlingarna med MLS-klubben inte burit frukt för mr X.

Därmed kan vår mr X fortfarande vara rätt mr X. Och eftersom presskonferensen som kanske ska hållas i dag fredag kanske inte hålls i dag fredag har vi kanske ett par dagar till på oss.

Eller så står det i G-T.