Nej, vi ska inte göra någon ”Rajalakso till EM” här.
Så mycket har John Guidetti, 19, inte visat.
Ännu.
Men när Zlatan ändå vilar, det finns en anfallsplats över och det är träningsfajt mot Ukraina…kunde inte JG fått göra ett litet inhopp åtminstone?
Om inte annat för att skicka en signal till alla lovande ungdomar där ute att ”Titta, du behöver inte ha fyllt 23 för att få chansen i svenska landslaget”.

”Rajalakso till EM” har blivit ett uttryck bland fotbollsfans och betyder att man inte ska ställa sig på barrikaderna för idrottens dagsländor likt en krönikör på en annan kvällstidning efter Sebastian Rajlaksos starka vår i Djurgården 2008. Inget ont om Rajalakso men någon landslagsspelare kommer han aldrig att bli – vilket även den aktuelle sportkrönikören insåg med tiden.

Med Manchester Citys John Guidetti är det annorlunda. 
19 år och en utveckling som gått i rätt riktning hela vägen. Nyligen sa managern Roberto Mancini till brittisk media:
– Guidetti kan bli vår fjärdeanfallare, eller femteanfallare. Han kommer att få chansen.
Samma information har Guidetti uppgett i samtal med U21-förbundskapten Håkan Ericson vilket i klartext innebär att om ryktenas man Carlos Tévez lämnar City är JG fyra bakom Sergio Agüero, Mario Balotelli och Edin Džeko.

Oavsett det – med tanke på det intensiva spelschema ett lag på högsta nivå har med liga, inhemska cuper och Champions League är det klart att Guidetti kommer att få starta en hel del matcher. Sedan handlar det förstås om att ta chansen. 

Håkan Ericson pratade i går om att John Guidetti ser målchanserna dyka upp lite tidigare än andra. Därför kommer han rätt utan att vara särskilt snabb på grund av sin ganska tunga kropp som han i stället har fördel av i närkamps- och mottagningsspelet.
– Allt handlar om tid i fotboll. Hur snabbt du tar besluten, hur snabbt du anpassar dig till den nya nivån, sa Ericson.
Hittills har John hanterat dessa faktorer på bästa sätt. Nu handlar det om att ta det sista och svåraste steget. Ingen kan veta om han lyckas.

John Guidetti är samtidig ett exempel på en ny tids fotbollsspelare. Medan de välkammade gossarna i A-landslaget på sin höjd har en flickvän som bloggar och en stängd Facebook-sida är @superguidetti en välkänd profil på Twitter.
På gott och ont.

I våras kände City-talangen sig petad från U21 och loggade snabbt in på Twitter för att skicka ett förtäckt hot om att byta landslag:
”Italien eller Sverige nått att fundera på! :)”, löd tweeten.
För Sportbladet utvecklade John resonemanget:
– Som jag har förstått det är det tekniskt möjligt. Min pappa är italienare och jag har en italiensk tränare som uppskattar det jag gör.

Förbundskapten Ericson berättade i går att händelsen har diskuterats noggrant och att John uppmanats att hålla framtida besvikelser inom gruppen. Men hur skulle A-landslaget hantera en twittrande spelare?
– Sociala medier har utvecklats enormt sista åren. Vi har tidigare haft restriktioner under slutspel. Under kvalspel pratar vi sällan om det. Men det är samma information: var försiktig med vad du skriver så att du inte ger ut alltför smaskiga saker som kan hända under en landslagssamling. Sociala medier tillhör vardagen och sunt förnuft gäller, säger landslagschefen Lasse Richt.

Själv skrev jag om John Guidetti på Twitter:
”Visst kunde väl John Guidetti testats i träningsmatch i A-landslaget nu när Zlatan ändå vilar. Om nu City tror så mycket på honom som det sägs”.
@superguidetti var direkt där och retweetade (skickade vidare) den till sina knappt 8000 följare. Sedan svarade han på min fråga:
”ja de beror lite på hur de blir med tevez! Stannar han e jag förmodligen 5e men vi får se! Känns riktikgt bra i alla fall :)”.

Nästa onsdag tävlingsspelar det riktiga landslaget mot Ukraina. När en exceptionell talang dyker upp, varför inte använda honom som en murbräcka mot bilden av att A-landslaget släpper fram talanger alltför sent? Ingen hade förlorat på det och den här gången var ett utmärkt tillfälle eftersom Zlatan ändå vilar och det fanns en forwardsplats över.

Malmö FF klara för Europa League och bara 180 minuter från Champions League. Känn på orden, matcherna, miljonerna – oavsett vilket lag ni håller på till vardags (Helsingborgsfans undantagna) bör vi glädjas över MFF:s seger mot Glasgow Rangers.

Måtte MFF nu ställas mot ******** Roland Nilssons FC Köpenhamn i play off. Lottning fredag. Förutom FCK: Bate Borisov, Dinamo Zagreb, Maccabi Haifa eller Apoel Nicosia.

Det var i sanning ett drama på Swedbank Stadion. Tre röda kort, två till skottarna, ett till Ricardinho. Det första på Steven Whittaker var ett av de lustigare jag sett – mittbacken blev förbannad på en ettrig Jimmy Durmaz och tog helt sonika upp bollen och kastade den på honom. Rött direkt.

Sedan klev Jiloan Hamad in i handlingen. Rikard Norling spelade honom som högerback denna gång, ”Jille” var okej som vänsterback på Ibrox, men nu var han snett på det direkt (”Han har spelat för mycket vänsterback, det är vad han har gjort”, skrek Zlatan framför sydsvenskan.se i Peking).

När Maurice Edu fick måtta inlägg från höger i lugn och ro glömde Hamad det centrala i försvarsspel: om motståndaren inte har press på sig – fall. MFF:s backlinje föll men inte Hamad och bollen över honom till Nikica Jelavic. Hamad var aldrig nära att kunna störa och 0-1 efter ett bra direktavslut. Där och då kändes det tungt.

Men Glasgow med tio man valde att ta ett steg tillbaka och släppte över initiativet till hemmalaget som med Ivo Pekalski som förgrundsfigur klev fram meter för meter. Tränare Norling plockade ut Agon Mehmeti, flyttade upp Hamad till hans naturliga position på högerkanten och in med unge Filip Stenström, 20, som högerback. Bytet gav MFF mer defensiv trygghet fast grabben knappt har spelat allsvensk fotboll – imponerande.

Trots spelövertaget hade Malmö svårt att komma till farliga chanser. I paus byttes Miljan Mutavdzic ut, Dardan ”D-Rex” Rexhepi kom in och Norling gick på offensiven med en 4-3-1-2-uppställning. Den blev inte långvarig eftersom Rangers snart skulle få sina andra försvarsspelare för dagen, Madjid Bougherra, utvisad. Tyvärr innebar den fula armbågen att ”D-Rex” fick bäras ut på bår. När sedan Ricardinho också viftade med en armbåge i ansiktshöjd fick han sitt andra gula kort och så var det plötsligt 10-9 på planen i en match som kunde sluta precis hur som helst.

Det gjorde den också.

Malmö bet sig kvar utanför offensivt straffområde, Pekalski skickade fram en boll, Daniel Larsson sköt fram bröstkorgen men det var Jiloan Hamad – ständigt denne Hamad – som klippte till på nedväg och fick iväg en perfekt bergodalbana-båge

1-1 i 80:e minuten, 2-1 totalt och…herrejösses. Är det någon som har Kindgrens segerdans på rörligt?

Malmö har gjort två mål mot Glasgow Rangers och det har varit internationell klass på bägge. Det säger något om spetskompetensen som finns i det där gänget.

Det är fortfarande ingen bragd att skicka ut ett ganska blekt Glasgow Rangers men det är en stor jävla bedrift och svensk fotboll behövde den på alla sätt och vis, framför allt behövde Malmö FF den och det var underbart underhållande att se matchen som innehöll det mesta (via en superskakig gratisstream och Radiosporten sista tio, men ändå).

Fly mig en felstavad halsduk, någon!

PS Våren 2009 skrev jag att Sverige har ett lag i Champions Leagues gruppspel senast till den här hösten och ingick därefter ett tungt vad med Erik Niva. Snart vet vi vem som är den sanna fotbollsexperten.

Efter att den evigt unge Lasse Sandlin sommarvikarierat som krönikör på AIK:s matcher med – om jag inte misstar mig – sex raka Gnaget-segrar som resultat var jag tillbaka på Råsunda i går. 

Då blev det 1-0 till Elfsborg.

Nu var det inte på grund av mig som sviten sprack utan för att Mohamed Bangura inte klarade 90 minuter, Teteh Bangura fick spela ensam på topp då övriga AIK-anfallare var sjuka eller skadade och framför allt eftersom Anders Svensson gjorde en utomordentligt stark insats på Elfsborgs centrala mittfält. Bland annat nickade han undan fem av åtta (!) AIK-hörnor.

Min matchanalys här (Plus).

Att Manchester Uniteds chefsscout, tillika sir Alex lillebror Martin Ferguson, besöker Råsunda för att studera Mohamed Bangura är stort bara det. Även om det inte blir något med Man U väcker detta andra klubbar och pressar upp prislappen. Fyra miljoner euro, varför inte. Vid eventuell budgivning mellan ett par seriösa intressenter kanske ännu mer.

Efterspelet blev mycket tråkigt. Teteh Bangura upplever sig påhoppad med rasistiska uttalanden från en Elfsborgsspelare vilket är allvarligt. Vem som sagt vad, och vad som sagts, råder det väldigt delade meningar om.

…det är olyckligt om Teteh har pekat ut fel person/hört fel eftersom en spelare i Elfsborg och hans familj (rimligen Andreas Augustsson) ska ha utsatts för hot under dagen.

Att det inte ser ut att bli någon TV-sänding av Malmö FF:s returmöte med Glasgow Rangers är också trist. Visst funkar det via Sydsvenskans webb men blir ändå inte samma sak. Utan att ha någon direkt insyn är känslan att intresset borde vara tillräckligt stort för att göra flera parter nöjda: Sydsvenskan som äger rättigheterna – TV4 eller Viasat – annonsörer – MFF – fotbollsfansen. Men uppenbarligen inte, i så fall hade det väl lösts.

…men argumentet att ”matchen är viktig för svensk fotboll” håller inte hela vägen. Trots allt går den att se – åtminstone för alla som har en hygglig bredbandsuppkoppling.

Skrev en ironisk krönika om min gamla kontaktannons i lördagens Aftonbladet. Döm om min förvåning när tidningen Journalisten i dag ringde och gjorde en intervju om detta.

Hade ingen koll på att en första trailer för Dark Knight Rises var ute. Hur stort är inte det.

Lite i skymundan: presskonferens på Råsunda i morgon 14.00. Erik Hamrén offentliggör truppen till träningsfajten mot Ukraina 10 augusti.

En skamlig storförlust mot ett halvdant gäng från Norge.
Det är inte det värsta.
Det värsta är att Elfsborg åkte på den.

Svensk fotboll mår bra av klubblag som spelar i Europa, det håller nog alla fans med om. Det utvecklar föreningarna, skapar intäkter och ökar intresset. Ur det perspektivet var gårdagens 0-4-förlust mot norska tabellåttan Ålesund extra bekymmersam: Elfsborg är den förening som deltagit i Europaspelet mest frekvent senaste åren. Boråsarna har spelat internationell fotboll fem raka säsonger och gjort en del fina resultat och insatser som 0-0 borta mot Napoli i fjol och 2-1 mot Braga i Portugal 2009. 

Många hade därför stora förhoppningar om att Elfsborg skulle kvalificera sig för Europa League i höst och därmed stärka svensk fotboll. Det brukar heta att erfarenhet är en nyckel i sådana här sammanhang och då blir det inget annat än ett monumentalt bakslag att Elfsborg inte verkat lärt sig någonting på tidigare försök. Ålesund är rankade på 244:e plats enligt Uefas klubbkoefficient – Elfsborg 171:a (högst rankade svenska lag är Helsingborg på 145:e plats tack vare avancemanget från Euro Leagues gruppspel 2007/08).

Elfsborgs tränare Magnus Haglund skyllde efteråt på att hans skadedrabbade lag spelat jämnt med norrmännen men det är inte mycket värt när Ålesund hade fyra skott på mål där tre gick in och Andreas Augustsson fullbordade förnedringen med ett självmål en kvart från slutet. Därmed är chanserna att Elfsborg når höstens Euro League i praktiken borta. 

Återigen ställer jag mig frågan vad Haglund egentligen lärt under senaste åren. Hans spelare tappade gnistan efter Michael Barrantes 2-0 i början av andra halvlek och det ska bara inte få hända i ett kvalspel till Europa – 2-0 hade varit möjligt att vända på Borås Arena, 4-0 är det inte.
Att lilla Häcken gick på en liknande mina i går, 0-3 borta mot portugisiska Nacional, är inte lika konstigt. Inte heller att Örebro skickades ut av Sarajevo eller att Helsingborg förlorade mot Bnei Yehuda från Israel med 1-0 – där finns bra förutsättningar för avancemang på Olympia i nästa vecka.

Vi ska heller inte glömma att Malmö FF är en hållen nolla hemma mot Glasgow Rangers från att vara klara för Europa League samt har chansen att nå den riktiga ekonomiska guldgruvan Champions League.
Det är alldeles för tidigt att stämpla 2011 som ännu ett år då svenska klubblag gjorde fiasko internationellt, däremot kan vi konstatera att Elfsborg redan har stått för ett svårsmält sådant.

Andra arbetsdagen efter semestern innebar, förutom en mödosam tågresa Göteborg-Stockholm, att täcka Glasgow Rangers-Malmö FF. Det visade sig lättare sagt än gjort då jag varken hade flygbiljett till Glasgow eller ackreditering till Ibrox. Matchen visades inte på TV.

Jag gav mig ut i streamdjungeln och fick via Twitter ett antal förslag. Vid avspark fungerade några, andra inte. Jag vågade inte chansa utan hostade upp 139 kronor till Sydsvenskans nätsida vars sändning rullade på hyfsat, precis som ett par andra (billigare) brittiska köpealternativ och vissa streamar som är gratis.

…som journalist känns det mer moraliskt riktigt att betala för matchen än att se den via en stream. Men jag kanske överdriver, tycka vissa.

Malmös 1-0 var en bomb och en stark prestation, här min analys framför datorskärmen. Reaktionerna på krönikan handlade om ett ordval, jag kallade Roland Nilsson svikare. Men jag kan ju inte gärna ändra mig från det jag tyckte i våras?

”Nu jagar Malmö ny huvudtränare och det är ingen optimal situation, det förstår vem som helst. Det är en synnerligen märklig situation som uppstår om alla spelare från guldlaget blir kvar – men båda tränarna sticker.
Jag tycker att Roland Nilsson sviker och då tänker jag mest på alla som har dragit åt samma håll en längre tid: alla supportrar som investerat tid, pengar och kärlek i MFF och fått en belöning i form av en chans att nå den finaste av alla fotbollsturneringar…då sticker chefen för att han får mer cash någon annanstans.
I grund och botten handlar det om vilket samhälle vi vill ha: ett solidariskt där vi försöker uppnå saker tillsammans? Eller ett individualistiskt där vi roffar åt oss så mycket vi kan till oss själva och skiter i alla anda”.

I alla fall, tillbaka till Sydsvenskans webbsändning. Efter MFF-segern sitter de nu på en liten guldgruva i form av ett stigande intresse, och enligt sportchefen Anja Gatu äger de rätten att visa returmötet exklusivt vilket jag tolkar som att ingen svensk TV-kanal i nuläget får sända matchen i nästa vecka.

Det vore förstås ett slag mot alla svenska fotbollsfans. Här borde finnas förutsättningar för flera parter att komma överens så att matchen visas på ”vanlig” TV men att Sydsvenskan gör sig en hacka ändå. Man kan ju tycka att den TV-kanal som själv kallar sig ”fotbollskanalen” borde vara intresserade av att kliva in?

SVT är inte mycket att hoppas på, de har inte visat en fotbollsmatch med Malmö FF sedan Europacupfinalen 1979.

…nej just det ja, SVT har gått all in på träningsmatchen Malmö-Milan senare i augusti. Prioriteringar, någon?

Apropå Zlatan: fan vad kul du är i din nya tofs.

Min krönika efter Blåvitt-Elfsborg blev omdiskuterad och jag ska förklara varför jag skrev som jag skrev.

Först en bild ur verkligheten.

Efter avslutat arbete tog jag en sväng på Avenyn. Gick in på Lilla London och på vägen till vätskekällan ställde sig en ung gentleman i vägen:
– Laul! Känner du inte igen mig? Jag var med i ”Kungarna av Tylösand”, sa snubben och tog mig på brösten.

När jag diskuterade detta med min vän The female version of Mariusz Czerkawski bollade hon direkt upp två frågor: ”Kände du igen honom? Fick han ligga?”.

…nej, jag kände inte igen honom.

Vi diskuterade vidare och var hyfsat eniga om att allt kanske vore enklare om man bytte planhalva. Det här med att förstå sig på tjejer…nja, jag har slutat med det.

Blåvitt-Elfsborg då. Martin Hansson vågade inte blåsa straff inför hemmapubliken och många i bortalaget var djupt besvikna. Mathias Svensson uttryckte sig allra starkast och även om han inte sa något direkt till Martin Hansson eller något som var meningen att Hansson skulle få läsa i tidningen dagen efter, valde jag att nämna det eftersom det pågår en debatt om hur supportrar får uttrycka sig. Innerst inne är vi alla supportrar, det visar om inte annat Svenssons och Lasse Nilssons citat.

Mathias Svensson ringde upp mig i dag och ville förtydliga att det var ett skämt. Så uppfattade inte jag det. Men det var heller inget annat än hans sätt att visa sin stora besvikelse. Varken mer eller mindre.

Det är en svår fråga. Å ena sidan skäms jag när stora klackar bestående av vuxna män stämmer upp i ”Martin Hansson är en hora”, å andra sidan blir jag lika irriterad när Uefa och nationsförbund bötfäller tränare och spelare för någon skitsak de sagt på presskonferensen eller i media.

Ord betyder något, som Bo Strömstedt sa.

”Kungarna av Tylösand”-stjärnan tog mig alltså på brösten. Det betyder också något. Om jag varit kvinna hade det varit ett sexuellt ofredande. Om jag känner mig kränkt? Tja, jag funderar mest på om jag har fått manboobs. Det vore kränkande i sig.

Fröken Frändén och jag är med på tidningen Cafés lista över världens 25 bästa twittrare. Men vi känner att vi hellre hade velat göra ett utvik. Gärna tillsammans på en brygga vid en svensk insjö, bilder i motljus, tätt omslingrade.

…och tar varandra på brösten.

The Banguras har gjort en bra halvlek på bortaplan, mot Elfsborg. AIK:s usla bortafacit handlar inte bara om domare, det handlar om anfallarna också. Eller så handlar det om taktiken. Andreas Alm måste lära sig att AIK alltid ska spela 4-4-2 med Kenny Pavey från start. Framför allt på bortaplan. När en tränare sviktar i sin tro sprider det sig till spelarna. 3-0 hemma mot Norrköping är bra men det är vad AIK ska göra.

Att Zlatan kommer att spela för Milan på Swedbank i Malmö är faktiskt riktigt jävla stort. Skit samma att det är en träningsfajt. Framför allt gillar jag att Zlatan beskriver den nya arenan som ”min arena”. Att han ser Malmö som ett ”viktigt test” kan man däremot ta med en näve salt. Stalltipset är en mållös Zlatan och att MFF vinner. Tror inte att storklubben går för fullt.

Ska aldrig mer klaga på uppkopplingen på X2000. Uppkopplingen på SJ:s regionaltåg är nämligen 32 000 gånger sämre. Nån borde döa nån.

Nu Örebro-Djurgården, sista matchen innan semestern. Sedan slipper ni mig.

Malmö FF lottades mot HB Tórshavn – Färöarnas mest framgångsrika fotbollslag genom tiderna (säger inte jättemycket) – i den andra kvalrundan till Champions League.

HB Tórshavn består nästan enbart av inhemska spelare, endast två utlandsproffs: en islänning (räknas det?) och en serb. 

HB Tórshavn har deltagit i Europakval varje år sedan 1993 (förutom 2002) och bör ha en del kvalrutin. Å andra sidan brukar det gå åt skogen. Sammanfattningsvis en bra lottning för MFF, och framför allt en spännande resa till Gundadalur och nationalarenan Tórsvøllur. Här går det isbjörnar på gatorna som vanligt folk vilket känns som största hotet mot skånskt avancemang till runda tre.

Skämt åsido, det finns varken isbjörnar eller andra hot mot Malmö på Färöarna, det här går vägen. Landets nationaldjur är något så svagt som fåret, inte mycket att oroa sig för alltså.

…även om det säkert finns en och annan fårskalle på den ön också.

Förlåt.

Tyvärr spelas matcherna i mitten av juli, mitt under brinnande semester, så ingen resa för mig detta.

Euro League-kvalet så…Elfsborg fick CS Fola Esch, Luxemburgs äldsta fotbollsklubb, och Häcken får göra ungefär samma resa, fast för att möta Folas konkurrent UN Käerjéng 97, bildad just 1997 från sydvästra delarna av hertigdömet. Förutsätter att båda överlever den lottningen.

…I Luxemburg finns mest nötkreatur och svin, för övrigt.

Örebro får häftiga matcher mot FC Sarajevo, räkna med gott om bosnier på Behrn Arena. Ni minns hur de körde på Råsunda för ett år sedan. FC Sarajevo slog ut Helsingborg på straffar i kvalet för två år sedan, här kommer ÖSK att få det jobbigt.

Helsingborg är seedade och kliver in i en senare kvalrunda.

Här är länken till veckans Laul Talking med Bank & Leifby i studion. Vi samlar ihop skrapet efter landslagets succématcher, går igenom övriga kvalgrupper, sågar Usain Bolt, försvarar Martin Lipton, siar om säsongen 2011/12 och funderar kring Rikard Norling i Malmö FF. Jag misstänker att Simons tischa kan inbringa en bra slant – någon som vill lägga ett bud?

…efter inspelningen noterade jag ett pressmeddelande från MFF att Norling bommar igen träningar för både fans och media. Ett sådant trams får mig att fundera på hur den här kulturkrocken ska sluta. ”En stockholmare i Malmö”, som Zlatan sa…

I helgen gör jag IFK Göteborg-Djurgården och missar dessvärre AIK-MFF på Råsunda men ser den givetvis på TV. Undrar om den visas på nya krogen Glenn på Friggagatan?

Vikarierade för Lena Mellin i ett annat av Aftonbladets webb tv-program, Oj vilken vecka, och väl där fick jag rycka ut till Zlatans försvar för ovanlighetens skull, annars är det jag som brukar gnälla på honom. Den här gången tycker jag att man gjorde en höna av en fjäder, tog något ur sitt sammanhang.

Före detta advokat Klette har krävt flera spelare på pengar. Patrick Amoah kämpade emot och tvisten gick till Södertörns tingsrätt som avslog Klettes begäran. I stället för att få 29 000 av Amoah får före detta advokat Klette pröjsa 85 000 kronor i rättegångskostnader. Jag har tidigare skrivit om Klettes krav på Amoah här.

God helg.

Här är den preliminära startelvan mot Finland och håll i hatten nu…

…vissa missförstod tydligen jämförelsen med Färöarna, det var inte fotbollskapaciteten jag jämförde utan fotbollsrivaliteten. För någon sådan har vi inte med vare sig Island, Färöarna – eller Finland.

Vill du vinna ligan? Köp Zlatan.

Vill du vinna Champions League? Sälj Zlatan.

Skämt åsido, men det förföljer Zlatan det där. Återigen vinner ett av hans ex Champions.

Mitt starkaste intryck från gårdagens final är nog Leo Messi när han gjort 2-1 och springer mot publiken, sparkar undan ett par ljuduppfångare för att sedan vråla rakt in i en kamera.

Det var äkta.

Kanske sa det att Barcelona upplevde matchen som jobbigare än vad vi i sofforna gjorde. Där kändes den avgjord efter en kvart när man förstod att Barca skulle få igång sitt spel. Sett till hela matchen var det en uppvisning i överlägsenhet. Då hejade jag ändå på United.

Sedan 2008 har Xavi och Iniesta (och Puyol och Valdés) nu vunnit Champions League två gånger, EM en gång och VM en gång. Det måste vara unikt, möjligen kommer Zidane i närheten.

Såg ni förresten att sir Alex log när han klappade om Pep Guardiola efteråt? Det om något ett tecken på överkörningen.

…eller ”Pajasen Pep” som DN-Esk kallar mästartränaren.