Händer en del i veckan lugnt sagt…utsålt Göteborgsderby Blåvitt-Gais i kväll…Champions League drar igång i morgon och på onsdag slaget om Skåne, Malmö FF-Helsingborg. Plus val till helgen. Dessutom m å s t e jag tvätta.

Hade tidigare en svag känsla att HIF vinner derbyt, men nu fick kryssade MFF mot Åtvidaberg, fick ett par gubbar avstängda och känns plötsligt som laget som slår ur underläge. Det känns nog som en 2-2-match.

Sportbladets Champions League-bibel går att köpa i dag, 116 sidor för 29 kronor. En bra investering. 

Om någon trodde att den påhittade karaktär som ibland dyker upp i denna spalt röstar på Sverigedemokraterna så glöm det. Det var ironi. Inte ens fotbollsintresserade låtsasmilitärer gör det.

Boken ”Vad för jävla pack e ni?” ligger på mitt skrivbord. Handlar om Stockholms fotbollsklackar och kan bli kvällens läsning.

Jag sitter här på nattkröken och funderar på Hammarby Fotboll AB:s VD Åsa Sånemyr. Det är en fotbollsledare jag aldrig har träffat eller pratat med. Åsa uttalar sig på Hammarbys hemsida och jag ska snart berätta vad hon säger där, men vi börjar med en annan grej jag läste på samma hemsida.

Tidigare i går kväll skyllde Hammarby nämligen den uppskjutna Linus Hallenius-övergången på kaoset i media. Öh, vänta lite…om det var sådant kaos i media runt L i n u s  H a l l l e n i u s  ö v e r g å n g, då hade Zlatans transfer till Milan legat bland fiskpinnarna nu, det kan jag garantera. Fundera på det innan ni köper allt snack klubbar ibland kör med.

I alla fall, till Åsa Sånemyr. Hon säger nu apropå att Hallenius är klar för Genoa:
– Det finns ingen önskan från Hammarby att undanhålla information, men vi är i vissa fall bundna av sekretessavtal och får inte redovisa överenskommelserna öppet i detalj. 

Jag vill hävda – fram till att jag får information som motbevisar mig – att Åsa försöker dribbla bort oss här. Jag har varit i den här branschen ett tag och vet hur övergångar fungerar. Om en part väldigt gärna vill att delar av dealen ska offentliggöras, till exempel övergångssumman, då brukar få klubbar bestämt sätta sig emot. Det går alltid att diskutera och ofta når man en lösning.

Så jag har några frågor till Åsa som någon kan ställa om ni träffar henne:

1. Vad sa Genoas representant när du frågade: ”Kan vi offentliggöra hur mycket Genoa betalar totalt för Linus Hallenius och hur dessa pengar fördelas?”.

2. Vad sa Genoas representant när du förtydligade: ”Det är viktigt för Hammarby att vi inte undanhåller någon information för våra fans och medlemmar kring den här övergången, kan Genoa göra ett undantag?”.

3. Kan det ha varit så att Genoas representant var Hasan Cetinkaya, tidigare affärspartner med Oliver Cabrera, samme Cabrera som var Hammarbys representant i just denna affär trots att du är VD? Kanske ställde Cabrera aldrig frågorna eftersom dessa herrar har ett intresse i att ingen information om affären kommer ut?

FAKTA:

Oberoende bedömare värderar Linus Hallenius till 1-1,5 miljoner euro. Om Genoa av någon anledning betalat nära 2,5 miljoner euro är det en väldigt hög summa för en spelare som hängt några kassar i superettan. Men lik förbannat ska pengarna i så fall gå till Bajen, det är min poäng, inte till en italiensk advokatfirma och två svenska agenter som tidigare jobbat ihop och nu plötsligt förhandlar den ene för Bajen och den andre för Genoa. Om så skett rånas svensk fotboll på pengar.

På hammarbyfotboll.se går att läsa ”Då det gäller uppgifterna om en stor summa pengar till en italiensk advokat så utgår ingen sådan ersättning från Hammarby Fotboll”.

Men det är inte det som är grejen – grejen är fortfarande om Genoa betalat motsvarade 23,5 miljoner kronor och 7,5 miljoner försvunnit på vägen.

Hur mycket fick Hammarby för Linus Hallenius? Enligt kvällstidningarna cirka 20 miljoner, enligt italienska medier 15 miljoner. Klart är att Bajen inte får behålla alla pengar. Men klubbledningen tiger om hur det egentligen ligger till.

Det finns bara en anledning till att VD inte berättar – hon är rädd för kritik om för dåligt betalt. Finns inget annat skäl som håller.

Som journalist kan man ibland avslöja övergångssummor men risken finns alltid att du agerar nyttig idiot. Därför bör Hammarbys medlemmar och supportrar agera.

Under många år har de fått se klubbledningar komma och gå, steg för steg har deras förening försvagats så till den milda grad att Hammarby i dag står på ruinens brant. Om nuvarande ledning ska åtnjuta någon respekt är ett första steg att lägga korten på bordet – vad innebär egentligen det här snacket om att ekonomin är räddad? Hur mycket stålar fick Bajen? Vad läggs de på?

Kräv korten på bordet, supportrar och medlemmar. Ni har den makten. Låt er inte vilseledas av tomma ord igen.

Supportrar i andra föreningar ska givetvis agera på samma sätt. Om medierna hakar på kan vi tvinga fram mer transparens inom svensk fotboll vilket på sikt förhindrar klubbledningar från att driva föreningar mot ruinens brant.

Johan Elmander kan missa Ungern-landskampen. Det var en av tre intressanta saker som framkom under Erik Hamréns presskonferens som jag följde via sportbladet.se. Om Elmander inte kan spela tror jag på följande elva:

Isaksson

Lustig, Mellberg, Majstorovic, Safari

Svensson, Källström

S. Larsson, Toivonen, Bajrami

Zlatan

…under förutsättning att Seb är tillräckligt frisk, alltså. Han klev också av i helgen men den smällen verkar ha varit lindrigare. Eller tycker ni att Chippen ska in till höger?

Sedan pratade Hamrén självkritiskt om ”Pontus-vs-Kim”-situationen, och nu kanske alla som sågade min artikel förstår att läget är lite besvärligt. Förbundskaptenens beslut att starta med Pontus mot Skottland berodde på ”okunskap om det som varit tidigare kring Kim och laguttagningar”. Det är ett sympatiskt drag hos Hamrén att ibland erkänna misstag för misstag gör vi alla, förutom Lasse Lagos som bara gjorde ett misstag på tolv år. Men så är den mannen ganska unik också.

…eller möjligen bra på skitsnack.

Vad var då tredje grejen? Jo, jag tyckte att Hamrén rapade under PK:n. Men jag måste hört fel. Erik beskrevs ju som en sång- och dansman häromdagen så det kanske bara var en rapp?

En av mina flitigaste mejlare Jan Helsing:
”MEN ATT FLAVIO PEKAR FINGER OCH SPOTTAR MOT IFK-SPELARE SKRIVER NI INTE OM, STOCKHOLSMSVIN. FAN VAD FRÄN DU BLIVIT SEN DU BOR I STOCKHOLM O UMGÅS MED FIRMAN BOYS, DIN LILLE FETE JÄVEL”.

Jan syftar på artikeln om Sebastian Erikssons uppviglande gester mot AIK-supportrarna samt att jag inte nämnde det här, Flávios finger mot Erik Lund.

Vill ni veta varför? Det handlar naturligtvis inte om jag att plötsligt gått och blivit AIK-supporter (vad säger ni AIK:are om den anklagelsen?). Jag såg inte Flávios finger. Det är svårt att skriva om något du inte sett eller hört talas om.

Sedan tycker jag också att spelarna har rätt att tjafsa med varandra på planen, däremot ska spelare inte uppvigla publiken. Flávios finger är mindre allvarligt även om jag säkert nämnt det om jag sett det. Precis som jag kanske hade nämnt vad Erik Lund sa till Flávio för att få fingret. Vet ni vad Erik sa?

Niklas Bärkroths agerande har jag inga synpunkter på. Han hade inga intentioner och drog snabbt som attan därifrån när han insåg var han firade.

AIK-fansen bör inte kasta bort fler halstabletter.
Efter förlusten mot IFK Göteborg behövs välsmorda stämband för att hjälpa laget kvar i allsvenskan.

Vi ska egentligen inte raljera om att team Martin Hansson stoppade spelet under en kvart i första halvlek. Men anledningen måste beskrivas som tragikomisk. Assisterande domaren Daniel Wärnmark fick först se en pappmugg susa förbi och träffades sedan av en halstablett.

– Tyvärr är beviset uppätet, skämtade Martin Hansson efteråt.

Att Hansson bröt matchen var en principsak. Det ska gå att döma utan att behöva oroa sig för vad som kommer flygande bakifrån. Om så bara en halstablett. Jag skriver under på det och ger team Hansson rätt; efteråt lugnade fansen ner sig.

Halstabletten går förmodligen till historien som världens genom tiderna dyraste. Den lär ge skuldtyngda AIK tusentals nya kronor i böter. Man kan tycka vad man vill om det men det finns ett enkelt sätt att slippa böter – att inte ens kasta halstabletter på domarna.

Av allsvenska spelare har vi rätt att kräva ännu mer. IFK:s Sebastian Erikssons uppviglande gester mot AIK-publiken vann gårdagens idiotipris. Lägg därtill Erikssons förklaring – ”Det var roligt” – och sportchefen Håkan Mild bör sätta ner foten här.

Blåvitt lämnade Råsunda med tre poäng och AIK en bit bakom sig i tabellen. Sex poäng skiljer mellan fjolårets dominanter men det torde vara en klen tröst för göteborgarna. IFK har i princip har samma lag som i fjol och mot den bakgrunden är deras svaga 2010 en gåta. Jag kan inte påstå att spelet imponerade igår. 1-0 var visserligen ett klassmål (eller var bollen ute, Erik Lund?) och fram till avbrottet spelade Tobias Hysén och kompani med fart och energi. Men sedan var det AIK:s match.

Under Alex Miller har AIK gått från totalt kaos på planen till ett lag med välorganiserad och fokuserad defensiv. Problemet är att Millers taktik och val av spelartyper bygger på att hålla nollan och eventuellt få in en boll eller två. Det gör AIK sårbara för underlägen. Vad fan gör vi nu, liksom?

I går hade Miller valt ett klassiskt 4-4-2 och slapp därför ändra taktik när det tidiga baklängesmålet kom. Med två forwards skapade Mohammed Bangura en del chanser och om han haft en bättre anfallspartner än Goran Ljubojevic hade målet kanske kommit tidigare. Men varken Bangura eller Ljubojevic är särskilt pigga på att röra sig i djupled och AIK:s anfallsspel blev därför lättläst.

Flávio får mycket kritik men faktum är att den kreative brassen hade en fot med i de flesta av AIK:s chanser. Problemet med Flávio är att varannan aktion är en tappad boll till motståndaren men för att göra mål behöver AIK fler kreativa spelare på plan än Bangura. Vid AIK:s reducering var även Dulee Johnson inbytt. Däremellan hade normalt säkre målvakten Ivan Turina bjudit IFK Göteborg på ett andra mål, och att ta igen två bollar fanns egentligen inte på kartan – även om just Turina var nära att kvittera på en spektakulär volley efter hörna på tilläggstid.

Efteråt fick lagkaptenen Daniel Tjernström frågor om det börjar kännas som 2004 då AIK ramlade ur allsvenskan. Det tyckte han inte.

– Så illa känns det inte, menade ”Tjerna”.

Men likheterna är fler än ett prekärt tabelläge. Även då rasade en strid mellan supportrar och styrelse. Då var VD Sanny Åslund utpekad syndabock, nu är det hela bolagsstyrelsen samt VD Annela Yderberg. Enligt en banderoll på norra stå vill fansen där att samtliga avgår.

En annan banderoll, tillhörande AIK:s ökända våldssupportrar, täckte fyra sponsorskyltar. 

Från pressläktaren vakade civilklädda specialpoliser över bolagsstyrelse och AIK-ledning som sitter strax nedanför. 

Matchen om vem som bestämmer i AIK hösten 2010 kommer precis som 2004 stjäla energi från alla i och runt klubben. Det känns lika onödigt som att kasta bort halstabletter i ett läge då ett ljudligt stöd är vad laget på planen behöver.

ÖREBRO. Frågan alla ställer sig: hur påverkar det en serieledare att bli överkörd och utspelad – förnedrad – mitt under brinnande guldstrid? 
Tja, fundera på hur du själv skulle må om någon knuffade ner dig på marken och pissade på din rygg. 
Det var inte jag som sa det, det var så Helsingborg beskrev första halvlek på Behrn Arena.

Fotbollen precis som livet består av val. Från Stockholm till Örebro går att köra antingen E20 via Södertälje eller E18 via Västerås. Jag gjorde ett felaktigt val, tog E20 och hamnade i ett timslångt stopp då en vild häst sprang lös på motorleden. Missade första minuterna av matchen och min allsvenska lördag startade därför lika dålig som Helsingborgs – när jag kom på plats ledde ÖSK med 1-0 och hade fått två mål bortdömda för offside efter tveksamma domslut.

Örebro valde gasen i botten framför försiktighet mot serieledarna.

Det var rätt val.

Sportklubbens första halvek kan ha varit den bästa ett allsvenskt lag gjort i år. Den slutade 2-0 men borde (?) ha slutat 4-0, bollinnehavet var 70-30, åtta avslut och fem hörnor mot olycklige HIF-målvakten Pär Hansson som sjabblade vid 0-1 men spelade upp sig.

– Som någon sa i paus; de ska inte få pissa på våra ryggar en halvlek till. Det blev lite bättre men vi var rätt chanslösa, sammanfattade tränaren Conny Karlsson.

Kvar i omklädningsrummet satt yttrarna Christoffer Andersson och Mattias Lindström när Karlsson valde att centrera och spela med diamant på mitten i andra halvlek. Det var ett försök att få stopp på Örebros briljanta tremannamittfält Nordin Gerzic, Ale Bedoya och Magnus Kihlberg som spelade som Barcelona i den mening att de flöt fram likt en triangel över plan, hela tiden spelbara, aldrig på linje. Marcus Lantz och Ardian Gashi var inte nära att hinna upp i press eller hänga med. 

Conny Karlssons diamant gjorde kampen lite jämnare men matchen-i-matchen mellan allsvenskans skickligaste presspelare och allsvenskans rörligaste mittfält vann de sistnämnda på knockout redan i första halvlek.

Spansk media döpte Spaniens och Barcelonas kortpassningsspel till ”tikki takka” och vi ska inte vara sämre här; jag tycker att vi kan kalla upprullningen till ÖSK:s 2-0-mål för ”sikki sakka”. Gerzic, Kihlberg och Roni Porokara spelade sig framåt i sick-sack innan Kihlberg bredsidade bollen i nät.

Sikki sakka.

– Som Örebro spelade i dag är de solklart det bästa lag vi har mött, sa Erik Edman efteråt.
Bättre än Malmö?
– Ja.

Örebro vinner inte allsvenskan i år, det är för många poäng att hämta in och för få matcher kvar. Men när det gäller högstanivån är ÖSK redo. Når de dit upp i tillräckligt många matcher vinner de guld 2011.

– Jag tror det handlar om tid, att bygga upp en vinnarkultur. Att få en tradition av att tro på sig själva och att njuta av de här stunderna. Idag njöt vi varenda minut ute på plan. Det är ett bra tecken, sa tränaren Sixten Boström.

För Helsingborg handlar det om psykologi här och nu. Den tidigare så framgångsrika aggressiva defensiven var inte det enda som fallerade. Offensivt var HIF stressade och sökte hela tiden den avgörande passningen vilket innebar korta anfall och många bortslagna bollar.

Det är långt till nästa match vilket knappast är särskilt positivt. Överkörningen på Behrn Arena är inget spelarna kan skaka av sig med en vinst på onsdag eftersom det är landslagsuppehåll. I dag kan HIF dessutom vara av med serieledningen till Malmö FF. Sedan väntar Gefle om två veckor och fyra dagar senare, Skånederbyt mot MFF följt av Mjällby hemma.

Helsingborg har tre tunga veckor framför sig. Hur de väljer att hantera gårdagens förnedring kan bli helt avgörande.

Kort arbetsdag i dag, tidig hemgång via gymmet, sedan intensiv jobbhelg; ÖSK-Helsingborg på lördag, AIK-Blåvitt på söndag.

…som Anders Borg sa: ”Arbeta – inte supa”.

De europeiska ligorna är igång/drar igång och jag är inte sämre än att jag vågar tippa. Måste ha något att käka upp till våren.

Premier League har jag redan avgjort – Manchester United – och i Champions League lägger jag som sagt min röst på Barcelona under förutsättning att Zlatan lämnar. Chelsea och Bayern München hotar, Real Madrid blir spännande att följa.

Serie A ser intressant ut på papperet, en oviss toppstrid där Roma, Juventus och Milan utmanar Inter. Varför skulle inte Roma kunna gå hela vägen?

När det gäller La Liga är den som vanligt rätt trist, det handlar om Barcelona eller Real Madrid. Jag tror på mr Mourinho, här är anledningen:

2004/05: Barcelona.
2005/06: Barcelona.

2006/07: Real Madrid.
2007/08: Real Madrid.

2008/09: Barcelona.
2009/10: Barcelona.

2010/11: Real Madrid?
2011/12: Real Madrid?

I Bundesliga litar jag på att Miroslav gör det han har betalt för, och franska ligan får Bank ta hand om. Apropå Bank ska han sitta i en TV-studio, TV4 Sport, och snacka Serie A om söndagkvällarna. Sändningen vilar på tre ben – Bank & Broder Birro.

Min andre vapendragare Niva sköter den engelska fotbollen med vänsterhanden om lördagarna i Viasat (som någon sa: det Sladjan har i sin dator, det har Niva i huvudet). Egentligen vore det inte mer än rätt att jag själv gled in och stöttade upp Jens Fjellström och Canal + i bevakningen av La Liga. Det kan inte vara några större problem, bara två gäng att hålla reda på.

Intresseorganisationen Svensk elitfotboll, Sef, kom idag med ett pressmeddelande. Allsvenskans och superettans klubbar vill driva sina ligor utan förbundets inblandning: ”För det andra måste ansvarsfördelningen gentemot Svenska Fotbollförbundet förändras så att ägarskapet renodlas”.

Visionen är att allsvenskan ska bli ”Nordens bästa liga. Visionen mäts dels publikt kvantitativt och kvalitativt, dels sportsligt som minst plats 15 på UEFAs ranking år 2020. ’Nordens bästa liga’ begränsas inte bara till jämförelse med andra fotbollsligor, utan också till andra sporter och i förlängningen till upplevelseindustrin i stort”.

…vi får hoppas att detta projekt blir mer framgångsrikt än SvFF:s elitprojekt där 65 miljoner kronor satsats från 2006 med målsättningen att ha ett svenskt lag i Champions Leagues kvartsfinal senast 2010. Det gick sådär kan vi konstatera. 

Jag orkar inte ge mig in och spekulera mer om Zlatan nu. Motstridiga uppgifter avlöser varandra. Vi får helt enkelt vänta och se. Situationen sammanfattas bra i min krönika från dagens papperstidning. Förhandlingarna fortsätter i morgon. Det ser onekligen ut att bli en flytt till Milan – varför tror ni annars att Mino Raiola lämnar en öppning på 0,01 procent? Jag hoppas på Real Madrid, samtidigt kan Zlatan fortfarande bli kvar ett halvår eller möjligen en hel säsong. Det är inte förstavalet för någon av parterna men vi får vänta och se.

Apropå SD:s skeva rapport som Aktuellt tog upp: jag var i Costa Rica häromåret. Där hänvisades alla problem till invandringen från Nicaragua. Överallt skylls på dom på andra sidan bron.

…frågan ingen ställer är: vad ska Milan med Zlatan till? De har ju Pippo Inzaghi. Ni såg volleyn i kväll.

Eller så här: vad ska Barcelona med Zlatan till? De har ju David Villa…

Ny höstgarderob inhandlad: svarta pjuck från Converse, jeans från Levi’s, sex t-shirts och två tjocktröjor. Det ska man stå sig på ett tag. Ledstjärnan är petad som PS efter att han lurade mig att köpa skor som bara gick att använda inomhus. Vilken modern man använder inneskor?

De tyckare och så kallade experter som sågade Helsingborg för köpet av Alex Gerndt, please stand up. Matchens enda målskytt i Skånederbyt mot Trelleborg.

Åt i dag en morotskaka som var stor som ett revbensspjäll. Den kostade 39 kronor och hade räckt till ett mindre afrikanskt land.

Jag förstår om Denni Avdic tar chansen i Premier League (Blackburn) och tryggar sin ekonomiska framtid. Det är en ekonomisk chansning att stanna kvar i Elfsborg då möjligheten kanske inte kommer tillbaka. Men ur ett fotbollsperspektiv tror jag det bästa för Avdics utveckling är att stanna ett år till eller ta en mindre liga som ett första steg.

Hörde AIK:s Johan Segui på radion i dag. Jag måste säga att det är första gången jag lyssnar på en klubbledare och blir övertygad om att nu har man tamejfan bestämt sig för att göra allt man kan för att komma tillrätta med våldet. Det går inte att göra mer än sitt bästa och jag hoppas för AIK:s skull att Segui och kompani uppnår resultat.

Mycket snack om bilden på Robyn och mig. Det sägs att vi har äktenskapstycke. Tja, jag är inte den som är den.

Ösregn och tio grader ute. Hej hej, hösten.

Nu: Invictus av Clintan.

Martin Olsson till U21. Där har ni skillnaden mellan Erik Hamréns första tävlingstrupp och den som gjorde 3-0 på Skottland häromveckan. Jag har inga problem med att Olsson stärker upp U21-laget. Hans tid kommer.

Mer konstigt att Hamréns trupp inför dubbellandskampen bara består av 19 man. För att kunna genomföra träningspassen ska tre gubbar från BP lånas in. Vilka det blir, eller vem som väljer ut dem, ville Hamrén inte svara på. Inte heller varför han gör på detta viset. Vad säger Jonas Olsson och Viktor Elm med flera, som står precis utanför truppen, när tre BP-snubbar glider in på ett bananskal?

Kanske är det förbundets ekonomi som förbjuder Hamrén att ta ut fler än 19 man.

Rasmus Elm uttagen i U21-landslaget. Den utvecklingskurvan är fascinerande. Eller skrämmande. Given i A-startelvan i fjol – U21-spelare idag. Jag trodde stenhårt på Elm, nu vet jag inte om det blir så mycket av honom.

Erik Hamrén dansade och log vid podiet. Han trivs på scen. Men vid två tillfällen önskade han att var tillbaka i Rosenborg: dels när han fick frågan om Zlatans klubblagscirkus, dels när ”Pontus-eller-Kim” kom på tal. Jag skriver om det sistnämnda i dagens tidning och förstår att Hamrén har svårt att kommunicera kring det känsliga läget.

Men varför Hamrén inte kan uttala sig om Zlatan begriper jag inte. Vår största landslagsstjärna sitter i frysboxen i sitt klubblag. Han behöver spela matcher och komma upp i matchtempo efter en ledighet där han gick upp tio kilo. Det måste väl Hamrén ändå tycka är bra om Zlatan hamnar i ett lag där han får spela fotboll, utvecklas och må bra? Fegt, Hamrén.

Apropå Elm: för ett tag sedan snackade vi om tre Elm-bröder i Blågult. Nu är där noll.

Vilka Elm?

Det vete fan.

Utanför landslaget drog förbundsordförande Lars-Åke Lagrell en parallell till hur säkerheten kring fotboll sköts i vissa andra europeiska länder: de tar hjälp av militären. Vad tycker stenkastarna om att ställas mot en pansarvagn?

En titt på kvalet till U21-EM 2011 i Danmark visar att regerande mästarna Tyskland redan är borta och länder som Italien, Frankrike, Spanien och England sitter pyrt till. Grupperna leds av ”blåbärsnationer” som Sverige, Schweiz, Wales och Ukraina med flera. Bara Holland av stormakterna är gruppledare så här några matcher från avgörandet.

Vi testade ett nytt grepp under presskonferensen. En livesändning på sportbladet.se. Uppsnack tio minuter-PK-nersnack tio minuter. Får se hur det tas emot av tittarna men Miss Modin, Vikingstad, Jossan & jag är ganska nöjda. Så här såg det ut.

Linus Hallenius ratas av U21, skriver sportbladet.se. Har han varit med tidigare? Är han aktuell? Vem ska han peta – Denni Avdic, Rasmus Jönsson eller Agon Mehmeti? Och om nu en fjärde forward ska in – bör inte den platsen gå till John Guidetti?

Förbundets kanelbullar får svaga L L L i dag. Torra och för lite kanel.

Blir inte förvånad om Kim Bergstrand ingår i en ny U21-ledningen när Jörgen Lennartsson försvinner till årskiftet. Magnus Pehrsson är inget dumt namn men hur går diskussionerna med Henke Larsson? Har förbundet ens ställt frågan?

Många rutinerade tidningsmurvlar på plats i Umbro Corner: Majlard och Lindblad från SvD, Esk och Grimlund från DN, TT-Skiöld från TT, Månsson på eurosport.se, Lur och sist men inte minst Lund i sitt nya, stabila skägg. Vågar han spara en vecka till så vi får höra Zlatan recensera det?

Jan Helsing mejlar:
”TYVÄRR VERKAR DU LIKA TJOCK I HUVET SOM ÖVER MAGEN”.

Jag tar det som en komplimang. Av magen är det inte mycket kvar. Har bra träningsflyt nu.

Dagens stora nyhet är annars att informationschef Nystedt skaffat Facebook. Adda honom, vetja. 

Ställer i dag frågan i en krönika om det är hälsosamt att elva lag är inblandade i allsvensk bottenstrid? Den är intressant att fundera över. Är det verkligen bättre om vi haft elva lag som slagits om guldet än som nu; elva lag som kämpar om sin allsvenska existens?

Bank och jag bollade frågan och kom fram till att i en toppstrid utvecklar lagen förmodligen sitt konstruktiva spel, medan de i en bottenstrid utvecklar det destruktiva.

Men är konstruktiv fotboll verkligen bättre än destruktiv? Egentligen är det bara två olika modeller för att uppnå ett resultat. Men svensk fotboll är antagligen i större behov av att utveckla det förstnämnda.

Sedan vände vi på det ett varv till och insåg att moroten i bottenstriden – fortsatt spel i allsvenskan – är fetare än moroten i toppstriden – kval till Champions League. Det borde göra att den viktiga vinnarinställningen vässas mest i en bottenstrid.

För publiken och intresset är det bättre med elva lag som slåss om guldet – å andra sidan är det ur ett intresseperspektiv bättre att elva lag slåss för sin överlevnad än att de inte har något att spela för. Eller? Men vilken är egentligen den bästa allsvenska positionsförsdelningen? 

Här undrade Bank om jag hade läst The pickwick papers av Charles Dickens och där tog vår diskussion slut.