Hammarby registrerar Jesper Blomqvist som spelare, något vi var inne på i Laul Calling med anledning av att ”Jeppe” kört hårt under försäsongen, kolla själva. Vi får väl inte se Jesper i kväll, i superettan-premiären mot Ängelholm, men han lär säkert dyka upp på planen med tiden, eller som han säger i programmet:

– Kroppen mår bättre än på många år.

Så här ska det för övrigt se ut…

…pasta, tonfisk, rödlök, gurka och tomat. Kliniskt.

Aftonbladets kungaredaktion – där jag förekommer i en panel om lördagarna – levererade i dag det tunga scoopet att Madeleine och Jonas skjuter upp sitt bröllop. En bomb. Som initierad hovreporter har jag naturligtvis mina teorier vad detta beror på men ligger lågt ett tag till.

…möjligen hade de inte behövt ösa på så in i helvete med tomater…

Min cykeljakt går vidare. Fick tips om en Batbike men jag tycker inte riktigt att den lever upp till sitt namn.

…jag är mer inne på en Marin Drakes Beach 2009.

Efter Kalmar, AIK, IFK Göteborg och Elfsborg – här är nästa favoritfall i årets allsvenska: Örebro SK.

Tippade strax bakom absoluta toppen av de flesta men klar förlust mot Gais i dag. 0-2 efter en – med allsvenska mått mätt – helt otroligt klinisk volley av Wanderson i första halvlek, sedan definitivt avgjort av Aram Khalili (okänd för mig) i slutet av matchen, denna gång med Wanderson i rollen som framspelare – en högeryttersida av det känsligare slaget.

Ska vi kalla den upp-och-ner-svenskan, kanske?

…det lustiga är att i samma minut som Wanderson dunkade in sin volley, dunkade Johan Oremo in en halvvolley från ungefär samma distans på Stockholms Stadion som grundlade Dif:s första seger i årets allsvenska. Minut 37 var i kväll en lyckominut för de två före detta krisgängen. Nu fick de behagligt andrum.

Sharbel Touma, som fått ett allt annat än varmt välkomnande av vissa supportrar, kanske behandlas schystare nu sedan han avslutade målskyttet fint på Stadion.

…annars är Kasper Hämäläinen en spelare jag fastnade för redan i premiären mot Häcken.

Men 3-0 är siffror som inte alls speglade matchbilden. Trelleborg gick miste om ett ledningsmål som felaktigt (inte så lite heller) vinkades bort för offside. Det är för tidigt att räkna ut TFF, men de har hamnat i det läge tränaren Tom Prahl inte ville hamna i: den tunna truppen i kombination med skadebenägna försvarsspelare innebär att man får spela med mittfältare i backlinjen.

Drygt 5 000 på Stockholms Stadion – drygt 6 000 på Behrn Arena. Detta efter en underbar vårdag och fin vårkväll i den här delen av landet. Är svensk fotboll nere på botten för att stanna?

…fast lyfter du blicken söderut har vi snart ett skånederby som kan bli det hetaste på många, många år. I Malmö, Helsingborg, Landskrona och Mjällby råder fotbollsfeber. 

Blir det drag på Hisingen också kan vad som helst hända…

…själv funderar jag på att köpa mig en cykel, en med mjuk sadel och brett styre. Våren är ju här.

I dag har miss Modin, BoBo och jag varit ute på Grimsta IP. Ni som tror att det är en grisfarm i Södertälje har helt fel, det är allsvenska Brommapojkarnas hemmaarena. Sedan två veckor ligger där ett nytt, fräscht konstgräs som jag kände på. Jag undrar om det inte är det bästa konstgräs jag sett?

Vi gjorde ett TV-inslag med Dalil Benyahia. Han fyller 20 om en vecka, har gjort tre matcher från start i årets allsvenska men på Youtube är han mest känd för den här läckerbiten. ”Dalle”-finten som han kallar den. Jag är lite skeptisk till den nya sortens dribblare och tricksare, och åkte ut till Grimsta för att ta reda på om de verkligen kan snurra upp en rutinerad ex-spelare. Frågade Dalil om han hade benskydden på sig innan vi drog igång:

– Behövs inte, du hinner inte med ändå.

Dalil beskrev en av sina dribblingar så här:

– Den gör jag bara för att publiken ska få valuta för inträdet.

Hur det gick? Det ser ni i Laul Calling på fredag.

…som gästas av en annan 20-årig tekniker. Men vem?

Vi snackade också om BP:s match mot IFK Göteborg (1-1). Dalil menade att Blåvitt är lite sämre än i fjol, samtidigt som BP är bättre. Kritiken mot den stora omsättningen i backlinjen viftade han bort.

– Det är lätt att komma in i vårt sätt att spela. Är man duktig som spelare så passar man in.

Tolkar det som en liten hyllning till tränaren Kim Bergstrand?

På Grimsta träffade jag även Manchester City-ungdomsproffset John Guidetti som förhoppningsvis kommer att dyka upp i programmet vad det lider. Han är utlånad till BP och väntar på speltillstånd inför matchen mot Örebro på torsdag.

– Det kan bli klart i dag, det kan bli klart i morgon, jag vet inte och vill inte spekulera, sa klubbdirektören Ola Danhard.

Självklart är man nyfiken på hur Guidetti står sig i allsvenskan, hann tyvärr aldrig stanna kvar för att se honom under träningen.

Kvällens allsvenska möten är Örebro-Gais och Djurgården-Trelleborg. Inga lag som rosat marknaden i inledningen. Dags att fler än Nordin Gerciz, avstängd i dag, kliver fram och visar att ÖSK är det topplag de tippats vara. Örebro gjorde en bra match mot AIK, inget snack om det, men jag har ännu högre förväntningar. Speciellt i en hemmamatch mot Gais.

Jag har varit på bio och sett den här vårens film. Frågan är om det inte är årets film och kanske den bästa film jag har sett på jävligt länge.

Kick-Ass.

Bronstigern, släng dig i väggen.

När Hit-Girl kliver in i skurkbossens reception till tonerna av Per Qualche Dollaro in Piu (Ennio Morricone, även filmmusik till För några få dollar mer med Clintan) då växte Kick-Ass från L L L L till L L L L L.

Det krävs naturligtvis att man är en fullfjädrad superhjälteentusiast för att uppskatta filmen på rätt sätt. Så ni som saknar en butler vid namn Alfred, tycker att kryptonit smakar skit eller har ett skelett utan adamantium – ni behöver inte bekymra er.

Men vi andra, vi som vet exakt vad Henri Ducard (aka Ra’s al Ghul) menar när han säger ”A vigilante is just a man lost in the scramble for his own gratification. He can be destroyed, or locked up. But if you make yourself more than just a man, if you devote yourself to an ideal, and if they can’t stop you, then you become something else entirely”, vi kommer att se Kick-Ass både en, två, tre och förmodligen fyra gånger.

Bara i väntan på uppföljaren, alltså.

Vad ska man säga om Helsingborg? Har inte darrat på fem omgångar och leder nu allsvenskan i ensam majestät. Det var inte många som trodde på dem i år, jag gjorde det inte, jag resonerade som så här:

Nej, det blev ett el Clásico som aldrig riktigt kom igång. 

Messis sköna blinkning till Ronaldo vid handskakningen tolkade jag först som att ”det är oss det här handlar om” men med facit i hand betydde det nog ”det är mig det här handlar om – som vanligt”.

Tycker att Real började bra. Det kändes gött att ligga i soffan jämfört med hur det måste varit att försvara Barcelonas högerkant där Ronaldo och Marcello for fram bra första 20. Men det ledde sällan till farligheter och frågan måste ställas – är det inte dags att C-Ron lär sig en ny fint? Fler än Piqué som kan den där fyrdubbla överstegaren nu. 

En av Messis få svagheter är att han lyfter blicken för sällan. Om han släppt bollen på Pedro i stället för att dribbla hade Barcelona tagit ledningen tidigare.

…nu gjorde det inte så mycket eftersom Messi i anfallet efteråt ”distansväggspelade” med Xavi, gjorde en rätt avancerad riktningsförändring och petade in 1-0. Ett mål som är ganska typiskt för hur den här Barca-årsmodellen gör många av sina mål.

Totalt skapade Barcelona bara tre chanser – och gjorde två mål. Ovanligt effektivt. Tvåan kom efter Pedros lätta friläge där Arbeloa såg ut som pansarkryssaren Potemkin när han skulle vända om för att hinna i fatt.

Om van der Vaart sedan fått dit sitt friläge hade det säkert blivit match igen, men Victor Valdés läste honom. Kanske borde Guti kommit in direkt efter paus men…jag vet inte om Barcelona blivit mer bekymrade för det? De följde sin matchplan, lät Madrid komma, gick sällan bort sig, Valdés storspelade i mål samtidigt som de visste att ”ett eller två mål kommer vi göra hur fan matchen än ser ut”. Med den känslan i laget är det rätt soft att spela boll.

Intrycket efter slutsignal var en orgie i filmningar, varningar, byten, avblåsningar och skadeavbrott. Men då glömmer vi att första halvlek ändå var helt okej.

…samt att den vilda segerdans som Puyol och kompani drog igång efter slutsignal var klart underhållande.

Ledstjärnan – riktigt bra bloggare, lite sämre i TV – maratonkörde i studio i Stockholm före och efter. Anna Brolins inför-reportage höll hög klass. Tobias Grahn bör befinna sig på planen medan Jesper Hussfelt bidrog med en och annan relevant statistikuppgift. 

Tja, det är ungefär vad jag kommer ihåg från el Clásico våren 2010. Märkvärdigare var det inte den här gången.

En aktiv Henke Larsson höll gång tugget vid sidlinjen hela matchen och till slut hade han gapat hem tre poäng till Landskrona i sin tävlingsdebut som tränare. Oavgjort kanske varit mer rättvist men Bois-målvakten Peter Karlsson blev en positiv, ny bekantskap. Precis som mittfältsmotorn Thomas Raun som både hotade framåt och tog det defensiva slitet.

…men vad hade målvakt-Karlsson på huvudet? Ett hårnät?

Larsson valde att ligga kvar med 4-3-3 tiden ut trots den bräckliga ledningen, det var modigt. Taktiskt var det heller ingen 4-2-3-1-variant av 4-3-3 utan det var fyra backar, tre centrala mittfältare, tre anfallare. Punkt.

…lite som…Barcelona?

Sett till helheten har jag ändå svårt att se att jag får in mitt tips. Tuffare matcher än Degerfors väntar för Bois. 

…och vilken genomusel jävla åker till fotbollsplan. Igen. Lägg ner superettan. Också.

Eftermiddagens allsvenska match, den mellan Häcken och Åtvidaberg, har jag av förklarliga skäl ingen direkt koll på eftersom den spelades samtidigt. Alltså nöjer jag mig med att ställa frågan: kommer ÅFF göra några mål alls i årets allsvenska?

Eftermiddagens vändning svarade Vasalunds -01:or för. 0-5 i paus blev 5-5. Och då snackar vi 15-minutershalvlekar på sjumannaplan. Ett styrkebesked.

Nu laddar vi för el Clásico, en av två sevärda matcher i en liga där två överlägsna lag just nu är överlägsnare än någonsin.

Är superettan är hetare än allsvenskan? Det är en fråga som har diskuterats flitigt senaste veckan. Nej, säger jag för att säga emot mig själv i nästa mening: klockan 16.00 i dag spelas nämligen två matcher: Häcken-Åtvidaberg i allsvenskan, Landskrona-Degerfors i superettan. Valet är enkelt. Jag går all in på Henke.

…Bois som jag tippade högst upp i tabellen i Laul Calling, till viss del för att få igång diskussionen. Det är en chansning och då känner jag mig mer säker på mitt andra topplag Öis. Vi ska inte glömma att Öis bara hade tre poäng efter 14 allsvenska matcher i fjol. Uuppryckningen de sedan gjorde hade räddat kontraktet om det inte vore för den historiskt usla starten.

Det pratas mycket om profiler men superettan är också en serie där det gäller att klara grismatcherna, de man inte vinner genom Abgar Barson & Peter Ijeh, Ken Fagerberg & Alvaro Santos eller Simon Helg & Sebastian Castro-Tello. Men jag tror att det blir färre matcher av den typen eftersom kvaliteten på serien överlag är bättre.

Jag har själv spelat i superettan, jag gjorde ett par matcher första halvan 2000, premiäråret, innan jag på sommaren flyttade upp till Stockholm för mitt första fasta jobb – på tidningen Slitz som då var ett kvalitetsmagasin med tunga reportage och långa intervjuer (möjligen en och annan tutte också).

Jag gjorde två matcher från start plus några inhopp – noll mål om vi inte räknar det som blev bortdömt för offside mot Café Opera på Stockholms Stadion.

Debuten från start i superettan skedde för övrigt på Kopparvallen mot Åtvidaberg, 1-1 i en match som nog var ganska typisk för serien – 93 minuter kamp. Vi tog ledningen med 1-0: lång boll från mittback, jag sög ner på bröstet, släppte ut på högeryttermittfältare (som borde varit Kenny Pavey, vi hade honom där men jag minns inte säkert). Han hittade i alla fall andreforwarden som tagit djupledslöpning bakom mig. Jag tror att det var Anders Wahnberg som avslutade snabbt och kliniskt. Just det anfallet var inte så mycket superettan, det var mer Janne Jönsson, vår dåvarande tränare som sedan kommit att nå långt.

Åtvidaberg kvitterade men på tilläggstid lurade jag ”Åtvids” mittback med en smart löpning, ”Drutten” såg mig och satte bollen perfekt, jag var säker på att bli fri, tänkte snabbt ut hur jag skulle avsluta – en lobb eftersom målvakten var på väg ut – men gräset var blött och jag var trött, och när ”Druttens” passning nådde gräset rann bollen ifrån mig. En vecka senare bodde jag i Stockholm men målskytt där och livet kanske hade sett helt annorlunda ut i dag. Det får vi aldrig veta.

Det brukar sägas att man inte ska ångra saker. Jag ångrar ett par saker i mitt liv. Jag ska inte dra upp alla men jag ångrar att jag ställde upp i blågul poncho, strandhatt och jättehand av plast i en reklamkampanj för Sportbladets EM 2008-satsning.

Jag ångrar också att jag slutade spela fotboll där och då, på Stockholms Stadion efter 1-3 mot Café Opera. Janne Jönsson ville att jag skulle fortsätta, jag kunde träna med AIK eftersom Janne var god vän med Stuart Baxter och sedan rida in till LSK:s matcher. Närmast på programmet stod Malmö FF med en ung och relativt okänd Zlatan Ibrahimovic. Jag valde att prioritera min nyvunna anställning och tackade nej. Det blev mitt tack och hej till fotbollskarriären.

Jag tror att den hade slutat i Örebro annars. Som 24-åring var jag på väg att etablera mig som spelare på elitnivå. Med normal utveckling hade jag kanske fått chansen i ett allsvenskt mittenlag fyra-fem år senare, typ Örebro. Längre än så hade min talang aldrig tagit mig. Det är möjligt att jag gjorde rätt som satsade på journalistiken och har genom den kunnat hålla en nära kontakt med den idrott jag älskar och levt med i hela mitt liv.

Men det går inte en dag utan att jag ångrar mitt beslut.

Blev ett jäkla liv häromsistens när jag skrev att jag träffat Jorge Ortiz i Bolivianens videobutik bredvid pizzerian, mittemot Rapidköp här i Solna…

Lögnhals!

Fähund!

Göteborgsjävel!

…var bara några tillmälen jag tvingades skölja ner med lördagsgroggen.

Nu precis var jag uppe på videobutiken för att hyra en fredagsrulle och vem stormade in strax efter mig? Jodå, Flávio, god vän med Bolivianen han också.

När jag inte hittade någon film försökte Flávio lura in mig i ett sidorum där jag antar att det finns filmer som inte alls varit lämpliga att hyra med tanke på att lillasyster med pojkvän är på besök. Men Flávio flinade brett och var på gott humör.

Ska inte du ut och dansa samba? undrade jag med anledning av brassens show i omklädningsrummet efter Gamla Ullevi-guldet.

Nej det får spelarna inte göra så här tätt inpå match (Gefle på söndag). AIK har full koll på vad spelarna gör, de får framför allt inte dricka nu, fick jag veta (vad säger Kenny Pavey!?).

Nu är frågan…är allt detta sant?

Det är det faktiskt, och den här gången tog jag en bild…

…vilken filmen är?

The Messenger med John Malkovich.

(Ni vet var ni kan hyra den i morgon).

Det blev en tung natt. En fråga behövde svar. Vände och vred på mig timme ut och timme in. När jag äntligen grubblat klart och tagit mitt beslut var klockan fem på morgonen. Fåglarna hade börjat kvittra utanför och fan vet om de inte sjöng ”Alla heter Glenn i Göteborg” också.

Skön intervju med Xavi i Sportbladet i dag. Fröken Frändén undrar:
Du fyllde 30 nyss, ingen 30-årskris man kan vänta sig?
– Ha ha, när fyller du? Nästa år? Äh, det är bara kvinnor som tror att ni blir gamla för att ni fyller 30. Det är bara ännu ett år. 

Jag måste ge Xavi fel här. Efter att jag fyllt 30 tog det fyra månader innan jag stod upp rak igen. Mer Xavi i nästa Laul Calling.

…när jag trodde att de tystnat, tror ni att de klämde i med ”Alla rensar fisk i Göteborg”?

Ingen Zlatan i morgondagens el Clásico. Finns det kanske en viss mättnad i Barcelona efter supermatcherna i Champions League? Å andra sidan är el Clásico inte matchen där spelare känner sig mätta.

…som inte detta vore nog, strax innan det ljusnade: ”Alla vill ha sex med Håkan Mild” som en kraftfull slutkläm.

Går man in på TV-kanalens Fotbollshemsidas avdelning för Damallsvenskan hittar man fjolårets tabell där alla lag spelat noll matcher. Men den kanske uppdateras i helgen efter omgång två?

Dagens mest omtalade intervju här på Sportbladet hittar vi på svenskafans.com. På 13 frågor lyckas Fitness såga Simon Bank och hans kära Kinna i åtminstone två svar. Sådant gillar vi.

…trodde jag i alla fall. För när jag precis hade somnat väckte fågeljävlarna mig med ”Alla suger näbb i Göteborg”.