När jag i vintras satt på riksdagsläktaren och lyssnade på debatten om vargjakten kunde jag inte låta bli att fundera på framtiden.

Enligt miljöministern handlade den om licensjakt på varg. Enligt bland annat Naturskyddsföreningen handlade den i stället om skyddsjakt.

Vi vet att det blev Naturskyddsföreningen som fick rätt, i alla fall för tillfället. Ett av Andreas Carlgrens sista framträdande blev beskedet att licensjakten ställs in just nu, för att blidka EU.

Samtidigt lovade Carlgren frikostig skyddsjakt i ett försök att hålla folk på landsbygden på gott humör.

Som allt annat Carlgren har gjort i vargfrågan blev det naturligtvis haveri. Naturvårdsorganisationerna är sura, jägarorganisationerna har sagt upp samarbetet och Carlgren själv har fått lämna regeringen.

Kvar finns dock beslutet. Skyddsjakt på vanartiga vargar alltså, och precis om det kretsade mina tankar där på riksdagsläktaren.

Jag misstänkte nämligen att en sådan ordning – som kan låta nog så förnuftig – i praktiken skulle få en mycket speciell konsekvens. Ett slags kommunarrest för vargar till Värmland, Dalarna och de närmaste länen.

I trakter där det sedan länge finns varg har människor tvingats anpassa sig. Hundarna hålls kopplade så långt det är möjligt, och boskapshägn är uppförda av kraftfulla elstängsel.

Där vargen är ny finns inget av detta. Det betyder att den varg som befinner sig där blir en problemvarg, utan att för den skulle bete sig konstigt på något sätt.

Vi vet hur det fungerar från renbeteslandet. Där har skyddsjakt på varg regelmässigt beviljats i åratal. Men nu handlar det om södra Sverige, om Eskil Erlandssons och Annie Lööfs Småland och om Anders Borgs Östergötland.

I år har nämligen en ung varghane markerat revir på Vikbolandet i Östergötland, och i södra Kronberg har en ung tik – som dessutom anses värdefull för stammen – bestämt sig för att stanna.

Självklart har det skapat problem, och rivna får. Och självklart har myndigheterna beslutat om skyddsjakt.

I förra veckan sköts hannen i Östergötland, och dagen före beviljade Naturvårdsverket tillstånd för jakt på tiken i Småland.

Hur det blir med den jakten återstår att se. Jägarorganisationerna är inte så intresserade av att verkställa beslutet, och Naturskyddsföreningen är nu starkt kritisk mot beslutet.

Kommunarrest alltså, precis som jag misstänkte i vintras.

Hur det kommer att gå är inte lätt att veta, men ett par saker kan vi nog trots allt vara ganska säkra på.

Det kommer inte att bli lättare att få människor i de ”gamla” varglänen att acceptera de skador vargen trots allt skapar om myndigheterna förbjuder jakt där men tillåter jakt på alla djur som vandrar åt norr eller söder.

Och så länge vargar som kommer till Småland eller Östergötland skjuts lär det aldrig komma upp några vargsäkra stängsel kring fårhagarna där.

Bara det skulle kunna vara skäl nog att låta tiken i Småland leva vidare.

Det är bara att konstatera. Annie Lööf gjorde klokt i att välja bort miljöministerposten, och vargfrågan.

Ingvar Persson

Det går bra för Nordea. Banken är Nordens största och mest vinstrika bank. I fjol gjorde man en vinst på 33 miljarder kronor, men lönsamheten måste öka. 2000 anställda ska bort. 

Sveriges Televison har i dag utrett hur lönsamt fondsparandet är i Nordea och kommit fram till att 6 av 10 fonder går på minus. De senaste tio åren har alltså många Nordea-kunder fått se sina pensionspengar spridas för vinden. 

Bara fonden för den äldsta åldersgruppen har ökat i värde. Under samma period ha Nordeas aktieägares utdelning plus aktieuppgång ökat med 94 procent.

Svårt att vara kund, svårt att vara antälld.

Förtroendet för socialförsäkringarna – och alldeles särskilt för sjukförsäkringen – har minskat under 2000-talet. Det visar den rapport som Stefan Svallfors vid Umeå universitet skrivit för den statliga socialförsäkringsutredningen.

Särskilt misstänksamma är de som har egen erfarenhet av sjukdom, arbetslöshet eller fattigdom.

De senaste åren har ingen kunnat missa de upprörande effekterna av skärpta regler och urholkade ersättningsnivåer.

Det har handlat om en a-kassa i fritt fall, där bara några procent av de arbetslösa får en rimlig ersättning. Det har också handlat om sjuka som blivit utförsäkrade, om arbeten som inte finns i verkligheten och om människor märkta av livshotande sjukdomar som förväntas återvända till jobbet.

Aftonbladets vinjett ”Det nya tuffa Sverige” har använts flitigt.

Förtroendet för socialförsäkringarna har urholkats, av verkligheten själv.

Ofta har det sett ut som ett politiskt haveri, där konsekvenserna fått visa sig i efterhand.

Men frågan är om det är ett haveri vi bevittnar, eller om det sviktande förtroendet för trygghetssystemen inte i själva verket är precis det politiken skulle åstadkomma?

I en elegant ironi uttrycker Svallfors det så här:

”Om avsikten med förändringen i socialförsäkringssystemet varit att öka avståndet i levnadsstandard och trygghet mellan de som har arbete och de som lever på ersättningar från välfärdsstaten, för att på detta vis stärka arbetsincitamenten, kan det naturligtvis ses som positivt att otryggheten ökar bland de marknadssvagaste grupperna”.

En sammanfattning av det regeringen beskriver som sin arbetslinje, till sist formulerad i underlaget till en statlig utredning.

Ingvar Persson

Jag hade förstås mycket hellre skrivit om att vår politiska chefredaktör Karin Pettersson i måndags fick sin underbara bebis. Eller om Anders lysande krönika förra söndagen om hur mycket rasism demokratin klarar. Om att Ingvar varit på älgjakt och att vi saknat honom. Eller om Daniels viktiga text om kvinnolöner och Evas intervention i vänsterpartiets framtid.

Tyvärr har det emellertid varit en deprimerande vecka dominerad av svensk socialdemokrati i fritt fall.

Ungefär såhär har vi tänkt från vårt håll den senaste veckan

Underskatta inte gräsröttternas besvikelse på Håkan Juholt

Som enda rikstäckande socialdemokratiska ledarsida får vi massvis med mail och blir uppringda av gräsrötter. Den senaste veckan har det svämmat över med människor som är ledsna och besvikna på Håkan Juholt. De kan inte förstå hur han tänkte när han flyttade in i sin sambos lägenhet och utgick från att staten skulle stå för hela kostnaden.

Det är en enorm lättnad för Socialdemokraterna att den juridiska aspekten nu är ur vägen. Och reglerna var inte som Aftonbladet (och Håkan Juholt) först hävdade, glasklara. Men för vanligt folk handlar det inte om det. Det handlar om moral som Eva skrev. Hur politiker handskas med allmänna medel är viktigt och Juholts inställning har gjort många socialdemokrater väldigt ledsna. Partiet måste ta detta på allvar och inte hänga upp sig vid detaljer i reglerna eller enbart den juridiska aspekten.

Då kommer man inte kunna reparera förtroendet.

Historien om hyresersättningen är toppen på ett isberg 

Turerna runt hyresersättningen kom mot bakgrund av en större kris för Håkan Juholts ledarskap. Vi har sett socialdemokraterna gå igenom en politisk, moralisk, strategisk och kommunikativ kris på alla plan. Det har varit arton dagars kaos.

Det började med skuggbudgeten: Juholt bestämde sig först tydligen för att Socialdemokraterna inte längre skulle stå upp för en vettig A-kassa. Sedan tvingades han backa. Förslag läckte till media och det verkade vara fullständigt uppror i riksdagsgruppen. Sedan blev budgeten i slutändan till och med mycket bra, men hanteringen var en soppa.

Precis som turerna runt Libyen i somras. Eller pensionerna.

En person som vill vara en trovärdig statsministerkandidat kan inte skjuta från höften på det här sättet. Och en ledare måste säga samma sak som han gör. Juholts strategi att först tala till partiet med svulstig vänsterretorik och sedan huxflux vrida politiken åt höger var mycket olycklig.

Det handlar om inkompetens

Några röster har det senaste dygnet höjts om att Socialdemokraternas kris är en strid mellan höger och vänster. Det är fel. Som vi skrev häromdagen: haveriet handlar om inkompetens. Om oförmåga att skapa en politisk maskin där kompetenta människor kan göra sitt jobb. Hade krishanteringen fungerat: partiledaren exempelvis inte förändrat sin historia från presskonferensen en lördagskväll via Facebook, då hade stormen dött innan den kunnat nå dessa nivåer. 

Det är samma sak gällande haveriet runt skuggbudgeten. Håkan Juholt måste nu bygga upp ett fungerande riksdagskansli och ett fungerande lag. 

Slarv med politiken är mer oroväckande än slarv med ersättningar och hyrbilar

Vi har på Aftonbladets ledarsida nästan varit mest oroade över det förslag på temporärt medborgarskap som Morgan Johansson uttalade sig positivt om på inrådan av Håkan Juholts stab. Anders rasade mot utspelet redan förra lördagen och när vi i veckan förstod att det hela kom från staben skrev Daniel om det det hela igen.

Att det här kunde ske tyder både på att något (åter) inte fungerar i organisationen men framförallt på den osäkerhet som råder om vad Håkan Juholt egentligen står för.

Sveriges största parti måste kunna hantera media

Mediedrev kan och bör diskuteras. Det är viktigt. Håller det på i flera dagar blir det lätt upppiskat. Historien slår knut på sig: tidningarna spekulerar runt rykten och triggar varandra. Däremot får man aldrig glömma att det är fullt legitimt att granska hur politiker handskas med allmänna medel. Precis som Daniel Sandström skriver i Sydsvenskan får kritiken av drev inte slå över i att vår bild av politikerna ändras – från personer med makt som bör granskas till personer som mår dåligt av för mycket granskning.

Att ett politiskt parti ser konspirationer när någon av deras företrädare hamnar i blåsväder är dessutom regel. Det händer varje gång, det är inget fel med det och säkert en naturlig reaktion.

För socialdemokraternas del är det däremot viktigt att de kan hantera media. Krishanteringen den senaste veckan har varit obeskrivligt märklig och har bidragit till förtroendeskadan.

Partiet får nu inte låta sin eventuella bitterhet på tidningarna hindra det från att vinna nästa val.

Partiledningens uppgift är att återupprätta respekten för svensk socialdemokrati

Det har alltid funnits starka intressen inom socialdemokratin – falanger om man så vill – men det har också funnits ledare som har rest sig över det och kunnat tänka på Sveriges bästa. Det är det som väcker respekt utanför partiet och som gjort att socialdemokratin har kunnat regera framgångsrikt i så många år.  

Vi tror att detta är vad krisen i grund och botten handlar om: frågan om Håkan Juholt klarar detta.

Förhoppningsvis är botten nu nådd. Socialdemokraterna måste bygga upp något som fungerar och återupprätta respekten för partiet. Det är det som har gått förlorat de senaste åren. Och som har förvärrats enormt mycket de senaste nitton dagarna. 

Trevlig söndag!

Katrine Kielos

Samtidigt som de flesta är djupt oroade och diskuterar allvaret i Socialdemokraternas organisatoriska och politiska haveri, finns det andra som vet vad det verkligen handlar om. I Svenska Dagbladet idag fick vi lära oss att ”drevet mot Juholt styrs inifrån S”, det är ”riggat som en fälla inifrån den nyliberalt orienterade högersocialdemokratin”.

Det finns ”en hel kedja av indicier och bevis som pekar i den riktningen” menar artikelförfattaren. Uppgifterna om att enbart halva hyran ska betalas vid samboskap formulerades exempelvis först den 10 oktober då de ”helt plötsligt och som av en händelse kom upp på riksdagens hemsida”.

På Aftonbladets ledarredaktionen är vi chockade. Vi har träffat Mikael Damberg och aldrig trodde vi att den välkammade valpen besatt initiativförmåga nog att hacka riksdagens hemsida i syfte att kuppa partiet. Fantastiskt! Men naiva som vi är trodde vi ju också att Aftonbladets avslöjande handlade om vanlig journalistik .

Nu vet vi att det i själva verket styrdes ”inifrån s”.

I ljuset av detta har vi idag i hemlighet undersökt Jan Helins rum på jakt efter övervakningsutrustning och eventuella marionettsnören. Det mest misstänkta föremål vi fann var en blågrön fisk uppe på väggen (färgerna är uppenbart kod för en koalition av nyliberala socialdemokrater och miljöpartister). Vi ämnar studera den mer i detalj när Helin går hem.

I skrivande stund är det oklart hur Morgan Johansson passar in i den nyliberala socialdemokratiska konspirationen men vi misstänker att han på något sätt är en femtekolonnare.

Kritiken mot Håkan Juholt som handlar om A-kassan måste även den på något sätt vara en avledningsmanöver: onekligen listigt av högerfalangen att läcka kritik mot Juholt som uppfattas komma från vänster.

För alla dem av oss som inte var med vid SSU-konflikten 1999 (eller eventuellt har växt upp) kan det vara svårt att förstå hur ett politiskt haveri orsakat av inkompetens och usel krishantering i själva verket är en konspiration som mynnar ur SSU-konflikten 1999. Men det är det minsann många fler saker som gör! 

Aftonbladets ledarredaktion ger er därför listan:

Saker (förutom Aftonbladet) som styrs av SSU-konflikten 1999.

Bermudatriangeln: insamlad data indikerar paranormala eller utomjordiska aktiviteter. Vi vet bättre…Vänsterfalangen har byggt den för att vrida tillbaks tiden till innan den svenska kreditavregleringen.

Evighetsmaskinen: nej du har inte hört talats om den, och det är just det som är grejen. Existensen av denna energikälla mörkades av Mikael Damberg i syfte att öppna upp för Prime-sossarnas kärnkraftskampanj.

Hemlig varginplantering i Värmland: det fanns åtta vargar i Värmland 1984, 25 år senare var de 240. We say no more, men vi vet att Värmland är ett högerdistrikt….

Krisen i Grekland: är egentligen bara en hägring skapad av SSU-högern. Krisen skall bli ”bevis” för det ”nödvändiga” i att skapa ett Europas Förenta Stater och därmed sälja ut Sveriges nationella självbestämmande.

Svininfluensan: den skapades medvetet av vänsterfalangen för att kunna ställa till med massvaccinering (jäkla kollektivister) och genom sprutorna radiostyra människor till att betala 300 procent i skatt och återställa Hylands hörna, 

Håll i foliehatten! Nu blåser det inom svensk socialdemokrati!

Katrine Kielos

Sedan 1974 – då den så kallade moderskapspenningen blev föräldrapenning – har det långsiktiga målet för försäkringen varit att mammor och pappor ska dela lika på sina föräldradagar. Ett jämställt uttag av föräldrapenningen, alltså.

I dag avslöjar nättidningen Feministiskt Perspektiv att alliansregeringen under de senaste åren tagit bort jämställdheten ur Försäkringskassans mål för föräldraförsäkringen. Tidningen har granskat de riktlinjer som Försäkringskassan har att rätta sig efter. Resultatet är häpnadsväckande: i dag är målet inte längre jämställt uttag av föräldrapenning, utan ”ökad valfrihet” för familjer.

Tidigare löd formuleringen: ”Det samlade uttaget av föräldrapenning skall vara jämställt mellan kvinnor och män.” 2008 skrevs den om: ”Förutsättningarna för ett jämställt uttag av föräldrapenningen mellan kvinnor och män ska förbättras”.

Året därpå formulerades målet om så som det ser ut i dag: ”Föräldrar ska genom Försäkringskassans information få goda förutsättningar att välja hur man vill fördela föräldrapenningsdagarna mellan sig”. Jämställdheten är helt struken ur ordalydelsen.

Ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen är en viktig nyckel till ett jämställt samhälle, en jämställd arbetsmarknad och en jämställd fördelning av det obetalda arbetet. Men det tycker inte alliansregeringen, uppenbarligen. Göran Hägglunds stabschef på Socialdepartementet, Henrik Ehrenberg, skriver i mejl till tidningen att ett jämställt uttag av föräldrapenningen inte är något alliansregeringen eftersträvar.

Att plocka bort jämställdhetsmål ur familjepolitiken är galet. Att borgarna gjort det i det tysta, utan offentlig debatt, är upprörande.

Daniel Swedin

Den borgerliga allians som styr Stockholms stad lanserade i går budgetlöftet att de nu inför rätt till heltid för sina anställda. Så bra. Om inte annat kan det behövas för att fixa till statistiken.

Enligt en stor granskning som Kommunalarbetaren gjort är det nämligen vanligare med rätt till heltid i kommuner med vänstermajoritet än i allianskommuner. Av landets vänsterstyrda kommuner har 46 procent rätt till heltid i någon form. Motsvarande siffra för borgerligt styrda kommuner är 31 procent.

I undersökningen har man inte tagit hänsyn till politiska maktskiften. I flera av de kommuner som infört heltid kan det vara så att reformen införts av en annan politisk majoritet.

Därmed inte sagt att det är bra. Annlie Nordström, ordförande för Kommunal har rätt när hon säger:

Det är pinsamt att inte fler av dem har rätt till heltid. Det är pinsamt för dem och väldigt tråkigt för Kommunal. Det finns verkligen anledning för S-kvinnorna att fundera på hur de har använt sin makt, varannan damernas, som de haft i några år, där man faktiskt är med och styr över det här i kommunerna, säger hon.

”Blodförgiftning på grund av illa skött sår, Undernärda patienter, onödiga amputationer. Läkemedlen är slut, patienter faller omkull.”

Så lyder en läkares rapport från det privata Koppargårdens äldreboende i Vällingby utanför Stockholm.

Stadsdelsförvaltningens medicinsk ansvariga sjuksköterska Marie Sundström har startat en utredning om situationen på Koppargården. Hon beskriver själv äldreboendet som ”kala korridorer med tomkartonger”. ”Demenssjuka vandrar runt och pratar om hur man ska kunna ta sig därifrån.”

I Dagens Nyheter träder en dotter fram och berättar hur hennes dödssjuke pappa vanvårdades och när hon klagade erbjöd ägaren Carema henne 75 000 kronor – mot att hon höll tyst.

Carema är en av de stora spelarna i den privata vården. Företaget ägs av Ambea som ägs av riskkapitalisterna Triton och KKR. Ambea har en årlig omsättning på drygt 7 miljarder kronor och i Vällingby ligger de gamla och svälter.

Oppositionen i Stockholms stadshus ifrågasätter avtalet med Carema. Och sedan skandalen vuxit har till sist även det moderata borgarrådet Joakim Larsson lovat att se över avtalet.

Det är inte fult att tjäna pengar, men det är skamligt att tjäna pengar på gamla, sjuka och dementa människors bekostnad.

Vården av de äldre måste bedrivas med full insyn. När vanvård misstänks måste myndigheterna agera snabbt så att det aldrig får gå så långt som på Koppargården.

Eva Franchell

I dag begår en udda duo debattartikel i Aftonbladet.  Det är artisten, producenten, ex-socialisten, ex-folkpartisten, ex-liberaldemokraten, tidigare Liberati-medlemmen, nuvarande Centerpartisten och Idol-jurymedlemmen Alexander Bard som slagit sina påsar ihop med fd. Sverigedemokraten och nuvarande politiske vilden William Petzäll.

Ämnet för dagen är svensk narkotikapolitik  och duon efterlyser ökat fokus på så kallad skadebegränsning. Texten är förvisso inte helt utan poänger. Men, som statsvetaren Björn Johnson skriver på sin blogg:

Den är späckad med fel och överdrifter. […] Det finns goda och sanna argument för en reformerad narkotikapolitik, man behöver inte hitta på egna eller överdrivna.

Debattartikelns främste förtjänst är kanske att debattörerna hävdar att vi har en narkotikalagstiftning som får ”sharialagarna i Saudiarabien” att blekna.

Trots att Petzäll lämnat Sverigedemokraterna har han fortsatt dille på araberna.

Daniel Swedin

Läser man Socialdemokratiska bloggare är bilden av Håkan Juholts framtid blandad.

Peter Andersson har på sin blogg lagt upp en bild på den hyresavi Håkan Juholt skickade in till riksdagsförvaltningen där både hans och sambons namn står. Hur kan detta vara att lämna vilseledande uppgifter, resonerar Andersson.

Han ger också ett råd till S-toppen.

Ge verktygen för väljarkontakter. Men fatta att den vanligaste frågan från så kallat ”vanligt folk” den närmaste tiden inte kommer att handla om jobb, välfärd, miljö eller annat. Du vet lika väl som jag vad folk pratar om. Se till att ge oss som ska ut på ”gator och torg” eller för den delen prata med människor på nätet ett rent hus från toppen!  

Alexandra Einerstam efterfrågar den moraliska kompassen. Hon har tillsammans med  Johanna Graf, Jonas Morian (OBS UPPDATERAD ADRESS), Sandro Wennberg och Johan Westerholm skrivit en artikel i SvD idag som är kritisk till Håkan Juholt.

Jonas Morian förtydligar på Facebook att de inte kräver Håkan Juholts avgång.

Men det ska mycket till innan förtroendet är återupprättat och vi åter har en s-ledning som kan föra ut ett politiskt budskap utan att folk tänker ”lögnare” och ”fifflare” – och som på allvar kan ta fajten med alliansen om regeringsmakten.

Irmeli Krans tycker däremot Juholt bör träda tillbaka.

Svenska medborgare är arga. Väljare är arga och besvikna. Partimedlemmar är arga, besvikna och hotar med utträde ur partiet. Det är illa. Riktigt illa. Förtroendet för Håkan Juholt är skadat. Förtroendet för politiker är skadat. Förtroendet för det socialdemoktratiska partiet är i allra högsta grad skadat.

Men de flesta verkar inte hålla med om detta. 

Martin Moberg ger exempelvis råd till Juholt.

Låt rättsväsendets prövning ha sin gång och koncentrera dig på politiken!

Peter Johansson (Röda Berget) påminner om den pågående förundersökningen om påstådda folkrättsbrott i Sudan som enligt åklagaren kan ha en svensk koppling. Denna koppling är bolaget Lundin petroleum AB där Carl Bildt tidigare att i styrelsen.

Han uppmanar Juholt:

Mitt råd till Håkan Juholt och resten av partiet är att inte fastna i ett moras av moraldiskussioner, utan koncentrera sig på politiken och låta rättsväsendet göra sitt.

Slutligen känner Peter Högberg själv för att ta en time out…

Anders Lindberg