Det har varit en jävla fotbollshelg, det har det varit. Tror att det blev sju TV-matcher totalt. Var ska man börja?

Kanske med att Liverpool naturligtvis borde haft en straff till mot Tottenham. Han med det krångliga namnet gick knappst på bollen i första situationen, och sedan tog samma gubbe med hand, var det inte så?

Liverpool var det enda av de förväntade topplagen som tappade poäng och hur konstigt det än kan låta i en 38-matchersserie är det kännbart. I fjol tog Liverpool 86 poäng av maximala 114 men det räckte alltså inte till guld. Man har inte råd att tappa mer än 25-30 poäng om man ska vinna Premier League och Liverpool har redan förbrukat sin första tiondel. Ny poängförlust på onsdag och det blir kniven mot strupen direkt.

Det topplag som inte så många tror på, Arsenal, bjöd däremot på en vansinnig uppvisning – 6-1 borta mot Everton. De kanske klarar fjärdeplatsen ändå (vilket var det jag ironiskt syftade på med ”nedflyttning” i ett tidigare omdiskuterat inlägg).

Manchester City hyllas eftersom de vann utan att spela bra mot ett Blackburn som var värda poäng. Men jag vet inte om det räcker för att slå sig in i ”de fyras gäng”, Robinho och Adebayor rankar jag inte särskilt högt totalt sett, däremot är Tevez och Stephen Ireland klasspelare.

United startade säsongen i ett ganska makligt tempo. Jag fastnade framför allt för deras ytterbacksspel i form av Fabio och Evra. Sebastian Larssons Birmingham gjorde vad de kunde, just Larsson var lugn och trygg och en av lagets bättre.

Chelsea är en maskin med den på papperet starkaste truppen. Ingen slump att de avgjorde på övertid mot ett tillbakadraget Hull även om målet var något turligt. Men medan Drogba var fenomenal var Anelka fenomenalt dålig och om Chelsea verkligen ska räcka hela vägen måste nye managern Carlo Ancelotti nog se till att anfallsparet fungerar ihop. Drogba kan inte vinna alla matcher på egen hand.

Wennman den store skrev i en rolig söndagskrönika om hur han valde att se (svage) Johan Elmanders Bolton förlora mot Sunderland i stället för Arsenals show på Goodison Park. Själv gjorde jag också två enorma misstag: jag gick ut för att köpa en deg i halvtid mellan Blåvitt och Helsingborg. Säkra 2-0, tänkte jag, men när jag kom tillbaka stod det 2-2. Sedan la jag mig bekvämt tillrätta i soffan för att se hur Michal Owen skulle sköta sig i United. Lagom till Owens inhopp sov jag som en gris och vaknade inte förrän en kvart in i Tottenham-Liverpool.

Apropå straffsparkar som jag berörde ovan; Elfsborgs straff som gav 3-1 mot Hammarby var billig. Å andra sidan hade situationen gett frispark ute på planen alla dagar i  veckan. Om nu offensiv fotboll ska premieras enligt de DIREKTIV som gått ut var det alltså rätt att blåsa. Men i så fall ska alla domare gå efter den linjen och det gör de inte.

Helgens TV-maraton avslutades med Bilbao–Barcelona men det var ett sömnpiller.

Det blev aldrig tusen twitterinlägg. Twitters egna regler fällde Bank och mig. Max 70 per timme. Den spärren måste bort.

Lite surr från ankdammen; konkurrentens chefredaktör går nu ut och ber om ursäkt för Obolo-fadäsen. Branschpressen rapporterar.

Apropå branschpressen; det är fantastiskt roligt när Medievärlden rapporterar om detta. Här läser ni artikeln, jag bjuder på ingressen (mina understrykningar):

”I dag har Expressens fotbollssajt skrivit att Ivan Obola, proffs i spanska Benfica, var på väg till AIK. Uppgiften kom från en sajt de trodde var klubbens officiella. Men det var det inte. Chefredaktör Thomas Mattson ber på sin blogg om ursäkt för att de publicerat felaktiga uppgifter.”

Och apropå konkurrenten; kombinerar man deras löp med DN:s TV-bilaga blir det så här snurrigt…

…och apropå DN, Dulee Johnson bojkottar kvällstidningarna. Ve och fasa – vad ska vi nu ta oss till?

…Ledstjärnans blogginlägg om detta är lite för klockrent för att inte länka till. Hoppas särskilt att Wesström och Grimlund läser.

Ett intressant mejl damp ner från P:

”Hej Robert!

Tack för en bra och rolig blogg och bra skrivande i övrigt också för den delen. Jag har under den senaste tiden blivit lite konfunderad över publiksiffrorna på Råsunda. Som du kanske vet räknar SvFF numera åskådare genom att scanna biljetter. Detta system har flera gånger kommit fram till fel publiksiffror på AIKs matcher, och fått revideras efteråt. Ofta har det varit fel med flera tusental.
 Jag tittade några minuter på Sverige-Finland i veckan, och kunde enkelt se att det max var 8-9 tusen på plats. Jag tror du skrev att du gissade på 10 tusen ungefär. Wernbloom sa i en intervju efter matchen att han var förvånad över den officiella publiksiffran då han trodde det var betydligt färre.
 På AIK-BP i helgen kändes det som minst 15-16 tusen hade bänkat sig, men officiellt blev det 13.400 om jag minns rätt. På Sverige-Finland blev alltså den officiella siffran 15 tusen nånting.
 Finns det en möjlighet att SvFF mörkar publiksiffror av olika anledningar? Vad tror du om detta?”.

Vad jag tror om detta? Jag tror att publiksiffran kan vara en bluff. Jag går inte så långt som Niva – som hamrar fast att det är en bluff – men det såg skumt ut. Kan Lagrell eller Nystedt eller någon kliva fram och förklara, kanske?

Premier League-premiär i morgon. Den ser jag hos Bank. Det blir toktwitter under matcherna. Målsättningen är tusen twittrar på åtta timmar. Häng med här från klockan 13.00. Tusen twitterinlägg på åtta timmar – är det ens möjligt?

Bank är taggad till tänderna och media rapporterar redan om världsrekordförsöket. Kan vi komma med i Guinness Rekordbok, tro?

I morgon drar Premier League i gång och det sker med en knall på Canal+: tre direktsända matcher, sju och en halv timme, Chelsea-Hull, Blackburn-Manchester City och Everton-Arsenal.

Liverpool har blivit av med Xabi Alonso och köpt Aquilani från Roma. Det fick jag en fråga om när jag chattade häromdagen och hade ingen direkt koll på italienaren. Det har jag inte nu heller, men de som vet gör tummen ner för den skadedrabbade 25-åringen. I premiären verkar det bli brassen Lucas Leiva som tar platsen bredvid Mascherano på mitten strax bakom Gerrard och Torres. Arbeloa ut, Johnson in på högerbacken, annars samma lag som förra säsongen och inte mycket talar för att Liverpool ska lycka störa United och Chelsea hela vägen.

Tror att Chelsea tar titeln med liten reservation för att de har ny tränare (Ancelotti), kan ta ett tag innan saker och ting sätter sig.

Chelsea har starkaste truppen på papperet, har inte tappat något som påverkar, medan United blivit av med Ronaldo och kan vara på nedgång. Arsenal får snarare slita för att undvika nedflyttning.

Manchester City? Nja, det skulle förvåna mig om de får ihop styrkorna så snabbt. Det blir en sjundeplats.

En lättare liten mediecirkus i dag.

Fotbollsklubben Benfica har en märklig ”tjänst” på sin hemsida. Man kan skriva in sitt namn för att sedan se sig själv presenterad som ett av klubbens nyförvärv i tröja nummer tio. Om man skriver in ”Robert Laul” ser det till exempel ut så här.

…och skriver man ”Anna Skarin” ser det ut så här.

Någon muntergök skrev ”Ivan Obolo” och då såg det ut så här på Benficas hemsida, alltså som att AIK-Ivan var klar för klubben.

Konkurrenten hoppade på storyn och la ut följande artikel på sin sajt…orkar ni inte klicka på länken kommer rubrik och ingress här:

”Benfica: ’Obolo nära att skriva på’

Enligt källor inom klubben är Ivan Obolo nära att skriva på för Benfica”

Och så vidare.

Inte särskilt snyggt.

Men den riktigt stora missen gjordes senare, när konkurrenten insett sitt misstag och plockat väck artikeln, kolla längst ner…

…det står alltså att misstaget berodde på att Benficas hemsida vid tllfället var hackad. Det är dessvärre en lögn.

Eller?

Ytterligare en stund senare, efter att större delen av det här blogginlägget publicerats, rättade konkurrenten sin egen rättelse (!) fast utan att nämna det:

”Felaktiga uppgifter. I en artikel på FotbollsExpressen.se uppgavs det att AIK-spelaren Ivan Obolo var nära att skriva kontrakt med portugisiska klubben Benfica. Uppgifterna, som hämtades från en länk på klubbens hemsida, var felaktiga.”

Är inte den här lite smårolig? Kan det verkligen stämma? Jag måste googla och kolla.

Lite skvaller med oklar sanningshalt: en allsvensk fotbollsspelare ska ha besökt en strippklubb på Drottninggatan en natt, hamnat i bråk med två supportrar som undrade vad han gjorde där. Vakterna avbröt bråket, slängde endast ut supportrarna med motiveringen att ”vi kan inte kasta ut en stammis”. När incidenten blev känd i spelarens förening ska han ha förklarat att han bara besökte strippklubben i studiesyfte, då han känner folk som jobbar där.

Studiesyfte? När kommer avhandlingen?

U21-spelarna får kritik i dag och underkänns rakt av i många publikationer (även om konkurrenten var hyggliga och gav Wernbloom en tvåa, obegripligt). Det innebär att vi sågar deras insats mot Finland, inte att vi dömer ut deras framtida karriärer. Betygen tar inte hänsyn till hur många landskamper de spelat tidigare eller om de åt något olämpligt före avspark, betygen beskriver vad de uträttade under den tid de befann sig på planen. De låga betygen är ingen dom över hur bra de kommer att bli i framtiden. Jag står för ettorna på Wernbloom, Berg, Toivonen och V. Elm och jag skriver under på Banks motiveringar, men jag tror likförbannat på en bra landslagsframtid för gossarna. Det är helt olika saker.

Nu blir det lite lugnare tempo i några dagar.

Viktigaste resultatet i går kväll?

Norges 4-0 på Skottland? Nix.

Sveriges träningsseger mot Finland? Nope.

För fan, Benin ordnade 1-1 mot Gabon, vi närmar oss på Fifa-rankingen.

Ola Toivonen har inte haft någon lätt vecka. Först bortglömd av Gråskallen på presskonferensen, sedan en ganska miserabel insats på planen, och när Niva dunkade ut spelarbetygen på sin blogg, vem hade han glömt? Jodå, Ola T.

Jari Litmanen, 38, hade nog platsat i sommarens svenska U21-landslag, till och med.

Det talades inför matchen om att nu måste de svenska spelarna visa vilja och glöd och jävlarannama. Helhetsintrycket är att det saknades. Samtidigt – om man tar spelare för spelare – tycker jag nog att alla kämpade och slet och försökte. Problemet är snarare att Sverige inte riktigt fungerar som ett lag längre (offensivt), och har inte gjort på ett ganska bra tag. Nu försökte man visserligen med en ny taktik, att pressa högt och därmed få upp aggressiviteten och vinna boll i bra lägen. En press som oftast var dåligt tajmad och väl ivrig och Finland kunde enkelt spela sig loss.

De omskrivna U21-stjärnorna ska inte räkna med särskilt höga betyg i dagens tidningar, inte Viktor Elm heller. Gråskallen kunde knappt behärska sig på presskonferensen när han fick chansen att förklara hur stort steget mellan U21 och A-landslag är. Den hade han ruvat på sedan sommarens EM-uppståndelse.

Drygt 15 000 på läktaren enligt förbundet. Det såg inte så ut. Inte alls. Och oavsett, det är en rätt usel publiksiffra.

… å andra sidan; de som stannade hemma missade egentligen inget annat än Jari Litmanens briljans.

Isaksson

Nilsson, Mellberg, Majstorovic, Safari

R. Elm, Svensson, Källström, Holmén

Ibrahimovic, Elmander

…det är så förbundskaptenernas startelva kommer att se ut framöver i kvalet, förutsatt att alla är friska och tillgängliga. Jag har svårt att se det gänget fixa segrar i resterande matcher.

Så här lät det när sexårige Arvid undrade vilka som spelar i Sverige i kväll:

1. Är Zlatan med?

2. Är Henke med?

3. Är Berg med?

4. Är Elm med?

Zlatan, Henke, Berg, Elm – Sveriges fyra största bland kidsen just nu.

Nattchefen skickade precis SMS att Norge leder med 1-0 och Skottland spelar med tio man, ett utmärkt resultat för Sverige om det står sig, den gruppen kan bli Sveriges räddningsplanka i kampen om en play off-plats.

– Fan också, fräste Niva som vill se Skottland i VM.

På Sveriges bekostnad?

Det första man slår upp i landslagsmatchprogrammet på Råsunda är alltid vår vän Nystedts krönika. Dagens alster var dock blekt.

Startelvan mot Finland damp ner precis och de största överraskningarna är väl att Daniel Majstorovic är lagkapten och att Eddie Gustafsson står i mål.

Elvan i sin helhet:

Gustafsson

Nilsson, Mellberg, Majstorovic, Safari

Larsson, Svensson, Källström, Holmén

Berg, Elmander

…kul med Seb Larsson som är ett bättre alternativ än Chippen, men jag hade gärna sett Viktor Elm i stället för Samuel Holmén.

Särskilt många U21-spelare blev det alltså inte i startelvan.

…rättare sagt, bara en, Marcus Berg. Tråkigt men väntat.

Men nu får vi se hur detta gäng hanterar den nya taktiken.

Man kan tycka att tajmingen är knasig, varför petar Djurgården sin sportchef i ett läge då man mer än något annat behöver lugn och ro. Å andra sidan har Göran Aral och styrelsen varit rejält oense om hur saker och ting ska skötas, och en sådan spricka har naturligtvis förlamat arbetet. Det krävs att alla drar åt samma håll för att rädda det allsvenska kontraktet.

Göran Arals storhet har jag aldrig sett, det verkar vara en knepig person som inte hör hemma i en exponerad roll som sportchef, möjligen kan han sitta i ett mörkt kontor och skissa på manualer och andra teoretiska projekt och utredningar. Dessutom var han 4-3-3-projektets främsta förespråkare tillsammans med Zoran vilket var dödsdömt från början.

Men petningen kan komma att kosta Dif pengar, och det är just pengar som förutom tabelläget är föreningens stora problem. Ett nytt mångmiljonförlustresultat väntar och det får inte bli för stort, då är klubben illa ute på allvar.

Efter att uppgifterna om petningen läckt ut gick Djurgården ut med information på sin hemsida om att Aral blir kvar i  klubben med nya arbetsuppgifter. Återstår att se om det blir så, eller om det blir som Lund på fotbollskanalen.se ”avslöjade” i går kväll – en rättslig tvist.

Hur som helst, visst låter dif.se-formuleringen att Göran Aral kommer ”utveckla, implementera och vidmakthålla den övergripande strategin för all fotboll inom Djurgården Fotboll, från ungdom till A-lag” som en något förskönad beskrivning av ”en knepig person som inte hör hemma i en exponerad roll som sportchef, möjligen kan han sitta i ett mörkt kontor och skissa på manualer och andra teoretiska projekt och utredningar”?

Efter höstens två första landslagsträningar kan man konstatera att det inte är Marcus Berg och Pontus Wernbloom som sett piggast ut av U21-spelarna, utan Ola Toivonen och Mikael Lustig. Det säger kanske inte så mycket, kön till de positioner Toivonen och Lustig konkurrerar på är lång, men det är intressant att se hur lugnt och tryggt de båda agerar jämfört med Wernbloom och Berg. Rasmus Elm nämner jag inte i den här diskusionen eftersom han är snudd på ordinarie redan.

Wernbloom gör en del bra och kloka saker (bland annat en ”Nannskog” i dag) och kommer förhoppningsvis växa in i det över tid, samma gäller Berg, men de ser darriga och obekväma ut jämfört med hur de for fram i U21. Är det miljön?

Spela som U21, skriver jag i tidningen i dag och får kritik av Niva eftersom Sverige minsann gjorde många mål i något kvalspel för att halvt sekel sedan. Det kan vara bra att känna till att hälften av dessa mål gjordes mot Malta och San Marino. Enligt Niva är Sveriges landslag 2009 tydligen ett offensivt lag, skickligt på att dyrka upp samlade försvar.

Chippen berättade om de hårda krav som ställs på Al-Hilal att vinna ligan den här säsongen.

Vad händer om ni inte gör det? frågade jag.

Då lutade sig Daniel Andersson, som satt bredvid, fram och drog med fingret över halsen.

– Ja så är det nästan, sa Chippen.

Händer ju en del utanför landslaget också. Djurgården lär ha budgeterat med cirka tre miljoner i förlust för i år, men förlusten kan mycket väl landa kring mer än det dubbla. Då börjar det brännas på allvar. Man kan ju tycka att VD-Alfs sparpaket borde kommit lite tidigare, eller?

Dulee Johnsons senaste snedsteg var knappast hans sista. Kan inte kännas särskilt kul för de lagkamrater som konkurrerar om samma plats, men inte befinner sig på The Lab i gryningen, att se hur klubben verkar betrakta hela händelsen som en bagatell.