Efter att ha varit på fel arena 2004 (då var jag i Halmstad när Malmö vann), 2006 (i Solna när Elfsborg vann) och 2010 (i Helsingborg när Malmö vann) valde jag denna gång Borås Arena, Elfsborg-Åtvidaberg.

Efter en halvtimme stod det klart att jag valt rätt.

Världens mest dramatiska guldstrid tog plötsligt slut helt utan dramatik.

Boråsarna var tokiga av glädje, jag tyckte det kändes lite…tomt? Vad fan ska man nu fundera på?

Nåja, det dyker väl upp något.

Varför vann Elfsborg?

Bästa mittfältet, bäst balanserade truppen för att hänga kvar i toppen över en lång säsong, bäst på att hantera motgångar.
– Den här säsongen har vi inte vid ett enda tillfälle förlorat två matcher på raken, sa Jörgen Lennartsson.

Det finns mer. Den större analysen hittar ni i dagens papperstidning.

Jag skippade den sena guldfesten för att skriva men tog del av glädjen i Borås Arenas katakomber. När jag intervjuade Lasse Nilsson kom en spelare och klappade till mig så hårt i ryggen att mitt huvud flög bakåt och jag fick en sprängande huvudvärk och hade svårt att se ett tag. Just nu känns det som att jag har fått en lindrigare whiplashskada.

– Han är så jävla packad, sa Lasse om sin lagkamrat.

Vem det var? Det vet jag inte, kände inte igen honom. Någon junior tror jag. Men han lär ligga bra till för det så kallade ”Alex Nilsson”-priset under natten.

Sedan stormade Johan Larsson (bäst på planen mot Åtvidaberg tillsammans med Stefan Ishizaki) fram med en magnumflska champagne:
– Drick nu för helvete Laul!

Tyvärr jobbade jag.

Elfsborg är värdiga vinnare. Men om Häcken vunnit hade vi sagt att de var värdiga vinnare. Och samma sak med Malmö. Alla tre förtjänade titeln på sitt sätt. Elfsborg tog den och så är det med det. Jag lyfter på baskern och gratulerar.

Till sist dags att rannsaka det allsvenska tipset från i våras – här är sluttabellen och min placering inom parantes:

1. Elfsborg (4)
2. Häcken (7)
3. Malmö FF (1)
4. AIK (5)
– – – – – – – – – – – – – – – –
MITTENLAGEN
5. IFK Norrköping (12)
6. Helsingborg (3)
7. IFK Göteborg (2)
8. Åtvidaberg (14)
9. Djurgården (9)
10. Kalmar FF (6)
– – – – – – – – – – – – – – – –
BOTTENLAGEN
11. Gefle (13)
12. Mjällby (11)
13. Syrianska (16)
– – – – – – – – – – – – – – – –
14. Gif Sundsvall (15)
– – – – – – – – – – – – – – – –
15. Örebro (10)
16. Gais (8)

Kommentar: Inget bra tips. Jag kan ej få godkänt den här säsongen. Jag brukar tippa bra, missa på några gör man alltid men det här var för många snedträffar.

Av topplagen ligger jag bra på Malmö och AIK, okej på Elfsborg (det skiljer fyra poäng till den fjärdeplats jag tippade dem på) men för snett på Häcken.

Av mittenlagen är jag åt helvete snett på Norrköping, Blåvitt och Åtvidaberg, okej på Helsingborg och rätt ute på Kalmar och Djurgården.

Av bottenlagen missar jag helt på Gais och Örebro, halvt på Syrianska men sätter Sundsvall, Mjällby och Gefle inom marginalen.

Sammanfattningsvis är mitt tips för dåligt på åtta av 16 positioner.

Till mitt försvar vill jag säga att det var några rejäla skrällar: Norrköping, Åtvidaberg och Häcken de mest positiva överraskningarna – Gais, Örebro och IFK Göteborg de mest negativa.

Sedan ska Syrianska ha ett hedersomnämnande som klarar sig kvar trots att de knappt hade full bänk när de här tipsen lämnades i våras. I dag är truppen starkare.

Hur slutar det 2013? Det får vi återkomma till när vi vet hur det går i kvalet mellan Sundsvall och Halmstad.

Okej, vi har listat allsvenskans 50 bästa spelare. Så här, bland mycket annat, gick diskussionerna. Mitt mejl till kollegorna är det första:

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Robert Laul: Här kommer ett första utkast till hela listan. Några anmärkningar:
* Skåningarna har velat ha med Johan Dahlin men jag har ännu inte sett hans storhet och hans statistik jämfört med övriga målvakter på listan är usel. Att han är nominerad till årets målvakt på Fotbollsgalan är bisarrt. Mattias Hugosson sticker ut rent statistiskt, han spelar i ett bottenlag, och är den målvakt som svarat för överlägset flest räddningar, släppt in mål i nivå med topplagen, hållit nollan flest gånger. Beror också på Gefles sätt att spela men återigen, han har också svarat för flest räddningar. Jag har inte sett honom i tillräckligt många matcher men mot Elfsborg senast svarade han för åtminstone två klassräddningar och det känns inte som någon tillfällighet.
* Angående Tobias Hysén har han trots allt gjort sex mål och sju assist från sin position som vänsterytter/anfallare i ett Göteborg som inte presterat. Att Tobbe inte skulle vara en av allsvenskans 50 bästa spelare även om han gjort ett förhållandevis svagt 2012 vore för mig helt ofattbart. Vi ska inte mäta spelare mot de förväntningar vi har på dem utan vad de faktiskt har presterat i förhållande till andra. Snarare skulle jag gärna haft honom högre upp men vi kan ju sätta honom på en symbolisk 50:e plats om det nu är många som vill peta honom helt. Det räcker egentligen att han ställer sina skor på en fotbollsplan så är han bättre än 10-20 man på den här listan.
* Tobias Sana däremot spelade tio matcher, var väl outstanding i hälften, okej i resten men bidrog varken till särkilt många egna poäng eller Blåvittpoäng. Så hur bra han än må vara nu fick han inte ut särskilt mycket av det i allsvenskan 2012 sett till hela året.
* Jimmy Durmaz är också svårbedömd men han satte åtminstone större avtryck än Sana.
* På listan finns bara en djurgårdsspelare med mot tre från Kalmar, trots att Dif gjort en bättre säsong med ett på papperet sämre spelarmaterial.
* Dinko Felic tog jag bort helt, Krokodilen, du får övertyga mig mer men det gör ont i min fotbollskropp att en i grunden så begränsad fotbollsspelare ska vara med (även om jag håller med om att har varit bra i några matcher här på slutet).
* Örebro är enda laget som inte har en enda spelare med.
Så, nu kan ni komma med synpunkter på sådant som skulle hålla er vakna om nätterna.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Stefan Alfelt: Ber att få protestera mot den svepande formuleringen ”skåningarna” har velat ha med Johan Dahlin. Jag är skåning och jag vill fan inte ha med Dahlin. Köper listan helt och hållet.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Michael Wagner: Flinck har väl alltid räknats som flera?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Robert Laul: Ber om ursäkt för den svepande formuleringen och ger Alfelt rätt: Dahlin är Flincks baby. Eventuellt Månssons också.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Oscar Månsson: Gillar listan, men det här med ”skåningarna” framstår som en alltmer problematisk formulering. Jag har heller aldrig propagerat för Johan Dahlin. Å andra sidan så har jag inga problem med att från och med nu kalla Flinck för ”skåningarna”.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Robert Laul: Framför ger det Flinck viss tyngd att numera kunna prata om sig själv i plural. Prata om sig själv i tredje person, vad är det?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Krokodilen: Jag gillar listan på alla sätt. Snyggt jobbat! Men jag kommer fortsätta hävda att Felic, trots sin flodvåg av brister, borde ha varit med framåt slutet.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Oscar Månsson: Som Syrianska-expert vill jag ha kvar Sharbel Touma som är klart underskattad. Oerhört viktig för Syrianska över hela säsongen. Sju mål och tre assist i ett lag där han står för all kreativitet själv, i stort sett. Utan honom hade de åkt ur. Vad gäller målvakter så tycker jag att Kenneth Höie har gjort en fin säsong. Riktigt vass i Elfsborg under våren och bra även i Djurgården, även om statistiken är sisådär. Men sett över hela säsongen har Höie jämbördiga siffror med Hugosson och Pär Hansson, trots miljöombytet…om vi nu ska diskutera vidare.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Michael Wagner: Några reflektioner, som inte kommer hålla mig vaken om nätterna (det finns andra saker som Laul föreslår som gör det): Arkivuo har varit grym i Häcken i år, men spontant känns det märkligt att han hamnar två placeringar före Niklas Hult, som är central i Elfsborgs spel. Hult har sina brister i att han inte gör fler poäng, men väldigt mycket av Elfsborgs offensiv bygger kring Hult.  Byt på plats på Finnen och Hult, förslagsvis. Jag har inte sett Blåvitt speciellt mycket på slutet, men jag har lite svårt att se den höga nivån genomgående hos Farnerud som motiverar plats 20 på listan. Han ska vara med, men det känns lite väl högt. Klockrena argument dock kring Hysén. Instämmer med den assimilerade stockholmaren om Felic.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Robert Laul: Tycker Höije varit för ojämn i förhållande till de han konkurrerar med. Visst, vi kan slänga ut någon – men vem? Farnerud flyttar jag helst inte på, en av allsvenskans absolut bästa fotbollsspelare i år. Finnen och Hult kan vi byta plats på om ingen har synpunkter på det, har ingen som helst betydelse med en position eller två hit eller dit. Jag byter plats på dem. Om Felic ska in får vi ta bort någon…Lasse Nilsson? Mohamed Bangura? Men gör då följande tankeexperiment: om Dinko hade spelat i Elfsborg eller AIK, tror ni då att han hade petat Nilsson eller Bangura? Inte en chans i helvetet.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Michael Wagner: Tycker vi har bra ranking på målvakter som det är. Håller tyvärr inte med dig i din hyllning av Farnerud, Robban. Han har varken bidragit tillräckligt offensivt (verkligen inte) och inte heller defensivt i ett Blåvitt som släppt till alldeles för mycket bakåt. Han är i grunden en jävligt bra fotbollsspelare, men har inte nått upp till den nivån i år. Tycker för övrigt att Partilleborna gjort en jävligt genomarbetad lista. Bra jobbat. Hoppas vi drar på den ordentligt.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Robert Laul: Jag tror att man bedömer Farnerud för mycket i förhållande till IFKs resultat. De krav man kan ställa på honom som enskild spelare i den roll han har, är ju att han ska ta rätt beslut i de situationer han är inblandad i. Av de matcher jag sett har han tagit ytterst få felbeslut, tvärtom löser han nästan allt han ställs inför. I ett lag som gjort bättre resultat hade vi säkert, med exakt samma individuella prestation från Pontus sida, diskuterat honom på en topp tio-plats.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Johan Flinck: På TV4 Film visas The Shining. Var bara det.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Robert Laul: Hade gärna kollat men all work and no play makes Rob a dull boy.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Det är dags att kapitulera, retirera, lämna skeppet. Vägs ände är nådd. Jag har gjort en poäng av att hålla fast vid mitt guldtips hela vägen in i mål men nu, en omgång från slutet, backar jag.

Malmö FF kommer inte att vinna allsvenskan.

IF Elfsborg kommer att vinna allsvenskan.

Så måste det bli efter gårdagens drama.

Det är bara att tugga i sig att jag tippade fel.

Jag satt på Swedbank Stadion och kunde för mitt liv inte tro att nedflyttningsklara Örebro skulle stå upp på det sättet, att Malmö skulle göra så många misstag, att en assisterande domare åter skulle chansa trots debatten vi hade i våras.

Men så blev det och Malmö FF-Örebro SK slutade 1-1.

Då kan det väl gå åt helvete för Elfsborg mot Åtvidaberg på söndag också? säger någon.

Ja, det kan förstås hända men jag kommer inte på ett enda vettigt argument för det. Och samtidigt ska MFF resa sig och besegra AIK i sista allsvenska matchen på Råsunda.

Elfsborg har inte förlorat en match på Borås Arena i år (bara två oavgjorda), de har 23-4 i målskillnad och efter två månader av krampaktigt spel under hösten gör de nu mål igen, först två mot Gefle, sedan tre mot Mjällby. Det finns i dag tillräckligt med spelare av ”rätta virket” för att undvika en kollaps. De har allsvenskans bästa innermittfält och en tränare, Jörgen Lennartsson, som på kort tid gjort skillnad.

På väldigt många sätt har 2012 varit Elfsborgs år, ett tag ledde de allsvenskan med åtta poäng, redan efter tio omgångar skrev jag den humoristiska krönikan ”Elfsborg vinner, Örebro åker ur och Waris Majeed tar hem skytteligan” och då mitt guldtips gått åt helvete fick jag åtminstone in den trendspaningen, även om det är en klen tröst i sammanhanget.

Jag såg aldrig Mjällby-Elfsborg, jag var i Malmö och det var svårt att inte tycka lite synd om MFF som var värda tre poäng sett till prestationen mot ett försvarsinriktat och vilt käpmande Örebro. Men ÖSK-keepern Tomer Chencinski stod i vägen för det mesta. När han inte gjorde det ägnade han sig åt att vinna tid. Efter slutsignalen hånfulla gester mot MFF-klacken.

Det sistnämnda var onödigt, vi måste kunna ställa högre krav på de aktiva även om de får höra mycket skit från läktarhåll som inte hör hemma på en fotbollsarena. MFF-spelarna var upprörda.
– Om jag hade gjort en så medioker säsong skulle jag hållit lägre profil, sa Jiloan Hamad.
– Vilken jävla idiot, fräste Pontus Jansson.

Senare på kvällen bad Chencinski om ursäkt via Twitter. Det var bra gjort, tycker jag.

ÖSK:s tränare Per-Ola Ljung är en underhållande figur och det blev ganska komiskt på presskonferensen när MFF:s informationschef Per Welinder plötsligt avbröt och undrade om Ljung, som inte fick några frågor (alla ställdes till Rikard Norling), ville lämna podiet?
– Det är inga problem, sa Ljung.
Annars kan du gå, fortsatte Welinder.
– Blir jag utslängd? undrade Ljung förvånat.
Nej nej, jag tänkte om du har en buss som väntar.
– Det har jag inte.
Vi är vana vid att tränarna har väldigt bråttom härifrån.
– Ja ja, jag kan gå om du vill, sa Ljung och reste på sig.
Nej nej, du får gärna sitta kvar, jag försökte bara vara artig, menade en allt mer svettig informationschef.
– Det var ju väldigt artigt, sa Ljung och satte sig ner igen.

En stund senare fick Per-Ola så en fråga, från Expressens Mats Olsson:
Men du, Peo…
– … där ser man, där har vi en som fick dåligt samvete, sa Ljung och flinade.
…men du coachade ju som att det gällde en final i någonting, vad låg bakom det? undrade Olsson.
– Det är samma som för dig, Mats, det är yrkesstolthet. Jag är här på ett uppdrag, vi ska spela en allsvensk match, jag kan inte gå in med 99 procent, det finns inte. Jag tycker det är roligt. Att lösa sådana här problem håller mig extra taggad också, sa Ljung.
Då bröt Rikard Norling plötsligt in:
– Jag trodde du skulle säger ”det håller mig ung”.
– Ja det gör det kanske också, sa Ljung, gjorde en konstpaus och avslutade med att luta sig fram mot mikrofonen:
– Tack.

Jag har aldrig varit så nära en spontan applåd på en presskonferens.

Hur som helst.

Egentligen skulle jag stannat i Malmö i två dagar men nu blir det en snabb djupledslöpning till Borås. Det är dags att tugga i sig lite konstgräs.

Många har reagerat på Black Army-ordföranden Daniel Wilhelmssons uttalande om ett eventuellt Malmö-guldfirande på Råsunda på söndag. Om man har överseende med den lätt pubertala och rebelliska tonen tycker jag faktiskt att Wilhelmsson har rätt i sak:

– Jag kan bara garantera att inga Malmösupportrar ska vara på Råsundas gräs. Absolut inga. Det är vår arena.

Svenska Fotbollförbundet har sin linje, planstormningar är inte tillåtna, och den måste förbundet förstås hålla i alla lägen om något skulle gå överstyr. Polisen gör sina bedömningar om de ska försöka trycka tillbaka supportrarna eller backa. Normalt backar polisen eftersom det i grund och botten handlar om glädje. En konfrontation skulle vara betydligt värre än att fansen får hoppa runt och jubla och rycka upp en grästuva eller två.

Hur ska man som journalist förhålla sig till den här supportertraditionen?

Att hemmafansen firar ute på planen när hemmalaget vunnit guld ser jag inga problem med så länge de låter motståndarspelare/ledare samt domarteamet vara i fred.

När Kalmar FF-fansen sprang ut på Örjans Vall i Halmstad 2008 hade jag heller inga synpunkter. Det var ingen hotfull stämning på förhand, det utmynnade inte i några bråk, rivaliteten var inte en riskfaktor.

När AIK-fansen intog Gamla Ullevi 2009 var det förstås lika mycket glädje i botten men det slutade också med en omfattande vandalisering och att IFK- och AIK-fans kastade bengaler och annat på varandra.

Rivaliteten är kanske inte lika stor mellan AIK och MFF men en Malmö-planstormning på Råsunda skulle inte accepteras, det har Black Army-ordföranden redan låtit oss förstå. Slutar det som i Göteborg på söndag, med bråk och en vandaliserad arena, är det illa nog.

Därför håller jag som sagt med Wilhelmsson att i det aktuella fallet är det att föredra att MFF-fansen håller sig på läktaren. AIK-fansen också för den delen, så att prisutdelningen kan hållas som brukligt.

Sedan är det förstås viktigt att Daniel Wilhelmsson, om AIK spelar om guldet på låt säga Swedbank Stadion om något år, kliver ut och håller fast vid sin linje:

– Jag kan bara garantera att inga AIK-supportrar ska vara på Swedbanks gräs. Absolut inga. Det är deras arena.

Till sist: när det kommer till Black Army-ordförandens uttalande att MFF-spelarna, vid ett eventuellt guld, helst inte ska få lyfta på bucklan på innerplan…”Får jag bestämma blir det inte ens medaljceremoni”…då snackar vi inte pubertalt och rebelliskt längre – det är rakt igenom barnsligt. Nästan lite sorgligt och mot allt vad fotboll handlar om: må bästa lag vinna.

Elfsborg har redan bevisat att de kan vinna på naturgräs.
Gott så?
Tja, nu ska de bara bevisa det en gång till.

2-0 hemma mot Gefle i går var Elfsborg bästa match på två månader, Anders Svensson stod för årets mål på Borås Arena och försvarsspelet gick överhuvudtaget inte att kritisera.
Det spelade ingen roll.
När SVT:s Staffan Lindeborg haffade Svensson för en intervju direkt efteråt dröjde det inte många sekunder innan frågan dök upp som hängt över det här laget hela säsongen – den om deras svaga resultat på naturgräs.
Lagkaptenen, rutinerad som han är, skämtade enkelt bort frågan och det ska Elfsborgsfansen se som positivt. Emellanåt har spelare och ledare uppträtt närmast besvärade av diskussionen men efter gräslossningen mot Gais på Gamla Ullevi häromveckan verkar läget vara ett annat.
– Det ska vara elva hungriga tigrar som springer in på Strandvallen på torsdag, sa tränaren Jörgen Lennartsson, väl medveten om att tigrar trivs bättre i djungeln än på Borås djurpark.

Men även om Elfsborg har besegrat sitt grässpöke en gång i år måste de göra det på torsdag igen, mot det Mjällby som hängde av Boråslaget från 2011 års guldstrid. I fjol handlade det om 27:e omgången och Elfsborg stod för en insats där det slarvigt använda uttrycket ”DE VEK NER SIG” passade perfekt. Dagen efter vann Helsingborg med 3-1 över Gais och säkrade SM-guldet.

Ny match nu med liknande förutsättningar – men dit återstår ännu ett par dagar och under tiden kan Elfsborg tillåta sig att njuta av första halvleken mot Gefle.
In på Borås Arena klev ett lag vars spel hade hackat sedan slutet av augusti, nu satte de fart på bollen så beslutsamt och konsekvent att de själva inte hängde med alla gånger.
Framför allt gjorde inte motståndarna det.

Det var imponerande att se hur flera av Elfsborgs nyckelspelare – från målvakten Kevin Stuhr Ellegaard via lagkaptenen Anders Svensson till anfallaren Lasse Nilsson – aldrig accepterade att bolltempot sjönk, då fick ”den skyldige” snabbt höra det.
Nu ska man komma ihåg att det regnblöta underlaget bidrog till det extremt snabba spelet, man ska också komma ihåg att Gefle sällan eller aldrig hotade i djupled, då går det att kliva fram och spela med hög press och stor risk. När det lyckas ser det fantastiskt ut men det går knappast lika lätt på Strandvallen.

Framför allt inte utan vänsteryttern Niklas Hult som missar hela avgörandet på grund av en bristning i baksidan lår.
– Det är lite katastrof för oss, suckade sjukgymnasten Jan Andblad ärligt.
David Elm, som satt på bänken i går, tror själv inte på spel från start mot Mjällby heller.
– Jag kanske kan hoppa in sista tjugo och gröta runt i gyttjan, sa Elm.

Ännu viktigare då att Lasse Nilsson bröt sin måltorka när han kom först på Stefan Ishizakis inläggsfrispark och styrde in 1-0 med pannan, att Anders Svensson var fem plus i första halvlek och att Joackim Jörgensen gjorde ett felfritt inhopp.

I andra halvlek drabbades Elfsborg (misstänker jag) av samma syndrom som Häcken mot Kalmar i lördags: en kombination av att orken började tryta och känslan att ledningen inte får tappas. Resultatet blev att spelarna tog ett steg bakåt i stället för ett framåt. Gefle bättrade på sitt bollinnehav utan att skapa chanser, Elfsborg gjorde inga fler mål. Guldstriden kan komma att avgöras på målskillnad och efteråt tyckte Lasse Nilsson med flera att de borde jagat ett tredje mål hårdare.
I den debatten är jag dock på Jörgen Lennartssons sida:
– Man orkar inte spela med så högt lag och så hög press i 90 minuter. Det var inte meningen att vi skulle ta hem laget på det sättet men vi ville heller inte mata Gefle med ett 1-2-mål som hade gett dem näring och energi, sa Lennartsson.

Segern innebär att Elfsborg och Malmö har lika många poäng och samma målskillnad med två matcher kvar. MFF toppar tabellen på fler gjorda mål. Oavsett hur det går på torsdag kommer guldstriden att leva till sista omgången på söndag då matcherna spelas samtidigt. Glöm inte att ha miniräknaren nära till hands.

Jaha, vad innebär AIK:s poängförlust hemma mot Syrianska? Det är första frågan att reda ut.

Jo, att AIK maximalt kan ta 57 poäng. Malmö FF kan ha 58 redan på torsdag om de vinner hemma mot nästjumbon Örebro som inte har något att spela för. Elfsborg kan också ha 58 poäng på torsdag men då krävs segrar mot Gefle (h) och Mjällby (b).

Det finns fortfarande en teoretisk AIK-chans men i praktiken ska det inte kunna gå. Egentligen grusade AIK sina möjligheter med hemmaförlusten  mot Gefle häromveckan men bjöds in i striden efter att Elfsborg och Häcken förlorat.

Jag reagerade på att AIK-tränaren Andreas Alm redan inför dagens match pratade om att det var viktigt att bättra på målskillnaden. En sådan inställning är alltid vansklig och matchinledningen blev den motsatta då Syrianska svarade för energin framåt trots Alms startelva med väldigt offensiva spelartyper.

Överlag en svag fotbollsmatch på Råsundas gropiga, sandiga och hårda gräsmatta. Per Karlsson var direkt dålig, Martin Lorentzson svarade för ett avgörande misstag (”assisten” till Sharbel Toumas 1-0-mål) och framåt var det bara Celso Borges och Mohamed Bangura som fungerade i första halvlek. I Syrianska imponerade Johan Arneng, Dinko Felic och Touma förstås, under hela matchen.

Domaren Martin Hansson, som annars varit bra den här säsongen, lät mycket passera och som jag förstår reglerna skulle både Alex Perreira och Borges visats ut när de viftade varandra i ansiktet. Hansson tog inte ens fram det gula kortet och Borges slog sedan frisparken till AIK:s kvittering. Hur en dubbelutvisning hade förändrat matchen går ju aldrig att veta och rätt ska vara rätt…

…det är bedömningsfrågor som allt annat men nog var det exempel på ”obehärskat uppträdande” och ”förolämpande gester”.

Sharbel Touma satte en volley i stolpen i början av andra halvlek, i stället kvitterade Henok Goitom och sista tjugo minuterna skapade AIK tryck och hade två bollar inne som vinkades bort för offside. Jag såg inte om det var rätt eller fel, det blev inga större protester, men var är repriserna, C Moore? Jag menar, det nya kanalnamnet förpliktar. Varken på plats eller i sofforna fick vi repriser.

AIK skapade chanser och situationer för att vara värda ett andra mål men Syrianskas keeper Dwayne Miller gjorde viktiga räddningar och mittbacken Haris Skenderovic rensade undan mycket.

Med fem minuter kvar fälldes Goitom av inhopparen Omar Jawo, målchansutvisning och frispark, vilket var ett korrekt beslut av Hansson då krokbenet kom en knapp meter utanför straffområdet.

En viktig poäng för Syrianska i kvalstriden, bittert för AIK och på sätt och vis trist att det knappast blir någon guldfinal mellan Gnaget och MFF i sista matchen på Råsunda.

Till sist: fortfarande fördel Malmö FF. Jag tror faktiskt inte att de tappar det.

Under fyra märkliga minuter tappade Häcken sitt grepp om SM-guldet. Men trots att situationerna var konstiga gick det att finna logik i varför det blev som det blev.

Häcken hade 1-0 med dryga tjugo minuter kvar när Kalmars målvakt Etrit Berisha fick iväg en lång utspark som studsade precis bakom Häckens backlinje. Målvakten Christoffer Källqvist kom på mellanhand, Abiola Dauda stack fram huvudet och nickade bollen i stolpen. Där kunde situationen varit över om det inte vore för att bollen studsade ut på Häckens högerback David Frölund och in i mål.

En minut senare, ny långboll, Dauda först igen, nerdragen av Tom Söderberg, straff och rött kort. Källqvist räddade visserligen snyggt men på en efterföljande hörna gjorde han misstaget att försöka hålla bollen i stället för att boxa bort den och tappade den framför fötterna på Dauda som petade in 2-1.

En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk och den som analyserar Häcken ser snart att det är just på målvaktssidan och högerbacken laget är som svagast. När guldet nu gled Häcken ur händerna är det alltså ganska logiskt att det var just de två spelarna som svarade för misstag.

Förlusten är förstås inte bara deras fel. Det handlade också om att René Makondele var avstängd och Martin Ericsson och Waris Majeed tvingades utgå med skador. Det är klart att Häcken är ett svagare lag utan tre sådana poängmaskiner.

Häcken tappade sitt aggressiva återerövringsspel och fick allt svårare att komma till avslut. Efter målen och med en man mindre blev det aldrig mycket till kvitteringsjakt. Häcken var ett slaget lag inför storpubliken 5563 (med rambergsvalls mått mätt).

Nu leder Malmö allsvenskan, Elfsborg kan komma upp på samma poäng på måndag vid seger mot Gefle. För att gå förbi krävs seger med 3-0. Det är länge sedan Elfsborg gjorde tre mål i en och samma match.

Den oväntade Häcken-förlusten innebär att AIK, vid seger mot Syrianska i morgon, måste räknas in i guldstriden på allvar igen. Det är plötsligt en del som talar för att allsvenskan kan komma att avgöras med en ren guldfinal på Råsunda mellan Gnaget och MFF.

Vem jag tror vinner? Jag tippade Malmö FF i våras och får hålla fast vid det.

Förra veckan gjorde Tobias Sana landslagsdebut i en historisk landskamp där Sverige vände 0-4 till 4-4 mot Tyskland i Berlin. Efter att Sana blivit utskälld av Kim Källström, tröstad av Zlatan Ibrahimovic kom han ut i mixade zonen och jag stannade honom och frågade hur livet leker?

– Vad ska jag säga? De tre senaste månaderna har mitt liv förändrats väldigt mycket. Jag har spelat på många olika arenor och det är stort att få hoppa in och göra debut i en sådan här bragdmatch. Nu får vi hoppas att det kommer mera.

Jo tack, det dröjde bara en vecka.

I kväll spelade Tobias 75 minuter när Ajax sensationellt besegrade Manchester City med 3-1. Kanalen den matchen gick på ingår inte i mitt tv-utbud så jag såg inte en sekund men enligt mina irländska Champions League-källor svarade Sana och framför allt Ajax för en grym insats och nu är Ajax trea i ”dödens grupp”, Manchester City sist, Dortmund etta och Real Madrid tvåa.

Det glädjer mig att det går bra för just Tobias Sana, 23. En kille som är väldigt lätt att tycka om.

…man undrar förresten hur den där Prioritet Finans-snubben tänker nu? Han som i somras menade att Sana snart skulle sitta och huttra på en sibirisk stäpp.

Hade en märklig CL-kväll annars. Jag började på Maksimir men när Zlatan Ibrahimovic fläkte in 1-0 kändes det avgjort. Så jag bytte till Dortmund-Real Madrid lagom till att Lewandowski trampade fram 1-0 för tyskarna. Innan jag hann byta kanal lobbade Ronaldo in kvitteringen. Sista halvtimmen försökte jag få fart på 0-0-matchen mellan Arsenal och Schalke 04 där tyskarna snabbt gjorde två mål genom två holländare. Uppfattade även en stark domarinsats av Jonas Eriksson som bland annat gav Gervinho ett gult kort för en lurig filmning.

Zlatan har gjort 33 mål i det internationella cupspelet. Det tog ett tag men därmed är han faktiskt ikapp Torbjörn Nilsson. ”Nu är Zlatan lika stor som ’Totte”, twittrade Flinck men ni vet hur det är med barndomsidoler – det blir inte på samma sätt när man är vuxen.

Lika stor som Torbjörn blir Zlatan aldrig, i alla fall inte för mig. På samma sätt som att Maradona alltid kommer ligga före Messi på det personliga planet.

Undantag finns förstås. Inför Miroslav Klose blir vi alla till barn på nytt.

Så blev det en Champions League-kväll som ett tag var på väg mot så många skrällar att jag inte blivit förvånad om självaste Lasse Lava suttit i bar övre i Viasat-studion.

Men de flesta matcher ordnade upp sig, Lavas slips förblev hårt knuten och i 94:e minuten styrde även Jordi Alba in 2-1 till Barcelona.

Länge såg det faktiskt ut som Celtic skulle få flyga hem till Glasgow från Camp Nou med en poäng i bagaget.

I första halvlek stod skottarna för ett perfekt försvarsspel. Av Barcelonas blott fyra målchanser var den första en inövad och kliniskt utförd hörnvariant som Fraser Forster till slut räddade plus två Messi-frisparkar strax över. Den fjärde chansen kom i öppet spel vilken resulterade i mål sedan Messi, Xavi och Iniesta flipprat sig fram på ett sätt där det knappt gick att hänga med på vad som hände.

I andra halvlek fick Celtic det allt jobbigare och Barcelona kom till fler chanser. Jag räknade till åtminstone fyra högklassiga räddningar från Forster som var på väg mot sitt livs match.

Celtic gjorde många saker väldigt rätt. Det centrala mittfältet var aggressivt nog att hinna störa felvänd bollhållare – men inte så aggressivt att de klev bort sig mot rättvänd. Vid Barcelonas instick klev mittbackarna upp när de hade chans att nå bollen – sjönk när de inte skulle hinna fram.

Extra plus till ytterbackarna Mikael Lustig och Emilio Izzaguirre som avvärjde de flesta av Barcelonas patenterade löpningar in mellan ytterback/innerback.

Det hänvisas nu till ett uppoffrande försvarsspel från skotska hjärtan men det här var ingen hård och tuff defensiv som man förknippar med den brittiska spelstilen, det här var snarare ett försvarsspel mot det klassiskt italienska: koncentrerat, begåvat, smidigt.

Tänk att Celtic, som var så tillbakapressade, inte drog på sig en enda varning, egentligen bara två frisparkar i farliga lägen, visserligen ett stort antal hörnor men Barcelona valde korta varianter nästan varje gång på grund av skottarnas överlägsenhet i luften.

Meddellängden i Celtics startelva låg tydligen på 185 centimeter mot Barcelonas 175 vilket även visade sig i andra straffområdet: Samaras nickade in skottarnas 1-0 via Mascherano och i andra halvlek höll det på att bli ett till i samband med en fast situation.

Det är sällan försvarsspel hyllas som vackert. I kväll förtjänar Celtics att göra det även om de till slut fick kapitulera mot en i grunden totalt överlägsen motståndare med världens just nu bästa fotbollsspelare i laget – Andrés Iniesta.