L L L L L
TV-Fridas intervju med CSKA:s Pontus Wernbloom efter volleykvitteringen på tilläggstid mot favoritlaget Real Madrid var världsklass. Här ett axplock av citaten:

L L L L
Egentligen var Napoli-Chelsea en femplusmatch ur ett underhållningsperspektiv men inte fan petar den ner Wernbloom-intervjun från toppen. Med det sagt: det var som att sätta sig bakfull i Balder på Liseberg. Vad som kändes som några sekunder senare stod det 3-1 till Napoli och det var dags att spy. Ska vi fortsätta med karuselltematiken var Napoli Virvelvinden och Chelsea Tekopparna.

L L L
Wernblooms betyg i matchen. Egentligen ska Pontus ha en fyra för målet men inte fan petar han ner Napoli-Chelsea så det får bli en trea. Han spelade dessutom, lite överraskande, med en trea på ryggen. Bättre än den här hockeytrenden som vi aldrig verkar se någon ände på.
Nåväl, Wernbloom var vårdad i passningsspelet och hänsynslös i närkampsspelet. Det yrde tyskar och portugiser och argentinare så till den milda grad att den store Mister Mourinho var upprörd på vår goe göteborgare efteråt. Mourinhos gnäll var pricken över i:et en fulländad kväll.

L L
Enligt hustrun Nina, som bloggar tillsammans med några andra spelarfruar på behindeveryman.se, firades det med tunnbröd och cola light i Moskva i går kväll. Det är fan knappt godkänt alltså. Det borde stått ett vildsvin och en vodkabox på bordet.

L
Napolis och Chelseas försvarsspel. Länge sedan man såg så många misstag i en så viktigt match på så hög nivå. Cannavaro, Meireles, Luis, Cech…vi kan rabbla spelare som klantade sig halva dagen.

Inte ens nära:
Englands Champions League-insats den här säsongen. Vi ser ett maktskifte men om det är en trend eller en tillfällighet vet vi först nästa Champions League när Manchester-lagen har slickat såren. Jag är mycket nyfiken.

Nu har jag tröttnat på att försöka förklara det här med släpande forward kontra anfallsspets utan att någon jävel förstår. Jag vill egentligen ha en elektronisk taktiktavla men hittar ingen. Därför satte jag mig för att rita varför Zlatan inte ska användas som släpande forward.

Häng med nu.

Det viktigaste i fotbollens anfallsspel är rörelse i allmänhet och rörelse i djupled i synnerhet. Det finns inget lättare för en motståndarbacklinje än att försvara sig mot ett lag som anfaller utan den rörelsen. Rörelse i djupled är all anfallsfotbolls moder. Det är ingen åsikt utan fakta.

Så vad vill Sverige uppnå när de går till anfall? Jo, att sätta så många spelare som möjligt i rörelse i djupled…

Skiss 1 här ovan visar ett anfall där Z (Zlatan) spelar som ensam spets och tar en rörelse neråt i banan för att få ett uppspel och bli bollförande spelare (ring runt). Han tvingar då flera motståndarbackar att fatta beslut. Mittbacken måste oftast följa med, ytterbackarna och den andra mittbacken måste då centrera. Med Zlatans unika skicklighet (som vi förstås ska utnyttja) kan han ta emot bollen och vända upp. I samma ögonblick kan M.O (Martin Olsson) E (Elmander) och R.E (Rasmus Elm) starta sina rörelser. Zlatan får därmed tre rörliga djupledsalternativ att spela bollen på mot en motståndarbacklinje under press att fatta snabba och korrekta beslut.

Skiss 2 här ovan visar Z (Zlatan) i en släpande forwardsroll. Han har fått bollen och blivit spelförande (ring runt). E (Elmander) står också stilla i grundläget med som enda djupledsmöjlighet att löpa rakt in bakom motståndarens backlinje vilket är lätt för mittbackarna att falla och avvärja samt ställer enorma krav på en perfekt löpning/passning. Springer han till vänster dödar han ytan för M.O (Martin Olsson), springer han åt höger dödar han yta för R.E (Rasmus Elm). I det här läget hamnar anfallande lag oftast i en situation där de börjar rullar enkla bollar från höger till vänster i stället. Så länge det inte är Barcelona vi pratar om ökar risken för varje passning att motståndaren för eller senare tar bollen och kontraslår.

Men kan inte M.O eller R.E ta en diagonallöpning mot motståndarens mittbackar och på så sätt skapa oreda? Tja, det ställer väldigt höga krav på tajming och är svårare att utföra än det jag visar i skiss 1 och ger inte lika naturliga anfallssituationer.

Jag tror att jag var 13 år när jag lärde mig de här grundläggande bitarna i anfallsfotboll.

Utöver det finns även defensiva argument för att Zlatan inte ska spela som släpande anfallare. Det innebär ett hårdare jobb, mer löpande för Zlatans tunga kropp. Många tycker redan att han springer för lite, nu vill samma personer ha honom i en roll där det krävs ÄNNU MERA springande…? Det är helt enkelt ett rakt igenom kontraproduktivt förslag att spela Zlatan som släpande forward, oavsett det är Elmander eller John Guidetti han ska lira med.

Guidetti är duktig på mycket men han är ingen löpare. Han är näst intill långsam, ingen större playmaker utan en straffområdesspelare, en målskytt, en anfallsspets. Lika kontraproduktivt som att spela Zlatan bakom Elmander eller Guidetti, lika kontraproduktivt är det att spela Guidetti bakom Zlatan.

Slutsatsen på ett fotbollsteoretiskt plan kan därför inte bli någon annan än att det bästa för Sverige är att spela Zlatan längst fram med Johan Elmander strax bakom.

Eller så får Sverige helt enkelt gå över till 4-4-2.

Jag är övertygad om att alla tränare och fotbollsspelare som läser det här resonerar på samma sätt.

Fredrik Ljungberg siktades tydligen i Göteborg i går, i förd en ståtlig basker. Aktuell som Mervan Celiks ersättare i Gais? Tveksamt va.

Under landslagsåren tillhörde Pontus Farnerud ”Ljungans gäng”, kanske vill de spela ihop i Blåvitt? Nja, enligt agenterna kring Fredrik är det inte aktuellt med spel i allsvenskan.

…och knappast i Öis heller, om ni frågar mig.

Den här TV:n tipsade Bank om…

…en giraff-TV! 

Vore en fin present till Ralf Edström som fyller 60 till sommaren.

”Schlagern har blivit ett jippo”, gnys det om bland diverse artister efter Björn Ranelids avancemang i Melodifestivalen. Men herrrrrrrrrregud, var det inte rätt många år sedan den blev det?

Såg Mission: Impossible IV i söndags, ingen superstory men man var på riktigt svettig efter vissa actionscener på hög höjd. Starka L L L.

…inspirerad av filmen blev det en artikel om något vi skulle kunna kalla Mission: Impossible V. Det handlar om vilka svårigheter de spelare som befinner sig på fel sida 23-strecket till den förmodade EM-truppen står inför.

Truppen till matchen mot Kroatien i Zagreb 29 februari tas ut i dag. Det lär förstås sluta med allt ljus på John Guidetti.

Har parallellt med landslagsbevakningen påbörjat arbetet med den allsvenska fotbollsbibeln som ska vara i butik i slutet av mars. Hunnit gå igenom tre lag: Sundsvall, Åtvidaberg och Syrianska. Är inte alls säker på att ”Åtvid” blir en slagpåse.

Marcus Allbäck friad i muthärvan. Där slapp landslaget ett potentiellt problem inför EM.

Min startelva mot Kroatien (förutsatt alla är friska och med):

Andreas Isaksson
Sebastian Larsson, Olof Mellberg, Jonas Olsson, Behrang Safari
Anders Svensson, Kim Källström
Rasmus Elm, Johan Elmander, Martin Olsson
Zlatan Ibrahimovic

…motiverar elvan i dagens blaska.

Min DVD-kran, mannen med videobutiken, a.k.a Bolivianen, hade tydligen haft AIK:s nyförvärv Crespo på besök. Bolivianen tror på Crespo. Celso Borges har däremot inte synts till men det är väl bara en tidsfråga innan han står bakom disken och kränger snus.

…den här debatten om han, hon och hen…det kan väl inte handla om något annat än att folk har för lite att göra?

Apropå att ha för lite att göra: min gamle vapendragare från journalistutbildningen Nixon har gett ut en bok med Haikudikter som han nu vill att jag ska marknadsföra. Den utmaningen med lite smör på.

…jag ber att få återkomma när jag hittar en strategi. Eller om.

På Spåret-final i kväll och traditionsenligt avslöjar jag här på bloggen vilka som vinner: det blir makarna Haagsom faktiskt kör över paret Strömstedt i överlägsen stil.

…nu var mitt avslöjande visserligen fel i fjol men även en blind höna hittar väl en tupp förr eller senare. Därför: makarna Haag.

Detta måste vara veckans tidningsuppslag…

…förutom att det är bra journalistik – bild, rubrik och krönikevinkel i en perfekt harmoni – är det också bilden av en Zlatan som glöder.

Själv skriver jag i dag om allsvenskan och ställer frågan om IFK Göteborg blev ”Real Göteborg” lite för snabbt…

…i vår rundringning till de allsvenska tränarna får både Elfsborg och Helsingborg fler guldtips. Som jag skriver i krönikan apropå alla värvningar sedan i somras:
”Faktum är att Blåvitt under samma period sålt, lånat ut eller gjort sig av med inte mindre än åtta spelare.
Sju man in – åtta man ut.
Plus tränarbytet.
Även om kvaliteten ser högre ut på in-listan är en sådan omsättning aldrig okomplicerad. Särskilt om det inte finns någon stomme att falla tillbaka på – målvakten blir ny, backlinjen blir ny, mittfältet blir nytt och Tobbe é kvar.
När Mikael Stahres tränarkollegor nobbar Blåvitt som favorit är det sådant de tar med i sina beräkningar. De inser svårigheten för en ny tränare att nå snabba resultat med ett helt nytt lagbygge”. 

Måndag 5 mars. Boka in datumet i kalendern. Det är någon som är tillbaka.

Detta kan jag tycka är på gränsen till ren reklam och med tanke på hur mycket som redan skrivits om Zlatans bok borde det kanske inte få så stort utrymme på vårt nät…

I veckans ”Oj vilken vecka” hamnade jag i ett läge där jag fick göra utspelet: JAG TROR PÅ SPÖKEN”. Det önskar man inte ens sin värste fiende…

Lasse Anrell är ute och vevar om att intresset för damidrott är för litet på landets sportredaktioner. Jag ger honom både rätt och fel. Jag köper inte genusperspektivet, jag är till exempel superintresserad när damerna spelar VM och EM, jag är relativt ointresserad av damallsvenskan men jag är ändå mer intresserad av damallsvenskan än jag är av bandy-VM för herrar (som inte får särskilt mycket utrymme i tidningen). Jag är mer intresserad av Carolina Klüft än jag är av innebandy. Genusperspektivet känns lite populistiskt när det i själva verket handlar om att vi fokuserar på de idrotter och idrottsstjärnor som är störst bland våra läsare. På den tiden Sverige hade Klüft, Kajsa och Kallur på högsta nivå tapetserade de sidorna under friidrotts-VM. Det är ingen åsikt utan fakta.

Tillbaka i snöslasket efter några dagar i världsnyheternas epicentrum på grund av i första hand Luis Suárez.

…eller, på grund av en utebliven hand.

Ett bedrövligt agerande av en spelare på den nivån (alla nivåer), det handlar om vilka signaler man skickar, men jag tycker att Suárez – och Kenny Daglish som inte handlade speciellt smart efteråt – senare tog ansvar för sina handlingar och agerade handlingskraftigt till slut.

Därmed kan vi lägga storyn till handlingarna.

Apropå mitt förra inlägg fick farsan och jag till slut svar på vilken match vi såg för 18 år sedan: januarifajten och målet gjordes av Mark Hughes. Vi hittade biljetterna, case closed.

…även den här gången vann alltså United, jag upplevde det som en hafsig match utan linjer som blev spännande mot slutet. Själv vann jag 115 fina pund på resultatet 2-1 och Rooney förste målskytt. Aldrig fel…

…farsan var förstås ännu mer nöjd med resultatet men knappast med sitt ”jag var där”-foto…

Det fortsätter att hända grejer på den inhemska spelarmarknaden, att Åtvidaberg värvar en kameruan med namnet Ollé Ollé lyser upp i vintermörkret. Fullständiga namnet lyder Alain Junior Ollé Ollé – the name of the game?

Fredrik Ljungbergs karriär efter han lämnade landslaget 2008 är ingen vidare läsning, jag erkänner direkt att jag haft en överdrivet stark tro på honom vid ett par tillfällen. Nu bryter han kontraktet med Shimizu S-Pulse efter att de floppat i japanska ligan. Samtidigt får man inte glömma hur bra han en gång var, både för Sverige och Arsenal. Den störste svensk vi haft i Premier League.

…var Ljungberg tar vägen är svårt att veta men kanske fortsätter hans fotbollsodyssé i Sydafrika, härom månaden dök ett sådant rykte upp och kanske ligger det något i det med tanke på dagens händelseutveckling.

Ljungbergs gamle vän (nåja) Olof Mellberg knockades precis i Euro League-matchen mot Rubin Kazan och har fått lämna planen. Trist om smällen är allvarlig och han missar Kroatien-landskampen 29 februari.

…förbundskapten Erik Hamrén tar ut truppen nästa tisdag.

Örebros Rose–Marie Frebran föreslås bli ny ordförande för intresseorganisationen Svensk elitfotboll, Sef, och även om jag inte har så mycket negativt att säga om henne – hon skulle dessutom bli första kvinnan på posten – kan jag tycka att det vore intressant att se Lars-Christer Olsson i rollen som en klubbneutral ordförande för elitklubbarna som en stark motpol till nye SvFF-ordföranden Karl-Erik Nilsson.

…men det här ”nordkoreanskt skamliga” som TV4 pumpar på om har jag fortfarande inte begripit. Den dagen det visar sig att elitklubbarna vill ha Olsson men deras egen valberedning försöker köra över dem med en kandidat som få eller ingen vill ha (Frebran), då har vi ett case.

I eftermiddag lyfter planet mot England.

I morgon vinkar jag till er framför TV:n från Old Trafford när Manchester United ska försöka besegra Liverpool för första gången på ett år. Liverpool har två segrar och ett kryss tre senaste.

Stärkta av Moglets eventuella släkting AnfieldCat och annat är det inte omöjligt att vi får en repris på marsmatchen 2009 som visserligen började bra för United med ledningsmål av Cristiano men sedan kom islossningen och det slutade med bortaseger 4-1.

Bjuder farsan på resan i 60-årspresent, hotell och matchbiljett kostar 6500 kronor per skalle plus flyget så det får han vara nöjd med. Han bjöd mig när jag fyllde 18 men här har vi ett litet problem: vi minns inte vilken match vi såg.

Det var på White Heart Lane 1994, Tottenham-United 0-1. Men under 1994 möttes Tottenham och United två gånger i London och båda matcherna slutade 0-1. 15 januari och 27 augusti. Jag hade för mig att ”vår” match avgjordes av Eric Cantona på straff men i dessa matcher står Colin Calderwood (självmål) och Pontus Wernblooms förebild Gary Pallister antecknade som målskyttar (enligt andra sajter gjorde Mark Hughes och Steve Bruce målen).

Kan det varit så att Cantona bommade en straff i en av matcherna? Någon kalenderbitare där ute som vet?

Lär inte bli särskilt mycket bloggande de närmaste dagarna men häng med på Twitter där jag återkommande rapporterar om resan och matchen.

Skulle det inte vara nog har ni veckans ”Oj, vilken vecka” här…

Kalmar FF smyger i de allsvenska guldfavoriternas bakvatten genom kloka värvningar (som Sebastian Andersson från Ängelholm), en tung försäljning i Mattias Johansson till AZ Alkmaar (13 miljoner som stärker klubbkassan) och det dröms om serbiske frisparkspecialisten Nenad Dordevic som har en anknytning till trakten. I går besegrades norska Tromsö med 2-0, ändå sågades KFF av mittbacken Fredrik Björck med en bakgrund i AIK och Helsingborg.
– Kalmar är inget lag konkurrenterna i allsvenskan ska vara direkt rädda för, sa Björck och menade att Tromsö hade gått för halv maskin.

…känslan just nu är att Kalmar kan blanda sig i kampen om sjätteplatsen tillsammans med Örebro, Häcken och Gais.

Erik Edmans forehandvolley om att IFK Göteborg är ”helt snett på det” tog skruv. En scanning av nätet visar att både Roger Gustafsson och John Alvbåge varit ute för att returnera.

Elfsborg gör en förlust på 6,5 miljoner i bokslutet 2011. Ordföranden Bosse Johansson förklarar det hela med få försäljningar, samtidigt brukar just Johansson göra en poäng av att Elfsborg klarar driften utan sådana. Men alltså inte 2011. Nu är det ingen fara på taket, Boråsklubben har en stabil ekonomi men exemplet visar att inte ens en tung försäljning (Denni Avdic för 18 miljoner) räckte för att göra plusresultat i Knalleland.

…jag skrev under januariturnén om Ajax intresse kring Oscar Hiljemark och räkna med en försäljning till sommaren eller efter säsongen som lär ge föreningen två-tre miljoner euro.

Ser fram emot min Premier League-resa, Manchester United-Liverpool, på lördag. Efter att AnfieldCat gjort debut mot Tottenham i går har han skaffat sig över 20 000 följare på Twitter och det talas om en avlägsen kattsläkting till Moglet. Dyker han upp på Old Trafford också? En som lär göra det är Luis Suárez och det räcker en bra bit.

…apropå Twitter, Djurgården tipsar på sin officiella hemsida vilka av deras spelare som går att följa där. Jag gillar initiativet då Dif under en tid varit den klubb som framstått som allra mest negativt inställd till att synas i medierna. Återstår att se om det är ett trendbrott eller en tillfällighet.

Johan Segui föreslås att bli ordförande i AIK FF (alltså inte i bolagsstyrelsen utan i föreningen som äger röstmajoriteten i AB:et). Man kan tycka att hans bakgrund som före detta Hells Angels-medlem inte borde vålla ramaskri längre och det tror jag inte att det gör (handlar mer om slentrianmässig rubriksättning).

…däremot är ordförandefrågor alltid en het potatis i AIK som har många engagerade medlemmar och sympatisörer. Alltså är det redan en del snack om att Segui är valberedningens förslag.

Jag vet inte om Erik Edman har tänkt göra det till en tradition att leverera försäsongens mest provocerande citat men nu är han i alla fall i farten igen.

Sådant uppskattas.

I fjol handlade det om att hans eget Helsingborg hade en trupp för kvalplats på sin höjd. Det slutade med SM-guld. Nu menar Edman att IFK Göteborg är ”Helt snett på det” genom sin Real-satsning. Innebär det att Blåvitt vinner allsvenskan 2012? Återstår att se.

… i grund och botten har Edman en poäng, att bara värva gamlingar utan att det ger ekonomisk avkastning i form av ökade intäkter är förödande för verksamheten, svenska fotbollslag behöver sina försäljningar. Men i Blåvitts fall är det väl tveksamt om laget är så ålderstiget som Edman vill få det till. Så länge Mikael Dyrestam, 21, Joel Allansson, 19 och Emil Salomonsson, 22, tillhör startelvan och Robin Söder, 20, får speltid känns mixen bra.

Men jag är inte förvånad att diskussionen dykter upp, jag påpekade precis det i en krönika i lördags.

Zlatan Ibrahimovic drog på sig en ny, poänglös utvisning, för vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Lär bli två-tre matchers avstängning helt i onödan. Men historien har lärt oss att det är sådant Zlatan gör. Tack och lov inte i landslaget även om han tagit en och annan onödig varning där också.

…Johan Elmander skötte sitt bråk lite snyggare och slapp syna det röda kortet trots en ful stämpling när bollen inte var i spel.

När vi ändå är inne på svenska landslagsanfallare: inga mål men två pigga assist av John Guidetti. Hade Erik Hamrén inte bestämt sig tidigare måste han ha gjort det nu – om en vecka presenteras truppen som möter Kroatien 29 februari.

Manchester United vänder 0-3 till 3-3 i en match som hade allt och lite till. Jag hoppas på liknande underhållning på Old Trafford mot Liverpool på lördag då farsan och jag är på plats – det blir faktiskt min första Premier League-match sedan 1994 då vi såg United besegra Tottenham på White Heart Lane. Cantona matchens ende målskytt på straff vill jag minnas. Då fyllde jag 18 – nu fyller farsan 60.

Stämningen mellan ishockeysupportrar och polis i Stockholm är ovanligt uppeldad efter det senaste derbyt Djurgården-AIK. Fakta är att ett stort antal JO-anmälningar har gjorts mot polisen och det är förstås viktigt att dessa utreds ordentligt.

Känns inget speciellt.

35 var jobbigt, 37 låter som att livet är över.

36? Lite skitsamma.

Bank, som är född ungefär samtidigt fast ett år tidigare, messade och grattade:
– Välkommen in i klubben, gubbjävel. Du får tårta när jag kommer hem.
Jag måste säga att 35 kändes jobbigt, 36 känns lite skitsamma men 37 – herregud. Det låter ju för fan som att livet tog slut.
– I morgon är alltså min sista dag i livet. Jag tror det kommer att regna.
Inte i ditt hemland. Här är det sex minus.
– Jag kommer att dö på Sicilien. Det är ändå rätt okej.
Tja, bättre än att dö på socialen.
– Sämre än att dö på Cecilia.
Bättre än att dö i Saviola.
– Sämre än att dö med Raiola.
Bättre än att bli utlånad till Gubbio.
– Hänga med Farina. Hur fint som helst ju.
Du och ”Löken” har nog olika perspektiv på det. Också.
– Om ”Löken” trodde att han skulle spela i Parma direkt är han en idiot. Med roligt hår.
Känner du många från Listerlandet som tänker i två led?
– Oksana. Fast hon är ju inte därifrån.

…själv är jag från Partille och där tänker man inte så mycket alls. Bank är från Kinna och tänker mest hela tiden men vad hjälper det.

Födelsedagsnatten sammanfattade sista, internationella Silly Season-dygnet ganska bra – ingen vidare action.

…roligare än så här blev det aldrig.

Jo förresten, det här var lite roligare.

…fejksajten låg tydligen bakom uppgifterna att Fredrik Ljungberg skulle signa för MK Dons. Ryktet togs upp av etablerade medier i både Sverige och utlandet. Också kul.

Men var inte oroliga, det tar snart fart igen. Köpfesterna går i perioder, om ett fönster eller två är det full sula igen, även om det nu sägs att de galna spenderingsdagarna är över. Det är de förstås inte.

Förstod att sista Nordin Gerciz-pusselbitarna föll på plats under gårdagen och när jag twittrade det var AIK:s Robert Åhman Persson snabb på tangenterna:
”Blåvitt joggar hem guldet…”.

…sådant tugg höjer intresset för allsvenskan.

I en krönika i dagens papper reflekterar jag över Silly Season ur just ett allsvenskt perspektiv. Kortsiktigt ser det ut att ge oss en supertoppstrid.

Henke Larsson uppmanar John Guidetti att ligga lågt med snacket. Undrar om Henke tycker att Zlatan förlorat mycket på att köra sitt race?

…däremot lär attityden mot Guidetti bland landslagsspelarna vara fortsatt avvaktande fram till han fått visa han duger på en landslagsträning. Tar han bara jobbet där blir han snabbt accepterad. Och det kommer han göra, John Guidetti är ingen dumskalle, han vet hur det fungerar i fotbollslag på högsta nivå.

Slår mig nu att jag är nästan dubbelt så gammal som 19-åringen. Då kändes det genast lite jobbigare att fylla år.

Jag tackar alla gratulanter som jag brukar:

I wanna thank you all for coming here tonight and drinking all of my booze. No, really, there’s a thing about being a Laul that…you’re never short of a few freeloaders, like yourselves, to fill up your mansion with, so, here’s to you people – thank you. 
I’m not finished: to all of all you phonies, all of you two-faced friends, you sycophantic suck-ups who smile through your teeth at me, please leave me in peace. Please go. Stop smiling. It’s not a joke. Please leave. The party’s over. Get out.

Skriver om Marcus Olssons flytt till Blackburn i dag och att han och tvillingbrorsan Martin (vänsterback i Rovers) blir unika som det första, svenska tvillingpar att spela för samma utländska, professionella fotbollsklubb samt det fjärde tvillingpar i historien att ha representerat ett svenskt herrlandslag i fotboll.

Men de egentliga anledningarna till att Blackburn värvade vänsteryttern Marcus sparade jag förstås till bloggen:

1. Martin lirar första halvlek, Marcus andra. De slösar inget byte men får fräscha ben hela matchen.

2. Martin kan lira även när han är avstängd, det är bara att säga att det är Marcus som spelar.

3. Marcus kan lira även när han är avstängd, det är bara att säga att det är Martin som spelar.

4. Blackburn behöver inte trycka upp nya tröjor, Olsson eller M. Olsson fungerar utmärkt.

5. Det behövs inte tas nya porträttfoton till hemsidan och matchprogrammet.

6. Managern Steve Kean behöver inte lära sig namnet på ett nytt ansikte under träningarna.

7. Klubben behöver inte dela ut gratisbiljetter till nya spelaranhöriga.

8. För motståndarlagens högerbackar blir varje möte med Blackburn som Herakles kamp mot Hydran: när de sparkat ner en M. Olsson kommer nästa M. Olsson farande direkt.

9. För motståndarlagens högeryttrar blir varje möte med Blackburn som Herakles kamp mot Hydran: när de dribblat av en M. Olsson står nästa i vägen direkt.

10. För Mario Balotelli blir varje möte med Blackburn som Herakles kamp mot Hydran: varje gång han försöker sparka huvudet av M. Olsson dyker ett nytt upp igen.

PS Senaste ryktet säger att det trots allt kan bli två olika tröjor: Mr Olsson och Mrs Olsson.