Dålig tajming, Nordin Gerzic.

Dagen efter att ÖSK-mittfältaren blir uttagen i landslaget för första gången, kommer det fram att han polisanmälts för hot och våld mot tjänsteman. Det är naturligtvis inte bra.

Däremot väntar jag med moralpekpinnen över att han ska ha tagit sig ett par stänkare för mycket på krogen – det kan hända den bäste. Alla som kan sin krogmiljö vet att det som händer där kan bero på både det ena och det andra. Så mycket mer finns inte i nuläget. Tajmingen är som sagt dålig men jag tycker inte att förbundskapten Erik Hamrén bör peta Gerzic från januaritruppen utifrån den information som nu är känd.

Hur mycket medeltid är man förresten inte om man använder ord som ”pursvensk”?

…apropå medeltid: Vikingstad och jag har skrattat gott i några dagar åt detta gamla spontana tillrop: ”Hey look! It’s Enrico Pallazzo!”.

Rasbiologerna kan ägna kommande artiklar åt att räkna ut hur många spelare i januaritruppen som är ”pursvenska”. Känns viktigt att veta det.

…eller inte.

Johan Strömberg ny ordförande i AIK Fotboll AB. A blast from the past.

…självklart rätt att förre ordförande Mats Gustavsson, storägaren Per Bystedt och några till försvinner ur bolagsstyrelsen – de gjorde alla fel som gick att göra under 2010. Nu gäller att det nya styrelsefolket får ordning på skutan vilket kan bli en gungig resa. Å andra sidan får man förmoda att fansen har ett visst tålamod den här gången, när de själva varit drivande i förändringen.

Det här är en intressant nyhet. Antonio Cassano nära att bli lagkamrat med Zlatan Ibrahimovic. En gång – i en annan tid, ett annat liv – ringde jag upp Zlatan via agenten Mino Raiola. Zlatan ville diskutera att jag jämfört honom med ”Italiens bad boy Cassano” i en artikel.

– Du jämför mig med någon som sparkar omkull hörnflaggor och som varken kan läsa eller skriva, sa Zlatan som någonstans ändå lät ganska road över situationen:

– Nu har du gjort bort dig tre gånger. Hur många chanser ska jag ge dig? undrade Zlatan och sedan var samtalet över.

Jag fick inga fler, kan tilläggas.

…men Zlatan kanske kan hjälpa Cassano med grammatiken om de nu blir lagkamrater?

Funderar över framtiden för svenska landslaget i en krönika i dagens papperstidning (finns på nätet), och jag och Erik Hamrén är helt överens om att det är ont om högerbackar och centrala mittfältare (defensiva) om man scannar utbudet. Kanske kan man även lägga till mittbackar. Eller hur imponerade är vi egentligen av det som kommer bakom Olof Mellberg och Daniel Majstorovic?

…nog för att Mikael Antonsson har ett skägg som flåser Mellbergs i nacken men är inte där ännu.

Till sist: Robbie Lauler-Stefan 5-0.

Traskade till förbundets gratislunch med inställningen att käka mig proppmät för att sedan sedan såga maten som brukar vara rätt risig. Men nu hade förbundet bytt leverantör till Operakällaren och julbordet höll bra kvalitet. Framför allt revbensspjällen var högklassiga. 

…men bäst var när Vikingstad mitt under presskonferensen välte en silverbricka. Hela presskonferensen stannade upp och det ekar fortfarande på Råsunda.

Man kan säga att Vikingstad revbenen.

…om ni hängde med på den göteborgaren. 

SFS – Sveriges Fotbollshistoriker & statistiker – ansvarar för att välja in folk i svensk fotbolls egen Hall of fame. Tomas Brolin valdes in i dag, som 37:e medlem.

…han hade väl platsat även i Hall of shame?

Skämt åsido.

”Brollan” intervjuades på scen och fick frågan vad han gör i dag:

– Poker, restaurang Undici och dammsugarmunstycken är mina tre ben i livet.

…såg senare att Vikingstad intervjuade honom, hoppas han inte river några av de benen också…

Januariresan går till Sydafrika för landskamper mot Sydafrika och Mocambique (a.k.a The Black Mambas). Sydafrika kan nog ställa en vass elva på benen men Mocambique ska Sverige köra över. 

…inte för att jag har någon järnkoll på mocambikanern…mocambiern…mocamb…afrikanerna men det känns som att Sverige ska vinna den matchen.

Efter sju raka januariturnéer lämnar jag över stafettpinnen till en annan reporter på Sportbladet. Det är årets bästa jobbresa – utan tvekan. Känns lite sorgligt att missa den.

…men jag har i alla fall kommit över Lars-Åke Lagrells hemliga anteckningar och lusläser nu efter ett scoop.

Erik Hamrén sammanfattade landslagsåret 2010. Han var nöjd på det stora hela – men erkände att:

– Hollandsmatchen avslöjade en del brister vi inte upptäckt tidigare.

…bra. Bortförklaringen direkt efteråt, att Sverige inte var modiga nog, var alltså struntprat.

Truppen då…kraftig skånedominans, fem MFF:are, fyra HIF:are och en Viktor Noring, Trelleborg.

Bara 21 man – konstigt nog – jag trodde på fler. I mitt tidigare inlägg prickade jag alla förutom Niklas Backman och Emil Johansson. Johansson hade jag – my bad – glömt bort medan Backman är med enbart eftersom FC Köpenhamn och Rosenborg stoppar spelare från resan, annars hade Mikael Antonsson och Mattias Bjärsmyr varit gjutna.

En väldigt orutinerad trupp och fråga är om matchen mot Sydafrika inte riskerar att bli ett test utan värde. Det behövs rutinerade krafter, det är inte bara att kasta in unga talanger hur som helst.

…utöver den invändningen saknar jag egentligen bara Rasmus Jönsson.

Spelarna jag är mest nyfiken på att se:

Ivo Pekalski, Malmö FF.

Alexander Gerndt, Helsingborg.

Adam Johansson, IFK Göteborg.

Efter allt var klart skakade jag hand lite extra länge med Lasse Tick-Tack och informationschef Nystedt.

Den enligt vissa tyckare så otroligt erfarne Andreas Alm, med hela tre säsonger som tränare i bagaget, bedöms nu av AIK-ledningen inte mer erfaren än att Stuart Baxter kommer finnas med som rådgivare och mentor.

Det är förstås ett klokt val men låter nog häftigare än det är: frågan är hur stort Baxters engagemang blir den dag han gör klart med ny klubb. Och vad den klubben i så fall tycker om att han lägger energi på en annan förening?

Jag ser det mest som en smart PR-kupp: AIK vill visa att de gör allt i deras makt för attr det ska bli så bra som möjligt. Det ska vi inte kritisera – men vi ska ta det för vad det är.

Och som sagt, jag tror på Andreas Alm som fotbollstränare.

I morgon offentliggörs truppen för januariturnén 2011 i Sydafrika. Exakt hur den kommer att se ut är svårt att sia om, framför allt nu när FC Köpenhamn och Rosenborg inte släpper sina svenska spelare.

Här i alla fall några unga killar/oprövade kort som har en bra chans att komma med:

Viktor Noring, Trelleborg.

Johan Dahlin, Agon Mehmeti, Daniel Larsson, Guilermo Molins, Ivo Pekalski, Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad, Malmö FF.

Pär Hansson, Joel Ekstrand (om han inte säljs), Marcus Nilsson, Alexander Gerndt och Rasmus Jönsson, Helsingborg.

Johan Larsson och Denni Avdic, Elfsborg.

Nordin Gerzic och Michael Almebäck, Örebro.

Adam Johansson och Sebastian Eriksson, IFK Göteborg.

Emil Salomonsson, Halmstad.

Kristoffer Nordfeldt, Brommapojkarna.

Pierre Bengtsson, Nordsjälland.

Sedan bör väl även Erik Edman, Anders Svensson, Tobias Hysén, Marcus Lantz och Tobias Grahn åka med för att ge lite stadga. One touch-Danne har uttryckligen sagt nej till landslagsspel – men kanske sugen på Kapstadens sol?

Förbundskapten Erik Hamrén presenterar truppen vid förbundets årliga julbord där Lagrell bjuder oss murvlar på prinskorv och köttbullar för att försäkra sig om stöd ett år till.

Jullunchrapport kommer under tisdagen.

Jag finner ingen anledning att ändra på listan över världens fem just nu mest underhållande lag – även om matchen mellan Manchester United och Arsenal inte hade många döda stunder. Men en koncentrerad defensiv och två oftast samlade försvar – framför allt Man U:s – innebar att det inte skapades särskilt många målchanser.

…tycker att United vann rättvist, även om kinesens nickmål på brassens inlägg var ett slumpmål de inte gör om på tusen försök.

Rooneys straffansats var märklig. Ett par danssteg i sidled, sedan snabb attack snett framåt och skottet högt, högt över. Han får testa att snurra ett varv nästa gång. Som hockeyliraren.

Manchester United tar hem Premier League. Jag är fortfarande säker på det.

SVT text tv om hur handbollsbrudarna firade segern mot Norge:
Glögg och klappar dagen efter

Rubriken på Sportbladets handbollsblogg:
Firade med att dricka whisky och smygröka

 …är det mr Flinch eller SVT:s text tv som inte känner skillnad på glögg och whisky?

Tranås ligger ganska exakt mittemellan Jönköping och Linköping om man reser fågelvägen. Ett par mil öster om Vättern, alltså. Avlidna personer som satt orten på kartan: Lennart Hyland, Fritiof Nilsson Piraten och – sedan i lördags – Taimour Abdulwahap.

…var det honom Piraten såg framför sig redan när han skrev Bombi Bitt och jag?

Nä förlåt, den kanske var opassande.

På samma tema: här har ni kvällsläsningen.

Åsikter är subjektiva. Min smak får ni gärna kritisera. Men inte mitt kunnande. Inte heller var jag har mina sympatier. Mina utländska sympatier ligger hos Brasilien, Argentina, Tyskland, Liverpool och Lazio. Inget av dessa lag är med på den lista jag har satt ihop – nämligen listan över världens fem mest underhållande fotbollslag just nu.

Jag fick idén när jag satt på motionscykeln framför Tottenham-Chelsea. Kriterierna är enkla: det lag som får dig att trampa fortare och fortare tills du plötsligt inser att det gått 45 minuter som kändes som fem, det laget hamnar högt upp.

(Om du inte har en motionscykel kan det lika gärna bygga på Niklas Holmgrens kommenterande: det lag som får Holmgren att låta som om det går för honom mer än tio gånger per halvlek, det laget ska placeras högt). 

1. Tottenham

Tveklöst världens mest underhållande fotbollslag just nu. Spelar med en huvudlös taktik där en svajig backlinje/målvakt i bästa fall stöttas upp av två övergivna centrala mittfältare som stup i kvarten själva hänger med framåt utan en tanke på eventuella omställningar. Försvarsmässigt räddar sig Tottenhamn hjälpligt genom en aggressiv press högt upp i planen. Framåt spelar Tottenham med maximal bredd och snabbhet på kanterna samt två rörliga forwards vilka ständigt söker den yta som då uppstår mellan motståndarens mittback och ytterback. Därmed kommer Tottenham nästan alltid till målchanser, och eftersom laget – av gammal vana (?) – alltid uppträder som ett stressat bottenlag är det full fart framåt i alla lägen vilket ger ett sådant tempo i båda riktningar att du knappt hinner kliva upp på cykeln innan 45 minuter har gått. Lägg därtill förväntningen som uppstår när Gareth Bale får bollen och trampar upp fart…den förväntningen.

2. Real Madrid

Det lag som har José Mourinho som manager kommer altid högt upp på en sådan här lista. Inte alltid så mycket för spelet, mer för Mourinhos diverse upptåg. Den här hösten har det varit allt från visklekar vid sidlinjen till papperslappslekar från läktaren. Spelmässigt är kombinationen Real-Mourinho intressant: hans försök till en mer cynisk fotboll i kombination med den speed och skicklighet många av spelarna besitter gör att varje moment i en match med Real är intressant att studera i detalj. I Champions League, alltså. I La Liga kliver du av cykeln efter en kvart.

3. Milan

Egentligen ett ganska trött gäng att kolla på. Men nu är vår egen Zlatan Ibrahimovic i en sådan inihelvetes makalöst bra form att man är lika nyfiken varje gång på vad han ska hitta på. Lägg därtill lite Ronaldinho, lite Gattuso, lite Pippo (innan knäet rök) – och 45 minuter på cykeln framför Milan är en ganska behaglig resa.

4. FC Köpenhamn

Jag begär inte att vi ska bänka oss framför danska ligan till våren men att följa våra nordiska bröders väg mot triumfen var ett sant nöje under hösten. Vi ser fram emot fortsättningen – och konstaterar att FCK med Jesper Grønkjær i spetsen spelar fotboll på ganska hög, internationell nivå. Det är alltid trevligt att titta på.

5. Barcelona

Jag är inget fan av Barcelonas matcher, tycker oftast det blir för ojämnt. Jag brukar somna på motionscykeln när de spelar. En gång somnade så jag ramlade av cykeln, slog huvudet i en bokylla och fick åka till akuten för att sy tolv stygn. Men det är klart att när Messi och kompani nu ställs mot riktigt motstånd i Champions Leagues utslagsmatcher kommer vi kanske kunna hålla oss vakna.

Filmklubben hade precis kollat klart Citizen Kane och diskussionen landade väl kring L L L för den gamle klassikern. Hur bra än film än må vara 1941, är det klart att det långsamma tempot, två utdragna cabarénummer plus att allt (utom DVD-menyn) är i svartvitt, påverkar hur dagens filmögon betraktar det 1h59min långa konstverket.

Men som sagt: starka L L L för en film från 1941 är ett bra betyg – och tänk att Orson Welles bara var 24 år när han regisserade samt spelade huvudroll. 24 år! Ett sådant geni lär inte ens Hugo Niva växa upp till.

Vi gav extramaterialet – en dokumentär om filmskapare Welles vs tidningskung Hearst – en chans men då vi insåg att den klockade in på 1h48min packade vi ihop för kvällen.

Det var då vi nåddes av rapporterna att en självmordsbombare sprängt sig till döds i närheten av den så pulserande och affärstäta Drottninggatan. Lyckligtvis utan att andra människor kom till allvarlig skada. 

Så hände det till slut alldeles runt knuten. När vi läste på nätet var det inte ett hotell i Asien, nu small det några kilometer bort från där vi smaskade smågodis framför TV:n.

Vi läste om det hot som skickats till TT och Säpo där det antyds att detta bara är början, att fler uppmanas ta efter. Utan att ge sig in i en diskussion om något kan det inte vara kul att vara i Lars Vilks kläder i dag. Men det handlar så klart inte bara om en enskild provokatör utan också om en utveckling i världen och Sverige som går mot hårdare tag i alla riktningar och dess följder.

Jag promenerade ändå hem genom ett snöigt, blåsigt och kallt Stockholm, från DN-skrapan till Solna. Det är då man tänker på vilka krafter som gynnas av sådana här händelser, vilka reaktioner det väcker hos oss, hur det slår mot vår trygghet i vardagen.

En snöboll som rullat genom Sverige ett tag fick fart denna vinterkväll lördag 11 december och jag vet inte om det spelar så stor roll vem som började knuffa. Vi får stoppa den tillsammans i stället.

…eller så får vi helt enkelt ringa Jack Bauer.

Jag börjar med en reflektion: i mitt förra inlägg skrev jag väldigt ironiskt apropå att Barcelona säljer ut sin matchtröja efter 112 år:

”Och allt är alltså Zlatans fel som kostade för mycket pengar och såldes för för lite”.

Den meningen väckte vissa Näthatare som blev upprörda och arga. Vilket de inte hade behövt bli eftersom det, återigen, var ett ironiskt sätt att beskriva Barcelonas svaga ekonomi.

I alla fall, i meningen efter skrev jag: 

”…annars väldigt mycket Qatar just nu. När går de in i Polen?”.

Också ironi men betydligt känsligare och på gränsen, en mening som borde väckt protester och reaktioner – men icke en kommentar om detta. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Näthatarna inte bara hatar väldigt mycket – de är dessutom korkade och historielösa.

Det spelar ingen roll om den här nedlagda bloggens läsekrets sjunker till noll: jag kommer aldrig sluta med min humor och ironi. Vad vore världen utan att man får garva ibland? Sedan kanske inte alla diggar min humor och min ironi. Men dra då för helvete och läs en annan blogg. Jag bryr mig inte.

Skriver i dagens papperstidning om läget i allsvenskan där klubbarna nu tvingas minska antalet namn i sina trupper. En intressant diskussion som bland annat fortsatt på Facebook där den prisbelönte sportjournalisten TT-Skiöld plockade upp följande stycke ur min krönika:

”Precis som man själv tvingas göra emellanåt på krogen – gå på ett tredjeval – kommer en mängd hyfsade spelare intressera sig för allsvenskan, en av få ligor där transferfönstret är öppet mars ut”.

Prisbelönte TT-Skiöld gjorde sedan följande egna reflektion:

”Jag som trodde att tricket var att jobba hårt på trean så fick man ettan. Men vad vet jag om sånt”.

Bastumannen blandade sig snabbt i debatten om den ekonomiska krisen i allsvenskan:

”02.45 tas vad som finns kvar. Att hitta ett tredjehandsval i sista stund är en lyckträff”.

Härligt att vår högsta serie väcker ett sådant engagemang. Var står ni i debatten?

I kväll samlas filmklubben hemma hos familjen Niva. Den består av Niva, fru Niva, Hugo Niva och jag. Bank har länge suktat efter medlemskap men platsar inte riktigt eftersom han spelar fotboll i det översittargäng som kallar sig Andrea Doria. I kväll tänkte filmklubben ge sig på en riktig raritet – Citizen Kane. Vad är en filmklubb som inte analyserat Orson Welles tidiga mästerverk, filmen som kännare anser vara världens genom tiderna bästa rulle?

Blev en hel del snack efter min krönika om AIK och Andreas Alm. Som jag skrev ordagrant: jag tror på Alm som tränare. Men att han är oerfaren, herregud, hur kan man invända mot det? Han har jobbat som fotbollstränare i tre år. Ett år i division två, två år som assisterande i AIK. Om inte det är brist på erfarenhet, vad är då brist på erfarenhet? Men jag tror på Alm som fotbollstränare. Dock så ifrågasatte jag tidpunkten att komma in i AIK: klubben har inte en krona att värva för och en ganska medioker trupp. Men jag tror på Alm som fotbollstränare. Däremot väckte jag frågan jag att så många av de ansvariga för årets fiasko är kvar: det känns lite som att T-Sportchef plockat ut ett team av polare enligt devisen ”Alla ska med”. Men jag tror på Andreas Alm som fotbollstränare.

Till sist: Det här med brudar och att gå på toa samtidigt, vad handlar det om?

Jag kan inte skriva om AIK:s sportchef Jens T Andersson utan att tänka på den här gamle storyn. Andersson fick lämna Sirius några veckor senare – och när han dök upp i AIK i år hade han även lämnat T:et bakom dig. Numera skrivs han bara som Jens Andersson. Det är beklagligt. När jag träffade Jens häromveckan diskuterade vi saken och han skyllde på media. Så nu vädjar jag till mina kollegor – ge Jens hans T tillbaka.

…sedan om T är vägen, framtiden och ljuset för AIK är en annan diskussion, jag är inte övertygad. Mer om AIK:s nya ledning med Andreas Alm i spetsen i den här krönikan.

Bjuder på ett litet utdrag:

”Men bortsett från den uppenbara bristen på erfarenhet tror jag på Andreas Alm. Han är den typen av människa som fungerar i ett fotbollslag. För några veckor sedan var han uppe på redaktionen för att diskutera ett bokprojekt. Jag satt en bit bort vid mitt skrivbord och knapprade på en text. Plötsligt small det till i en stolpe bredvid. Jag lyfte blicken och förstod att Andreas Alm hade svinat en fotboll mot mig – och missat med någon decimeter. Han flinade busigt”. 

Kalmar är på väg att låna hem Elm från Fulham. Det skulle så klart bli en bra förstärkning under 2011 – sedan lär han väl ändå hamna i Danmark eller Norge när nästa kontrakt ska skrivas, tror ni inte det?

…vilken Elm? Det vete fan.

Det tog 112 år, nu blir den här stiftelsen – Qatar Foundation – först med reklam på Barceolnas matchtröja. Unicef som finns där gratis blir kvar medan Qatar Foundation pröjsar motsvarande 1,5 miljarder kronor över fem år. Och allt är alltså Zlatans fel som kostade för mycket pengar och såldes för för lite.

…annars väldigt mycket Qatar just nu. När går de in i Polen?

Peter Larsson, FCK, vore givetvis en oerhört bra värvning för Elfsborg.

Ikväll bänkar jag mig framför På Spåret hemma hos miss Modin med en bättre påse löst.

Först ut var nog Broder Birro. Så klart. Under rubriken ”Köpenhamns framgångar ger hopp” skriver brorsan i ett blogginlägg publicerat 11.36:

”Det är ju fantastiskt. Ett lag från ett land en snedspark från vårt eget lyckas på egen hand ta sig vidare ur gruppspelet i den finaste av turneringar. Det borde ge Malmö lika delar ilska och hopp”.

AgentDirekt vill inte vara sämre. 13.02 har de lyckats få tag på Malmö FF:s sportchef Per Ågren och under rubriken ”Kan Köpenhamn så kan vi” säger han bland annat följande:

– Jag har en absolut övertygelse att vi kan göra som FCK.

Många i vårt avlånga land följer nu firma Birros/Ågrens ”absoluta övertygelse” med spänning.

Mer då? Tja, Aftonbladet har julpub i kväll, sista festen i byggnaden – efter julhelgerna flyttar vi från Globenområdet till Stockholm City.

…den här rubriken kom med andra ord lägligt inför morgondagen.

…låg produktivitet alltså, Persson på Hörnet och jag har mest roat oss med Eders lobbmål från VM 1982 mot Skottland och Bengt Grives klassiska:

”…och bollen ut till Eder omarkerad…han lobbar bollen i mål…en underbar lobb. Ja det måste ju bli mål…Eder omarkerad i en hel kvart”.

Ni hittar Grive, Eder och mycket mer på den här sajten.

Här driver en klämkäck norrman med oss svenskar men eftersom han driver med svenska brats kan jag inte påstå att jag blir särskilt upprörd. Hetaste låten i Norge just nu, enligt Juanita Primera som tydligen har koll på sälslaktarna också.

I fem års tid har Marcus Walkin jobbat med sajten everyfourthyear.com. Det är en sida som innehåller det mesta värt att veta från alla VM-turneringar i fotboll. Enkelt pedagogiskt uppbyggd – en perfekt hjälp för en fotbollsjournalist till exempel.

Men också kul för vanliga fans eftersom här finns alla VM-historiens snyggaste mål rankade turnering för turnering.

Marcus skriver:

”All statistik är hämtad från årsböckerna om Fotboll – exempelvis Fotboll 1994. Jag har alltså matat in all matchfakta manuellt.

Spelarbetygen är hämtade från France Football. Dessa magasin hittade jag på Ebay och franska tidningsmuseer med mera.

Målen… det är en gåva till fotbollstokar. Blatter och kompani lär inte gilla det. Men jag tycker folket förtjänar att se Eders chipp/volley-skott mot Sovjet -82.

Så håll till godo – så länge de får vara kvar”.

Jag vet inte om Marcus har alla får hemma som pysslat med detta i fem år – men jag vet att sajten är en av de bästa jag sett om fotbolls-VM. Dessutom är den långt ifrån färdig utan kommer att byggas på med ännu mer statistik och till och med hela matcher, lovar Marcus.