En 43 år lång svit är bruten – än sen då?

Ungefär så reagerade förbundskapten Erik Hamrén efter 0-1 mot England. 

– Jag gråter, sa Hamrén ironiskt på presskonferensen.

Visst, det är förstås inte hela världen. Men man behöver kanske inte raljera om det.

Sveriges lagkapten Zlatan Ibrahimovic knallade rakt igenom mixade zonen med en enda kommentar:

– Jag ska med ett flyg.

Kanske hade han kunnat gå ut i mixade zonen två minuter tidigare i så fall? Tiden fanns, Zlatan blev utbytt redan i paus.

Ändå hade både Pontus Wernbloom, Kim Källström och Sebastian Larsson stått och snackat i mixade ett tag innan Zlatan släntrade förbi.

Slött och slarvigt, så klart. Han såg inte ut att ha särskilt bråttom, kändes mer som ”Jag skiter i alla fans som är nyfikna på vad jag har att säga”.

Matchen?

Tja, inte riktigt så dåligt som många vill få det till. Men det är klart, det var trots allt ett engelskt B-landslag som stod för motståndet. Kanske är Sverige inte bättre än så här, vi har sett tendenserna under hösten, undantaget mirakelmatchen mot Holland.

England hade bytt ut större delen av laget jämfört med sin segermatch mot Spanien i lördags och öste på bra i första halvlek men i takt med fler och fler byten drogs tempot ner. Andra halvlek blev som så ofta i träningsmatchsammanhang: något av en icke-halvlek.

Lärdomarna, det är trots allt så man får se det, gjorde Sverige första 45 minuterna. 

De var en hel del:
* Mikael Lustig blev totalt avklädd på sin högerkant. Eftersom det inte finns något riktigt alternativ (Sebastian Larsson vill inte spela där) är det ett problem Sverige lär få leva med.
* Sverige saknade helt offensivt djupledsspel, då är det väldigt lätt att försvara sig som motståndare. Så kan Sverige inte agera i ett EM-slutspel.
* Varken Daniel Majstorovic eller Jonas Olsson känns klockren bredvid Olof Mellberg. Men ”Maestro” stärkte i alla fall inte sina chanser.
* Anfallsparet Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander fungerar fortfarande inte bra ihop men ingen kan påstå att det blev bättre när Ola Toivonen kom in.

Eller jo, det tyckte föresten Elmander att det blev:
– Det var bättre spel i andra halvlek. Vi tog flera steg upp jämfört med Danmarksmatchen. Det var stor skillnad, framför allt i andra halvlek spelade vi en roligare fotboll, vi fick upp bollen, höll i bollen och emellanåt var det riktigt fina kombinationer. 

Ville Elmander säga något med det där?

Allt var inte negativt.

Anders Svensson visade med sitt inhopp att han ska vara på planen utan att varken Kim Källström eller Pontus ”blod-blod” Wernbloom för den sakens skull gjorde bort sig.

Christian ”Chippen” Wilhelmsson må ha sina brister men han bryter åtminstone mönster och är ett i sämsta fall ett bra inhoppsvapen.

Slutsatsen blir ungefär som efter Danmarksmatchen i fredags: det är sju månader kvar till EM och Sverige har fortfarande mycket att jobba med. Framför allt offensivt.

Skriver om Erik Hamrén och Zlatan inför England-Sverige med rubriken ”Där har du fel, Hamrén”.

Efteråt får jag följande reaktioner…

”Det ska bli intressant att se hur du imorron ska kunna strö superlativ över Zlatan, han kommer väl som vanligt inte att få röra bollen, han är helt värdelös som fotbollsspelare. En Zlatanfri dag i sportbladet vore inte fel.
/Marianne”.

…eller så låter det så här…

”Laul är så jävla full av skit. Han kan börja skriva om Zlatan när han accepterat att Zlatan är mycket mer uppskattad än han själv och att Zlatan skrev sanningen om honom i sin bok. Plus att han borde klippa sig”.
/Ermin”.

…och så här…

”Med din ’sårade värdighet’ försöker du att bevisa att Zlatan är inte värd en landslagplats via statistisk och betydelselösa påstående. Detta är att skita i landslaget! Att ständigt ge sig på den spelare som har tryckt ner din jounalistiska karriär i halsen. Du gjorde fel då och du gör fel nu.
/José”. 

Visst, jag kan hålla med om att jag borde klippa mig, jag börjar se för jävlig ut. Annars är det fascinerande att en och samma artikel kan tolkas på helt olika sätt. Ändå är jag tydlig: i min värld är det självklart att Zlatan Ibrahimovic ska spela i ett svenskt landslag.

Ska vi säga 1-1 i kväll och att Zlatan hänger dit den? Vore ett fint resultat.

I övrigt då? Tja, vi promenerade genom Hyde Park in till Piccadilly Circus, Vikingstad visade vägen, för att att spela in vårt uppsnacksprogram och morsa på Lord Nelson, innan jag knallade tillbaka till hotellet på tu man hand.

Det var ett misstag.

Jag har knappt varit i London tidigare och fick lära mig exakt hur stor denna stad är den hårda vägen.

När jag äntligen lyckades hitta till Speakers’ corner hade jag förbrukat allt brosk i knän och ljumskar. Jag kunde göra upp eld mellan benbitarna.

Då hade jag ändå en god halvtimmes vandring kvar.

Fy fan.

Det slog inte gnistor om mitt promenadsteg sista biten, däremot brann det i kroppen.

Det är hårt där ute på fältet.

Ett tag funderade jag på att kapa en ponny, men jag kunde ju inte gärna ta med den upp på hotellrummet sen.

Nu har man i alla fall gjort sig förtjänt av en bättre brakmiddag, sedan taxi till Wembley som ska bli en upplevelse även om det snackas om ”bara” 50 000 åskådare.

Du vet att du har varit på resande fot ett tag när Fitness börjar skicka fräckisar över mejlen:

”En man kom in på ett café med en mus under armen. Han beställde en öl till sig själv och tio pannbiffar till musen.
– Vad är det för en märklig mus som kan äta tio pannbiffar?! undrade värden.
– Jo, det var så att jag räddade en liten fe och fick tre önskningar. Jag önskade mig god hälsa och mycket pengar, men den sista önskningen – en omättlig mus – missförstod ju den där jävla fen totalt!”. 

”En man och hans hustru är och handlar. Mannen plockar upp ett flak öl och sätter det i vagnen.
– Vad tror du att du gör? frågar hustrun.
– Det är rea, bara en hundring/flak, svarar han. 
– Sätt tillbaka, dem har vi inte råd med, kräver frun. 
Lite senare plockar frun upp en 200-kronors ansiktskräm och lägger ner den i vagnen.
– Vad tror du att du gör? frågar mannen.
– Den här ansiktskrämen gör mig vacker, svarar frun.
– Det gör 24 öl också, och till halva priset”.

I kväll käkar vi på hotellrestaurangen. Den notan blir inte lika svettig.

KÖPENHAMN. Mot Danmark fortsatte Sverige på Hollands-spåret, 4-4-2 i stället för 4-2-3-1.
Några andra likheter mellan matcherna fanns det inte.
Inte alls.

Med 3-2-miraklet på Råsunda på näthinnan var det förstås en rätt stor besvikelse att se Danmark-Sverige på Parken i går (2-0).

Först krånglade högtalarna när den svenska nationalsången skulle spelas upp.
Efter tio sekunder hade Behrang Safari kastat ett inkast – till en dansk.
Efter 65 minuter var matchen sönderbytt då halva lagen ändrats vilket är förståeligt med tanke på att det är ny match redan på tisdag men tråkigt för fans på plats och TV-tittare.

Å andra sidan: det var inte så jävla mycket roligare innan alla byten.

Visst, Sverige tog över sista tio minuterna av första halvlek och skapade en målchans. Men det handlade också om att Danmark drog sig tillbaka efter Nicklas Bendtners kyliga 1-0-mål i 35:e minuten. Det var den logiska fortsättningen på en svensk landslagsinledning som är en av de sämre jag sett på länge.
Inte ens ”Terror-Torben” hade kunnat rädda den.

Det tog sju minuter innan Sverige lyckades få till ett försök till anfall. 
Det tog 23 minuter innan Johan Elmander och Zlatan Ibrahimovic hade en vettig kombination.
Det tog 43 minuter innan första målchansen, Emir Bajrami i stolpen, genialiskt framspelad av Zlatan.
Första halvlek sammantaget klart underkänd undantaget en backlinje som oftast stod där de skulle, samt en Jonas Olsson som imponerade med många vassa – men väldigt vågade – uppspel.

Annars var det som att de naturliga fotbollsreflexerna saknades. Fanns där två bra alternativ att göra något med bollen så valdes en tredje – som blev fel. Det var korta spelavstånd, ett anfallsspel på linje och många direkt nonchalanta mottagningar/leveranser.

Två byten i paus, Rasmus Elm och Christian Wilhelmsson in, Kim Källström och en misslyckad Bajrami ut, och Sverige fortsatte som de avslutat första halvlek – bra. Borta var den försiktiga pressen, tre snabba bollvinster i bra lägen (Seb Larsson och Anders Svensson) men Zlatan fick inte till avsluten. Det såg lovande ut men i takt med de många bytena dog matchen alltså ut.

Zlatan ja.
Det har pratats mycket om hans roll. Han var inte sämre än någon annan igår men inte heller bättre och det är någonstans det som oroar för stunden. Han och Elmander tog oftast samma beslut, båda gick i djupet eller båda mötte. Det gjorde det svårt för bollförande spelare.

Men frågan är om Zlatan inte hade sina största problem i det defensiva arbetet. Det kan förstås ha handlat om ointresse, att han har svårt att tända till i den här typen av matcher (vilket inte heller är positivt men en förklaring). Men lika ofta såg han direkt obegåvad ut i sina beslut när han ska sätta in pressen eller vilka bollvägar han försöker stänga, vilka spelare han vill låsa. Det förvånade mig.

Utöver alla andra problem förbundskapten Erik Hamrén har inför EM är det värt att ta på allvar, framför allt om Sverige nu ska fortsätta på 4-4-2-vägen där det krävs två forwards som kan samarbete både framåt och bakåt.
Sammanfattningsvis: ingen anledning till EM-panik, organisationen i det ”nya” spelsystemet finns där på många sätt, men det går samtidigt inte att sitta stilla i båten.
Inte alls.

12. Johan Wiland ++
–
2. Mikael Lustig (63) ++
3. Olof Mellberg +++
19. Jonas Olsson +++
14. Behrang Safari +
–
8. Anders Svensson (85) ++
9. Kim Källström (45) ++
–
7. Sebastian Larsson +++
11. Johan Elmander ++
6. Emir Bajrami (45) +
–
10. Zlatan Ibrahimovic (64) ++

ERSÄTTARE
21. Wilhelmsson (46) +++
22. Elm (46) +++
20. Toivonen (56) ++
13. Granqvist (63) ++
15. Gerndt (64) ++
18. Holmén (85)

Kom tillbaka till First Hotel i Köpenhamn efter ett par bättre bitar grillat fläsk hos en vietnames runt hörnet som Banks storebror rekommenderat varmt.

Stället höll vad det lovade.

Ställen som kräver en detaljerad förklaring från servitrisen hur man ska äta sin beställning på bästa sätt, samt hur de olika redskapen som medföljer maträtten bör hanteras är alltid värda sitt extra plus.

Bank fick till exempel sin mat i en tunna som såg ut som en blandning av ett medeltida kokkärl och de alumuniumkrukor från Ikea jag har mina blommor i…

…annars var det mesta som vanligt: TT-Skiöld delade med sig av lärdomar från livet, Vikingstad vek ut årorna, Furukvist sänkte en crème brûlé stor som ett squashracket och foto-Jossan läppjade på en drink.

Men tidig hemgång då det fanns texter kvar att skriva om kvällens landskamp. Och tur var väl det, det vet ni som läste mitt förra inlägg om Köpenhamns svar på labyrinten på Kreta.

Å andra sidan hade jag denna gång säkrat upp med en karta över våningsplan tre som Daidalos varit stolt över…

…kartan i kombination med att Iphone4 har kompass som standard-app gjorde att både Bank och jag tog oss förbi alla irrgångar, stack var sitt vietnamesiskt grillspett i Minotauros, och spikade våra rum på första försöket, trots att Bank har en om möjligt ännu mer ologiskt numrerad dörr.

Nu hissar vi gulblåa segel och tar sikte på seger mot dansken i kväll.

Anlände till First Hotel i Köpenhamn i dag på eftermiddagen, var tvungen att resa senare än övriga styrkan eftersom jag hade ett ”Oj vilken vecka” att spela in i förmiddags.

Strax innan jag klev på flyget hörde resume.se av sig med frågor apropå Zlatan Ibrahimovics bokcitat ”Jag ville sänka den jäveln” som även uppmärksammas i dagens Sportbladet. Reportern Magnus Helander hade några frågor om hur det där kändes och jag svarade efter bästa förmåga, artikel här.

Även herr Härd på G-P tar upp ”kontaktannonsen” i sin krönika i dag och skriver vasst och lite elakt om undertecknad, precis som det ska vara…

…artikeln som ligger till grund för allt detta är från hösten 2003 – Zlatan: Jag vill ha en flickvän… – men i nätversionen är den så kallade kontaktannonsen inte med eftersom det i själva verket var en treradig bildtext, formulerad som följer:

”VILL DU VINNA CHAMPIONS LEAGUE MED MIG?
Atletisk kille på 21 år, 192/84, med mörkt hår och mörka ögon söker kvinna i lämplig ålder för seriöst förhållande. Jag är rök- och spritfri, mina intressen är fotboll och fräcka bilar. Gillar barn. Jag finns i Amsterdam, var finns Du?
Svar till: Svenska Fotbollsförbundet, 08-735 09 00.”

För säkerhets skull vill jag poängtera att den är på skämt, så inte folk hör av av sig till SvFF igen…

Vad jag tycker om allt detta i dag? Tja, det är det jag svarar på i Resumés artikel.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Köpenhamn var det alltså. När jag letade efter mitt hotellrum upptäckte jag att jag bor i en labyrint.

Häng med nu:

Jag fick rum nummer 365 och så långt inga stora oklarheter när jag såg skylten utanför hissen på tredje våningen…

…jag förstod ganska snabbt att jag skulle åt vänster, in här…

…döm om min glädje när den första dörren i korridoren är 366, då är vi snart framme…

…men säg den lycka som varar för evigt, på dörren mittemot stod 395…

…jag fortsatte således framåt i korridoren…

…tills jag kom till nästa skylt…

…här uppstod viss förvirring, så jag gick rakt fram, jag skulle givetvis tagit till vänster i min jakt på 365 – vilket jag gjorde efter den lilla omvägen…

…en bit bort möttes jag av ännu en skylt…

…hmm…mycket siffror nu, jag tog vänster på ren rutin och traskade på i goda minuten innan korridoren tog slut vid ett nummer som inte alls var i närheten av 365.

Jag fick gå tillbaka och ta rakt fram i stället, mot fönstret, och titta där, likt färden mot rengbågens slut – 365…

…sammanlagt tog det ungefär fyra gånger så lång tid som att hitta sin hytt på Viking Line 03.30 efter ett vargtass-race med tre män från Saarijärvi.

Nu återstår bara ett problem: att hitta ut innan avsparken mot danskjävlarna i morgon 19.00…

Zlatan på topp och det blir ett utmärkt tillfälle för honom att spotta in ett par mål och täppa till truten på landslagskritikerna också, nu när han har både sportjournalisterna och kulturetablissemanget i sin hand.

Annars får jag väl sänka den jäveln.

Zlatans bok har blivit en följetong i tidningarna men jag skulle vilja säga att det är först i dag som de riktigt tunga delarna tas upp.

Det är först nu medierna har fått tillgång till hela Zibeln och först i dag vanligt folk får sina beställda exemplar. Jag får själv ett genom en ohelig allians med twittraren Ralf Träskman.

Aftonbladets Karin Magnusson och andra reportrar på andra medier har lusläst boken och gjort längre intervjuer med Zlatan som publiceras i dag (Karins utmärkta här).

Nu handlar mycket om det Zlatan själv beskriver är det viktiga: uppväxten där han som liten gick hungrig och blev slagen. Möten med socialtjänstens utredare. Lärare som ville placera honom i särskola. Fattigdomen – utanförskapet.

I ett kapitel berättar han hur hans mamma Jurka slog honom med en slev så att den gick sönder och att han som straff fick gå för att köpa en ny.
– Men det var omtanke också. Fast på ett annat sätt. Det är viktigt att man förstår det. Man behöver inte visa att man älskar någon bara genom att säga det, liksom, säger Zlatan till TT.

Zlatan skriver om det tomma kylskåpet hemma hos pappa Sefik:
”Jag kunde söka igenom varenda låda, varenda vrå, för en enda makaron eller köttbulle. Jag åt mig mätt på rostade mackor. Jag kunde smälla i mig en hel limpa, eller så sprang jag över till morsan. Det var inte alltid öppna famnen”.

– Det är kanske inte mitt budskap till alla ungdomar, men man kan lyckas även om man inte är som alla andra. Det är viktigt, säger Zlatan i TT:s intervju.

Jag skrev i ett blogginlägg häromdagen (som bland annat DN:s Johan Croneman kritiserade) att jag älskade Zlatan Ibrahimovic:

”Zlatan Ibrahimovic, jag älskar dig för vad du har gjort men framför allt för hur du och David Lagerkrantz berättar det. Den här boken kommer att öka läskunnigheten i Sverige. För in den i skolornas scheman, använd den under kidsens träningar, läs högt för de gamla på hemmet”.

Jag står för det.

Det Zlatan gör är i alla delar unikt, en världsstjärna på hans nivå har aldrig skrivit en så öppenhärtig bok i det här skedet av livet.

Jag kan beundra honom för det utan att hålla med hur han motiverar alla beslut han tagit under sin karriär, långt ifrån. Man behöver inte bestämma sig för eller emot Zlatan. Varför skulle man? Som med en fotbollsmatch: första halvlek kan vara bra, andra usel. Måste jag stämpla den?

Diskussionen kring Zlatan i kommentarsfält och sociala medier har visat att kvällstidningarna, som tidigare beskylldes för att dela upp världen i svart eller vitt, har blivit av med den rollen (om vi nånsin haft den) till ett hav av högljudda nätdebattörer som i vissa fall har väldigt svårt för nyanser.

Jag kan tycka si om det ena, så om det andra. Jag beundrar Zlatan för hans berättelse, samtidigt tycker jag att Kim Källström skulle haft Guldbollen och tycker att Zlatan, då 28, betedde sig som en trotsig tonåring i Barcelona.

Jag kan självklart småle och ta det med en klackspark att han kallar mig ”Kalle Anka” i boken när jag och sportchefen åker ner till Turin för att ”bygga broar” (det var så agenten Mino Raiola la upp det) under Zlatans mest mediekrigiska fas 2004. Mötet i ett rum på Le Méridien har beskrivits tidigare i Sportbladet och Jennifer Wegerups Zlatan-bok, men nu är det med Z:s egna ord, det gör det ännu mer intressant.

Bara en korrigering om hotelldramat: Zlatan skriver att han kastade en vattenflaska i huvudet på vår sportchef.

Jag vet inte om det är minnet som sviker, Zlatan, men du missade. Den träffade soffan.

Tur du inte satsade på handboll.

Grattis till Zlatanboll…f’låt Guldbollen, Zlatan.
Sjätte totalt, femte raka och ny historia skriven.
Min invändning?
Jag hade gett den till Kim Källström i stället – det hade triggat Zlatan inför EM.

Alltså, alla vet att Zlatans relation med medierna i allmänhet och mig i synnerhet har varit lite ansträngd.

Den bombmatta av rubriker som nu portioneras ut från hans självbiografi är helt unik. Har det skrivits en liknande bok av en aktiv idrottsman? Det här är unikt. Ingen annan idrottsperson kan ha gett ut en så avklädd självbiografi mitt under karriären.

Jag har läst de första kapitlen. Det är roligt. Det är spännande. Det är avslöjande. Det är briljant.

”Du kan ta killen från ghetto men aldrig ghettot från killen”.

Zlatan Ibrahimovic, jag älskar dig för vad du har gjort men framför allt för hur du och David Lagerkrantz berättar det.

Den här boken kommer att öka läskunnigheten i Sverige. För in den i skolornas scheman, använd den under kidsens träningar, läs högt för de gamla på hemmet.

”Du kan ta killen från ghetto men aldrig ghettot från killen”.

Så sammanfattar han konflikten med Pep Guardiola och det är klart att Zlatan har fel, han beter sig som ett tjurigt barn, han har aldrig blivit petad tidigare, han riskerar att förstöra en hel generations unga fotbollsspelare, Zlatans budskap är att du ska ställa till ett helvete med hjälp av din agent om du inte får spela från start, där har han fel, där måste efterdebatten sätta ner foten och vara tydlig: så här kan du inte agera bara för att du är petad. I så fall kommer hela den svenska modellen raseras.

Är du på Zlatans nivå, okej då, då kan vi delvis köpa det, då kan du bråka (lite).

Men ta dig dit först.

Som jag har tjatat om så jävla många gånger och försökt hamra in: det var när Messi ville ha en annan roll som Zlatans och Guardiolas relation brakade ihop. Det hände under vintern 2010. Jag hörde det på Zlatan redan under första presskonferensen i Sverige för mer än ett år sedan, men fick inget gehör för min känsla, fokus hamnade på annat.

Zlatan kommer att såga Lars Lagerbäck i boken, han kommer att spotta på Fredrik Ljungberg, han kommer kanske slakta mig också, men jag är osäker på att han vill ge mig den uppmärksamheten. I det här läget är all publicitet bra publicitet, hur förlöjligad man än skulle bi.

Att Zlatan samarbetar med Mino Raiola framgår tydligt, han bekräftar att när han skulle bort från Barcelona, då la han och agenten upp mentalsjukhus-planen:
”Därför talade jag med Mino förstås. Vi planerar alltid de smarta och fula tricken ihop”.

Så ni behöver inte hoppa på mig längre när jag säger att det Mino säger, det har Zlatan sanktionerat.

Intressant är också att Zlatan använder uttrycket ”bajsa ner sig” om Guardiola, det är samma uttryck som han använde om Anders Svensson när jag träffade Zlatan i Turin 2004: ”Jag är inte nån Anders Svensson som bajsar ner mig när jag får kritik”.

Vi får se om det kommer med i boken.

Vad gäller bojkotten av svenska medier, framför allt Aftonbladet, under ett par år (inte nu längre) tror jag att kontaktannonsen har fått en för stor roll i historieskrivningen. Zlatan säger i boken:
”Jag triggas av hat och revansch”.

Svenska medier, framför allt Aftonbladet, fick agera symboler ett tag när Zlatan var i behov av fiender och indirekt kan man alltså säga att vi bidrog till att Zlatan blev en bättre fotbollsspelare då han ”triggas av hat och revansch”.

Det är november och då brukar det gå ganska fort sedan: snart sitter man där vid julbordet och grämer sig över att jeansen spänner redan efter första tallriken – varför lämnade man inte lite att växa i?

Därför: inga kanelbullar på landslagets presskonferens. Jag tittade inte ens i korgen…eller jo, det gjorde jag, det var de där exklusiva med kardemumma och mormors hosta…men jag stålsatte mig.

Förbundsordföranden Lars-Åke Lagrell inledde med att summera säsongen. Det kan inte ha varit speciellt roligt, Lagrell redovisade mest bakläxa:
– Matcher ska slutföras. Det är förbundsstyrelsens linje. Domarna ska få nya direktiv.
– Handläggningstiderna ska kortas. Vi ska träffa nämnderna och diskutera detta. Kanske anställa någon till här på kansliet.

Debatten kring nya nationalarenan ville Lagrell inte säga så mycket om, han gav en känga till ”en bloggare” (utmärkte Dan Persson på Idrottens Affärer som jag upplever som påläst och kunnig) apropå driftskostnaderna:
– Omöjlig diskussion nu, om tio år vet vi, sa Lagrell.

Informationschef Nystedt tog vid för att meddela att José Mourinho tackat nej till Fotbollsgalan. Det räknades ut med röva o en krita redan då Nystedt lyfte tanken härom månaden. Däremot kommer Uefa-bossen Michel Platini.

Det här gäller för EM-biljetter…

Förbundskapten Erik Hamrén presenterade en trupp som vissa menar är tråkig, jag hyllar den i dagens blaska. Med tanke på den stora oredan och röran under kvalet där spelare petades till höger och vänster är det klokt att dra i bromsen, sätta ner foten, tänka mer kontinuitet och taktik, mindre på vems bröstkorg som var mest framskjuten senaste träningen.

…Hamrén berättade också om ett möte med danske kollegan Morten Olsen som tydligen hävdar att han aldrig varit med att förlora mot Sverige – Olsen räknar helt enkelt inte 0-3-resultatet efter fyllskallen som sprang in på Parken som en förlust ”annat än på papperet”.

…har Olsen glömt att det stod 3-3 och att Fredrik Ljungberg precis skulle lägga upp bollen på straffpunkten?

Januariturnén 2012 går till Qatar, VM-arrangören 2022. När det meddelades handlade en av många debatter om att homosexualitet inte är tillåtet i landet, det bestraffas med fängelse. Jag frågade Hamrén hur han ser på att Sverige åker dit:
– Det har jag inga funderingar kring. Jag spelar i de länder vi får möjlighet att spela i och där Svenska Fotbollförbundet har en policy att spela i. Några andra funderingar har jag inte, du får fråga förbundet om policyn i så fall.

Landslagschefen Lasse Richt kände inte till Qatars lagar kring homosexuella:
– När man väljer olika länder finns det olika kulturer. Det får man ta ställning till. Vi har inte sett detta som ett land vi inte ska välja. Det här visste jag inte om.
Hur gör ni när ni väljer vilka länder ni åker till?
– När vi anser att det är ett frågetecken kring ett land tar vi alltid kontakt med UD för att höra deras åsikt. Det har vi inte gjort i det här fallet. Vi har inte ansett det nödvändigt. 

…det är tur att det är Tobias Hysén och inte hans brorsa Anton som är aktuell för den här januariturnén.

Samtidigt förstår jag nånstans idrottens principiella linje: de länder Sverige väljer att ha handelsutbyte med måste också idrotten kunna ha ett utbyte med. Och det finns alltså inga handelsblockader mot Qatar. Nu styrde Kentaro (som köpt TV-rätten till svensk fotboll) januariresan till Qatar, då är det bara att åka med, så fungerar det kring landslaget i dag, oavsett vi gillar det eller inte. Men man kan önska att landslagsföreträdare öppnade munnen angående det tragiskt i att vissa länder har kvar en stenålderssyn på det mänskliga livet. 

Framåt kvällen var det dags för den traditionstyngda Guldbollen-middagen där representanter för Aftonbladet/Sportbladet, SvFF och landslagsledningen träffas mellan skål och väg och en sex personer stark jury senare utser vinnaren. Jag brukar passa på att intervjua Lennart Johansson innan middagen börjar, den här gången var Bank med också, vi satt i en timme och tio minuter på hotel Diplomat och lyssnade på Den Gamle, sedan anlände övriga högdjur och tidningschefer som tillsammans med bättre ansedda fotbollskrönikörer tog plats i en finare salong för att smörja kråset medan jag lommade tillbaka till redaktionen.

…med en bombmatta av bra Lennart-citat, det ska erkännas. Nu har jag inte lyssnat igenom bandet men om jag inte hörde fel så hävdade 82-åringen (han fyller år på lördag) att han fortfarande tar 90 kilo i bänkpress, senast vid gårdagens besök hos sjukgymnasten.

Guldbollen? Ingen aning, jag är inte betrodd i det här läget men Kim Källström är min man. Lennart var mer inne på Andreas Isaksson.

Till sist: är helt såld på Jo Nesbøs nya, Huvudjägarna. Snacka om smart story. Går snart upp på bio så försöker ta boken i veckan.