Något som närapå golvade mig under min beroendebehandling var spelmissbrukarnas situation. Man ska inte jämföra grader i helvetet, men på vissa sätt är spelberoendet det värsta beroendet av alla.

Många missbrukare – oavsett vad man missbrukar – förlorar arbete, bostad, vänner och familj. Efter avslutad behandling handlar det om att börja bygga upp allt igen, brick by brick.

Spelmissbrukarna har ofta förlorat allt det här, dessutom med sådana astronomiska, ekonomiska skulder att de aldrig kan bli skuldfria igen under en livstid. Jag tänkte: vilken jävla uppförsbacke måste inte det vara ovanpå allt annat elände.

Jag själv – som hade kvar arbete, bostad och vänner, ja till och med en ganska bra fondportfölj – insåg att min egen resa med alkoholismen var rena nedförsbacken jämfört med de oerhörda härvor spelmissbrukarna försatt sig i genom sin sjukdom.

Ovanpå allt detta måste spelmissbrukarna idag hantera en fullständigt absurd mängd spelreklam. Som nykter alkoholist störs jag överhuvdtaget inte av alkoholreklam, jag upplever att den är ansvarsfullt utformad och jag ser den ärligt talat inte särskilt ofta. Jag tänker åtminstone inte på den. Där fungerar det bra, upplever jag.

Men spelreklamen…ja ni vet ju själva hur fan det ser ut.

I dag finns den överallt, och då menar jag verkligen överallt: på tv:n, i medierna, på busskurarna, i tunnelbanan, på sociala medier, nätsajter och i de populära poddarna. Samhället är fullständigt genomsyrat av spelreklam, på nästan alla nivåer. Och inte sällan är det stora, kända profiler som är ambassadörer och marknadsförare: Zlatan Ibrahimovic, Mikael Persbrandt, Sarah Sjöström, Måns Zelmerlöw och Henric Lundqvist. Varför vill de att vi ska spela mer (vilket ju är reklamens syfte)?

Dessutom har spelformer som nätcasinon tillkommit senaste åren och all modern forskning visar att det är den överlägset farligaste spelformen ur ett beroendeperspektiv: det går så fruktansvärt snabbt från insats till utfall, och förlusterna kan lika snabbt bli fruktansvärt stora. I min granskning av nätcasinon 2016 provspelade jag sex olika nätcasion och beskrev upplevelsen i en krönika: ”Efter en dryg timme på nätkasinot kommer tankarna. Ett bekant sug i kroppen. En känsla som är lätt att bli maktlös inför: Jag vinner nog nästa gång…”.

Det är detta man behöver förstå innan man skriver ledarkrönikor som Per Gudmundssons på SvD som på fullt allvar argumenterar för att reklamen inte är något problem eftersom antalet spelberoende inte blivit fler under hans mätperiod. Och särskilt mycket mer pengar spelar svensken inte bort idag jämfört med några år bakåt i tiden, har Gudmundsson räknat ut.

Men det är skillnad på att över lång tid förlora 50 000 på en Jack Vegas-maskin, jämfört med att spela bort 22 miljoner kronor på ett nätcasino som man stulit från sitt företag under ett drygt år. Till och med en avgörande skillnad. Och effekterna av den till mängden extrema och till utformningen hänsynslösa reklammangling vi nu ser är naturligtvis alldeles för tidigt för att kunna dra några slutsatser av. Hur kan Gudmundsson – med sin bräckliga bild av spelproblematiken – ha en susning om hur det här kommer påverka oss på sikt? Och hur kan man i så fall slå fast att det är utan risker. Det är nya svar byggda på daterade fakta, i bästa fall halvsanningar, oftare rent bedrägligt och förrädiskt.

Till sist: jag vet att folk kommer fråga hur jag kan jobba på Aftonbladet/Sportbladet som också pumpar ut reklam och dessutom startar en spelsajt. Det är klart att jag personligen önskar att vi inte gjorde något av det. Jag skulle gärna sänka min lön om så krävdes för att tidningen valde andra sorters annonsörer och inriktningar. Det har jag skrivit och argumenterat för många gånger, offentligt och i olika samtal.

Borde jag i så fall säga upp mig? Vissa tycker ju det. Själv anser jag att det vore det dummaste jag kan göra som journalist. Som journalist bör man fortsätta att granska spelbolagen samt att rapportera om avigsidorna med spel. Att säga upp sig för att undvika en ogenomtänkt hyckelridebatt skulle bara leda till att en mindre kritisk röst än min fick min roll på tidningen, medan jag själv fick ställa mig nere på torget i Solna centrum med ett plakat. Då är det bättre att utnyttja min position.

Jag tycker varken att alkohol, spel eller spelreklam bör förbjudas. Men det kan heller inte fortsätta se ut som det gör nu kring spelet, oavsett vad ledarskribenter som Per Gudmundsson hävdar. Så låt oss andra fortsätta kampen för de medmänniskor som är på väg ner i skiten, i stället för att vi som tycker någorlunda likadant kräver av varandra att vi ska säga upp oss från våra arbetsplatser.

I helgen medverkade jag i en intervjupodd, och på gymmet i dag undrade min Sportbladet-vän Krokko hur det hade gått.
– Ungefär som vanligt tror jag. Jag får ju nästan alltid samma frågor, sa jag.

Det börjar med kontaktannonsen om Zlatan. Fortsätter med att jag blev alkoholist. Hur jag hängdes ut av en huliganfirma. Sjöng förnedrande om en kollega. Och blev nykter vid 40 års ålder.
…eller på ren löpsedelssvenska:
Skrev kontaktannons om Zlatan – 
blev alkoholist
Nu berättar Robert Laul, 42, om firmanfilmerna, fyllesångerna och vägen till nykterhet

Krokko log:
– Ja ja, men du har ju i alla fall en historia. Vad har jag? Ingenting.
Du utsågs till Sveriges bästa sportjournalist 2017? försökte jag.
– Njä, det är ingen historia, menade Krokko.

Sedan tränade vi klart, åt lunch och jag gick hem och började fundera på det där med att ”ha en historia”.

Under året som gått har jag intervjuat två personer där samtalen naturligt kommit in på döden: Leif GW Persson, 73, och Lennart Johansson, 89. GW är kriminologen som blev Sveriges mest folkkäre person. Johansson svensken som startade Champions League. Det är inga dåliga historier. Unika historier. Beundransvärda.

Jag kunde inte sluta grubbla på det Krokko sagt om ens historia. Jag vill ha en bättre historia! tänkte jag. Jag vill…jag vill…men jag kom inte på något. Jag provade med olika grejer jag gjort och varit med om, men inget kändes bekvämt. Min historia är min historia, på gott och ont.

Men så läste jag i dagens Sportbladet om den finske VM-guldhjälten i innebandy, Peter Kotilainen. För två år sedan inlagd på behandlingshem på grund av sin alkoholism, endast 22 år gammal:
– Jag drack alldeles för mycket alkohol och hela mitt liv var på väg åt fel håll. Jag var nere på botten och förstörde mina egna känslor med alkoholen. Jag har alltid varit en person som behöver kickar i livet. När det inte kom från innebandyplanen, så sökte jag dem på fel väg, berättar han.

Att ta tag i sina problem vid så ung ålder är oerhört imponerande. Dessutom att gå ut och berätta om det i förebyggande syfte, för att hjälpa andra, som 24-årig, offentlig person. Stänga alla dörrar. Spara så mycket lidande för andra och honom själv. Ju tidigare samhället kan fånga upp och erbjuda missbrukare hjälp, desto större blir samhällsvinsten. Fångar vi upp människor innan de fyllt 25 är väldigt mycket vunnet.

Peter Kotilainens historia – att bli medveten om sin problematik redan som 22-åring – ja det spöar nog fan både Leif GW:s och gamle Johanssons stories. Det är en historia jag själv hade velat ha.

Det var väntat och inte överraskande att Dickson Etuhu och personen som i medierna kallas ”37-åringen” blev frikända från åtalen om grovt givande av muta. Läste man förhören med Kenny Stamatopoulos och lyssnade på vad som sades under rättegången så är det inget konkret erbjudande Kenny säger sig få. Däremot anser tingsrätten att det är färdigutrett att de åtalade undersökte möjligheterna till matchfixning.

De sonderade terrängen med Kenny, men han sa ”nej tack” snabbare än en svensk regeringsbildare. Rikard Norlings vittnesmål var sista pusselbiten för att förstå hur hela historien hänger ihop. Även så är i efterhand anser jag att Norling och AIK agerade rätt som slog på stora trumman – och trots att det inte blev någon fällande dom så ger även Stockholms tingsrätt AIK rätt genom att konstatera att de åtalade fiskade i väldigt grumliga vatten. Dicksons krokodiltårar lurade inte många. De åtalade blev frikända men är inte oskyldiga, som en kollega tolkade domen.

Åklagare Johan Lindmark har drivit två tidigare matchfixningsåtal: Värnamo-fallet och Kristianstad-fallet. Även då låg Lindmark under i paus men vände och vann i andra halvlek (hovrätten). Om han gör om de bedrifterna nu? Tveksamt. Jag blir förvånad om han överklagar domen, i så fall måste det komma fram något nytt.

Det om det.

Min före detta parhäst Oskar Månsson publicerade en intressant intervju med Hammarbys säkerhetsschef Göran Rickmer på sajten Fotboll Sthlm i veckan. Det handlar om fotbollsvåldet:
”I relationen mellan DIF- och HIF-supportrar oroas han av att det inte bara finns våldsinslag bland huliganfirmorna, utan även i vissa så kallade Ultras-grupper.
– Vi har varnat om det länge, att våldskapitalet förflyttas i supporterrörelsen. Jag tycker att vissa gränser har suddats ut. Tänk dig att det är två stora cirklar bredvid varandra och någonstans i mitten möts dem. Det finns en gråzon, säger Göran Rickmer.”

Om detta nu stämmer, och är en trend som breder ut sig (?), så kommer det rimligen påverka rapporteringen av supporterengagemanget i stort. För om det är våldsmän som syr läktardukarna, då kommer det bli mer komplicerat för media att dela ut plusbetyg. Just sayin’.

Själv är jag involverad i en härva med firmor och före detta förtroendevalda, förundersökning pågår, och i helgen är det tänkt att jag ska medverka i en podd på detta tema. Gissar att det kan bli intressant lyssning.

1. Modric.
2. Messi.
3. Mbappé.

Är sjukskriven sedan en tid, har opererat båda höfterna, artros och för mycket fotboll innebar att jag fick lägga mig under kniven 20 år tidigare än planerat, men skönt att ha det gjort även om det var ett helvete första veckorna. Fick fästa ett rep i väggen för att kunna dra mig upp ur sängen (rörligt bevismaterial finns, men det är ingen vacker syn).

…efter årskiftet är jag tillbaka i tjänst och då förhoppningsvis som ny igen, både skallen och mittpartiet stabiliserade med tacksamhet och titan.

En nyhet som rör allsvenskan blir det ändå senare i nästa vecka. Plus att jag fördrivit tiden i soffan med ett längre reportage som antingen publiceras här på bloggen eller på aftonbladet.se. Hoppas på det senare pga större genomslag, men vi får se vad nye bossen över Gräv & Story-avdelningen Martin Schori kommer fram till.

Nu ska jag inte kolla På Spåret för det har jag tröttnat på. I stället ska jag lyssna på en ljudbok. Är det något jag har upptäckt under den här sjukskrivningen är det hur förbannat behagligt det är att lyssna på ljudböcker. Jag ska aldrig mer läsa en bok.

(Tänk att kunna säga så utan att låta som en idiot).

Dagens bloggnostalgi: När jag var rasande på den moderna nätjournalistiken.

Ett ögonblick, Sportbladets Patrik Brenning, 30…

…som elva år senare har startat bloggen ”Brenning”: Vad ska den handla om? 

– ”All skit på nätet som inte får plats någon annanstans” är arbetsnamnet. Men i grunden handlar det om att samla guldkornen från sportvärlden som inte har en naturlig plats i en artikel. Sköna anekdoter, galna fotbollsidioter, det bästa från sociala medier blandat med personliga reflektioner och åsikter. Som min Twitter fast mer beständig och överskådlig.

2005 var det ett jävla liv här på redaktionen: ”Vi måste ha bloggar!”. Linda Skugge och Carl Bildt var hetast i medie-Stockholm. Sedan dess har de flesta personliga bloggar gått i graven: Banks & Nivas har tystnat helt, själv skriver jag allt mer sällan och lillebror Ros får inte heller ur sig mycket (inget nytt iofs). Sociala medier och snabbare publiceringsvägar på nätet gör bloggarna överflödiga tänker jag – hur tänker du?
– Är man inte först med något kan man lika gärna vara sist. Jag förstår att du ser formatet som dött och jag kan hålla med om att den klassiska boggen med 10 000 tecken om dina nya skinnskor från Australia Luxe Collective inte känns superhett längre (även fast jag vill läsa mer om Carl Bildts kavajer) men planen är att göra något annat av det. Något annat mer socialt fast i en blogg-kostym. Exakt vad får tiden utvisa.

Hur mår bloggosfären nuförtiden?
– Efter att ha fått googla ”Bloggosfär” kan jag konstatera att den är tvärdöd. Det finns väl egentligen bara en blogg som lever i Sverige i dag och det är Sillybloggen. En förhoppning är att det här ska bli något liknande med mycket åergivning av kul internationellt material som de som inte har betalt för att stirra på Twitter nio timmar om dagen kanske missar. Med en hel del silly så klart.

Läser du själv några bloggar, och i så fall vilka?
– Nej, bloggen är död.

Beskriv din tänkta tonalitet i bloggen?
– Förhoppningen är att hitta samma språk som jag använder på min Twitter. Den blev en revolution för mig i den betydelsen att jag kunde vara både ironisk, raljant och ibland rent taskig i text. Något som endast du lyckats bemästra på nyhetsplats.

Jag har trots allt hållit igång min blogg i elva år men nu läggs den ner i och med att jag flyttar till USA. Hur ser du på den utmaningen, är Brennings blogg still going strong 2027?
– ”Hållit igång” kan vi nog diskutera men visst har du gått stark i många år. Jag hoppas att jag fortfarande har en plats för mer personliga texter 2027, sen om det kallas bloggosfär eller något annat är väl upp till någon överbetald konsult från framtidens Framtidsfabriken att bestämma. Jag vill inte blåsa dem på den fakturan.

2005 var Djurgården ett topplag i svensk fotboll och Brangelina hade precis börjat dejta – vad kommer vi att minnas starkast från 2016, tror du?
– Att Robert Laul flyttade till USA, intensifierade bevakningen kring MLS och fick 10 000 förbannade LA Galaxy-supportrar efter sig. Det är min förhoppning i alla fall.

Till sist: Du hette Sjögren fram till häromdagen, nu har du uppenbarligen bytt till Brenning – hur tänkte du där?
– Bendtner var redan taget.

TV4-journalisten Olof Lundh skrev en artikel i magasinet Café häromdagen.

Den möttes av en del uppmuntrande tillrop från andra sansade journalister, och jag blandade mig i debatten på sociala medier. Det skulle jag förstås aldrig gjort, eftersom att ge sig in i Twitter-debatter bara leder till ännu mer huvudvärk.

I alla fall, nu får jag stå mitt kast då jag lovade att återkomma med en text i ämnet.

Lundh skriver att ”Ingen vågar ifrågasätta” Zlatan, och det var det jag reagerade på, för det är inte sant.

Man behöver inte gå längre än till textarkiven för att kontrollera den saken.

…artikelarkiven är öppna på de flesta tidningar i dag, Aftonbladets är till exempel enkelt att söka igenom.

Däremot kan saker alltid bli bättre, och den mäktige Zlatan borde förstås granskas hårdast av våra idrottsstjärnor, han precis som alla andra personer med makt i samhället. Det är inget specifikt för Zlatan att han ”kommer undan” oftare i dag.

Nästa tveksamma punkt i Lundhs kritik är det här med att ”inte våga”. Det är modet som saknas, enligt Lundh. Folk är rädda.

Rädda för vad? undrar jag.

Det här är en vanligt återkommande angreppsteknik mot journalister, i synnerhet förekommer den inom den politiska journalistiken från högerextremt håll att sanningar om diverse missförhållanden påstås förtigas. Personligen kan jag bara säga så här: Det finns ingenting som är sant, relevant och intressant om Zlatan Ibrahimovic eller om någon annan som jag inte skulle våga skriva. Däremot aktar sig de flesta seriösa medier sig för att publicera obekräftade rykten.

Jag tycker fler journalister borde ställa sig upp och med rak rygg säga: Jag vågar skriva vad som helst så länge det är bekräftat och kontrollerat. För så är det, det vet Olof Lundh mycket väl.

Jag har jobbat på Aftonbladet i 15 år, och jag har hittills aldrig varit med om att vi suttit på en bra story där innehållet varit sant, relevant och intressant och vi resonerat: ”Nej, vi vågar nog fan inte publicera det här för att Zlatan (eller valfri annan kändis) blir arg”.

Tvärtom har vi ibland varit för snabba att köra ut stories som borde ha kollats ett par varv extra, som borde ha jobbats igenom mer noggrant men motsatsen – att vi skulle sitta och hålla på massa skitbra journalistik som hade skapat engagemang, klick och lösnummerförsäljning? Kom igen, den tanken är så dum så att klockorna stannar, det vore emot hela affärsidén. Någon sa att det aldrig skrivs om hovet, mig veterligen släpptes det nyligen en bok som handlade om XVIs eventuella kvinnoaffärer. En inte alls obetydande del av det materialet gick rakt ut i medierna. Vad har konsekvenserna blivit för chefredaktörer och reportrar? Mig veterligen inga alls.

Vad jag tror är anledningen till att Zlatan – och många andra av maktens män – ”kommer undan” med mer idag beror på nätjournalistiken. Idag fungerar inte nyhetsvärderingen på samma sätt längre. En nyhet blir mer sällan stor för att den är stor, den blir stor för att den sker nu, i ett aldrig sinande flöde, styrt av datastatistik vad folk klickar mest på. Det enda som är relevant är det som händer här och nu – JUST NU. Om du är en dag sen med att haka på en story så ges det knappt längre något utrymme för att plocka upp den, även om den i sig är mer relevant än det som händer JUST NU.

Den som vill bromsa upp, backa bandet, fan det här missade vi – hen får göra det på oavlönad övertid. Så ser ekonomin ut på landets tidningar. Att det ser ut så borde inte minst Sportbladets chefer fundera ett par varv på: Vad vill vi egentligen göra för sorts journalistik? Är det inte dags att börja driva den kritiskt granskande sportjournalistiken framåt igen? Vi har ju resurser att göra skillnad, särskilt när det kommer till landslagsbevakningen. Det är ju bara att lägga upp en plan och göra det, vi vet ju hur man gör.

Ett exempel: När jag pratade med Olof bad jag jag honom ge mig exempel på vad jag borde plocka upp, vad är det jag och andra inte skulle våga kritisera Zlatan för? Jag fick då ett exempel: Varför hade vi inte hakat på Olofs eget avslöjande om hur Zlatan-”dokumentären” kom till (det som egentligen är en tillrättalagd och rätt ointressant reklamfilm om ni frågar mig). Varför skrev inte Aftonbladet om att Zlatan själv ägde 50 procent av rättigheterna och SvFF 50 procent?

Jag håller med Olof om att nyheten är relevant men anade direkt vad det handlade om: Jo, att detta skrivits på fotbollskanalen.se ett antal dagar efter att dokumentären sänts. Nyhetsvärdet enligt den nya medielogiken för en halvstor grej om en uppenbart okritisk reklamfilm fick knappast landets nyhetsredaktörer att gå upp i brygga av upphetsning när själva filmen redan var gammal skåpmat. Däremot skrev Sportbladet om det när det kom upp på en presskonferens i samband med en landskamp en stund senare, när det återaktualiserades av en ny händelse. Om nu ”ingen vågar”, hur kom sig det då att det skrevs om det i flera medier? Jag får inte ihop det, Olof.

Åter: Jag håller med om att grejen borde gjorts med mer kraft från början även av Sportbladet men jag vet också hur det funkar: Gamla grejer måste vara större för att slå sig fram i dagens brus. Jag tycker också att det är skittrist, för det har gjort journalistiken sämre men det har inte ett dugg med Zlatan Ibrahimovic att göra.

Nu är reklamfilmen på tapeten igen, eftersom den har nominerats som Årets dokumentärprogram till Kristallen-galan. Även Zlatans pappa Sefik kan vinna ett pris som årets tv-personlighet.

…att Sefik kan få pris är inga konstigheter, men det är jättekonstigt att den SvFF/Zlatan-ägda produktionen har kvalat in som ”dokumentärprogram”. Det känns helsnett, som jag skrev tidigare är det mer att betrakta som en reklamfilm som kommit till under numera välkända förutsättningar.

Det är en kritik man med kraft kan rikta mot Kristallens nomineringsjury, och när jag nu gör det så får vi se om ni hittar mig nedgrävd i en svart sopsäck nånstans i utkanten av Glasgow i morgon.

…jag är dock rädd att jag tvingas göra er besvikna på den punkten: Det kommer inte att hända.

…MEST OVÄNTADE:
Regina Lunds förbehållslösa kärleksförklaring till Falkenbergs FF.

…SVAR-PÅ-TAL:
MFF:s skadade mittfältare Guilermo Molins träffar Manchester United-stjärnan Marouane Fellaini på en specialistklinik i Antwerpen, Belgien. Följande dialog utspelas:
”Fellaini: Var spelar du nu?
Molins: Malmö FF.
Fellaini: Aldrig hört talas om.
Molins: Nä, förstår det. Vi spelar Champions League, det gör ju inte ni”.

…LÄSARKOMMENTAR:
”Jag har följt IFK hela mitt liv och jag kan med gott samvete säga att det här är den sämsta spelaren jag har sett. Killen är lång, har dålig teknik och ser ut som en division 4-spelare”.
Skrevs av Aftonbladet-läsaren Jonathan 3 maj klockan 12.31 till en intervju med dåvarande IFK Norrköping-spelaren Isaac Kiese Thelin.
Resten är, som det heter, historia.

…BESVIKELSE:
Lökens comeback i Mjällby.

…PRESTATION:
Djurgårdens Daniel Amarteys mittbacksinsats mot IFK Göteborg innan han såldes till FC Köpenhamn.

…LISTA:
Det här blev ju året då listorna tog över svenska medier och årsbloggen vill inte vara sämre. Här kommer ”Nio saker som gick snett för Erik Hamrén under 2014″:
1. När Hamrén skulle rösta i EU-valet.
2. När Hamrén försökte förklara varför han inte röstade i EU-valet.
3. När Hamrén tackade ja till att vara expert i SVT:s VM-studio.
4. När Hamrén var expert i SVT:s VM-studio.
5. När Hamrén inte tog semester efter att ha varit expert i SVT:s VM-studio utan åkte till Gotland under Almedalsveckan i stället.
6. När Hamrén skulle medverka vid en aktivitet med svenska handikappsförbundet under Almedalsveckan på Gotland men i stället blev fotograferad ihop med Sverigedemokraternas ungdomsförbund.
7. När Hamrén skulle förklara hur ovanstående situation uppstod.
8. När Hamrén surnade till på Olof Lundh och gav Hanna Marklund en kram i direktsändning.
9. Sveriges placering på världsrankingen i december 2014.

…GÅTA:
Varför är Offsides utmärkta podcast sponsrad av utestället Nalen och Alison Moyets konsert i februari 2015? Grubblar mig sömnlös varje natt utan att förstå någonting.

…MEST FÖRVIRRADE SÅGNING:
Ralf Edström dundrade mot Malmös Mathias Concha i två omgångar på Twitter. ”Pinsamt” och ”Ett stort rövhål”, vräkte Ralf ur sig som först hade förväxlat Concha med en ”look-a-like”, sedan trodde att någon kapat MFF-spelarens identitet på Twitter. Mathias Concha själv förstod ingenting. Det gjorde ingen annan heller.

…TEORI:
– En del stoppar bengalerna i kondomer och för upp dem i ändtarmen eller vaginan.
Björn Bördin, säkerhetsansvarig i IF Elfsborg, spekulerar fantasifullt om hur pyrotekniken kommer in på arenorna.

…PUBLIK:
Hammarbys sett till antal – Malmös sett till tryck.

…BENGALBRÄNNARE:
Max Wiman, fotbollsjournalist Sydsvenskan.

…FELBESLUT:
Rikard Norling som bytte Malmö FF mot Brann – eller Champions League-deltagande mot norsk nedflyttning.

…TRÄNARE:
I allsvenskan var det Henrik Larsson. I svensk fotboll Åge Hareide.

…MANAGER:
Tor-Arne Fredheim, Ljungskile.

…VÄRVNING:
Teteh Bangura, AIK.

…FLOPP:
Markus Rosenberg, Malmö FF.

…STATYPOTENTIAL:
Markus Halsti, Malmö FF.

…ROLIGASTE:
Ronaldo-statyn.

…CITAT:
– Jo men det var två viktiga segrar.
 Förbundsbasen Karl-Erik Nilsson pressas på faktumet att Sverige bara vann två landskamper under 2014: En träningsfajt mot Estland och EM-kvalet hemma mot Liechtenstein.

…FILMER:
1. Interstellar av Christopher Nolan.
2. Boyhood av Richard Linklater.
3. Turist av Ruben Östlund.
4. Gone Girl av David Fincher.
5. The wolf of Wall Street av Martin Scorsese.
BUBBLARE:
Tusen Bitar av Magnus Gertten & Stefan Berg (ej sett ännu).

…TV:
Den som moderaten Gunnar Axén kastade ut när han lyssnade på Athena Farrokhzads Sommar i P1 på radion.

…LÅT:
Beväpna er med Ylva & Maja Karlsson.

…TV-PROGRAM:
På Spåret.

…TV-SERIER:
1. True Detective.
2. Homeland.
3. The Walking Dead.
4. 24.
5. Orange is the new black.

…BOK:
Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson.

– – – – – – – – – – – –  – – – – – – – – – – – – –

…INTERVJU:
IFK Göteborg åker till Listerlandet och torskar mot Mjällby. När laget ska äta efteråt i anslutning till en golfbana får tränaren Mikael Stahre en golfboll i huvudet. GT får nys om saken och ringer upp Stahre:
Hej Mikael Stahre, det står på Twitter att du har fått en golfboll i huvudet.
– Ja, jag har fått en golfboll i huvudet. Vad vill du veta?
Var det ett utslag eller en studsande boll – eller var det någon som kastade golfbollen?
– Ingen aning, jag skiter väl i vad det var för slag. Jag fick en golfboll i huvudet helt enkelt.
Gjorde det ont?
– Ja, vad fan tror du själv när det kommer en golfboll flygande i 300 kilometer i timmen rakt i ansiktet? Det är inte så att jag jublar direkt.
Behöver du läkarvård?
– Inte vad jag vet nu i alla fall.

– – – – – – – – – – – –  – – – – – – – – – – – – –

…GENOMBROTT:
Elena Lövholm, SVT.

…PARTY-JANNE:
Dröjde till 17 april innan det traditionsenliga utbrottet kom. Föremål för ilskan var tilläggstiden: ”Det behövs ingen digitial skylt framöver, det räcker med en trea som fjärdedomaren kan hålla upp!”, fräste Party-Janne efter en förlust då han menar att tilläggstiden alltid blir just tre minuter, oavsett hur många spelavbrott som varit.

…AVGRUNDSVRÅL:
Även det hämtar vi från IFK Norrköping: Alhaji Kamaras oerhörda besvikelse över att få syna det röda kortet är värt en titt till. Minst.

…GENI:
Lasse Vibe, IFK Göteborg.

…POLARE:
Erton Fejzullahus kompis Dennis som får betalt för att ”chilla” med Erton i Kina.

…STJÄRNA:
Norges Martin Ödegaard, 16, som lirat både Tippeligan och landslaget som 15-åring. Hoppas bara inte att han flyttar till en storklubb utan prioriterar det som kommer göra honom ännu bättre: Att spela kontinuerlig A-lagsfotboll i rekordung ålder. Minst ett år till i Norge, Martin.

…MATCH:
Brasilien-Chile, åttondelsfinal i fotbolls-VM. Jag kunde vrida ur tröjan efteråt. Folk på läktaren i Belo Horizonte grät, dansade, hoppade, skrattade och skrek… ja alla tre som inte fick hjärtattack alltså. Självaste Erik Niva var blek som ett lakan efteråt. Hemifrån hörde jag att detta var matchen då inbitna fotbollsmotståndare plötsligt drabbades av fotbollens tjusning och kraft. Den ende som inte förstod nånting var Neymar när han med trycket från 200 miljoner brasilianare på sina axlar lallade fram och sköt Brasiliens sista straff i mål, Chiles Jara träffade stolpen och sedan exploderade Estadio Mineirao.

…GREJ:
Tyskland förnedrade hemmanationen Brasilien med 7-1 i en VM-semifinal och idrottshändelse som alla nu levande generationer kommer att bära med sig resten av livet.

…STOLLE:
Nils Wiberg, Prioritet Finans.

…MISS:
Modin, så klart! Första kvinnliga ordföranden i SKS, Sportjournalisternas klubb Stockholm, i föreningens 80-åriga historia.

…MISS 2:
Svenska Fotbollförbundet och TV4 lyckades återigen bomma att hylla Therese Sjögrans landskampsrekord på Fotbollsgalan.

…ATTACK:
John Guidetti som direkt efter Premier League-debuten för Stoke sågade lagets taktik och menade att managern Mark Hughes borde gå över till att spela 4-4-2 med Guidetti och Peter Crouch på topp i stället för 4-2-3-1. Man måste uppskatta frispråkigheten men det blev inte så mycket mer speltid för John under våren.

…BESLUT:
AIK deltog i Pride-tåget, precis som Sportbladet. Det går framåt trots allt.

…LAG:
Malmö FF gick till Champions League, Falkenbergs FF fixade nytt kontrakt.

…LANDSLAG:
Damerna kvalificerade sig för VM i Kanada, U21-landslaget nådde EM i Tjeckien.

…JOURNALIST:
Niklas Orrenius. Igen.

…RADIO:
Måns Mosessons dokumentärserie i P1 ”Rädda Sverige” / Daniel Velascos ”Den legitimerade brottslingen”.

…SPORTJOURNALIST:
Michael Wagner. Igen.

…FÖRLUSTER:
”Djurgårdssupportern”, Klas Ingesson och Pontus Segerström.

…PROFIL:
Jim Jaber. Igen.

…SKÄGG:
Det blev bara en säsong i Gais för isländske Asgeir Börkur Asgeirsson. Ett stort bakslag för svensk fotboll som ni kan se på bilden…

…BLUFF:
SvFF och övriga ägare som under pompa och ståt presenterade att Lagardère tagit över driften av Friends utan att nämna det som avslöjades av handlingar i Solna stadshus två dagar senare: Att ägarna var tvungna att hysta in 400 miljoner till samt att Lagardère kan bryta avtalet när de vill.

…TWEET:
”Hej Kent Ekeroth. Halva min släkt kommer från SKITIDETDU och andra halvan från FARÅTHELVETE. Skriv upp det i ditt register tack”.
@blisk.

…LOBBYISTER:
AIK-Twittermaffian.

…”BRA FÖR SVENSK FOTBOLL”-LISTA:
1. Daniel Andersson, sportchef Malmö FF.
2. Stefan Lundin, sportchef Sef.
3. Tony Ernst, ordförande SFSU.
4. Mats Enquist, generalsekreterare Sef.
5. Åge Hareide, tränare Malmö FF.

…DÅLIGT FÖR SVENSK FOTBOLL:
Den slöa tränarkarusell där samma tränare snurrar runt i olika klubbar. Ta bara detta: Hasse Eklund får sparken efter en säsong (!) i Kalmar FF, drar till Falkenberg där Henrik Larsson precis lämnat för Helsingborg vilket får till följd att Roar Hansen sticker till Åtvidaberg som just tappat Peter Swärdh som hoppat på Kalmar FF. Inget man köper åkpass för direkt.

…REKLAMFILM:
Kanal 5 visade en film om Zlatan Ibrahimovic i två delar som kallades dokumentär. Det var det inte. Det var reklam för en fantastisk fotbollsspelare som precis raderat ut ett 80 år gammalt målrekord. Men man ska nämna saker vid dess rätta namn, som Palme sa.

…LIRARE:
Simon Gustafson, Häcken.

…ZLATAN:
Papp-Zlatan…

…TRYCKFEL:
Branschtidningen Journalistens artikel om de svåra arbetsförhållandena för politiska reportrar under Almedalsveckan.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

FJOLÅRETS PROFETIOR
2014 vinner AIK allsvenskan, Brasilien vinner VM i Brasilien, bloggen går i graven, Real Madrid tar hem Champions League, Ronaldo vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin nionde guldboll.

ÅRETS PROFETIOR
2015 vinner Elfsborg allsvenskan, U21-landslaget går vidare från gruppspelet i EM i Tjeckien, bloggen går i graven, Bayern München tar hem Champions League, Neuer vinner Ballon D’or och Zlatan håvar in sin tionde guldboll.

Bloggen tar nu semester några veckor och avslutar med ett ordspråk om julmat och juldryck som gör att vi inte behöver ha så dåligt samvete: ”Det är inte dagarna mellan jul och nyår som är problemet, det är dagarna mellan nyår och jul”.

God jul, gott nytt och missa för fan inte Ivanhoe.

Året lider mot sitt slut och det är dags att sammanfatta arbetsinsatsen.

Inför 2014 pratade sportchefen och jag ihop oss om att vi behövde mer tyngd i sportbevakningen, som en kontrast till att den blir allt mer lättsam och beroende av Facebook-delningar och så kallad viral spridning.

Sagt och gjort, jag hoppade på en ekonomikurs, fick tid till att gräva och rota i allt mellan himmel och jord, här är resultatet som jag hann med emellan allsvensk bevakning, gigget som soffexpert under OS och Brasilien-reporter under fotbolls-VM:

SANNINGEN OM JOHN GUIDETTIS SKADA

HUR MÅR MÄSTARNA?

FRIENDS-GRANSKNING I FYRA DELAR:
1. LAGRELL STÅR TILL SVARS
2. NOTAN: EN MILJARD DYRARE
3. KRISMÖTET MED KLUBBARNA
4. VAR FEMTE BESÖKARE STANNADE HEMMA 

MAJSTOROVIC TALAR UT OM AIK-TIDEN

NU SKROTAS AGENTLICENSEN

TORD & SVENNIS – SÅ SPLITTRADES GAMLA RADARPARET

PLAYBOYEN SOM SKA RÄDDA FRIENDS

SÅ GÅR DJURGÅRDEN VIDARE EFTER DÖDSMISSHANDELN

TALANGSERIE I FEM DELAR:
1. NICLAS ELIASSON, AIK
2. SIMON TIBBLING, DJURGÅRDEN (nu Groningen)
3. LUDWIG AUGUSTINSSON, IFK GÖTEBORG (nu FC Köpenhamn)
4. SIMON GUSTAFSON, HÄCKEN
5. ISAAC KIESE THELIN, IFK NORRKÖPING (nu Malmö FF)

DJURGÅRDENS STÅLBAD – DE SJUNKANDE PUBLIKSIFFRORNA

SYRIANSKA OCH DEN POLISANMÄLDA MATCHEN:
1. I STORMENS ÖGA
2. MISSTÄNKT MUTBROTT
3. HOTET MOT FOTBOLLEN

MALMÖ FF OCH CHAMPIONS LEAGUE-MILJONERNA

ANDREAS ALM OCH STOLTHETEN

BENGALGRANSKNING I SEX DELAR:
1. DEN EVIGA STRIDEN
2. ”INTRESSET FÖR SYSLÖJD HAR ÖKAT”
3. ”TILLSTÅNDEN RYKER”
4. HANNIBAL: ”DÄRFÖR ELDAR JAG”
5. ”SLÄPP BENGALERNA LOSS – MEN LÅT DE BLI TILLÅTNA FÖRST”
6. TV-DEBATT MELLAN POLIS, SEF OCH BLACK ARMY

PENGAR OCH HOT – SÅ FUNKAR MATCHFIXNING

REVOLUTIONEN I LJUNGSKILE

IFK GÖTEBORGS KAMP MOT HISTORIEN

”SKETKLUBBENS” VÄG MOT ELITEN

DE MISSTÄNKTA MATCHFIXARNA – HELA LISTAN

AIK ISHOCKEY OCH JONAS GALOTTA:
1. FOTBOLLEN TAR ÖVER ISHOCKEYN
2. LENNART JOHANSSON: ”ALARMERANDE”
3. OPERATION: UTRENSNING 
4. ”VILLE INTE JOBBA I EN KLUBB HAN STYR”
5. ”MED SORG JAG SER VAD SOM HÄNDER”
6. ZLATAN-BANDEROLLEN
7. ”VILL FRAMFÖRA MIN UPPRIKTIGA URSÄKT”
8. JAGAS FÖR MILJONSKULDER

OLIGARKEN I AFC UNITED

SvFF MINSKAR ÄGANDET I FRIENDS – 2015 ETT ÅR AV GRÄSTESTER

KENTARO-KAOSET:
1. VAR ÄR PENGARNA OCH VILKET AVTAL GÄLLER?
2. ”SVENSK FOTBOLLS EXISTENS VAR HOTAD”
3. TV4-HOTET MOT KENTARO
4. POLISEN: DEN MISSTÄNKTE HADE LÄMNAT LANDET

To be continued…

ANTAL BYLINES I AFTONBLADET/PÅ AFTONBLADET.SE 2001-2014
2001: 342
2002: 451
2003: 435
2004: 647
2005: 690
2006: 456
2007: 396
2008: 444
2009: 462
2010: 398
2011: 538
2012: 533
2013: 427
2014: 429 (till 12 december)

FÖRDELADE PÅ:
Sportbladet: 5466
Blogg: 828
Webbtv: 223
Nyheter: 68
Podcast: 17
Nöjesbladet: 12
Bröllopet: 10
Ipad original: 5
Wendela: 5
Kultur: 4

And counting…

Det var fakta – ni sätter betyget.

Ni kanske har noterat att jag har gjort en hel del längre saker senaste tiden.

Jag har diskuterat rasism med Lennart Johansson, damfotboll med Anders Svensson, motivation med Rikard Norling, rotat i John Guidettis sjukdom, snackat Zlatan med Therese Sjögran och mordhot med Malmö FF. I morgondagens papper blir det Friends Arena med Lars-Åke Lagrell.

Det är ett svar på snuttifiering och webb tv-satsningar. Vi har fortfarande en papperstidning – låt oss använda den till mer genomarbetad läsning. De långa artiklarna har visat sig gå bra när de läggs ut på nätet också.

Jag tror mig ha uppfunnit en ny genre här. Jag har inget bra namn på genren ännu (uppsamlingsreportage?) men man kan se det som en blandning av nyhet-dokument-personintervju. En majoritet av följande punkter ska vara uppfyllda:

* Mellan 6 000 och 12 000 tecken långt beroende på utrymmet i tidningen (ett uppslag, tre sidor eller två uppslag alltså).

* Det måste innehålla minst en nyhetsstöt, gärna fler. Att det är förstahandsinformation är självklart.

* De viktigaste ingredienserna är en idrottprofil eller idrottsmakthavare som varit i centrum för en uppmärksammad nyhetshändelse som man nu sammanfattar och går på djupet med (åtminstone försöker). Det viktiga är att det finns plats för BÅDE bakgrundshistorien samt initierade och framåtblickande frågor.

* Utöver det är det viktigt att få veta lite mer om intervjuobjektet, vilket gärna kan göras i tilläggsform typ LARS-ÅKE LAGRELL OM…följt av ett antal aktuella frågor som inte nödvändigtvis har med huvudämnet att göra.

* Det krävs åtminstone ett personligt möte, gärna med fotograf för att utnyttja bildjournalistiken.

Jag tror att den här journalistiken behövs, och den borde rimligen ha en framtid med tanke på det medieklimat som i dag portionerar ut småsaker i strid ström. Det här är ett sätt att åtminstone försöka ge en tydlig helhet – en uppsamling.

Kanske är jag något på spåren.

Kanske är jag snett på det igen.

Det är i så fall inte första gången.