I dag kom det senaste numret av Neo till redaktionen. Neo är ett samhällsmagasin som en gång var liberalt men nu är borgerligt.

Puffarna på omslaget till årets första nummer är en perfekt illustration av var svensk borgerlighet befinner sig i februari 2015 och vad de tänker på:

På jakt efter borgerlighetens framtid!
Hans Bergström!
Kulturrelativsm!
Francis Fukuyama!
Ubåtsjakt!
Bertböckerna!

I fjol inrapporterades ett rekordstort antal fall av mässling i USA: 644 stycken.

Siffrorna för januari – cirka 100 fall i 14 delstater – ger en förvarning om att rekordet kan bli slaget i år.
Mässlingsutbrottet började på Disneyland i Kalifornien, men har spridit sig till flera andra delstater och över gränsen till Mexiko.

Vad beror utbrottet på? Att föräldrar inte låter vaccinera sina barn mot sjukdomar av rädsla för vad vaccinationen kan leda till.

Det finns områden i landet där så många som 15 procent av barnen numera inte alls är vaccinerade och skälet är framförallt föräldrarnas övertygelse om att vaccin kan orsaka autism.
I en brittisk studie från 1998 hävdade forskare att det fanns ett samband mellan MPR – ett vaccin som tas i omgångar och skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund – och autism.Resultatet visade sig vara ett misstag och sambandet mellan vaccin och autism har aldrig kunnat påvisas.

Parallellt med autismskräcken finns det också mängder av konspirationsteorier av mer iögonfallande karaktär: läkemedelsbolagen har själva skapat sjukdomarna för att tjäna pengar eller att bolagen ger oss ännu svårare sjukdomar via sprutorna.

I USA talar man om vaccinationsmotståndare som ”anti vaxxers” och i kölvattnet av mässlingsutbrottet har rörelsen gett upphov till bra journalistiska granskningar, talkshowhumor och festliga nättrollningar.
Samtidigt är vaccination på dödligt allvar.

Så här skrev Anna Hellgren om svininfluensa i Arena för sex år sedan:

På ett plan handlar vaccinationer om att hindra farliga sjukdomar från att utvecklas till epidemier, på ett annat om praktisk solidaritet. För att ett vaccin ska kunna hindra smittspridning krävs att majoriteten vaccinerar sig – även om själva sjukdomen bara kommer att vara dödlig för ett fåtal.

Det kräver i förlängningen solidaritet över nationsgränser, eftersom ett lands vaccinationsnivåer indirekt påverkar befolkningen i andra länders utsatthet för eventuella smittorisker. Ungefär som att de som drabbas hårdast av svininfluensa är människor med redan nedsatt hälsa i form av luftvägs- eller hjärtproblem, men för att deras risker ska minska krävs att den friska majoriteten solidariskt vaccinerar sig.

Det är fortfarande lika sant.

Men hur når man de människor som inte vill vaccinera sig, inte vill visa solidaritet?
I helgen skrev Carl Johan von Seth en läsvärd ledare i Dagens Nyheter om vaccin och nämnde där statsvetaren Brendan Nyhan. Nyhan har i sin forskning funnit att vetenskapliga fakta om vad vaccin är och hur det fungerar inte biter på folk som bestämt sig för att vara misstänksamma.

I en intervju på sajten Vox berättar Nyhan att han tror att det bästa sättet att få folk att ta sina sprutor är att vårdgivare slutar vara så tillmötesgående när vaccinationer kommer på tal:

Studies have found that providers who use presumptive language, saying, ’It’s time for some shots,’ are much more likely to have successful vaccine compliance than providers who use participatory language like, ’What do you think about shots?’ It’s of course important to respect patient autonomy but I think, at the same time, the language providers use gives patients a cue about the strength of the medical evidence.

If you roll into the emergency room on a stretcher with a gun shot wound, no one says, ’How do you feel about getting bullets out of you?’ They say, ’We need to get this out of you now.’ There is a move in medicine toward participatory approaches in contexts in which the benefits are less clear. But this is an area where the science is very clear and the language we use should reflect that.

Det kan vara värt att tänka på, även i Europa.
Här har antalet mässlingsfall ökat med 348 procent sedan 2007.

Här är en lista på alla handlingar som man måste lämna in för att få socialbidrag – ett par tusen kronor – i Stockholm.

Och glöm inte att ta med cv och personligt brev varje månad!

I dag berättar Expressen i en notis att Staffan Erfors – som tidigare var chefredaktör för Expressens sydliga edition Kvällsposten – blir ny kommunikationschef för Moderaterna i landstinget i Stockholms län.
En topposition och en valvinnarpost, enligt Expressen.
– Det är ett hedrande och roligt uppdrag och även ansvarsfullt med tanke på det politiska läget, säger han.

Erfors var tidigare USA-korrespondent på Expressen och tvingades bort från tidningen efter att det avslöjats att han haft ett nära samröre med det kriminella mc-gänget Hells angels förre president.
Erfors ska vid två tillfällen ha lånat ut sin lägenhet till Hells angels-presidenten. Den förre Hells angels-presidenten ska också ha hävdat att han kunde styra Expressen.

Det där nämner inte Expressen i sin lilla notis i dag.
Man kanske förstås bara misstänka att om Erfors haft ett annat parti som arbetsgivare – och inte skrivit så här fina saker om Expressens chefredaktör – så hade tidningen skrivit lite mer om vad det är för person som nu fått en ”topposition” och ”valvinnarpost”.

Fattigdomen minskar kraftigt i världen. Ja, faktum är att vi lyckades nå FN:s millenniemål om en halvering av den extrema fattigdomen. Och det fem år i förväg.
Mellan 1990 och 2010 sjönk antalet människor i världen som lever på 1,20 dollar om dagen från 47 procent till 22 procent.
Det rör sig om cirka 700 miljoner människor – främst i Indien, Brasilien och Kina – som inte längre lever i extrem fattigdom.
Under samma period har den genomsnittliga livslängden ökat med sex år.

Samtidigt sjunker hungern i världen dramatiskt. På 10 år har antalet kroniskt undernärda minskat med mer än 100 miljoner människor, enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO.
Man kan, med visst fog, säga att vår bästa tid är nu och att det blir bättre och bättre dag för dag.
Samtidigt: Var nionde person på planeten kan fortfarande inte äta sig mätt varje dag. Det finns fortfarande över en miljard människor – främst Afrika och Asien – som lever i extrem fattigdom.

I dag kan dessutom den internationella biståndsorganisationen Oxfam berätta att de globala orättvisorna blir allt värre.
Under fem år har de 80 rikaste personerna i världen fått in dubbelt så mycket pengar som tidigare. Deras samlade förmögenhet är nu större än allt den fattigaste hälften av jordens befolkning äger tillsammans.
Nästa år, tror Oxfam, kommer världens rikaste procent på den här planeten att äga mer än alla andra tillsammans.
Det är hisnande.

I spåren av finans- och valutakriser har vi fått se åtstramningar, minskad export, lägre råvarupriser, minskade skatteintäkter och sänkta inkomster för vanliga löntagare. I länder där en livaktig medelklass kunnat växa fram på kort tid saknas nu pengar till fattigdomsbekämpning.
Det har påverkat de västliga ekonomierna och det har påverkat utvecklingsländernas ekonomier.
Det finns fler förklaringar till att klyftorna ökar.
Låt oss titta på Sverige, till exempel.

Här finns det 147 miljardärer, enligt tidningen Veckans affärer. Det är åtta fler än 2013 och en fördubbling på tio år. Tillsammans har de en samlad förmögenhet på 1 120 miljarder.
I Sverige är vi duktiga på att producera rikedom. Sverige har fler dollarmiljardärer per capita än USA, trots att de ekonomiska klyftorna generellt är större i Amerika.
I andra änden rapporteras det att Sverige är ett av de rika länder där klyftorna ökar som snabbast och där andelen fattiga ökar som mest.
På 20 år har den rikaste promillen i Sverige tredubblat sin andel av landet samlade inkomster, enligt The World Top Income Database.
Politiskt har utvecklingen understötts av slopade gåvo- och arvsskatter. Bolagsskatten har sänkts. Fastighetsskatten har avskaffats.

Nu kräver Oxfam att världens ledare agerar.
Organisationen uppmanar till hårdare tag mot skattesmitande företag och höginkomsttagare. De vill se investeringar i välfärden och satsningar på avgiftsfria skol- och vårdsystem. Trygghetssystemen måste få mer pengar.
Skattesystemen måste göras mer progressiva, skatter på arbete och konsumtion bör sänkas och i stället höjas på kapital och rikedom. Minimilöner – så att man klarar vardagen – måste införas och lagar om lika lön för lika arbete bör skapas.
Och slutligen: ett gemensamt internationellt åtagande för att minska ojämlikheten.

Allt det där fungerar förstås inte överallt – att lagstifta om löner fungerar inte i partsmodellens Sverige – men vi bör lyssna på Oxfam.
Vi vet att FN:s millenniemål har spelat en viktig roll i kampen mot fattigdomen.
Om vi vill minska klyftorna är det hög tid att vi sätter upp mål och använder politiska styrmedel för att bekämpa ojämlikhet och orättvisor.

Statsministerkandidaten – tycker lantisar är dumma

Finansministerkandidaten – flyttade in i hyreslägenhet som skulle gått till hemlös

Arbetsmarknadsministern – osäker på om våldtagen kvinna ska få genomgå abort

Bonus: Nio andra guldkorn från finansministerkandidaten.

I oktober stämde EU-kommissionen den svenska staten för att vi har ett spelmonopol. Kommissionen anser att svensk spelpolitik i för stor utsträckning syftar till att dra in pengar till statskassan. Man kan ha synpunkter på det, med tanke på att reglerad lotteriverksamhet också är en stor inkomstkälla för svenskt föreningsliv, men låt gå.

Hur reagerade regeringen på stämningen? Genom att flagga för att man är beredda att släppa in privata vinstdrivande aktörer på den svenska spelmarknaden.

– Vår avsikt är att påskynda det arbete som bedrivits sedan en längre tid. Vi tycker att ett licenssystem av något slag ska införas i Sverige, sa civilminister Ardalan Shekarabi (S) till Sveriges Radio.

Det är en märklig slutsats som ministern fått kritik för från bland annat Forum, en paraplyorganisation för civilsamhällets organisationer med social inriktning.

Desto gladare blev Moderaterna. I november deklarerade riksdagsmännen Per Bill och Gustaf Hoffstedt att man välkomnade den socialdemokratiska omsvängningen och för bara några dagar sedan kunde Expressen avslöja att en blocköverskridande överenskommelse om spelpolitiken nu nåtts: en utredning om att slöppa in privata aktörer på spelmarknaden ska tillsättas och bara V och SD är emot.

I går meddelade så den ovan nämnde moderaten Gustaf Hoffstedt att han lämnar riksdagen med omedelbar verkan. Hoffstedt, som i riksdagen ofta motionerat kring villkor och regler som rör spelmarknaden, har nämligen fått ett annat jobb.

Från och med nu är han generalsekreterare för Branschföreningen för onlinespel, BOS, en lobbyorganisation som bland annat företräder privata spelbolag som Unibet och Betsson. I ett pressmeddelanden från BOS kan man läsa att Hoffstedts huvuduppgift blir att ”aktivt bidra till en hållbar omreglering av den svenska spelmarknaden”.
– BOS ska vara den naturliga samtalspartnern inför omregleringen. Ingen kan vår näring så bra som den här organisationen, säger Hoffstedt i samma pressmeddelande.

Så kan det gå.

Gustaf Archibald Siegwart Douglas – finansman, greve och miljardär – kommer i vår att lämna Moderaternas partistyrelse. Enligt en intervju med Ekot känns det både ”vemodigt och riktigt” att lämna politiken.

Därmed avslutas ett kapitel i den moderata historieboken, ett där greve Douglas varit en av de viktigaste spelarna i framväxten av välfärdskapitalismen och de två nymoderata valsegrarna på 2000-talet.

Vem är då denne Gustaf Douglas?

Han är huvudägare i Investment AB Latour och aktiv i Stiftelsen Svenska Dagbladet. Enligt Veckans Affärer tillhör Gustaf Douglas en av de 20 personer som är rikast i Sverige med personliga tillgångar på cirka 8 miljarder kronor.

2001 blev Gustaf Douglas partipolitiskt aktiv i Moderaterna – han var på 60- och 70-talen folkpartist – och valdes för 12 år sedan in i partistyrelsen.

Ungefär samtidigt köpte Douglas – ihop med sin kompanjon Melker Schörling – det krisande vårdföretaget Partena. De döpte om företaget till Attendo Care och anställde en viss Henrik Borelius som verkställande direktör.

Borelius är bror till det förra moderata statsrådet Maria Borelius och hämtades direkt från Peje Emilssons Kunskapsskolan. Emilsson, å sin sida, tillhör gammelmoderaternas innersta krets och var en av hjärnorna bakom privatiseringen av skolmarknaden under regeringen Bildt på 90-talet.

Emilsson har – vid sidan av friskolor och äldreboenden – också grundat PR-byrån Kreab som haft uppdrag åt Moderaterna och den dåvarande motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, SAF. Carl Bildt blev för övrigt styrelsemedlem och ordförande i Kreab år 2000.

Men åter till Gustaf Douglas och Attendo. Redan 2005 sålde han och Melker Schörling företaget till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint för över 2,2 miljarder svenska kronor. Douglas investmentbolag Säki gjorde vid affären en skattefri reavinst på över en halv miljard.

Var pengarna från försäljningen finns i dag vet vi inte. Både SCB:s förmögenhetsstatistik och förmögenhetskatten avskaffades av regeringen Reinfeldt.

Inför valet 2006 drev Douglas den så kallade Rosenbadsfonden i syfte att samla in privata donationer till Moderaterna. Med sig i fonden hade han bland andra Kristina Axén Ohlin (tidigare finansborgarråd i Stockholm, vice ordförande i M och ”etisk rådgivare” åt vårdkapitalisterna Carema) och Tove Lifvendahl (tidigare MUF-ordförande och i dag politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet).

Rosenbadsfonden lyckades tillsammans med andra hemliga moderata insamlingssällskap som Tornet, Källan och Värnet samla in 65,5 miljoner inför valet 2006. Bara valåret drog man in hälften av de där miljonerna.

Vem som betalade – och betalar – vet vi inte. Det finns nämligen inga tillräckligt bra lagar om att partibidrag måste redovisas i Sverige. Moderaterna har varit ett av de partier som allra hårdast motsatt sig öppenhet när det kommer till partibidragen.

I höstas förlorade så Moderaterna makten efter åtta år och nu lämnar alltså greve Gustaf Douglas politiken. Han lär bli saknad av många.

—
Läs mer: ”Oligarkerna – vinnarna i slaget om välfärden” (Tankesmedjan Tiden)

I dag beslutade trafikutskottet att riksdagen innan årsskiftet ska behandla en motion om att starta motorvägsbygget Förbifart Stockholm den första januari. Man beslutade även att en alliansmotion om att Bromma flygplats ska få vara kvar ska behandlas innan nyår.

Om riksdagen antar motionerna – vilket en hel del pekar på eftersom de borgerliga och SD är större än regeringen och V  – kommer regeringen uppmanas att starta byggprojektet i januari.

– Det vore omöjligt för regeringen att inte följa ett sådant beslut. Det vore skandalöst i så fall, säger Lars Hjälmered, moderaternas gruppledare i trafikutskottet till nyhetsbyrån TT.

Nog går det för regeringen att strunta i att följa beslut som riksdagen tar. Lars Hjälmered kanske minns hur riksdagen 2011 röstade för att stoppa fas 3. Hjälmered minns kanske också hur mycket den regering som då styrde landet brydde sig.

Men då handlade det ju förstås bara om människor och inget så viktigt och fint som en motorväg.