Reinfeldts bortförklaringar om jobben verkar tagit slut

Alliansen gick till val både 2006 och 2010 på fler jobb. Det har väl gått sådär.

Arbetslösheten biter sig fast kring 8 procent, allt fler unga blir långtidsarbetslösa och andelen i befolkningen som jobbar har faktiskt minskat.

I veckan avslöjade DN nya siffror från Arbetsförmedlingen som visar att två tredjedelar av alla arbetslösa saknar ersättning från A-kassan.

Fredrik Reinfeldt försökte i Agenda förklara politiken. Det gick också sådär.

Han pratade om ungdomars ansvar, om facken, arbetsgivarna och socialdemokraterna. Men reglerna för a-kassan är det han själv som ändrat. Det pratade han å andra sidan inte om.

Problemet är att bortförklaringarna är på väg att ta slut. Efter fem år vid makten finns det helt enkelt få andra man trovärdigt kan skylla ifrån sig på.

Reinfeldt sa att a-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Men när bara en tredjedel får ersättning är detta tomma ord. När arbetslösa hänvisas till socialbidrag är det inte omställning det handlar om utan samhällets yttersta skyddsnät.

Nedskärningarna i a-kassan motiverades med att det skulle bli fler jobb. Då skulle människor motiveras att ta de nya jobben. Men även här har vi facit. Varken försämrad a-kassa eller de fyra jobbskatteavdrag som genomförts har hittills minskat arbetslösheten. Detta fullskalexeperiment är genomfört och har, bevisligen, misslyckats.

Det pratade Reinfeldt egentligen inte heller om. Vad regeringen tänker göra åt situationen blev väl inte heller helt tydligt. Om de tänker göra något alls.

Samtidigt är det är faktiskt en helt ny politiskt situation vi bevittnar. 

För en månad sedan hade han knappast ens fått frågan. Agenda hade handlat om S-krisen istället.

Anders Lindberg

Ledarredaktionens guide till möjliga namn på prinsessan

Ett barn, en prinsessa, en tronarvinge har fötts. Nu ska ungen ha ett namn. Det finns många namn man kan ha, en del är bättre än andra. Vi som jobbar på Aftonbladets ledarredaktion har fina namn, men också idéer om andra namn. 

Därför bjuder vi nu på våra blygsamma namnförslag till vad den nyfödda prinsessan:

Daniel Swedin

Ledarredaktionens guide till politiska reaktioner på kungabebisen

Ett barn, en prinsessa, en tronarvinge har fötts. På detta kan man ha olika synpunkter. Och det har ju, förstås, de olika politiska partierna och deras företrädare. Därför bjuder nu Aftonbladets ledarredaktion på den ultimata guiden till politiska reaktioner på kungabebisens födsel. 

Den betongsossiga reaktionen:
”Det här gynnar tillväxten”.

Den vänstesossiga rekationen:
”Vi som trodde att monarkin skulle avskaffa sig själv”. 

Den nymoderata reaktionen:
”När kan hon börja arbeta?”

Den sannmoderata reaktionen:
”Synd att det blev en tjej”.

Den centerpartistiska reaktionen:
”Grattis! Men bara för att hon är först ut ska det inte betyda att hon ska vara först in”.

Den folkpartistiska reaktionen:
”Kan vi inte prata om euron nu?” 

Den kristdemokratiska reaktionen:
”De är väl gifta?”

Den miljöpartistiska reaktionen:
”Men var är det andra språkröret?”

Den vänsterpartistiska reaktionen:
”Grattis! Och förresten så är vi inte för Berlinmuren heller”.

Den Sverigedemokratiska reaktionen:
”Tur att hennes religionsfrihet är reglerad”.

Daniel Swedin

En tegelsten i muren

Nu har statsministern kommenterat dagens stora inrikespolitiska nyhet. Från Tidningarnas Telegrambyrå:

Statsminister Fredrik Reinfeldt ser inga skäl till att ändra något i arbetslöshetsförsäkringen, säger han till TT i samband med ett besök vid ett arbetsmarknadsprojekt för unga i Falun.

 – Vi har skärpt upp arbetsvillkoren eftersom vi vill förtydliga att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring med tidsgränser och tydliga krav för att man ska kunna använda den. Det är en försäkring mellan jobb och inte grund för långvarig försörjning vid arbetslöshet.

TT: Är det ett problem att bara en tredjedel av de arbetslösa får ersättning?
– Nej, jag försvarar att vi har skärpt arbetsvillkoren och att den nu fungerar som en omställningsförsäkring. För grupper som står långt från arbetsmarknaden finns det andra ”samhällsinsatser”, enligt statsministern.
– Det har inte varit vår avsikt att a-kassan ska vara deras försörjning, säger han.

De regler som nu gäller för arbetslöshetsförsäkringen är följden av ett politiskt vägval, enligt statsministern. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring. De begränsade resurser som finns i statskassan måste användas där de bäst behövs, och det är inte till generösare regler i a-kassan.
 

Jahaja.

Daniel Swedin

Inte ok att Sverige säljer krigsmateriel till Saudiarabien

På DN Debatt skriver i dag Andreas Ekman Duse, generaldirektör för ISP om krigsmaterielexporten. ISP är den myndighet som håller den svenska krigsmaterielexporten inom lagens råmärken.

Exporten 2011 uppgick till 13,9 miljarder vilket är en uppgång med 1 procent från föregående år. En stor del av exporten gick till diktaturen Suadiarabien. Det visar behovet av tydliga regler mot krigsmaterielexport till icke-demokratier.

Enligt Svenska freds säljer Sverige mest vapen i världen räknat per person. Statistiken blir kanske inte riktigt rättvis. USA säljer exempelvis över tio gånger så mycket vapen som Sverige men hamnar längre ner på listan. Men det är ändå viktigt att fundera över.

Ett större etiskt dilemma är vilka länder Sverige exporterar till. År 2011 såldes krigsmateriel till Saudiarabien för ett värde av nästan 3 miljarder kronor.

Saudiarabien är en av världens värsta diktaturer och när Kungen i oktober överlämnade Scouternas förtjänsttecken ”Bronsvargen” till Saudiarabiens kung Abdullah väcktes en ilsken debatt. Att Sverige samtidigt exporterade krigsmateriel för 3 miljarder till samma kung har dock inte väckt samma upprördhet.

Samtidigt är en reglerad krigsmaterielexport nödvändig. Vill vi fortsätta vara militärt alliansfria måste Sverige ha en egen försvarsindustriell kompetens. Utan försvarsindustri blir vi utlämnade till USA:s och andra stormakters försvarsindustri i ett skymningsläge. Utan export kan inte den svenska försvarsindustrin överleva.

Den invändning man ofta möter är att svensk försvarsindustri är så integrerad internationellt att det inte spelar någon roll. 

Men självklart spelar det roll för Sveriges handlingsfrihet vilken kompetens som finns i landet. Det säkerhetspolitiska läget kan förändras snabbt, det vet vi av historien.

Vill vi bevara vår militära alliansfrihet ställer det stora krav på egen förmåga och kompetens. Samtidigt måste krigsmaterielexporten hålla sig inom tydliga och strikta regler. Det är en balansgång mellan det säkerhetspolitiskt nödvändiga och det etiskt försvarbara.

Dagens rapport från ISP visar att den balansen rubbats och att reglerna för export till icke-demokratier måste skärpas.

Anders Lindberg

En minister utan respekt

Vi kan naturligtvis inte veta vad Ulf Kristersson kände för en vecka sedan. Däremot vet vi vad han sa efter mötet med riksdagens socialförsäkringsutskott i torsdags.

Till att börja med hävdade statsrådet att det inte skulle vara seriöst att följa den uppmaning att ändra reglerna i sjukförsäkringen som riksdagsmajoriteten två gånger röstat för. ”Lite slarvigt” var de ord Kristersson använde.

Dessutom förklarade han att om nu riksdagsmajoriteten trodde att de hade en lösning på de problem den moderata utförsäkringspolitiken skapat så hade den ”full frihet” att lagstifta på egen hand.

Det låter inte som ett utslag av någon djupare respekt för folkets valda ombud.

Vi vet inte vad Ulf Kristersson känner i dag heller, men vi vet vad han säger.

Han försäkrar att han tar ”riksdagens beslut på stort allvar” och han ber om ursäkt ifall något han sagt fått riksdagsledamöterna att känna att han skulle sakna respekt för deras beslut.

Ett statsråd fyllt av respekt för riksdagen och de beslut som fattas där.

Är en sådan förvandling möjlig?

Visst, men det förutsätter nog att vi förstår respekt på det sätt begreppet brukar användas i våra vanligaste gangsterfilmer. Som en funktion av fruktan.

Visa mig respekt, annars får du en smäll, om ni förstår hur jag menar.

Kristersson har nämligen lärt sig att riksdagen kan ta i från honom hans jobb, och inte bara det. De kan också ta i från honom rätten att rekvirera statsrådsbilar, hans trevliga assistent och den lilla staben av artiga medarbetare. Vill riksdagen kan de till och med ta i från Ulf Kristersson den nätta månadslönen på 112 000 kronor.

Den som tar lätt på ett sådant hot har ingen känsla för livets goda. Alltså bedyrar Kristersson riksdagen sin odelade respekt.

Man skulle kunna säga att Ulf Kristersson lärt sig innebörden av begreppen parlamentarism, och minoritetsregering.

Det ger honom i alla fall ett försteg framför statsminister. Frågan är bara. Hur länge kommer respekten att sitta i, nu när Sven-Erik Österberg med myndig stämma förklarat att Kristerssons avbön accepterats?

Och kommer den nya och mer ödmjuka stilen någonsin att påverka sakpolitiken.

De som har drabbats av moderaternas sjukförsäkringspolitik får vänta på att ministern ska visa dem en smula respekt.

Men så kan de inte heller avsätta honom. Inte nu.

Ingvar Persson

Björn Ranelid är inte slutet

Visst händer det att den svenska offentligheten känns lite förutsägbar. Men det finns undanta

Som när Pernilla Wahlgren efter helgens deltävling i Melodifestivalen förklarar att utan Molly Sandén hade hon ”slutat tro på den här tävlingen”.

Eller när Mattias Andréasson efter samma tävling prompt deklarerar att det inte känns ”som att det blir en seriös musiktävling”.

För oss som kanske snarare betraktar Melodifestivalen som underhållning är som en ”seriös musiktävling” och som slutade ”tro på” tävlingen redan efter Piccadilly Circus blir det lite hisnande.

Björn Ranelid blir nog trots allt inte slutet för melodifestivalen, och vi kan säkert räkna med att få se både Pernilla Wahlgren och Mattias Andréasson hos Christer Björkman igen.

Schlagerscenen är dock inte den enda som överraskar en smula. I Göteborgs-Posten läser jag att två unga liberaler – Tino Sanandaji och Adam Cwejman, vill se en ”liberal klassanalys”.

Konservativa pratar gärna om klasser, eftersom de vill bevara dem. Socialister pratar också om klasser, eftersom de vill avskaffa dem. Men – precis som de båda LUF:arna skriver i GP – brukar liberaler protestera så snart någon säger ordet klass.

Det kanske visar att vi lever i ett liberalt samhälle?

Den slutsatsen drar inte Sanandajin och Cwejman. De tycker i stället – om jag förstår dem rätt – att arbetarklassen har sig själva att skylla, eftersom de röker i stället för att läsa böcker. Och eftersom marxismen trängt ut folkbildningen i arbetarklassens egna organisationer måste staten i liberal anda ta över ansvaret.

Jag undrar vad Rickard Sandler hade haft att säga om motsättningen mellan marxism och folkbildning. Han startade trots allt inte bara ABF, utan översatte dessutom Kapitalet till svenska.

Med schlagerstjärnor som kräver att vi ska ta dem på allvar och liberaler som vill förklara klassamhället kan man inte undgå att fundera på vad som kommer härnäst. Att kungen kräver att vi ska respektera hans kompetens?

Ingvar Persson

En ljusglimt i det kristdemokratiska mörkret

Det märkligaste med Mats Odells avhopp är att det fått så stor uppmärksamhet.

Han avgår som Kristdemokraternas gruppledare i riksdagen. Ingen stor sak egentligen, få vet vilka som är gruppledare för de andra partierna. Mats Odell fortsätter dessutom som riksdagsledamot och ordförande i näringsutskottet. 

Att Mats Odells avhopp från gruppledarjobbet ändå toppar nyhetssändningarna under en hel dag beror givetvis på att han är osams med partiledaren Göran Hägglund. Mats Odell säger det till och med själv:

– Det är viktigt att få ett slut på personstrider…  

När kampen om ordförandeskapet riskerade att också bli en strid om gruppledarskapet, då hoppade Mats Odell av. Sannolikt insåg han att han skulle förlora även det jobbet. 

Därmed var Göran Hägglunds utrensning avslutad och han satte punkt för maktkampen med en riktig provokation. De som byter kön ska slippa tvångssterilisering.

Det var på tiden. Kristdemokraterna kommer att förbli ett mörkerparti, men att de tog ställning för de transsexuella var i varje fall en liten ljusglimt.

Eva Franchell

Åsa vann striden mot gubbfläsket

Norrbottens turistchef Jan-Erik Jaensson drar tillbaka sitt brev till civilminister Stefan Atterfall.

I brevet tyckte turistchefen att Norrbottens nya landshövding bör gilla att bada bastu:

”Bastukulturen är mycket kraftigt rotad i länet och speciellt i Tornedalen. Du (Atterfall) kommer ju från Västerbottens inland och vet säkert att många viktiga beslut fattas i bastumiljö”

Sedan drog turistchefen jämförelsen med legendariska bastubadare som Kekkonen och Lassinanti och bilden stod helt klar. Viktiga beslut fattas mellan män på de heta lavarna. Hetta, öl och gubbfläsk.

Reaktionerna kom snabbt, det kvinnliga Norrbotten protesterade och journalisten Åsa Petersen skrev att hon skämdes för bastubrevet:

”Glastaket är lägre och tjockare här. Uråldriga manliga nätverk fylls på med nya unga män, så kallade bra grabbar. Så hålls gubbigheten vid liv i generationer. Många viktiga beslut fattas fortfarande av män som badar bastu och groggar med andra män.”

En gång lämnade Åsa Petersen Norrbotten för att skriva ledare här på Aftonbladet. Sedan vände hon tillbaka igen för att ge gubbfläsket en match och vi är fortfarande stolta över henne.Jan-Erik Jaensson ångrar bastubrevet och vi hoppas på en kvinnlig landshövding i Norrbotten.

Det vore i sådana fall första gången någonsin. 

Eva Franchell

Jonas Sjöstedt gör en Carl Bildt



Häpp! Statsminister Olof Palme i riksdagens utrikespolitiska debatt, 16 april 1983. Moderatledaren Adelsohn var i Finland i stället för att försvara sin riksdagsman.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt bedriver på egen hand hemliga förhandlingar för att få hem de terrordömda svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson från Etiopien, avslöjade Dagens Nyheter i går.

Sjöstedt nekade och skickade ut ett pressmeddelande där han lät berätta att han ”inte förhandlat med eller haft några direkta kontakter med Etiopiens regering i fallet”.

– Däremot har jag blivit kontaktad av en person som står mycket nära en regering för ett annat afrikanskt land som är vänligt inställt till Sverige. De har erbjudit sig att vädja för de två svenskarnas frigivande i direkta kontakter med Etiopiens regering. Det har jag varit positiv till. Jag har även informerat de anhöriga om detta, säger Jonas Sjöstedt i sitt pressmeddelande.

Borgerligheten låter sig inte blidkas. Peter Wolodarski på DN tycker att Sjöstedt äventyrar frigivningen. Pernilla Ohlin på Dalarnas Tidningar menar att Sjöstedt fått en attack av hybris. Henrik Bredberg på Sydsvenskan tycker att Sjöstedt går bort sig. Och Marcus Svensson på Smålandsposten ställer frågan: ”Vem tror Sjöstedt att han är?”. Carl Bildt har inte sagt något alls. Men visst är det ironiskt att utrikesministern plötsligt har att hantera en riksdagsman som beter sig lite som Carl Bildt?

Efter en rad misstänkta sovjetiska ubåtskränkningar av svenskt territorium reste i april 1983 den då ganska okände moderate riksdagsmannen Carl Bildt till USA och passade där på att diskutera svensk säkerhetspolitisk, bland annat med företrädare för CIA.

Statsminister Olof Palme tyckte att Bildts handlande var olämpligt eftersom Sovjetunionen ännu inte svarat på den protestnot regeringen skickat till Moskva och att Bildts resa kunde användas av Sovjet för att ifrågasätta vems ärenden Sverige gick.

Unge Bildt svarade att han reste hur han ville och träffade vem han ville, utan att fråga statsministern om lov. Den 26 maj gjorde regeringen ett uttalande där man fördömde Bildts resa till USA. I dag är han utrikesminister.

Daniel Swedin

Sida 110 av 216