Det är många som är bekymrade över svenskt debattklimat. Allt oftare ser jag att folk – företrädelsevis folk som jobbar med media – länkar till två texter i ämnet; forskaren Katarina Barrlings krönika ”Ohederliga debattekniker kortsluter debatt” och professorn Henrik Ekengren Oscarsson ”Väljare är inga dumbommar” (den sistnämnda texten har min kollega Anders Lindberg skrivit om här).

I dag kom Journalisten, de svenska journalisternas fackliga organ, ut med årets sista nummer. I ledaren önskar sig chefredaktören Helena Giertta ”lite respekt” och ”en mer sansad samtalston för 2014”.

Giertta hävdar att ”debattklimatet på nätet har blivit så uppskruvat att den sansade samtalstonen nästan försvunnit” och att svenska journalister är medskyldiga.

Ja, det där är väl ungefär vad Barrling och Ekengren Oscarsson skrivit, men Giertta bjuder på något som de två akademikerna inte bjöd på: exempel på vilka debattörer, journalister och tyckare det är som havererat samtalstonen.

Exempel ett: Någon ska ha – oklart vem när man läser Gierttas text – ska ha kallat DN:s Peter Wolodarski för Goebbels i samband med tidningens annons för en ljusskygg bok.

Exempel två: Expressens Karl-Johan Karlsson ska – efter att han skrivit en text om kvinnliga kroppsideal och att ”vi män” gillar tjejer med kurvor bättre än smala och långa tjejer – ha drabbats av ”en skitstorm”. Han har upplevt sig bli missförstådd och vantolkad, tydligen. ”Vem kommer nu att våga öppna munnen mot de sjuka idealen?”, frågar sig chefredaktör Giertta. Jag vet inte, men vi kan ju passa på att läsa det svar journalisten Julia Skott – som jag gissar också fick hem Journalisten i dag – skrev till Karlsson.

Exempel tre: En person som sade sig representera kontrajihadistiska Swedish Defence Leauge besökte tidningen GT:s redaktion i Göteborg och hotade medarbetarna. Mannen ska ha kastat ägg på redaktionsfönstren och hotat att återvända med kniv om tidningen inte slutade publicera texter om näthat.

Eh, jahaja.

Jag säger som Helena Giertta: ”En mer sansad samtalston för 2014 vore väl fint. Vi kan väl försöka?”

Ja, säger Hanne Kjöller på DN:s ledarredaktion.
Nej, säger DN:s politiska kommentator Ewa Stenberg.

Är Fredrik Reinfeldt Karl-Bertil Jonsson?

I dag ska statsminister Fredrik Reinfeldt jultala igen. Har ni längtat? Det har vi och har därför gått igenom vad moderatledaren har pratat om under de tre jultal han hunnit hålla den här mandatperioden.

2010 talade Fredrik Reinfeldt om trygghet:

För tre år sedan var Fredrik Reinfeldt en statsminister som hyfsat nyligen fått förnyat förtroende av väljarna. Han hade vunnit sin andra raka seger över Socialdemokraterna och passat på att flytt till jultal från en krog i Stockholm till Högloftet på Skansen.

Omgiven av råkonservativ bygderomantik berättade Reinfeldt att Sverige hade klarat krisen riktigt bra (och låtsades inte om att Volvo försvunnit till Kina, att 50 00 industrijobb var borta och att 100 000 förlorat jobbet) och att han och hans allianskompisar var de enda man kunde lita på.

2011 talade Fredrik Reinfeldt om kvinnofrid:

Varje år dödas omkring 17 kvinnor av sin make, pojkvän eller exman. När statsministern jultalades i december 2011 lovade han en ordentlig satsning mot mäns våld mot kvinnor samt ökat stöd till kvinnojourer.

Har det hänt nåt?

När Socialstyrelsen i fjol kartlade skyddade boenden drevs hela 71 procent i ideell regi. Och trycket på dem ökar, år för år. Enligt riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer, Roks, går många av jourerna redan i dag på knäna.

Många av Roks-jourerna oroas dessutom av att de ekonomiska bidragen från kommunerna inte längre hänger med. En del jourer får minskade bidrag och på andra ställen ligger bidragens nivåer kvar på samma nivå, år efter år. Många jourer tvingas dessutom säga nej till kvinnor som söker skydd – man har helt enkelt inte resurser att ta emot dem.

2012 ändrades dessutom systemet för hur de statliga bidragen till landets kvinnojourer fördelas. Länsstyrelserna förlorade uppdraget och Socialstyrelsen tog över. Sedan dess har det har det blivit svårare för jourerna att få pengarna.

Kommunerna ställer hårdare krav, pengarna måste sökas om varje år och måste gå till att utveckla verksamheten. Ofta är utbetalningarna helt beroende av att man driver verksamheten i projektform. Stabil finansiering saknas, enligt jourerna själva.

I Sverige har Moderaternas ­politik gett män större inkomstökningar än kvinnor samt försämrat den sociala tryggheten – vilket främst slår mot ­kvinnor. Att Moderaterna – med undantag för Sverigedemokraterna – är det parti med högst andel manliga väljare i Sverige är nog inte så konstigt.

2012 talade Fredrik Reinfeldt om skolan:

I fjol berättade Reinfeldt att han var sugen på att ta över Jan Björklunds roll som landets ledande skolpolitiker. Någon duktig M-tjänsteman hade nämligen kommit på att skolan nog blir en valfråga och att Jan Björklund är ett sänke för alliansregeringen.

Alltså tog Reinfeldt tillfället i akt att berätta att han kan tänka sig att ge betyg ännu tidigare än Björklund. Sedan berättade han, i myndig och refererande ton, att läsförståelsen sjunker, att det är viktigt med duktiga lärare och att ”skolan är nyckeln till en möjlighetsutjämning” och ”nyckeln till ett inkluderande samhälle”. Till detta, meddelade Reinfeldt, är Moderaterna beredda att tillföra mer resurser.

För två veckor sedan kom så resultaten från Pisa-undersökningen. Ingen rolig läsning för Sverige eftersom vi är det land i OECD-området där kunskapsresultaten sjunker snabbast. Det politiska ansvaret för det kanske man i huvudsak ska kräva från Jan Björklund (Reinfeldt har över huvud taget inte sagt något om Pisa-kollapsen), men det finns en detalj som blir pikant i ljuset av Reinfeldts juliga skollöften från i fjol.

Regeringen storsatsar aldrig på skolan. Sänkt krogmoms och sänkt bolagsskatt har 2010 och 2011 varit viktigare prioriteringar än skolan för statsministern. I år – i den sista budgeten innan valet – lägger Reinfeldt 20 gånger så mycket pengar på skattesänkningar som på skolan.

Klockan 13.30 i dag börjar Reinfeldts jultal. Vad han kommer att prata om? Vi vet inte. Men han kommer med största sannolikhet vara precis lika obekymrat skenhelig som alltid.

Åh vad vi älskar när internationella medier skriver om Sverige. Vi gör ju så mycket bra här! Vi har Stieg Larsson, Robyn och tillsammans har vi byggt ett anständigt toppensamhälle. Men det är inte bara sådant vi uppmärksammas för, nu för tiden.

Vi tittar lite på vad som skrivits om vårt lilla land i under de senaste månaderna:

Sweden riots Sweden spotlight growing economic rift (The Wall Street Journal, 26 maj 2013):

In a report this month by the Organization for Economic Cooperation and Development, the Paris-based think tank, Sweden’s growth in inequality between 1985 and the late 2000s was the largest among all OECD countries, increasing by one-third.

[…]

Hans Heggemann, a statistician at Sweden’s central bureau for statistics, said people on unemployment benefits and welfare haven’t seen their benefits keep up with the cost of living. While this trend is occurring world-wide, ”the increase is notably higher in Sweden,” Mr. Heggemann said.

The challanges of the Swedish model (Financial Times, 26 maj 2013):

The solutions must in part be of the workhorse policy-making variety. That includes better understanding and countering of the causes of Sweden’s slipping egalitarianism in terms both of income and of access to public services. The quality of schooling, for which the private sector and municipalities have been given responsibility, is especially vulnerable in the already most deprived areas.

Neo-Nazis attack anti-racism demonstrators in Sweden (CNN.com, 15 december 2013):

A vicious attack at an anti-racism demonstration in Stockholm, Sweden, on Sunday proved the protesters have a legitimate concern.

A group of 40 far-right extremists threw stones, bottles and fireworks at a group of 200 people holding an organized, legal demonstration to oppose racism and growing neo-Nazi sentiment in the area, Stockholm police spokesman Sven-Erik Olsson said Sunday.

Ska vi ha det så här?

Ibland får jag och mina kollegor kritik av människor med högersympatier för att vi försöker sätta in tragedier, oförrätter och orättvisor i ett politiskt sammanhang. Ofta därför att de partier eller rörelser våra kritiker sympatiserar med inte framstår i så god dager.

Det hände när vi försökte förklara det ideologiska träsk Anders Behring Breivik var sprungen ur. Och det hände när vi vid Nelson Mandelas bortgång gjorde en ansats att förklara svensk högers historiska relation till Mandela och hans rörelse, ANC.

Att ”göra politik” av sådana händelser är fel och fult, låter den goda smakens försvarare på högerflanken meddela.

I dagarna började Musikhjälpen, ett ”insamlingsevent” (sic) som sänds i Sveriges Radio. Tre kändisar bor i en glasbur, sänder radio dygnet runt och samlar in pengar till projekt för att minska mödradödligheten.

Det där kan – och bör – man göra politik av, förstås. Att omkring 50 000 kvinnor dör till följd av osäkra aborter är en politisk fråga.

Och MUF, Moderaternas ungdomsförbund, har gjort politik av det hela. Men inte som man kanske kan föreställa sig.

På en sajt auktionerar MUF nämligen ut ett ”socialdemokratiskt vallöfte” – när Mona Sahlin sa att hon aldrig skulle göra sig beroende av SD – som MUF anser att S bryter när de i dag (sannolikt) fäller regeringens sänkning av den statliga inkomstskatten.

Så blev en insamling för mödravård ett utspel för sänkt skatt för svenska höginkomsttagare.

Sveriges just nu mest spännande kolumnist, Per Schlingmann, berättar i en Svenska Dagbladet-krönika att kreativitet, det är att hälla sprit i läsk. Hur kom han till den insikten?

Han har varit på ett mingel på Hotel Birger Jarl i Stockholm och sett festliga julgranar. Dessutom har han varit på ett annat mingel. Och vips så blev det en text!

Dessutom hinner Schlingmann med att nämna några varumärken och företag vid namn som han kanske, kanske inte får betalt för att nämna. Schlingmann är ju förutom en superspännande kolumnist även konsult (med uppdrag för bland andra Postkodlotteriet och Eniro).

25 november skrev Schlingmann en krönika om att skivbolag blir mer som banker. Kanske fann hans inspirationen till den texten på Polar Music Prize- minglet? 30 september skrev Schlingmann om att sociala medier flyttar makten och nämnde där det lovvärda initiativet FATTA – som bland annat har en samarbetspartner i skivbolaget Universal Music (som sedan 1989 äger Polar Music). Samma dag som Schlingmann skrev texten frågade han för övrigt ut FATTA:s initiativtagare på Bokmässan i Göteborg.

Ett intressant arbetssätt, minst sagt.

Mingla på så ses vi i spalterna snart igen, Per!

Fredrik Reinfeldt är jättearg på LO och Socialdemokraterna. Ja, det är väl inget ovanligt men hans ilska i dag är faktiskt ganska intressant.

Så här är det: LO och S presenterade i onsdags en rad gemensamma krav som som de menar ska leda till schysta villkor på svensk arbetsmarknad, däribland riva upp Lex Laval.

Det där gillade inte Reinfeldt och till Aftonbladet säger han att han är ”bekymrad” och tror att LO- och S-förslaget ”riskerar absolut att landa i att försöka stoppa grupper från att komma in, protektionism och risken av att hamna i ett ’vi och dom’- tänkande.”

Och till Expressen säger Reinfeldt så här:

Sverige är där ett intressant avvikande exempel där en center-höger-regering har liberaliserat och öppnat upp för mer av rörlighet både för arbetskraft och för medborgare både inom EU men också utanför.

Nu till det intressanta i den reinfeldtska ilskan. Det är nämligen så att statsministern själv har varit ganska engagerad i det här med ”vi och dom”-tänkande.

När Polen och de baltiska länderna blev medlemmar i EU skrev Fredrik Reinfeldt en motion i riksdagen där han kände stor oro för att ”den fria rörligheten kan öppna för ett utnyttjande av de svenska bidragssystemen på ett sätt som inte har varit avsikten med bidragen.”

I motionen skriver Reinfeldt också:

Enligt rådets direktiv 68/360/EEG skall en EU-medborgare beviljas uppehållstillstånd om han kan uppvisa ett giltigt identitetskort samt en bekräftelse på anställning från arbetsgivaren eller ett anställningsintyg. När det gäller de aktuella åtta nya medlemsländerna förordar Moderaterna att Sverige därtill skall ställa krav på att arbetstagaren kan försörja sig och eventuellt medföljande anhöriga genom eget arbete.

Dessutom tycker Reinfeldt i motionen att ”inga socialbidrag skall utbetalas till EU-medborgare som söker arbete i Sverige”.

Se där! ”Vi och dom”-tänkandet finns visst hos statsminister också, åtminstone om han fruktar att skattepengar kan hamna hos en polack.

Läs också: Jobbinvandring är inte ett hot (Aftonbladet ledare)

På Politism påminner Mohammed Ryback – med anledning av den uppblossande debatten om hiphopens textinnehåll – om Magnus Ugglas ”Jag dansar aldrig nykter” från 1993, en låt med ett minst sagt tveksamt textinnehåll.

Ryback skriver: ”Var är Smålandspostens ledartexter och ledarskribenten Ivar Arpis analyser av Fredrik Reinfeldts stora idol Magnus Uggla? (Och vad säger förresten Reinfeldt själv om Ugglas texter?)”

Under de senaste dagarna har många skrivit om hiphopgruppen Kartellens låt ”Svarta duvor & vissna liljor”. I låten rappar Sebbe Staxx och Timbuktu om att ”lägga Sverigedemokrater i koma”.

Även här kan man påminna om textinnehållet i en annan Magnus Uggla-låt, nämligen ”P-F” från 1989 där Uggla sjunger så här om parkeringsvakter:

Jag drömmer jag kör bil
varje gång jag ser en sådan ful profil.
I drömmen kör jag på alla blåklädda
pissfitter.
En sur blir mör när hon hamnar bland
bensin, plåt och glassplitter.
En får andningsnöd, en hjärtattack
när dom landar upp på huven och
förstör min lack
[…]
Jag drömmer jag kör bil
råkar köra på en lisa när jag byter fil.
I drömmen kör jag på alla blåklädda
pissfitter.
En sur blir mör, vad jag myser när hon
plågas och nerv-spritter.
Hon blir mosad mot min högerskärm
När jag söker köra över hennes bötespärm.

I Dagens Nyheter skriver Björn Wiman så här om diskussionen kring Kartellens nya låt:

I ljuset av den senaste tidens attacker mot svenska politiker är det givetvis obekvämt men också viktigt att konstatera att det även fortsättningsvis måste få vara skillnad på vad som sägs i en mer eller mindre fiktiv gestaltning – i detta fall en låt – och på vad som sägs i andra sammahang.

Så är det förstås. Vad är det vi verkar begripa om musik när Östermalmsonen Magnus Uggla sjunger, men inte när Sebastian Stakset från Bagarmossen rappar?

Feminister och liberaler… Läs hela listan på Politism!