”Jag måste vara galen om regeringen är klok”.
Titeln på den gamla Euskefeurat-låten sammanfattar ganska väl Centerpartiets syn på den svenska regeringens politik just nu.
I dag höll partiledaren Annie Lööf sitt jultal, en paus från hennes föräldraledighet.

Migrationsverket borde inte ha uppdraget att hitta bostäder åt asylsökande, satsningar på polisen och enklare boenden för ensamkommande flyktingbarn.
Några av förslagen som Annie Lööf lyfte upp i dag var radikala, andra förutsägbara. Socialdemokraterna borde hellre tugga glas än ställa sig bakom några av idéerna.
Men de konkreta åtgärderna var egentligen inte det intressanta med Annie Lööfs tal, utan tonläget.

Centerledaren betonade hur svåra stunder kräver starka värderingar. Ungefär som att det är enkelt att värna asylrätten så länge inte så många kommer till Sverige. Ifrågasätt och ändra systemet, inte bara antalet personer som söker asyl går det att sammanfatta hennes tal med. Centerpartiets konkreta förslag ska som sagt kritiseras.
Men Annie Lööf lyckades med en sak som resten av oppositionen misslyckas med, nämligen förflytta det politiska samtalet.
Istället för att bråka om exakt hur höga murarna ska vara ställer hon sig bredvid och undrar varför de andra ens diskuterar det.
Den förmågan är ett utrotningshotat inslag i svensk politik just nu.

Centerpartiet har varit, och kanske är, en märklig röra av diamanthård nyliberalism och pragmatisk glesbygdsrörelse.
Det är ett väldigt speciellt läge i svensk politik när Annie Lööf känns som en frisk fläkt.
Jag måste vara galen om regeringen är klok, sjunger Euskefeurat.
Men i ett smågalet politiskt läge känns Annie Lööfs tonläge plötsligt hoppfullt.

”Sluta säg könsbyte, det heter könskorrigering” skriker en i publiken till Ebba Busch Thor som sitter på scenen.
Ebba Busch Thor ler och säger att det är bra med en så pigg och vaken publik.
Resten av samtalet säger hon könskorrigering istället.

Tidigare i dag var Busch Thor på Pride. Det var ett samtal med RFSL och deras ungdomsförbund.
Det var lång kö utanför och fullt i salen. Pirrig stämning nästan. Vad ska hon säga?RFSL och deras ungdomsförbund försöker få till en konflikt.Det har alltid varit Kristdemokraterna som står för allt det gammelmodiga. Äldre män som är emot aborter, mot samkönade äktenskap, de tyckte allra längst att tvångssteraliseringar skulle genomföras vid könskorrigering.
Nu när Ebba Busch Thor får en fråga vad hon tycker om det sistnämnda så tar hon avstånd från partiets gamla linje. Det ska absolut inte ställas mot varandra, ingen ska behöva välja mellan könskorrigering och möjlighet att skaffa barn, förklarar Ebba Busch Thor.
När samtalsledaren frågar om Ebba Busch Thor kan tänka sig att ställa upp på skadestånd till personerna som tvingades till steralisering svarar hon att det inte är uteslutet.
Publiken svarar med applåder.

 
Har vi sett en nylansering av ett parti? Är det nu Nya Kristdemokraterna?
Nej, det var snarare ett duktigt politiskt djur. Rättare sagt en kameleont. Ebba Busch Thor kan formulera sig, fälla charmiga kommentarer och vara tydlig.
Det sista hon säger innan samtalet avslutas handlar om abort. Hon vänder sig mot publiken och förtydligar hur mycket hon står bakom svensk aborträtt. – Jag hoppas att alla i det här rummet har hört att min ambition är att vi inte ska röra en millimiter av aborträtten, säger hon.

Samtidigt har vi i sommar hört om samvetesfrihet och läst hur Kristdemokraterna hotar aborträtten i Stockholm.
Och samtidigt så företräder hon ett parti där kärnfamiljen är central.
Och samtidigt så är det nu hon har chansen att visa hon är annorlunda än partiledarna i kostym.

Ebba Busch Thor tar genom tal avstånd från den gamla bilden av hennes parti.
De kan framstå som Nya Kristdemokraterna.
Men politiken är tyvärr ändå Kristdemokratisk.

Ebba Busch Thor vill en sak: flytta makt från de feta statsrådsfåtöljerna på regeringskansliet till ditt IKEA-köksbord. Mellan dig och Stefan Löfvens klåfingriga sosse-händer som vill kontrollera ditt liv och mata lata med feta sparvar står bara Ebba. Och ibland Annie Lööf då.

Ebba Busch Thor har kommit på en fantastisk teknik för att inte göra sitt eget parti förbannat samtidigt som hon ”går genom rutan” och lockar nya väljare till partiet vars stöd annars minskar i takt med dödstalen. Denna teknik går ut på att hon säger saker som inte går ihop och är totalt ologiska men gör det väldigt självsäkert.

Några exempel:

• Hon stöttar Pride men kommer inte att gå i tåget.
• Hon vill absolut inte förändra aborträtten men vill ändå att vårdpersonal ska kunna vägra att utföra en abort.
• Hon vill stå för trygghet men ändå försämra tryggheten för personer som arbetar.
• Hon vill att individer ska få bestämma mer själv över sina liv men vill ändå ha en nollvision mot aborter.

”Det finns inget egenvärde i höga aborttal” sa hon till Expressen. Frågan är om det finns ett egenvärde i Kristdemokraternas fortsatta existens?
Vi får fråga Ebba Busch Thor, hon tycker antagligen både ja och nej på samma gång.

När det gick dåligt för Socialdemokraterna i de två senaste riksdagsvalen blev det vanligt att skylla på en sak: Högern äger media. De har flest ledarsidor, flest utbildningar för opinionsskribenter och mest pengar. Vad partiet än gjorde förstörde alltid ”högermedia” allt.

Att skylla ifrån sig är inte någon vinnande strategi, det är snarare ett tecken på hur desperat man är. Nu gör Moderaterna exakt samma sak. Dåliga opinionssiffror? Medias fel. Rapporter om ökade klyftor? Typisk vänsterjournalistik! Att ställa kritiska frågor till statsminister Fredrik Reinfeldt? Ett tydligt tecken på att sosse-Sverige lever kvar på SVT, antagligen lyder de direkt under Stefan Löfven, ungefär.

Moderaten Gunnar Axén är ett aktuellt exempel på en borgerlig politiker med teorin att media har de rödgröna som favoriter. Han beskrev för någon dag sedan att speciellt Sveriges Radio valt att inte rapportera om sådant som varit positivt för regeringen, utan haft negativa vinklar. Men det började inte där.

När Fredrik Reinfeldt fick en obekväm fråga inför förra valet påstod han – uppenbarligen med en osynlig foliehatt på huvudet – att Socialdemokraterna ringer runt till alla redaktioner och ber journalister ställa just den frågan.  Statsministern har även skyllt Moderaternas dåliga opinionssiffror på medias rapportering.
Sen började andra hänga på. När den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson inte gillade att tv granskade regeringens politik twittrade hon om det i september 2013:

”Socialreportage med oj sån slagsida har ersatt objektiv nyhetsförmedling. Mamma snyftar i tv, allt är moderaternas fel. Putin-tv! @rapport”

Riksdagsledamoten Lars Beckman (M) har ställt den öppna frågan ifall det forna östblocket påverkat journalistutbildningar i Sverige för att se till så landet skulle fortsätta ha ett socialistiskt styre. Detta eftersom SVT, SR och UR alltid vinklar nyheter rött, enligt honom. Senast igår twittrade han såhär:

Efter valet 2002 tyckte Moderaterna att Bo Lundgren hade blivit medias hackkyckling. Dåliga nyheter och avslöjanden handlade EGENTLIGEN om att media var vänster och hade en dold agenda.
I verkligheten visade alla undersökningar att väljarna inte ville ha stora skattesänkningar, ändå valde Moderaterna det som sin profilfråga. Nu när Moderaterna blir hårt granskade är det inte på grund av en stor konspiration som alla journalister är inblandade i. Utan för att partiet haft makten, inte kommer med nya förslag, arbetslösheten är hög, Reinfeldt har gömt sig under en sten och Alliansen gör tårtfilmer. I det läget undrar Moderaterna varför inte väljarna älskar dem och väljer att skylla på media. Lycka till med den valstrategin!

“Jobbkrisen är en bluff” är rubriken på ett debattinlägg av Linda Skugge från 2010 som har börjat spridas igen. Artikelns poäng är att arbeten finns om unga verkligen vill, men att många anser sig vara för fina. Skugge beskriver att hon aldrig “fått” ett jobb, utan skaffat sig. Experter gick snabbt ut och sa att hon har fel om varför unga saknar arbeten, men trots det hyllas skribenten och folk delar med sig av egna historier om lata ungdomar. Men jobbkrisen är ingen bluff, den är verklig och dessutom politisk.

Linda Skugge är inte ensam om att arbeta hårt. Ingen har gett unga jobb, det är därför många åker till Norge istället. Ingen har gett unga bostäder, det är därför studenter vet vad ett svart fjärdehandskontrakt är. Ingen behöver förklara vad gratis praktik, vikariat, sms-jobb, timvikarie, obetalt provjobb, ideellt arbete och enbart provision är. Det är nämligen mångas vardag. Unga vuxna i dag drömmar inte om lyx eller rikedom. De drömmer om ett jobb, ett hem och att kunna bilda familj.

Linda Skugge missar dessutom helt det politiska i sin artikel. Det handlar inte bara om hur många företag en ungdom söker jobb hos, det handlar också om hur många företag som behöver anställa. Hur man än räknar arbetslösheten bland unga kommer man fram till samma sak: det är sjukt många som inte har ett arbete. Det är ett samhällsproblem, inte ett tecken på en lat befolkning.

Vuxna har alltid tyckt att unga är ovilliga att arbeta och bara slappar. Linda Skugge och hennes generation har helt säkert jobbat hårt, men det är de inte ensamma om. Därför är den enda bluffen att beskriva en hel generation unga som glidare och lyxlirare.