På plats på Guldfågeln Arena efter en kurvig körning genom de småländska skogarna. Kalmar FF-AIK på schemat, kamratmötet på Gamla Ullevi följde jag via SR:s webbsändning. Radions lokala sändningar är alltid fina att följa, i dag dammade Leman av det gamla uttrycket ”Den hade inte ens en dopad Ben Johnson hunnit” och det var ett tag sedan man hörde.

Såg alltså inte den straff Martin Hansson blåste för IFK Norrköping, men enligt ett samstämmigt Twitter-flöde var den feldömd. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: domarna blåser straff för hands alldeles för ofta sett till hur de själva motiverar att reglerna ska tolkas.

…domarkåren har tyvärr inte fått någon bra start på årets allsvenska. Daniel Stålhammar i går, Hansson i dag. Trist. Bra ändå att både Stålhammar och Hansson direkt erkände sina misstag och bad om ursäkt. Det är trots allt mänskligt att fela.

Nu tänker väl många att ”Nu kommer den där jävla göteborgaren att ändra sig angående att domarna ska få använda TV-bilder vid bedömningssituationer” men se det tänker jag inte göra. Mitt motstånd står fast, nackdelarna är fler än fördelarna. Det är omöjligt att på förhand veta vid vilka situationer ett eventuellt regelbrott gömmer sig vilket innebär att det blir en helvetes massa situationer där spelet ska stoppas.

Blåvitt ska inte skylla allt på domaren, de borde utnyttjat sitt spelövertag bättre vad jag förstår av rapporterna. Dessutom gjorde ”Peking” ett korrekt mål, Shpetim Hasani igen, nick denna gång. Nu leder de allsvenskan – tillsammans med Åtvidaberg. IFK Norrköping är bra i år.

Malmö FF föll i lördags, i dag föll Blåvitt – vi känner igen vår all(a-slår-alla)svenska.

Kan AIK ta sin första seger på Guldfågeln i kväll? Andreas Alm skickar in Viktor Lundberg bredvid Celso Borges på topp och bänkar Gabriel Özkan.

Angående gårdagens matcher sammanfattar jag händelserna på Stockholms Stadion i en papperskrönika (Plus), Helsingborg-Elfsborg följde jag med ett och ett halvt öga och väljer att lyfta Pär Hansson, HIF-målvakten som var ute och nickpassade bort kontringar, skottfintade, spelade sig ur situationer med fötterna. Sverige kan aldrig någonsin tidigare haft en målvakt som är så bra på fötterna.

Rambergsvallens gräsmatta var grön, Pontus Jansson spelar vidare, i går måste han haft kul eftersom Malmö mötte ett offensivt och ”roligt” fotbollslag i Häcken. 5-0 går väl inte att klaga på, Pontus, det måste ju varit bättre än 0-0 mot tråkiga Gefle? Eller har jag missat något? Han kanske slutade spela fotboll när det stått 0-0 i fem minuter.

Till och med matchens domare Mikael Lerjéus hann notera det:

– Men herregud vad stabbig Malmös backlinje var.

Matchdomaren sa detta till Häckens tränare Peter Gerhardsson, jag gick bredvid, Lerjéus trodde nog att jag var en fet materialförvaltare eller liknande,  men jag brukar ha bra samtal med Gerhardsson, han har ett ärligt och äkta fotbollsintresse.

Gerhardsson pratade om att Häcken vill ta nästa steg, gå från kaxig utmanare till etablerad toppklubb och jag tänker: agera som en. Ut och snacka upp den här segern, säg att vi är så här mycket bättre, Malmö FF är ett jävla bonkegäng och så vidare.

Jag menar, om matchdomaren står för dagens största sågning är det ju något som är fel, eller?

Om jag varit Häckenspelare hade jag gödslat presskåren med rubriker, gått på Valand i Ranégies matchtröja och raggat upp en fyllig skånska och satt på dem en gång till.

Det är inte riktigt Häckens melodi, men det kanske borde bli?

Nu: Djurgården-Gif Sundsvall.

Blir det över 10 000 på Stadion och hur trivs Åkebys konstgrässpelare på riktigt gräs?

Åkebys järnkaminer, Zoran Lukics järnkaminer.

Den tillhör toppen i kategorin tjatiga fansramsor – kanske delad förstaplats med ”Gustavssons blue white army”  – det finns ingen uppmaning, inget budskap, ingen finess. Bara ett platt konstaterande – men jag tror att Djurgården vinner med 2-0 ändå.

PS Här har ni matchanalysen BK Häcken-Malmö FF, plusinlåst tyvärr men det kanske är värt pengen denna gång.

Tänker Åtvidaberg tappa några poäng alls i årets allsvenska?

Inte förrän tidigast tisdag i alla fall. 2-1 mot Gais på ombyggda Kopparvallen – eller nya Kopparvallen som vissa säger – inför drygt 4000 åskådare var ett imponerande resultat, andra segern på två matcher för nykomlingen.
Spelmässigt imponerande ”Åtvid” inte lika mycket.
Det var en låst första halvlek där hemmalaget inte hade ett avslut mot mål trots bollinnehav 62-38. Matchen öppnades först efter Daniel Hallingströms 1-0-mål som kom på frispark (så klart).
Då bytte Gais ut en orörlig Peter Ijeh och en bollkladdig Markus Gustafsson och tog in Jakob Olsson och Romário. Romário lyfte blicken, Olsson rörde på sig och kvitteringen var satt i bortre gaveln efter en lurig vänsterskruv av den 20-årige anfallaren från Mycklebo (?) på Orust.
I 87 minuter kändes det som en snöig kryssmatch mellan två jämnstarka lag men Åtvidaberg kontrade sig till en ny frispark i den 88:e, fram klev Jesper Arvidsson och hängde in bollen i krysset.
Är det inte Kristian Bergström som är frisparksspecialisten i det här laget? undrade en journalist efteråt.
– Äh, det är bara ni i media som skriver det, sa Arvidsson med ett snett leende.

Tog Alexander Axén ut rätt lag den här gången?

Jag ställde faktiskt den frågan till Alec på presskonferensen:
–  När man inte vinner tar man aldrig ut rätt elva. Det var så jag sa förra gången och så jag menar nu också. Sedan kan man alltid diskutera efteråt, spela om matcher och så, men det är inte riktigt min grej, menade Axén.
Han har växlat fram och tillbaka mellan Romário och Markus Gustafsson på mitten, och mellan Peter Ijeh och Jakob Olsson på topp. 
– Det kanske inte är det bästa att hålla på att byta som jag gör. Jag måste nog bestämma mig. Det blir lite jobbigt för spelarna att åka in och ut. Men jag sa till grabbarna nu precis att de som visar mest energi får spela, det måste brinna om dem.
Det kändes inte som att det brann om Peter Ijeh?
– Nej. 

Bäst i ÅFF: Anton Tinnerholm och Magnus Eriksson.
Bäst i Gais: Klacken som stod i vätan på den nya arenans enda läktare utan tak. Minus dåren som slängde en brinnande bengal på en TV-kamerman.

Nu ska jag rulla genom ett snöigt Götaland för att se vilken färg gräset på Rambergsvallen har och om Malmö FF:s Pontus Jansson slutar med fotbollen vid 0-0 även mot Häcken i eftermiddag.

Man är en kärring, det är bara att erkänna.

Påskhelgen innebär nämligen följande resor: Åtvidaberg-Gais, BK Häcken-Malmö FF, Djurgården-Gif Sundsvall (framför TV:n) och slutligen Kalmar-AIK på måndag.

Jag såg inget av lagens premiärer, förutom Djurgårdens, och är förstås nyfiken på en hel del:

Tänker Åtvidaberg tappa några poäng alls i årets allsvenska?

Tar Alexander Axén ut rätt lag den här gången?

Vilken färg har gräset på Rambergsvallen?

Fortsätter Pontus Jansson med fotbollen vid 0-0 även mot Häcken?

Blir det över 10 000 på Stockholms Stadion?

Hur trivs Giffarnas konstgrässpelare på naturgräs?

Är Kalmar verkligen så dåliga som de själva påstår?

Får Alf Elm sova hela söndagsnatten?

Låter som det kan bli en intressant påskhelg.

Det var ganska hätsk stämning ute i de sociala medierna i går, på Twitter och Facebook med mera, efter Barcelona-Milan. Jag har länge drivit tesen att vi på kvällstidningarna har gått från att vara de som anklagades för att måla världen i svart och vitt, till att agera förnuftets och sansens röst när ”folket”, som ofta är anonymt och aldrig behöver stå för någonting, vräker ut sin avsky över ditten och datten.

Jag har många gånger undrat var den här utvecklingen leder oss, är kommentarer till artiklar ett bra sätt för att låta ”folket” få göra sin röst hörd – eller är det ett arbetsmiljöproblem för oss journalister, och ett debattklimat som avskräcker intresserade människor från att delta i diskussionen?

Olof Lundh skriver bra här och jag tänker att ju fler som påtalar problemen, desto bättre. Men jag vet inte. Jag skulle tro att de som spyr ut sin galla förmodligen inte är reflekterande nog att förstå vad det handlar om. De har i regel precis fyllt 16, de är pojkar, i vissa fall empatiskt handikappade män – sällan eller aldrig kvinnor – de verkar ha låga skolbetyg och har säkert svårt att få brudar.

Med det sagt hade Zlatan en intressant poäng. Straff nummer två blåses för ett regelbrott som påbörjas innan bollen är i spel och avslutas när hörnan är slagen. Det kan aldrig bli frispark eller straff om bollen inte är i spel. Men det går inte att få ett svar i regelboken hur den här situationen ska bedömas men praxis är att domaren stoppar spelet, varnar eller tillrättavisar, och sedan blåser om hörnan. Eventuella domare som läser det här får gärna förtydliga vad de har för instruktioner i den typen av situationer.

Men jag kan inte tolka det på annat sätt än att Zlatan har rätt i sina utspel och att domaren gjorde fel.

Men längre än så behöver man inte dra det. I Milano var det Milan som hade felbedömningarna på sin sida. Kameror, som Erik Niva föreslår, löser inte grundproblemet, det skulle bli samma diskussioner eftersom även studerandet av TV-bilder leder oss i olika riktningar. Ett exempel: alla har sett TV-bilderna från i går – är vi överens om alla situationer för det? Det som behövs är ett lägre tonläge och en högre nivå på debatten.

The end.

Premiäromgången avklarad och all(a-slår-alla)svenskan lever upp till förväntningarna. Åtvidaberg och Norrköping i topp, Helsingborg och IFK Göteborg i botten.

Efter en match är det förstås skitsamma hur tabellen ser ut.

Det intressanta är fortsättningen. På söndag Helsingborg-Elfsborg, på måndag IFK Göteborg-IFK Norrköping. Bortasegrar där och ni förstår själva att det kommer snackas, även om bara två omgångar är spelade.

Helsingborg-Elfsborg kan givetvis sluta hur som helst, och faktiskt också kamratmötet på Gamla Ullevi. Jag var på Nya Parken i går och såg ”Peking” köra över Helsingborg med en intensitet, fart och kvalitet som vi inte såg i fjol. Jag blev faktiskt lite förälskad, återstår att se om det var ett one night stand eller blir något långvarigt.

…Andreas Johansson är en Tobias Linderoth i positionsspelet, Astrit Ajdarevic har blivit mer direkt i sitt passningsspel och högeryttern Martin Smedberg Dalence vågar jag redan nu utse till allsvenskans bästa inläggsspelare, Stefan Ishizaki inräknad. De här toppspelarna i kombination med ett vasst och rörligt anfallspar…inte konstigt att det ryckte lite i baguetten.

Helsingborg? Så som backlinjen och anfallet uppträdde i går kommer mittfältet inte vara Sveriges bästa länge till. De kan inte göra allt själva. 

…att spela med en orutinerad, högerfotad mittback som vänsterback var ett misstag av Conny Karlsson, odiskutabelt. Jospeh Baffo var så obekväm att det gjorde ont att se. Bättre när 17-årige talangen Jere Uronen byttes in, lovande spelare. Baffo kommer aldrig mer att spela vänsterback, det vågar jag nästan lova.

Malmö FF, som överraskande (i alla fall i min värld) bänkade Wilton Figueiredo och startade med Simon Thern fick bara 0-0 hemma på Swedbank. Efteråt kom det obligatoriska gnället över ”tråkiga Gefle”. Att folk – 2012?! – fortfarande blir upprörda är hysteriskt roligt. Jag påminner om tränaren Pelle Olssons svar på den frågan när jag intervjuade honom härom veckan:

– Om de blir irriterade har vi gjort något bra. De får gärna ha tråkigt, det viktiga är att vi har roligt.
– Man ska inte ta emot vad som helst, givetvis. Men ännu så länge har jag inte sett någon anledning att slå tillbaka. Vi försöker undvika att hamna i situationer där vi sågar någon. Vi har nog inte rasat heller. Vi har fokus på annat. Som att öka våra chanser att vinna matcher.

…Sportbladets expert på skånska beskriver Gefle som ett ickelag i dagens tidning, att taktiken är ett mordförsök på fotbollen. Men faktum är att destruktiva lag utvecklar fotbollen, det tvingar fram nya lösningar hos de konstruktiva. Dessutom har Gefle inget som helst ansvar att underhålla Malmö FF:s publik, tvärtom.

Nä, jag konstaterar i stället att den i Blåvitt så bespottade Alexander Faltsetas spelade från start och det verkar som att Pelle Olsson ska lyckas tina upp en fiskpinne till. 

Malmö FF ville ha straff för hands men om man ska gå efter hur regeln förklarades på upptaktsträffen friade domaren för att spelavståndet var för kort samt att bollen sökte armen (Pär Asp försökte dra undan sin arm). Samtidigt hade han armen i en utsträckt position som jag inte kan få till naturlig, kropprörelsen beaktad. Men 2-1 till ”linje fria” i avsiktsbedömningen.

Örebros tränare Sixten Boström har haft målvaktsdilemma, ska Jonas Sandqvist eller Tomer Chencinsk stå? Det blev Sandqvist – som släppte in fyra bollar direkt. Nu lastar jag inte honom för alla mål, snarare stod ÖSK:s backlinje på hälarna i eget straffområde, men det förbättrade knappast keeperns självförtroende. Jag litar inte på honom, jag vet å andra sidan inte om jag litar på Chencinski  heller. Som sagt, ett problem.

Till sist: kommer Åtvidaberg att tappa några poäng alls i årets allsvenska?

Då börjar vi känna igen henne igen, gamla all(a-slår-alla)svenskan.

Efter väntade resultat i lördags åkte Mjällby till Råsunda och hämtade hem en poäng som kunde varit tre att döma av rapporterna jag fick från SR:s livesändning.

På Södertälje Arena tog vårens mest utdömda lag alla tre pinnar mot vårens mest omtalade satsning. Det var en härligt dramatisk, svängig, intensiv och småful fotbollsmatch.

– Det är bara att lyfta på hattjäveln, sa Blåvitts tränare Mikael Stahre efteråt.

Vi andra nöjer oss med att lyfta på hatten. Syrianska stod upp bättre defensivt och var smartare offensivt än jag och många med mig hade trott. Ni missade väl inte Admir Aganovic? 25-årig bosnier som först provtränade med Gais men Peter Ijeh ville tydligen inte ha konkurrens utan ringde sitt gamla lag som snabbt gjorde klart med anfallaren vars senaste fasta klubbadress är schweiziska Neuchâtel Xamax. Både framspelare och avslutare, fin blick och bra känsla i fötterna. 

IFK Göteborgs problem kan sammanfattas i tre punkter:

1. Backlinjen håller inte samma klass som laget i övrigt.

2. Rollerna på mittfältet är otydliga. Farnerud, Haglund och Gerzic sprang nästan runt och trampade varandra på tårna. Där måste Stahre tänka till och utse Farnerud till chefen för han är klassen bättre än övriga – ja, han är klassen bättre än större delen av samtliga allsvenskans spelare.

3. Erik Lund. Vi behöver inte hacka på honom mer än så, han har redan fått rätt mycket stryk i Åtvid-sången.

Kastar in en bubblare också: Blåvitts tröjnummer. Jag hade svårt att urskilja dem. De var lika otydliga som rollerna på mittfältet.

Till Råsunda kom 20 500 vilket är en finfin publiksiffra men spelet på planen höll inte samma klass. AIK lär knappt ha skapat en vettig målchans och jag känner igen mönstret från supercupfinalen.

Samtidigt: om du spelar Celso Borges och Gabriel Özkan på topp så gör du det ganska enkelt för motståndarens backlinje eftersom de inte behöver oroa sig för något djupledshot. I så fall från kanterna Atakora och Mutumba men då krävs bättre kvalitet i inläggsspelet, att en central mittfältare fyller på, att anfallarna är beredd att offra ett näsben för att få bollen i mål. Varken Borges eller Özkan är den spelartypen. Lite konstig laguttagning av Andreas Alm, om ni frågar mig.

Mjällby är ett välorganiserat fotbollslag med spets i alla lagdelar, väl värda den mittenplacering de tippats på, men kan få en jobbigare höst då flera lån går ut och Dominique Kivuvu och Erton Fejzullahu väntas försvinna.

I kväll kliver mitt guldtips Malmö FF in i allsvenskan, de gör de hemma på Swedbank Stadion mot Gefle. Själv rullar jag mot Norrköping för att se de regerande mästarna mot ”Snoka”. Jag är framför allt nyfiken på…

…Andreas Johansson, IFK Norrköping. Min bild är att mittfältaren ska vara en av allsvenskans bättre spelare.

…Loret Sadiku, 20, HIF, som sägs vara den bäste av alla Värnamo-talanger. Imponerade som mittback i supercupfinalen men är i grund och botten mittfältare. Spelar från start igen.

När det gäller Örebro-Åtvidaberg är jag givetvis fruktansvärt nyfiken på Åtvidabergs spelskicklige mittback Tom Pettersson vars sköna låt nu blivit ”stoppad” av Svenska Spel vilket bara är att beklaga. Hädanefter kommer jag altid att göra min spel hos statens konkurrenter. Inte för att jag brukar betta, men ändå.

…Svenska Spel borde inse att initiativet lyfter intresset för svensk fotboll och ökar deras marknad och se mellan fingrarna även om de kanske har rätt i sak. Livet handlar om att välja sina strider, även för ett mäktigt statligt, spelbolag.

Allsvenskan är oförutsägbar men gårdagens premiärmatcher slutade som förväntat: Kalmar slog nykomlingen Gif Sundsvall, fjolårsfemman Gais och fjolårssexan Häcken kryssade, topplaget Elfsborg slog mittenlaget Djurgården.

Sett till matchbilderna var det dock inga givna resultat, i alla fall inte i Borås där Djurgården var det bättre laget inför en röststark vägg av ditresta fans.

Jag var imponerad av Ricardo Santos på topp och backlinjen undantaget Kebba Ceesay som tog en del tveksamma beslut. Men Joona Toivio, Marc Pedersen och Petter Gustafsson (jodå) höll emot Elfsborg bra och visade även offensiva kvaliteter: Gustafssons uppspel, Pedersen styrka i luften på hörnor och Toivio har ju sina frisparkar även om de i går var så där.

Pratades efteråt om att Djurgården blir ett topplag 2012, framför allt från Elfsborgshåll. Sett till startelvan, visst, men över en lång säsong är jag rädd att truppen är för tunn.

Elfsborg spelade långt ifrån på topp men hade klass och kvalitet i Anders Svensson och målvakten Kenneth Höje, det räckte till tre poäng den här gången.

Viktor Claesson? Jodå, godkänd allsvensk debut, mjuk och fin i touch- och mottagningsspelet men lite anonym och har en del problem när, var och hur han ska ta sina löpningar.

På upptaktsträffen talade Kalmars tränare Nanne Bergstrand om lagets märkliga svit av vunna träningsmatcher:
– Vi spelar dåligt, men vi vinner varenda match. Det måste vara hemskt att möta Kalmar just nu. 

…exakt detta fick Giffarna erfara som lär ha varit det bättre laget men ändå stod där med 0-1 efteråt och undrade vad fan som hände.

0-0 mellan Gais och Häcken kändes som pengarna tillbaka. Premiär och derby – men tydligen bra klass på spelet stundtals. Spännande att Oscar Lewicki, född -92, fick chansen från start och att han dessutom gjorde bra ifrån sig. 

Mer om alla matcher i dagens papper så klart.

Nu rullar bilen mot Södertälje för Syrianska-IFK Göteborg. Blåvitt lär komma med ett mittfält med Farnerud, Haglund, Sobralense, Gerzic och Selakovic men också en backlinje med Hjalmar Jonsson och Erik Lund. Jag saknar Joel Allansson nånstans på planen.

…när det snackas om ”Real Göteborg” är det inte många som tänker på att truppen är tunn på försvarssidan. Men mot Syrianska ska det förstås räcka till seger, precis som att AIK ska vinna mot Mjällby.

…AIK-Mjällby tar jag via Radiosporten förresten. Aldrig fel.

Allsvensk premiär.

Men när jag vaknade i morse var det snö på marken i Solna.

Hyrbil mot Borås varav de första tio milen i snöstorm. Väl framme – soligt, blåsigt, fyra plusgrader, ingen snö.

Passerade många Djurgårdsfans på vägarna, det talas om ett bortafölje på 4000 pers.

Var det guldbilen? undrar ni. Nej, den fick jag inte den här gången. Elfsborg och Djurgården kan andas ut, här spoilas inget SM-guld.

I går kväll, innan snön föll över Stockholm, såg det ut så här utanför min port…

…jodå, stegen leder i riktning Råsunda där AIK går in i allsvenskan i morgon. Men i dag är det Sundsvall-Kalmar, Gais-Häcken och Elfsborg-Djurgården. Jag är alltså på plats på Borås Arena som återigen bjuder på allsvenskans bästa pressfika…

…våfflor, vindruvor, tunnbrödrullar och kokosbollar. Våfflor är snudd på fem plus.

Sista delen i vår allsvenska ranking i papperet i dag, den här gången bästa laget, juryn blev till slut överens om Helsingborg.

Motiveringen:
”Snittplacering tre senaste åren: 3,7.
Snittplacering juryns tips 2012: 3,6.
Det är svårt att snacka bort fem raka titlar. Helsingborg kliver in allsvenskan med en vassare startelva och bredare trupp än den som spelade hem guldet i höstas. Bäst – just nu”.

…spana in hela listan här (Plus-artikel).

Tycker att vår försäsongsserie fungerat ganska bra, dessutom har den sålt många Plus-abonnemang.

I morgon blir det Syrianska-IFK Göteborg och på måndag IFK Norrköping-Helsingborg.

Känns riktigt kul att det är igång.

Just nu är jag framför allt nyfiken på…

…Kasper Hämäläinen som nummer tio bakom Ricardo Santos.

…hur Elfsborg tacklar sitt målvakts- och mittbacksproblem.

… Djurgårdens omställningsspel som det lär bli utrymme för i dag.

…Viktor Claesson.

Åtvidabergs FF och deras nyförvärv från Trollhättan, spelskicklige mittbacken Tom Pettersson, bjuder på det roligaste en allsvensk förening hittat på sedan filmerna från Kalmar FF:s träningsläger 2007 eller Gefles Jonas Lanttos version av MTV Cribs.

Spana in ”Åtvids år” här…tonträffen är perfekt:

”Blåvitt satsar för att vinna, så vad fan gör Hjalmar Jonsson i detta lag?”.

Det kan man fråga sig.

Vi gnällde en del efter allsvenska upptaktsträffen att tränare och spelare var för stela och trista och slöa uppe på scenen (Kalmar och Gais och Malmö och IFK Norrköping undantagna) – ÅFF svarade på kritiken direkt. Den här typen av jippon lyfter allsvenskan, höjer intresset, profilerar spelare och lag. Finns bara uppsidor så mer energi på sådant, tack.

…här ett annat exempel, Stefan Selakovics videoblogg.

I dag granskar vi allsvenska föreningarnas ekonomi och Fitness har tagit hjälp av Kristof Vogel som driver Sveriges mest initierade blogg om fotbollsekonomi, Den osynliga handen. Kalmar har bäst siffror – Djurgården hamnar på jumboplatsen 16. 

…Fitness väckte en intressant tanke på en lunch häromdagen: varför värvar inte allsvenskan sportchefer från varandra? Det förekommer i större ligor. Om KFF:s Svante Samuelsson, utbildad ekonom, jobbat för Djurgården i stället hade deras ekonomi sannolikt aldrig hamnat i fritt fall. Det är konstigt att inte fler klubbar satsar på kompetens inom ett så viktigt område.

I morgon rankar vi matchtröjorna, då får Vogel ta ett steg tillbaka, det är mitt och Mode-Ninas område.

Skriver också om Henrik Rydström i dagens papper, som enligt en Canal Plus-enkät med allsvenska spelare utsetts till seriens mest överskattade. Det är helt snett. Om något är Rydström underskattad. Men spelarkollegorna kanske retar sig på att han är mer begåvad och beläst?

Mario Balotelli är kanske inget vidare föredöme, samtidigt behöver fotbollen sina historier. Att Balotelli tände en cigg i omklädningsrummet före match är en av de bättre på ett tag.

Milan-Barcelona? Tja, intressant match. Milan stressade högt, stängde lågt och Messi & Co. tröttnade. Milan lyckades med delmål ett: se till att match två lever. Barcelona förblev mållösa för första gången sedan 1873, typ.

Jonas Eriksson gjorde en bra match sett till bedömningsnivån och majoriteten av blåsningarna men jag vet inte hur mycket det är värt när han missade en solklar straff – tröjdragingen på Puyol. Eriksson kunde också blåst när Alexis Sanchez gick omkull på Abbiati. Den typen av situationer bedöms oftast som straff annars, även om spelaren söker kontakten och bollen är på väg över linjen. Eriksson dömer knappast Barcelona igen och frågan är hur det påverkar hans fortsatta medverkan i säsongens Champions League?

Zlatan Ibrahimnovic får L L L, stark i luften, svarade för två briljanta frispelningar (Robinho och Emanuelson) men bommade själv ett jätteläge. Egentligen får man inte missa sådana chanser mot Barcelona men det är ingen jätteskillnad att komma till Camp Nou med 0-0 eller 1-0. Niva krönikerar om att Milan missade sin chans att gå till semifinal men det får jag inte ihop. Menar han att Milan skulle vunnit med 3-0? 4-0? 5-0? I så fall kunde han skrivit krönikan dagen före match i stället eftersom det aldrig händer.

…match två lever även om Barca är jättefavoriter. Det hade de varit även om det blivit 1-0 i går.

Lasse Lava satt i TV och tyckte att domarna borde få titta på TV-bilder vid tveksamma situationer. Det håller jag inte alls med om. Skulle knappast gjort någon skillnad i går, tar bara onödig tid och innebär störande avbrott. I första läget har straffområdesdomaren Strömbergsson perfekt sikt, i andra läget har Eriksson själv en perfekt position.

…fotboll är en bedömningssport och det kommer den att fortsätta vara hur många kameror som än monteras upp och studeras. I den här frågan är jag starkt konservativ. Dessutom gillar jag att det blir diskussioner efteråt, det är en styrka för fotbollen.

…precis som att det finns galningar som Mario Balotelli.

Till helgens allsvenska premiär är det Sportbladet som skriver tidningshistoria.