Snappade upp lite intressant skvaller i efterdyningarna till Sverige-Argentina:

Tydligen var de argentinska spelarna och ledarna besvikna, de trodde att motståndet skulle vara bättre. Enda gången de ansåg sig behöva ta i lite, var när Sverige kvitterade till 1-1. I övrigt gick de på halv maskin hela matchen (och gjorde alltså tre mål och kom till sju frilägen).

Zlatan hade pratat med Lavezzi efteråt och uttryckt något i still med:
– Tråkig match. Vi fick ju inte låna bollen.

Stämmer ganska bra med den bild jag hade även om resultatet ser hyfsat ut i historieböckerna.

Min krönika om Anders Svensson mest läst på sajten i dag och flitigt kommenterad, ämnet berör och tonen är diskuterande, bra så. Som vanligt blir det en del missförstånd trots att jag försökte vara tydlig: jag påstår inte att Anders ska kastas ur landslaget efter en landskamp mitt under hans försäsong. Nej, min poäng är att kombinationen av en något trögare Anders och en lite vassare Rasmus Elm är att vi såg ett tronskifte på Friends Arena – jag ser numera Elm som Sveriges bärande kraft centralt på mittfältet. Det måste bli på någons bekostnad och det är knappast Kim Källströms. I sommar finns inget mästerskap att ta hänsyn till så det är klokt att tronskiftet sker nu. Anders har så klart en gjuten plats i truppen (om han vill) men det kommer att bli allt svårare att motivera varför han ska gå före när namn som Albin Ekdal knackar allt hårdare på dörren.

Ett rykte: Jorge Ortíz (minns ni honom?) sägs vara sugen på att återvända till Stockholm. Har AIK koll på den?

Debatten om näthat pågår med kraft och jag tror att uppmärksamheten kan leda till något positivt. Ju mer strålkastarna riktas mot de män som skriver att kvinnor ska skändas och våldtas, desto mer måste det ta emot att vräka ur sig dyngan. Men att det skulle ta sådan tid innan fenomenet uppmärksammades brett? För fyra år sedan var jag en av de första att påpeka eländet och sedan dess har klimatet blivit värre och värre.

…ja, jag vet att Aftonbladet har kommentarer under artiklar där nivån ibland sjunker under minus. Min inställning – den delas inte av min arbetsgivare men jag har rätt att ha en åsikt – är att kommentarerna ska skötas som vi sköter dem på bloggarna där allt modereras på förhand, inget släpps igenom osett. Det är naturligtvis en process som kräver stora resurser men då får det göra det, tycker jag.

Veckans Bollklubben är inspelat och jag måste säga att det kan vara vårt bästa program hittills. Fick en intressant reflektion på Twitter där en trogen tittare undrade varför duellen med Glenn Hysén inte var med? Det måste vara första gången någon klagar på att reklamen s a k n a s. Laul vs Hysén är reklam för spelbolaget Unibet.

…jag borde kanske byta till reklamansvarig för TV4, tänk vilket lyft för kanalen när tittarna skriker efter reklam i stället för tvärtom.

Men Bollklubben var det ja…bara en sådan sak som att Björnligan får speltid, titta gärna!

Jag tecknar den stora bilden av Sverige-Argentina 2-3 i en krönika här.

Några reflektioner som inte hanns med:

Anders Svensson gjorde ett grovt misstag redan efter tre minuter när han slog en boll rakt i gapet på en motståndare i oattackerat läge. Det bäddade för Argentinas tidiga ledningsmål. Och Anders såg väldigt långsam ut när Di Maria susade förbi och serverade Agüero till 2-1. Utöver det svarade han för ett par öppnande passningar och var inte sämre än någon annan men jag tror inte att insatsen som helhet stärker hans chanser att få Erik Hamréns förtroende i VM-kvalet mot Irland. Utvecklar detta i en krönika i morgondagens papperstidning.

Martin Olsson knep Leo Messis tröja. Alexander Kacaniklic försökte norpa den men Olsson tog tillbaka den. Eller nåt.

Smart av Rasmus Elm att byta hörn.

Var med i Lotta Bromés P4 Extra före matchen och tippade där ”4-1 eller 4-2 till Argentina”. Resultatmässigt gjorde Sverige alltså en bättre insats än jag trodde på förhand men Argentina slog av på takten ordentligt i andra halvlek. Och de hade trots allt sju frilägen totalt.

Sportbladet var matchsponsor och delade ut pris till matchens lirare. Alexander Kacaniklic för Sverige köper jag, Leo Messi för Argentina…nja. Messi hade många enkla bolltapp och så himla mycket gjorde han ju inte framåt. Nu var det inte vi journalister som stod för bedömningen utan vårt marknadsfolk. De ville kanske få chansen att skaka hand med världens bäste?

…jag gillade Di Marias första halvlek. Ofta han som satte fart framåt i Argentina.

Sveriges taktik att i princip bara täcka yta, inte stöta, kan diskuteras. Det såg märkligt passivt ut.

…dock inte från Andreas Granqvists sida. Att DET livtaget på Messi i första halvlek inte gav gult, det är en gåta.

Pontus Wernbloom fick Sveriges enda varning. Ingen högoddsare direkt.

Att en supporter tar sig in på planen har hänt i större matcher än den här. Men att det tog så lång tid för vakterna att reagera är en skandal. Nu ska man inte måla fan på väggen men tokstollen hade hunnit strypa Messi med skosnöret om han velat innan någon var framme och lyfte bort honom. Naturligtvis inte bra för SvFF:s rykte som arrangör och direkt pinsamt med tanke på att förbundet hämtar in pengar från de svenska klubbarna när liknande saker sker i till exempel allsvenskan.

Jag blev av mina glasögon efter matchen. Hur det gick till vet jag inte riktigt men borta är de. OBS! Det var efter matchen så analysen kan inte skyllas på det. Däremot eventuella stavfel i det här inlägget.

Det blev den väntade startelvan…

Isaksson
Lustig, Granqvist, J.Olsson, M.Olsson 
Svensson, Källström
Larsson, Ibrahimovic, Kacaniklic
Hysén

…och en intressant detalj att hålla ögonen på i kväll är Anders Svensson. Han petades i EM-premiären, gjorde sedan ett bra inhopp mot Ukraina och spelade från start mot England och Frankrike där han tillhörde de bättre på planen.

Under hösten var Anders ändå petad i de viktiga matcherna, nu spelar han från start mot Argentina, ett beslut Erik Hamrén har motiverat mellan raderna med att Rasmus Elm inte är redo för 90 minuter (nedtränad).

Emellanåt har det verkat som att Anders är petad för sin ålder, att Hamrén vill genomföra en generationsväxling på den positionen. Det handlar också om Hamréns offensiva spelidé, Anders är i dag en defensiv mittfältare.

Men jag är nyfiken på vad som händer om Anders gör en ny ”EM-insats”, det vill säga sätter positionsspelet och styr tempot i egna spelet perfekt.

Kommer han ändå att bänkas när det blir allvar mot Irland i VM-kvalet om en dryg månad?

Och vad händer med Anders landslagskarriär om det visar sig att Hamrén har varit något på spåren, att åldern börjar ta ut sin rätt? Att han inte hänger med? Är det tack och hej då?

Utöver att Sverige behöver göra en insats där försvarsspelet sitter bättre än det gjort tidigare (prio ett är att utvecklingen går framåt) kommer jag att hålla ett extra öga på Anders Svensson i kväll.

Det är viktigare än vad Leo Messi och Zlatan Ibrahimovic nu än råkar hitta på i denna jippomatch.

PS Vår fotbollstokige videoexpert Marcus Walkin har fixat uppvärmningen: här har ni sammandraget från det klassiska VM 2002-mötet som jag också skriver om i dagens tidning.

Så verkar då morgondagens startelva ramlat på plats och den ser ut som följer:

Isaksson
Lustig, Granqvist, J.Olsson, M.Olsson 
Svensson, Källström
Larsson, Ibrahimovic, Kacaniklic
Hysén

…Johan Elmander har problem med ett lår och linkade av träningen, han spelar inte i morgon.

Och eftersom Zlatan Ibrahimovic bara kommer att spela 45 minuter (ligamatch redan på fredag) verkar det som att Sverige får avsluta mot Argentina med Tobias Hysén och Mathias Ranégie på topp.

…eller har Erik Hamrén en revolutionerande plan även för hur denna match ska avslutas?

Skämt åsido, nog hade det funnits sportslig anledning att ha med en Alexander Gerndt eller en Samuel Armenteros i truppen.

På presskonferensen sa Zlatan att han inte håller med om resonemanget jag och andra har lyft, att tajmingen för en match mot en världsnation som Argentina kan ifrågasättas:

– Jag tycker det är bra att möta Argentina, mycket bra för landslaget och hela svenska folket. Att få möta de bästa lagen i vänskapsmatcher, då får man känna av kvaliteten.

…vad gäller Argentinamatchen sa SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson i går till Fitness:
– Det är viktigt att vi kan bjuda våra supportrar på det bästa som finns. Att vi kan möta de här tre stornationerna beror på vårt samarbetsavtal med Kentaro. Det är Kentaro och Philippe Huber som har kontakterna med de här tre nationerna.

Snacka om flört! Har förhandlingarna om ett nytt tv-avtal börjat, alltså?

Zlatan uttalade sig vidare om den nyligen upprullade spelskandalen (”Hoppas att det inte är sant för det tillhör inte fotbollen”), han fick en rolig tv-spelsfråga från Lilla Sportspegeln där Zlatan avslöjade att sonen Maxi lagt beslag på familjens tv-spel (”Fast jag har köpt en ny konsol som jag har i mitt rum”) och han berömde Lionel Messi (”Individuellt den bäste spelaren i världen”).

Zlatan avslutade med att svara på en fråga om senaste mötet med Argentina (1-1 i Japan VM 2002):
– Jag minns att Anders Svensson satte en frispark. Jag satt på bänken och njöt av frisparken. Det var som en saga.

…apropå Svensson, som nu ser ut att få spela från start i morgon kan jag inte låta bli att fundera över om detta är ett test med hög insats? Det har ju varit lite fram och tillbaka med Anders, själv vill han känna att han tillför något och inte åka med som en ”lagpappa” – morgondagens prestation kan ge en fingervisning om landslagsframtiden för Anders.

Därav Hamréns lilla tvekan kring startelvan, tror jag: han skulle fundera över natten på om Rasmus Elm ska starta eller inte, annars är den klar till tio elftedelar (se ovan).

…det var mot Argentina det tog fart på allvar för Anders – ska cirkeln slutas mot samma motståndare knappt elva år senare?

När den nya nationalarenan ska fyllas till sista plats blir det sportsliga sekundärt.
Svenska Fotbollförbundet (SvFF) betalar 6,5 miljoner kronor för en motståndare som riskerar att krossa den svenska backlinjens redan sargade självförtroende totalt inför VM-kvalet mot Irland i mars.

För många är Sverige-Argentina nu på onsdag en fest och en chans att se fenomenet Lionel Messi, 25, med egna ögon på nybyggda Friends Arena. Messis medverkan finns till och med reglerad i avtal:
* Argentina med Messi på planen kostar SvFF 6,5 miljoner kronor.
* Skulle Argentina spela utan Messi blir det billigare för förbundet, då sjunker kostnaden med en dryg miljon.
Ett upplägg som – rent principiellt – smakar illa då det innebär att den argentinska förbundskaptenen Alejandro Sabella måste spela med Messi, annars går hans förbund miste om miljontals kronor.
I praktiken får det inga konsekvenser då en frisk Messi förstås har en given plats i Sabellas startelva, som lagkapten i ett tremanna-anfall till höger om Gonzalo Higuaín och Sergio Agüero.

Men det är under dessa förutsättningar Argentina är här: den svenska, fotbollsintresserade allmänheten ska vallfärda till Friends Arena och något bättre dragplåster än världens bästa fotbollsspelare finns så klart inte.

Matchen är samtidigt genrep inför Sveriges VM-kval mot Irland i mars men sportsliga hänsyn väger i sammanhanget lätt.
Det naturliga vore en motståndare vars spel påminner om Irlands, för att förbereda sig på bästa sätt.
Irland och Argentina har få eller inga gemensamma nämnare.
Den stora frågan är hur Sverige påverkas av en ny kölhalning à la 0-3 mot Brasilien eller om första halvleken mot Tyskland upprepas?
Bristerna i det svenska försvarsspelet avslöjades gång på gång under 2012 – inför EM, under EM och efter EM. Jag har svårt att tro att Andreas Isaksson och fyrbackslinjen numera kliver in i landskamper med känslan att de tillsammans bildar en svårgenomtränglig försvarsmur.

Att defensiven kläs av ytterligare en gång har få uppsidor, framför allt om det sker i ett VM-kvalgenrep. Alla som har sysslat med fotboll vet att självförtroende är en viktig nyckel bakom framgång.
Mot resonemanget går att invända att ett bra resultat ger Sverige en boost. Visst, vi kan hoppas och drömma.
Problemet med att möta Argentina är bakgrunden och tidpunkten.
På gårdagens presskonferens beskrev Erik Hamrén känslorna inför matchen som ”skräckblandad förtjusning”:
– Om du inte har en riktigt bra dag kan det bli många mål i baken, sa förbundskaptenen.

Att SvFF, med fjolårets 19 insläppta landslagsmål färskt i minnet, gamblar med en sådan utgång även i genrepet förklaras bäst med att sportsliga hänsyn har fått ge vika när den nya nationalarenan ska fortsätta att säljas ut till sista plats.
Om Erik Hamrén hade fått bestämma helt själv, tror jag inte att han skulle valt Argentina som motståndare.

Det är så många som kommenterar det som händer nu. Jag tänkte dra lite om vad som hände då.

Augusti 2002. Manchester United besöker Ajax på Amsterdam Arena i en träningsturnering. En yngre David Beckham mot en ännu yngre Zlatan Ibrahimovic.

Efter en dryg halvtimme rivs Zlatan omkull av Rio Ferdinand, och Mikael Silvestre är där och gruffas, Zlatan gör en huvudrörelse och David Beckham skyndar till – som plötsligt blir väldigt upprörd.

Vad hände?

När domaren blåser för halvtidsvila skäller Beckham ut Ibrahimovic hela vägen till spelargången, Zlatan sträcker fram handen, Beckham vägrar ta den.

Efter matchen (Ajax vann med 1-0, Zlatan gjorde målet) undrar Sportbladets expert på skånska som är på plats som reporter vad allt handlade om?

– Han sa något personligt och nedsättande om min familj. Sånt kan jag aldrig tolerera, sa David Beckham.

Zlatan tog det hela med ro:

– Beckham är en ledare på planen så det var därför som la han sig i det. Det blir alltid en massa tjafs i såna situationer.

Men vad sa Zlatan egentligen? Tja, om han nu sa något ”nedsättande och personligt” om Beckhams familj lär det knappast varit lille Brooklyn han gav sig på, snarare frugan Victoria. ”Go home and fuck your Spice Girl”? Nja, Zlatan kan bättre än så, vad tror ni, bästa förslaget vinner ett Bollklubben-pannband valfritt nummer 1-99.

Vi visar situationen i dagens avsnitt av Bollklubben där Erik Niva berättar hur Zlatan senare citerades av en bosnisk tidning och till den ska ha sagt:

– Jag skulle aldrig byta tröja med Beckham. Jag respekterar honom inte men så är jag heller ingen mannekängtyp som han är.

Det låter så klart annorlunda nu. Det är så klart annorlunda nu. Pojkarna har blivit män. En av männen är en av världens bästa fotbollsspelare, den andre är världens mest kände fotbollsspelarvarumärke.

Men…det är klart man undrar som vår Bollklubbsgäst Erton Fejzullahu så träffsäkert satte fingret på:
– Tror du verkligen Zlatan släpper frisparkarna till Beckham?

Han borde kanske göra det. Jag tror fortfarande på den där högerfoten, även om värvningen i grund och botten handlar om något helt annat. Jag vill tro att Beckham fortfarande kan leverera på PSG:s mittfält men det kanske bara är jag som är nostalgisk.

Här har ni veckans Bollklubben och ja, Erton berättar om sin YOLO-tatuering. Dessutom betygsätter han Zlatans och Chippens ryggtavlor, håll till godo:

Trupputtagningen mot Argentina var ovanligt intressant, framför allt för att få svar på hur förbundskapten Erik Hamrén skulle lösa situationen på forwardssidan.

Utöver de ordinarie Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander är det nämligen väldigt tunt, och det är inte säkert att det ser så mycket bättre ut inför VM-kvalet mot Irland 22 mars. Alltså en position Sverige snabbt kan få kris på, så hur skulle Hamrén resonera?

Han valde Mathias Ranégie (som totalt spelat fyra minuter med Udinese i år) och Tobias Hysén (som inte imponerade nämnvärt under januariturnén). Om Ola Toivonen och John Guidetti inte är tillbaka till VM-kvalet mot Irland är det alltså Ranégie och Hysén som står först i kön bakom Zlatan och Elmander.

Det är så vi får tolka det.

Vad hade Hamrén för alternativ? Spelaren som borde ha gått först – rent sportsligt – är Alexander Gerndt. Han har gjort det bra i landslaget tidigare och är ordinarie i FC Utrecht i holländska ligan där han gör en del mål och assist (sex mål hittills den här säsongen).

Hamrén hävdade efter presskonferensen att det är ett sportsligt beslut att i stället satsa på Hysén och Ranégie men det tror jag faktiskt inte på. Jag tror att Gerndt väljs bort för att landslaget ska slippa få en debatt på halsen inför en match hemma på F r i e n d s Arena med tanke på att han numera är dömd för misshandel även i Hovrätten.

Vad tror ni?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Det blir också tre halvnya ansikten att lära sig konturerna på igen:

Kristoffer Nordfeldt, en A-landskamp. Ordinarie keeper i holländska Heerenveen. Värd en chans men tveksamt om han slår ut Johan Wiland och Pär Hansson.

Jimmy Durmaz, tre A-landskamper och ordinarie vänsterytter i turkiska Genclerbirligi (skriv det fort om ni kan). Durmaz ”petar” höstens stjärnskott Tobias Sana som tappat startplatsen i Ajax. Hamrén tar som vi vet inga fångar och det svänger fort men visst har Durmaz skrapat ihop till en chans över tid.

Joel Ekstrand, en A-landskamp, ordinarie mittback i Watford, topplag i Championship, testas framför Twentes Rasmus Bengtsson, samtidigt som Daniel Majstorovic inte får någon ny chans. Knappast positivt för ”Maestros” satsning att komma tillbaka till Blågult även om Hamrén hävdade att veteranen fortfarande är aktuell. Ekstrand ska bli genuint spännande att se i landslagsmiljö med tanke på att det finns en öppning på mittbackssidan – men är Ekstrand verkligen ett bättre alternativ än Pontus Jansson på sikt?

Utöver det handlar det om ”the usual suspects”, de som ska göra det i VM-kvalet i år.

…ingen Christian ”Chippen” Wilhelmsson, som sagt. Jag har varit inne på det tidigare, att efter det senaste klubbytet tror jag inte vi får se mer av honom i landslaget. Det här var nog dödsstöten.

Anders Svensson och Adam Johansson (och Hysén då) med från januariturnén. Ingen överraskning med Anders och vad gäller Adam vill Hamrén uppenbarligen få till en konkurrenssituation på högerbacksplatsen där Mikael Lustig har det lugnt och skönt.

1. Scouten Reine Almqvist har problem att hitta rörliga bilder på dagens nordkoreanska landslag. Samtidigt beskriver han Thailands spel som ”framtidens fotboll”.

2. Erik Hamrén informeras om ”världsmästartiteln” – som han lovar att Sverige ska göra allt för att bärga.

3. AIK har flest spelare i januaritruppen – det lag som har det brukar vinna SM-guld tio månader senare.

4. På första presskonferensen motiverade förbundskapten Erik Hamrén varför han valde bort Leo Messi i Ballon d’Or.

5. Jiloan Hamad och Pontus Jansson om hur det är att vara mitt i transfercirkusens öga.

6. Anders Svensson släpper nyheten att han fortsätter i landslaget tills vidare och vill förlänga med Elfsborg över 2014 – plus genomgång av alla spelare i januaritruppen.

7. Stor intervju med Robin Quaison – innan succén.

8. Erton vs Rydström – rond tre.

9. Så kan Sverige starta mot Nordkorea – rutin före talanger.

10. Jakob Johansson beordras att flyga hem mitt under lägret – av Mikael Stahre.

11. Japanen som flög till Thailand – för att träffa Anders Svensson.

12. Inför Nordkorea – det politiska perspektivet.

13. Inför Nordkorea – det fotbollsmässiga perspektivet.

14. Sverige nya världsmästare – Erik Hamrén jublar.

15. Snabbkrönikan om straffsegern mot Nordkorea.

16. Snackisen: den misslyckande ”Panenkan”.

17. Hamad och Jansson ”stoppas” från Argentina-truppen.

18. Krönika om landslaget vs klubblagen.

19. Erton vs Hamad – om YOLO-tatueringen.

20. Startelvan mot Finland – Hamrén ändrar om.

21. Landslaget om Bangura-bomben.

22. Krönikan om Bangura-bomben.

23. TV: Bollklubben s02e01 – direkt från Chiang Mai.

24. Operation: Hansson – så drillas han för att bli nummer ett.

25. Hansson är framtidens målvaktstyp.

26. Quaison hyllas – efter succén.

27. Snabbkrönikan efter segern mot Finland.

28. Sammanfattningen av januariturnén.

…lägg därtill ett tiotal längre blogginlägg, samt ett antal pappersartiklar som inte publicerats på nätet och därmed inte går att länka, och ni har en bra överblick över vad som hände under den här januariturnén.

CHIANG MAI. Så fick till slut Erik Hamrén två fina framtidsbesked under januariturnén.
Tyvärr på ”fel” position.

Tittar man på de två matcher Sverige spelade i King’s Cup stack Jakob Johansson ut i den första mot Nordkorea och Robin Quaison i den andra mot Finland. Båda är unga, 22 respektive 19, och går en fin fotbollsframtid till mötes.

Båda är också innermittfältare vilket inte är lika positivt ur landslagets perspektiv.

Kön till en central plats i Erik Hamréns startelva är lång. Kim Källström, Rasmus Elm, Anders Svensson, Pontus Wernbloom, Samuel Holmén, Albin Ekdal och Oscar Hiljemark är alla före.

Tills vidare får Jakob satsa på att leda IFK Göteborg till framgångar medan Robin Quaison har en U21-landslagsresa att göra. Generationen födda 1992-93 som i höst inleder kvalet mot Tjeckien 2015 ses som den mest talangfulla på många år och Quaison kommer att bilda en mittfältstriangel med Hiljemark och Oscar Lewicki som blir spännande att följa.

Det som talar till Robins fördel är att han kan användas på flera olika positioner, som släpande anfallare eller på en kant. Jakob är centralt mittfältare, eller möjligen mittback. Punkt.

Robin Quaison har en skön tro på sig själv. När det blev straffar mot Nordkorea anmälde han sig direkt till Marcus Allbäck och bad om att få ta en.

Jag gjorde en längre intervju med Quaison härom dagen (hans pappa är från Ghana om ni funderat över namnet) och frågade då om han tänkte förlänga kontraktet med AIK som går ut om ett drygt år (april 2014).
– Jag vet inte, svarade Robin och flinade.
Där har sportchefen Jens T Andersson ett jobb att göra.

Under den dryga veckan i Thailand har Sverige vunnit King’s Cup, lagt beslag på en inofficiell världsmästartitel och försvarat den. Mer går inte att begära resultatmässigt.

Fast just resultaten är underordnade när det handlar om januariturnén vars syfte är att testa spelare som står precis utanför det ”riktiga” landslaget samt låta de största talangerna bekanta sig med Blågult. Några veteraner brukar alltid vara med som övriga kan lära sig av. Den här gången Anders Svensson, Daniel Majstorovic och Tobias Hysén.

Svensson lär vara den enda som kommer med på tisdag då truppen mot Argentina på Friends Arena 6 februari presenteras. Möjligen också målvakten Pär Hansson men Hamrén har informerat de allsvenska klubbarna om att endast spelare som är aktuella för startelvan tas ut.

När det gäller Majstorovic måste Hamrén ta ett beslut – tänker han fortsätta att understödja mittbackens projekt att bli landslagsman igen? ”Maestro” var bra mot Nordkorea, klart sämre mot Finland, möjligen bidrog att han där spelade på högra mittbacksplatsen och inte hans naturliga vänstra. Argumenten för att satsa på 35-åringen är att skulle Sverige få Jonas Olsson eller Andreas Granqvist skadade eller avstängda under VM-kvalet finns då en rutinerad ersättare att kasta in.
Argumenten emot är tre grova felbeslut under en halvlek mot Finland som kunde resulterat i baklängesmål.

Den talang som ligger närmast att komma med i kvaltrupperna är Malmö FF:s Pontus Jansson, 21. En mittbackstyp som är som skapad för Erik Hamréns filosofi om spelande mittbackar. Den omskolade forwarden löser situationer lika bekvämt med fötterna som med huvudet, och det är inte alltid man kan säga det om mittbackar. Jansson är helt klart en spelare med potential att slå sig in i landslaget inom en inte alltför avlägsen framtid.

Samma läge för Jiloan Hamad men det är i så fall inte den här januariturnén som tar honom dit. Han har tränat och förberett sig och laddat och ville så mycket, tyvärr följde han upp den godkända insatsen mot Nordkorea med en underkänd mot Finland. En kombination av överambition och studsigt underlag.

Jag skrev inför årets januariturné att jag skulle bli förvånad om vi fick se ett genombrott à la Rasmus Elm, Emir Bajrami, Oscar Hiljemark och det tycker jag inte heller att vi fick. Jansson och Hamad har varit med tidigare, Johansson och Quaison har som sagt ”fel” position och Erton Fejzullahu behöver upp ytterligare en nivå även om han överraskat positivt i värmen. Frisparken i stolpen i går var värd ett bättre öde.

Många i truppen avfärdade jag samtidigt som utfyllnadsspelare och inget under de här dagarna har fått mig att ändra mig, den domen ligger fast.
Största besvikelsen, även om vi förhoppningsvis kommer att få se mer av honom i framtiden ändå, blev Elfsborgs Viktor Claesson. Men då handlar det också om att förväntningarna var höga.

+++++

++++
Robin Quaison, 19, AIK.
Jakob Johansson, 21, IFK Göteborg.
Pontus Jansson, 21, Malmö FF

KOMMENTAR: Quaison och Johansson svarade för de enskilt starkaste prestationerna under matcherna. Synd bara att båda är innermittfältare, den position det redan är tuffast konkurrens om i landslaget. Men ett bra besked för framtiden. Jansson har imponerat i både match träning.

+++
Anders Svensson, 36, Elfsborg
Pär Hansson, 26, Helsingborg
Tobias Hysén, 30, IFK Göteborg
Niklas Backman, 24, AIK
Erton Fejzullahu, 24, Djurgården
Erdin Demir, 22, Brann

KOMMENTAR: De erfarna spelare gör nästan alltid bra ifrån sig under januariturnéerna och det gäller Svensson, Hansson och Hysén i år också. Niklas Backman gjorde en prickfri insats mot Finland, Erdin Demirs inlägg till 1-0-målet var klass och Erton svarade för mål och skapade chanser.

++
Daniel Majstorovic, 35, AIK
Jiloan Hamad, 22, Malmö FF
Adam Johansson, 29, Seattle Sounders
Simon Thern, 20, Malmö FF
Ivo Pekalski, 22, Malmö FF
Christoffer Nyman, 20, IFK Norrköping

KOMMENTAR: Godkända utan att glänsa, kan man sammanfatta de här spelarnas insatser. Majstorovic och Hamad är aktuella för de ”riktiga” landslagstrupperna i år, Adam Johansson finns tillgänglig om Mikael Lustig skulle gå sönder, övriga hade behövt visa mer.

+
Viktor Claesson, 21, Elfsborg
Alexander Milosevic, 20, AIK
Oscar Jansson, 21, Örebro
David Nilsson, 21, IFK Norrköping
Viktor Prodell, 24, Åtvidaberg
Pierre Bengtsson, 24, FC Köpenhamn
Martin Lorentzson, 28, AIK

KOMMENTAR: Ser förstås hårt ut att underkänna spelare som inte gjorde en minut eller endast kortare inhopp. Men faktum är att på just den här turnén satte de inga eller svaga avtryck. Betyget ska dock inte ses som en stämpel på deras potential, då exempelvis Viktor Claesson och Alexander Milosevic är spännande framtidsnamn.

Jag vet på rak arm inte när det hände senast att ett svenskt landslag ställde upp med en backlinje med fyra spelare från samma klubblag. Så blir det inte mot Finland i morgon – men bra nära.

Martin Lorentzson till höger, Daniel Majstorovic och Niklas Backman centralt – bara Nisse Johansson som saknas för till vänster spelar Erdin Demir.

Som jag varit inne på ett gott betyg och något Gnaget lär ha nytta av när allsvenskan drar i gång.

…även om Elfsborg är allas guldfavoriter just nu efter lånet av Mohamed Bangura.

Men som Backman sa:

– Nyss var det vi, det svänger fort.

Mycket snack om Bangura, förstås. Daniel Majstorovic ryckte dock på axlarna och menade att Gnaget har tillräckligt bra spelare ändå.

Niklas Backman kopplas ihop med Röda Stjärnan som vill låna honom med köpoption. Jag frågade AIK-backen om det som skrivits:
– Jag hörde om det, jag har inte läst det själv.
Vad vet du om det?
– Jag vet att det finns intresse men inte mer än så.
Är du intresserad själv?
– Jag vet inte, jag vet inte vad de har för plan, jag vet väldigt lite för tillfället.

Min vän och kollega Flincks och mitt avslöjande att Malmö FF ”stoppar” Jiloan Hamad och Pontus Jansson från Argentina-truppen blev omdiskuterat. Förbundskapten Erik Hamrén gjorde sitt för att visa att det var galet. Men om man lyssnar exakt på de frågor jag upprepade under presskonferensen – ”Du har alltså inte gett MFF en information om att du inte kommer att ta ut Hamad och Jansson” – så vägrar Hamrén att svara det enklaste och mest naturliga om det inte vore så, nämligen:
– Nej, det har jag inte gjort.

…i stället svävar han iväg om att truppen inte är uttagen ännu.

På tisdag vet vi. Självklart finns en möjlighet att våra källor har fel men något har helt klart varit i görningen. Sedan om det ändras utifrån att vi rotat i det må vara hänt.

Erton Fejzullahu i startelvan igen. Kul. Om Pontus Jansson framstår som den störste talangen i truppen utifrån vad vi har sett hittills är det tveklöst Erton och Jakob Johansson som överraskat mest.

Mininyhet som TT-Skiöld drog fram ur landslagschefen Lasse Richt i dag: Landslaget jobbar på en vänskapslandskamp på Friends Arena 3 eller 4 juni. Motstånd ej klart.

STARTELVAN MOT FINLAND
Pär Hansson
Martin Lorentzson, Daniel Majstorovic, Niklas Backman, Erdin Demir
Jiloan Hamad, Anders Svensson, Ivo Pekalski, Viktor Claesson
Erton Fejzullahu, Tobias Hysén