Isaksson-Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt-Svensson, Källström-Larsson, Elmander, Chippen-Ibrahimovic.

Spontan: en bra startelva. Johan Elmander är vår bästa nummer tio och Christian ”Chippen” Wilhelmsson var riktigt bra mot Ukraina och har sett pigg ut på träning.

På kvällstidningsspråk är ”bomben” eller ”skrällen” alltså att ”Chippen” kliver in och att förbundskapten Erik Hamrén petar Ola Toivonen för första gången.

Därmed visade Hamrén vem som är chefen. Zlatan har ju hyllat Toivonen vid flera tillfällen – ”Har du en spelare som Toivonen bakom så spelar det ingen roll vem som spelar nummer nio” – men nu gick förbundskaptenen all in på Elmander i det lilla triangeldrama som uppstått.

…å andra sidan fick Z in sin kompis ”Chippen” på planen.

Skämt åsido.

Det var en lite lurig elva (vi prickade den i tidningen efter sen konferens ) på så sätt att det kunde sett ut på många olika sätt men utan att skillnaderna är särskilt stora. Här finns inga ödesmättade uttagningsfrågor som splittrar fans och experter, det är snarare små detaljer.

Hamrén lär ha resonerat som så att Elmander måste vara på planen. Men var? Hur får vi starkast möjliga lag med Elmander på planen? I stället för att flytta ut honom till vänster fick Toivonen ryka då Chippen är formstark.

Hamrén sa i onsdags:

– Det är naturligtvis angenäma problem – men också svåra beslut att ta. Inte bara kring vilka elva spelare som ska starta matchen utan också om vilka fyra som får sitta på läktaren under matchen. Truppen är så jämn så att steget från planen till läktaren är oerhört litet. Det är inga lätta beslut att ta.

Redan där känns det som att han skapa lite marginaler till att Alex Gerndt och Emir Bajrami skulle skickas upp på läktaren. Tufft beslut men det visar också på viss kvalitet i landslaget – en hård konkurrenssituation.

Det här är en startelva som ska gå ut och köra över ett sargat Ungern med 2-0, kanske 3-0 men eftersom det är Ungern borta slutar väl allt med ett sent 1-0-mål av Zlatan.

Avd. gardering.

Landade precis i ett kokhett Budapest. Sista träningen avklarad och det börjar dra ihop sig till match. 

Som alltid då: diskussionen flyttar från emellanåt triviala detaljer till det som enligt vissa är mer relevant – startelvan. 

Nu för tiden, under Erik Hamrén, är det inte längre ett race bland journalisterna att avslöja elvan i papperstidningen, den läggs ändå ut på förbundets hemsida vid lunchtid matchdag.

Personligen är jag lika intresserad av hur en förbundskapten lägger upp veckans träningar, vad som till slut avgör vilka som spelar, hur övningarna anpassas, vilka som spelar i olika lag på olika övningar.

Med Lasse Lagerbäck tog det ett par år, sedan hade vi näst intill totalkoll på hur han tänkte och varför han gjorde si, varför han gjorde så.

Värre med Hamrén som man inte känner på samma sätt ännu, dessutom har jag av olika anledningar inte bevakat landslaget så tätt senaste ett-två åren som det krävs.

Men jag tänker så här: jag är ganska säker på att Hamrén gick in i den här samlingen med en tanke om följande elva svenska män:

Isaksson
Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt
Svensson, Källström
Larsson, Toivonen, Elmander
Ibrahimovic

I dag lyfter planet mot Budapest för fredagens EM-kval mot Ungern. Det är en resa som väcker fina minnen från hösten 2005. Som Simon Bank vackert skaldade efteråt:

Matchen. Då. Blixten. Slog. Ner.

…eller ”VILKEN BALJA” som Glenn Hysén skaldade nästan lika vackert direkt i TV.

Den här perioden – VM-kvalet 2004-05 – stod det svenska landslaget på sin Lagerbäck-topp – fan vet om inte Sportbladet också gjorde det på sätt och vis.

Det var innan allt åkte ut på nätet, när vi enbart fokuserade på att bygga en bra papperstidning varje dag, innan Twitter, bloggar (jag hade iofs startat), webb tv, liverapporter, live-tv och allt annat som är vardag i vårt mediehus i dag.

Det var också då Lasse Lager varken kallades Gråskallen eller Lasse Lagos utan gick under det respektingivande smeknamnet Divornas Skräck.

(Den där artikeln ska jag rama in och skicka till honom när han går i pension).

På den här tiden hette stjärnorna Fredrik Ljungberg, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic, men de hette också Michael ”Fitness” Wagner, Hans Linné och Robert Laul – män som brann för journalistikens innersta kärna – nyheten.

…i dag ser fiolerna annorlunda ut och det är andra sorters journalister som håller i stråkarna – även om Fitness och jag klamrar oss kvar hjälpligt (Linné gick tyvärr bort alldeles för tidigt i april 2006).

Nåväl, tiderna förändras.

Skrev om Zlatans viktutveckling i dag och till krönikan gjorde Fitness (lämpligt nog) ett nyhetsknäck på landslagets kostrådgivare Henning Svendsen.

…vad som inte finns med i artikeln är Svendsens oerhörda hån mot undertecknad. Svendsen sa till Fitness apropå att pendla upp och ner i vikt:
– Du har en bra och stadig vikt men ibland brukar du ha en kollega med dig i svart basker som pendlar upp och ner en hel del.

 Bara att tugga i sig, som det heter.

Vi byter spår.

Många är upprörda över att Andreas Augustsson frias av Disciplinnämnden för sin armbåge mot Blåvitts Elmar Bjarnarsson: ”Disciplinnämnden har tagit del av anmälan, åberopat videomaterial samt yttrande från Augustsson. Av det samlade materialet kan konstateras att den anmälda händelsen inträffar inom domarens synfält och att domaren inte har beivrat förseelsen. Disciplinnämnden anser därför att anmälan ska lämnas utan bifall.”

Nu haglar det kommentarer på nätet om att den domaren Jonas Eriksson sagt att han inte såg situationen – hur kan då Disciplinnämnden hävda att han borde sett den?

Men så här är det:

När det gäller efterhandsgranskning via TV-bilder handlar det om att Disciplinnämnden ska bedöma situationer som skett bakom domarens rygg eller liknande. Det är det ”inom domarens synfält” syftar på. Det är för att förhindra att spelare slår/sparkar ner varandra när bollen inte är i närheten, när de befinner sig utanför själva spelsekvensen. 

Det handlar alltså inte om att kliva in och peta i olika situationer som sker i spelet som domaren av olika anledningar inte uppfattar.

Då är frågan: var befinner sig domare Eriksson här? Vilket är hans synfält? Troligen är det straffområdet eftersom det verkar vara en hörna eller frispark som är på väg att slås. Det framgår inte av klippet och jag har inte sett situationen, jag var på en annan match.

Alternativet är att vi får en Disciplinnämnd ska gå in och granska varenda gång en domare hävdar att han inte sett en situation. Vill vi verkligen ha det så? Förstår ni hur många situationer det kan röra sig om?

Kanske går det att hitta en mellanväg när den här typen av oprovocerade överfall inträffar och fångas av TV-kamerorna. Kanske går det att putsa på reglerna så att Disciplinnämnden får kliva in även om det nu skett ”inom domarens synfält”.

Men frågan är inte helt enkel och allt är inte svart eller vitt – alla matcher i superettan TV-sänds inte, hur gör man där? Ska det bara gälla allsvenskan? Fotboll är en bedömningssport och saker kommer alltid att missas, hur tydligt vi än ser dem i TV-soffan mellan chipstuggorna.

Jag var helt ointresserad av sista transferdagen den här gången. Allt stort har redan hänt. Kändes som att många hoppades på hajpen från förra fönstrets sista kaosdag med Fernando Torres-cirkusen. Jag reagerade inte på en enda övergång i går. Det skulle vara att Erton lånas hem till Mjällby då.

Till sist: fint att komma hem för en blixtvisit, jobba klart det sista och sedan halvt utbränd krypa ner i soffan och riva av Batman Begins för att snabbt hitta tillbaka till sig själv igen efter tisdagkvällens monumentala Spielberg-fiasko. Som Vikingstad föreslog: filmen kanske borde ha hetat Den onde, den gode, den gröne i stället.

Svårt att komma runt Zlatan Ibrahimovics presskonferens på landslagssamlingens andra dag även om det mesta redan kablats ut. Det mest intressanta var när Zlatan talade om sin vikt – jag skriver om det i dagens tidning – men även det här citatet är värt att lyfta fram:

– Det som har hänt har hänt. Pep (Guardiola) som tränare är en fantastisk tränare, ingen ska ta det ifrån honom. Jag hade andra problem med honom. Det är dåtid, nu är nu, han har gjort det fantastiskt med sitt lag, jag har gjort det bra i mitt lag. Det är bara att titta framåt, inte bakåt. 

Om man skulle översätta uttalandet till en läktaramsa hade den lytt: ”Filo-so-fen finns inte längre!”.

…men på andra sidan står DN-Esk och sjunger: ”Pajasen Pep, Pajasen Pep…”.

Annars har det mest hänt grejer kring allsvenskan. Mohamed Bangura lämnade AIK för Celtic (för 22 miljoner kronor enligt uppgifter i brittisk press). Det fick Sportbladet förstås massa skit för. Men det är inte konstigare än så här:

I lördags avslöjade mr Flinch och Krokodilen att ”Bangura är nära Celtic”. Det är en riktigt bra nyhet. I söndags kväll gick Sky ut med att affären var klar vilket vi följde upp med nytt knäck och min krönika i måndagstidningen. Under måndagen dementerades uppgifterna av Celtic som skulle köpa en annan anfallare i stället vilket ledde till nätartikeln ”Celtic nobbar Bangura”. På tisdagen blev affären klar ändå.
Alternativet hade varit att förtiga Celtics dementi men så funkar det inte på en tidning – vi måste låta alla komma till tals. Att mörka och hålla inne med information är inte riktigt vår grej även om jag förstår att affärer som svänger hit och dit inom loppet av några dygn kan upplevas som förvirrande för läsaren. Journalistik fungerar som så att man skriver det man vet vid olika tidpunkter. Det jag vet ska också mina läsare i största möjliga utsträckning veta. Det är min ledstjärna.

Emil Salomonsson går från Halmstad till IFK Göteborg och där har vi ett exempel på en fotbollsspelare som har en del att lära vad gäller relationer med medier. Han ljög för både mig (i måndags kväll) och Spanjoren (i tisdags morse). Efteråt förklarade han att det var på grund av respekt för HBK. Hört talas om ”Inga kommentarer”, Emil?

Mathias Ranegie till Malmö FF från BK Häcken och trots att han blir den dyraste övergången mellan två allsvenska lag genom tiderna är jag inte saker på att det behöver vara bortkastade pengar på en 27-åring (Euro Football Invest pröjsar). Jag gillar satsningen och en affär med ett utlandsproffs hade hade hamnat i samma ekonomiska trakter med sign on-bonus och dylikt. Nu går pengarna till en allsvensk konkurrent/kollega vilket stärker serien.

Allt är inte fotboll i vår värld. Därför gick Bank, Sjölund och jag på Cowboys & Aliens på en biograf i här i Malmö. Mina förväntningar var skyhöga, Banks ännu högre för att inte tala om Sjölunds – men de infriades inte.

Inte alls.

Det var den sämsta film jag sett på bio sedan Bröderna Karlsson och då förstår ni att betyget blir L.

Om Quetzala Blanco recenserat filmen på sin Twitter hade hon skrivit ungefär:
”Män med hatt anfaller ett torn av järn med pilbågar och dynamit. Inget sex”.

Personligen är jag skakad över att en sådan film görs helt utan humor och helt utan det kontrakt som direkt upprättas med tittaren i till exempel Kick Ass.

Obegripligt.

Om Sveriges spel håller samma kvalitet mot Ungern på fredag får vi stryk med 7-3.

Jag kommer hädanefter aldrig – aldrig – att se en film som Steven Spielberg varit inblandad i. Nu har han inte gjort något bra på 15 år, detta var droppen.

Till sist en lite roligare historia: ”Arsenal players didn’t have dinner this day, they apparently 8-2 much last Sunday”.

Landslaget är på plats i Malmö inför EM-kval mot Ungern i Budapest på fredag och mixed zone plus träningen på Swedbank gav inte så mycket att skriva hem om. Konstaterade att Andreas Granqvist har skaffat ett skägg som flåsar Olof Mellbergs i nacken och att ingen tv/tidning begärde att få prata med landslagets näst största stjärna Kim Källström.

Stjärnlistan:

1. Zlatan Ibrahimovic.
2. Kim Källström.
3. Olof Mellberg.
4. Johan Elmander.
5. Anders Svensson.

…eller är Chippen med på topp fem fortfarande?

Träningen då.

Ett gäng – de som hade spelat match i helgen – körde fotbollstennis. De äldre – Kim och Maestro med flera – vann efter ett horribelt domslut av Lasse Tick-Tack.

Ett annat gäng bollade gris. Det var ganska roligt att se hur det uppfanns nya bestraffningar. När Alex Gerndt åkte dit fick sticka fram trynet, sedan sprätte Anders Svensson honom med fingret rakt på nosen.

Det tredje gänget, där hittade vi Zlatan, körde småmålsspel på liten yta. Hyfsat intensivt och så länge inte Z får en reaktion ska spel mot Ungern inte vara ett problem.

Överlag mycket glädje på träningen. Inte så mycket folk på läktaren dock. 500? Knappt.

När Fitness, Bank, mr Flinch och jag gick till bilen kom det fram ett gäng tjejer i 15-16-årsåldern och undrade om det var träning i morgon också. Jag vände mig om skulle svara ”Jodå, 11.30” men då börjar tjejerna gapskratta och tjoade högt:
– Det är ju han som Zlatan tycker är ful.

Efter att ha övertygat tjejerna om att Zlatan har fel bytte de sida:
– Om Zlatan sagt så till mig skulle jag klappat till honom, sa en.

Gott gry i Malmös tonårsbrudar, det är tydligt.

 Bor gör vi på Elite Plaza och här finns både gym och badkar, mer begär jag inte. 

…det skulle vara bacon till frukost då.

Skriver om Johan Elmander i dagens tidning. Kan han vara Sveriges mest misshandlade landslagsspelare på 2000-talet? Kanske för hårt men Johan blev aldrig ordinarie under Lasse Lagos, under Erik Hamrén har han startat fem tävlingslandskamper – men på fyra olika positioner.

Fick mycket skit när vi skrev att Rasmus Jönsson skulle till Wolfsburg, nu är övergången bekräftad. Jag hoppas att HIF fick mer än 25 miljoner till slut men jag har inte sett någon siffra. Vore starkt om de fått 3,5 milj euro (30 miljoner kronor) för U21-landslagsmannen. Bilden bland supportrar av vad svenska klubbar får för spelare i dagsläget är rätt skev, den ende i år som nosat uppåt 4 miljoner euro är Gerndt och han är ordinarie i landslagstruppen.

Fick också skit för att jag gav en del bakgrund till en eventuell Celtic-flytt för Mohamed Bangura, nu verkar affären inte bli av, men sådant är livet för en krönikör: jag förhåller mig bara till de uppgifter som reporterkollegor eller andra medier dra fram. Däremot ska jag villigt erkänna att jag trodde på Sky när de gick ut med att affären i princip var klar i söndags kväll. De brukar ha rätt men inte denna gång – inte ännu i alla fall. Oftast får medierna rätt till slut även om det som i Jönsson-fallet dröjer ett tag.

Lyckades även reta upp hockeyfansen men det ser jag mer som ett hack i kolven.

Sitter på tåget mot Malmö där landslaget ligger samlade i några dagar innan avresa till Ungern på torsdag och EM-kvalet i Budapest på fredag.

I dag står presskonferens med Erik Hamrén på schemat, sedan mixed zon med spelarna plus träning. Jag återkommer med en rapport om detta men så länge kan vi fundera på hur Sverige egentligen ska starta på fredag…

Isaksson

Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt

Svensson, Källström

Larsson, Toivonen, Elmander

Ibrahimovic

Personligen vill jag ha Johan Elmander i nummer tio-rollen för han gjorde det riktigt bra i träningslandskampen mot Ukraina, här är min startelva…

Isaksson

Lustig, Granqvist, Majstorovic, Wendt

Svensson, Källström

Larsson, Elmander, Bajrami

Ibrahimovic

…även Chippen är en joker efter starkt inhopp mot Ukraina.

Jag hade väntat mig mycket mer av Helsingborg, det hade jag.

Inte bara för att de gjorde exakt den ändring jag föreslog efter mötet i Liège – Baffo ut, Holgersson in som mittback, Andersson till höger (bra där, Reine) – utan för att jag har en stark tro på HIF. Nu blev det pannkaka av alltihopa, jag såg inte matchen, men jag läste Simon Banks krönika och där finns en mening som förklarar allt som behöver förklaras:
”Om Helsingborg helt enkelt vore ett dåligt, oerfaret lag hade det varit en sak. Nu är de ett bra lag som gjorde en riktigt usel match, och det är på sätt och vis en större besvikelse”. 

Onödigt, HIF. Sämst när det gäller, inte bra.

Varför jag inte såg matchen? Jag satt på Nya Parken och fick mig ett tvättäkta bottendrama till livs. Nerv och dramatik i 90 minuter plus tilläggstid. Men om jag får låna en mening även ur min egen krönika blir det den här:
”IFK Norrköping klev ut på Nya Parken med en fråga till sin motståndare:
– Kan ni ta över vår kvalplats?.
Djurgården var så ivriga att de svarade ja direkt”.

…att skänka bort ett mål i sjätte minuten i en så viktig match är under all kritik. Samtidigt måste Norrköping hyllas, inte minst Gunnar Heidar Thorvaldsson som stod på rätt ställe i straffområdet två gånger om samt reservmålvakten Niklas Westberg som gav trygghet på defensiva fasta.

Följde Europa League-lottningen och Malmö FF hamnade i Grupp G med AZ Alkmaar, Metalist från Ukraina och Austria Wien. Lite trist publikt men den lättaste gruppen rent sportsligt är känslan. Alla grupper är svåra för MFF, vissa helt omöjliga, inte denna. Mest ser jag fram mot AZ-matcherna: Pontus Wernbloom mot Ivo Pekalski.

…men helst hade jag velat ha MFF mot Rolles FCK eller Kloses Lazio, så blev det icke.

Mardrömsgruppen blev I: Atlético, Udinese, Rennes och Sion.

Zlatan mot Filosofen i Champions League och det är väl klart som fan att de två skulle mötas förr eller senare. Det blir intressant att se om Z fortsätter sitt korståg mot ”Pajasen Pep” – och vilken sida DN-Esk i så fall ställer sig på.

Det enda som återstår att säga i det som lite överdrivet döptes till #norlinggate på Twitter är att Rikard Norling är en varm och sympatisk människa som alltid visar stor respekt för alla människor, inte minst för journalister. Visst var det klumpigt sagt men inte elakt. Ska något analyseras ska det analyseras i ett större perspektiv, en analys av Norling behövs inte.

…eller det gör det förstås men då talar vi om helt andra diagnoser.

Stämplar ut i några dagar då jag ska i väg på Fröken Frändéns och The female version of Mariusz Czerkawskis 30-årskalas. Eftersom dessa damer aldrig gör något halvhjärtat talar vi inte om en festkväll utan två. Vilket sliter på en gammal mans kropp.

…jag har fått i uppdrag att fixa all alkoholfri vätska som väntas gå åt under mornar och förmiddagar – har någon ett släp över?

Annars är det en stor dag. Premiär för Cowboys & Aliens och Bank har lovat att gå med i nästa vecka om vi får ett par timmar över under landslagssamlingen i Malmö.

Har suttit i en bil från Göteborg hela halva dagen och missade därför presskonferensen där Erik Hamrén presenterade truppen till EM-kvalen mot Ungern och San Marino. Men bomben att landslagets viktigaste spelare Olof Mellberg (jo, jag rankar honom som viktigare, inte bättre eller större än Zlatan) missar matcherna har jag inte missat. Och apropå missar, att inga medier fick nys om att Mellberg skadade sig i söndags är lite märkligt. Börjar vi bli lata?

…apropå andra Missar: vet ni vad Miss Li äter till frukost? Müss-li så klart.

Mellberg var avstängd i stjärnsmällen mot Holland, 1-4, i höstas, då bildade Andreas Granqvist och Daniel Majstorovic mittbackspar. Duon spelade även mot Ukraina och är det givna valet mot Ungern/San Marino. Men blir det en formfråga kan Jonas Olsson ligga bra till, dock har Hamrén tydligt visat att West Bromwich-proffset inte står högt upp på listan.

…vem får alltid napp på krogen? Miss Li(m) så klart.

Hetast i sängen? Miss Li(gg).

Mellberg var avstängd även mot Moldavien i mars plus att ”Maestro” var skadad, det löste Granqvist och Mikael Antonsson bra medan Jonas Olsson satt på bänken. Sverige har en förmåga att parera skickligt när tunga pjäser saknas så länge motståndet inte är övermäktigt.

…vilken svensk artist är oftast ledsen? Mis Li(p) så klart.

Men vem pussas bäst? Miss Li(p).

Dessutom möter vi Ungern borta: är bara Zlatan spelklar (vilket det verkar) vet vi hur det slutar: uddamålsseger efter sent avgörande från vår världsstjärna.

Apropå Zlatan: vet ni vem som blir Barcelonas nästa värvning? Miss Li(r) så klart.

Kul att Martin Olsson och Rasmus Elm är tillbaka i truppen. Två framtidsnamn. 

…och propå goda framtidsutsikter: vem lever längst? Miss Li(v).

Skriver om IFK Göteborg-Gefle här och som jag varit inne på tidigare – mitt namn efter Jonas Olsson är förstås Torbjörn Nilsson. Jag vill se honom träna Blåvitt innan jag dör. Torbjörn eller Pia Sundhage.

…vad heter Miss Li:s tvillingsyrra? Miss Lik så klart.

Till sist min favorit:

…om Miss Li gifter sig med Nordkoreas diktator Kim Jong-il kan hon användas i kampen mot väst. Som Miss-il.

Det fanns en del att diskutera efter Helsingborgs 2-1 mot Halmstad på Olympia. Jag tror att vi tar upp det mesta i dagens blaska.

Så jag tänkte ägna den här bloggan åt ett kärt återseende.

Senast jag såg Michael Svensson spela 90 minuter fotboll som betydde något var på Kairo Stadion och 0-1 mot Egypten 2003. Det var Svenssons sista (senaste?) landskamp innan skadehelvetet drog igång.

För att ge en bild av exakt hur länge sedan det är lånar jag några rader från svenskfotboll.se:s matchreferat:

”Debutanterna Alexander Östlund och Max von Schleebrügge gladde med sina insatser i backlinjen, och Christian Wilhelmsson hörde till de bästa i det svenska laget. Därmed har förbundskaptenerna Söderberg och Lagerbäck ändå fått några av de besked man ville ha från resan till Egypten”.

Svensson gjorde 90 godkända minuter som mittback då – i går gjorde han 90 väl godkända. Dirigerade backlinjen med fast hand och vann det som behövde vinnas i luften. Ska man klaga på något var det att tajmingen med fötterna är en bit bort. 

Men HBK föll med 2-1 och det första Svensson sa när han mötte oss i mixade zonen var:

– Skit.

Hur tycker du att det gick för dig?

– Äh, det får ni avgöra, ni som är experter. Men det funkade väl bra i 75 minuter, sedan blev det skit.

Men kroppen känns bra?

– Nja, jag måste vara igång hela tiden. Men om två dagar är det nog okej igen.

I morgon bitti?

– Då kommer det kännas.

När spelade du en tävlingsmatch från start senast?

– Rotherham i FA-cupen 2008. Det är ett tag sedan. Jag gjorde en brosktransplantion i knäet -07, det var lång rehab på den men jag var tillbaka -08 och startade the Championship för Saints, spelade fyra matcher, fick problem med hälsenan. Rotherham blev min sista match. I samma veva blev jag erbjuden att vara assisterande tränare, då tänkte jag att nu får det vara nog och hoppade på det. Egentligen var det hälsenan som satte stopp. 

Du har ju kört på i HBK:s U21-lag under våren, har du tvekat att du skulle hålla för en comeback?

– Nej. Det har känts väldigt bra. Jag är i väldigt goda händer med Simon Bakkiou (HBK:s fystränare) som gör de tester som behövs. Det hade man kanske inte gjort i England.

Hur menar du då?

– Is. Lite is. 

Sedan är det bara att köra?

– Ja. De kommer med en låda, sedan är det bara is i den. Skämt åsido, vi är ganska långt fram där. Men det ändrar väl sig, det ser säkert bättre ut i England i dag.

Men riskerar du inte något för livet efter fotbollskarriären genom att köra på nu igen?

– Det är redan kört. 

Michael Svensson är tillbaka. Det gillar vi.

Till sist: den här veckan jobbar jag för Försäkringskassan och förbättrar Facebook-statusar. Häng på.

Genrepet inför nyckelmatchen mot Ungern slutade som kvalmatcher mot Ungern brukar sluta – uddamålsvinst efter sent mål av Zlat…f’låt Tobias Hysén.
Annars tänkte jag mest på att:
…landslagets nya matchställ hade för brett, gult streck – men jag gillar tröjan och den mörkblå färgen.
…”Chippen” gick från pojke till man i sin ”Johan Mjällby”-frilla.
…John Guidetti gjorde två mål när U21 körde över Holland med 3-0.

Missförstå mig inte, Ukraina-Sverige var ingen dålig fotbollsmatch. Det var hyfsat välspelat och intensivt (hårt, fult) för att vara en träningslandskamp även om det som alltid dog lite med alla byten i andra halvlek. 

Som så ofta under förbundskapten Erik Hamrén svänger matchbilden väldigt mycket i Sveriges landskamper. En bra svensk kvart, en dålig svensk kvart, starka tio, svaga tio. Ungefär så håller det på. Ett märkligt fenomen som jag inte listat ut vad det beror på.

Jag gillade Johan Elmanders första halvlek. Han hittade rätt i den svåra nummer tio-rollen på ett sätt han sällan gjort tidigare: plockade upp andrabollar, attackerade med fart, släppte vidare, gick på avslut. Att Elmander fick mycket boll berodde delvis på att Ukrainas mittfält klev högt på Anders Svensson/Kim Källström. Matchbilden blev att Sverige spelade förbi sitt mittfält, lite för ivriga med korta anfall och en del bortslagna bollar som följd. Å andra sidan skapade Sverige chanser trots att Ukraina hade mest boll.

Andra halvlek är det som sagt svårt att dra för stora växlar av med alla byten men Sverige hade fler långa anfall när Anders Svensson kom mer med i spelet. Fortfarande sökte Sverige den snabba bollen i djupled och till slut avgjorde det matchen (Svensson frispelade Hysén). Med Zlatan Ibrahimovic som spets kommer djupledshotet från anda spelare eftersom Zlatan möter mer. Men Sverige kan spela på två olika sätt vilket är intressant om Zlatan skulle bli skadad.

Christian ”Chippen” Wilhelmsson byttes in tidigt när Emir Bajrami stukade foten och gjorde direkt sin första lyckade dragning sedan EM-premiären mot Grekland 2008. Sedan fortsatte ”Chippen” på inslagen väg och gjorde även sin bästa landskamp sedan EM-premiären mot Grekland 2008. Beror det på ”Johan Mjällby”-frillan? ”Chippen” har sett ut som en pojke i 30 år, nu såg han plötsligt ut som en man.

Gillade också Daniel Majstorovics insats. Tacklingen i första halvlek måste ha skickat den ukrainske spelaren tillbaka till Sovjetunionen.

Men bäste svensk var nog målvakten Andreas Isaksson, förutom en och annan bumerangspark.

Andreas Isaksson ++++

Mikael Lustig ++ (62)
Andreas Granqvist ++
Daniel Majstorovic +++
Oscar Wendt ++

Anders Svensson +++
Kim Källström ++ (46)

Sebastian Larsson ++ (59)
Johan Elmander +++ (67)
Emir Bajrami ++ (26)

Alexander Gerndt +++ (82)

ERSÄTTARE
Christian Wilhelmsson +++ (26)
Pontus Wernbloom ++ (46)
Albin Ekdal (59) ++
Behrang Safari (62) ++
Tobias Hysén (69) +++
Jonas Olsson (82)