Det är klart att ni som mejlar och kommenterar har rätt: vi har varit dåliga på Skånederbyt. Inte reportrar och krönikörer som gör jobbet på plats, de har levererat. Jag menar de som bestämmer och publicerar. I just detta fall är jag nog beredd att skriva under på att det sitter höga chefer, låga chefer, mellanchefer och andra sorters chefer uppe i Stockholm som knappt registrerat att det ska spelas en het fotbollsmatch i Malmö. Att Hammarbys teoretiska chans att nå allsvenskan nu nästan är borta betraktas som mer intressant – trots att den chansen i praktiken varit borta i ett halvår.

Samtidigt är det en väckarklocka för svensk fotboll. Det är så här det fungerar inom medierna. Sådant som höga chefer, låga chefer, mellanchefer och andra sorters chefer inte upplever som ”hett” faller lättare mellan stolarna och missas i högre utsträckning. Det är deras jobb att fokusera på det heta och avvakta med det kalla. De bryr sig inte om vårt gnäll, de gör den tidning och nätsida de tror är bäst för flest.

Rätt vad det är gäller det Stockholmslagen också. Allsvenskan i fotboll lever bara så länge supportrar och medier intresserar sig. Sedan står allsvenskan där igen och följs av närmast sörjande. Erik Hamréns nya landslag i all ära, klubbarna måste hänga på.

Djurgårdens ledning har länge jobbat för att medierna ska sluta bevaka egna föreningen. Man kan säga att de vunnit en delseger. Lagets långa segersvit uppmärksammas knappt nånstans. Tydligen så klubben och deras kärnsupportrar vill ha det.

För andra klubbledningar kanske riksmedias nyhetsvärdering kring Skånederbyt är något att tänka till över. Det behövs öppenhet och PR-arbete i stället för slutenhet och hemlighetsmakeri som stöter bort de som intresserar sig. Eller är kanske fler klubbar inne på Djurgårdens linje?

Jag hade gärna skrivit mer om allsvenskan i bloggen men den är nedlagd. Just nu har jag för mycket att stå i för att hinna starta upp den igen. Kanske till våren.

Starkt av FC Köpenhamn att dra hem ett gäng miljoner ytterligare via 1-0 mot Rubin Kazan. Kan Danmark kan Sverige. Det går, det går – nästa år? Men då krävs nog att vi får snurr kring intresset igen och det är tyvärr klubbarna som måste dra det tunga lasset. De får det knappast gratis av medierna en gång till.

Annars gick det sådär för mitt skrällag Bursaspor – 0-4 hemma mot Valencia – å andra sidan känns det som att det är i kväll Champions börjar på allvar: AZ Milan mot Auxerre, Real Mourinho mot Ajax. Vad väljer vi?

…Skånederbyt, kanske?

Zlatan taekwondo-kickar mot lagkamraterna i Milan. Ronaldinho & co får vänja sig. Det går knappt en landslagsträning utan att Zlatan är uppe och sparkjabbar mot Majstorovic eller Mellberg eller någon av polarna. Jag har aldrig tolkat det på annat sätt än med glimten i ögat grabbar emellan. Nu frågan om det går hem i Milan. Ser inte riktigt ut så…

Broder Birro dömer ut sir Alex ytterligare en gång. Tja, någon gång får han rätt, gubbtjyven blir ju inte yngre. Men det börjar bli lite tjatigt.

Malmö FF har laddat upp inför derbyt med två stängda träningar. Ryktas att Ek Wallraff vaktade bägge.

Richard Slätt mejlar. Han skrev artikeln som plockades upp i Debatt i går. Slätt hade gärna velat komma till studion men svärmor var på besök i Stockholm just denna dag och Slätt valde att prioritera henne.

Belinda Olsson mejlar också. Hon skäms visst för sina tabbar, hälsar hon. Men det var inte min poäng. Fel kan alla göra, det är mänskligt. Men att bjuda in till debatt om fotboll utan att ta reda på om AIK spelar i allsvenskan eller inte, är som att bjuda in till debatt om politik utan att kolla upp om Socialdemokraterna är ett riksdagsparti.

Del två i min serie inför valet är ute. Den här gången hjälper jag Moderaterna…

…i morgon tredje och sista delen. Den är nog lite oväntad – och klart roligast.

Var alltså med i SVT:s direktsända Debatt under kvällen. Hoten inom fotbollen skulle diskuteras. Jag vet inte om det blev så mycket av det. Alla i studion var överens om att hot är fel och ska bestraffas. Givetvis. Debatt hade det kanske blivit om skribenten bakom den här artikeln varit med men det var han inte. Glömde SVT fråga om han ville komma?

Lite bättre fart när vi gled över på en diskussion om hur makten ska fördelas mellan supportrar och klubbstyrelser. Jag fick sagt min sak som jag även drivit här på bloggen: hot kan aldrig accepteras men föreningarna bör blir mer öppna och transparenta för fans och medlemmar. 

Sammanfattningsvis en halvtimme som inte gav särskilt mycket, vare sig för tittaren eller oss som var där. 

Senast jag var med i Debatt kallade Janne Josefsson Yannick Tregaro för ”Jassir”. Belinda Olsson kallade Michael Borgqvist för ”Michael Borgström” och Peter Antoine för ”Peter Antoinette”.

…säga fel på namn kan alla göra, men rent respektlöst var när Belinda inte visste om AIK spelar i allsvenskan eller inte. Hon hade aldrig tillåtit sig göra ett sådant misstag om ämnet varit mer creddigt bland hennes TV-polare.

Efteråt ville min gamle tränare Peter Antoine (Jonsered i början av -90-talet) ta en whisky i hotellbaren. Jag var tvungen att tacka nej, hade lite jobb att göra. 

…men att kalla Peter Antoine för ”Peter Antoinette” är snudd på en klassiker. Och ”snudd på” är stort.

Miss Modin tyckte att jag såg ut som ”världens pudding” i TV. Antingen hade hon glömt sätta i linserna eller också är det min nya frisyr. Eller Karl Alfred-tröjan…

Här kan ni se programmet. Men det är som sagt inte så mycket att se.

Läs boken ”Va för jävla pack e ni” i stället. Det är ett intressant tidsdokument som berättar hur Stockholmslagens klackar och supporterskaror vuxit fram. Jag saknar dock ett resonemang, nämligen kring just våld och hot. Hur kommer det sig att till synes rätt vanliga killar som samlas runt fotbollen – nu pratar jag inte om de som bråkar och hotar – har en så accepterande syn på detta? Många kopplar samman det med passion, jag förstår inte det där. Man slår väl inte sin tjej även om hon sviker en? Och varför tog det tio år innan skribenterna på svenskafans.com tyckte att nu får det vara nog?

Del ett av tre i min valreportageserie i tidning i dag: dörrknackning med sossarna. I morgon delar jag ut flygblad med moderaterna. På torsdag sista delen.

Så här ser det ut i webb tv som hängt mig i hasorna…

Följde Göteborgsderbyt framför TV:n – 2-1 till Blåvitt – och låter Fitness & Kaninen som var på plats sköta rapporteringen.

Däremot kanske duracellduon missade C+-intervjun med Tobias Hysén direkt på slutsignal.

– Dålig match av mig, sa Hysén.

Tja, jag vet inte om jag håller med. Blåvitts första halvlek var en av deras bättre i år, mycket beroende på att samtliga spelare förutom möjligen mittbackar/målvakt turades om att hålla igång djupledsspelet. IFK blev aldrig stillastående, Gais hade problem att hänga med och Hysén var ett ständigt hot. 

Men det var första halvlek det.

I andra tryckte Gais tillbaka Blåvitt, Björn Andersson kvitterade och det kändes som en tidsfråga innan Andersson skulle göra 2-1 också.

Men så tog Hysén en ny löpning – och även om Gais försvarsspel i allmänhet och Richard Ekunde i synnerhet lämnade en hel del i övrigt att önska vid båda målen – var det denna löpning som avgjorde. Plus den fina passningen av inhoppande Tobias Sana. 

Det hade inte varit orättvist med oavgjort men sanningen är att Blåvitt var ytterst nära ett tredjemål. Elmar Bjarnason brände den straff Hysén (vem annars?) fixat i duell mot en klumpig Ekunde (vem annars?).

Är man Gais får man inte slarva bort så många fasta situationer, och framför allt inte en i sista minuten och underläge 1-2, Kenneth Gustafsson.

På läktaren satt Erik Hamrén bredvid Magnus Haglund och diskuterade U21…eller? Det ryktas att Haglund är aktuell att ta över efter Jörgen Lennartsson. Jag förstår inte varför förbundet inte kollar med Henrik Larsson. De kan inte få mer än ett nej.

…apropå Lennartsson; kommer Robin Söder tillbaka på riktigt?

På läktaren satt även Party-Janne Andersson och flinade med en Sportbladet i näven, tack för reklamen.

…och på läktaren III: Frölunda Indians. Ser inte hockeyspelare utan hjälm ganska slitna ut? Bredvid vanliga människor såg indianerna ut att vara på permission från Kumlabunkern.

Segern innebär att Blåvitt knappast behöver fundera så mycket på bottenstriden längre, medan Gais har desto mer fundera på.

I kvällens andra match slog Kalmar Brommapojkarna med 3-0 (borde kanske varit 2-0) och nu är BP inte så långt från platsen jag tippade dem på – näst sist. Snacka om skillnad mot i våras. Det brukar heta att anfall är bästa försvar, och med John Guidetti i laget släppte BP knappt in en boll. Annat nu.

Kalmar är någon seger från att kunna andas ut.

Hota bort en tränare har mig veterligen aldrig haft en positiv effekt. Inte den här gången heller. Väsby-Hammarby 3-1. 

…att Bajen inte går upp i allsvenskan i år är ingen jätteskräll. Tippade dem som fyra inför säsongen.

Nu andra halvlek av Almeria-Real Sociedad. Jag följer Henok Goitom på Twitter och imponeras av hans idoga uppmaningar att rösta på söndag. Jag antar att det handlar om att hålla Sverigedemokraterna utanför riksdagen. Tänkte kolla om han är bra på fotboll också. Goitom är en spelare jag sett väldigt lite av. Oavsett vad man tycker och tänker om politik, Stellan Skarsgårds tal i Kungsträdgården är tankvärt.

Händer en del i veckan lugnt sagt…utsålt Göteborgsderby Blåvitt-Gais i kväll…Champions League drar igång i morgon och på onsdag slaget om Skåne, Malmö FF-Helsingborg. Plus val till helgen. Dessutom m å s t e jag tvätta.

Hade tidigare en svag känsla att HIF vinner derbyt, men nu fick kryssade MFF mot Åtvidaberg, fick ett par gubbar avstängda och känns plötsligt som laget som slår ur underläge. Det känns nog som en 2-2-match.

Sportbladets Champions League-bibel går att köpa i dag, 116 sidor för 29 kronor. En bra investering. 

Om någon trodde att den påhittade karaktär som ibland dyker upp i denna spalt röstar på Sverigedemokraterna så glöm det. Det var ironi. Inte ens fotbollsintresserade låtsasmilitärer gör det.

Boken ”Vad för jävla pack e ni?” ligger på mitt skrivbord. Handlar om Stockholms fotbollsklackar och kan bli kvällens läsning.

När vi ändå är inne på politik.

I dagens Aftonbladet skriver Peter Kadhammar i en betraktelse:

”De är nervösa på andra sidan också. Carl Johan Swanson, moderaternas presschef, mejlade till denna tidnings samhällschef Lena Mellin. Swanson meddelade att det ’självklart’ inte ’är hans ’sak att ha synpunkter’ på vem som skriver poliik i Aftonbladet.
Sedan hade han synpunkter på att Robert Laul ska skriva politik i Aftonbladet. ’Det är dock viktigt att vara medveten om den tydliga vänsterprofil som Laul har’, varnade Swanson.
Tack för rådet!”

 Då var man uthängd som socialist då. Tack för det, Kadhammar!

…å andra sidan blev jag uthängd som moderat i mitt eget kommentarsfält häromdagen. Det skulle jag i så fall ha gemensamt med Bingo Rimér, Baren-Håkan och Robinson-Robban. Aftonbladet viger i dag sex sidor åt kändisar som avslöjar vad de röstar på, och gänget ovan är moderater alla tre.

…det skulle inte förvåna mig om Ek Wallraff är moderat han också. Möjligen sverigedemokrat.

Broder Birro, som av någon outgrundlig anledning får uttala sig i enkäten, svarar så här:

”Som författare anser jag att man ska stå fri från alla sorters sammanhang. Därför röstar jag inte på något parti”.

…i min bok är Broder Birro kristdemokrat men det och detta kanske bara var ett tillfälligt snedsteg.

Men tillbaka till där vi började. Vad har det egentligen tagit åt borgarna? Darrar de när Laul fattar pennan? Varför bryr sig moderaternas presschef när jag ska skriva politk? Vem fan är jag? Det är ju absurt. En sak att Henrik Brors och Niklas Svensson är tydliga borgare, deras röster betyder något i sammanhanget. Det borde Swanson kritisera i stället.

”Som författare anser jag att man ska stå fri från alla sorters sammanhang”.

Hur menar Broder Birro egentligen där? Alla sorters sammanhang? Det låter som att han betraktar sig själv som en egen planet som då och då  gör diverse gästspel inom olika områden. Ganska många områden faktiskt. En dag stod han till och med i Aktuellt och skrek att han var katolik. En uppenbar lögn visar det sig nu, för katolicismen måste väl ändå betraktas som ett sammanhang? Precis som arbetsplatsen Expressen och supporterskapet till Roma och italiensk fotboll.

Vad röstar Zlatan på? Jag tror han är miljöpartist. Han och Niva.

Bank? Borgare till handling och gärning men socialist i själ och hjärta gissar jag.

Miss Modin letar nog fortfarande.

Vikingstad känns som en gråsosse.

Vad har vi mer?

Till fotbollen då…svag insats av hela Milan i går.

För att inte tala om Barcelona.

Soppan kring Linus Hallenius övergång till Genoa rullar vidare. I morse satte jag nästan kaffet i halsen. I den här artikeln, som handlar om den italienska advokatbyrå som skulle fått nästan åtta miljoner kronor om inte dealen kommit fans och medier till känna, reagerade jag på ett namn – Luca Ferrari.

Kommer du ihåg honom, Farsan?

För länge, länge, länge sedan reste jag och Aftonbladets biträdande sportchef Håkan Andreasson (a.k.a Farsan) till Turin. Det var på den tiden Zlatan spelade i Juventus, jag hade författat en mindre lyckad kontaktannons och Zlatan var som bekant rasande.

– Du är en pajas Laul och du har förlöjligat mig inför hela svenska folket, röt Zlatan dagen efter publiceringen.

Några månader senare bjöds vi alltså in till Turin för att mäkla fred. 

– Build some bridges, som Zlatans agent Mino Raiola uttryckte det.

Vi hamnade på ett hotellrum – Raiola, Zlatan, deras advokat, Farsan och jag. Mitt glasögonfodral muddrades för att avlägsna eventuell avlyssningsutrustning.

Den här storyn har dokumenterats lite här och var, bland annat i Jeffans bok om Zlatan, jag ska inte trötta ut er med att dra den en gång till. 

För att återknyta till inledningen; advokaten som var på plats detta i hotellrum bar den mest figursydda Armani-kostym jag någonsin sett. Hans namn var Luca Ferrari.

Vi byggde aldrig några broar i hotellrummet. Och jag trodde aldrig att mina och Luca Ferraris vägar skulle korsas igen. I morse gjorde dem det. 

Luca Ferrari. En skugga ur det förflutna.

Jag vet inte så mycket mer om denna man än att bara hans kostymkonto är högre än Bajens årsomsättning. Det är en lirare som Hammarby ska se till att inte ha alltför mycket ogjort med.

I kväll koncentrerar vi oss på fotbollen. Jag är fotbollsspelare sedan 34 år och journalist sedan 17. Jag måste tänka och skriva det jag tror på, det min erfarenhet har lärt mig. Det hindrar inte att jag kommer bänka mig 20.45 och hoppas att Zlatan hänger både ett, två och tre mål mot Cesena. I min värld ryms både den briljante Zlatan och den falske. Jag kan hylla Zlatan men jag kan också kritisera honom. Min penna är varken brun eller brun. Det finns fotbollsspelare jag älskar och de heter Miroslav Klose och Pippo Inzaghi, Steven Gerrard och Ronaldinho. En gång hette de Zico och Maradona. I en annan tid och ett annat liv Bosse Wålemark och Bashkim Shaqiri.

Fotbollen och journalistiken har lärt mig det jag vet om livet. Det är klart att det finns brister men inga dolda dagordningar. 

En liten tränare.

Så beskrev Zlatan sin tidigare chef i bokslutet över tiden i Barcelona.

Nu kommer Filosofens svar.

Utspelet på gårdagens presskonferens vinklas av medier som att Pep Guardiola tar på sig skulden för att Zlatan och Barcelona till slut gick skilda vägar. 

Så gör bara en stor tränare, skulle jag säga.

Men man får vara bra korkad om man inte fixar att läsa mellan raderna. Påhejad av upphetsade svenska krönikörer och så kallade experter avslutade Zlatan med att ta heder och ära av sin gamle boss medan Guardiola avslutade som en gentleman. Jag tror att det säger en hel del om hur relationen såg ut under tiden.

Vi får väl se men jag tror att tiden kommer ge Guardiola rätt. Då är det inte bara Zlatan som kanske får äta upp ett och annat.

Ibland känner jag mig som Diogenes som gick runt med en lykta i antikens Grekland.

Vad letar du efter? undrade folk.

– En ärlig man, svarade Diogenes.

…fast Henrik Rydström skriver bra här.

EM 2020 till Sverige? Med Thomas Bodström i spetsen lovar nu de rödgröna att stå för de ekonomiska garantier som behövs, något Alliansen vägrade när det blev skarpt läge kring Sveriges/Norges EM 2016-ansökan i fjol. Som fotbollsreporter känns det dumt att protestera mot en svensk EM-ansökan, det får andra sköta. Jag ser gärna ett stort fotbollsmästerskap i Sverige. Bodström visar bra bollkänsla.

Apropå politik: håll utkik i nästa vecka. Då kommer mina valreportage i Aftonbladet.

…under tiden får ni hålla till godo med min insats i valpanelen.

Många frågar om Laul Calling. Ja, vi kör igen. Fredag 1 oktober drar vi igång om alla bitar faller på plats. Håll utkik på vår Facebook-sida för info. Och glöm inte att gilla.

Ni vet att jag inte slösar med utropstecknen men blir man hyllad av ”Drillo”, då är det värt ett till!

Så här är det.

Blev uppringd av norska tidningen VG i går som undrade vad jag tycker om Egil ”Drillo” Olsens succé – elva segrar på 16 landskamper och nu två raka i EM-kvalet, bland annat mot självaste Portugal.

Givetvis hyllar jag ”Drillo” förbehållslöst:

– ”Drillo” är ett geni. Det tror jag alla svenskar skriver under på. Han har haft rätt hela tiden och vi har haft fel.

Tänkte inte mer på det men så i natt fick jag ett mejl av glad norrman:

”Takk skal du ha. Jeg som nordmann gir deg en hyllest som en supersvenske!”.

Det visar sig att artikeln är den näst mest lästa på vg.no, slagen bara av något om ”Kungarna av Tylösand”.

Men inte nog med det, i VG:s artikel får ”Drillo” kommentera min hyllning – och svarar med en tillbaka:

– Det är känsligt att erkänna fel. Det krävs stort mod för det. Jag har nog lite fler sympatisörer i Sverige än i Norge.

Jag tackar och bockar, och konstaterar att den 68-årige gubbtjyven även har rätt kring det sistnämnda. Självklart hoppas vi att Norge spelar bort både Portugal och danskjävlarna från gruppsegern och kvalificerar sig för EM i Polen/Ukraina 2012.

Forza ”Drillo” – vem fan är Ståle Solbakken?

För yngre läsare kan jag berätta att ”Drillo” var förbundskapten för Norge redan på 1990-talet. Trots stora framgångar hånades han över världen i allmänhet och Sverige/Danmark i synnerhet för sin destruktiva fotboll (och sina gummistövlar).

”Drillos” filosofi handlade hårddraget om att, har du inte gjort mål efter tre passningar kan du lika gärna lämna över bollen till motståndaren, för då kommer du ändå inte göra mål. Mer konkret: långboll mot stor forward, skarv, avslut. Sedan tillbaka i försvarsposition. Detta hade en dator räknat ut åt ”Drillo”.

Vad grejen med gummistövlarna var kommer jag inte ihåg.