”Det här är #TayJefferson Hon var en vänlig, vacker, generös själ. Hon spelade tv-spel I SITT EGET HEM när Fort Worth polisdepartement gick rakt fram till hennes sovrumsfönster och sköt och dödade henne, genom fönstret.”
Så skriver aktivisten Shaun King på Instagram, i en serie inlägg för att belysa vita polisers dödliga våld mot afroamerikaner.

Uppgifter florerar om att Atatiana Jefferson ska ha hållit i eller haft ett vapen på plats, samt att polisen Aaron Dean inte ropade ut att han var från polisen innan han sköt det dödliga skottet. Aaron Dean sade upp sig från poliskåren strax innan han åtalades för mord. Åtalet följde massiva protester mot polisens agerande, och för rättvisa i de här fallen.

Fem mil därifrån utspelade sig i fjol ett annat fasansfullt fall av en vit polis som sköt ihjäl en afroamerikan – i personens eget hem. Dallaspolisen Amber Guyger gick in och sköt sin granne, 26-årige revisorn Botham Jean, som satt i soffan och åt glass. Guyger uppgav i rätten att hon gick in in i fel lägenhet. Hon dömdes till tio års fängelse, ett straff som aktivister påpekar är jämförelsevis lågt.

1 på 1 000 afroamerikanska män och pojkar dör av polisvåld i USA, rapporterar Los Angeles Times. Detta samtidigt som den ekonomiska klyftan mellan vita och svarta amerikaner fortsätter att växa.
De senaste åren har vi sett obeväpnade afroamerikanska män skjutas av polisen liggande med händerna i luften, sittande i bilar, nakna och i panik, med ryggen emot skytten. En 12-åring har skjutits till döds. Listan bara fortsätter.

Ingen behöver undra över varför så många afroamerikaner känner en genuin rädsla inför att stoppas av polis. Ett skrämmande fenomen som får allt mer uppmärksamhet, när även offentliga personer vågar tala öppet om sin rädsla.

En dödlig rasism inom amerikanska rättsväsendet, som måste belysas för att kunna hejdas.

Tomiko Shine håller upp en bild på Tamir Rice, 12-åringen som sköts till döds. Foto: TT

Kanske är du en av dem som redan skriver, tycker och engagerar. Som har hjärtat till vänster. Och som längtar efter mer professionella verktyg och nätverk, fler läsare och större genomslag.

I så fall kan Aftonbladets ledarskribentutbildning, #ledarskriv, vara något för dig.

Aftonbladet ledare har beteckningen oberoende socialdemokratisk och är Sveriges största och mest engagerande ledarsida.

Skribenter som gått #ledarskriv har sedan tagit plats på ledar- och kulturredaktioner, som krönikörer, fria opinionsbildare, på myndigheter och i organisationssverige.

I framtiden kommer de att förändra världen, de har redan börjat.

Om #ledarskriv

Utbildningen syftar till att ge fler yngre personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Till stor del handlar utbildningen om att utveckla skrivande och metoder i dagens mycket föränderliga opinionsbildningslandskap. Som handledare fungerar förutom Aftonbladets ledarredaktion andra personer med lång praktisk erfarenhet av opinionsbildning.

Utbildningen omfattar två helginternat på kursgården Bommersvik, i Södermanland, samt två praktiperioder om sammanlagt fyra veckor på olika rödgröna eller S-märkta redaktioner. Kursen avslutas sedan med en studieresa på fyra dagar till Storbritannien där vi blickar in i vad som kan vara framtidens opinionsbildningslandskap.

Första internatet är 13-15 december.
Andra internatet är 14-16 februari.
Första praktiken är 2-13 mars.
Andra praktiken är 20 april – 1 maj.
Studieresan är 27-30 maj.

Mellan varje kursmoment följer hemuppgifter och praktiska övningar. Samtliga kursmoment liksom hemuppgifter är obligatoriska. Tiderna för praktiken kan variera något, berätta gärna i din ansökan om du har särskilda önskemål.

Vem kan söka och får man betalt?

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.
Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Under studieresan ingår resa, boende och kurskostnader men de flesta måltider får man betala själva.

Vem finansierar #ledarskriv?

De större redaktioner som deltar står för praktikersättning för sina praktikanter. I övrigt finansieras ledarskribentutbildningen av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Hur ansöker jag?

Ansökningsformuläret hittar du här.

Sista ansökningsdatum är 5 november.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se

Anders Lindberg

Temat för Musikhjälpen 2019 är ”Sex är inte ett vapen”.
Det handlar om sexuellt våld i krig. Årets insamling stöttar välbehövlig psykisk och fysisk hjälp för överlevande, hjälp att driva rättsprocesser och utbildning i ämnet. Dessutom vill arrangörerna stödja förebyggande arbete. Sexualiserat våld i konflikt är ett fruktansvärt vapen, och det används på alla sidor.

Under andra världskriget våldtogs hundratusentals kvinnor världen över. Under Vietnamkriget förekom massakrer där amerikanska soldater våldtog, torterade och massavrättade vietnamesiska kvinnor och barn. IS-soldater massmördade yazidier, och kidnappade yazidiska flickor och kvinnor, men även kristna och shiamuslimer, för att hålla dem som sexslavar under fasansfulla omständigheter. Det sexualiserade våldet skedde systematiskt i kriget i Rwanda på 1990-talet, likväl som i Europa under kriget i Bosnien-Hercegovina samma årtionde. Listan fortsätter, och sträcker sig lång.

Det är övergrepp som lämnar ohyggliga spår hos överlevarna, så väl fysiska som psykiska. Splittrar familjer, hela byar, skadar fertiliteten så väl som ger upphov till oönskade graviditeter. Sexuellt våld används som ett pris bland soldater. Kvinnor och flickor betalar det.
Det är också ett vapen som tystar. Många drabbade upplever svår skam efter brottet, och är mindre benägna att rapportera och anmäla det. Det krävs mod att driva frågan. Nobels fredspris har tilldelats just två personer som med enorm styrka och drivkraft kämpar mot sexuellt våld i krig, läkaren Denis Mukwege och yazidiska aktivisten Nadia Murad.
Temat för årets Musikhjälpen är viktigare än någonsin. Och vi måste alla ta chansen att bidra till kampen.

Fredspristagare som offrat mycket. Foto: TT

Det här är historien om när Moderaterna i Umeå försökte sig på lite desinformation i kölvattnet av de Greta Thunberg-inspirerade skolstrejker som pågår lite här och var i världen.

Ni kan inte ana vad som hände sen.

Det började, som så ofta med en Facebook-rubrik:

”SKOLELEVER I UMEÅ TVINGAS KLIMATSTREJKA MOT SIN VILJA!”

Moderaternas kommunalråd Anders Ågren kunde chockad berätta att elever ”mot sin egen vilja under ordinarie skoltid” tvingas delta i en klimatstrejk.

”En fullständigt bisarr situation”, säger han.

Flera elever vill hellre vara vara kvar i skolan och arbeta, får vi veta. Med de tvingas alltså klimatstrejka.

”Vad blir nästa steg? Kommer alla skolelever tvingas ha obligatorisk närvaro vid demonstrationerna på första maj i Umeå, bara för att skolledningen eventuellt tycker att det är en bra idé?” frågar sig Anders Ågren.

Vän av ordning skulle redan här kunna fråga hur skolverksamhet som är obligatorisk överhuvudtaget skulle kunna utgöra en ”strejk”, att strejka är ju att inte delta i skolans verksamhet. Men men…

Anders Ågren publicerar även en delningsbild på Facebook för att nyheten om strejken ska få ytterligare spridning.

Och det som hänt är verkligen en skandal.
Om det vore sant alltså.
Men det är det inte.

Dagen efter fick Anders Ågren svar av Hans-Erik Carlborg, gymnasielärare Umeå.

Det hela visade sig vara en temavecka om hållbarhet, själva ”klimststrejken” verkar möjligen syfta på elevernas redovisning, i form av en manifestation.

”Veckan skulle avslutas med en redovisning i form av en manifestation kring vad eleverna själva skulle kunna göra för att minska sitt klimatavtryck. ”Duscha fem minuter kortare” och ”cykla i stället för bli skjutsad i bil till skolan” var ett par av förslagen, vilket man kunde se i SvTs inslag efteråt.” skriver gymnasieläraren.

Ursprunget till den uppdiktade historien om strejken verkar vara att en förälder läst en formulering i ett veckobrev som sedan plockats upp av en Moderat webbtidning med det neutrala namnet ”Nyheter i Västerbotten” som utan att kolla fakta publicerat nyheten. Inte heller Anders Ågren har ringt rektorn utan bara publicerat sitt Facebook-inlägg.

Den 30 september blev den uppdiktade historien en världsnyhet.

”Swedish school under fire for forcing kids to take part in climate strike” skriver Vladimir Putins propagandakanal RT (Googla länk, jag länkar inte rysk propaganda).

”A school in eastern Sweden, perhaps hoping to create the next Greta Thunberg, has come in for heavy criticism after saying that its students must take part in a climate change protest during school hours.
Västangård school in Umeå, Sweden, notified parents and guardians that participation in last Friday’s climate strike was mandatory.”skriver RT och anger den moderata partitidningen som källa.

Nu vandrar historien vidare på nätet och blir allt bättre.

Anders Ågren och ”Nyheter i Västerbotten” har tonat ner själva nyheten om den ”obligatoriska klimatstrejken” och Ågren skriver nu i stället att det hela är en principiell fråga om politiska manifestationer.

Men anden är redan ute ur flaskan.

Personligen skulle jag inte bli jätteförvånad om jag får läsa en ännu smaskigare version i en tweet från Donald Trump snart.

Stort grattis till Moderaterna i Umeå. Ni har verkligen satt er stad på kartan.

Anders Lindberg

Jenny Wennberg är ny ledarskribent i Aftonbladet. Hon ska under hösten och våren vikariera för Daniel Swedin som ska vara föräldraledig.

– Jenny är till vardags politisk redaktör för Arbetarbladet och har en lång erfarenhet inom opinionsjournalistiken. Hon kommer att bidra med bredare perspektiv i en allt mer Stockholmsfixerade medievärld, säger Anders Lindberg, politisk chefredaktör.

Jenny Wennberg är 42 år och uppvuxen i Kiruna. Hon har arbetat på Arbetarbladet i Gävle i 13 år. Dessförinnan har hon bland annat varit ledarskribent i Norrländska socialdemokraten. Hon har en juristexamen från Uppsala universitet.

– Politik styr villkoren för människors liv och vardag. Jag skriver helst om sjukvård, skolan och assistansfrågan, frågor som går in tydligt i människors vardag, och min förhoppning är att kunna bredda Aftonbladets ledarsida ytterligare. Jag hoppas kunna bidra till lyfta in fler delar av Sverige på ledarsidan. Klyftan mellan stad och land är en av de viktigaste att överbrygga, både journalistiskt och politiskt, säger Jenny Wennberg.

Redan i morgon publiceras hennes första ledare i Aftonbladet.

Välkommen till Aftonbladet!

Bali ger förmodligen blanka fan i min omtanke, men den som inbillar sig att hans sätt att driva opinion kommer utan kostnader är korkad. Han hotas. Hans familj hotas, trakasseras, ja nyligen skars däcken på hans bil upp medan han var på semester – kanske är det svårt för människor som inte lever i eller i närheten av offentligheten att förstå, men sånt tar på en. Hårt. Och människor som försätts eller försätter sig i en sådan situation svarar på ett av två sätt. Backar undan, eller går på offensiv. Att han har valt den senare, svårare vägen hedrar honom.

Så skriver Expressens kulturredaktör Victor Malm i en kommentar till att M-politikern Hanif Bali twittrat bort sina politiska uppdrag i riksdagen.

Ja, det har säkert varit jobbigt för Hanif Bali att vara så antagonistisk och grälsjuk. Och att han hotat och trakasserats är förstås avskyvärt. Men Malms hyllning till Balis tonläge är ändå lite udda.

För när Hanif Bali ”går på offensiv” går han inte till attack mot de människor som skär sönder däcken på hans bil eller hotar honom. Han drevar mot busschaufförer och han hånar kvotflyktingar i syfte att misstänkliggöra sina politiska motståndare och flytta det offentliga samtalets gränser.

Är det någon som är intresserad av vilket socialt pris de här helt vanliga människorna som riksdagsman Bali häcklar får betala? Är det någon som skulle uppmuntra att dessa medborgare ”går på offensiv” som svar?

Jag är också för högt tonläge. Det skärper politiska konflikter och gör motsatser tydliga. Men om man tycker att det är oproblematiskt att behandla människor helt utan tillgång till offentligheten som sidoskada är man faktiskt inte klok.

Att dreva mot någon bibliotekarie i Grums och kalla henne ”batikhäxa” för att äga kulturministern eller Aftonbladets ledarsida är inte högt tonläge.

Det är vanartigt.

En politiker som sänder filmer på sig själv när han fnissar till en film med ett tecknat troll som dödar barn och har samlag med deras lik. Det är på samma gång infantilt och fullständigt degenererat. https://t.co/uQNp6P1xKR

— erik nises (@eriknises) August 6, 2019

”Jag växte upp i en tid när Moderaterna stod för frihet, inte repression. För utbildning, inte den lätta vägen ut. Och framför allt: ett slags värdighet, där erfarenhet, hårt arbete och riktiga kunskaper i samspel med viss kulturell orientering alltid premierades före ytliga känslouttryck.”

Så skriver Andreas Ekström i en artikel om hur landets ledande högerparti urartat och blivit en tummelplats för ”enfaldiga hatmånglare” med datorkörkort.

Nå, det är klart att figurer som Hanif Bali och Lars Beckman kan få en att börja tro att moderater en gång var välartade och pålästa revisorsfigurer som bara pratade om dynamiska effekter. Men när jag tänker efter så är det verkligen inte så jag minns min uppväxts moderater.

Vi går till läggen. Hur lät egentligen moderater när jag växte upp – det vill säga under 90- och 00-talen?

Varför ska riksdagen visa just den här utställningen? Varför inte en Pol Pot-utställning i talmanskorridoren?”
Carl Bildt om att utställningen Ecce Homo visades i riksdagen år 1999.

De som Pinochet inte hann med.
Peter Kvist, moderat kommunalpolitiker i Köping, om vilka invandrargrupper som bosatt sig i kommunen. Året var 2002 och Kvist lämnade alla sina uppdrag kort därefter.

Att däremot sterilisera könsmogna och fertila mongoloider tycker jag är en mycket god idé.
Daniel Börjesson, ordförande i Moderata ungdomsförbundet i Norrbotten. Året var 2002 och Börjesson avgick två dagar senare.

I dag söker sig många invandrare till Sverige, inte för att det är framtidslandet utan för att det är bidragslandet.
Moderaten Per Unckel skrev idéprogram 1997.

De bangar ju inte för att slå ihjäl en människa.
Sven-Ingvar Svensson, moderat ordförande i kyrkofullmäktige i Tyresö, om invandrare i allmänhet och muslimer synnerhet. Året var 2002 och Svensson avgick senare.

När jag bodde i Afrika brukade vi skämta om hur man skiljer en apa från en svart? Sträcker man fram en banan tar apan den med foten.
Ulf Björkman kommunfullmäktiges moderate ordförande i Solna och före detta adjutant åt kungen. Året var 2002 och Björkman tvingades bort från sina politiska uppdrag.

Man måste säga att muslimerna, de är duktiga på att föda många barn och utnyttja vårt system.
Christer Ewe, moderat oppositionsråd i Kristianstad. Året var 2002 och Ewe tvingades sedan bort av partistyrelsen.

Jag själv rökte cigarr i glädjeyra 1/3 -86 för att fira att Sverige befriats från sin kommunistdiktator.
Marie Lennerljung, moderat kommunalpolitiker i Helsingborg. Året var 2007 och Lennerljung avgick.

Lär av Djingis Khan, han byggde upp decentraliserade grupper och kommunikationer. Lär av Hitler, han upprättade nationell stolthet, och motorvägar, det är kommunikationer det. Han samlade nationen, även om det var i ett konstigt syfte.
Moderate riksdagsmannen Henrik Westman inför framtagandet av ett nytt moderat idéprogram. Året var 2000.

Att åka dit och hugga ved är inte så farligt. Lite mycket mygg kanske,
men något får man stå ut med när man har varit dum. 
Göran Holm, moderat kommunalråd i Vellinge, ville år 1998 upprätta arbetsläger i Norrland.

Ja, många av de här uttalandena skedde inför Uppdrag gransknings dolda kamera och många av politikerna tvingades bort.  Och det – snarare än moderaters värdighet – är väl den stora skillnaden mot i dag.

Vansinnet sker inför öppen Twitterridå och partiledningen tycker det är toppen.

Så var det slut för i år.

Mannen som med en stor hemgjord skylt krävde halverad köttkonsumtion har åkt hem, ungdomarna som delade flygblad för ny kärnkraft likaså. Prostatacancerförbundet har packat ner sitt godis och ABF sina morötter. De tusentals aktivister, politiker, journalister, nyfikna besökare, myndigheter, ungdomsklubbister, tankesmedjor, PR-konsulter och företag som under veckan mötts, gått på seminarier, minglat och lyssnat på tal har lämnat ön.

Kvar till söndagen, Almedalens kortaste strå, finns bara Jimmie Åkesson.

Att skälla på Politikerveckan är en egen genre. Almedalen beskylls för ytlighet och beskrivs som en vecka kantad av rosévinsmingel och skum lobbyverksamhet. Mycket av kritiken är självklart riktig, på senare år har priserna gått upp och företag och PR-bolag fått allt större utrymme.

Men det är inte hela bilden, inte ens den viktigaste.

Själv har jag haft en full almanacka, stort som smått. Från seminarium på Folk och försvar med Överbefälhavare Micael Bydén om Försvarets framtid till samtal om svartkontrakt med Södertälje kommun till EU-seminarium på Tiden där jag sa några sanningens ord till EU-minister Hans Dahlgren om EU-kommissionen. Jag har haft en debatt med Johan Hakelius hos Expressen om fenomenet Greta Thunberg och diskuterat Revolution in military affairs med de politiska ungdomsförbunden och pratat om Vänsterpartiet hos Almega.

Men de flesta möten jag haft har varit mindre, personer jag tagit en kaffe med, intervjuer som kanske ska bli framtida artiklar eller aktivister med olika hjärtefrågor man helt enkelt inte hinner träffa till vardags. Det är inte roséminglen som är poängen med Almedalen, även om just USA:s nationaldagsmingel räddade mig från ösregnet som dränkte en stor del av Vänsterpartiets dag i tisdags.

Poängen med Almedalen är bristen på filter. Alla som vill kan faktiskt gå dit och prata men människor som man i vanliga fall bara läser om i tidningen eller ser på TV. Det var lättare förr när Almedalen var mindre men det är fortfarande möjligt att snubbla över två partiledare genom att bara promenera Hästgatan upp och ner.

De flesta seminarier är öppna och har frågestunder. Det är oftast bara att räcka upp handen om man vill prata. Almedalen är ett speakers corner i jätteformat.

Det finns självklart problem

Kanske skulle Politikerveckan gå att reformera. Att korta veckan till fyra dagar och låta två partier dela på en dag. Region Gotland behöver pressa priserna och man måste göra mer för att alla ska känna sig välkomna.

Men på det hela taget är Almedalen ett fantastiskt arrangemang, med en unik öppenhet och en tillgänglighet till makthavare som saknar motstycke i världen.

Nu lämnar cirkusen Visby och det politiska Sverige går på en välbehövlig semester. Men en sak tar i varje fall med mig från årets politikervecka.

Alla partiledare valde att prata mer om värderingar. Den popcornmaskin av utspel och nyheter vi sett de senaste åren var reducerad till en liten rännil, ett par kommissioner och några nya skatteavdrag bara. Det var också ett mycket vänligare samtal är förut, inga attacker under bältet, inga skandaler och inga drev.

Kanske är förra årets valrörelse äntligen slut, tänker jag. Hoppas det.

Anders Lindberg

I sommar kommer idéhistorikern Sven-Eric Liedman, 80, skriva krönikor på Aftonbladets ledarsida.

Hej, Sven-Eric! Du syns på Aftonbladets ledarsida i sommar. Berätta för läsarna – vem är du?

– Jag är gammal idéhistoriker* och har sysslat mycket med Karl Marx. Jag skrev en stor biografi om honom här om året. Jag har också sysslat med skolan, universitetet och modernitetens idéhistoria.

Vad vill du skriva om på ledarsidan?

– Makten och maktlösheten!

– Man säger ofta att felet med kapitalismen är att kapitalismen är girig. Men girighet är en personlig egenskap. Det är kapitalismens makt som är problemet. Den har gjort att politikens makt har krympt.

– Jag kommer till exempel ta upp problemen med skolan, vinsterna och det vi kallar valfrihet när det i själva verket är frågan om kapitalets friheter.

Du är idéhistoriker – vems idéer har varit mest avgörande för att skapa samhället vi har i dag?

– Framförallt nyliberala ekonomer som Friedrich Hayek och Milton Friedman. Samhället har förändrats så enormt sedan slutet på 70-talet och 70-talskrisen. Våra drivkrafter har förändrats, elektroniken, datorer, biotekniken, stora företag som Google, Facebook och Microsoft har dykt upp. Det är inte stål och kol som gäller för kapitalet längre.

– Nu är det inte bara ekonomin utan även kulturen som kanaliserar kapitalismens baksida. Den skapar maktlöshet. Ekonomerna har blivit som översta präster som har sista ordet i samhället.

Och vilka idéer kan ta oss till något bättre?

– Jag hoppas på en radikalisering av politiken. Jag är demokratisk socialist. Jag tycker att analysen av kapitalismen måste uppdateras. Vår tid påminner om den tid Karl Marx levde i, då kapitalismen slog undan benen för allt annat.

Vad vill du att läsarna ska känna efter att ha läst dina texter?

– Jag vill väcka deras indignation!

*Sven-Eric Liedman är professor emeritus i idé och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Mellan 1976 och 2006 var han professor och har författat en rad böcker i ämnet.  Liedmans bok ”I skuggan av framtiden – modernitetens idéhistoria” tilldelades Augustpriset 1997.

Susanna Kierkegaard