Nånstans måste man ju beundra målvakten Silvio Dulcich i Aurora som gick till attack mot ett tiotal kravallpoliser utrustad endast med en hörnflagga. Bara i Bolivia, barn, bara i Bolivia eller hur är det talesättet går?

Årets nomineringar till Guldskölden på svenskafans.com damp ner i dag. Jag konstaterar med viss bitterhet att jag har tappat min plats i den tyngsta kategorin, Sveriges bästa sportjournalist alla kategorier, där jag faktiskt klämde mig in i fjol. Inte ens i kategorin Sveriges bästa programledare finns jag med, men det kanske har sin naturliga förklaring. Däremot gör jag upp om segern i Sveriges bästa sportbloggare tillsammans med Ledstjärnan, Rydström, Niva och Birro.

Johan Mjällbys och Magnus Hedmans öppna brev var bra. Oavsett vad som nu skett kring Ola Andersson…några direkta ”hotbevis” har ju faktiskt inte presenterats…är det bra att tunga profiler tar tydlig ställning mot hot och våld. Och är det inte illa nog att delvis maskerade män tar sig in på en presskonferens och skanderar ramsor. Är det ett klimat vi vill ha? Sedan kan man fundera över vår förbundskaptens inställning i frågan när han antyder att det bara handlade om ”fem-tio tonåringar”. Hade det varit annorlunda om det varit ”fem-tio 30-plussare”? Jag vill minnas att det blev upprörda känslor bara när Filip&Fredrik dök upp på en landslagspresskonferens och ställde ovidkommande frågor om medellivslängden i världen.

…för övrigt beskriver Stuart Baxter bra vilken situation styrelsen genom en rad märkliga beslut försatt AIK i. Jag tänker gå vidare på det temat i fredagens Laul Calling.

…anledningen till att jag inte direkt köper den hotbild som beskrivs kring Ola Andersson är att den känns lite för välregisserad:
1. Pressmeddelande om Charlie & Norling. 2. Presskonferens med ordförande Bystedt ”vi har fullt förtroende för Ola”. 3. Kraftiga reaktioner från supportrar. 4. Nytt pressmeddelande. 5. Rubrikerna ”Ola avgick efter hot”.
Vi får väl se vad som framkommer, men som sagt; att tunga spelarprofiler tar tydlig ställning mot hot och våld är aldrig fel.

Först lite AIK. Att förre chefsscouten Björn Wesström tar över som sportchef stärker tesen om att det är ungdomsansvarige Leif Karlsson som är någon slags spindel i nätet i AIK:s nya fotbollsorganisation. Både Mikael Stahre och Wesström beskrivs som ”Karlssons pojkar”. Den 56-årige ur-AIK:aren sägs dock vilja verka utan att synas, men det kanske är dags att intervjua honom om Gnagets nya fotbollsvision?

Ingen Martin Olsson i A-landslaget…det var väntat…han är trots allt bara 20…däremot sa Roland Andersson en intressant sak om att ”fortsätter Martin spela i Premier League är han väldigt aktuell snart” och det lät som att Roland menade det. Jag tror vi får se Olsson redan i februari mot Österrike om han fortsätter spela ordinarie i Blackburn. Dessutom utvärderas han ju i U21-landslaget.

Apropå U21: kul att Gabriel Özkan är tillbaka. Helt klart en man för landslagets januariturné om han håller sig frisk.

Men nu handlade det alltså om Holland. Rasmus Lindgren, Petter Andersson och ViKtor Elm får chansen, det finns inget att klaga på där. Jag är heller inte jätteupprörd över att Jonas Olsson inte kom med, det är samma mittbackstyp som Sverige redan har tre av i truppen. Andreas Granqvist representerar en lite annan, spelskickligare, typ. Rätt att fortsätta satsa på honom så får vi se om det ger utdelning.

Många har önskat det, och den här gången kommer Marcus Berg att få speltid, minst en halvlek. Gråskallen valde att lyfta just Berg både en, två och tre gånger under presskonferensen, det tyder på att Berg kommer att få en rejäl chans. Johan Elmander är ju petad på grund av ”för dålig form”. Den kändes tuff men betyder antagligen inte ett skit. Elmander är tillbaka när det drar ihop sig i mars.

…Zlatan är med i truppen, men jag är som sagt beredd att sätta en hel del stålar på att han inte spelar många minuter i den matchen. Jag skulle bli förvånad om han ens åker till Amsterdam.

Henrik Larsson är tillbaka, Henrik Larsson är lagkapten och Henrik Larsson fortsätter troligen även nästa säsong…det var vad som sades om Henke. Henke brukar ju alltid göra tvärtemot vad alla tror, så då slutar han väl efter landskampen mot Holland?

…nej, det tror jag faktiskt inte.

Sammanfattningsvis en ganska rolig trupp för en rätt kall match.

Vad hände mer då?

Jodå, enligt Roland är det 4-4-2 som är Sveriges spelsystem framöver. 3-5-2 kan plockas fram någon gång då och då…när det eventuellt passar bättre…men 4-4-2 är vad som gäller eftersom spelarna känner större trygghet då. Tack för det.

Förbundskaptenernas passning till media bestod den här gången av att förklara anledningen till Zlatans friska knä – han spelar två gånger 90 minuter varje vecka – med att han fick vila den där omdiskuterade matchen mot Frankrike. Jag vet inte om någon mer i salongen köpte det.

Jag avstod kanelbullarna (TV-inspelning på torsdag) och råkade oavsiktligt stjäla ett papper av generalsekreterare Sune Hellströmer. Hoppas han inte har gjort något konstigt med det.

Nu lämnar vi AIK för den här gången och blickar fram mot dagens presskonferens på Råsunda – förbundskaptenernas.

En förvisso rätt ointressant träningslandskamp mot Holland ska spelas, men jag hoppas att vi får se en landslagsdebutant – Blackburns vänsterback Martin Olsson som spelar hyfsat ordinarie i Premier League. Vi har hyllat honom en del i Laul Calling, ett program som han dessutom följer (visade det sig i den intervju Wennman den Store gjorde med Olsson i helgen).

…tyvärr tror jag att Gråskallen anser att Olsson är för ung. killen är ju trots allt 21.

Som vanligt ropas det på Rasmus Lindgren och visst. varför inte, om han nu behagar dyka upp den här gången. Jag har inget emot Lindgren men har sett för lite av honom för att ställa mig i hyllningskören, det får jag göra senare i så fall.

Petter Andersson har jag däremot talat mig varm om och det vore olyckligt om Gråskallen inte ger både honom och Victor Elm chansen den här gången.

Vad har vi mer…Albin Ekdal känns för tidigt, Rasmus Elm och Robin Söder också…däremot borde Jonas Olsson få visa upp sig, tycker jag, West Bromwich-mittbacken har gjort sig förtjänt av det.

Rajalakso? Nja, inte den här gången. Heller. Och Henrik Rydström får nog vänta till januariturnén.

Zlatan kommer att vara med i truppen, men jag är beredd att sätta rätt stora pengar på att han inte kommer till spel när det väl är dags. Gråskallen hinner säkert fundera ut någon lämplig bortförklaring som handlar om allt annat än att lilla Sverige inte klarar att stå emot de stora klubblagens krav.

Återkommer med en rapport om presskonferensen senare under dagen.

Om missnöjet med Ola Andersson övergick från muntliga protester till våld och konkreta hot finns det inget positivt med det, det ska bara fördömas och förkastas. Fans ska inte springa in på presskonferenser och skandera ramsor. Fans ska framför allt inte avgöra hur en fotbollsklubb organiseras, det ska den av medlemmarna/aktieägarna valda styrelsen göra. Sedan kan fansen kritisera styrelsen, men om styrelsen nu anser att deras beslut är bäst för klubben får de gälla fram till nästa årsmöte/bolagsstämma.

Men.

Vad en styrelse i en klubb som AIK måste göra, om man nu planerar personella förändringar man vet kommer skapa stor upprördhet, är att förklara läget, upp med informationen på bordet, motivera besluten, förklara hur tankarna gått, orsak verkan. Detta verkar ordföranden Per Bystedt inte alls ha begripit och hur han kan vara så korkad övergår mitt eget förstånd.

Det sätt AIK-styrelsens skötte det här på, gör de indirekt ansvariga för det sätt extramfansen reagerade på. Sedan är det givetvis extremfansens handlingar som ska fördömas i första hand, men om jag vore supporter och fått så knapphändig information om vad som sker i min klubb hade jag också blivit rasande. Jag hade dock aldrig hotat någon, så gör man inte i ett civiliserat samhälle.

…om det nu verkligen var så att Ola avgick på grund av konkreta hot, det är väl mest spekulationer om det.

Till sist; ett intressant uttalande från avgående VD:n Charlie Granfelt:
– Ola gjorde det han trodde var bäst för AIK, och han var övertygad om att Mikael Stahre var rätt man för klubben. Men som läget blev kände han att Stahre hade en större chans utan att vara utpekad som en marionett till Ola.

…Ola avgick alltså inte alls på grund av hot, utan beroende på vad jag skrev på min blogg under eftermiddagen? Det låter som en efterhandskonstruktion. Sådan makt har jag knappast.

…då lämnar AIK:s sportchef Ola Andersson in. Om det nu var Ola som rekryterade Mikael Stahre – den normala gången i en fotbollsklubb och troligt eftersom det skedde i augusti – är detta beslut ännu konstigare.

AIK har alltså direkt eller indirekt skickat iväg VD:n samt sina två högsta fotbollschefer – sportchefen och chefstränaren – och ersatt dessa med en mer eller mindre oprövad man från Väsby. Detta för att en femteplats är för dåligt och utan fler förklaringar. Vad väntar styrelsen sig av kommande säsong?

Vem är hjärnan bakom vad som sker i AIK på den sportsliga sidan? Det är ju knappast ordföranden Per Bystedt som enligt en gammal AIK-profil jag talade med häromdagen ”knappt vet hur det luktar i ett omklädningsrum”. Det ryktas om ungdomsansvarige Leif Karlsson som jag var inne på tidigare. En man som sägs vilja verka utan att synas.

AIK-styrelsens sätt att sköta detta blir hur som helst bara en större och större parodi. Man kallar till presskonferens utan att ge några svar, smyger in några lögner, två timmar senare meddelas via pressmeddelande att sportchefen också försvinner. Nytt allsvenskt rekord?

Tacka vet jag Kalmar.

AIK:s styrelse har presskonferens och deras svar imponerar inte. Att VD:n Charlie Granfelt får gå motiveras med att bolaget inte nått upp till sina mål. Jag antar att man syftar på de ekonomiska målen. Men i delårsrapporten konstareras att det är det sportsliga bakslaget som är orsaken till minusresultatet. Så frågan hänger i luften: skulle VD klivit in och krävt att spelare skulle säljas för att rädda ekonomin, med resultatet att tränaren fått ännu sämre förutsättningar att uppfylla de sportsliga målen? Som jag spekulerade i tidigare – VD:n Charlie Granfelt har offrats för att blidka fansen och så agerar bara en svag styrelse som inte klarar av att motivera sakskälen.

Dessutom tror jag inte att ordföranden Per Bystedt håller sig riktigt till sanningen. Han säger att Mikael Stahre ringdes upp i går natt – och så kanske det var – men det har givetvis varit bestämt ända sedan konkurrenten avslöjade det i början av augusti. Vem tror Bystedt att han lurar?

Något svar på VARFÖR Rikard Norling får sparken hittar jag alltså inte i rapporterna som kommit, men givetvis är det en förlorad maktkamp med sportchefen och styrelseledamoten Ola Andersson som nu får in en marionett i form av oprövade Mikael Stahre. Men om Andersson nu också slutar, vem borgar då för den sportsliga kontinuiteten i en styrelse som i princip saknar fotbollskompetens? Anderssons timeout låter som ytterligare en Bystedt-rövare (när fansen lugnat sig är han tillbaka), och är den inte det, är allt ännu sämre skött.

…om det nu inte är någon annan, bakom kulisserna, som drar i trådarna, som ritat ”det nya AIK som ska satsa på ungt och eget”, till exempel ungdomsansvarige Leif Karlsson. Men i så fall, upp med det på bordet.

Att Rikard Norling till slut fick lämna kommer inte som någon större överraskning om man följt hur snacket gått.

Däremot blev jag förvånad över att VD:n Charlie Granfelt offras. Den enda anledning jag kan ana är att styrelsen vill blidka fansen som valt att ta Norlings parti. I och för sig är ekonomin åt skogen vilket faller på VD:s ansvar, men som det påpekas i senaste delårsrapporten läggs skulden på uteblivna sportsliga resultat (publikintäktsbortfall) snarare än ökade kostnader. Det ska bli spännande att höra styrelsens motivering.

Att Norling ersätts med den helt oprövade Mikael Stahre är inte heller överraskande om man ser till vad som sagts och läckt ut, däremot märkligt och fortfarande återstår frågan varför? Min slutsats är att det ligger väldigt mycket sanning i maktkampen mellan Norling och sportchefen Ola Andersson. Andersson vann och har anställt en marionett som blir ansiktet utåt för klubbens satsning på yngre spelare. För jag antar att det är sportchefens jobb att rekrytera tränare och styrelsens att utse VD?

AIK:s agerande i dag innebär inte att turbulensen kring klubben minskar, tvärtom. Det ska bli intressant att se vilket stöd styrelsen, sportchefen och den nye chefstränaren har vid några inledande förluster 2009. Utrymmet för misstag är ytterst begränsat.

Hur man än vänder och vrider på det har styrelsen skött tränarfrågan amatörmässigt. Uppgifter om att Norling skulle sparkas och att Stahre skulle ta över läckte ut redan i början av augusti – dagens händelseutveckling visar att konkurrentens uppgifter var korrekta och att beslutet fattades redan då. Ett beslut som ställde till förvirring och förstörde delar av årets säsong och därmed, indirekt, bäddade för det dåliga ekonomiska resultatet. En kompetent styrelse hade aldrig försatt sig i den situationen, men lösningen blev att sparka två av sina tyngsta anställda.

Guldfirandets roligaste text läser jag faktiskt hos konkurrenten. Det är en liten notis apropå vad Henrik Rydström sa i TV4:s direktsändning om att Pontus Wernbloom gjort med SM-pokalen (jag behöver kanske inte påminna…).
Wernbloom kommenterar det hela med ett hemlighetsfullt garv och konkurrentens lilla notis avslutas med att förbundets generalsekreterare Sune Hellströmer uttalar sig:
– Jag har svårt att förstå varför de säger sådana saker, muttrar Hellströmer och det samtalet hade man onekligen velat höra.

…för övrigt har konkurrenten en underbar bild där Petter Wastå ger champagne till en häst och Rydström lyfter en get med en cigarr i mungipan med Elm sprejar guldfärg på ett annan stackars get, humor.

Så här gick det när Sveriges sportjournalister tippade allsvenskan. Bara att ta nya tag till nästa säsong.

…själv överskattade jag framför allt AIK, Djurgården och Norrköping, hade Kalmar fyra samt underskattade Örebro och…som vanligt…Gais. Så här såg min tabell ut i april.

Örebro är den största överraskningen i årets allsvenska, trodde aldrig deras offensiva satsning skulle hålla, men ÖSK har gjort en beundransvärd säsong och den där finländaren som till slut anställdes, Sixten Boström, som man först undrade om han kom från Mars eller Pluto, har varit genialisk i det tysta.

Kalmars SM-guld – analysen gjorde jag förra veckan – är framför allt en underbar knäpp på näsan på de dryga storklubbarna – jag tänker på AIK, Malmö, Djurgården och i viss mån Hammarby och Helsingborg – som samtliga tappat fotfästet med stängda träningar och omklädningsrum, hemliga telefonlistor, onödigt otrevliga översittatarattityder från klubbföreträdare.
Kalmar visade att man inte behöver krångla till saker mer än nödvändigt och jag hoppas att det inte är någon slump att allsvenskans tre öppnaste toppklubbar slutar etta, tvåa (Elfsborg) och trea (Blåvitt).

Kommande veckor blir intressanta, framför allt i Malmö, Djurgården och AIK. Rikard Norlings öde ska avgöras, precis som Siggi Jónsons/Paul Lindholms. I MFF – plockas Patrik Andersson in i organisationen och vad händer med herrar Madsen & Borg? Jag är inte säker på att sista ordet är sagt där, även om svaret kan komma att dröja ett tag.

Ljungskile har fortfarande chansen att klara sig kvar och nu när racet står mot Brommapojkarna i stället för Gif Sundsvall, då hoppas jag att LSK klarar det.

Ni har efterlyst diskussionen, nu fick ni den, vad säger ni? Var det rätt att ta upp fotbollsjournalistik till diskussion i Laul Calling och göra en internationell jämförelse – eller skiter ni riktigt fotbollsintresserade egentligen i det?

Fick börja dagen med att hitta nån jävel med domkraft och när de givna alternativen föll bort klev Aftonbladets fotograf Jimmy Wixtröm fram. Domkraft, fälgkors och några minuter senare var saken klar – nu har Vesslan åtminstone ett vinterdäck. Resten byter vi någon annan dag. Jimmy Wixtröm – en svensk hjälte.

Storyn om att Helsingborg betalade en afrikansk klubbpresident 220 000 euro i cash för Adama Tamboura är oslagbar. Skatteverket upptaxerar Tamboura med 422 353 kronor (innebär att han ska betala ytterligare 191 169 kronor i skatt). De 422 353 kronorna fick Tamboura av klubbpresidenten vilket uppdagades eftersom denne man fastnade i tullen på Nice flygplats. Jag upprepar…en oslagbar story som Kanien grävt fram.

Helsingborg – det nya Blåvitt? Nä, så illa är det inte, men försöket med att hävda att Rob Jansen inte är Henrik Larssons agent för att spara någon miljon lurar i alla fall inte mig.

Veckans Laul Calling ser ni här, nu ska jag ta helg.