Jan Björklund vill införa en specialfil till vuxenvärlden för skoltrötta elever. Ett eller två års praktisk yrkesutbildning, gärna utan tröttande teoretiska inslag. Så ser planerna ut.

Skolministern fortsätter på den inslagna vägen att urholka utbildningen för en stor del av landets unga. Efter att ha tagit bort kravet på allmänna ämnen från de yrkesförberedande gymnasieprogrammen är han nu redo att gå vidare.

Det kan tyckas märkligt att vi har en utbildningsminister som har så låga tankar om behovet av kunskap, men så är det.

Naturligtvis väcker Björklunds senaste uppslag hård kritik. Lärarförbundets Eva-Lis Sirén säger att förslaget kommer att försvaga Sverige som kunskapsnation. Miljöpartiets Jabar Amin tycker att Björklund spelar rysk roulette med ungdomarnas framtid.

– En ettårig yrkesutbildning riskerar att bli en utbildning rakt ut i arbetslöshet, säger Socialdemokraternas Mikael Damberg.

Kritikerna har rätt. Björklunds demontering av gymnasieskolan innebär en sänkning av ambitionerna för Sverige som kunskapsnation, och det finns ingen – framför allt inte utbildningsminister – som vet vilken arbetsmarknad som väntar den som gått i Björklunds lättviktsskola.

Björklund har inte ens brytt sig om att tala med till exempel de fackliga organisationer som faktiskt vet något om hur arbetsmarknaden ser ut.

Ändå skulle det kanske vara möjligt att förstå utbildningsministern. Skolmisslyckanden och avhopp från gymnasieskolan är ett riktigt problem. Enligt Skolverket saknar var tredje gymnasieelev slutbetyg efter tre års studie

Det är dessutom en klassfråga. Bland ungdomar som kommer från studievana hem klarar åtta av tio gymnasiet. Bland ungdomar med föräldrar som saknar längre utbildning är motsvarande siffra mindre än hälften.

Vi vet också att de ungdomar som misslyckats i gymnasiet löper också den största risken att hamna utanför arbetsmarknaden.

Det skulle inte vara svårt att förstå om utbildningsministern i all ödmjukhet känner ett mått av desperation.

Ödmjukhet är dock inte Björklunds starka sida.

Sanningen är ju att han själv är en stor del av problemet. Han har avskaffat det individuella programmet – bara för att nu ersätta det med denna lättviktsskola. Han har avskaffat de teoretiska inslagen på de yrkesförberedande utbildningarna – bara för att se hur antalet sökande dyker. Och han har talat om kunskap – men tvingats se hur resultaten sjunker.

Björklunds hycklande hotar den svenska skolan, och framför allt de yrkesförberedande utbildningarna. Det kommer att leda till personliga katastrofer. Och det kommer att stå Sverige dyrt.

Ingvar Persson

I dag presenterar fem kvinnodominerade fackförbund från de tre stora centralorganisationerna en gemensam rapport om lönediskrimineringen av kvinnor på svensk arbetsmarknad. De tycker att det är dags att kvinnodominerade yrken betalas för den kunskap och det ansvarstagande jobbet kräver.

Ingen – nästan – säger att de har fel. När LO förra året ställde frågan till svenska löntagare ansåg drygt fyra av fem att kvinnor i vårt land har för låga löner.

De fem förbunden – Kommunal, Vårdförbundet, Vison, SSR och Sjukgymnasterna – har dock ett problem. De ställer krav på staten och på arbetsgivarna. Men de ställer inga krav på sina fackliga kollegor i branscher där män dominerar.

På tjänstemännens del av arbetsmarknaden finns inte ens ett forum för att diskutera den saken.

Ändå vet vi att det bara är genom facklig samordning och solidaritet mellan löntagarna som förhållandet mellan olika gruppers löner kan förändras.

De fackliga organisationerna har en hemläxa att göra.

Jag skriver mer om saken på lönebloggen.

Ingvar Persson

Nättidskriften Dagens Arena gör ett häpnadsväckande avslöjande i dag. Reportern Mikael Färnbo visar hur statliga Skogsstyrelsen medvetet bryter mot reglerna som säger att arbetsgivare aldrig får ersätta anställningsbehov med praktik eller fas 3.

Här är ett utsnitt ur reportaget.

Dagens Arena har under hösten och vintern tagit emot mejl och samtal från personer i fas 3 som inte anser att de befinner sig i en sysselsättningsåtgärd – utan utför reguljärt arbete. Intrycket delas också av Arbetsförmedlingens huvudkontor i Stockholm.

– Det kommer såklart till oss också, säger Pasi Keskikastari, kvalificerad handläggare på Arbetsförmedlingen.

För att få en uppfattning om hur det verkligen förhåller sig, valde Dagens Arena att utrusta fas 3-deltagaren Åse Waldén med en dold mikrofon inför sitt första möte med sin anordnare, statliga förvaltningsmyndigheten Skogsstyrelsen i Borås. Vad är det för typ av intervju? Vad säger man om handledning? Vad är det för arbetsuppgifter? Är det arbete eller sysselsättning? Inte ett ord om handledning har uttalats under intervjun. 

[…]  

Under intervjun framställs det även som ett problem att Åse kanske inte kan vara där hundra procent eftersom hon ibland måste jobba som vikarie inom förskolan. 

På inspelningen hör vi att myndighetschefen Bo Hultgren börjar med att göra klart att det handlar om en praktiktjänst inom fas 3. Kollegan ”Mikael”, som också ska sitta bredvid, kom från början in som ”praktikant från Arbetsförmedlingen”, men har numera en visstidsanställning. Det är det som är så ”spännande” med praktik, säger Bo Hultgren.

[…] 

Efter en dryg timme är intervjun över. Bo Hultgren säger att han inte kan lova något men att han hör av sig. Det han ska fundera på är ”prioriteringen mellan någon som vill ha heltidspraktik och din lite glidande tjänst med dina timanställningar och sånt.”
– Ja, vad ska man säga. De ville att jag skulle jobba. Gratis. Det var precis som vilken anställningsintervju som helst, säger Åse Waldén.

Läs hela Dagens Arena-reportaget här.

Daniel Swedin

Omslaget till veckans nummer av Bonnierägda ekonomitidskriften Veckans Affärer är intressant.

Coverstoryn är en granskning av de privata aktörerna inom vård, skola och omsorg. Rubriken: Privatiseringsparadiset. På detta ett citat – ”Nu behövs det hårdare regleringar” – av Ulf Mattsson, styrelseorde i landets största skolkoncern. Överst på omslaget puffar man också för en artikel med det lockande namnet ”Kapitalismens kris”.

Det är onekligen intressanta tider vi lever i.

Daniel Swedin

I dag röstade Göteborgs sociala resursnämnd för att stänga ner Göteborgs krogliv efter klockan 03:00 på natten. I dag har 16 ställen möjlighet att ha öppet till 05:00. Bara sex av dem utnyttjar tillståndet.

Slutligt beslut kommer fattas av kommunfullmäktige..

Bakgrunden är rapporten ”Krog och Hälsa” från Socialmedicin på Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet författad av Fredrik Spak, Josefin Kadesjö, Johan Berander.

I korthet konstateras att våldet minskar om man stänger krogen tidigare. Det kan, kanske, stämma.

Men.

Sveriges restriktiva alkoholpolitik måste ha en folklig förankring. Det är en balans. Begränsningar som upplevs orimliga kan få konsekvensen att trovärdigheten för politiken undergrävs.

Resultatet blir då svartklubbar och att folk dricker på andra ställen där ålderskontroll och ordningsvakter som finns på krogen saknas. Frågan är vad som är vunnet med det.

Och hur modern är egentligen denna vilja att lägga andra människors liv tillrätta. Kan inte de som vill fortsatta festa helt enkelt få göra det. På de 6 uteställen det handlar om. I Sveriges andra stad med en halv miljon invånare.

Göteborg styrs av Socialdemokraterna, men partiet är splittrat.

SSU Göteborg har offentligt gått till storms mot förslaget. På sin hemsida skriver de:

Vi, precis som alla andra, vill bo och leva i en trygg stad. Men jag vill också bo och leva i en pulserande, kreativ och aktiv stad. En evenemangstad med rikt kulturliv. Kroglivet är en del av det. Det är en social plats. Man tar några glas, dansar och har kul.

Det är inte svårt att räkna ut vad det unga Göteborg tycker om att tanterna och farbröderna i kommunfullmäktige lägger näsan i blöt.

Det vore nog klokt av S att lyssna till sitt ungdomsförbund i god tid innan kommunfullmäktige ska behandla frågan.

Anders Lindberg

I ett framträdande i det etiopiska parlamentet i dag lät Etiopiens diktator Meles Zenawi förstå att regimen funderar på att benåda politiker och journalister som dömts för terrorbrott. De fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson nämndes specifikt av Zenawi, enligt TT:

– De här två journalisterna bröt mot Etiopiens lagar. Ingen journalist kan undgå åtal om reglerna bryts […]
– Alla rättegångar är öppna, alla misstänkta har fått tillgång till advokater och vissa har till och med friats när inga bevis har funnits för att berättiga deras skuld. Och vi överväger också benådning, om förövarna erkänner sin skuld och sina misstag.

En rad organisationer för mänskliga rättigheter har kritiserat Zenawi-regimen för att använda terrorlagar från 2009 till att förfölja politiska motståndare. Vad uttalandet kan få för betydelse för de fängslade svenskarna i Addis Abeba återstår att se.

Daniel Swedin 

I går deklarerade näringsminister Annie Lööf att Centerpartiet vill införa ett skattegynnat bosparkonto för unga. Unga upp till 35 år ska kunna flytta 20 000 årligen till ett särskilt bosparkonto och få skatterabatt på upp till 4000 kronor per år för att få ihop till insatsen för att kunna köpa sig en bostadsrätt eller ett hus.

Låter det bra? Det är det inte. Eskilstuna-Kurirens liberala ledarsida förklarar:

Komplettera arbetslinje med en sparlinje. Så heter det på centerjargong. I själva verket är detta 1) ett bidrag för flytt av pengar mellan konton, 2) stimulans av skattearbitrage och 3) gynnande av personer som redan har ett sparkapital.

Ett exempel: En person lånar 20 000 kronor på banken mot en låneränta på fem procent, vilket är 1 000 kronor och efter ränteavdrag 700 kronor. Dessa pengar sätts sedan in på det där bostadskontot. Insättningen ger 4 000 kronor i sänkt skatt. När skattereduktionen är inkasserad betalas de 20 000 kronorna tillbaka till banken och personen har tjänat 3 300 kronor på ett bräde genom några enkla transaktioner. Det är skattearbitrage.

Aj, aj. Ytterligare ett politiskt förslag med rent absurda ekonomiska effekter från näringsministern alltså. Lööf är nog ändå lite glad att Fredrik ”75-åringen” Reinfeldt tog upp allt medieutrymme som regeringsklantskalle i går.

Daniel Swedin 

Också Svenskt Näringsliv väljer nu att kommentera statsministerns planer på att få oss att jobba tills vi är 75.

Avdelningschef Carina Lindfeldt ser ett problem, anställningstryggheten. Om bara turordningsreglerna avskaffades skulle 53-åringar vara mycket öppnare för att byta jobb, förklarar Lindfeldt för TT.

Jag kan inte låta bli att tänka på den nordiska missnöjespolitikens Grand Old man, Morgens Glistrup.

Glistrup menade ju att det danska försvaret lika gärna kunde ersättas av en telefonsvarare med meddelandet ”vi ger oss” på ryska.

Svenskt Näringsliv skulle kunna ersätta åtskilliga avdelningschefer genom att låta ett automatiskt telefonmeddelande besvara alla frågor från press och allmänhet.

Texten kunde låta ungefär så här:

”Om vi bara avskaffar turordningsreglerna och lagen om anställningsskydd skulle problemet vara löst.”

Kanske skulle Svenskt Näringsliv rent av kunna leta rätt på ”fabrikör Johansson” – en talande docka som under sent 1970-tal for runt i en lastbilstrailer och propagerade för fri företagsamhet.

Nog måste det gå att omprogrammera fabrikören till att för evigt rasa mot anställningsskyddet?

Ingvar Persson

Fredrik Reinfeldt tycker att svenskarna ska jobba tills de fyller 75 år. Tanken svindlar. För LO-medlemmar är den genomsnittliga pensionsåldern mellan 60 och 62 år. För alla löntagare ligger den på 64 år. I Pajala är medellivslängden för en man 74,5 år, enligt SCB.

Men statsministern kanske är rätt ute, ändå. Enligt den brittiske gerontologen Aubrey de Grey så kommer den första människa som får fira 1000 födelsedagar att födas inom de närmaste två årtiondena.

Visst vore det intressant att få veta när Reinfeldt tycker att 1000-årsmänniskan ska gå i pension?

Daniel Swedin

När 1970 Tage Danielsson skrev om ”barna”, som växte upp och stod i, kunde han nog inte ana att han år 2012 skulle kunna läsa en svensk statsminister fundera lika stort.

”När man ser på hur barna växer upp och står i

kan man undra om barna nånsin får det som vi”,

filosoferade Hasse och Tage tillsammans med pianisten Gunnar Svensson.

Vår allvarliga statsminister sjunger inte, men han konstaterar i Dagens Nyheter att hälften av alla barn som föds i dag kan förväntas bli 100 år gamla.

En förändring som vi enligt statsministern ännu inte förstår vidden av.

Den sker dessutom – enligt Reinfeldt – i en tid då ”den globala världsekonomin förändras”.

Just den kommentaren är lite kryptisk. Samtidigt?

Det är trots allt 80 år till de barn statsministern talar om kommit upp i dagens medellivslängd, och det är väl först därefter som det egentligen blir någon dramatisk skillnad.

Vid det laget är sannolikt Asiens dominans av världsekonomin etablerad sedan länge. Det lär till och med Reinfeldt själv få uppleva.

Men som sagt, det är lätt att låta tankarna flyga och perspektivet sväva när man tänker på kommande generationer och en framtid vi själva inte kommer att få uppleva.

Som Hasse Alfredsson avslutade 1970:

”Man hoppas att barna ändå får ett glas öl.”

Ingvar Persson