Min kollega (före detta) Månsson på eurosport.se ringde häromåret Oliver Cabrera för att kolla upp ett rykte som sa att Wilton Figueiredo var på väg till Malmö FF.

Cabrera reagerade upprört:

– Tror du, i din lilla jävla hjärna, att en sådan spelare vill spela i allsvenskan igen?

För den uppenbara lögnen och det mindre trevliga bemötandet utdöms inga bestraffningar. Men det kanske förklarar varför Svenska Fotbollförbundet i den utredning kring Cabreras spelaraffärer som pågått en längre tid låtit sin säkerhetschef Anders Sigurdsson vara utredningsman.

Det kräver sin karl att ha att göra med Cabrera.

Resultatet blev att SvFF sent omsider återkallar Oliver Cabreras agentlicens. Det innebär att han inte längre får arbeta med fotbollsövergångar. Det kommer han kanske göra ändå – there is a big gråzon därute – men de klubbar som samarbetar med honom riskerar i så fall att straffas. Så fungerar systemet. Även om det inte fungerar.

Bakgrunden till SvFF:s utredning kan inte undgått någon fotbollsintresserad. I snart tio år har det skrivits och ryktats om agentens direkt regelvidriga arbetsmetoder. Fitness och jag var först med att uppmärksamma hans affärer med Kalmar FF kring Dede Anderson vilket ledde till att Skatteverket i Kalmar fick upp ögonen. 

Men det var när TV4 Sporten tidigare i år på bästa sändningstid gjorde en djupdykning i Cabreras upplägg kring Wanderson (Gais) och Roni Porokara (Örebro) som det tog fart på allvar och förbundet bemödade sig att agera.

Förbundet ser normalt mellan fingrarna med väldigt mycket kring agenter – chefsjuristen Krister Malmsten fick till exempel inte medverka i utredningen då han underlåtit sig att anmäla Cabrera trots vetskap om misstänka regelbrott i ett tidigt skede.

Eller som när Sportbladet granskade dåvarande advokat Martin Klette. Avslöjanden som ledde till att Klette lämnade Advokatsamfundet – men skaffade en fotbollsagentlicens i stället. Det såg SvFF inga som helst problem med.

Men efter TV4:s omfattande granskning på bästa sändningstid blev det plötsligt full fart, och Disciplinnämnden fäller nu Cabrera på två punkter. Till att börja med frias han för allt rörande Wanderson och Gais. Det kan man tycka är konstigt, men som förbundet konstaterar har utredningen försvårats av att flera personer inom svensk fotboll valt att skydda agenten.

I domen står nämligen: ”Det mest frapperande har varit att inte en enda av de personer, som påstått sig ha graverande kunskaper rörande transferaffärerna, har velat framträda med sina namn eller i utredningen stå för sina uppgifter”.

Tydligare än så kan tystnadskulturen inom svensk fotboll knappast beskrivas.

I stället fälls Cabrera då Disciplinnämnden anser det bevisat att han suttit på dubbla stolar och företrätt både Örebro SK och Roni Porokara i samband med dennes havererade övergång till israeliska Maccabi Haifa. Det är förbjudet att representera två parter, att ta betalt från två håll. Dessutom fälls Cabrera för sin ”underlåtenhet att senast den 31 mars redovisa samtliga agentuppdrag som han haft under 2009”.

Oliver Cabrera ska överklaga till Besvärsnämnden men spontant, efter en första genomläsning av PDF:n på svenskfotboll.se, har jag svårt att se vad som kan fria honom. När skandalagenten Rune Hauges licens rök så rök den på två år – Cabreras är återkallad, alltså borta för gott. Det är ett stenhårt straff och skulle Disciplinnämnden få bakläxa vore det ytterst pinsamt för dem.

Frågan som återstår är om Krister Malmsten kan/får/vill sitta kvar? Hans trovärdighet är skadad efter sin underlåtenhet att anmäla misstänkta regelbrott från en redan då omtvistad agent.

Värt att notera är att ingen av de inblandade klubbarna anses gjort något fel – men så har förbundet inte granskat Kalmar heller…

Nebojsa Novakovic kanske inte är något dumt namn för AIK?

Han känns åtminstone tyngre än Andreas Alm, även om jag inte räknar bort Rikard Norling ännu. Mycket handlar om vem som bestämmer i klubben efter extrainsatta bolagsstämmor och övriga strider.

Jag kan inte tänka mig att Stuart Baxter hoppar på Gnaget i dagsläget, inte en chans. Inte Mikael Stahre heller, och Lasse Lagos siktades i morse på Arlanda för en flygtur bort från Stockholm. Däremot tror jag att Norling gärna tar jobbet, han har en klausul att få lämna Assyriska för allsvenska klubbar.

Blek Champions League-kväll igår. Det enda jag lyfte på ögonbrynen över var Wayne Rooneys straff. Iskall och utbuad i 87 minuter på Ibrox, sedan iskall och utbuad vid straffpunkten. 1-0 lågt i målvaktens högra, Manchester United vidare. Så klart.

Uefa ska granska Sergio Ramos och Xabi Alonsos medvetna utvisningar. Jag är nyfiken på vad i regelverket som skulle föranleda en bestraffning? Kan inte se att något ska hända. Förstår heller inte upprördheten, fotboll handlar om att vinna. Och vår sport mår bra av kryddor, att det blir snack och drag. Vill ni se basket i stället, fine, gå på bandy.

Har inte haft tillfälle att kommentera U21-kaptenstillsättningen men det jag reagerar på är hur oerhört osexigt uppdraget måste anses när kandidaterna är Tony G, Kjell Jonevret, Stefan Rehn och resultatet blir nödlösningen Håkan Ericsson. Okej för att man har skymtat viss potential i Rehn men övriga? Nja, jag vet inte. De riktigt intressanta namnen – Henke Larsson, Jonas Thern och Roland Nilsson – föll bort innan de ens blev tillfrågade på grund av bland förbundets utbildningskrav. I stället blev det ett sjundeval. Men förbundet kanske inte tycker att U21 är särskilt viktigt?

…apropå Henke skickar han en känga till sin gamla klubb när han är ”väldigt förvånad” över att Helsingborg släpper ”allsvenskans bästa mittfältare”.

Mycket snack på redaktionen om Ipads. Inte lika mycket i stugorna gissar jag. En svenskanpassad modell ska vara i butik inom en vecka, återstår att se om det blir en succé. Priset ligger på 6 000-7 000 kronor. Men det är klart det vore kul att känna på en.

…apropå redaktionen går jag numera under namnet Hoffa efter framgångsrika fackliga förhandlingar. Snart börjar jag ta procent.

Jag är inte den enda som har nytt smeknamn: vi har Sportkuken Karlsson också.

Om man inte har tillräckligt med hjärnceller för att begripa att rubriken på förra inlägget var ironi, då borde Skolverket kliva in i förebyggande syfte och förhindra att dessa personer lär sig läsa.

Det var under EM 2008 som Lasse Lagos sa följande (på den tiden var han fortfarande Lasse Lager):

– Det spelar mig ingen roll om du är 20 eller 37, jag tycker att de bästa ska spela. I ett litet land som Sverige behöver vi alla spelare vi kan få. Så det (åldern) är inte viktigt för mig.

Resonemanget kan överföras på Helsingborg som i dag gjorde sig av med sin kapten och fjolårets bäste spelare (enligt dem själva). Parterna kan inte enas om kontraktet ska vara ett eller två år.

Marcus Lantz, 35, vill vara garanterad två år till med hyggligt betalt – HIF vill hellre satsa på yngre spelare ur egna led.

Vår ex-förbundskapten ställer sig alltså på Lantz sida och sågar Skåneklubbens agerande jäms. Med. Fotknölarna. (Om han inte ändrat sig).

Jag förstår både Lantz och HIF, och vill i stället peka på vilket fattigdomsbevis detta är för svensk klubblagsfotboll. Här har Helsingborg en gyllene chans att nå ut i Europa genom Euro League men väljer att kvala utan sin kanske mest rutinerade och klokaste spelare. Det är självmord och ekonomiskt ansvarstagande i ett och samma drag, då jag förutsätter att beslutet att inte tillmötesgå Lantz krav bottnar i ekonomin.

Gemensam nämnare: det utvecklar inte svensk fotboll när mästarlagen skeppar iväg sina bästa spelare. Däremot bibehålls balansen med en jämn serie där ingen förening drar ifrån. Allsvenskan – världens bästa liga. Den mest spännande  och oförutsägbara.

Väntar med spänning på analyserna från eventuella svinbingo-spelare, själv hade jag tre brudar på besök och kunde bara följa Auxerre-Milan med ett halvt öga.

Brudarna? Bland annat Långbenta reporterpuman…

…som inte är någon man bråkar med – 205 cm, 170 kg.

Hur som helst…hade Milan ens ett skott på mål innan Zlatan slog till vid sin första målchans?

Gattuso – eller den lurvige som brudarna kallar honom – hade i alla fall ett exakt likadant läge i första halvlek, också framspelad av Seedorf via en Auxerre-spelare, men Zlatan visade att skillnaden mellan (mittfälts)galning och (anfalls)geni är stor, i alla fall runt straffområdeslinjen.

…förresten, hörde ni att Zlatan faktiskt skrek ”mittbena” innan han släppte i väg sitt mordförsök?

Och tänkte ni på att historien från Milans hemmamöte med Auxerre (första matchen) upprepade sig? Även då var de rödsvarta usla fram till en kvart in i andra halvlek – när Zlatan slog till. Svensken har verkligen burit laget på sina axlar denna höst. Det är inte Berlusconis Milan – det är Zlatans Milan.

Eftersom mr Mourinhous gäng samtidigt dängde till Ajax är Milan nu klart för åttondelsefinal. Frågan är hur mycket längre laget har kapaciteten att gå? Å andra sidan ska man inte glömma att Milans bästa matcher i år varit mot Real Madrid och Inter. Inget storlag går säkert mot Zlatans Milan, speciellt inte när Ronaldinho kliver rakt in från krogen och kör en ”ta ta”-skruv i bortre nedre.

Kul att se Rodney Strasser i matchspel. Fick mindre stryk där än under ett normalt träningspass.

…annars framstår Real Madrid fortfarande som den stora favoriten till CL-titeln i vår.

Men vad händer med Arsenal?

Apropå filmningar: iskallt av Sergio Ramos som maskade till sig ett andra gult, blev utvisad, missar sista betydelselösa omgången och står på noll varningar till åttondelsfinalen. Sedan skakade han hand med domaren. Går det att lura regelverket – varför inte lura regelverket? David Beckham gjorde samma sak EM 2004.

Debatten har gått het under dagen på temat att vår världsstjärna är en av få forwards som sällan eller aldrig filmar. Så vi kör ett litet…svinbingo.

Zlatan Ibrahimovic vs Cristiano Ronaldo. Ni som kollar Real Madrid-matchen håller koll på Cristiano, ni som ser Milan-matchen checkar Zlatan. 

FILMNING – FEM POÄNG
Minut, motståndare och typ av situation ska redovisas i kommentarsfältet.

”UT MED ARMARNA”-GESTEN – FYRA POÄNG
Se ovan.

ARMBÅGSTACKLING – TRE POÄNG
Se ovan.

UPPENBART AVSIKTLIGT HANDBOLLSSPEL – TVÅ POÄNG
Se ovan.

TACKLING MED LODRÄTA FOTSULOR – EN POÄNG
Se ovan.

ATT INTE TA HEMJOBBET – EN HALV POÄNG
Se ovan. 

Poängsättningen utgår från vad inbitna fotbollssupportrar brukar bli mest upprörda över när det gäller fotbollsstjärnor.

De två mest genomarbetade analyserna – ni väljer att kolla antingen Ibra eller CR7 – belönas med en onumrerad Laulkalling mot adress så jag vet vart jag ska skicka den.

Lycka till.

Zlatan står när de andra faller.
Bokstavligen.
Jag har funderat lite kring en världsstjärna som aldrig filmar.

Zlatan Ibrahimovic är inte nominerad till årets internationella guldboll. Däremot toppar han en lista det inte pratas lika ofta om: världsstjärnor som sällan eller aldrig filmar. 

”Aldrig” är kanske att ta i, det är möjligt att det finns situationer där den svenske toppforwarden ramlat lätt eller utnyttjat domarens position. Men när det gäller Zlatan får vi gräva djupt i arkiven för att hitta kritik mot honom på det här området.

Om vi för enkelhetens skull jämför Zlatan med de offensiva spelare som är nominerade till årets internationella guldboll hittar vi mängder av namn som inte drar sig för att utnyttja den omdiskuterade gråzonen i fotbollssporten:

* Den storvuxne forwarden Didier Drogba till exempel, en av de mest kritiserade när det gäller att lura till sig billiga avblåsningar. Eller Samuel Eto’o, inte lika stor och faller inte lika lätt, men inte heller något moraliskt rättesnöre.
* Vi har knatteligan som bär favoritskapet till guldbollen med Andrés Iniesta, Wesley Sneijder, Xavi och Lionel Messi. Spelare som inte har lika många kilo att sätta emot ute på planen – och därmed vet att förstärka vid rätt tillfälle (även om de är långt ifrån flitigast på det området).
* Vad mer? Tja, det går naturligtvis att fortsätta med Cristiano Ronaldo, David Villa och Arjen Robben med flera. Utöver de 23 nominerade guldbollsspelarna ringlar kön lång, ta bara en artist som Ibrahimovics egen lagkamrat Filippo Inzaghi.

Det finns naturligtvis även stjärnor som – likt Zlatan – håller sig på benen för det mesta, inte minst målvakter och mittbackar (förutom Lucio) och poängen är inte att ”Ibra” är unik – utan att han är speciell. 
En del av förklaringen ligger säkert i det Milan-vicepresidenten Adriano Galliano säger om ”Ibra” inför kvällens Champions League:
– Svensken har en förödande kraft och har visat upp otroliga resultat i fystesterna.
Något som visar sig i statistiken.

I säsongens CL ligger Zlatan fyra i listan över orsakade frisparkar, han har ”kostat” Milan hela 13 stycken på fyra matcher. När det gäller statistiken över frisparkar som Zlatan fixat för Milan får man leta länge efter hans namn, bara fyra stycken på lika många matcher. I stället för att falla i närkamperna faller Zlatans motståndare.

En intressant notering är att just filmningar är ett område jag inte kan påminna mig ha sett eller hört Zlatan uttala sig om. Kanske får han inte frågan eftersom han aldrig blir föremål för den typen av diskussioner. Men om Zlatan undviker att lägga sig av moralisk övertygelse vore det intressant att höra vad han tycker om kollegor som Drogbas och Ronaldos inställning till filmningsfenomenet. Det kan bli uttalanden som rör om i fotbollsvärlden.

Eller också svarar han med att filma till sig en straff mot Auxerre i kväll som beskrivs som något av en ödesmatch. Ställ ett missat åttondelsavancemang mot en svandykning i skarpt läge och jag tror att Zlatan väljer det senare alternativet. 

Även om han hellre verkar vilja avgöra på andra sätt.

Slökollar Fulham-Mancester City och noterar att såväl Carlos Tévez som Yaya Toure springer runt i någon form av halsduk eller möjligen väldigt avancerad underställspolotröja. Nästa steg – täckjacka?

…möter man Samuel Eto’o räcker det dock inte långt med halsduk – då behövs tyngre skyddsutrustning. Lär ge ett par matcher i efterhand det där.

Nu verkar det inte påverka Tévez spel särskilt mycket som varit briljant under första halvlek på Craven Cottage. Den oerhört store Fulham-supportern Diego Armando Maradona måste vara djupt tagen och skakad efter 0-3 mot City på 45 minuter. Maradona som var på plats av någon outgrundlig anledning.

Johan Elmanders succé kom överraskande men ändå inte. Även om Elmander får mycket stryk och kritik för sina insatser i landslaget är han i grunden en fotbollsspelare som är bra på riktigt. Vi har nu tre svenska spelare som färgat i Premier League under hösten – Elmander, Sebastian Larsson och Jonas Olsson. Ingen av de har någon särskilt dominerande roll i Erik Hamréns landslag: Elmander kommer inte till sin rätt, Larsson har ingen ordinarie plats i elvan och Olsson är inte ens ordinarie i truppen. Det kanske är värt att fundera över.

Det spekuleras givetvis i varför Laul Calling lades ner. Vissa missar målet helt, framför allt Patrick Ekwall på sin blogg. Tittarsiffrorna har varit finfina även under hösten (snitt på 100 000) och Aftonbladet/Sportbladet vill därför fortsätta att göra ett längre diskussionsprogram om fotboll. Skillnaden är att jag inte kommer att leda det till våren, och då måste man också byta namn. Konceptet lever alltså vidare medan Robert Laul gör något annat. Som jag resonerade kring redan under första avsnittet: om man nu har en tidningsröst och ett radioutseende, vad ska man då göra i TV? 

…men det har varit en lärorik och rolig resa.

Simon Bank…

…en slägga…

…en före detta studio…

…eller?

Jag hinner få upp solglasögonen innan taxin kommer. Jag knuffar bort  Pinocchio och Broder Birro framför mig i kön och hoppar in. Sedan gråter jag som ett barn i baksätet och vill aldrig kliva av, vill sitta där medan han kör runt med mig som ett gammalt maffialik, och dumpar mig från en bro när det blivit mörkt.

När jag kliver av nära hotellet får jag syn på en ung man i Laul-Kallingar. Han går med huvudet högt. Ögonen är sorgsna, men han går trots det med huvudet högt.

…programmet i stor skärm här.

Jag bad till Gud i förra veckan om att Torbjörn Nilsson ska göra comeback i Blåvitt. Jag var på McDonald´s i Minsk. Pinocchio och Broder Birro satt i ett hörn, annars var jag var nästan ensam i restaurangen.

En ung tjej i röd dress torkade ett bord någon meter ifrån mig. Jag skämdes en aning, men tog lite nässpray och mumlade min bön för mig själv.

Det kändes futtigt på något sätt. Tills jag kom ut i solen och satte mig på en bar med en flaska starksprit och en oliv. Städerskan i rött kom förbi och satte sig bredvid mig. Jag såg att hon såg. Till slut sade hon:
– Jag hörde din bön om ”Totte”. Du har inget att skämmas över. Jag ber varje kväll att Laul Calling ska fortsätta till våren också.