Det tog mig över tio timmar att resa från Radisson i London till Ankdammsgatan i Solna. Sedan kasta sig på datorn och skriva ut intervjun med Mikael Lustig. Den blev därefter men ibland kör det ihop sig. Nu är det bara två gubbar kvar i serien – i morgon en djurgårdare och på söndag en lirare från Helsingborg.

Henrik Rydström börjar blogga och krönikera för konkurrenten. Jag vill inte sätta mig på några höga hästar och fördöma det, men är det inte lite tveksamt?
Fast det kanske är den utvecklingen vi går mot; att de idrottare vi bevakar själva gör tidningen. Jag tycker det känns lite konstigt även om nu Rydström råkar vara ganska underhållande att läsa. Vad tycker ni? Finns här ett problem eller är det bara att köra så det ryker?

Jag vet inte men…jag får en ganska positiv känsla av att höra Lustig berätta om Sundsvalls unga satsning. Är faktiskt lite nyfiken på vad de kommer prestera. Tror som sagt inte att ”Giffarna” åker ur.

På väg ombord på flyget mot London, har fått i mig lite frukost som jag köpte på flygplatsen eftersom hotellfrukost inte ingick på Hilton utan kostade 185 danska att köpa till…185 danska …det är ju för fan en helkväll på Edelweiss.

Här möter ni Tomas Zvirgzdauskas i en ganska underhållande intervju, även om den inte gav så mycket rent nyhetsmässigt.

Har nu träffat alla spelare i intervjuserien, tre stycken återstår att publicera och på fredag kör vi igen när landslaget är avklarat. Kom gärna med synpunkter om ni tycker att det här är ett grepp vi ska köra vidare med inför nästa säsong eller om vi ska tänka om.

Med start tisdag och tre dagar framåt finns Sportbladets allsvenska fotbollsbilaga i butik. Som vanligt en gedigen produkt för tio spänn eller vad den nu kostar. Icke missa.
Konkurrenten släppte sin i går och eftersom man måste hålla koll på sina fiender köpte jag ett ex.
Jag hittade faktiskt ett väldigt roligt citat från Örebros finske tränare Sixten Boström. Boström avböjer att bli fotograferad i en finsk risbastu med motiveringen:
– Jag kan inte sitta i bastun i varenda jävla bilaga. Ni sätter alla finnar i samma fack. Men Finland är mer än bara kosken, kniven och bastu.

En artist.

Jag befinner mig just nu i ett rum på Hotell Hilton Kastrup. 08.10 går planet till London. 11.30 tränar landslaget på Arsenals träningsanläggning i St. Albans. Onsdag kväll spelas landskampen mot Brasilien på Emirates Stadium. Det är väl dags att tända till nu…i alla fall lite.
Men det är mycket nu.
Sportbladet har konferens i London i samma veva. Nya chefen ska dra sin programförklaring. Och jag måste få ur mig mina allsvenska intervjuer. I dag kan ni läsa om Swirg…Zvirgsd…ja mittbacken i Halmstad ni vet. En annorlunda man.

I söndags besökte jag Nimis utanför Helsingborg. Det är svårt att förklara vad det är. Ni får kolla upp det på nätet, Wikipedia beskriver grejen ganska bra. Rätt sjukt men lite kul. Här poserar jag framför konstverket som ligger mitt ute i ingenstans…

…just nu väntar jag på att få upp en Chili con carne med sallad och crème fraiche på rummet. Har knappt hunnit äta i dag.

…som somnade under den allsvenska upptaktsträffen.
– Jag sov inte, jag slumrade!
Du sov. Det finns 300 ögonvittnen. När somnade du?
– Ingen aning.
När vaknade du?
– Det vet jag. När Ljungskiles och Bajens tränare var uppe på scen. Jag slumrade bara ett par lag. Sedan bytte jag ställning för att hålla mig vaken.
Vad drömde du om?
– Om allsvenskan eftersom jag hörde snacket i bakgrunden.
Nån speciell spelare?
– Censur.
Till sist; varför somnade du?
– Jag önskar att jag kunde säga att jag hade fantastiskt sex i natt men jag är bara en vanlig, trött småbarnsmamma.
Laul Blund

SvD-Johanna viskade precis till mig: ”Kolla Jenni, hon har somnat!”. Och mycket riktigt, när jag kollade mot fru Wegerups plats var huvudet på sned och ögonen slutna. Men hon kanske bara njöt av Tom Prahls manliga stämma?

Prahl som för övrigt totalsågade Royal League precis:
– Ingen är intresserad av det. Publiken är inte intresserad, spelarna är inte intresserade. Det är en bra idé, men en svår idé att genomföra när det ligger snö på marken.

Hade betalat en hel del för att se Sef:s generalsekreterare Tommy Theorins öppna mun när han hörde detta. Theorin sitter några bänkrader ifrån mig.

Den årliga kycklingstävlingen är avgjord. Trogna läsare av bloggen vet att jag då syftar på vilka föreningar som inte lämnar ut spelarnas mobilnummer i den officiella teleguiden.

Årets jättefeta kyckling
Malmö FF. Igen. Inte ett enda mobilnummer till någon spelare men värst av allt: enda sättet att komma i kontakt med spelarna är att ringa MFF:s kansli. Jag antar att kansliet har kontorstider medan tidningar samt tv- och radioprogram ofta görs kvällstid. Ofattbart dåligt. Madsen var ju ute och svingade om att MFF skulle bli bättre i sina relationer med massmedierna…men ja, tja, jag vet inte om det har hänt så mycket.

Årets stora kyckling
Gif Sundsvall. Trycket på ”Giffarna” kan inte vara särsklit stort. Ändå är enda sättet att nå spelarna genom vikarierande klubbdirektören Cain Dotson. Han har visserligen satt ut sitt mobilnummer…men vad fan…det är en iskall nykomling vi snackar om. Hur många samtal i snitt från journalister har deras spelare per säsong? Två och ett halvt?

Årets lilla kyckling
Hammarby och AIK. Två storklubbar vars spelare man endast kan nå genom att ringa informationschefernas mobiltelefoner.

Årets ägg
Djurgården har satt ut cirka hälften av sina spelares mobilnummer. Övriga nås genom informationschefen.

Årets män
IFK Göteborg. Kanske det lag som har störst tryck på sig i och med Champions League-kvalet och som regerande mästare. Men spelarnas mobilnummer finns med i teleguiden. Som alltid.

Årets hederpris
Övriga allsvenska lag.

Årets chock
Henrik Rydströms mobilnummer finns inte med.

…nej, det sista var faktiskt ett skämt.

I morgon är det allsvensk upptaktsträff i Norrköping – eller Avspark som fotbollen döpt marknadsföringsjippot till. En årlig tillställning där journalister och klubbledare samlas under samma tak för att tippa allsvenskan medan tränarna intervjuas på scen.

Räknar med att leverera en hel del matnyttigt skvaller i den mån jag hinner.

Landslagstruppen mot Brasilien presenteras i samma veva. Jag och Esk från DN brukar ägna denna dag åt att sitta ner med Lars Lagerbäck en timme eller två. Vi får se om det blir tillfälle i år också. Av någon anledning är den gamle gråskallen ganska frispråkig när han sitter mellan mig och Esk. Senaste åren har exempelvis resulterat i två hyfsade attacker, en mot Djurgården och en mot ”Chippen” (även om Lagerbäck i efterhand ville beskriva sin andemening på ett helt annat sätt än vad jag gjorde i artiklarna, i alla fall när det gälllde Djurgården).

På sportbladet.se i dag: ”Superguiden: Allt du behöver veta inför VM. Sportbladets Petra Thorén guidar dig genom hemma-VM i Göteborg”.

…det handlar om konståkning och när ni klickar på länken inser ni det roliga.

…det var i alla fall roligt innan webben fixade till misstaget – länken innehöll nämligen ingenting.

Har tittat lite djupare på vilka fler artister som fanns med bland svaren när 129 allsvenska spelare svarade på Sportmagasinets enkät. Carola får två röster samt Tracy Chapman och salig Björn Afzelius varsin.

Snön kom till Stockholm precis men nu har det slutat. Om jag inte är alltför förvirrad tror jag att solen skiner utomhus i detta nu. Det är positivt, framför allt för mina sommardäck.

…fast nu snöar det tamejfan igen. Det är negativt för mina sommardäck.

Storyn om AIK:s misslyckade försök att värva Daniel Majstorovic mitt framför ögonen på Niva är en tempohöjare under en annars ganska nyhetsfattig svensk fotbollsperiod.

Om Mattias Jonson skulle lämna Djurgården för en allsvensk konkurrent är det nog dags att fundera på om något är snett i Dif. Nobbade av Oremo, inga direkta nyförvärv och nu också rykten om att bästa spelaren är på väg bort. Nu tror jag i och för sig inte att Jonson försvinner, och gör han inte det kan ni glömma den här lilla utläggningen. Två flugor gör ingen sommar.

I morgon reser jag som sagt till Norrköping medan ni kan läsa i Sportbladet om Gefles mest intressanta bidrag till elitfotbollen.

Magasinredaktören bad mig tjuvkika i S kommande nummer där en rätt fet och väldigt spännande allsvensk spelarenkät presenteras.

Jag läste med stigande glädje fram till sidan 32, där resultatet av spelarnas musiksmak avhandlas. 129 lirare svarade, här är favoritartiserna:
1. Lars Winnerbäck – 9 procent.
2. Bruce Springsteen, Michael Jackson, Justin Timberlake, U2 – 3 procent.

Det verkar som att 2000-talets allsvenska fotbollsspelare har fått vaxet ur öronen, Lars Winnerbäck är en hjälte och ingen Dire Straits så långt ögat når.

Döm därför om min förvåning när min egen tidnings vanligtvis läsvärda musikkrönikör Markus Larsson ombeds analysera resultatet:
– Att världens bästa artist, Bruce Springsteen är med på listan känns bra, men att han ligger tvåa bakom Lars Winnerbäck är en fullständig katastrof (…) Hade de allsvenska spelarna uppskattat något bättre, mer kreativt och nyskpande, så hade de spelat fotboll på samma sätt och då hade det gått bättre.

Detta fega svinhugg på min och de allsvenska spelarnas favoritartist kan naturligtvis inte passera okommenterat. Jag säger så här; det är nog Markus Larsson som borde vara lite mer som en fotbollsspelare – aldrig ta ut en seger i förskott. Då hade det kanske gått bättre.

I övrigt noterar jag från spelarenkäten (får tyvärr inte släppa alla godbitar):

* Johan Oremo är den tredje mest överskattade spelaren – med 9 procent av rösterna. Omröstningen toppas av två MFF-spelare.

* Henrik Rydström är tredje schystaste spelaren i allsvenskan. Anders Svensson är tvåa.

S finns i butik om en vecka. Jag ska se om jag hittar något mer spännande som jag får skvallra om.

César Santín? Césàr Sàntín? ´Cè´sà`r `Sà´ntín?

Nej, CESAR SANTIN. Inga jävla streck åt något håll. Jag har frågat honom. Gör om, gör rätt, Kalmar.

Skön kille, för övrigt.

Det blev ändrade planer. Jag träffar Malmö FF:s svar på Ayatollah Khomeini i morgon, och fick därför kasta mig på tåget till Malmö medan Grannen tog sin Alfa Romeo och styrde de 40 ganska tråkiga milen tillbaka till Stockholm igen.

Själv ska jag ta en bier (?) med australiska snowboardesset Simon på nån irländsk malmösylta om en stund.

Läste nya Offside på tåget. Ni vet att jag tycker att den blir mer hyllad än den förtjänar. Därmed inte sagt att den är dålig. Reportaget om Ken Fagerberg kan vara det bästa som gjorts om en svensk fotbollsspelare på många år…väldigt många år. Anders Bengtsson och Peter Widing – jag bockar.

Apropå journalister. Konkurrentens reservkrönikör har dessutom skaffat blogg. Men har han inte blivit lite fet? Ja ja, det blir lätt nya vanor när man börjar jobba på en kvällis. Jag ser fram emot bloggen, han kan ju i alla fall inte göra det sämre än konkurrentens förre fotbollsbloggare.

Två mejl:

”Hästpojken – eller Hästapojken som jag brukar kalla dem (det blir roligare så) – är Martin, sångaren från Bad Cash Quartet och Lars, även kallad Poplars, från Broder Daniel.
Hästapojken förgyller min vinter. Det är naivt, stundtals rent av barnsligt och det är gjort med stort hjärta och mycket energi. Det är nästan så jag skulle leta fram mina svenska punkplattor från mitten av 90-talet.
Det kan låta lite skränigt vid första lysningarna men är riktigt melodiöst när man kommer in i det.
Ska faktiskt och se de på lördag, på Sticky Fingers, så hör av dig om du är i Göteborg så tar vi en öl.
Ha det gott Laul.
/Kalle”

”Hej,
jobber på Hästpojkens skivbolag och som läsare av din blogg såg jag ditt inlägg. Klart du ska ha en platta med Hästpojken – albumet och nu aktuella singeln heter Caligula.
Vart ska jag skicka skivan?
Hej så länge
Filip”

Till Kalle säger jag: vi kanske ses därinne (på Slicky Fitters som vissa säger). Då kan du bjuda på ett par öl. Till Filip säger jag: Robert Laul, Ankdammsgatan 5C, 171 43 Solna.

Till alla andra säger jag: En tätort på en slätt är fortfarande bäst just nu.

I dag har jag lämnat min allsvenska tabell för 2008 till Redaktören. Den blev så här:

1. AIK
2. Elfsborg
3. IFK Göteborg
4. Kalmar
5. Halmstad
6. Djurgården
7. Helsingborg
8. Hammarby
9. Malmö
10. Gefle
11. Trelleborg
12. Norrköping
13. Sundsvall
———————-
14. Gais
––––––––––––
15. Örebro
16. Ljungskile

Vad säger ni, är jag rätt på det?

Att konkurrentens ende krönikör har en bra penna men inte begriper fotboll är ingen nyhet. I dag skriver han:
”Zlatan? Tja, eftersom han inte gjorde tre mål och ensam tog Inter vidare är naturligtvis Zlatan-hatarna framme och skramlar med vapnen”.
Men där avslöjas konkurrentens ende krönikör i all sin populistiska, rövslickande prakt.
Det är bara att läsa hur Zlatans insats beskrivs av internationell sportpress.
Hyllas han? Knappast.
Hånas han? Här och där.
Hatar den internationella fotbollspressen Zlatan? Skulle inte tro det.
Hatar de kritiska svenska fotbollsjournalisterna Zlatan? Naturligtvis inte.
Konkurrentens ende krönikör skriver mot bättre vetande. Varför? Tja, eftersom han inte kan eller vet något om fotboll gäller det att plocka poäng på andra, billigare sätt.
Pinsamt.

I kväll blir det No country for old men på bio.

Vesslan byter just nu däck hos Vianor på Arenavägen. Jag tackar för alla tips.