Inlägg av Anders Lindberg

Ledarskribent Aftonbladet / Följ mig på Twitter: @anderslindberg

S-politiker till LO om Aftonbladet: ”Börja ställ lite krav eller sälj av”

av Anders Lindberg

Here we go again. Lokalpolitikern och pressekreteraren på kommunstyrelsen I Göteborg Ruben Malmström kräver att LO ska ställa krav på Aftonbladet att vara mer positiv i sin rapportering om S, eller sälja.

På Twitter skriver han: ”Varför ska LO äga ledarsidor som fokuserar på att brunsmeta deras medlemmars materiella intressen? Börja ställ lite krav eller sälj av och satsa pengarna på någon som faktiskt vill opinionsbilda för deras medlemmar, t ex deras egen tankesmedja @tstiden”

Sedan länkar han till en kritisk artikel om S invandringspolitik.

Lite fakta är att LO äger 9 procent av Aftonbladet och har veto vid tillsättning av ny politisk chefredaktör. LO ”äger” alltså ingen ledarsida alls.

Jag har hört tongångarna förr. Ofta från tjänstemän, ibland från S-politiker. Jag är lite trött på retoriken och tänkte för ovanlighetens skull faktiskt svara.

Ruben Malmström är högra hand åt den socialdemokratiska ledningen i Göteborg, Sveriges andra stad. Han har även kommunala förtroendeuppdrag. Så hans uttalanden är en intressant inblick i samtalet kring ett ganska viktigt fikabord.

Vi börjar från början, varför är det bra med fri press?

Frågan är inte retorisk. Socialdemokraterna har en lång historia av att både försöka få tyst på närstående röster i media och sedan klaga på att ingen lyfter partiets värderingar och perspektiv.

Fri press är bra eftersom samtal och utbyte av idéer leder utvecklingen framåt – därför att konkurrens mellan olika tankar på ett öppet torg kan leda till nya insikter och bättre beslut. En parti som i grunden är marxister och som marinerats sedan 1889 i Hegels dialektik borde förstå att uppifrån styrd debatt blir som en sjö utan vatten.

En så kallad öken.

Socialdemokraterna har ju provat några gånger. Många A-presstidningar blev med tiden helt oläsliga delvis på grund av dålig styrning. De var visserligen ofta lojala med det lokala kommunalrådet men ärligt talat, vem vill läsa det?

I början av 90-talet gick A-pressen i konkurs. Tidningen Arbetet i Malmö blev kvar liksom den lokala avläggaren i Göteborg, Arbetet väst, eller Arbetet Nyheterna. När jag växte upp fanns två morgontidningar med olika ideologisk färg i Göteborg och två i Malmö. Några år senare hade vänstersidan sträckt flagg, arbetarrörelsen valde att backa undan.

GP har under åren som gått sedan dess ibland tagit in någon S-krönikör men i övrigt i princip haft monopolställning. Förutom GT:s liberala ledarsida förståss.

Men att borgerlig media är stark i Sverige märks inte minst nu i diskussionen om försämringarna i lagen om anställningsskydd, las. Som enda tidning med nationell räckvidd har Aftonbladet på ledarplats argumenterat mot utredningen och jag tror nog man kan säga att vi har satt ett rejält avtryck i debatten.

Detta gör vi inte för att en politisk kommisarie hänger över vår axel utan för att vi har hjärtat till vänster. Vi är socialdemokrater även när Socialdemokraterna inte är det. Och till skillnad från det parti Ruben Malmström representerar så kompromissar vi inte om las.

På tal om LO:s ”medlemmars materiella intressen”.

Varför dyker då krav på lydnad upp just när det kommer till frågor om invandring?

Jag har en teori. S är rädda för att deras väljare ska gå till SD och därför vill partiledningen ändra invandringspolitiken. Men varje gång man försökt blir det jättelika interna bråk. Dessa beror inte på Aftonbladet ledare utan på att partiet är genuint splittrat.

Med retoriken ”tig och lyd” kan flyktingfrågan mycket väl bli en ny EU-fråga för S. En fråga som splittrar, river ner och förstör för generationer framöver. Alternativet är att man kompromissar.

Så mitt råd, Ruben Malmström, är att ni försöker reda ut detta genom att prata om saken. Inte genom att försöka få tyst på de som inte håller med S-ledningen. Jag vet att det kanske inte är Göteborgs partidistrikts bästa gren, men gör ett försök vetja.

Och du, vi kommer aldrig att följa order. Inte från S, från LO eller från dig. Det är inte så fri press fungerar. Men vi kan däremot bjuda på en kopp kaffe nästa gång du har vägarna förbi Stockholm, så berättar vi hur fri opinionsjournalistik fungerar på riktigt.

Anders Lindberg

Moment 22

av Anders Lindberg
Sveriges strategi är att plana ut kurvan. Inte flockimmunitet Foto: JERKER IVARSSON

Moment 22 är en bok från 1961 av ‬‪Joseph Heller‬. Ett ”moment 22” är en situation där det är omöjligt att göra rätt.

I Hellers roman, som utspelar sig på en flygbas under brinnande krig, är ”moment 22” en del av reglementet som säger att du får frisedel om du är galen. Men om du ansöker om frisedel är det ett bevis på att du inte är galen. Alltså avslag.

22 är även antalet forskare som motsätter sig Folkhälsomyndighetens strategi. I går dundrade de på DN debatt om att flockimmunitet är fel strategi.

Det tycker även Folkhälsomyndigheten. Flockimmunitet är därför inte Sveriges strategi.

Hur kan då Folkhälsomyndigheten ändå ha fel, enligt forskarna?

Jo, och häng med nu. Genom att Folkhälsomyndigheten upprepade gånger förnekat att flockimmunitet är strategin men i intervjuer förklarat vad det är och om/när vi kan få det så bevisar de att det egentligen är strategin.

Det är genialiskt.

Det går heller inte att säga emot. För varje gång Folkhälsomyndigheten säger att flockimmunitet inte är strategin kommer de att behöva förklara vad det är, hur det fungerar och när det i så fall kan inträffa. Och därmed bevisas varje gång att det är strategin.

Moment 22. Ingen frisedel.

(Sveriges riktiga strategi är att bromsa smittspridningen, plana ut kurvan och skydda sjukvården och de äldre.)

Anders Lindberg

Lyssna på Ulf Kristersson och Peter Hultqvist från Folk och Försvar i vår podd Höjd Beredskap

av Anders Lindberg
Intervju med Peter Hultqvist på ett hotellrum på Sälens Högfjällshotell
Foto: BJÖRN LINDAHL

Podden Höjd Beredskap med Annika Nordgren Christensen, Patrik Oksanen, Amanda Wollstad, Johan Wiktorin och undertecknad har gjort tre tematiska avsnitt från Folk och Försvar i Sälen där vi diskuterar olika delar av konferensens innehåll. Om hotbilden mot Sverige från Kina och Ryssland och om försvarspolitikens inriktning.

Kina håller på att segla upp som ett allt större geopolitiskt problem på den globala arenan vilket även får återverkningar i Sverige. Bland annat har Kina fängslat den svenske medborgaren Gui Minhai. Men hotbilden är komplex, Kina har stora investeringar i Sverige och är en viktig handelspartner. Vi pratar med Ulf Kristersson, Moderaterna, och Stefan Kristiansson, tidigare chef för Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must.

Hotbilden från Ryssland är, som det heter på militäriska, den ”dimensionerande” faktorn i Sverige försvarspolitik. När Ryssland rustat upp och angripit länder som Georgien och Ukraina har den Europeiska säkerhetsordningen skakats i ana grundvalar. Rysslands desinformation och aktiva åtgärder även mot människor som bor i väst utgör ett påtagligt hot även i fred. Vi pratar med Gudrun Persson, Rysslandsexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och Anneli Bergholm Söder, operativ chef på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och ansvarig för att hantera utländska påverkansoperationer mot Sverige.

Slutligen har vi träffat försvarsminister Peter Hultqvist för ett längre samtal om hotbilden, försvarspolitikens utveckling och hur han ser på framtiden. Vi gör även ett försök att summera och avkoda årets Folk och försvar och diskuterar vad konferensen egentligen handlar om och vilka frågor som ligger och bubblar under ytan.

Här kan man lyssna och prenumerera (gör det!) på podden Höjd Beredskap, som till vardags kommer med ett avsnitt varannan vecka:

”Kina vill att Sverige ska tystna”

Ryssland är en form av organiserad brottslighet.

Intervju med Peter Hultqvist och summering av Folk och Försvar.

Vi har även publicerat tre korta artiklar om podavsnitten som kan läsas här:

Kina med Ulf Kristersson och Stefan Kristiansson

Ryssland med Gudrun Persson och Anneli Bergholm Söder

Peter Hultqvist och försvaret och framtiden

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarskribentutbildning – dags för sjunde säsongen

av Anders Lindberg

Kanske är du en av dem som redan skriver, tycker och engagerar. Som har hjärtat till vänster. Och som längtar efter mer professionella verktyg och nätverk, fler läsare och större genomslag.

I så fall kan Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv, vara något för dig.

Aftonbladet ledare har beteckningen oberoende socialdemokratisk och är Sveriges största och mest engagerande ledarsida.

Skribenter som gått #ledarskriv har sedan tagit plats på ledar- och kulturredaktioner, som krönikörer, fria opinionsbildare, på myndigheter och i organisationssverige.

I framtiden kommer de att förändra världen, de har redan börjat.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler yngre personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Till stor del handlar utbildningen om att utveckla skrivande och metoder i dagens mycket föränderliga opinionsbildningslandskap. Som handledare fungerar förutom Aftonbladets ledarredaktion andra personer med lång praktisk erfarenhet av opinionsbildning.

Utbildningen omfattar två helginternat på kursgården Bommersvik, i Södermanland, samt två praktiperioder om sammanlagt fyra veckor på olika rödgröna eller S-märkta redaktioner. Kursen avslutas sedan med en studieresa på fyra dagar till Storbritannien där vi blickar in i vad som kan vara framtidens opinionsbildningslandskap.

Första internatet är 13-15 december.
Andra internatet är 14-16 februari.
Första praktiken är 2-13 mars.
Andra praktiken är 20 april – 1 maj.
Studieresan är 27-30 maj.

Mellan varje kursmoment följer hemuppgifter och praktiska övningar. Samtliga kursmoment liksom hemuppgifter är obligatoriska. Tiderna för praktiken kan variera något, berätta gärna i din ansökan om du har särskilda önskemål.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.
Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Under studieresan ingår resa, boende och kurskostnader men de flesta måltider får man betala själva.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansieras ledarskribentutbildningen av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 5 november.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Anders Lindberg

Moderaterna gästspelar i Putin-TV

av Anders Lindberg

Det här är historien om när Moderaterna i Umeå försökte sig på lite desinformation i kölvattnet av de Greta Thunberg-inspirerade skolstrejker som pågår lite här och var i världen.

Ni kan inte ana vad som hände sen.

Det började, som så ofta med en Facebook-rubrik:

”SKOLELEVER I UMEÅ TVINGAS KLIMATSTREJKA MOT SIN VILJA!”

Moderaternas kommunalråd Anders Ågren kunde chockad berätta att elever ”mot sin egen vilja under ordinarie skoltid” tvingas delta i en klimatstrejk.

”En fullständigt bisarr situation”, säger han.

Flera elever vill hellre vara vara kvar i skolan och arbeta, får vi veta. Med de tvingas alltså klimatstrejka.

”Vad blir nästa steg? Kommer alla skolelever tvingas ha obligatorisk närvaro vid demonstrationerna på första maj i Umeå, bara för att skolledningen eventuellt tycker att det är en bra idé?” frågar sig Anders Ågren.

Vän av ordning skulle redan här kunna fråga hur skolverksamhet som är obligatorisk överhuvudtaget skulle kunna utgöra en ”strejk”, att strejka är ju att inte delta i skolans verksamhet. Men men…

Anders Ågren publicerar även en delningsbild på Facebook för att nyheten om strejken ska få ytterligare spridning.

Och det som hänt är verkligen en skandal.
Om det vore sant alltså.
Men det är det inte.

Dagen efter fick Anders Ågren svar av Hans-Erik Carlborg, gymnasielärare Umeå.

Det hela visade sig vara en temavecka om hållbarhet, själva ”klimststrejken” verkar möjligen syfta på elevernas redovisning, i form av en manifestation.

”Veckan skulle avslutas med en redovisning i form av en manifestation kring vad eleverna själva skulle kunna göra för att minska sitt klimatavtryck. ”Duscha fem minuter kortare” och ”cykla i stället för bli skjutsad i bil till skolan” var ett par av förslagen, vilket man kunde se i SvTs inslag efteråt.” skriver gymnasieläraren.

Ursprunget till den uppdiktade historien om strejken verkar vara att en förälder läst en formulering i ett veckobrev som sedan plockats upp av en Moderat webbtidning med det neutrala namnet ”Nyheter i Västerbotten” som utan att kolla fakta publicerat nyheten. Inte heller Anders Ågren har ringt rektorn utan bara publicerat sitt Facebook-inlägg.

Den 30 september blev den uppdiktade historien en världsnyhet.

”Swedish school under fire for forcing kids to take part in climate strike” skriver Vladimir Putins propagandakanal RT (Googla länk, jag länkar inte rysk propaganda).

”A school in eastern Sweden, perhaps hoping to create the next Greta Thunberg, has come in for heavy criticism after saying that its students must take part in a climate change protest during school hours.
Västangård school in Umeå, Sweden, notified parents and guardians that participation in last Friday’s climate strike was mandatory.”skriver RT och anger den moderata partitidningen som källa.

Nu vandrar historien vidare på nätet och blir allt bättre.

Anders Ågren och ”Nyheter i Västerbotten” har tonat ner själva nyheten om den ”obligatoriska klimatstrejken” och Ågren skriver nu i stället att det hela är en principiell fråga om politiska manifestationer.

Men anden är redan ute ur flaskan.

Personligen skulle jag inte bli jätteförvånad om jag får läsa en ännu smaskigare version i en tweet från Donald Trump snart.

Stort grattis till Moderaterna i Umeå. Ni har verkligen satt er stad på kartan.

Anders Lindberg

Älskade Almedalen

av Anders Lindberg
En ensam demonstrant som protesterar mot kärnkraft under Vänsterpartiets dag i Almedalen. Foto: ANDERS LINDBERG

Så var det slut för i år.

Mannen som med en stor hemgjord skylt krävde halverad köttkonsumtion har åkt hem, ungdomarna som delade flygblad för ny kärnkraft likaså. Prostatacancerförbundet har packat ner sitt godis och ABF sina morötter. De tusentals aktivister, politiker, journalister, nyfikna besökare, myndigheter, ungdomsklubbister, tankesmedjor, PR-konsulter och företag som under veckan mötts, gått på seminarier, minglat och lyssnat på tal har lämnat ön.

Kvar till söndagen, Almedalens kortaste strå, finns bara Jimmie Åkesson.

Att skälla på Politikerveckan är en egen genre. Almedalen beskylls för ytlighet och beskrivs som en vecka kantad av rosévinsmingel och skum lobbyverksamhet. Mycket av kritiken är självklart riktig, på senare år har priserna gått upp och företag och PR-bolag fått allt större utrymme.

Men det är inte hela bilden, inte ens den viktigaste.

Själv har jag haft en full almanacka, stort som smått. Från seminarium på Folk och försvar med Överbefälhavare Micael Bydén om Försvarets framtid till samtal om svartkontrakt med Södertälje kommun till EU-seminarium på Tiden där jag sa några sanningens ord till EU-minister Hans Dahlgren om EU-kommissionen. Jag har haft en debatt med Johan Hakelius hos Expressen om fenomenet Greta Thunberg och diskuterat Revolution in military affairs med de politiska ungdomsförbunden och pratat om Vänsterpartiet hos Almega.

Men de flesta möten jag haft har varit mindre, personer jag tagit en kaffe med, intervjuer som kanske ska bli framtida artiklar eller aktivister med olika hjärtefrågor man helt enkelt inte hinner träffa till vardags. Det är inte roséminglen som är poängen med Almedalen, även om just USA:s nationaldagsmingel räddade mig från ösregnet som dränkte en stor del av Vänsterpartiets dag i tisdags.

Poängen med Almedalen är bristen på filter. Alla som vill kan faktiskt gå dit och prata men människor som man i vanliga fall bara läser om i tidningen eller ser på TV. Det var lättare förr när Almedalen var mindre men det är fortfarande möjligt att snubbla över två partiledare genom att bara promenera Hästgatan upp och ner.

De flesta seminarier är öppna och har frågestunder. Det är oftast bara att räcka upp handen om man vill prata. Almedalen är ett speakers corner i jätteformat.

Det finns självklart problem

Kanske skulle Politikerveckan gå att reformera. Att korta veckan till fyra dagar och låta två partier dela på en dag. Region Gotland behöver pressa priserna och man måste göra mer för att alla ska känna sig välkomna.

Men på det hela taget är Almedalen ett fantastiskt arrangemang, med en unik öppenhet och en tillgänglighet till makthavare som saknar motstycke i världen.

Nu lämnar cirkusen Visby och det politiska Sverige går på en välbehövlig semester. Men en sak tar i varje fall med mig från årets politikervecka.

Alla partiledare valde att prata mer om värderingar. Den popcornmaskin av utspel och nyheter vi sett de senaste åren var reducerad till en liten rännil, ett par kommissioner och några nya skatteavdrag bara. Det var också ett mycket vänligare samtal är förut, inga attacker under bältet, inga skandaler och inga drev.

Kanske är förra årets valrörelse äntligen slut, tänker jag. Hoppas det.

Anders Lindberg

Adaktusson, Lundgren och Björk – några spaningar om kriser

av Anders Lindberg
Aftonbladets etta under skandalerna

Valrörelsens tre viktigaste politiska skandaler drabbade Lars Adaktusson (KD), Peter Lundgren (SD) och Malin Björk (V).

Det är självklart en mardröm för ett parti, att mitt i valrörelsen få krishantera istället för att prata om sitt budskap. Särskilt om man egentligen inte tycker det man drabbas av är någon ”riktig” skandal utan bara orättvis rapportering.

En liten repetion av själva kriserna.

SVT avslöjade att Malin Björk, som lovat att visa kvitton på utlägg, tog ut traktamente trots att hon bodde i Bryssel. Traktamentena använde hon till exempelvis utlägg i Sverige.

Riktigt vad själva skandalen bestod i hade SVT lite svårt att förklara, utom att det var väldigt mycket pengar. Malin Björk hade följt alla regler. Men V:s problem var snarast att de klättrat upp på en så hög moralisk häst att argumentet ”ingen rök utan eld” blev ohanterligt.

Hela V:s partiledning gick ut stenhårt till försvar av Malin Björk vilket gjorde att skandalen snabbt klingade av. Eftersom inget annat parti var särskilt pigga på att diskutera just kvitton dog alltihop.

På valnatten skyllde V sin uteblivna stora uppgång på skandalen men det är ärligt talat en tveksam tolkning. Övriga rödgröna, S, MP och Fi minskade i högervinden och V:s väljare brukar inte gilla att rösta i EU-val. V var i själva verket enda parti till vänster som ökade.

Expressen avslöjade en väldigt obehaglig inspelning där en SD-kvinna berättar om hur SD:s toppnamn Peter Lundgren håller fast hennes ben och tafsar henne på brösten under BH:n.

Till skillnaden från skandalen kring V bekräftade händelsen fördomar de flesta nog har om SD:s kvinnosyn och allmänna uppträdande. Det fanns ingen som helst moralisk hög häst att ramla ner från.

SD satte in hela sitt partimaskineri, från trollen på nätet till den märkliga filmen där Lundgren och kvinnan ska ”tala ut”. Även SD backade upp sin kandidat till 100 procent och lyckades uppenbarligen både spela ner själva händelsen till ”lite tafsande” och spelade kortet ”det är något mellan de två, de har rett ut det”.

På nätet hånade folk krishanteringen, men den fungerade.

Även DN:s avslöjande om att Lars Adaktusson röstat 22 gånger mot aborträtten bekräftade människors fördomar om hans parti. Själv slutade han som parlamentariker 2018 och står inte på valsedeln. Ändå misslyckades KD med krishanteringen.

Deras hantering skilde sig på två avgörande punkter från V och SD. KD tog för det första avstånd från Lars Adaktussons röstande, både Sara Skyttedal och Ebba Busch Thor var kritiska vilken knappast var särskilt trovärdigt. 22 omröstningar är inte direkt en enstaka felaktig knapptryckning.

Dessutom försvann själva huvudpersonen, svarade inte på frågor och ställde in all medverkan i media. Det gjorde att han inte förklarade varför han röstat som han gjort. KD fick därmed inte ut någon motbild och dessutom verkade det misstänkt. Varför gömmer man sig om man inte har något att dölja?

Det blev krishantering från månens baksida.

Vad finns det då för mönster i ”skandalvalrörelsen” 2019?

Det första är nog den gamla sanningen att det inte är skandalerna i sig utan hur partierna hanterar dem som är avgörande. Man måste bestämma sig, antingen har ens politiker inte gjort något fel och då försvarar man sig med näbbar och klor. Det blir logiskt och inger respekt även om människor i sak kan tycka att partierna har fel.

Eller så bestämmer man sig för att politikerna har gjort fel och då måste man sätta punkt själv. Antingen får man låta dem gå eller tydligt ändra politik och göra självkritik, eller både och. KD:s halvmesyr där man hävdar att man gjort rätt – men ändå fel – blir pannkaka. Linjen att partiet ”står bakom abortlagstiftningen” samtidigt som man vill införa ”samvetsfrihet” går inte ihop.

Det andra är att det alltid är bättre att svara än att gömma sig. Ganska snabbt blir det faktum att man gömmer sig ytterligare en skandal som läggs på den ”riktiga” skandalen.

Det tredje är att man ska akta sig för höga moraliska hästar. Blir man tillräckligt vit som snö så fäster till slut all färg som kastas.

Det fjärde är att offentligt spela ner förväntningarna på en valframgång. Både V och KD gjorde bra val, men de satte förväntningarna för högt och är nu deprimerade. L och MP som gjorde dåliga val är tvärtom själaglada eftersom det inte gick sämre. Detta påverkar även medias rapportering.

Glöm inte att vi är ett land av jante. Förväntningar – och framgångar – behöver beskrivas som ”lagom”.

Anders Lindberg

Har ni hört den om von Papen?

av Anders Lindberg
OBS bilden är ett montage
OBS bilden är ett montage

Franz von Papen är lika mycket en historisk person som ett begrepp, som Vidkun Quisling. Inom marknadsföring kallas fenomenet ”varumärkesord”. Små bommulspinnar man petar sig i öronen med kallas ”tops” efter varumärket Topz. Man ”topsar” alltså egentligen brottningar med ett varumärke. Plexiglas är på samma sätt döpt efter varumärket Plexiglas. Lypsyl, Gladpack, Tipp-Ex, Frisbee, Vespa och mängder av andra varumärken har gått samma öde till mötes.

Och Franz von Papen, alltså.

Begreppet ”von Papen” används ibland för att beteckna politiker som tror sig kunna ta stöd av extremhögern i syfte att sedan kontrollera denna. Politiker som tror att de kan tämja tigern och sedan blir uppätna.

För den historiske personen Franz von Papen gick försöket inte särskilt bra. Han var konservativ politiker från det tyska katolska partiet Zentrum under Weimarrepublikens sista dagar. 1933 bjöd han in Adolf Hitler till regeringen och tog själv posten som vice kansler. För att göra en lång historia kort var det inte Zentrum som gick segrande ur detta politiska samarbete.

Faktum är att ”von Papen” illustrerar en politisk princip som verkar vara allmängiltig. Högerextrema politiker samlar sällan eller aldrig en majoritet bakom sig. Om de ska få makt behöver de stöd från konservativa och/eller liberala partier.

Politiken brukar sedan gå i en helt annan riktning är den demokratiska borgerligheten tänkt sig. Europas historia under det tidiga 1900-talet var full av exempel på detta, von Papen var inte ensam. Efter kriget kom fascisterna, på goda grunder, i visst vanrykte men när vi nu ser deras motsvarigheter i dag få makt är det återigen ofta med stöd av konservativa och liberala partier.

I Ungern är Viktor Orban till och med medlem i EPP, samma partigrupp som Moderaterna och Kristdemokraterna. I Polen är det stora konservativa partiet i sig själv auktoritärt. I Österrike sitter FPÖ, ett parti grundat av SS-veteraner, i regering med konservativa ÖVP. I de nordiska länderna, med undantag av Sverige, är högerpopulisterna insläppta i den borgerliga värmen.

Von Papen hade känt igen sig.

Problemet med de bruna krafterna är att de färgar av sig. I land efter land dyker auktoritära tendenser nu upp. Stödet är aldrig gratis. Aldrig.

Vilken väg Sverige kommer att gå är ännu skrivet i stjärnorna. I går avslöjade Expressen att över hälften av de tillfrågade M-topparna öppnade för att ta makten med stöd av SD. Alltså exakt motsatsen till vad Alliansen lovade inför valet.

Det tog inte två veckor.

Anders Lindberg

Eva Franchell blir krönikör på Aftonbladets ledarsida

av Anders Lindberg
Eva Franchell fick pris av RBU, förbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar för sin kamp för LSS
Eva Franchell fick pris av RBU, förbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar för sin kamp för LSS

I dag börjar Eva Franchell i sin nya roll som krönikör på Aftonbladets ledarsida. Hon kommer i fortsättningen att medverka varje fredag. Hennes första krönika hittar du här: Gamla människor är inga kattungar

Eva Franchell har tidigare varit mångårig fast medarbetare i tidningen och är prisbelönt ledarskribent.

– Jag vill fortsätta att skriva om sociala frågor. Om människor som faller igenom skyddsnäten och inte får den pension, sjukpenning eller assistans de borde ha rätt till, säger Eva Franchell.

En av de frågor hon har skrivit mest om på senare år är nedmonteringen av LSS. Bland annat uppmärksammade hon Selma, 4, som förlorade det stöd hon behövde. Debatten, som rasade i flera år ledde till slut till att ansvarig minister fick lämna.

LÄS: Ledare: Selma, 4, är ingen bidragsfuskare

– Jag kommer även att skriva om kvinnors kamp för jämställdhet. För jämställda löner, jämställt föräldraskap och för kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar, säger Eva Franchell.

LÄS: Ledare: Barnmorskan ska inte ha något jobb

– Jag kommer alltid att återkomma till klimatet och miljön. Klimatet är den avgjort viktigaste framtidsfrågan, inte bara för mig utan för oss alla, säger hon

Det första riksdagsvalet Eva Franchell bevakade var 1973. Hon gick då på Journalisthögskolan och valet slutade med att Sverige fick en jämviktsriksdag. För första gången sedan 1932 hade Socialdemokraterna inte majoritet och riksdagsbesluten fick lottas fram. Det leder osökt tankarna till det kaos som väntar på måndag efter valet…

– Det som skiljer är att det visserligen var en stor sak att höger och vänster blev lika stora men att folk tog det med upphöjt lugn. Det var mycket mer av sakfrågor och mindre om det politiska spelet, säger Eva Franchell.

Just lite mer av upphöjt lugn skulle inte sitta helt fel i svensk politik just nu…

Välkommen i din nya roll Eva!

Anders Lindberg

”Sverige kan gå in i en Trump-era” – Pernilla Ericson till Aftonbladets ledarsida

av Anders Lindberg

IMG_6339I går började Pernilla Ericson som ledarskribent på Aftonbladets ledarsida.

– Jag har skrivit och vurmat för jämställdhetsfrågor hela mitt vuxna liv. Att få fördjupa och utveckla de frågorna på Aftonbladets ledarsida är ett drömjobb, säger hon.

Pernilla Ericson började redan i gymnasiet som frilansande reporter för musiktidningen Okej. Hon har arbetat på flera ungdomstidningar, för TV4 och var mellan 2007 och 2014 journalist och redaktör på Aftonbladet. Senaste kommer hon från jobbet som redaktionssekreterare på tidningen Amelia.

Pernilla Ericson har gett ut tre kriminalromaner med feministisk inriktning. Den senaste, ”När du vänder dig om” handlar om organiserat kvinnohat på nätet.

– Att komma tillbaka till Aftonbladet känns lite som att komma hem, säger hon.

På fritiden är hon instruktör i den kampsportsinfluerade träningsformen ruffie. Annars skriver hon poesi, noveller och på eventuella kommande böcker.

Vad vill du skriva om?

– Jag har skrivit mycket om kvinnors rättslöshet och utsatthet, det vill jag fortsätta med. Även i den digitala miljön är detta är ett allvarligt problem. Jämställdhet handlar om så mycket, som mäns rätt att vara fullvärdiga föräldrar, löner, hedersförtryck, säger hon.

Hur ser du på den politiska dagsnoteringen för jämställdheten?

– Som det ser ut känns det kanske viktigaste att försvara de framsteg som redan gjorts. SD är ett antidemokratiskt parti vars nätsoldater tystar meningsmotståndare. Om SD verkligen får makt, vad innebär det för kvinnor? säger hon.

Du har varit journalist och redaktör i över 20 år. Varför vill du bli ledarskribent?

– Som jag känner det är vi på många sätt tillbaka på 90-talet igen. Nu regnar rasistiska flygblad, det rasistiska partiet växter igen, hatet flödar. Jag känner igen det här från min uppväxt och nu är det tillbaka. Då känns det viktigare än någonsin att bli ledarskribent, säger hon.

Och vad vill du uppnå?

– Jag vill bevaka jämställdhetsfrågor så brett det går, från kvinnliga fotbollspelares löner till våld i hemmet. Opinionsjournalistiken måste skildra allas vardag, och jag upplever att det på senare år ofta varit så att just kvinnors situation tappats bort i debatten. Jag är rädd att Sverige är på väg in i vår Trump-era. Regeringsmakt smakar gott och då finns risken att en framtida regering kompromissar med allt för mörka högerkrafter, säger hon.

Pernilla Ericson börjar på Aftonbladets ledarsida 25 juni. För frågor eller intervjuer nås hon på pernilla.ericson@aftonbladet.se

Anders Lindberg

Sida 1 av 28
almedalen annie lööf arbetslöshet centerpartiet dagens lista eu flyktingar fredrik reinfeldt kristdemokraterna moderaterna Robert Nyberg satir serie skola socialdemokraterna stockholm sverigedemokraterna Vilgot vilgot på arbetslinjen vinst i välfärden
  • Tjänstgörande redaktörer: Fredrik Palmqvist och Matilda Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB