Inlägg av Anders Lindberg

Ledarskribent Aftonbladet / Följ mig på Twitter: @anderslindberg

Aftonbladets ledarredaktion söker en vikarierande ledarskribent

av Anders Lindberg


Som ledarskribent är du del av Aftonbladets ledarredaktion, skriver ledartexter och deltar i arbetet med poddar, chattar, web-TV, sociala medier med mera. Tjänsten är vikariat till 31 augusti 2021.

Du ska ha stor talang för att skriva och mycket goda kunskaper om politik. Du får gärna ha erfarenhet av att skriva opinionstext. Erfarenhet av journalistiskt arbete på redaktion är ett plus, liksom kunskap om sociala medier och nya idéer om hur framtidens opinionsjournalistik borde se ut. Vi är idag 4 medarbetare på ledarredaktionen, flera krönikörer och en fristående tecknare.

Vidare är färdigheter i Escenic och Photoshop meriterande då det är program du dagligen kommer att använda dig av.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vi jobbar med löpande urval och tjänsten kan komma att tillsättas innan sista ansökningsdag. Sista ansökningsdag är 1 oktober.

Som en del av rekryteringsprocessen kommer vi att skicka ut ett kapacitet- och personlighetstest till kandidater i ett senare skede av processen. Vi även göra en bakgrundskontroll på slutkandidat.

Välkommen med din ansökan!

Man kan söka tjänsten här.

Vid frågor kontakta anders.lindberg@aftonbladet.se

Anders Lindberg

Bör det vara förbjudet att bränna Koranen?

av Anders Lindberg

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Och i Malmö brinner det…

En av veckans mer konstiga debatter handlar om Koranen. Den danske politikern Rasmus Paludan som i förra valet misslyckades med att komma in i Folketinget fick ju inte tillstånd att bränna Koranen i Rosengård.

När han kom ändå fick han istället inreseförbud. Nästa steg är att han vill bränna Koranen i Stockholm 12 september.

”Vi behöver inte ha det i vårt land.” säger Stefan Löfven.

Men det är Polisen som avgör.

Jag skrev en text om detta i veckan och har fått många frågor om hur jag menar. Så jag tänkte utveckla lite.

I Malmö brände andra Koranen i Paludans frånvaro vilket resulterade i upplopp och skadegörelse. Gissningsvis vill man uppnå samma sak i Stockholm – i Botkyrka, Fittja, och Alby närmare bestämt.

Upplopp och skadegörelse.

Låt oss tala klarspråk om det.

Extremhögern är inte några franska upplysningsfilosofer som vill ifrågasätta kyrkans makt över samhället.

De slår inte uppåt mot världsliga och religiösa makter. Det är inte frihet de är ute efter, utan makt. De sparkar därför nedåt mot de maktlösa.

Som mobbare alltid gör.

Rasmus Paludan tillhör en typ av högerpolitiker vars enda politiska idé är att håna muslimer. Han har tidigare eldat upp Koranen inlindad i bacon.

Vad betyder det då att bränna böcker?

Tankarna går självklart till Tredje riket där bokbålen 10 maj 1933 blev en symbolisk upptakt till den terror, de utrensningar och koncentrationsläger som följde. Vid kristallnatten brändes judiska heliga skrifter som en del av pogromen. Förintelsen följde först senare.

Heinrich Heines berömda ord ”Detta var blott ett förspel. Där man bränner böcker bränner man snart också människor.” kan ses som en grym föraning. Han yttrade dem redan 1821.

Heinrich Heines böcker tillhörde för övrigt de som brändes av nazisterna.

Att bränna böcker är en typ av anti-intellektualism, en dumhet som ligger extremhögern mycket nära. I går var det Hemingway, Freud och Marx som brändes – idag Koranen.

Igår var judar måltavla – i dag muslimer.

Föraktet för andra människor, viljan till makt, hånet och hyllandet av den starkes rätt är detsamma.

Att bränna Koranen är naturligtvis inte en fråga om yttrandefrihet ens för extremhögern själva – det är en fråga om rasism.

Bör då rasism vara förbjudet?

Det beror på, är det tråkiga svaret. Åsikterna är självklart tillåtna men inte alltid handlingarna. Yttrandefriheten har aldrig varit utan gräns.

Förtal är en typ av otillåtna yttranden. Uppvigling är förbjudet liksom hot och hets mot folkgrupp. Mobbning är inte tillåtet varken i skolan eller på arbetsplatsen.

Men allt beror på sitt sammanhang. Att muttra vid middagsbordet är inte samma sak som att ropa ut något inför en uppretad folkmassa.

Jag lutar åt att den typ av Koranbränningar som nu förbereds i Stockholm rimligen bör omfattas av rubriceringen hets mot folkgrupp. Syftet är helt uppenbart att uttrycka missaktning mot muslimer.

Förvisso iklätt en tunn fernissa av försvar för yttrandefriheten, men ändå.

”Demon handlar om att håna och förnedra islam och den falske profeten Muhammed …” skriver Paludan enligt Sydsvenskan.

Det rimliga svaret på aktionerna är därför att de som begår brott grips av polisen och lagförs som andra brottslingar.

Men därmed inte sagt att det alltid är förbjudet att bränna varken heliga skrifter och andra böcker. Lagen innehåller inte och bör inte innehålla något generellt förbud.

Däremot kan de som bränner böcker inte förvänta sig att göra det oemotsagda. Demonstrations- och yttrandefriheten gäller även för de demokrater som står upp för allas lika värde.

Jag vet inte om Rasmus Paludan, eller hans följare, kommer att få mötestillstånd. De borde nog inte få det. Rimligen bör inte polisen i Stockholm göra en annan juridisk bedömning än den i Malmö.

Lika fall ska behandlas lika.

Dessutom pågår en pandemi just nu. Black Lives Matter-demonstrationen i Göteborg skingrades och hela första maj-firandet ställdes in. Varför just en Koranbränning, som ju lär dra hundratals, kanske tusentals, människor ska särbehandlas positivt förstår jag faktiskt inte.

Men oavsett vilket tror jag det viktigaste nu är att Rasmus Paludan inte får det han vill ha. Att vi slipper se upplopp, skadegörelse och bråk. Och att han inte lyckas framställa sig som en martyr det är synd om.

Anders Lindberg

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Vad säger vi till de våldtagna barnen?

av Anders Lindberg
Foto: MAGNUS SANDBERG

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

Det känns som hösten kommer

I onsdags var jag på en middag i Linköping. Lite försiktigt börjar jag nu resa i allt större cirklar i landet efter att ha suttit hemma och jobbat sedan i mars. Middagen var trevlig, det är fantastiskt att börja kunna träffa människor igen.

Men det första som hände, alltså i centrala Linköping vid 16-tiden på dagen, var att en i personalen kom in och sa att en ung kille blivit rånad på sin cykel precis utanför.

Några äldre killar tog den från honom och han skrek aj. Hon såg det själv, men det tog en stund för folk att fatta. När människor gick fram så var allt över.

Nu var polisen där, berättade hon.
Händerna skakade lite grann.

Veckans söndagskrönika skrev jag på morgonen dagen efter. Om du tycker att den känns dyster är det för att jag faktiskt är ganska dyster just nu.

”Politiskt deprimerad” skulle man nog kunna säga.

Inte för att jag är särskilt chockad över att någon blir rånad. Jag är uppvuxen i flerfamiljshusen i Högsbohöjd i Göteborg, ett område med stor kriminalitet och små framtidsutsikter för många.

Rån är ganska banal kriminalitet i dag. Ungdomar blir rånade på jackor, telefoner och pengar. Eller cyklar.

Och det är just det vardagliga som kanske skrämmer mest, det som aldrig når tidningarnas rubriker. Jag letar på polisens hemsida efter en händelserapport men hittar ingen.

Från senaste dygnet finns där ett sedlighetsbrott, lite trafik och avsnitt 25 av Polispodden Öst.

Men många andra brott har nått tidningarnas rubriker denna vecka. Mord på Lidingö, ett kriminellt gäng som satt upp vägspärrar i Göteborg, kvinna hittad död i Vällingby och de två pojkarna som rånades, misshandlades och våldtogs på en kyrkogård i Solna.

Fallet i Solna framstår närmast som osannolikt bestialiskt. Vad har vårt samhälle att säga till brottsoffer som råkar ut för sådana saker?

Jag vet inte. Men uppenbarligen har vi låtit både gängvåldet och de så kallade förnedringsrånen gå för långt. Nu har vi tappat kontrollen.

Jag vet inte hur de olika gärningsmännen började sin bana. Kanske var det just med ett rån som det i Linköping. Inte helt osannolikt.

Ett typiskt debutbrott, säger poliser jag talat med.

Om samhället reagerat redan då så hade sannolikt många brottsoffer sluppit fasansfulla upplevelser.

Det är lätt att säga, men hur gör man det i praktiken?

Vår kriminalpolitik är byggd för ett Sverige som inte längre finns. Det tror jag är den första och sannolikt viktigaste insikten.

Det är lite som med corona. Vi hade en krisberedskap och en välfärd vi trodde skulle kunna möta exempelvis en pandemi.

Men när det verkligen gällde fanns stora hål i väven. Vi fick snabbt lappa, laga och tänka nytt. Vårt samhälle är fullt att briljanta människor, från golvet på landets IVA-kliniker till näringslivet, kommuner och myndigheter. Den civila mobiliseringen löste inte allt, men väldigt mycket.

Vi står på sätt och vis inför samma situation med brottsligheten. Att bara gapa på en åtgärd (höj staffen!) kommer inte att fungera.

Vi måste mobilisera hela samhället, från skola, socialtjänst och föreningsliv till metoder vi än så länge har tvekat att låta polisen använda.

I dagens söndagsledare pekar jag på några sådana konkreta förslag. Det finns naturligtvis många fler.

Det finns inga enkla lösningar och det kommer att ta lång tid. Men vi måste vända den här skutan nu.

Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.

Anders Lindberg

Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.

S-politiker till LO om Aftonbladet: ”Börja ställ lite krav eller sälj av”

av Anders Lindberg

Here we go again. Lokalpolitikern och pressekreteraren på kommunstyrelsen I Göteborg Ruben Malmström kräver att LO ska ställa krav på Aftonbladet att vara mer positiv i sin rapportering om S, eller sälja.

På Twitter skriver han: ”Varför ska LO äga ledarsidor som fokuserar på att brunsmeta deras medlemmars materiella intressen? Börja ställ lite krav eller sälj av och satsa pengarna på någon som faktiskt vill opinionsbilda för deras medlemmar, t ex deras egen tankesmedja @tstiden”

Sedan länkar han till en kritisk artikel om S invandringspolitik.

Lite fakta är att LO äger 9 procent av Aftonbladet och har veto vid tillsättning av ny politisk chefredaktör. LO ”äger” alltså ingen ledarsida alls.

Jag har hört tongångarna förr. Ofta från tjänstemän, ibland från S-politiker. Jag är lite trött på retoriken och tänkte för ovanlighetens skull faktiskt svara.

Ruben Malmström är högra hand åt den socialdemokratiska ledningen i Göteborg, Sveriges andra stad. Han har även kommunala förtroendeuppdrag. Så hans uttalanden är en intressant inblick i samtalet kring ett ganska viktigt fikabord.

Vi börjar från början, varför är det bra med fri press?

Frågan är inte retorisk. Socialdemokraterna har en lång historia av att både försöka få tyst på närstående röster i media och sedan klaga på att ingen lyfter partiets värderingar och perspektiv.

Fri press är bra eftersom samtal och utbyte av idéer leder utvecklingen framåt – därför att konkurrens mellan olika tankar på ett öppet torg kan leda till nya insikter och bättre beslut. En parti som i grunden är marxister och som marinerats sedan 1889 i Hegels dialektik borde förstå att uppifrån styrd debatt blir som en sjö utan vatten.

En så kallad öken.

Socialdemokraterna har ju provat några gånger. Många A-presstidningar blev med tiden helt oläsliga delvis på grund av dålig styrning. De var visserligen ofta lojala med det lokala kommunalrådet men ärligt talat, vem vill läsa det?

I början av 90-talet gick A-pressen i konkurs. Tidningen Arbetet i Malmö blev kvar liksom den lokala avläggaren i Göteborg, Arbetet väst, eller Arbetet Nyheterna. När jag växte upp fanns två morgontidningar med olika ideologisk färg i Göteborg och två i Malmö. Några år senare hade vänstersidan sträckt flagg, arbetarrörelsen valde att backa undan.

GP har under åren som gått sedan dess ibland tagit in någon S-krönikör men i övrigt i princip haft monopolställning. Förutom GT:s liberala ledarsida förståss.

Men att borgerlig media är stark i Sverige märks inte minst nu i diskussionen om försämringarna i lagen om anställningsskydd, las. Som enda tidning med nationell räckvidd har Aftonbladet på ledarplats argumenterat mot utredningen och jag tror nog man kan säga att vi har satt ett rejält avtryck i debatten.

Detta gör vi inte för att en politisk kommisarie hänger över vår axel utan för att vi har hjärtat till vänster. Vi är socialdemokrater även när Socialdemokraterna inte är det. Och till skillnad från det parti Ruben Malmström representerar så kompromissar vi inte om las.

På tal om LO:s ”medlemmars materiella intressen”.

Varför dyker då krav på lydnad upp just när det kommer till frågor om invandring?

Jag har en teori. S är rädda för att deras väljare ska gå till SD och därför vill partiledningen ändra invandringspolitiken. Men varje gång man försökt blir det jättelika interna bråk. Dessa beror inte på Aftonbladet ledare utan på att partiet är genuint splittrat.

Med retoriken ”tig och lyd” kan flyktingfrågan mycket väl bli en ny EU-fråga för S. En fråga som splittrar, river ner och förstör för generationer framöver. Alternativet är att man kompromissar.

Så mitt råd, Ruben Malmström, är att ni försöker reda ut detta genom att prata om saken. Inte genom att försöka få tyst på de som inte håller med S-ledningen. Jag vet att det kanske inte är Göteborgs partidistrikts bästa gren, men gör ett försök vetja.

Och du, vi kommer aldrig att följa order. Inte från S, från LO eller från dig. Det är inte så fri press fungerar. Men vi kan däremot bjuda på en kopp kaffe nästa gång du har vägarna förbi Stockholm, så berättar vi hur fri opinionsjournalistik fungerar på riktigt.

Anders Lindberg

Moment 22

av Anders Lindberg
Sveriges strategi är att plana ut kurvan. Inte flockimmunitet Foto: JERKER IVARSSON

Moment 22 är en bok från 1961 av ‬‪Joseph Heller‬. Ett ”moment 22” är en situation där det är omöjligt att göra rätt.

I Hellers roman, som utspelar sig på en flygbas under brinnande krig, är ”moment 22” en del av reglementet som säger att du får frisedel om du är galen. Men om du ansöker om frisedel är det ett bevis på att du inte är galen. Alltså avslag.

22 är även antalet forskare som motsätter sig Folkhälsomyndighetens strategi. I går dundrade de på DN debatt om att flockimmunitet är fel strategi.

Det tycker även Folkhälsomyndigheten. Flockimmunitet är därför inte Sveriges strategi.

Hur kan då Folkhälsomyndigheten ändå ha fel, enligt forskarna?

Jo, och häng med nu. Genom att Folkhälsomyndigheten upprepade gånger förnekat att flockimmunitet är strategin men i intervjuer förklarat vad det är och om/när vi kan få det så bevisar de att det egentligen är strategin.

Det är genialiskt.

Det går heller inte att säga emot. För varje gång Folkhälsomyndigheten säger att flockimmunitet inte är strategin kommer de att behöva förklara vad det är, hur det fungerar och när det i så fall kan inträffa. Och därmed bevisas varje gång att det är strategin.

Moment 22. Ingen frisedel.

(Sveriges riktiga strategi är att bromsa smittspridningen, plana ut kurvan och skydda sjukvården och de äldre.)

Anders Lindberg

Lyssna på Ulf Kristersson och Peter Hultqvist från Folk och Försvar i vår podd Höjd Beredskap

av Anders Lindberg
Intervju med Peter Hultqvist på ett hotellrum på Sälens Högfjällshotell
Foto: BJÖRN LINDAHL

Podden Höjd Beredskap med Annika Nordgren Christensen, Patrik Oksanen, Amanda Wollstad, Johan Wiktorin och undertecknad har gjort tre tematiska avsnitt från Folk och Försvar i Sälen där vi diskuterar olika delar av konferensens innehåll. Om hotbilden mot Sverige från Kina och Ryssland och om försvarspolitikens inriktning.

Kina håller på att segla upp som ett allt större geopolitiskt problem på den globala arenan vilket även får återverkningar i Sverige. Bland annat har Kina fängslat den svenske medborgaren Gui Minhai. Men hotbilden är komplex, Kina har stora investeringar i Sverige och är en viktig handelspartner. Vi pratar med Ulf Kristersson, Moderaterna, och Stefan Kristiansson, tidigare chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must.

Hotbilden från Ryssland är, som det heter på militäriska, den ”dimensionerande” faktorn i Sverige försvarspolitik. När Ryssland rustat upp och angripit länder som Georgien och Ukraina har den Europeiska säkerhetsordningen skakats i ana grundvalar. Rysslands desinformation och aktiva åtgärder även mot människor som bor i väst utgör ett påtagligt hot även i fred. Vi pratar med Gudrun Persson, Rysslandsexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Anneli Bergholm Söder, operativ chef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och ansvarig för att hantera utländska påverkansoperationer mot Sverige.

Slutligen har vi träffat försvarsminister Peter Hultqvist för ett längre samtal om hotbilden, försvarspolitikens utveckling och hur han ser på framtiden. Vi gör även ett försök att summera och avkoda årets Folk och försvar och diskuterar vad konferensen egentligen handlar om och vilka frågor som ligger och bubblar under ytan.

Här kan man lyssna och prenumerera (gör det!) på podden Höjd Beredskap, som till vardags kommer med ett avsnitt varannan vecka:

”Kina vill att Sverige ska tystna”

Ryssland är en form av organiserad brottslighet.

Intervju med Peter Hultqvist och summering av Folk och Försvar.

Vi har även publicerat tre korta artiklar om podavsnitten som kan läsas här:

Kina med Ulf Kristersson och Stefan Kristiansson

Ryssland med Gudrun Persson och Anneli Bergholm Söder

Peter Hultqvist och försvaret och framtiden

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarskribentutbildning – dags för sjunde säsongen

av Anders Lindberg

Kanske är du en av dem som redan skriver, tycker och engagerar. Som har hjärtat till vänster. Och som längtar efter mer professionella verktyg och nätverk, fler läsare och större genomslag.

I så fall kan Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv, vara något för dig.

Aftonbladet ledare har beteckningen oberoende socialdemokratisk och är Sveriges största och mest engagerande ledarsida.

Skribenter som gått #ledarskriv har sedan tagit plats på ledar- och kulturredaktioner, som krönikörer, fria opinionsbildare, på myndigheter och i organisationssverige.

I framtiden kommer de att förändra världen, de har redan börjat.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler yngre personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Till stor del handlar utbildningen om att utveckla skrivande och metoder i dagens mycket föränderliga opinionsbildningslandskap. Som handledare fungerar förutom Aftonbladets ledarredaktion andra personer med lång praktisk erfarenhet av opinionsbildning.

Utbildningen omfattar två helginternat på kursgården Bommersvik, i Södermanland, samt två praktiperioder om sammanlagt fyra veckor på olika rödgröna eller S-märkta redaktioner. Kursen avslutas sedan med en studieresa på fyra dagar till Storbritannien där vi blickar in i vad som kan vara framtidens opinionsbildningslandskap.

Första internatet är 13-15 december.
Andra internatet är 14-16 februari.
Första praktiken är 2-13 mars.
Andra praktiken är 20 april – 1 maj.
Studieresan är 27-30 maj.

Mellan varje kursmoment följer hemuppgifter och praktiska övningar. Samtliga kursmoment liksom hemuppgifter är obligatoriska. Tiderna för praktiken kan variera något, berätta gärna i din ansökan om du har särskilda önskemål.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.
Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Under studieresan ingår resa, boende och kurskostnader men de flesta måltider får man betala själva.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansieras ledarskribentutbildningen av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 5 november.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Anders Lindberg

Moderaterna gästspelar i Putin-TV

av Anders Lindberg

Det här är historien om när Moderaterna i Umeå försökte sig på lite desinformation i kölvattnet av de Greta Thunberg-inspirerade skolstrejker som pågår lite här och var i världen.

Ni kan inte ana vad som hände sen.

Det började, som så ofta med en Facebook-rubrik:

”SKOLELEVER I UMEÅ TVINGAS KLIMATSTREJKA MOT SIN VILJA!”

Moderaternas kommunalråd Anders Ågren kunde chockad berätta att elever ”mot sin egen vilja under ordinarie skoltid” tvingas delta i en klimatstrejk.

”En fullständigt bisarr situation”, säger han.

Flera elever vill hellre vara vara kvar i skolan och arbeta, får vi veta. Med de tvingas alltså klimatstrejka.

”Vad blir nästa steg? Kommer alla skolelever tvingas ha obligatorisk närvaro vid demonstrationerna på första maj i Umeå, bara för att skolledningen eventuellt tycker att det är en bra idé?” frågar sig Anders Ågren.

Vän av ordning skulle redan här kunna fråga hur skolverksamhet som är obligatorisk överhuvudtaget skulle kunna utgöra en ”strejk”, att strejka är ju att inte delta i skolans verksamhet. Men men…

Anders Ågren publicerar även en delningsbild på Facebook för att nyheten om strejken ska få ytterligare spridning.

Och det som hänt är verkligen en skandal.
Om det vore sant alltså.
Men det är det inte.

Dagen efter fick Anders Ågren svar av Hans-Erik Carlborg, gymnasielärare Umeå.

Det hela visade sig vara en temavecka om hållbarhet, själva ”klimststrejken” verkar möjligen syfta på elevernas redovisning, i form av en manifestation.

”Veckan skulle avslutas med en redovisning i form av en manifestation kring vad eleverna själva skulle kunna göra för att minska sitt klimatavtryck. ”Duscha fem minuter kortare” och ”cykla i stället för bli skjutsad i bil till skolan” var ett par av förslagen, vilket man kunde se i SvTs inslag efteråt.” skriver gymnasieläraren.

Ursprunget till den uppdiktade historien om strejken verkar vara att en förälder läst en formulering i ett veckobrev som sedan plockats upp av en Moderat webbtidning med det neutrala namnet ”Nyheter i Västerbotten” som utan att kolla fakta publicerat nyheten. Inte heller Anders Ågren har ringt rektorn utan bara publicerat sitt Facebook-inlägg.

Den 30 september blev den uppdiktade historien en världsnyhet.

”Swedish school under fire for forcing kids to take part in climate strike” skriver Vladimir Putins propagandakanal RT (Googla länk, jag länkar inte rysk propaganda).

”A school in eastern Sweden, perhaps hoping to create the next Greta Thunberg, has come in for heavy criticism after saying that its students must take part in a climate change protest during school hours.
Västangård school in Umeå, Sweden, notified parents and guardians that participation in last Friday’s climate strike was mandatory.”skriver RT och anger den moderata partitidningen som källa.

Nu vandrar historien vidare på nätet och blir allt bättre.

Anders Ågren och ”Nyheter i Västerbotten” har tonat ner själva nyheten om den ”obligatoriska klimatstrejken” och Ågren skriver nu i stället att det hela är en principiell fråga om politiska manifestationer.

Men anden är redan ute ur flaskan.

Personligen skulle jag inte bli jätteförvånad om jag får läsa en ännu smaskigare version i en tweet från Donald Trump snart.

Stort grattis till Moderaterna i Umeå. Ni har verkligen satt er stad på kartan.

Anders Lindberg

Älskade Almedalen

av Anders Lindberg
En ensam demonstrant som protesterar mot kärnkraft under Vänsterpartiets dag i Almedalen. Foto: ANDERS LINDBERG

Så var det slut för i år.

Mannen som med en stor hemgjord skylt krävde halverad köttkonsumtion har åkt hem, ungdomarna som delade flygblad för ny kärnkraft likaså. Prostatacancerförbundet har packat ner sitt godis och ABF sina morötter. De tusentals aktivister, politiker, journalister, nyfikna besökare, myndigheter, ungdomsklubbister, tankesmedjor, PR-konsulter och företag som under veckan mötts, gått på seminarier, minglat och lyssnat på tal har lämnat ön.

Kvar till söndagen, Almedalens kortaste strå, finns bara Jimmie Åkesson.

Att skälla på Politikerveckan är en egen genre. Almedalen beskylls för ytlighet och beskrivs som en vecka kantad av rosévinsmingel och skum lobbyverksamhet. Mycket av kritiken är självklart riktig, på senare år har priserna gått upp och företag och PR-bolag fått allt större utrymme.

Men det är inte hela bilden, inte ens den viktigaste.

Själv har jag haft en full almanacka, stort som smått. Från seminarium på Folk och försvar med Överbefälhavare Micael Bydén om Försvarets framtid till samtal om svartkontrakt med Södertälje kommun till EU-seminarium på Tiden där jag sa några sanningens ord till EU-minister Hans Dahlgren om EU-kommissionen. Jag har haft en debatt med Johan Hakelius hos Expressen om fenomenet Greta Thunberg och diskuterat Revolution in military affairs med de politiska ungdomsförbunden och pratat om Vänsterpartiet hos Almega.

Men de flesta möten jag haft har varit mindre, personer jag tagit en kaffe med, intervjuer som kanske ska bli framtida artiklar eller aktivister med olika hjärtefrågor man helt enkelt inte hinner träffa till vardags. Det är inte roséminglen som är poängen med Almedalen, även om just USA:s nationaldagsmingel räddade mig från ösregnet som dränkte en stor del av Vänsterpartiets dag i tisdags.

Poängen med Almedalen är bristen på filter. Alla som vill kan faktiskt gå dit och prata men människor som man i vanliga fall bara läser om i tidningen eller ser på TV. Det var lättare förr när Almedalen var mindre men det är fortfarande möjligt att snubbla över två partiledare genom att bara promenera Hästgatan upp och ner.

De flesta seminarier är öppna och har frågestunder. Det är oftast bara att räcka upp handen om man vill prata. Almedalen är ett speakers corner i jätteformat.

Det finns självklart problem

Kanske skulle Politikerveckan gå att reformera. Att korta veckan till fyra dagar och låta två partier dela på en dag. Region Gotland behöver pressa priserna och man måste göra mer för att alla ska känna sig välkomna.

Men på det hela taget är Almedalen ett fantastiskt arrangemang, med en unik öppenhet och en tillgänglighet till makthavare som saknar motstycke i världen.

Nu lämnar cirkusen Visby och det politiska Sverige går på en välbehövlig semester. Men en sak tar i varje fall med mig från årets politikervecka.

Alla partiledare valde att prata mer om värderingar. Den popcornmaskin av utspel och nyheter vi sett de senaste åren var reducerad till en liten rännil, ett par kommissioner och några nya skatteavdrag bara. Det var också ett mycket vänligare samtal är förut, inga attacker under bältet, inga skandaler och inga drev.

Kanske är förra årets valrörelse äntligen slut, tänker jag. Hoppas det.

Anders Lindberg

Adaktusson, Lundgren och Björk – några spaningar om kriser

av Anders Lindberg
Aftonbladets etta under skandalerna

Valrörelsens tre viktigaste politiska skandaler drabbade Lars Adaktusson (KD), Peter Lundgren (SD) och Malin Björk (V).

Det är självklart en mardröm för ett parti, att mitt i valrörelsen få krishantera istället för att prata om sitt budskap. Särskilt om man egentligen inte tycker det man drabbas av är någon ”riktig” skandal utan bara orättvis rapportering.

En liten repetion av själva kriserna.

SVT avslöjade att Malin Björk, som lovat att visa kvitton på utlägg, tog ut traktamente trots att hon bodde i Bryssel. Traktamentena använde hon till exempelvis utlägg i Sverige.

Riktigt vad själva skandalen bestod i hade SVT lite svårt att förklara, utom att det var väldigt mycket pengar. Malin Björk hade följt alla regler. Men V:s problem var snarast att de klättrat upp på en så hög moralisk häst att argumentet ”ingen rök utan eld” blev ohanterligt.

Hela V:s partiledning gick ut stenhårt till försvar av Malin Björk vilket gjorde att skandalen snabbt klingade av. Eftersom inget annat parti var särskilt pigga på att diskutera just kvitton dog alltihop.

På valnatten skyllde V sin uteblivna stora uppgång på skandalen men det är ärligt talat en tveksam tolkning. Övriga rödgröna, S, MP och Fi minskade i högervinden och V:s väljare brukar inte gilla att rösta i EU-val. V var i själva verket enda parti till vänster som ökade.

Expressen avslöjade en väldigt obehaglig inspelning där en SD-kvinna berättar om hur SD:s toppnamn Peter Lundgren håller fast hennes ben och tafsar henne på brösten under BH:n.

Till skillnaden från skandalen kring V bekräftade händelsen fördomar de flesta nog har om SD:s kvinnosyn och allmänna uppträdande. Det fanns ingen som helst moralisk hög häst att ramla ner från.

SD satte in hela sitt partimaskineri, från trollen på nätet till den märkliga filmen där Lundgren och kvinnan ska ”tala ut”. Även SD backade upp sin kandidat till 100 procent och lyckades uppenbarligen både spela ner själva händelsen till ”lite tafsande” och spelade kortet ”det är något mellan de två, de har rett ut det”.

På nätet hånade folk krishanteringen, men den fungerade.

Även DN:s avslöjande om att Lars Adaktusson röstat 22 gånger mot aborträtten bekräftade människors fördomar om hans parti. Själv slutade han som parlamentariker 2018 och står inte på valsedeln. Ändå misslyckades KD med krishanteringen.

Deras hantering skilde sig på två avgörande punkter från V och SD. KD tog för det första avstånd från Lars Adaktussons röstande, både Sara Skyttedal och Ebba Busch Thor var kritiska vilken knappast var särskilt trovärdigt. 22 omröstningar är inte direkt en enstaka felaktig knapptryckning.

Dessutom försvann själva huvudpersonen, svarade inte på frågor och ställde in all medverkan i media. Det gjorde att han inte förklarade varför han röstat som han gjort. KD fick därmed inte ut någon motbild och dessutom verkade det misstänkt. Varför gömmer man sig om man inte har något att dölja?

Det blev krishantering från månens baksida.

Vad finns det då för mönster i ”skandalvalrörelsen” 2019?

Det första är nog den gamla sanningen att det inte är skandalerna i sig utan hur partierna hanterar dem som är avgörande. Man måste bestämma sig, antingen har ens politiker inte gjort något fel och då försvarar man sig med näbbar och klor. Det blir logiskt och inger respekt även om människor i sak kan tycka att partierna har fel.

Eller så bestämmer man sig för att politikerna har gjort fel och då måste man sätta punkt själv. Antingen får man låta dem gå eller tydligt ändra politik och göra självkritik, eller både och. KD:s halvmesyr där man hävdar att man gjort rätt – men ändå fel – blir pannkaka. Linjen att partiet ”står bakom abortlagstiftningen” samtidigt som man vill införa ”samvetsfrihet” går inte ihop.

Det andra är att det alltid är bättre att svara än att gömma sig. Ganska snabbt blir det faktum att man gömmer sig ytterligare en skandal som läggs på den ”riktiga” skandalen.

Det tredje är att man ska akta sig för höga moraliska hästar. Blir man tillräckligt vit som snö så fäster till slut all färg som kastas.

Det fjärde är att offentligt spela ner förväntningarna på en valframgång. Både V och KD gjorde bra val, men de satte förväntningarna för högt och är nu deprimerade. L och MP som gjorde dåliga val är tvärtom själaglada eftersom det inte gick sämre. Detta påverkar även medias rapportering.

Glöm inte att vi är ett land av jante. Förväntningar – och framgångar – behöver beskrivas som ”lagom”.

Anders Lindberg

Sida 1 av 29
almedalen annie lööf arbetslöshet centerpartiet dagens lista eu flyktingar fredrik reinfeldt kristdemokraterna moderaterna Robert Nyberg satir serie skola socialdemokraterna stockholm sverigedemokraterna Vilgot vilgot på arbetslinjen vinst i välfärden
  • Tjänstgörande redaktörer: Fredrik Palmqvist och Matilda Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB