Arkiv för kategori allsvenskan

- Sida 1 av 3

Coronakrisen och fotbollen

av Robbie Lauler

I hela mitt liv har jag kunnat luta mig mot fotbollen.

Fotbollen har alltid funnits där på ett eller annat sätt.

Ibland som en krycka, ibland som en språngbräda.

Men den har alltid funnit där. Oavsett vad som hänt i mitt liv, runt omkring mig eller ute i världen har bollarna rullat som vanligt på asfalterade skolgårdar, hårda grusplaner, gropiga gräsmattor eller nuförtiden allt oftare på släta konstgräsplaner från norr till söder.

Fotbollen fanns där när jag sökte mig bort från alkoholisthemmets opålitliga dimma. När jag hängde upp hela tillvaron kring idoler som Brasilien och Zico, IFK Göteborg och Torbjörn Nilsson. När kompisgänget samlades framför gamla VHS-krönikor från Maradona-VM eller -94-sommaren. När jag som spelare själv levde för att förverkliga en dröm. Och tills sist när jag tog klivet in i vuxenvärlden och byggde upp det yrkesliv som har gett mig en god och fungerande vardag (om än med vissa gupp längs vägen).

Naturligtvis är coronakrisens verkliga offer de människor som dör och blir svårt sjuka samt deras anhöriga. De som varslas och sägs upp när företag hackar. Och de som i detta nu, världen över, sliter ut sig inom vården för att försöka hjälpa så många av oss andra som möjligt. Om det ska komma något gott ur detta, utöver de klimatvinster som kan bli ett resultat, så hoppas jag att det leder till en naturlig omprioritering av lönesättningen mellan olika yrkesgrupper. Hur kan exempelvis en sportjournalist tjäna dubbelt så mycket som en sjuksköterska? Hur hamnade vi ens där?

Idrotten, utövarna och publiken är inga offer på det sättet. Idrotten agerar just nu utifrån sunt förnuft. Olika insatser krävs för att sprida ut smittspridningen över tid, enligt de som vet bättre, och då måste idrotten följa. Det är en självklarhet. Men det skapar en situation som jag aldrig riktigt trodde kunde inträffa – en vardag utan fotboll.

Nu finns det för första gången ingen fotboll nånstans. Ungdomsmatcherna som brukar avlösa varandra nere på Skytteholms IP här i Solna är inställda. Det är ingen Premier League klockan 16.00. Ingen svenska cupen i morgon och när allsvenskan kan starta är det ingen som vet.

Vid andra kriser eller tillvarorubbningar brukar jag gå till fotbollen för att uppleva någon slags trygghet mitt i allt elände. Jag har kunnat fängslas av en ung talang, njuta av ett vackert anfall, försvinna iväg i en dramatisk upplösning, för att gå därifrån med skingrade tankar, ny kraft, nytt hopp och en känslan av ”jag har i alla fall fotbollen”.

Men vad har vi nu? Vart går vi nu?

Idrotten och fotbollen är inte coronakrisens första eller största offer. Men det väcker en existentiell fråga. Det är av yttersta vikt att idrotten och fotbollen kan släppas på igen så snart det bedöms som möjligt utan att det förvärrar eller bidrar till coronakrisen.

Jag är orolig för att vi hamnar i ett utdraget läge där idrotten används och utnyttjas som ett sätt för makthavare och beslutsfattare att visa handlingskraft.

Jag påstår inte att vi är där, tvärtom har jag stor tilltro till de åtgärder som just har vidtagits från myndigheternas sida, men jag tycker det är min skyldighet som fotbollsälskare att påminna om att fotbollens och idrottens roll inte är en fråga att ta lätt på. Det är beslut som ständigt måste omprövas och alltid baseras på all tillgängliga fakta och de mest relevanta prognoserna, snarare än populism och krafttagsretorik.

Rasmus Elm has left the building

av Robbie Lauler
‪Elm har slutat.‬
‪Vilken Elm?‬
‪Rasmus Elm.
Många menar att han kunde blivit ännu bättre, borde blivit en ännu större stjärna, och det är säkert sant.‬ Men han fick en bra mycket fetare karriär än de flesta som någonsin försöker sig på sporten fotboll. Trots en kropp och en mage som aldrig riktigt ville hålla på med den där fantastiska skiten som kallas elitidrott. ‬
29 januari 2009, efter att Sverige vunnit med 1-0 mot Mexiko i Oakland under det årets januariturné, skrev jag i Sportbladet:
Om vi om USA-matchen sa att ’jodå, jag såg hans debut’ kommer vi om den geniala framspelningen till Alexander Farnerud säga:
– Jodå, jag såg hans genombrott”.
Så bra var Elm där och då. Ännu bättre skulle han alltså bli.
Nu är spelaren Rasmus Elm död, länge leve tränaren Rasmus Elm. Men med honom borta från fotbollsplanen bara en av de tre bröderna Elm kvar där ute på gräset i Kalmar.
Vilken Elm?
Det vete fan.

Fansen har fel – igen

av Robbie Lauler

När en grupp människor tror en sak – och den saken råkar vara fel – uppstår en speciell situation.

För visst var det lite gulligt, ja nästan rörande i går när det så kallade supporterkollektivet rykte ut till samlat försvar på Twitter för Östersunds-Posten i allmänhet och Linda Hedenljung i synnerhet (som om Linda skulle behöva någon hjälp).

Nåväl, supporterkollektivet menade säkert väl, men det blev fel igen. Som så ofta när folk för sig att saker har gått till på ett visst sätt utan att kontrollera saken.

Att Ekobrottsmyndigheten utredde ÖFK och till slut åtalade Daniel Kindberg har nämligen ingenting med Östersunds-Posten att göra. Det framkom med all önskvärd tydlighet under rättegången i Härnösand i höstas.

Att ”brottsplanen” avslöjades berodde på att Skatteverket under sommaren 2017 – utan minsta koppling till ÖFK – granskade fordons- och transportbranschen i stort. Där upptäcktes ett bolag som stack ut: ”Sollefteåföretagarens” flyttfirma.

Under en tvåårsperiod hade drygt 60 procent av flyttfirmans intäkter gått till fotbollsklubben ÖFK. Samtidigt hade företaget väldigt låga lönekostnader.

Om detta vittnade Skatteverkets Maria Price i Ångermanlands tingsrätt tidigare i höst:

– Vi såg att de hade väldigt stora utbetalningar till Östersunds fotbollsklubb. För två år 5,5 miljoner kronor, sa Maria Price inför rätten.

Skatteverket konstaterade senare att flyttfirman var att betrakta som ett ”fakturaskrivande bolag åt Peab med syfte att föra medel vidare till ÖFK”, en formulering som återkom under förhandlingarna i rättssal ett i Härnösand.

När tingsrätten meddelade domen – Daniel Kindberg fick tre års fängelse och de två andra männen två och ett halvt respektive två års fängelse – byggde den till viss del just på Skatteverkets utredning och på att rätten köpte åklagarsidans bild av en ”brottsplan” samt att de tre männen i princip bekräftade upplägget i några av de tidiga polisförhören (som de sedan tog tillbaka för att i stället neka till brott på samtliga åtalspunkter).

Så ligger det till med den saken. Och det står naturligtvis inte i motsättning till att Östersunds-Posten i allmänhet och Linda Hedenljung i synnerhet gjort ett otroligt jobb med att granska ÖFK genom åren. Ett otroligt jobb. Det kan inte understrykas nog. Men man måste klara att hålla två saker i huvudet samtidigt eftersom tiden normalt rör sig framåt, saker förändras.

Faktum är att ÖP ännu inte skrivit en bokstav om att ÖFK inför Licensnämnden hävdade att pengar från det så kallade 15-miljonersvtalet skulle flyta in under november, december och januari. Nu är det mitten av februari, och inga pengar har flutit in. Varför tar lokaltidningen inte upp detta?

Sportbladet har också avslöjat ett det handlar om ett brittiskt bolag som sysslar med idrottsmedicin och rehabmaskiner där en av ÖFK:s frukostvärdar är mellanhand – inte heller detta tar ÖP upp.

I går avslöjade Sportbladet att ÖFK:s tunga investerare gjort uppror mot styrelse, vd och revisorer. Här dröjde det till klockan fyra på eftermiddagen innan ÖP – sist på bollen – reagerade och till synes motvilligt klämde ur sig en blänkare.

Anledningen till att jag reagerar är just för att Östersunds-Posten tidigare varit nyhetsledande, ja nyhetsDOMINERANDE, men nu agerar på ett mer passivt sätt. Beror det bara på att den prisbelönte grävaren Hedenljung är tjänstledig för att skriva bok om hela Kindberghärvan? En bok som jag givetvis välkomnar och ska sluka med stort intresse.

Jag insinuerar inget annat än att det finns en anledning bakom ÖP:s agerande, och den anledning kan vara att de har trovärdiga uppgifter på att ÖFK faktiskt kommer få sina 15 miljoner. Och det vore högintressant att i så fall få läsa en artikel om.

Som journalist har jag bara en agenda: all fakta på bordet. Oavsett i vilken riktning den pekar.

Kategorier allsvenskan, Nyheter
Taggar allsvenskan

En bransch i förändring – om sportjournalistik våren 2020

av Robbie Lauler

När Alexander Isak gjorde två mål mot Real Madrid i veckan var det Sportbladet Plus som hade rättigheterna att visa matchen. När Armand Duplantis satte nytt världsrekord i stavhopp på 6,17 var det Sportbladet Plus som hade rättigheterna att visa galan. Jag har inte mandat att slänga upp några siffror, men ni förstår själva vad det innebar för vår Plus-försäljning…🔥⚡️ ☄️ 💥.

Det var bland annat det här jag syftade på när jag skrev att ”det är nu tåget går” i en uppmärksammad tweet i veckan.

I princip alla medier satsar idag på betaljournalistik. Just nu ser vi det särskilt bland mindre fotbollssajter. Det kallas ”satsningar” men är en konsekvens av en förändrad annonsmarknad. Det görs av överlevnadsskäl. Och för vissa kommer det att vara dödsrosslingar. Fotbolldirekt lär exempelvis ha lyckats skrapa ihop drygt 300 prenumeranter sedan i höstas. Täcker det ens kostnaden för en enskild Ekwall-krönika? Fotboll Sthlm (och Fotboll Skåne) har en klart skarpare idé, jag tror på Månsson & Co. men de behöver en stark(are) ägare, vem köper?

Dobb? Nja…

Vår före detta stora konkurrent Expressen tvingas spara 115 miljoner, samtidigt ska de – 15 år senare – börja ta ta betalt för sin journalistik. Men det är svårt att backa in i en satsning.

Sportbladet Plus har gett mig och Bohman (som jobbar med allsvenskan) en möjlighet att göra genomarbetad journalistik. Guldplan 2020, Talang 2020 och Scout 2020 är bara några exempel. Lägg därtill vårt fokus på fotbollsekonomi i serien Miljonspelet i allsvenskan.

Det handlar inte om att Bohman och jag är bättre än andra som jobbar med allsvenskan – det handlar om att vi får tid. Vi hinner ringa samtalen. Vi hinner lägga en extra touch på texten. Betalningsviljan skapar en win-win-situation. Och detta märker givetvis läsarna.

De som inte betalar för journalistiken märker det inte eftersom de inte läser det. Men de som läser registrerar. Och beviset är att folk i slutänden faktiskt betalar för Sportbladet Plus.

Personligen ser jag två fördelar: i stället för att vara i händerna på spelbolagens annonsvilja är jag i händerna på läsarnas betalningsvilja. Det passar mig bra. Att dra klick är det enklaste som finns, det kräver ingenting och som vår chefredaktör Lena K Samuelsson nyligen konstaterade: klick är inte den vinnande affärsmodellen.

Att hitta det material folk faktiskt är beredda att betala för i en stenhård konkurrens är den mest kittlande utmaning (sport)journalistiken erbjuder just nu. Det slår förstås mot ens eget varumärke, men det var länge sedan jag slutade bry mig om sådant.

Sportbladet fyller 20 år i år och den obrutna framgångssagan handlar med några få undantag om att det varit ett lagarbete. Varför ändra på ett vinnande koncept?

Vore tjänstefel att skydda Djurgården

av Robbie Lauler
I dag var jag på Djurgårdens träning. Skulle följa upp min och Bohmans diskussion om mästarna borde göra en monstersatsning på Champions League eller inte.
Efter en tio minuters tv-intervju med sportchefen ”Super-Bosse” Andersson väntade jag på att träningen skulle ta slut för att ställa samma frågor till tränare och någon spelare.
Plötsligt under sista spelövningen ryker Astrit Ajdarevic och Kevin Walker ihop. Eller närmare bestämt: Astrit skäller på Walker i 15-20 sekunder. Det handlar om att Walker inte agerat rätt i presspelet.
Några minuter senare bränner det till igen. Nu stoppar tränaren Kim Bergstrand spelet och ifrågasätter Astrit Ajdarevics position i försvarsspelet.
– Sedan när är jag back? svarar Astrit.
– Du kan gå in om du inte vill vara här. Gå hem! säger Bergstrand.
Astrit lämnar träningen. Jag frågar om han vill kommentera, han säger nej.
Det är en tydlig nyhetshändelse. Vi sätter ihop ett tv-klipp och en huvudtext där händelsen beskrivs och Kim Bergstrand svarar på frågor. Till det två kortare texter där dels Walker får ge sin syn, dels sportchefen ”Super-Bosse” som bevittnade allt.
Nyhetsvärderingen är okomplicerad här och Champions League-knäcket får vänta till imorgon.
Om jag hade mörkat incidenten på träningen för att skydda Djurgården eller någon av de inblandade skulle jag själv riskerat att få sparken. Jag kan inte heller ta hänsyn till hur det kommer påverka allsvenska lagens öppenhet i samband med träningar.
Här fanns bara en fråga att ställa sig: är det en nyhet att de regerande allsvenska mästarnas tränare ber en av de mest namnkunniga spelarna att lämna träningen varpå spelaren kliver av och Sportbladet har filmat hela händelseförloppet?
Svar ja.

Nytt årtionde, nya tag

av Robbie Lauler

Grattis alla allsvenska fans, ni får tampas med Generalen ytterligare ett decennium!

Efter en rekordlång semester och tidernas mjukstart har jag kommit överens med nye sportchefen om årets säsongsupplägg.

Jag är peppad och motiverad, hedrad och tacksam över att kunna fortsätta på samma sätt som i fjol, men med en effektivare schemaläggning och ett nytt fokus som kommer bidra till att Sportbladets allsvenska fotbollsbevakning tar nästa journalistiska steg. Mer info om det kommer.

Redan idag smygstartar firma Bohman & Laul med en modern, allsvensk försäsongsklassiker – den flytande listan över bästa värvningarna.

Hittills inför säsongen 2020 det gjorts 40 värvningar till allsvenska klubbar och vi har valt ut 24 stycken som vi tycker att det finns något relevant att säga om. Sedan har vi rangordnat dessa från plats 1 till 24. Min favorit hittills? Plats 18: late bloomern Kristoffer Khazeni, 24, som IFK Norrköping hämtat från IF Sylvia. Kanske den mest spännande fotbollssagan i år. Som spelare påminner Khazeni inte så lite om en ung Kaká när det kommer till drivet med boll.

Listan är som sagt rörlig och uppdateras under våren när nya namn presenteras.

Så det är bara att åka med.

Nytt årtionde, nya tag.

Nu gör vi 2020!

Tack för i år!

av Robbie Lauler
Efter årets intensivaste vecka vad gäller fotbollsnyheter är det dags för Generalen att ta semester efter ett oerhört händelserikt år. Därför blir det en så kallad Bohman-semester – jag är tillbaka en bit in på januari.
Igår medverkade jag i SVT Opinion Live där jag sa att Zlatan Ibrahimovic är en makthavare som kan kritiseras för många saker – man kan till och med avsky hans engagemang i ett spelbolag eller hans hänsynslösa attack på Janne Andersson härom månaden – men i just den här Malmö/Bajen-debatten har Zlatan inte gjort något fel.
Föreningen Malmö FF är, har alltid varit och kommer alltid vara större än fotbollsstjärnan Zlatan Ibrahimovic, därför tycker jag att reaktionerna mot Zlatan är ovärdiga (ja i vissa fall direkt vedervärdiga).
Per Bohmans tunga avslöjande om Zlatans delägarskap i Hammarby var den största nyheten denna vecka, men inte den enda.

För dagen innan hade Östersunds FK nekats elitlicens och kommer därmed flyttas ner i superettan om inte överklagan går igenom

Och sedan bröt Dickson Etuhu tystanden i en intervju med Sportbladet.
Markus Rosenberg avslutade karriären på hemmaplan på det mest magnifika och sagolika sätt svensk fotboll skådat, och toppade det med ett Zlatan-resonemang som på fullt allvar kan jämföras med Jesus bergspredikan vid Galileiska sjön.
Och sedan idag – Fredrik Ljungberg blir tränare för fuckin’ Arsenal. Möjligen bara tillfälligt, men ändå.
Nä, är det någon gång man ska göra en ”Bohman” och ta en semester som sträcker sig över tre kalendermånader så är det tamefan nu.
Allt gott!

Alla hade fel

av Robbie Lauler

Eftersom det är ett fasligt tjat om vilka fotbollslag jag håller på respektive hatar, och att det inte spelar någon roll att jag förklarar att jag inte hatar något lag, eller håller på något lag som journalist, så har jag nu tagit fram siffror på den saken. Och här kan ni se, svart på rosa, hur mina publiceringar fördelar sig under en säsong.

(Jag levererar mellan 500-600 artiklar, krönikor, poddar och tv-inslag på ett år, det är knappt två grejer om dagen).

I alla fall, så här har det sett ut sedan juni månad 2019 (255 publiceringar):

Samlade grepp på allsvenskan: 24 %.

Hammarby IF: 14 %.

Östersunds FK/Daniel Kindberg: 13 %.

Djurgårdens IF: 13 %.

Övriga lag: 12 %.

AIK: 11 %.

IFK Göteborg: 7 %.

Malmö FF: 6 %.

Därmed kan alla konspirationsteorier grävas ner och diskussionen kan utgå från fakta framöver.

FOTNOT: I ”Samlade grepp på allsvenskan” ingår omgångens lag, poddar, listor och statistiska sammanställningar. Där har Malmö FF ofta ingått om ni tycker MFF:s enskilda siffra ser låg ut. Exempel på grepp som hamnar där är: ”Nu utmanar de Malmö i toppen”. Den typen av krönikor lägger jag under kategorin ”Samlade grepp på allsvenskan”.

”Övriga lag” är alla allsvenska lag förutom Djurgården, Bajen, Blåvitt, Gnaget, Malmö och Östersund.

Att ÖFK är med som egen kategori beror på att jag skrivit väldigt mycket om ex-ordföranden Kindberg i samband med rättegången.

Lagen jag skrivit mest om i kategorin ”övriga lag” är BK Häcken, IFK Norrköping och Helsingborgs IF (pga av alla tränarbyten).

Kategorier allsvenskan, Nyheter
Taggar journalistisk

Det tuffa spelet bakom 50-listan

av Robbie Lauler

Vi har argumenterat och tjafsat och nästan bråkat i snart tre veckor. Vi har flyttat och pusslat och surfat och grubblat.
Men så plötsligt, i går kväll, lyste den framför oss som i eldskrift.
50-listan är klar.

Vi hade inga mer invändningar, inga fler argument. Det gick inte längre att säga att någon spelare saknades, att någon är på fel position.
Allsvenskans 50 bästa spelare 2019 är de här.
I alla fall enligt Per Bohman och undertecknad.
Det har varit en resa och ett slit, men resultatet är snudd på fem plus om jag får säga det själv.
Vilken lista.
Med utförliga kommentarer på samtliga spelare från plats 50 till förstaplatsen.
Själv ordnade jag en tävling på Twitter – vem kunde först gissa vilken spelare som ligger på plats 50? Jag fick ett rätt svar: en följare som heter Andreas Jonsson prickade in IK Sirius Philip Haglund.
Själva tycker ju Bohman & jag att Haglund är 50:e platsen personifierad, och jag frågade herr Jonsson varför han gissade på just Haglund?
– Jag började att kolla lagen Örebro, Helsingborg och Sirius, och när Haglund kom upp så kändes det perfekt. Han gjorde en hel del mål förra året, och har gjort det bra  i år med 6+6, säger Andreas Jonsson.
Briljant.
Ett signerat exemplar av min bok ”Alkisbarn // Fotboll, fylla och fajt” kommer med posten, Andreas!
                                                           .
Till sist; jag skrev inledningsvis att listan kändes komplett. Ska jag vara helt ärligt hade jag velat få in en – åtminstone en! – spelare från Elfsborg. Men det gick fan inte. Vi försökte med skohorn, vaselin och kofot, men det var omöjligt. Inte ens när Bohman hämtade redaktionens största bräckjärn lyckades vi lösa det. Slutsatsen blir att tränaren Jimmy Thelin har gjort ett klart godkänt jobb ändå att ta Elfsborg till en åttondeplats. Det pratas ju gärna om hemvändare i just Elfsborg, och Thelin borde kanske försöka få tillbaka Samuel Holmén till nästa säsong?
I alla fall – så här blev lagrepresentationen till slut:
* Malmö FF har tio spelare på listan (fyra på topp-10).
* Djurgården: 8 (2).
* Hammarby: 6 (3).
* AIK: 5 (1).
* IFK Norrköping: 6 (0).
* IFK Göteborg: 5 (0).
* BK Häcken: 5 (0).
* Helsingborgs IF 1 (0).
* Kalmar FF: 1 (0).
* IK Sirius: 1 (0).
* Örebro SK: 1 (0).
* Östersunds FK: 1 (0).
Kategorier allsvenskan
Taggar allsvenskan

Fokuserar fotbollsrörelsen på det den själv kan påverka?

av Robbie Lauler

I den behandling och det tolvstegsprogram jag gick mot min alkoholism lärde jag mig skillnaden mellan att vara dysfunktionell och lösningsinriktad.

Den som är dysfunktionell har svårt att fokusera på sin del. Istället för att försöka påverka det man själv kan påverka, så skyller den dysfunktionelle på sådant som ligger utanför den egna kontrollen. Man skyller på andra, på annat.

I behandlingen lärde jag mig att identifiera mina brister. Sedan förändra mitt beteende. Aldrig skylla på olyckliga omständigheter, hela tiden fokus på mitt eget dåliga agerande, min förändring till det bättre. Det var en framgångsrik metod för mig.

När jag i vintras aningen motvilligt gjorde comeback på Sportbladet fick jag praktisera samma tankemodell ”i skarpt läge”, så att säga. Jag kunde inte påverka var cheferna placerade mig. Så antingen fick jag skaffa ett nytt jobb – eller så fick jag göra det bästa av situationen. Påverka det jag själv kan påverka.

Det har gått över förväntan. Att bevaka allsvenskan är kul igen. Podden med Per Bohman är en höjdpunkt. Responsen från er läsare fantastisk.

Men att möta fotbollsrörelsen på nära håll igen har också gjort mig fundersam. Idrotten har en särskild ställning i samhället. På den följer ett antal privilegier, men också många ansvarsområden.

Fokuserar fotbollen idag på det de kan påverka, eller ägnar sig fotbollen mer åt att skylla på andra?

Det är en fundering värdig hängmattan nu när Generalen ska ha lite välbehövlig semester under det allsvenska sommaruppehållet.

Kategorier allsvenskan, Nyheter
Taggar allsvenskan
Sida 1 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Emilia Cederholm
  • Sportchef: Patric Hamsch
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB