Skriv under mot regeringens skattesänkningar här du också.

Anders Lindberg

Har du hjärtat till vänster och tycker om att skriva? Har du talang för analys och opinionsbildning? Vill du göra avtryck i samhällsdebatten?

Nu startar Aftonbladets ledarredaktion en utbildning för progressiva ledarskribenter i samarbete med Campus Bommersvik och ett antal ledarredaktioner runt om i landet.

Utbildningen syftar till att ge fler personer verktyg och nätverk för progressiv opinionsbildning. Den ger också nyttiga kunskaper och erfarenheter för den som i framtiden vill arbeta som exempelvis ledarskribent.

Utbildningen omfattar två helginternat under hösten med teoripass och praktiska skrivövningar. Under våren följer två praktikperioder om två veckor vardera på s-märkta eller rödgröna redaktioner. Där får man prova att skriva texter under handledning.

Du som söker ska vara mellan 21 och 30 år, och ha relevant utbildning och/eller erfarenhet. Det kan handla om journalisterfarenheter, aktivt bloggande eller annan skrivvana.

Utbildningen är avgiftsfri för dem som deltar, och ersättning enligt SJF:s praktikavtal utgår under praktikperioderna.

Satsningen finansieras av LO.

Rekryteringen sker genom en öppen ansökningsprocess, där alla är välkomna att söka.

Om du har praktiska frågor om utbildningen kan du höra dig till carina.persson@bommersvik.se.

Sista ansökningsdatum är 20 september.

Ansökningsformuläret hittar du här.

I går levererade PM Nilsson, tidigare redaktör för debattsajten Newsmill och före detta chef för ledarsidan på liberala Expressen, sin bild av vad som driver opinion. Det kan sammanfattas ungefär så här. Företag är viktiga, politiker också. Och vissa ledarsidor är bra, närmare bestämt de som är liberala och borgerliga. Aftonbladets ledarsida, däremot, ”skriker för högt” och ”marginaliserar sig”.

Intressant, tycker jag.

Aftonbladets ledarsida har inte på lång tid varit så läst, och så opinionsdrivande som idag. Vi har ökat vår trafik i mycket snabbare takt än övrigt material på sajten. Våra artiklar är ofta bland de mest delade på hela aftonbladet.se. (Jämför man med andra ledarsidor är det inte ens match.) Vi når nya läsargrupper, och att döma av reaktioner från ledande politiker så bryr man sig i allra högsta grad om vad vi säger.

I PM Nilssons kretsar är bilden däremot annorlunda. Där tycker man att vi ”skriker”.

Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg om hur bisarrt detta påstående är från någon som startade den dyngspridande, numera vilande debattsajten Newsmill.

Jag väljer i stället att ta kritiken som ett kvitto på att vi gör vårt jobb.

Sverige är ett litet land. Här finns en rädsla för konflikter som ibland blir närmast kvävande. Samtidigt lever vi i en tid av ökad polarisering. Den ekonomiska makten fördelas allt mer ojämlikt. Två tredjedelssamhället är redan här.

Här är nyckeln till min samhällsanalys, och grunden för Aftonbladets opinionsjournalistik: det finns inget samförstånd om den utvecklingen. Därför är det bra att konflikter tydliggörs.

Borgerligheten gillar dock inte konflikt (”skrik”). Högern ägnar sig helst åt ”analys”, vilket ofta innebär att föra fram djupt ideologiska åsikter förklädda till fakta. Anders Borg är paradexemplet. Eller för den delen Dagens Industris egen ledarsida.

Det är inget nytt fenomen. Som Aftonbladets tidigare chefredaktör Gunnar Fredriksson skrev i ett blogginlägg i somras apropå Aftonbladets lansering av den nya opinionssajten Politism: ”Högern har så länge jag vet framställt sig som neutral, saklig och opartisk. Arbetare och bönder sysslade med poltik, inte högern.”

I sin första riktiga ledare om sakpolitik väljer PM Nilsson i dag att skriva ett brandtal som hämtat från slutet av 90-talet: vinster i välfärden är helt oproblematiskt. Surprise!

Låt mig gissa några andra teman som kommer att återkomma på hans rosa ledarsida framöver: sänkt skatt är alltid bra, politikerna borde lyssna på direktörerna, 3:12-reglerna är ett gissel och Socialdemokrater är inte att lita på. I trevligt samförstånd, på rationalitetens grund, oss upplysta företagsledare och högerdebattörer emellan.

Samhällsutvecklingen går idag PM Nilssons väg. Klyftorna ökar, skatterna är på väg ner. Den som inte håller med om hans grundpremisser är bekvämast att avfärda som någon som är gäll och hysterisk, som ”skriker”.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Det innebär att vi står för idén om att frihet nås via jämlikhet. Vi menar att kampen mot den tilltagande rasismen är en ödesfråga i vår tids och att jämställdhet mellan kvinnor och män inte är något som kommer av sig självt.

Vi skriver utifrån denna värdegrund. Så rakt vi kan, så tydligt vi förmår och för så många som möjligt.

Det tycker jag är bra opinionsjournalistik.

Apropå det, skriv gärna på vår namninsamling som startar idag.

PS. En mycket glädjande sak är dock att att Dagens Industri äntligen börjat lägga ut sina ledartexter på nätet.

Det blir skattesänkningar igen – Moderaternas huvudnummer inför budgetförhandlingarna är ett femte jobbskatteavdrag.

Det berättade statsminister Fredrik Reinfeldt i ett regnindränkt tal i helgen.
I Moderaternas egna uträkningar – återgivna i en rad medier de senaste dagarna – av hur mycket pengar en rad grupper kommer få ser det ut så här:

Det blir nog svårt.

Slår man i SCB:s lönestatistik så är en genomsnittlig månadslön för en undersköterska 24 100 kronor.

Genomsnittslönen för ett vårdbiträde är 21 800 kronor. En förskollärares genomsnittliga månadslön är 25 900 kronor. En städares är 20 600.

Jämför gärna de siffrorna med Moderaternas utsikter för nästa år.

Jag kontaktar fackförbundet Kommunal och ber dem om hjälp. Enligt Kommunals lönestatistik (från november 2012) ligger en undersköterskas medellön på 22 300 kronor i månaden. Men den genomsnittliga arbetade tiden för en undersköterska är 82 procent.

Ett vårdbiträde har en medellön på 20 400 kronor, men jobbar i genomsnitt bara 66 procent. Här måste medellönen upp med 18,63 procent om Moderaternas titt in i spåkulan ska stämma nästa år. Städare har en medellön på 20 700 kronor, men jobbar 82 procent i genomsnitt.

En sak till man kan notera att Moderaterna anger att en städare får 176 kronor mer i plånboken efter skattesänkningen och en universitets-­ och högskolelärare med 38 500 kronor i månaden får 337 kronor mer.

Men Moderaterna vill inte bara sänka skatten genom ett nytt jobbskatteavdrag. De vill dessutom höja brytpunkten för statlig inkomstskatt – vilket innebär att höginkomsttagare kommer få betydligt större skattesänkning.

Lite längre ner i Moderaternas pm framkommer det också att universitets- och högskoleläraren kommer få ytterligare 252 kronor i skattesänkning genom den sänkte brytpunkten.

Totalt får universitets- och högskoleläraren alltså 589 kronor i skattesänkning.

Det är betydligt mer än undersköterskan – både i kronor och som andel av inkomsten.

I helgens sommartal gjorde Fredrik Reinfeldt en stor poäng av att han ville sänka skatten för ”vanligt löntagare”.

Några svar på varför han tycker att höginkomsttagare ska ha större skattesänkningar än låginkomsttagare har han inte gett än. Inte heller varför Moderaterna – igen – vill låtsas att låginkomsttagare tjänar mer än vad de gör.

Snart ska Moderaternas riksdagslistor vara klara och det börjar bli dags att visa framfötterna.

I dag meddelar de moderata riksdagsmännen Ulf Berg och Lars Beckman att de vill förbjuda tiggeri i Sverige. Modellen de förespråkar – efter en utredning av Riksdagens utredningstjänst – är dansk och där döms människor till fängelse om blir påkomna med att tigga tre gånger.

Varför? I pressmeddelandet säger Beckman:

Människor ska inte kunna utnyttjas på det här viset utan det är viktigt att skapa verktyg, som bland annat efterfrågats av polisen, för att exempelvis kunna avvisa personer från vissa platser.

Enligt herrar Beckman och Berg tycks alltså veta att tiggeriet är förknippat med utnyttjande. I pressmeddelandet skriver de också mycket riktigt att man bör ”kriminalisera de som utnyttjar människor och organiserar det hela” (en formulering de lånat rakt av från Beatrice Ask).

Moderaterna vet tydligen mer än de flesta om kopplingen mellan människohandel och tiggeri. Det vet definitivt mer än polisen och de organisationer som jobbar ute bland tiggarna.

Frågar man stockholmspolisen om kopplingen blir svaret att inget tyder på att tiggeriet är kopplat till människohandel eller organiserad brottslighet.

Frågar man Aaron Israelson, chefredaktör för de hemlösas tidning Faktum, är ”tiggarligorna” romska storfamiljer, inte sällan från Balkan, som tigger för att överleva. En av vår kontinents mest förtalade folkgrupper har genom arbetsfördelning inom släkten lyckats överleva i århundraden, trots förtryck och förföljelse. Inom storfamiljen organiserar tiggarna sin försörjning.

Frågar man Räddningsmissionen i Göteborg blir svaret att de inte kunnat kartlägga, se eller bekräfta några ligor eller organiserad kriminalitet bland Göteborgs romer.

Däremot har Räddningsmissionen sett ”fattiga människor, familjer som far illa, men ändå har det bättre här än i sina hemländer”.

Om det skriver Berg och Beckman inga pressmeddelanden.

Det hade väl blivit svårare att få topplaceringar på partiets riksdagslistor då, kan man tänka.

Vid tunnelbanehållplatsen i stockholmsförorten Råcksta ligger det ett kommunalt garage där pendlare parkerar sina bilar för att ta tåget vidare in till stan.

Just nu renoveras garaget och SVT:s lokalnyheter kan i dag berätta att de polska byggarbetarna som arbetar där bor på jobbet och tjänar 35 kronor i timmen.

På ett kommunalt garage, alltså. Kan det få gå till så?

Jo, det kan det.

Dagens byggbransch präglas av långa kedjor av underentreprenörer. Så när kommunala Stockholm Parkering har gett jobbet att renovera garaget till tyska Züblin så har tyskarna å sin sida lagt ut jobbet på ytterligare två underentreprenörer. Och de entreprenörerna har det kommunala bolaget inte haft någon koll på alls – och har heller inget ansvar.

I byggbranschen vet man att bolag att pressar kostnaderna för sitt arbete genom att anlita oseriösa underentreprenörer som dumpar löner – i Råcksta har arbetarna tjänat en femtedel av avtalsenlig lön – eller fuskar med skatten.

I årets avtalsrörelse drev fackförbundet Byggnads frågan om ett solidariskt ansvar vid användning av underentreprenörer – det vill säga att huvudentreprenören har ansvaret för att de underentreprenörer som finns på byggarbetsplatserna sköter sig och betalar ut avtalsenlig lön.

Liknande modeller finns redan i Norge och Tyskland, bland annat.

I våras beslutade arbetsgivarna och facket att tillsätta en arbetsgrupp som ska ta fram nya bestämmelser om solidariskt ansvar.

I februari lägger arbetsgruppen fram en skrivelse som ska innehålla förslag på hur man i kollektivavtalet kan reglera ansvaret för underentreprenörerna.

Skandalen i Råcksta visar att förslagen brådskar.

I dag berättar Dagens Nyheters liberala ledarsida att Sverige aldrig har tvångssteriliserat transpersoner.

Att staten krävde att personer som önskade genomgå könskorrigerande behandling skulle steriliseras och att samma stat förvägrade dessa personer att frysa in könsceller innan behandlingen är något annat än tvång, menar Dagens Nyheters liberala ledarsida. Oklart vad, dock.

Åh just det, samma liberala ledarsida menar att könskorrigerande behandling inte är sjukvård. Det är hälsovård och sådant ska samhället inte bekosta. Då kommer snart folk stå på kö för att få ”väldigt stora bröst, ett rejält manligt kön eller en hårig bringa”.

Transsexuella personer får söka sig till den privata plastikindustrin om de nu vill ha ”ett rejält manligt kön”, hälsar den liberala ledarsidan på den malliga morgontidningen och förlorar sig i ett resonemang kring skillnaden mellan ”rättigheter” och ”friheter”.

Apropå Dagens Nyheter. 28:e juli i år publicerade tidningen ett reportage om 15-årige Joel som i somras besökte ett läger för unga transpersoner i Roslagen. Det var stark läsning och särskilt ett stycke av den texten har fastnat hos mig:

Enligt forskningen är transungdomar en av de ungdomsgrupper som mår allra sämst. Ungdomsstyrelsens utredning ’Hon hen han’ från 2010, deras första kartläggning av transpersoners hälsosituation, visar att transungdomar har problem med allt ifrån familjerelationer och dålig självkänsla till rädsla för våld och högre utsatthet för våld och sexuella övergrepp.

Mest alarmerande är siffrorna som visar att 27 procent av transpersoner mellan 16 och 29 år har försökt ta sina liv. Hela 65 procent i samma åldersgrupp har tänkt tanken att begå självmord.

Dagens Nyheters liberala ledarsida kanske är av åsikten att den privata plastikindustrin ska sörja för de där självmordstankarna också.

Läs också: Tomas Hemstad om Dagens Nyheters syn på Vi:et, Transfobiskt om tvångssteriliseringar (Genusfolket), DNs ledare vs transsexuellas tystnad (Transfeminazgul)

Av landets drygt 3 miljoner heltidsarbetande löntagare är det i dag bara lite mer 225 000 som faktiskt skulle få full ersättning från a-kassan om de blev arbetslösa. Det har TCO räknat ut. Det är faktiskt en skandal som borde sätta fart på varenda nyhetsredaktion.

Om taket i a-kassan höjdes från dagens 18 700 till 27 500 kronor i månaden skulle i alla fall nästan hälften av löntagarna få en hygglig inkomsttrygghet – 80 procent av den tidigare inkomsten – om de förlorar jobbet. En ganska rimlig miniminivå om vi ska kunna tala om omställningstrygghet.

Jämfört med i dag skulle naturligtvis otryggheten för alla löntagare minska. Dessutom skulle antagligen arbetsmarknaden fungera bättre om människor fick en möjlighet att söka sig ett jobb där deras kvalifikationer kan tas tillvara.

I budgettermer pratar vi om 3,7 miljarder, alltså ungefär en miljard mindre än var den storslagna momsrabatten till restaurangnäringen kostar och en knapp miljard mer än storbankernas andel av Anders Borgs senaste bolagsskattesänkning.

TCO har också räknat ut vad en totalrenovering av a-kassan skulle kosta. För 7,5 miljarder skulle taken kunna höjas, avgifterna kunna sänkas och ett nytt, vettigt, studerandevillkor kunna införas. Dessutom skulle tröskeln in i systemet kunna sänkas så att väldigt många fler faktiskt skulle vara försäkrade.

Då talar vi om kanske hälften av vad ytterligare ett ”jobbskatteavdrag” skulle kosta. Vi talar dessutom om pengar som verkligen direkt skulle bidra till att öka efterfrågan, och om ett system som skulle bidra till att jämna ut konjunktursvängningar.

Vi talar kort sagt om ganska klok politik.

Men det lär dessvärre inte spela någon roll när ministrarna samlas på Harpsund för att äta kräftor och diskutera valbudget.

Ingvar Persson

Ledarsidan har flera gånger skrivit om den katastrofala situationen i skånsk sjukvård.

På Sus, Skånes universitetssjukhus, tvångskommenderades anställda in i somras och om man inte frivilligt anmält sig för extrapass blir man av med den bonus man lovats.

Minst sex dödsfall på Sus ­beror på platsbrist och under­bemanning. Efter nedskärningar och sammanslagningar är ­Skåne ett av de områden i hela Europa som har minst antal vårdplatser per invånare. I ­våras sa 34 sjuksköterskor upp sig från barnintensiven i Lund i protest mot regionens lönesänkarpolitik.

Två av ledamöterna i regionens egna etiska råd – KG Hammar och Ingalill Rahm Hallberg – uppmanar nu politikerna att göra allt för att återupprätta förtroendet bland personalen.

Det är inte konstigt att folk är förbannade. Vi blev precis uppmärksammande på musikern Henrik Jonsson som spelat in en rasande protestvisa mot sjukvårdspolitikerna i Skåne.

Svenska Dagbladets nya politiska chefredaktör, Tove Lifvendahl, har fått något av en flygande start. Vem hade kunnat ana att hennes bakgrund i det moderata ungdomsförbundet skulle bli så användbar. Det verkar faktiskt som Svenska Dagbladets ledarsida är redo att dra en lans för 1990-talets idédebatt i den unga högern.

Det är annars en period som de flesta som var med tycks angelägna att tala så lite om som möjligt.

Med liv och lust ger sig Lifvendahl i alla fall in i debatten om dramatiseringen av ”Det sovande folket”, Fredrik Reinfeldts angrepp på välfärdsstaten från 1993. På Svd:s ledarblogg skriver hon att boken påminner om Matrix och rekommenderar den för läsning. Bättre än sitt rykte, skriver Lifvendahl.

Just det är hon nog ganska ensam om att tycka.

Debatten om Reinfeldts bok är inte det enda exemplet på hur 1990-talets ungmoderata idédebatt nu kastar ett försiktigt eko från ledarredaktionen på Svenska Dagbladet. Lifvendahl har också nämligen städslat en ny krönikör, konsulten Jonas Hellman. Han ska skriva från Indien, med inriktning på internationell politik och asiatiska frågor.

Det blir förstås spännande. Men också Hellman har ett förflutet som författare i den unga högern. 1994 skrev han stridsskriften ”Non-working Generation” tillsammans med den nuvarande socialförsäkringsministern Ulf Kristersson.

Där lyckas Kristersson och Hellman hävda att den svenska arbetsmarknaden – med kollektivavtal, anställningstrygghet och förbud mot barnarbete – egentligen borde jämföras med det sydafrikanska apartheidsystemet. För ett år sedan skrev Eric Rosén om det där på Dagens Arena.

Då ville Kristersson inte lämna några kommentarer.

Nu håller Svenska Dagbladets nyrekryterade kolumnist med om att det är en ”ogenomtänkt formulering” att jämföra Sverige med apartheid. Så skulle han inte uttrycka sig i dag.

Det är nog Svenska Dagbladets läsare glada för. Men visst vore det spännande om tidningen kan blåsa liv i något av högerns idédebatt.

Ingvar Persson