Alla stora krönikörer hänger nu på kritiken mot våra ytterbackar.

Men det finns fortfarande sådant som inte har blivit sagt.

Behrang Safari ska inte ensam ha skulden för Ukrainas 1-1. Tydligen ropade Andreas Isaksson efter hemåtnicken. Alla som spelat fotboll vet att man i det läget lyder sin keeper. Å andra sidan måste Safari kunna bedöma om han kan få tillräcklig stöt på bollen med skallen. Det fick han inte. Då borde han ignorerat ”Isak” och skickat upp lädret på rad H med vänstran i stället.

Hur som helst, vi har ett ytterbacksproblem i vårt landslag.

Folk tycker att Kim Källström ska kliva ner till vänster och Sebastian Larsson till höger. Källström är varken realistiskt eller aktuellt. Seb Larsson har jag länge förordat – redan på Lasse Lagos tid – men det är tydligt att Seb inte verkar vilja spela där. Dessutom behövs han som högerytter nu när El Mander kliver in som nummer tio.

Mitt förslag är Fredrik Ljungberg. Övertygad om att han kan användas både till vänster och höger. Jag utvecklade det i en krönika häromveckan. Mitt andra högerförslag är Adam Johansson. Mitt tredje, till vänster, är Oscar Wendt. Wendts fördel är att övriga backlinjen förmodligen litar mer på honom för stunden.

Martin Olsson? Jag ser honom i dagsläget inte som en trygg vänsterback, snarare en frejdig ytter att kasta in sista halvtimmen.

Problemet är att bägge Cypernmatcherna är avverkade och Erik Hamrén står kvar på ruta ett. Adam J skulle, med facit i hand spelat en halvlek med A-laget och Freddie testats ordentligt i B-gänget. Då hade det funnits en valmöjlighet inför Moldavien 29 mars. Nu skriver vi istället upp situationen på förbundskaptenens minuskonto. 

Startelvan blir förmodligen Mikael Lustig till höger och Safari till vänster, båda med kniven mot strupen, livrädda för fler misstag. Inget bra utgångsläge.

Å andra sidan: mot Moldavien hemma går det vägen ändå. Så vad tjafsar vi om?

Till sist: gårdagens mål delar fansen. Så här tänker jag när jag skriver att Zlatans prestation är större:

El Manders skott är snyggt och bra men både du och jag hade gjort om det kanske två-tre gånger på 20 försök.
Zlatans bröst hade vi inte ens fått tanken att göra. Han tajmar en långboll perfekt i duell med motståndare, ett graciöst längdhöjdhopp och totalkontroll i den exakta passningen.
Ingen av oss hade fixat det, ingen av oss hade fixat Sneijders nummer – ganska många av oss hade fått fart på en boll på uppstuds och för eller senare hamnat i närheten av krysset. Glöm inte att det är mycket enklare att skjuta på uppstuds med fel fot, än att skjuta på liggande boll med fel fot.

Det sista stycket var inte åsikter utan fakta.

Sverige gjorde totalt sett en bra fotbollsmatch. Men det kan man kräva med i stort sett bästa laget på planen och genrep inför ett viktigt EM-kval. Att Sverige fungerade hyggligt behöver inte kommenteras mer än så, det är en förutsättning.

I stället till problemen.

Jag minns inför EM 2004 när Sverige var i samma grupp som Bulgarien, Italien och Danmark. Vi gjorde ett knäck på ländernas respektive spioner som hade scoutat Sverige. Deras dom var entydig: Sveriges svagheter var ytterbackerna. Ordern löd: anfall på kanterna, sätt press på kanterna. På den tiden hade vi ändå ganska hyggliga ytterbackar: Teddy Lucic, Erik Edman, Mikael Nilsson och Alexander Östlund (inte fullt lika hygglig kanske). Men i alla fall, Teddy och Edman gick att lita på. Ändå – vår svaghet enligt motståndarna.

De italienska scouterna hade antagligen svimmat om de sett Sverige i dag. Behrang Safari fortsätter med sina tokmisstag och även om han i grund och botten är rätt okej så undrar jag om övriga backlinjen litar på honom fortfarande. Oscar Wendt kanske är ett bättre alternativ men heller inget att hålla i när det blåser.

På andra sidan spelade i kväll en smärre katastrof i form av Mikael Lustig. Ge honom norskt pass. Adam Johansson imponerade tyvärr inte i går men frågan är om inte han bör vara förstavalet.

Jag är nära att påstå att vi har en ytterbackskris i det här landet.

Målet? Jag kokade pasta och missade det. Har sett repriser och är nästan mer imponerad av Zlatans totalkontroll när han hoppar tre meter upp i luften och bröstar perfekt för El Mander att skjuta på uppstuds. ”Fan bland det snyggaste jag sett”, messade Niva men jag vet inte. Oattackerad, boll på uppstuds, 16 meter från mål…men visst, den sitter snyggt i närmsta krysset och skott i närmsta krysset är alltid lite snyggare än skott i bortre krysset. Lägg till Z:s förarbete och årets svenska fotbollsmål utan tvekan. Tror inte det överträffas.

…fast det är inte i närheten av svårighetsgraden på Wesley Sneijders mot Österrike.

Fortsatt bra skägg på Mellberg.

Anders och Kim var bra, Seb Larsson också, Chippen helt okej, mittbackarna gjorde det de skulle precis som Andreas Isaksson. El Mander och Zlatan visade att de kan hitta varandra.

En bit in i andra halvlek dog matchen när Erik Hamréns byten innebar att Chippen fick lira ensam toppforward. Jag vet att Markus Rosenbergs skada kom plötsligt men nog fan borde en gubbe från B-gänget hämtats in. Tror inte att Helsingborg haft något emot om Alex G fått 20 minuter i dag också.

Svart på vitt igen att utan Zlatan Ibrahimovic på planen är svensk fotboll långt ner i källaren offensivt.

Här är startelvan i EM-kvalet mot Moldavien 29 mars:

Isaksson
Lustig (?), Granqvist, Majstorovic, Safari (?)
Anders, Kim (?)
Larsson, El Mander, Chippen (?)
Zlatan

Frågetecken: ytterbackarna så klart, samt Bajramis brist på speltid innebär att Chippen nog får starta trots allt. Det går aldrig att utesluta att Kim petas, annars inga alls.

Småkul att matchen avgjordes på straffar även om ingen egentligen brydde sig. Gillade Ukrainas taktik med hårda vristskott i nättaket. ”Isak” var het i målet, men Kim och Bajajajajrami bommade, då hjälpte det inte att Andreas Granqvist, Seb Larsson, Sebastian Eriksson (!) och Lustig var säkra från elva meter. Ukraina vann Cyprus Cup, kanske inte helt rättvist men ändå.

…glöm nu inte att chatta med Rami Shaaban.

Till sist: Klose!

Eurosport har uppenbarligen lärt sin läxa. Kvällens landskamp visas i Eurosport 1. Tack för det.

(Även om de brittiska kommentatorerna på Eurosport 2 var underhållande, speciellt när de hängde upp sig på Wernblooms fula spel).

Startelvan mot Ukraina i kväll 19.30:

1 Andreas Isaksson
2 Mikael Lustig, 13 Andreas Granqvist, 4 Daniel Majstorović, 5 Behrang Safari
8 Anders Svensson, 9 Kim Källström
7 Sebastian Larsson, 11 Johan Elmander, 21 Christian Wilhelmsson
10 Zlatan Ibrahimović
 
Ersättare: 23 Johan Dahlin – 3 Olof Mellberg, 15 Fredrik Stenman, 16 Sebastian Eriksson, 18 Pierre Bengtsson, 19 Emir Bajrami, 20 Viktor Elm.

Klart intressant startelva eftersom det är ungefär så den kommer se ut i EM-kvalet mot Moldavien 29 mars. Under förutsättning att inget händer.

Stort att Olof Mellberg tog resan för att sitta på bänken…det visar nånstans att förbundskapten Erik Hamrén lyckats med det Lasse Lagos misslyckades med – att få spelarna att tycka det är kul och viktigt att spela i landslaget.

Några synpunkter:

* Chippen från start. Spelar han för sin överlevnad i truppen eller imponerades Hamrén av insatsen mot Tyskland? Klart är att Martin Olsson hotar. Någon av Olsson, Emir Bajrami och Chippen kan behöva plockas bort till nästa gång. Hamrén kanske bäddar för beslutet genom att starta Chippen nu för att sedan kunna säga ”Du fick chansen men tog den inte…”. Eller så är det så enkelt som att Bajrami har tappat en del i och med sin skada. Eller en tredje teori: lagkapten Zlatan, som redan gör lite som han vill i Blågult, har gett Hamrén en order om att polaren Pär ska lira.

* Bänken känns inte särskilt het efter Markus Rosenbergs skada (synnerligen dålig tajming, ”Mackan”). Av totalt sju man är två vänsterbackar – Fredrik Stenman och Pierre Bengtsson – så räkna med att Behrang Safari blir ubytt både en och två gånger. Inga forwards så vem ersätter Zlatan i paus – Marcus Allbäck eller Lasse Richt?

Fler synpunkter hade jag inte annat än att förbundet börjat lägga till en fjong på Maestros och Ibras efternamns C.

Till sist: här är nya bildbylinen…

Det är ju kuken också, som Glenn Hysén sa för 21 år sedan.

Jag hade lagt upp bollen på straffpunkten med mitt inlägg om B-matchen mot Cypern – men kan inte följa upp med ett bra avslut eftersom jag bara såg första halvlek.

Under andra var jag tvungen att jobba. Det var en händelserik tisdag: domen mot Öis, storyn om 51-procentsregeln (se dagens tidning). Jag återkommer till det.

Första halvlek såg jag alltså. De engelska kommentatorerna på Eurosport 2 sågade Pontus Wernbloom inte mindre än fyra gånger för hans brutala spel. Sedan tog de tillbaka allt efter assisttouchen fram till Marcus Berg (vilket avslut). Sveriges 1-0-mål var också klass: bra inlägg Martin Olsson, bra nick Tobias Hysén.  Rasmus Elm har tuffat till sig en aning men oj vad han slog bort enkla passningar. Är det inte det ena så är det det andra…ärligt talat vet jag inte riktigt vad förbundskapten Erik Hamrén ska göra med informationen han fick igår…men tror ändå att Elm, M. Olsson, Adam Johansson och Alex G kan komma som nya namn i EM-kvaltruppen mot Moldavien.

Domen mot Öis då…deras aktiebolag får pröjsa en fjärdedel av polisens kostnader för arbetet inne på arenan under en match mot Hammarby i superettan. Totalt 2070 kronor. Om domen vinner lag kraft – den kan fortfarande överklagas till högsta förvaltningsdomstolen – kan det få betydligt större konsekvenser för alla bolagiserade storklubbar. Vi snackar om en dryg miljon per år för AIK, Hammarby och Djurgården.

Det finns många olika infallsvinklar på det här. TT skickade ut 16 olika artiklar på fem timmar. Det var i mesta laget kan jag ändå tycka. 

Först och främst är kammarrätten själva frågande till sin egen dom, läs bara…

Slutsats: lagen är som den är, alltså måste Öis bestraffas.

Vidare tänker jag:

Eftersom polisen inte kan kräva en ideell förening på pengar blir den juridiska knäckfrågan om ett idrottsaktiebolag drivs i vinstsyfte som kammarrätten hävdar. Å ena sidan är svaret ja: syftet med ett aktiebolag är att över tid ge avkastning åt sina aktieägare. Å andra sidan säger Riksidrottsförbundets regler (ännu så länge i alla fall) att föreningen måste äga 51 procent av rösterna i ett idrottsAB. Vinsten aktiebolaget gör går alltså i huvudsak till någon som inte anses kunna ha ett vinstintresse.

Slutsats: det kunde lika gärna blivit en friande dom.

…och en sak till, inte för att det egentligen har något med saken att göra men…hur många idrottsaktiebolag går med vinst över tid?

Det är hur som helst en märklig dom. Eller märklig lagstiftning. Det dröjde heller inte länge förrän politikerna som stiftar våra lagar klev in i debatten.

Vänsterpartiet mejlade en inbjudan att debattera lagen:
– Idrottsföreningarna med all sin ungdomsverksamhet och ideellt arbete bidrar till samhället för enorma värden varje dag. Om den här domen hotar den delen av klubbarnas verksamhet är det särskilt allvarligt och ett problem vi måste undersöka hur vi kan lösa. Den här lagen skrevs i en tid när Idrotts-Sverige såg annorlunda ut än idag. Därför kan det finnas behov av att anpassa lagen till dagens situation, skrev Torbjörn Björlund, idrottspolitisk talesperson Vänsterpartiet.

Men Vänsterpartiet och idrott…nja., inte så trovärdigt. Inte efter att partiledaren Lars Ohly i valrörelsen gjorde ett vidrigt populistiskt utspel om skattelättnader för redan välbetalda fotbollsspelare (för att kunna konkurera med Danmark och Norge). Okej om det kommit från den andre djurgårdspolitikern men vänstern ska icke kräva skattelättnader för höginkomsttagare.

…Ohly tvingades senare backa från sitt förslag i direktsänd TV under en av SVT:s partiledarutfrågningar. Jag hoppas att han skämdes.

Till sist: 51-procentsregeln. Vi får ta det senare i dag. Måste sova nu. Ni får läsa Fitness och min rapportering i papperet eller på nätet.

PS Missa inte min nya bildbyline, hur många L?

Förbundskapten Erik Hamrén ställer en väntad B-startelva på benen mot Cypern i kväll (18.00 på Eurosport 2 (!), vem hade ens hört talas om den kanalen?).

12 Johan Wiland
2 Adam Johansson, 3 Jonas Olsson, 4 Michael Almebäck, 5 Oscar Wendt
6 Rasmus Elm, 7 Pontus Wernbloom
11 Tobias Hysén, 9 Ola Toivonen, 8 Martin Olsson
10 Marcus Berg

…några saker att notera:

* Wiland är kapten, varför inte Wernbloom?

* Iron Mike Almebäck är på väg att lansera sig om ett seriöst mittbacksalternativ vid en skadekris.

* Mest spännande är att se vad Elm uträttar. MIn bild är att han har tuffat till sig. Stämmer det kan han bli så bra som vi hoppades.

* …vilken Elm? Det vete fan.

* Det spekulerades inför Cypern-resan att Gustav Svensson skulle få en plats. Men herregud, inte fan plockar Hamrén med killar som åker på stryk av brudar.

* Apropå Elm är det snart dags för fotbollsmässan i Jönköping med det passande namnet Elmia. Inte nog med det, en av föreläsarna är Ulla Geertsen-Elm och föreläsningen heter kort och gott: ”Mamma Elm”.

* Många gillar att lyfta Martin Olsson, ordinarie i Blackburn. Har ändå svårt att se att han skulle peta Emir Bajrami inom överskådlig framtid. Men i truppen är han snart med och då ryker ”Chippen” eller Tobias Hysén.

* …eller hur nyfiken är man på Tobias Hysén på en högerkant? Hade hellre sett Alex G komma in och avsluta med vänstersläggan.

* Adam Johansson däremot, som högerback, är intressant. Av den anledning att jag är osäker på om Mikael Lustig verkligen håller. Adam är en av få som i dag spelar för en startelvsplats mot Moldavien.

* Wendt till vänster i B-gänget, då antar jag att Behrang Safari lirar i morgon. Inkastet glömt, sonat och förlåtet. Bokslut.

Till sist: tack, Anna.

Så har våra Vasaloppskläder äntligen kommit, en rosa kroppsstrumpa. Jag trodde den skulle vara tajtare…

…men enligt Lasse Anrell går man i land med en one piece på krogen i Oslo, senaste modet där.

Så vem vet…first we take Mora kyrktorn, then we take Karl-Johann?

Helsingborgs idérike presschef FredErik mejlar en annan bild…

…det är alltså mittfältaren Mattias Lindström (tror jag) men som FredErik skriver:

– Vi har ett nyförvärv i truppen, de kallar honom Laul.

…bra skägg, det ska erkännas. L L L L. Men är lite för trimmat för full pott. Mellbergs upplevs mer vildvuxet.

Landslaget laddar på Cypern och den stora frågan är vem som ska släpa bakom Zlatan när Toivonen är avstängd. Är enig med våra utsända att Wernbloom bör bli valet. På så sätt får man in Kim i startelvan, Elmander på kanten och Seb Larsson som högerback – även om det sistnämnda inte lär ske då Erik Hamrén verkar bestämt sig för Mikael Lustig där.

…förbundet själva väljer att fronta med målvaktstränaren Mats Svensson som har vänsterkrysset på officiella hemsidan…

Min 199:e plats i Värmdöloppet ger eko i rikspressen…

…en som blir mer sågad är Fernando Torres, med all rätt. Insatsen mot gamla lagkamraterna var blek. Till Torres försvar ska sägas att ingen i Chelsea uträttade något vettigt framåt.

Enligt mina källor flyttar Ivan Obolo tillbaka till Sverige till sommaren för att spela för AIK. Nyckelfrågan är att klubben verkligen kan erbjuda honom ett ett bra jobb efter karriären.

…och Paulinho återvänder till Hammarby. Bajen känns mer spännande i år än i fjol trots att Linus Hallenius lämnat. Jag trodde aldrig på en snabb comeback i allsvenskan – nu gissar jag att Bajen är tillbaka senast 2013.

Djurgården spelade sin första träningsfajt igår, 1-1 mot Vasalund. Precis som ifjol har laget inte fått fram matchtröjor i tid. Nyförvärvet Joel Riddez lirade till exempel i uflugne Sharbel Toumas tröja.

Har en fin idé till morgondagens papper som det kan bli en del snack kring. Gäller att få Nyhetschefen att tända till bara.

Ikväll ska jag klippa mig hos en frisör som heter Johanna.

Ingen träningsvärk alls, förutom i armarna. Måste jobba mer ben, är slutsatsen.

Däremot känns det lite i hjärtat att Qviding försvinner som förening. Det är en ganska stor grej I Göteborg och framför allt för föreningens supportrar och medlemmar.

För mig kom det som en överraskning, jag hade inte hängt med, ni får rätta mig om jag har fel…men det handlar i grund och botten om att Örgryte IS går i konkurs, i alla fall bolaget, medan elitverksamheten drivs vidare i föreningsform genom en ihopslagning med kamrat Qviding. Om det är ett sätt att dribbla bort skulder får kommande granskningar visa, men inget görs i lönndom och til syvende og sidst ska föreningarnas medlemmar avgöra saken definitivt under vårens respektive årsmöten.

Det är varken första eller sista gången sådant här händer i bistra ekonomiska tider, men eftersom namnet blir Örgryte Idrottssällskap lär protesterna bli milda, det är ju Qvidings supportrar/medlemmar som har anledning att reagera och de är inte särskilt många.

Jag kan inte säga att jag är särskilt upprörd över att Qviding slutar existera och att det känns i hjärtat beror på att det var i Qviding jag inledde min egen fina fotbollskarriär, spelade där som fem- och sexåring innan flyttlasset gick till Jonsereds IF.

Övergångssumman? En Piggelin och två Shake.

Rubriken är korrekt. Någon annan slutsats kan jag nämligen inte dra efter att i dag ha genomlidit mitt livs första skidtävling…

…Värmdöloppet, knappa 4,5 mil.

Jag stapplade i mål som en av de sista på 4h33min (plats 199 i motionsklassen för herrar). Jag slapp repet men tiden var egentligen tre minuter över maxtiden. Som tur var registrerades åkare upp till cirka fem timmar.

Anledningen att jag körde? Tänkte försöka komma undan startgrupp tio i Vasaloppet om en månad. Hamnar man där bak, ja då gör trögt i början. Minst sagt…kolla bara hur trångt det var i starten av Värmdöloppet…

…så om inte min tid i dag räcker, får jag hoppas att jag kan klippa ett par startgrupper på mitt namn.

I alla fall: tekniken sitter hyfsat, flåset är bra, jag tar det lugnt med sprit och tobak och muskler har jag alltid haft. Mitt problem: jag väger för mycket.

Att ta 88 pannor framåt när det börjar luta uppåt i ett skidspår kräver ungefär samma kraft som att få spinn på en sådan där jättekula i järn som man river höghus med. Jag måste alltså ner i vikt. Jag har en knapp månad på mig och jag avskyr alla dieter som förbjuder pizza och lösgodis.

I dagsläget är jag – helt krasst – för tjock för Vasaloppet. Jag kommer inte fixa det. Inte dubbelt så långt som i dag. Inte en chans. I slutet hade jag kramp i båda armarna och fick till och med fuskskejta en bit, annars skulle jag varit kvar på ön fortfarande.

Det får lösa sig på något sätt, eller så blir det till att hitta en skada. Som kroppen känns just nu inga större problem…

Annars var det en annorlunda upplevelse att vistas med 881 friluftsmänniskor. Att jag hade den här i fickan räckte för att känna sig som rebell för en dag…

…Bank skickade ett SMS strax innan start apropå det luriga fjällrävenfolket:
”Tänkte skriva ’vänd inte ryggen till någon’ men inser att risken är minimal”.

Jag försökte bomma en cigg av en snubbe. Han tittade på mig som om han stod öga mot öga med Hin Håle själv.

Några outlaws fanns det. Såg till exempel en kroppstrumpa dra en en lina från toaringen.

…ja en lina Enervitene sportpulver alltså.

Men i spåret är vi alla lika.

Efteråt…herregud, kroppen förstörd. Ni vet känslan när tummen låser sig mot pekfingret för att man kramat en stav för länge?

Nä det vet ni inte.

…i alla fall inte ni män.

Men känslan att efter 4,5 bakhala mil från helvetet köpa sig en dubbelbottnad med extra ost, lägga sig i soffan och se Liverpool trycka till Chelsea och Torres med 1-0 – den förstår ni.

Kuyts mål.

Resultaten uteblir, planerna är dåliga och ekonomin körd i botten. 
Det går att skapa positivt drag kring en fotbollsklubb ändå.
Genom profiler.
De behöver inte ens vara särskilt bra på fotboll.

Fotboll är världens största sport och vårt land är inget undantag: enligt en färsk Sifo-undersökning är fotboll folkets sport i Sverige. Det innebär bland annat att allsvenska lag har en gräddfil till såväl lokalpressens som riksmediernas bästa publiceringsytor. Det finns nästan alltid plats för en bra grej om fotboll oavsett vi pratar Borås Tidning eller Sportbladet.
Ett kaxigt eller genomtänkt utspel från en spännande profil ger garanterat rubriker även om laget ligger sist i serien och har en kohage till fotbollsplan.

Tyvärr är de svenska klubbledarna irriterande oförstående till att utnyttja eller ens förstå vad man kan uppnå genom publicitet i massmedierna – eller kommunikation med supportrarna som det egentligen handlar om. 
Stora klubbar som Djurgården vill hellre att spelare och ledare kommunicerar via egna hemsidan som endast de bokstavstrogna läser. I spetsen går Svenska Fotbollförbundet som nyligen skickade fram ex-kaptenen Lars Lagerbäck att kommentera den heta frågan om tränarutbildning. Men i stället för att ge en ”exklusiv intervju” till den tidning som drev debatten sattes Lagerbäck att författa en oändligt lång och svårforcerad partsinlaga på förbundets i högsta grad osexiga hemsida.

Det gläder mig att profiler som Lasse Nilsson och Martin Mutumba har hittat hem till allsvenskan igen. Nilsson återvänder till Elfsborg efter sex år i Holland/Frankrike och Mutumba till AIK efter ett halvår i ungersk exil. 2009 var ”M9” allsvenskans största profil med en tatuering som det pratas om än i dag. Å andra sidan gör det mig ledsen när jag förstår att Martin egentligen inte vill snacka med journalister, det känns inte rätt: ”Jag vill inte vara en mediehora”, tycks han tänka. Att inte AIK, Sveriges största fotbollsklubb, pratar med sina spelare i allmänhet och Mutumba i synnerhet om värdet av att sno åt sig allt medieutrymme som går att få är en gåta 2011. 
Negativ publicitet kommer du aldrig ifrån, den positiva kan klubbarna bättre styra och ju fler positiva artiklar de får ut, desto positivare blir helhetsbilden av föreningen. Eller måste man vara journalistutbildad för att begripa att den ekvationen inte går att protestera emot?

Det känns ibland som att fotbollen är ensam i Sverige om att inte förstå detta vilket är ett problem som till sist landar på Sef-konsulten Lars-Christer Olssons bord. Den blivande förbundsbasens (?) viktigaste uppgift, enligt honom själv, är att försöka ena föreningarna att dra åt samma håll.  Något som går så där: nyligen blev det klart att intresseföreningen Svensk elitfotboll (Sef) inte förlänger sitt centrala medieavtal med Sportbladet. Ett par storklubbar ville teckna enskilda avtal med andra bolag för att tjäna några kronor extra med resultatet att mindre föreningar står utanför allt. För Olssons linje var det ett steg i fel riktning.

En idé som Sportbladets marknadsavdelning presenterade var att samtliga tränare måste offentliggöra startelvan kvällen före match. Sedan kan tidningar och TV analysera och spekulera kring elvorna med fakta i ryggen. Resultatet hade blivit en mer intressant införmatch-journalistik för supportrarna och därmed ett större intresse. Förutsättningarna hade varit samma för alla lag. Men eftersom svenska fotbollstränare emellanåt är mer allvarstyngda och konservativa än katolska präster blev det blankt nej där också.
Loosen up, Lasses.

ALLSVENSKANS ELVA STÖRSTA PROFILER – OCH TVÅ MAN PÅ BÄNKEN

1. Martin ”M9” Mutumba, AIK.
”Martin har rånat era kiosker, han har hotat er med kniv…” sjunger norra stå när showen snart rullar vidare igen. Och vem minns inte upptågen under AIK:s guldår med 2LAX9-tatueringen som kronan på verket. I första intervjun 2011 fick vi veta att ”Alla i Göteborg har mittbena” och att ”Robin Söder är söt” samt ett par censurerade kapningar av diverse journalister… ”M9” har blivit pappa men det hindrar honom knappast från att spela boll med kidsen på gården i Rinkeby. Kort sagt: en profil.

2. Anders ”Taco” Svensson, Elfsborg.
En av svensk fotbollshistorias främsta landslagsspelare sett till antalet landskamper (112). Fler lär det bli. Ständigt ifrågasatt och föremål för debatt. Under sin tid som utlandsproffs i Southampton släppte han in ett TV-team i lägenheten när han hade lagat tacos till middag. Åtta år senare kallas han fortfarande ”Taco-Anders” av både supportrar och motståndarspelare.

3. Tobias ”Tobbe” Hysén, IFK Göteborg.
Det går knappt att prata om Glenns pöjk utan att någon utbrister ”Tobbe é klar” efter farsans utspel mitt i Blåvitt-klacken under en match mot Kalmar på Fredrikskans. Genomtrevlig och omtyckt i både Stockholm (nåja) och Göteborg (kanske inte i Gårda). Och snygg! Många tjejer hade uppskattat en bensax av Tobias.

4. Henrik Rydström, Kalmar.
Dalar på listan jämfört med hur det skulle sett ut för några år sedan. En briljant bloggare och skribent men när Rydström sålde sin själ till en kvällstidning innebar det att han får mindre utrymme i andra medier. Likt många profiler har han en omisskännlig kroppslig defekt: smala, bleka, inoljade ben som framhävs av för korta shorts från 80-talet.

5. Erik Edman, Helsingborg.
Den gamle landslagsrubrikmakaren höll oväntat låg profil första året när han vände hem. Men 2011 har Edman öppnat starkare. Sågningen av egna klubben kommer vevas framöver: ”Vi är jävligt snett på det. Vår produkt håller inte allsvensk klass. Man kan fan inte acceptera en passning med studs på en sträcka av tio meter”, vräkte Edman ur sig helt utan förvarning en vanlig januaridag. 

6. Pa Dembo Touray, Djurgården.
Har fascinerat oss större delen av 2000-talet. Från början hette han bara ”Dembo Touray” men som Erik Niva uttryckte det: ”En dag såg han sig själv i spegeln och tänkte: Pa!”. Tavla efter tavla rinner av målvakten, rena rama ”Bengt Madsen”-takterna och Touray har därför en egen Facebook-grupp som kräver att Svenska Fotbollförbundet tar tillvara hans pampegenskaper snart.

7. Tobias Grahn, Mjällby.
Går förstås inte att vara helt säker men det  v e r  k a r  som att Tobias Grahn stannar längre än ett år i samma klubb. Mest känd för att ha spelat i 211 olika klubbar under sin karriär. Också en begåvad retsticka på och utanför planen. Den allsvenska comebacken skedde mot AIK på Råsunda i fjol – då passade Grahn på att direkt håna hemmaklacken.

8. Nordin Gerciz, Örebro.
Den tekniske och underhållande mittfältaren passerar bloggande lagkamraten John Alvbåge som ÖSK:s profil i och med insatsen under januariturnén. Gerzic anlände totalt otränad och kröp runt ett konditionstest. Sådant gör bara äkta lirare. Gick dessutom bort sig rejält på en krog i Örebro i höstas men don´t try that at home, kids…

9. Peter ”Ijeh P” Ijeh, Syrianska.
Meritlistan motiverar en högre placering: bytte som skytteligavinnare klubb från Malmö FF till IFK Göteborg och blev först mordhotad, sedan indragen i tidernas svenska fotbollsskattehärva. Utöver allt det spelade han in raplåtar under artistnamnet ”Ijeh P”. Vi är många som är glada att nigerianen är tillbaka i allsvenskan även om han verkar hålla en lägre profil numera.

10. Dardan ”D-Rex” Rexhepi, Malmö FF.
Okej, han kanske inte är där ännu. Men i brist på profiler i såväl allsvenskan som hos regerande mästarna chansar vi på mer speltid och fler intervjuer med unge ”D-Rex” som uppges ha toppbetyg i alla ämnen i gymnasiet samt ägna sig åt poesi. Det är inget fotbollsspelare brukar kunna skämma bort sin publik med.

11. Lasse Nilsson, Elfsborg
Typisk spelare som motståndare och motståndarsupportrar älskar att hata: frisyren, filmningarna, dialekten, drygheten. Om Nilsson levererar på planen som han kan kommer det bli mycket snack om Elfsborgs tunga nyförvärv närmaste åren.

BÄNKEN
Per ”Texas” Johansson, Falkenberg.
Kommer inte spela allsvensk fotboll i år men bloggar om allsvenskan gör ”Texas” som bara den på hallandsposten.se. Ofta mycket underhållande, som sticket om senast det kom en spanjor till Halmstads BK: ”När jag frågade om han ville stanna i HBK några månader till sa han: ’To cold, Texas´. Då kom han ändå mitt på sommaren…”.

Russel Mwafulirwa, IFK Norrköping.
Kallas ”Nät-Russel” av Peking-suportrarna vilket blir ”nätrassel” i talspråk (ett annat ord för mål). Hur TV-kommentatorerna uttalar den malawiske anfallarens efternamn ska bli spännande att höra. (Tydligen [moá-foli-roá] men säg det snabbt tio gånger).

Svenskafans.com:s omröstning Guldskölden är tillbaka igen. Så här röstade jag:

Hur tänkte jag? Ja hur fan tänkte jag egentligen…

BÄSTA SPORTKOMMENTATOR: Funderade på Niklas Holmgren men han ylar och låter för mycket. Staffan ”Det-kan-man-lugnt-säga” Lindeborg är balans och jag stör mig inte direkt på honom, även om jag vet att han hade en och annan kunskapslucka även 2010.

BÄSTA EXPERTKOMMENTATOR: Diggar C+ allsvenska sändningar starkt. Jens Fjellström är i topp både vad gäller pedagogik, kunskap och utstrålning, och fick min röst före Glenn ”Det-kan-man-lugnt-säga-Lindeborg” Strömberg.

BÄSTA PROGRAMLEDARE/STUDIOANKARE: Se ovan angående C+ och allsvenskan. Lasse Grana är i min värld starkast i radio men på radio lyssnar bara folk norr om Dalälven. I TV är han bättre som studioankare än som matchkommentator då det precis som med Holmgren kan gå till överdrift lite för ofta.

BÄSTA KRÖNIKÖR: Wennman den Stores VM i Sydafrika var briljant. Står för något helt eget och är den fotbollskrönikör som är bäst på att konsekvent använda humor som ett journalistiskt verktyg. Det behövs definitivt i sportens värld. Lasse Anrell flåsade i nacken men han skriver för lite fotboll. Stefan Alfelt var också med på topp tre men där behövs mer humor. Bank & Niva? Äh, de kommer väl att vinna ändå.

BÄSTA SPORTBLOGGARE: Vi ska inte sticka under stol med att Ek Wallraff är en bra bloggare, lite sämre i TV dock, men det saknar betydelse här. Vikingstads blogg är en ny, frisk fläkt men jag saknar en kategori och det är Liverapportör – där hade han varit självskriven. Bank & Niva? Äh, de kommer väl att vinna ändå.

BÄSTA SPORTJOURNALIST ALLA KATEGORIER: Ett självklart val att rösta på sig själv här. Jag drar fram nyheter, gör intervjuer och längre reportage, skriver krönikor, bloggar, hoppar i sängar, leder och producerar TV-program och rapporterar emellanåt om allt från val till kungligheter och melodifestivaler. Jag vet inte riktigt vem som utmanar det.

ÅRETS MAGASINSPROGRAM OM SPORT: Där tycker jag nog att Laul Calling är en värdig vinnare för lång och trogen tjänst. En seger här och det vete fan om inte showen måste rulla vidare igen…

Hur röstar ni och varför? Här röstar ni – i kommentarsfältet motiverar ni.

Mittfältaren Fredrik Ljungberg platsar inte i ett vinnande Celtic.
Och någon anfallare har han aldrig varit.
Däremot hade det varit spännande att se vad ytterbacken Fredrik Ljungberg kunnat bidra med.

Det halvårskontrakt Fredrik Ljungberg skrev med Celtic i mellandagarna gjorde honom enligt medieuppgifter till skotska ligans bäst betalde spelare. Exakt vad det innebär i kronor och ören är inte känt, klart är att månadslönen är avsevärt högre än de knappa 700 000 kronor/månaden han drog in i Chicago Fire där Freddie ”bara” var MLS sjunde mest högavlönade efter David Beckham, Thierry Henry, Rafa Marquez och några till.

I Celtic kommer ”Freddie” tjäna ett gäng miljoner till oavsett han får speltid eller inte då hans kontrakt ska vara det fetaste sett till grundlön. Ännu så länge har Ljungberg gjort skäl för sin lön eftersom kontraktet inte tar någon hänsyn till huruvida han spelar inte. 
Och spelat har ex-landslagsyttern knappt gjort alls.

10 januari sa Fredrik i intervjuer att han var två veckor från toppformen, eller ”two week’s from flying” som det återgavs i tidningarna. 
Tre veckor senare sitter han fortfarande fast på bänken och det enda som flyger är glåporden över hans huvud från gamla Celticlegendarerna Craig Burnley och mannen med det fantastiska namnet Murdo Macleod.

Lite överraskande måste jag säga, då jag är helt enig med Murdo att Ljungbergs ligadebut mot Hamilton Academical lovade gott även om det bara handlade om ett 20-minuters inhopp. ”Freddie” förarbetade en straffspark och klev fram som den ledare vi minns honom från landslaget.

Coach Neil Lennon hävdar att Ljungberg fortfarande saknar speeden och vill inte ändra för mycket i ett Celtic som har 14 raka fajter utan förlust. Ljungberg kommer senare under säsongen att ”få stor del i vårt spel”, menar Lennon.
Men hur går det ihop med att ”Freddie” inte ens fått hoppa in senaste matcherna? Eller varför Kris Commons nyligen värvades som är en liknande spelartyp tänkt för vänster mittfält?

Det är för tidigt att räkna ut ”Ljungan”, alla vet att det är trassligt att gå från försäsong in i matchtempo när lagkamrater och konkurrenter är flera steg före. Ge det någon månad till och Ljungberg kan i stället ha en konkurrensfördel med fräsch kropp när med- och motspelare börjar bli slitna av tufft matchande. Det är mycket möjligt att coach Lennon får rätt i sin prognos till slut.

Ändå på sin plats med ett varningens finger hur mittfältaren klarar sig centralt i banan där det verkar tänkt att han ska användas. Snarare finns det en del som talar för att 33-åringen skulle bli en utmärkt ytterback till vänster eller framför allt höger. En besvärlig position, kanske den besvärligaste av alla som ställer högre krav på spelförståelse både offensivt och defensivt än det normalt pratas om. Fredriks fotbollshuvud skulle definitivt lösa uppgiften och också kompensera för den kvickhet åldern berövat honom med, lex Mikael Nilsson och Niclas Alexandersson.

Problemet är snarare att Celtic har det bra ställt även i backlinjen: skotska landslagets Mark Wilson finns till höger och Honduras VM-spelare Emilio Izaguirre till vänster. I annat fall hade det kanske bara varit en tidsfråga innan Fredrik Ljungberg vore ett fullt realistiskt alternativ till Mikael Lustig och Adam Johansson i det svenska landslaget.