På Aftonbladet debatt föreslår Adam Cwejman, förbundsordförande för Liberala Ungdomsförbundet och Hanna Wagenius, förbundsordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund, att Folkpartiet och Centerpartiet ska slås samman.

Det är en alldeles utmärkt idé. Det behövs ett starkt och enat liberalt parti i Sverige. Som i Tyskland.

Där förekommer ingen liberal partisplittring utan alla liberaler är samlade i Freie Demokratische Partei, FDP.

FDP har i de senaste opinionsmätningarna 4 procent och skulle åka ur den tyska riksdagen, Bundestag, om det vore val idag (riksdagsspärren är 5 procent). Och det vore ju tråkigt.

Som en jämförelse kan sägas att Piratpartiet har 7 procent.

Men, lycka till!

Anders Lindberg

Ekot avslöjar i dag att pengarna till det bulvanbolag, SSTI, som skulle leda affären med vapenfabriken till Saudiarabien kom från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. För att kunna leverera en så stor summa kontant lånade de pengar från Militära underrättelse och säkerhetstjänsten, MUST.

MUST i sin tur uppger att de inte kände till vad pengarna skulle användas till.

Både FOI och MUST är myndigheter under Försvarsdepartementet. Enligt Svenska Dagbladet blev Försvarsministern, och högste ansvarig, Sten Tolgfors (M) informerad om bulvanbolaget SSTI redan 2010, något han först förnekade. 

Därför väcks nu frågan: Vad visste Försvarsdepartementet om det James Bond-upplägg som avslöjats idag? 

Eller är det så normalt att två myndigheter underställda Försvarsministern lånar stora summor kontant av varandra för att starta hemliga bulvanbolag och genomföra affärer på 3-4 miljarder att man glömmer berätta det för departementet? Och att ingen frågat, inte ens vid den årliga revisionen, under de år projektet pågått.

Mycket troligt. 

Anders Lindberg

De tre barnen och den man som mördades i terrorattacken vid den judiska skolan Ozar Hatorah i Toulouse förra veckan dödades på grund av att de var judar.

Den misstänkte gärningsmannen uppgav, innan han dödades vid polisinsatsen, att motivet var att hämnas palestinska barn.

–Det är dags för dessa brottslingar att sluta torgföra sina terrorhandlingar i Palestinas namn och sluta låtsas kämpa för de palestinska barnens rättigheter, sade Palestinas premiärminister Salam Fayyad till AFP.

Föreställningen att alla judar skulle vara ansvariga för allt staten Israel gör och därmed i princip legetima måltavlor har blivit en del av den moderna antisemitismens idevärld. Så kan en tre år gammal flicka på en skolgård i Toulouse göras ansvarig för de beslut Israels premiärminister Benjamin Netanyahu fattar.

Tankefiguren är bisarr men får stora konsekvenser, även för judar i Sverige. I en debattartikel i SvD krävde nyligen ordföranden i Judiska centralrådet i Sverige, Lena Posner-Körösi, att Sverige förbättrar sitt arbete för att skydda den judiska gruppen från trakasserier och hot. Hon skriver:

Tack och lov har vi i Sverige inte drabbats av dödskjutningar. Men icke desto mindre utsätts vi för många olika uttryck av hat och hot. Det rör sig om dödshot, om trakasserier på gator, i skolor och arbetsplatser, judiska byggnader vandaliseras, vi har upplevt attacker mot våra begravningsplatser och mordbränder vid kapell.

Terrorattacken borde rimligen vara en stark varningsklocka även för svenska myndigheter. Den hotbild som finns mot judar i Sverige måste tas på allvar. Regeringen och ansvariga myndigheter bör lyssna på kritiken från Judiska centralrådet. Det gäller inte minst Malmö stad.

I veckan lyckades dessutom Ilmar Reepalu trassla in sig rejält efter en intervju i högertidningen Neo. Där hävdar han på fullt allvar att den judiska församlingen i Malmö skulle vara infiltrerad av Sverigedemokraterna.

När intervjun blev offentlig backade han snabbt, men det gör faktiskt inte saken särskilt mycket bättre. För hur kom han på tanken? Har han grundat några beslut på den?

Reepalu har tidigare svamlat om den ”israeliska lobbyn” när han mött kritik. Var kommer denna fantasivärld ifrån?

Socialdemokratisk ideologi grundas i alla människors lika värde. Det är motsatsen till antisemistim, rasism och islamofobi. Ska man vara trovärdig i arbetet mot rasism kan man inte vara otydlig på den punkten. Man måste vara konsekvent.

Det är inte Ilmar Reepalu och det är oacceptabelt.

Socialdemokraterna i Malmö måste nu ta sig en rejäl funderare på hur de tänker reda upp situationen.

Anders Lindberg

Efter skandalen med vapenfabriken till Saudiarabien som nu blivit föremål för åklagares intresse gör nu handelsminister Ewa Björling ett utspel för att gjuta olja på vågorna.

Hon slår ett slag för vikten av reklam. Närmare bestämt ”mördande reklam”. Bokstavligt.

Som här:

Anders Lindberg

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har de senaste veckorna stått i centrum för skandalen med den hemliga vapenfabriken till Saudiarabien.

Generaldirektör Jan Olof Lind började i stor stil med att ljuga i Sveriges radios Ekot och påstå att något sådant projekt överhuvudtaget inte existerade. Hela reportaget kan höras här.

Nu har han kommit på en ny briljant idé. Han vill skrämma och efterforska Sveriges radios källor som bevisade att han ljög. I ett pressmeddelande meddelar FOI att de förbereder en anmälan till justitiekanslern om sekretessbrott.

FOI verkar ha en generaldirektör för mycket. Maken till konstig krishantering får man leta efter. Först ljuga för journalister. Sen försöka efterforska och skrämma deras källor. Vad är nästa steg?

Det kan väl inte vara detta försvarsministern menade med att vapenfabriker och annat underlättar dialogen med Saudiarabien om mänskliga rättigheter.

De flesta trodde nog vi skulle påverka Saudiarabien, inte tvärtom.

Anders Lindberg

I efterhand framstår Sten Tolgfors (M) krishantering under veckan som konsekvent. Kanske är det dags för ett nytt ord, ”Tolgforsare”.

En ”Tolgforsare” är när man döljer verkligheten i ett moln av irrelevanta detaljer om andra saker än de frågor som ställs. Tanken är att rapporteringen ska drunkna i en flod av svårkontrollerade faktauppgifter och sakfrågan försvinna.

Vad är sakfrågan?

Det finns flera. En är varför Sten Tolgfors inte sa sanningen i tisdags.

En annan är hur Tolgfors kan skylla ifrån sig nedåt i organisationen på något han uppenbarligen vetat i flera år men som först nu föranleder åtgärder från honom.

Sen finns det en tredje sakfråga som handlar om Sverige bör ha vapenexport till Saudiarabien eller inte. I den, till skillnad från de två första frågorna, är alla partier i riksdagen insyltade och det är ytterst en partipolitisk fråga. Denna ledarsida vill se ett förbud mot vapenexport till icke-demokratier.

Tillbaka till Tolgfors.

Varför sa han inte sanningen från början? Har sekretesslagen ändrats under veckan eller vad är det frågan om, eftersom han först var bunden av sekretess med ändå kunde berätta efter fyra dagar?

Argumentet att han är bunden av sekretess hindrade honom heller inte att försöka framställa verkligheten i fördelaktig dager. Det var bara de, för honom, negativa uppgifterna som omfattades av sekretess.

På Svd skrev han (och handelsministern):

1. Det finns ingen svensk vapenfabrik eller missilfabrik i Saudiarabien.

2. Det pågår inte någon byggnation av sådan fabrik.

3. Regeringspartierna är överens om att det inte heller skall byggas någon svensk vapenfabrik i Saudiarabien och avser att vidta nödvändiga åtgärder om något sådant skulle stå inför att utföras av svenska myndigheter.

Men, och det här är viktigt, inget av detta är frågan. Frågan är om Totalförsvarets forskningsinstitut får vara behjälpliga (som konsulter) för att Saudiarabien ska kunna bygga en anläggning för framställning av bland annat stridsdelar.

Till och med på pressträffen igår vägrar han svara på frågan om detta kommer ske (här försöker ekots reporter få svar, igen).

Enligt den promemoria som gick till Exportkontrollrådet 2010 så handlar det om bygget av:

”Byggnad för tillverkning av nitroglycerin och krutmassa”

”Byggnad för raketmotor och RSV (riktad sprängverkan)”

”Byggnad för framställning av krut”

”Byggnad för framställning av RSV-stridsdelar”

Bland andra byggnader…

Tolgfors vänder sig skarpt mot att detta kallas ”Vapenfabrik”. Jaha, om en fabrik där man tillverkar nitroglycerin, krut och stridsdelar för riktad sprängverkan inte kan kallas ”Vapenfabrik” vad betyder ordet då?

I sin artikel på SvD skrev Tolgfors:

De uppgifter om hur företaget SSTI ska ha bildats väcker frågor. Det har föranlett att försvarsdepartementet har bett FOI redovisa myndighetens relationer till företaget SSTI. 

Att detta ”väckte frågor” höll i två dar eftersom Svenska Dagbladet igår kunde avslöja att Tolgfors kännt till härvan redan 2010, något som också bekräftades på gårdagens pressträff.

Att försöka framställa det som att man inte känt till något när man i själva verket visst kände till det kallas på vanlig svenska att ljuga. Tolgfors kallar det ”formellt korrekt”.

Följdfrågan blir naturligtvis varför han i så fall inte agerade 2010, varför först nu när media börjar ställa frågor. Och återigen, varför sa han inte detta från början.

Göran Eriksson, Svenska Dagbladet, väljer ordet ”desinformation” för att karakterisera försvarsministerns kommunikation. Det är naturligtvis en riktig iakttagelse. Dessutom kvarstår ett antal frågor som ännu inte besvarats.

Ulf Bjereld skriver på SvD att detta i grunden handlar om förtroende. Det tror jag är riktigt. Efter en vecka av trixande med sanningen, desinformation och försök till mörkläggning är det förtroendet förbrukat.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Johan Westerholm ställer bland annat frågan om att skylla ifrån sin nedåt, hur dålig koll kan ett statråd ha på sina myndigheter? Kristian Krassman tror Tolgfors lämnar i början av nästa vecka, med hänvisning till sina barn. Röda berget tycker Tolgförs är en belastning för Sverige. Alliansfritt Sverige konstaterar att det nog finns mer… Tokmoderaten meddelar att han ställer upp som försvarsminister.

Tidslinje och dokument ligger på Ekots hemsida.

(Själva ordet ”Tolgforsare” såg egentligen dagens ljus igår. Men jag tycker det är hög tid att precisera innebörden något 🙂

Ovanstående uppmaning på Twitter från Svenska Freds ordförande Anna Ek är lovvärd. Man bör hjälpa människor på flykt. Att bistå någon som fått avslag på sin asylansökan men som faktiskt har behov av skydd är naturligtvis rimligt sett till Migrationsverkets ofta omänskliga bedömningar.

Det är därför inte konstigt att Miljöpartiets språkrör Åsa Romson vidarebefordrar uppmaningen.

Eller vänta nu?

Om hon tycker Migrationsverket gör fel, varför backar hon och hennes parti upp Tobias Billströms (M) flyktingpolitik? Det är ju den som styr Migrationsverket.

Dubbel moral är inte dubbelt så bra.

Anders Lindberg

Dagens huvudledare Acta riskerar människors liv tar upp att Acta-avtalet kan komma att strypa tillgången på billig medicin i tredje världen. Det skulle kunna få förödande konsekvenser när fattiga människor inte längre kommer ha råd med medicin.

Läkare utan gränser, mottagare av Nobels fredspris och en av världens mest respekterade organisationer, har länge varnat för konsekvenserna av den här utvecklingen.

I dokumentet ”BLANK CHEQUE FOR ABUSE: ACTA & its Impact on Access to Medicines” går de systematiskt igenom de problem som finns med Acta.

Acta har förhandlats fram i en liten krets av världens rikaste länder, som USA, EU, Japan, Australien och några till. Syftet är att begränsa piratkopiering. Förhandlingarna har genomförts utan insyn och i största hemlighet. Sedan har betydelsen spelats ner.

”Det finns ingen anledning till oro” har varit budskapet från Läkemedelslobbyn liksom EU-kommissionen och den svenska regeringen.

Läkare utan gränser visar tvärtom att det finns mycket stor anledning till oro. De skriver:

As a treatment provider, Médecins Sans Frontières (MSF) is deeply concerned about the impact of the enforcement agenda on the production and supply of affordable, legitimate medicines. We urge contracting States not to sign or ratify ACTA unless all concerns related to access to medicines are fully addressed.

De talar av egen erfarenhet och av omsorg om de människor som inte själva fick någon röst i förhandlingarna om Acta. De har trovärdighet till skillnad från Läkemedelslobbyn.

Acta skickades i förra veckan till EU:s domstol som ska utreda om avtalet bryter mot yttrandefriheten och dataskyddet. Men domstolen är inget att hålla i handen när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter. De brukar av tradition ta ställning för fri rörlighet och olika kommersiella intressen.

Acta kommer därför komma tillbaka. Det bör då förpassas till soporna. Utan att passera gå.

Anders Lindberg

För vidare läsning:

Läkare utan gränsers ”Accesscampaign” för allas tillgång till medicin (som fnansierades med prispengarna för Nobels fredspris).

Danska Laeger uden graenser: ”ACTA er en trussel mod billig medicin”

Oxfam International om frihandelsavtalet Indien-EU: ”Oxfam calls on EU not to shut down ‘pharmacy of the developing world’” och om bland annat Acta: ”Crisis of poor quality medicines being used as an excuse to push up prices for poor”

Som Aftonbladet berättade i förrgår fick prästen och debattören Helle Klein sparken från Kyrkans Tidning efter att hon kritiserat en person med SD-kopplingar som skrivit där.

I dag kritiserar jag på ledarplats Kyrkans Tidning i artikeln ”Kyrkans Tidning i grumligt vatten”.

Den debatt det handlar om började med artikeln ”Kyrkans identitet offras på korrekthetens altare” som publicerades i Kyrkans Tidning mindre än en månad efter Anders Behring Breivik utförde sina terrordåd i Oslo och på Utøya.

Artikelförfattaren Helena Edlund skrev bland annat:

Är det samma naiva snällhetskultur som hittills hindrat kyrkan från att hantera konflikter och ledarskapsproblem som nu omöjliggör ett kritiskt granskande av islam?

Just ”kritisk granskning av Islam” är något Edlund ger stort utrymme:

Innan tragedin i Norge hade 319 människor dött i terrorattacker i Västeuropa under den senaste tioårsperioden. Av dessa dödades 251 av muslimska gärningsmän (Rand Database of Worldwide Terrorism Incidents). Det är inte utan att jag frågar mig hur det verkligen står till med kunskaperna om islam hos kyrkans företrädare?

Den debatt som drogs igång har kallats ”Identitetsdebatten”. Seglora tankesmedja går igenom alla turer i debatten på ett överskådligt sätt här. Man skriver bland annat:

I en serie olika sakfrågor har debattörerna konsekvent positionerat sig för att kringskära Islams villkor i Sverige, misstänkliggöra judiska och islamska sedvänjor, distansera Svenska kyrkan från öppet samtal över religionsgränser, misstänkliggöra och trakassera debattmotståndare, utmåla sig själva som martyrer och kritisera enskilda projekt som involverat möten mellan olika trosuppfattningar.

I februari i år avslöjade Helle Klein i en krönika i Kyrkans Tidning att en av de tongivande debattörerna i debatten, Helena Edlund själv, har kopplingar till personer i Sverigedemokraterna. Helle Klein skrev:

En annan undertecknare är prästen Helena Edlund, flitig debattör i denna tidning. Edlund tycks gilla upprop – tidigare har hon undertecknat upprop som startats av Sverigedemokraten Kent Ekeroth, en av de mest hätska anti-muslimska debattörerna. Budskapet är att mångkulturalismen måste stoppas och det svenska värnas.

Prästen Edlund var för övrigt ackrediterad som journalist under Almedalsveckan – för SD-TV. Bland hennes vänner på facebook finns det övre ledarskiktet i Sverigedemokraterna inklusive deras politiska sekreterare.

Då ingrep Kyrkans Tidnings chefsredaktör Anders Ahlberg och censurerade bort andra delen av det ovan citerade stycket.

Kort därefter gav han Helle Klein sparken i detta blogginlägg: ”Anders Ahlberg: Nu är vi konkurrenter Helle Klein”*

Att kalla Helle Kleins blogg för ”konkurrent” till Kyrkans Tidning måste vara ett svårslaget rekord i löjeväckande bortförklaring. 

Särskilt som han, av en händelse, kommer på att hon är en konkurrent precis när debattens vågor går som högst. Att som chefsredaktör sparka någon för att den framför kritik är och förblir ett grovt övertramp.

I dag fortsätter Anders Ahlberg debatten i en stort uppslagen artikel med rubriken ”Kyrkans Tidning behövs”.

Det är naturligtvis sant. Men behöver verkligen Kyrkans Tidning Anders Ahlberg?

Anders Lindberg

*Ahlberg själv uppger att han ska ha mailat Klein innan. Han försökte dock inte ringa, messa eller prata med henne inför fyra ögon. Han säkerställde heller inte att hon fått meddelandet. Därför fick Klein själv läsa att hon fått sparken på nätet.

Alliansen gick till val både 2006 och 2010 på fler jobb. Det har väl gått sådär.

Arbetslösheten biter sig fast kring 8 procent, allt fler unga blir långtidsarbetslösa och andelen i befolkningen som jobbar har faktiskt minskat.

I veckan avslöjade DN nya siffror från Arbetsförmedlingen som visar att två tredjedelar av alla arbetslösa saknar ersättning från A-kassan.

Fredrik Reinfeldt försökte i Agenda förklara politiken. Det gick också sådär.

Han pratade om ungdomars ansvar, om facken, arbetsgivarna och socialdemokraterna. Men reglerna för a-kassan är det han själv som ändrat. Det pratade han å andra sidan inte om.

Problemet är att bortförklaringarna är på väg att ta slut. Efter fem år vid makten finns det helt enkelt få andra man trovärdigt kan skylla ifrån sig på.

Reinfeldt sa att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Men när bara en tredjedel får ersättning är detta tomma ord. När arbetslösa hänvisas till socialbidrag är det inte omställning det handlar om utan samhällets yttersta skyddsnät.

Nedskärningarna i a-kassan motiverades med att det skulle bli fler jobb. Då skulle människor motiveras att ta de nya jobben. Men även här har vi facit. Varken försämrad a-kassa eller de fyra jobbskatteavdrag som genomförts har hittills minskat arbetslösheten. Detta fullskalexeperiment är genomfört och har, bevisligen, misslyckats.

Det pratade Reinfeldt egentligen inte heller om. Vad regeringen tänker göra åt situationen blev väl inte heller helt tydligt. Om de tänker göra något alls.

Samtidigt är det är faktiskt en helt ny politiskt situation vi bevittnar. 

För en månad sedan hade han knappast ens fått frågan. Agenda hade handlat om S-krisen istället.

Anders Lindberg