Helsingborg förlorade två poäng i guldstriden.
Det behöver inte betyda så mycket.
Den de tog var säsongens viktigaste.

Hittills, är väl bäst att tillägga. De mest avgörande poängen i årets toppstrid lär fördelas om knappt två veckor när Helsingborg besöker Borås Arena i allsvenskans 26:e omgång. Det är en match att se fram emot, under tiden kan vi konstatera att gårdagens kryss mot Häcken i omgång 24 måste varit årets viktigaste för HIF.

Frågan alla burit på under landslagsuppehållet fram till i går kväll har ju handlat om Helsingborg kan parera ytterligare två tunga spelarförluster – anfallaren Rasmus Jönsson och mittbacken Peter Larsson. Tidigare har Alexander Gerndt och Marcus Nilsson försvunnit utan att det stört alltför mycket men nånstans finns en smärtgräns gällande hur många spelare som kan ersättas under en och samma säsong.

Helsingborgs tränare Conny Karlsson sa i TV-intervjun precis innan avspark att matchen kändes som en seriepremiär med fler frågetecken och mer nervositet än vanligt.
Jo tack.
Efter 45 minuter på Rambergsvallen var jag knappast ensam om jonglera med rubriker som ”HIF har sålt guldet” eller ”Grattis, Elfsborg”.
Inte nog med att Helsingborg såg ut att ha både nått och passerat den där smärtgränsen: Häcken opererade utan bedövning. 

Det är tid för sammanfattning.

I ena vågskålen: 5-0 mot San Marino och en bra chans att nå EM.

I den andra: en svag insats mot Ungern följdes upp av en ännu sämre i går kväll.

Ola Toivonen var provocerande nonchalant, Zlatan tog inte en meter i onödan, Andreas Granqvist kladdade på bollen med mera, med mera…det var bedrövligt fram till att Johan Elmander ordnade spel elva mot tio.

Sedan lossnade det men det är inte mer värt en tre poäng. Inte ett dugg mer ur något perspektiv.

Erik Hamrén bytte ut Toivonen och satte in Sebastian Larsson, det bytet skulle gjorts redan i paus, överlag var det som att de många förändringarna i startelvan störde Sverige och jag tycker att Hamrén borde jobba mer med att hitta en fungerande elva i stället för detta svajande.

Visst, Martin Olsson gjorde mål och var helt okej men som sagt, en insats mot så svagt motstånd är svår att värdera – vem spelar vänsterback mot Finland? Den knäckte Oscar Wendt, den knäckte Behrang Safari eller den färske Olsson?

Det är tyvärr en fråga om dagsform, inte konkurrens.

Det pratas mycket om att vägen mot EM ligger öppen men jag frågar mig i stället: har Sverige något i ett EM-slutspel att göra?

”Hej!

Du efterlyste ’fel’ i domen/beslutet. Jag är juridiskt bevandrad, jobbar själv som domare, i brist på bättre ord (notarie). Jag tycker att domen var utmärkt. Man har inte ändrat hur man dömer, som vissa verkar tro.

Det handlar ju i princip om bevisvärdering, precis som i alla domar. Även om alla ’vet’ att skotten kom från Dif-klacken måste den dömande instansen kunna utesluta alla andra möjligheter. Bevisvärdering är i sin tur svår att ifrågasätta. Den är till sin natur delvis subjektiv och domaren har i princip rätt. Man kan till exempel inte överklaga till HD för att de ska göra en annan bevisvärdering än hovrätten.

Det sitter duktiga jurister i nämnden, exempelvis Johans farsa, advokaten Hans Orrenius. Man måste lita på deras bedömning, då vi inte har tillgång till alla bevis utan bara en massa lösa iakttagelser från höger och vänster. Man kan inte börja yra om att ’huligarna har vunnit’ osv om man inte kan slå fast vilka huliganer det var som kastade skotten…

Detta är något väldigt grundläggande som många kommentatorer förbiser…

Ciao!”.

Erik Hamrén tar inga fångar, den saken är klar.

Wendt upp på läktaren (igen, kan man säga), Svensson och Seb Larsson bänkas. In med Martin Olsson, Elm och Toivonen.

Kul för Elm om än lite oväntat och konstigt att peta vice lagkapten Svensson efter endast 53 dåliga minuter i det pågående kvalet men det är San Marino som väntar, det går att förstå att framtidsmannen får speltid då. Toivonen/Elmander/Larsson-skiftet är också lite småskumt men Hamrén vill ha in Olas fina fötter, då ryker Seb eftersom Elmander alltid är given i en Hamrén-elva.

Jag förstår däremot inte alls hur Olsson kan gå från läktaren till startelvan och Wendt göra motsatt resa samtidigt som Behrang Safari sitter kvar på bänken.

Nånstans har saker och ting inte blivit riktigt som Hamrén ens varit i närheten av att kunna föreställa sig. Han litar uppenbarligen inte alls på Safari, Wendt straffas med en läktarplats och Olsson, som egentligen passar bättre som ytter i lansdlaget, får plötsligt starta (gillar Olsson men han är inte direkt spelaren som ger landslaget den defensiva trygghet de behöver till vänster).

Spela ihop en backlinje inför Finland/Holland? Inte det nej.

…eller menar Hamrén att Olsson plötsligt är där efter att inte ens ha platsat på bänken senast?

Till sist: om det blir en megaskräll i kväll och San Marino vinner med 1-0, då sitter rubben San Maskino perfekt.

…vilket inte kommer att hända men ändå.

Vi börjar kunna det här nu. Samma visa varje gång Disciplinnämnden kommer med en dom:

1. Det första som händer är att ett antal män – mest män – går i taket på Twitter. Korruptionsanklagelser och konspirationsteorier haglar åt alla möjliga håll.

2. Sedan väljer den förening som känner sig mest felfördelad att överklaga till x antal andra nämnder.

Mindre energi läggs på det som är det egentliga problemet: förvirrade kids som missat att smällare är något barn under tolv tycker är häftigt. 

Jag har inte lusläst MFF-Dif-domen eftersom jag är ledig men ska göra det när jag börjar jobba igen. Ni som är mer juridiskt bevandrade får gärna mejla eventuella konkreta fel så länge.

Jag tycker fortfarande att fotbollsmatcher måste kunna avbrytas om det till exempel smäller smällare runt Pär Hansson eller funktionärer eller kameramän – men att man ska vara mer ihärdig i försöken att återuppta matcherna om det inte har uppstått personskador. Det viktiga är att publiken inte kan slå ut motståndarspelare med hjälp av bomber och granater. Eller att det inte accepteras att vara förenat med fara att arbeta med allsvensk fotboll. Ett alternativ kanske är att utrymma arenor/läktarsektioner. Nånstans borde det vara upp till polisen att avgöra om arrangemanget kan återupptas och under vilka former – jag är inte säker på att det fungerar så i dag alla gånger. Det borde vara enkelt att göra till praxis redan nu.

Den regeländring som fotbollsrörelsen bör enas om redan till nästa år är att avbrutna matcher spelas om från den minut de bröts vid och aktuell ställning. Dags dato finns inget stöd för detta i regelverket men Djurgården kanske bjuder Malmö på ett ledningsmål, det hade jag föreslagit om jag vore klubbledare i Dif, med tanke på att MFF ledde med 1-0 när det började smälla.

Landslagssamlingen är över för den här gången, i alla fall för mig som stämplar ut efter en intensiv vecka. När ett svenskt landslag ställs mot världens sämsta fotbollsnation finns bara ett värde med den matchen – om Sverige råkar tappa poäng. Resten är kosmetika.

…folk spekulerar i om vårt journalistlandslag hade fixat tre pinnar och fan vet alltså. Jonas Olsson jobbar för Viasat, själv kan jag ta hand om det centrala och Marcus Allbäck har en bakgrund på SVT – där har vi en stark centrallinje. Simon Bank i målet är en potentiell akilles men med intensiv press och Ralf Edström som vänsterback kan det nog gå vägen.

Inga journalister i San Marinos elva, däremot en hel del andra yrkesarbetare. Reportage här.

”Fotbollens sista proletärer” var en liten besvikelse, det blir bara L L L L, och det beror på dramaturgin som var ihopflätad med Palmes socialdemokratiska Sverige. Inget fel på Palme, han var nästan lika stor som Torbjörn men faktum är att Blåvitts framgångar fortsatte långt efter Palmes död, redan 1987 vann IFK Uefacupen för andra gången. Och framgångarna i Champions League på -90-talet är nästan ännu mer imponerande ur ett sportsligt perspektiv med tanke på hur den internationella fotbollen utvecklades.

Vikingstad nämner på sin blogg en sekvens från dokumentären där en spelare ropar efter sitt snus precis innan straffavgörandet mot Barcelona 1986 och historien förtjänar att förstås i sin helhet. Det är Stig ”Stickan” Fredriksson som ligger i svåra krampplågor och ropar till Röde-Ruben Svensson: ”Jag måst ha en snus…Ruuuuuben”.

…som alla vet är snus det enda effektiva botemedlet mot svår kramp vilket bevisades vetenskapligt där och då på Camp Nou.

Ledig i dagarna tre alltså och prio ett är att uppdatera höstgarderoben. Frågan är med vad.

Till sist: noterar att min blogg tillsammans med Johan Orrenius på konkurrenten är underlag för en C-uppsats från Mittuniversitetet. Fastnade för följande formulering: ”Robert Laul använder, tillsammans med sina läsare, sin blogg på ett liknande sätt som de borgerliga klasserna i forna tiders feodalsamhällen, använde sina salonger. Här kan diskussioner föras liksom synpunkter och kommentarer får frodas”. 

Briljant. Ta med äpplet så halstrar jag grisen, bröder.

Det är nånstans en fantastisk historia, att förbundskapten Erik Hamrén frågade om Zlatan kunde fixa middag åt spelare och ledare i familjens 30-miljonersvilla i Malmö.

– Mitt hus hade fått plats i deras vardagsrum, som Tobias Hysén uttryckte det.

Kim Källström fick frågan om han var sugen på att skaffa en liknande kåk:
– Då får jag börja springa ännu fortare, sa Kim.

Sagt och gjort.

När landslagsbussen anlände till jättevillan i går kväll hade Helena med personal dukat upp ett grillat vildsvin som Zlatan skjutit själv, oklart var men troligen i Sydafrika dit paret åkte för att jaga i somras (det kan förstås ha varit ett skånskt svin också).

Enligt Källström smakade vildsvinet bra, Zlatan själv tyckte inte att det var någon märkvärdig historia:

– Mitt hem är deras hem. Nästa gång kanske ni är välkomna, sa Zlatan i riktning oss journalister.

Det ska man nog ta med en saltgruva.

…men visst, pax för att vara Obelix i så fall.

Kanske är det sådant stora spelare gör för när Bank och jag satt och drömde oss bort på träningen kom vi fram till att Klose måste ha gjort något liknande för sitt tyska mannschaft i går. Han lär ha lånat slottet Kaltenberg där han bjöd på den noshörningshona han dräpte med bara händerna innan bronsmatchen VM -10. Djuret skickades hem med båt och lastbil, Klose frös ner det i sin inomhuspool innan det grillades med hjälp av eldkastare och napalm på Kaltenbergs stora scen. Under tiden möttes dagens landslag och VM -90-hjältarna i ett tornerspel där Özil besegrade Lothar Matthäus med en välriktad lans i sista omgången.

Nåväl.

Mycket snack från ”folket” om spelare som måste ut ur startelvan efter 1-2 mot Ungern. Ut med Wendt, ut med Granqvist, ut med Svensson. Men jag vet inte…här måste Hamrén visa vilket ledarskap han föredrar. Tror han på de spelare han valt att tro på tidigare – eller är han en ledare som petar de som misslyckas?

Jag hade petat Wendt och startat med Behrang Safari eftersom Wendt är uppenbart ur slag. Sedan ett tidigt byte nånstans för att ge Rasmus Elm speltid.

…till alla som vill se Martin Olsson: är ni helt säkra på att han är ett bättre defensivt alternativ än Wendt och Safari? Jag är inte så säker på det alls, hur mycket han än spelar i Blackburn. Men självklart, mot San Marino går han inte bort sig.

Zlatans kapning av Ungern på dagens presskonferens var inte nådig. Fast han kapade Sveriges insats ännu mer utan att hänga enskilda spelare eller sig själv. I stället hyllade han Rasmus Elm. Som jag varit inne på tidigare: de två hittar varandra fint på planen, de har ett särskilt öga för varandra och tänker fotboll på samma sätt. Alla som spelat fotboll själva vet att man ibland får sådan kemi med vissa personer.

…Elm förresten. Jag tror jag noterade redan mot Tyskland i vintras att han har utvecklat sitt närkampsspel och det är egentligen hans enda svaghet sett till den position han har. Efter årets försäsong är Elm ännu starkare, berättade han när jag pratade med honom i dag. Det är spännande.

Innan träningen hade Hamrén och Zlatan ett långt snack ute på plan. Zlatan var med på uppvärmningen och klev sedan av för att vila sina ljumskar efter order från medicinska teamet. Åker han med till San Marino?

Det var garv och stoj mest hela tiden under de flesta övningar. Upplägget var anpassat för att glömma den tunga förlusten. Vill man spetsa till det kan man säga att det var provocerande glatt för att precis ha åkt på en betydelsefull käftsmäll. Samtidigt känner Hamrén spelarna bättre och har gjort bedömningen att detta är bästa vägen framåt. Med tanke på att San Marino väntar gör han förmodligen helt rätt.

Nu ett par texter att skriva men däremellan samling på rum 211 på Elite Plaza i Malmö: Sportbladets utsända plus en bättre hink löst framför ”Fotbollens sista proletärer” på SVT.

Till sist: det som också talar för att Zlatan missar San Marino är att älgjakten börjar i morgon, första måndagen i september.

Hemsk dag detta. Först en svidande förlust, färdigjobbad vid 03, sedan taxi 05.30 till flygplatsen och klockan 12.00 mixed zone/presskonferens på Swedbank Stadion i Malmö.

Om vi är trötta? Allt är relativt.

Spelarna reagerar olika på förlusten, den hårt kritiserade Oscar Wendt svarar tappert på alla frågor och hade till och med sinnesro att skämta angående hur lagkamraterna har stöttat honom:
– Allihopa sov i min säng i natt, sa Wendt.

En stund senare frågade miss Modin Oscar om han hade pratat med Erik Hamrén:
– Han kom också och la sig i sängen.

Då hade den till läktaren förvisade Emir Bajrami fler taggar utåt. Enligt Bajrami berodde petningen på att hans fot inte är hundra procent.
– Vad tror du? Det är väl inte logiskt att jag gör mål mot Finland och sedan hamnar på läktaren? fräste han till TV-kanalens Fotbollhemsida.

Sedan frågade jag – apropå SMS-växlingen med Zlatan som vi skrev om i torsdags – om Emir ville skoja ihop ett SMS tillbaka apropå Z:s bleka insats mot Ungern. Då lackade Emir ur:
– Du snokar för mycket, sa han och gick.

…själv funderar jag på att sätta ihop ett SMS till fotograf hetero-Bardell:
– Fokus nu.
Rimligen svarar hetero-Bardell: ”Vadå?” och då kommer smashen:
– Det enda du gjort bra den här veckan var att du förbeställde en taxi till Kastrup.

Då vet vi hur det känns att förlora på Ferenc Puskás-stadion efter mål i slutminuten.
Samma målbur för övrigt som Zlatan skickade in sina blixtar i.
Sverige tappade kommandot i kampen om att bli bästa grupptvåa och nå en direktplats till EM.
Frågan nu: har Sverige något i EM att göra om man förlorar mot ett svårt skadedrabbat Ungern?
Syndabockar kommer inte att saknas.
Oscar Wendt förstås.
Eller kanske förbundskapten Erik Hamrén – varför bytte han inte ut vänsterbacken som var uppenbart under isen större delen av matchen?

Det var ett ödets ironi när Gergely Rudolf sprang in bollen i mål i 90:e matchminuten. 2000-talet har lärt oss att det slutar tvärtom på Ferenc Puskás-stadion.
Kanske borde vi sett det komma just därför.
Kanske är det inte mer än rätt åt oss.

Matchen handlade om att jobba hem tre poäng i kampen för att bli bästa grupptvåa och nå en direktplats till EM.
Men det var aldrig Sveriges match.

Vill man göra en enkel analys kan man säga att Sverige inte är bättre utan Anders Svensson på planen. Visst, han var där men mycket mer var det inte. Delvis bortmarkerad av Ungern men det räcker inte som förklaring. När han väl fick bollen blev det överambitiöst, han spelade med för små marginaler i fel lägen som innebar att Sverige fick korta anfall och jobbiga omställningar mot sig. Anders var helt ur slag vilket är ovanligt. När Svensson byttes ut mot Rasmus Elm redan i 53:e minuten var det ett tufft men riktigt byte av Erik Hamrén. Jag minns från början av Rasmus landslagskarriär att han och Zlatan ofta hittade varandra fint, man såg att de tänkte fotboll på samma sätt – så blev det i dag också.

Vi återkommer till Rasmus Elm.
Alla utom Christian ”Chippen” Wilhelmsson kom egentligen fel in i matchen, ungrarna var först på andrabollarna, uppe på tå, fyllde på med folk, fick längd på anfallen. Sverige förlitade sig på enskilda individuella prestationer, de flesta från ”Chippen” (bra match) men även Johan Elmander (också bra) blixtrade till och hade en boll i stolpen.
Där emellan hade Ungerns lagkapten Tamás Hajnal en straff i ribbans underkant efter att Oscar Wendt tagit bollen med handen. Turen räddade Blågult från ett tidigt underläge.

Oscar Wendt ja.
När det ungerska 1-0-målet väl kom var det ingen tillfällighet. Wendt var genomgående osäker och feltajmad och rullade ohotad bollen över sidlinjen när han skulle slå en tiometerpass till Christian Wilhelmsson. På det efterföljande ungerska inkastet – ständigt dessa inkast – hamnade bollen hos Daniel Majstorovic som misslyckades med rensning, rakt i gapet Vladimir Koman, vidare till Gergely Rudolf vars perfekta instick fristllde Imre Szabics och chippen över Andreas Isaksson var klinisk. Jag ser Majstorovics darriga agerande delvis som ett resultat av den osäkerhet Oscar Wendt sprider omkring sig, ja frågan är om inte Wendts osäkerhet i början av andra halvlek spred sig till hela laget, ett tag var det riktigt darrigt på många fötter.

Skulle Hamrén plockat ut Oscar Wendt där och då? Vänsterbackens försvarsagerande skulle ju komma att bidra ännu mer till förlusten. Vid det avgörande målet låste Oscar händerna bakom ryggen och hängde inte med i rycket så att inlägget kunde slås fram till Rudolf.
Nja, jag är inte helt övertygad om att Hamrén borde tagit ut Wendt, förbundskaptenen coachade för seger och gjorde kloka byten, framför allt Svensson ut, Elm in som faktiskt svängde matchen till Sveriges fördel och grundlade kvitteringen.
– Vågar han ta ut Svensson? sa vi till varandra på läktaren när Elm gjorde sig redo och så blev det.
Var det här landskampen där Blågult hittade en arvtagare till Anders Svensson, 35?
Vi får se.

Just nu finns det mer relevanta saker att fundera över.
Vad handlar ytterbackstraumat om? Jag har inga bra svar här och nu. Men det är hög tid att Hamrén tar problemet på allvar och inte bara viftar undan det.
Jag kanske ändrar mig men så här direkt efteråt känns det som att innan det hittas en lösning på framför allt vänsterbacksplatsen har Sverige knappast något i ett EM-slutspel att göra.

Isaksson +++
–
Lustig ++
Granqvist ++
Majstorovic +
Wendt +
–
Svensson + (53)
Källström ++ (88)
–
Larsson ++
Elmander +++
Chippen +++
–
Ibrahimovic ++

ERSÄTTARE
Elm +++ (53)
Toivonen ++ (68)
Wernbloom (88)

Isaksson-Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt-Svensson, Källström-Larsson, Elmander, Chippen-Ibrahimovic.

Spontan: en bra startelva. Johan Elmander är vår bästa nummer tio och Christian ”Chippen” Wilhelmsson var riktigt bra mot Ukraina och har sett pigg ut på träning.

På kvällstidningsspråk är ”bomben” eller ”skrällen” alltså att ”Chippen” kliver in och att förbundskapten Erik Hamrén petar Ola Toivonen för första gången.

Därmed visade Hamrén vem som är chefen. Zlatan har ju hyllat Toivonen vid flera tillfällen – ”Har du en spelare som Toivonen bakom så spelar det ingen roll vem som spelar nummer nio” – men nu gick förbundskaptenen all in på Elmander i det lilla triangeldrama som uppstått.

…å andra sidan fick Z in sin kompis ”Chippen” på planen.

Skämt åsido.

Det var en lite lurig elva (vi prickade den i tidningen efter sen konferens ) på så sätt att det kunde sett ut på många olika sätt men utan att skillnaderna är särskilt stora. Här finns inga ödesmättade uttagningsfrågor som splittrar fans och experter, det är snarare små detaljer.

Hamrén lär ha resonerat som så att Elmander måste vara på planen. Men var? Hur får vi starkast möjliga lag med Elmander på planen? I stället för att flytta ut honom till vänster fick Toivonen ryka då Chippen är formstark.

Hamrén sa i onsdags:

– Det är naturligtvis angenäma problem – men också svåra beslut att ta. Inte bara kring vilka elva spelare som ska starta matchen utan också om vilka fyra som får sitta på läktaren under matchen. Truppen är så jämn så att steget från planen till läktaren är oerhört litet. Det är inga lätta beslut att ta.

Redan där känns det som att han skapa lite marginaler till att Alex Gerndt och Emir Bajrami skulle skickas upp på läktaren. Tufft beslut men det visar också på viss kvalitet i landslaget – en hård konkurrenssituation.

Det här är en startelva som ska gå ut och köra över ett sargat Ungern med 2-0, kanske 3-0 men eftersom det är Ungern borta slutar väl allt med ett sent 1-0-mål av Zlatan.

Avd. gardering.