Fick ett mejl från en PR-dam precis som ville berätta om en auktion för att dra in stålar till Barndiabetesfonden. Ett antal kändisar har donerat olika saker som auktioneras ut, bland annat har Zlatan Ibrahimovic bidragit med… 

…en signerad Milan-tröja.

Marie Fredriksson och Carolina Gynning ställer upp med målningar, Ernst Billgren har skickat fram en bronsskulptur.

Med mera.

Varför berättar jag om detta? Jo, för att Camilla Läckbergs bidrag är utomordentligt roligt.

– Privat middag och signering med Camilla Läckberg.

In och buda med er, utropspriset på Läckberg är 4000 kronor men högsta bud just nu bara 900 kronor. Nu har ni chansen att sno henne från Robinson-Martin.

I samma veva fick jag ett annat välgörhetsmejl, från Läkarmissionen som söker fotbollsfarsor. Så om ni inte är intresserade av en författarmorsa kan ni hoppa på det i stället.

Själv ska jag baka Simon Banks mammas äppelpaj vars recept är tejphemligt…f’låt topphemligt.

…eller det har åtminstone ett utropspris som överstiger era årslöner.

Väcktes i morse av att Iphonen brummade som en dildo på speed. När någon nämner mitt Twitter-namn (@RobbieLauler) i en tweet får jag ett meddelande. Nu var det uppenbarligen många som nämnde mig – vad har jag nu ställt till med? tänkte jag.

Det första jag såg var en tweet från @erikniva:

”Enligt William Petzäll har alltså SD haft tillgång till mailen hos @RobbieLauler. Svindlande. Det innehållet kan få kontinenter att svaja”.

Hoppsan, här har man hamnat i epicentrum av en beef mellan William Petzäll och hans före detta partikamrater i Sverigedemokraterna. Det måste till och med klassificeras som jobbigare än att vakna av grannens borr när du är bakis.

Jag fick lomma ut till vardagsrummet, hämta datorn och kontrollera vad det var frågan om.

Jag konstaterade snabbt att det inte gick att logga in på min mejl, vilket var allt annat än det besked jag ville ha.

Just då ringde redaktionschefen och berättade att det florerade obekräftade rykten om att mejlkonton var hackade. Servicedesk skulle snart återkomma med ett nytt lösenord till mig då det gamla var spärrat. Enligt redaktionschefen fanns ingen större anledning till oro, några konkreta tecken på att min mejl verkligen var hackad fanns inte.

Jag la på luren och det ringde igen. Nu var det någon på TV4, oklart vem, men det var varken Ekwall eller Lundh, så mycket förstod jag.
Har du tejp som lösenord till din mejl? undrade reportern.
– Jag hade det till typ skärmsläckaren och vårt internnätverk för fem-sex år sedan.
Inte till mejlen?
– När jag fick ny dator fick jag det som lösenord till mejlen av vår servicedesk. Men jag bytte direkt. Tejp går väl inte ens att ha nuförtiden, måste ju vara siffror med. Det verkar vara gamla grejer det här. Det där lösenordet, tejp, har legat på Flasback sedan halva Aftonbladet hackades 2008. 
Vi kanske återkommer, mumlade TV4-reportern och tackade för sig.

Det ringde direkt igen. Nu var det P4 Väst. Ungefär samma frågor.
– Du har lokal anknytning. Kan du vara med på telefon fem över elva?

Och så vidare.

Under dagen klarnade allt.

”Tejp” var alltså ett lösenord jag fick av Aftonbladets servicedesk för sex år sedan. Det gick till skärmsläckaren, vårt internnätverk och till mejlen. Meningen var att man skulle ändra till något klurigare, i synnerhet för webbmejlen vilket jag direkt gjorde. Därför fick jag aldrig några problem – till skillnad från ett par andra på tidningen, till och med någon högre chef om jag inte minns fel – vid hackerattacken 2008. Sedan dess har mitt kära ”tejp” legat ute till allmän beskådan på bland annat Flashback men aldrig använts som lösenord i något sammanhang.

Trodde jag.

Det visade sig att redan 2006, i samband med att redaktionella bloggar skulle lanseras, hade dåvarande bloggredaktören Daniel Feldt registrerat ett 50-tal bloggar på bloggtoppen.se för att de skulle hamna på sajtens olika topplistor. @dafeld (som han heter på Twitter) skriver att han använde ”struntlösenord” för att regga oss men måste tagit samma lösenord som vi hade fått till skärmsläckare, internnätverk och mejl som fanns lagrade och registrerade hos servicedesk.

I mitt fall, just det – ”tejp”.

För bara några veckor sedan hackades så bloggtoppen.se och 50 000 lösenord hälldes rakt ut på nätet. Någon eller några har letat fram SD-politikern William Petzälls lösen, testat det mot Twitter, voilà, fri tillgång till en hyfsat känd politikers konto. När Petzäll – passande nog för skojarnas syften – blev LVM:ad härom dagen slog de till: ut med ett antal tweets som avslöjar kända journalisters hemliga lösenord, klä det i en story att det är Petzälls hämnd för gamla partikamraters svek och pang boom bang – där har du en bomb ingen nyhetsförmedlare förbiser.

Så gick det alltså till när ”tejp” åkte ut i offentligheten för andra gången på sex år (trots att det egentligen aldrig använts) tillsammans med en rad andra journalisters lösenord. Senare på kvällen framkom att det inte bara handlade om journalister, även privatpersoner, politiker och diverse kändisar finns bland de 50 000 lösenord som hackarna grävde fram från bloggtoppen.se. Totalt rör det sig om 180 000 drabbade personer och ytterligare ett 50-tal sajter har hackats.

Sammanfattningsvis: om mina teorier stämmer och jag har fattat allt rätt kan jag 16 timmar senare svara mig själv på vad det bryska uppvaknandet egentligen handlade om: SD har inget med saken att göra, Petzäll har inte påstått det, lösenordet var gammalt som gatan – men jag hamnade ändå i klistret på grund av tejp.

…mer om hans kampanj mot fyrverkerier och smällare här – särskilt riktad till de MFF-supportrar som ”roade” sig i Örebro i går?

Som ni vet görs det nedskärningar i vårt mediehus och vi ställer om till ett nytt sätt att arbeta. Det innebär en del förändringar när man är på fältet.

Som i dag när jag var på Jönköpings Södra-Gif Sundsvall.

Under matchen rapporterade jag på Twitter som publiceras i vår LIVE på sportbladet.se.

Direkt efteråt skrev jag en snabbanalys här på bloggen.

Efter presskonferensen filmade jag när Sören Åkeby kastades i duschen vilket miss Modin förvandlade till ett webbtv-inslag från Stockholm.

Sedan skrev jag ett nyhetsknäck om Gif Sundsvalls pestfest efter slutsignalen.

…följt av en krönika om deras chanser i allsvenskan 2012.

…till sist en kortis om J-Södras skyttekung Branimir Hrgota, 18.

Vad jag vill ha sagt med det här blogginlägget? Tja, tänk efter före om ni ska utbilda er till sportjournalister. Den nya verkligheten kräver en hel del av oss – men vad blir det för kvalitet?

I dag rullar jag vidare mot Helsingborg för avslutningen i allsvenskan mot AIK.

Under tiden kan ni fundera på de här TP-frågorna.

FOTO: Sjölund.

Snacka om att man unnar Kim Källström det här – uttagen i tidningen Goals drömlag efter EM-kvalet. 

Om det är rätt vet jag inte men Kim är en av de mest misshandlade svenska landslagsspelarna i modern tid, minns bara att han var petad i höstas, nu är han en del av ryggraden och det är naturligtvis så det ska vara.

Jag blev överraskad att Kim orkade stanna kvar efter petningen i höstas, men han tvekade uppenbarligen aldrig, knöt näven i fickan som det heter. Nu står 29-åringen på toppen av sin landslagskarriär med goda goda förutsättningar att klättra ännu högre.

Guldbollen till Kim Källström?

Ja, ge Kim Guldbollen. Jag vet att Milan vann Serie A till skillnad från Lyon som kom trea i Ligue 1 och att båda lagen nådde åttondelsfinal i Champions League.

Men Kims insatser i EM-kvalet övertrumfar Zlatan Ibrahimovics. Kim vann poängligan (tillsammans med Sebastian Larsson) och svarade för avgörande mål och assist i viktiga matcher.

Vad finns det mer…Olof Mellberg är med i diskussionen också, han är landslagets viktigaste spelare, det blev två förluster under EM-kvalet (Holland och Ungern) och Mellberg saknades i båda dessa matcher. Hans Olympiakos vann dessutom grekiska superligan i våras.

Johan Elmander? Han får den 2012 efter att ha sprungit Sverige vidare till kvartsfinal i EM.

…men det blir väl Zlatan som vinner som vanligt.

Det får bli mina slutord för några dagar, har spelat in ”Oj vilken vecka” (där jag rider ut till Zlatans försvar btw) och tänkte vara ledig ett tag.

Trevlig helg.

Vi hamnade med en gammal Blåvitt-hjälte i hotellobbyn och fick veta följande fantastiska facts:

* Thomas Wernersson skulle egentligen slagit den sjätte straffen mot Barcelona men Per Edmund Mordt gick emellan och snodde bollen – och sköt över. Tack och hej.

* Kjell Pettersson, dåvarande IFK-tränare, hade 1988 en ung, lovande finländsk fotbollsspelare på på provträning men tackade nej efter en vecka med motiveringen att ”Vi har redan spelartypen i truppen”. Vem spelaren var? Jari Litmanen.

* Något år senare fick IFK Göteborg ett förslag om en annan lovande finsk spelare, en mittback, men dåvarande scouten Röde-Ruben Svensson tyckte att han var för långsam. Vem spelaren var? Sami Hyypiä.

* Johnny ”Bråttom” Ekström sågs häromåret såga ner sina äppelträd i trädgården i Örgryte. Anledningen? Träden skymde parabolen, hans italienska fru fick inte in Rai.

Tack och hej, äppelpaj.

I morgon torsdag lyfter planet till Helsingfors och Sveriges EM-kval mot Finland på fredag. Som alltid målas den här typen av matcher upp som ”väldigt tuffa” och det är klart att jobbet måste göras på planen. Men gör Sverige bara det, vinner de med ett par tre bollar, det är jag helt övertygad om. Oavsett vad Erik Hamrén, spionen Peter Wettergren och spelarna säger.

Så här het var Wettergren i mixade zonen förresten…

…ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten.

Jag ställde frågan efter Ungern-förlusten om Sverige har något i EM att göra? Jag är beredd att backa lite på det svar jag själv lutade åt då. Faktum är att många svenska spelare var uppenbart ur form och jag tror att Finland på fredag och Holland på tisdag kan bli utmärkta tillfällen att studsa tillbaka. Svaret är naturligtvis att Sverige har i EM att göra om Sverige kvalificerar sig för EM.

…vilket jag tror och har trott ända sedan lottningen, även om min tro fick sig en rejäl törn under förra samlingen.

Vilken Alm? Det vete fan…

…ett utdrag från en bloggare på Allehanda, lite roligt.

Vilken Allehanda? Det vete fan.

Diskussionen om startelvan är mer av en startElmsdiskussion: var ska han spela, vem ska han peta? Min personliga åsikt – till höger i stället för Sebastian Larsson – redogjorde jag för tidigare i veckan. De flesta är dock övertygade om att Rasmus startar centralt och att Anders Svensson petas. Tufft mot trotjänare Svensson men Hamrén brukar ta populistiska beslut och ett sådant vore just Svensson ut – Elm in.

Vi får se, det ska gå vägen mot Finland oavsett.

Till sist: en självklarhet att Sverige begär att avsparkstiden på tisdag flyttas. Även om sändande bolag (TV4) skakar på huvudet. Är det därför TV-kanalens Fotbollshemsida inte skriver om situationen som kan uppstå? Jag förstår att det kan ställa till vissa problem för folk som köpt biljett till Råsunda men hellre lite extra krångel än att Danmark och Portugal får spela på Sveriges resultat – det är vi väl överens om?

Udda incident på landslagsträningen i går. Finska fotbollsförbundet hade skickat dit en reporter för att göra en webb tv-intervju med Kim Källström. Källström var inte särskilt pigg på att intervjuas av finska förbundet vilket han tydligt påtalade för presschefen Hans Hultman. Till slut ställde Kim upp på intervjun med reportern som ironiskt nog hette Kim Kallström.

Fotbolls-Kim var alltså mindre road till en början, däremot tyckte mr Flinch och jag att det var en slump för intressant att förbise. Efteråt tog mr Flinch (till höger) ett snack med webb tv-Kallström…

…det visade sig att Kim Kallström har spelat fotboll en gång i tiden och hans position var…trumvirvel…vänsterback.
Om du får välja, vem skulle du helst spela tillsammans med på ett svenskt mittfält? undrade mr Flinch.
– Anders Svensson, sa Kim Kallström utan att tveka.

Att fotbolls-Kim ställde sig tveksam till intervjun tyckte webb tv-Kim var lite underligt:
– Jag har intervjuat holländaren Klaas-Jan Huntelaar och Dirk Kuyt tidigare och det har inte varit några konstigheter. Men själva intervjun i dag var det inga problem med. Han tyckte att jag hade ett bra namn, säger Kallström och ler.

Bloggen bestämde sig för att gå på djupet med Källström vs Kallström:

STIL
Källström: L L
Kallström:  L L L L
Kommentar: Källström bor i Frankrike, Kallström bär basker. Första ronden till finländske Kim.

ATTITYD
Källström: L L
Kallström: L L L L
Kommentar: Källström kommer ofta ut på planen på gränsen till överladdad, Kallström är avspänt bakåtlutad även i de mest pressade situationer.

SPELSINNE
Källström: L L L
Kallström: L L L L
Kommentar: Källströms crosspass har öppnat för många svenska spelvändningar, Kallström bär solglasögon även i skugga – han har redan sett det han behöver se.

SKOTT
Källström: L L L L
Kallström: L L L L
Kommentar: Skottet är Källströms kanske främsta egenskap på fotbollsplanen. Kallström, å sin sida, tvekar aldrig att skjuta fram intervjumikrofonen under näbben även på det buttraste av intervjuobjekt.

SLUTSTÄLLNING
Källström – Kallström: 11-16.
Kommentar: Ja vad ska man säga? En jordskredsseger för Kim Kallström.

Erik Nivas analys: ”Låter som rättvisande siffror”.

En tre timmar långt LIVE-sändning om Zlatan Ibrahimovics fotbollskarriär, det är vad vi har gjort i dag.

Länk här för er som inte kunde hänga med direkt. Sändningen håller att se i efterhand också, det vågar jag nog lova.

Att sända LIVE i tre timmar var värre än att åka Vasaloppet i dryga nio. Jag hade ont i kroppen efteråt.

Fördelen med att ha gjort det, är att jag slipper skriva en lång text här på bloggen med anledning av Zlatans 30-årsdag och kan ta mig en kopp grönt te framför TV-sporten i stället.

Håll till godo – miss Modin, Bank, Vikingstad, Jeffan, Fröken Frändén, Niva, Anrell, Wennman den store och mode-Nina medverkar i olika roller.