Efter att den evigt unge Lasse Sandlin sommarvikarierat som krönikör på AIK:s matcher med – om jag inte misstar mig – sex raka Gnaget-segrar som resultat var jag tillbaka på Råsunda i går. 

Då blev det 1-0 till Elfsborg.

Nu var det inte på grund av mig som sviten sprack utan för att Mohamed Bangura inte klarade 90 minuter, Teteh Bangura fick spela ensam på topp då övriga AIK-anfallare var sjuka eller skadade och framför allt eftersom Anders Svensson gjorde en utomordentligt stark insats på Elfsborgs centrala mittfält. Bland annat nickade han undan fem av åtta (!) AIK-hörnor.

Min matchanalys här (Plus).

Att Manchester Uniteds chefsscout, tillika sir Alex lillebror Martin Ferguson, besöker Råsunda för att studera Mohamed Bangura är stort bara det. Även om det inte blir något med Man U väcker detta andra klubbar och pressar upp prislappen. Fyra miljoner euro, varför inte. Vid eventuell budgivning mellan ett par seriösa intressenter kanske ännu mer.

Efterspelet blev mycket tråkigt. Teteh Bangura upplever sig påhoppad med rasistiska uttalanden från en Elfsborgsspelare vilket är allvarligt. Vem som sagt vad, och vad som sagts, råder det väldigt delade meningar om.

…det är olyckligt om Teteh har pekat ut fel person/hört fel eftersom en spelare i Elfsborg och hans familj (rimligen Andreas Augustsson) ska ha utsatts för hot under dagen.

Att det inte ser ut att bli någon TV-sänding av Malmö FF:s returmöte med Glasgow Rangers är också trist. Visst funkar det via Sydsvenskans webb men blir ändå inte samma sak. Utan att ha någon direkt insyn är känslan att intresset borde vara tillräckligt stort för att göra flera parter nöjda: Sydsvenskan som äger rättigheterna – TV4 eller Viasat – annonsörer – MFF – fotbollsfansen. Men uppenbarligen inte, i så fall hade det väl lösts.

…men argumentet att ”matchen är viktig för svensk fotboll” håller inte hela vägen. Trots allt går den att se – åtminstone för alla som har en hygglig bredbandsuppkoppling.

Skrev en ironisk krönika om min gamla kontaktannons i lördagens Aftonbladet. Döm om min förvåning när tidningen Journalisten i dag ringde och gjorde en intervju om detta.

Hade ingen koll på att en första trailer för Dark Knight Rises var ute. Hur stort är inte det.

Lite i skymundan: presskonferens på Råsunda i morgon 14.00. Erik Hamrén offentliggör truppen till träningsfajten mot Ukraina 10 augusti.

Både Norge och Grekland kvar i urnan när Ronaldo tog upp bollen med sista grupp C-laget.
Jaaa…wohl.
Ridå ner.
Tyskland.
Ska Sverige till Brasilien 2014 får det bli via play off.

Det var gårdagens andra tunga smäll för svensk fotboll. Först avbruten match i allsmällskan…f’låt smallsvenskan, jag menar allsvenskan – sedan en besvärlig VM-kvalgrupp. Förutom Tyskland står Kazakstan, Färöarna, Österrike och Irland för motståndet när kvalet drar igång hösten 2012 på nya nationalarenan i Solna. Ettan direkt till VM, de åtta bästa grupptvåorna möts i play off.

Kazakstan har Sverige aldrig landskampat mot, Färöarna endast en gång, en inomhusmatch i Växjö januari 2001 som slutade 0-0 och mest är känd för att Zlatan Ibrahimovic gjorde landslagsdebut.
Österrike har Sverige historiskt haft ganska svårt för, minns bara kvalet till Frankrike-VM 1998 där det blev två gånger 0-1 (Andreas Herzog), men jämför man dagens landslag med varandra är det svenska klart bättre på papperet. Österrike har till exempel bara vunnit två matcher i det pågående EM-kvalet där man för övrigt är i samma grupp som både Tyskland och Kazakstan: Tyskland överlägsen etta med sju raka segrar, Kazakstan sist med bara två gjorda mål och 15 insläppta.

Nyckelmatcher ser ut att bli mot Irland som dels gjort bra resultat i EM-kvalet där de leder sin grupp före Ryssland och Slovakien, dels är Sveriges senaste resultat på ön ingen rolig läsning: 0-3 i Dublin 2006 (Alexander Öslunds avsked), 0-2 i samma stad 1999. Senast Sverige vann i Dublin var 1949.
Mötet får en extra laddning i och med att svenske domaren Martin Hansson missade en solklar hands i Irlands avgörande play off-match mot Frankrike 2009. Henrys fusk och Hanssons miss kostade Irland en plats i Sydafrika-VM.

Presskonferenserna med förbundskapten Giovanni Trapattoni är också något att se fram emot, den italienske mästartränaren tog över Irland 2008 och utvecklingskurvan är stigande. De största namnen känner ni igen från Premier League – målvakten Shay Given, mittbacken Richard Dunne och anfallaren Robbie Keane – men här finns också mer okänt och spännande som Spartak Moskva-mittfältaren Aiden McGeady.

Efter lottningen till EM-kvalet skrev jag i en krönika att Sverige skulle lägga beslag på en direktplats som bästa grupptvåa vilket man fortfarande har goda chanser att fixa. I den här gruppen är jag inte säker på att Sverige blir tvåa ens, även om känslan kan förändras om Sverige gör ett bra EM nästa sommar och Irland inte ens går dit.

Är det verkligen helt omöjligt att någon rår på Tyskland?
Ja, det kan vi nog slå fast. Tyskland har kört över nästan allt motstånd man ställts mot i alla sammanhang senaste åren, det är semifinaler i VM och finaler i EM, bara Spanien har varit mer framgångsrika men medan Spanien närmar sig en generationsväxling ligger den tyska stommens snittålder kring 25.
Och Miroslav Klose på det.

Senast Sverige och Tyskland möttes i kvalsammanhang var 1985, den klassiska 2-2-matchen på Råsunda där Torbjörn Nilsson frispelade inhopparen Mats Magnusson som skickade in kvitteringen, ett mål som länge såg ut att ta Sverige till Mexiko men ni vet vad som hände efter 1-2 mot Tjeckoslovakien, inget VM.
Därefter har tyskarna stått i vägen både i EM-semifinalen 1992 (2-3) och VM-åttondelsfinalen 2006 (0-2).

Det kommer att krävas play off för att Sverige ska få uppleva det som väntas bli en alldeles fullständigt fantastisk fotbollsfest i Brasilien.

Att matchen Malmö FF-Djurgården bröts var en självklarhet. Det går under inga omständigheter att tolerera att det exploderar bomber runt kameramän eller funktionärer/spelare.

Eftersom det uppenbarligen inte går att direkt peka ut en skyldig/de skyldiga och få ut personen/personerna hade min lösning varit: utrym arenan, spela klart matchen. Det är för många skrivbordsmatcher nu.

Det känns futtigt att diskutera vart poängen ska. Kastades det från Djurgårdsklacken – som polisen hävdar – då ska MFF ha segern. Kom det från sektionen ovanför – som Canal + menar – då ska Dif ha tre poäng. Kastades det från båda sektionerna, ja då blir det inga poäng till något lag.

Men nu är det allvar. Jag har varit försiktig tidigare, inte velat använda överord men nu är allsvenskan illa ute.

Ingen kan längre skylla på medierna eller förbundet, det måste vem som helst förstå att det här håller inte längre. Det är dags att byta ut ramsan ”SvFF – fotbollsmördare” och sjunga mot de som förstör så oerhört mycket mer.

Problemet är att de lösningar som finns, är sådana vi inte villa ha. Men förr eller senare kan vi tvingas till det. Det är inte så väldigt långt borta nu.

PS Smällare? Allvarligt, det var häftigt när man var nio.

Det kom apropå min kollega Simon Banks fantastiska iaktagelseförmåga att snappa upp Kindgrens glädjedans elva sekunder in i det här klippet som han bloggat om och jag postat på Twitter.

Så fort Kindgren kom hem och såg vilket rabalder han skapat så drog han iväg ett mej och en bild:

”Hej Simon och Robert.
 
Just hemkommen från öarna. Skickar er en underbar bild från Ibrox, tagen direkt efter slutsignalen. Kan det bli mycket mer känslor i ett ögonblick? Snacka om äkta glädjetårar.
 
Vill även passa på att hylla alla MFF:are på plats. Vi var ca 300 malmöiter på Ibrox och efter matchen marscherade vi rakt igenom Rangersland, förbi deras pubar på Paisley Road vidare mot vårt Celtichak, The Brazen Head, utan en enda incident. Det enda som hänt i huliganväg var då en kille kissa i en park och fick tillsägelse av en civil turistpolis och då en annan påg planka på T-banan. Så busiga är vi ifrån Malmö. 
 
Nu ska vi klå Dif.
Trevlig helg.
Kindgren”.

En skamlig storförlust mot ett halvdant gäng från Norge.
Det är inte det värsta.
Det värsta är att Elfsborg åkte på den.

Svensk fotboll mår bra av klubblag som spelar i Europa, det håller nog alla fans med om. Det utvecklar föreningarna, skapar intäkter och ökar intresset. Ur det perspektivet var gårdagens 0-4-förlust mot norska tabellåttan Ålesund extra bekymmersam: Elfsborg är den förening som deltagit i Europaspelet mest frekvent senaste åren. Boråsarna har spelat internationell fotboll fem raka säsonger och gjort en del fina resultat och insatser som 0-0 borta mot Napoli i fjol och 2-1 mot Braga i Portugal 2009. 

Många hade därför stora förhoppningar om att Elfsborg skulle kvalificera sig för Europa League i höst och därmed stärka svensk fotboll. Det brukar heta att erfarenhet är en nyckel i sådana här sammanhang och då blir det inget annat än ett monumentalt bakslag att Elfsborg inte verkat lärt sig någonting på tidigare försök. Ålesund är rankade på 244:e plats enligt Uefas klubbkoefficient – Elfsborg 171:a (högst rankade svenska lag är Helsingborg på 145:e plats tack vare avancemanget från Euro Leagues gruppspel 2007/08).

Elfsborgs tränare Magnus Haglund skyllde efteråt på att hans skadedrabbade lag spelat jämnt med norrmännen men det är inte mycket värt när Ålesund hade fyra skott på mål där tre gick in och Andreas Augustsson fullbordade förnedringen med ett självmål en kvart från slutet. Därmed är chanserna att Elfsborg når höstens Euro League i praktiken borta. 

Återigen ställer jag mig frågan vad Haglund egentligen lärt under senaste åren. Hans spelare tappade gnistan efter Michael Barrantes 2-0 i början av andra halvlek och det ska bara inte få hända i ett kvalspel till Europa – 2-0 hade varit möjligt att vända på Borås Arena, 4-0 är det inte.
Att lilla Häcken gick på en liknande mina i går, 0-3 borta mot portugisiska Nacional, är inte lika konstigt. Inte heller att Örebro skickades ut av Sarajevo eller att Helsingborg förlorade mot Bnei Yehuda från Israel med 1-0 – där finns bra förutsättningar för avancemang på Olympia i nästa vecka.

Vi ska heller inte glömma att Malmö FF är en hållen nolla hemma mot Glasgow Rangers från att vara klara för Europa League samt har chansen att nå den riktiga ekonomiska guldgruvan Champions League.
Det är alldeles för tidigt att stämpla 2011 som ännu ett år då svenska klubblag gjorde fiasko internationellt, däremot kan vi konstatera att Elfsborg redan har stått för ett svårsmält sådant.

Andra arbetsdagen efter semestern innebar, förutom en mödosam tågresa Göteborg-Stockholm, att täcka Glasgow Rangers-Malmö FF. Det visade sig lättare sagt än gjort då jag varken hade flygbiljett till Glasgow eller ackreditering till Ibrox. Matchen visades inte på TV.

Jag gav mig ut i streamdjungeln och fick via Twitter ett antal förslag. Vid avspark fungerade några, andra inte. Jag vågade inte chansa utan hostade upp 139 kronor till Sydsvenskans nätsida vars sändning rullade på hyfsat, precis som ett par andra (billigare) brittiska köpealternativ och vissa streamar som är gratis.

…som journalist känns det mer moraliskt riktigt att betala för matchen än att se den via en stream. Men jag kanske överdriver, tycka vissa.

Malmös 1-0 var en bomb och en stark prestation, här min analys framför datorskärmen. Reaktionerna på krönikan handlade om ett ordval, jag kallade Roland Nilsson svikare. Men jag kan ju inte gärna ändra mig från det jag tyckte i våras?

”Nu jagar Malmö ny huvudtränare och det är ingen optimal situation, det förstår vem som helst. Det är en synnerligen märklig situation som uppstår om alla spelare från guldlaget blir kvar – men båda tränarna sticker.
Jag tycker att Roland Nilsson sviker och då tänker jag mest på alla som har dragit åt samma håll en längre tid: alla supportrar som investerat tid, pengar och kärlek i MFF och fått en belöning i form av en chans att nå den finaste av alla fotbollsturneringar…då sticker chefen för att han får mer cash någon annanstans.
I grund och botten handlar det om vilket samhälle vi vill ha: ett solidariskt där vi försöker uppnå saker tillsammans? Eller ett individualistiskt där vi roffar åt oss så mycket vi kan till oss själva och skiter i alla anda”.

I alla fall, tillbaka till Sydsvenskans webbsändning. Efter MFF-segern sitter de nu på en liten guldgruva i form av ett stigande intresse, och enligt sportchefen Anja Gatu äger de rätten att visa returmötet exklusivt vilket jag tolkar som att ingen svensk TV-kanal i nuläget får sända matchen i nästa vecka.

Det vore förstås ett slag mot alla svenska fotbollsfans. Här borde finnas förutsättningar för flera parter att komma överens så att matchen visas på ”vanlig” TV men att Sydsvenskan gör sig en hacka ändå. Man kan ju tycka att den TV-kanal som själv kallar sig ”fotbollskanalen” borde vara intresserade av att kliva in?

SVT är inte mycket att hoppas på, de har inte visat en fotbollsmatch med Malmö FF sedan Europacupfinalen 1979.

…nej just det ja, SVT har gått all in på träningsmatchen Malmö-Milan senare i augusti. Prioriteringar, någon?

Apropå Zlatan: fan vad kul du är i din nya tofs.

Min semester är slut för den här gången. Jag hade tänkt att minnas den för modinsommaraftonen i Liden, kvällarna på Hörnets uteplats ovan taken, det sprakande fotbolls-VM:et i Tyskland, Avenyrundorna med Samuel, Henkan, Kalle & Ante, AtmosFear, Cruzeiros P16- och Gais P17-lag i Gothia Cup, soliga stränder (nåja) och alla varma och uppmuntrande människor jag träffat under lediga dagar i Stockholm och Göteborg.

Minnet av sommaren 2011 blir ett annat.

I likhet med Palme-mordet, 9/11, Anna Lindh och Tsunamin i Thailand kommer jag för alltid att minnas var jag befann mig och kände den fredagseftermiddag när jag fick beskedet om Oslo 2011.

Ofattbart. Otroligt. Rädsla. Obehag.

Ju mer information som kommit fram, desto starkare har just dessa känslor blivit.

Ofattbart och otroligt för det omfattande våldet mot barn, ungdomar och vuxna. Rädsla och obehag för den välplanerade bakgrunden. Det är bara att hoppas och önska att en massmördarterrorists hat mot människor från egna och andra kulturer avskräcker alla och inte inspirerar någon. Att alla minns morden på oskyldiga mer än den förvirrade avskyn mot oliktänkande.

I kväll börjar jag jobba igen, IFK Göteborg-Halmstad i fotbollsallsvenskan på Gamla Ullevi. ”Är det inte konstigt att skriva om fotboll nu?”, undrade en kompis.

Det kanske det är. Men livet går vidare. Det måste alltid göra det.

Ni vet vad den här bilden betyder…

…den betyder att pappa ska ha semester och att det är högst jävla extremt osäkert om den här nedlagda bloggen återupplivas igen.

Allt gott.

Min krönika efter Blåvitt-Elfsborg blev omdiskuterad och jag ska förklara varför jag skrev som jag skrev.

Först en bild ur verkligheten.

Efter avslutat arbete tog jag en sväng på Avenyn. Gick in på Lilla London och på vägen till vätskekällan ställde sig en ung gentleman i vägen:
– Laul! Känner du inte igen mig? Jag var med i ”Kungarna av Tylösand”, sa snubben och tog mig på brösten.

När jag diskuterade detta med min vän The female version of Mariusz Czerkawski bollade hon direkt upp två frågor: ”Kände du igen honom? Fick han ligga?”.

…nej, jag kände inte igen honom.

Vi diskuterade vidare och var hyfsat eniga om att allt kanske vore enklare om man bytte planhalva. Det här med att förstå sig på tjejer…nja, jag har slutat med det.

Blåvitt-Elfsborg då. Martin Hansson vågade inte blåsa straff inför hemmapubliken och många i bortalaget var djupt besvikna. Mathias Svensson uttryckte sig allra starkast och även om han inte sa något direkt till Martin Hansson eller något som var meningen att Hansson skulle få läsa i tidningen dagen efter, valde jag att nämna det eftersom det pågår en debatt om hur supportrar får uttrycka sig. Innerst inne är vi alla supportrar, det visar om inte annat Svenssons och Lasse Nilssons citat.

Mathias Svensson ringde upp mig i dag och ville förtydliga att det var ett skämt. Så uppfattade inte jag det. Men det var heller inget annat än hans sätt att visa sin stora besvikelse. Varken mer eller mindre.

Det är en svår fråga. Å ena sidan skäms jag när stora klackar bestående av vuxna män stämmer upp i ”Martin Hansson är en hora”, å andra sidan blir jag lika irriterad när Uefa och nationsförbund bötfäller tränare och spelare för någon skitsak de sagt på presskonferensen eller i media.

Ord betyder något, som Bo Strömstedt sa.

”Kungarna av Tylösand”-stjärnan tog mig alltså på brösten. Det betyder också något. Om jag varit kvinna hade det varit ett sexuellt ofredande. Om jag känner mig kränkt? Tja, jag funderar mest på om jag har fått manboobs. Det vore kränkande i sig.

Fröken Frändén och jag är med på tidningen Cafés lista över världens 25 bästa twittrare. Men vi känner att vi hellre hade velat göra ett utvik. Gärna tillsammans på en brygga vid en svensk insjö, bilder i motljus, tätt omslingrade.

…och tar varandra på brösten.

The Banguras har gjort en bra halvlek på bortaplan, mot Elfsborg. AIK:s usla bortafacit handlar inte bara om domare, det handlar om anfallarna också. Eller så handlar det om taktiken. Andreas Alm måste lära sig att AIK alltid ska spela 4-4-2 med Kenny Pavey från start. Framför allt på bortaplan. När en tränare sviktar i sin tro sprider det sig till spelarna. 3-0 hemma mot Norrköping är bra men det är vad AIK ska göra.

Att Zlatan kommer att spela för Milan på Swedbank i Malmö är faktiskt riktigt jävla stort. Skit samma att det är en träningsfajt. Framför allt gillar jag att Zlatan beskriver den nya arenan som ”min arena”. Att han ser Malmö som ett ”viktigt test” kan man däremot ta med en näve salt. Stalltipset är en mållös Zlatan och att MFF vinner. Tror inte att storklubben går för fullt.

Ska aldrig mer klaga på uppkopplingen på X2000. Uppkopplingen på SJ:s regionaltåg är nämligen 32 000 gånger sämre. Nån borde döa nån.

Nu Örebro-Djurgården, sista matchen innan semestern. Sedan slipper ni mig.