Politiker – kanske alldeles särskilt de svenska – berättar gärna om hur de helt otvunget träffar helt vanliga människor som helt otvunget berättar hur bra de tycker om politikerns program.

I senaste partiledardebatten berättade Jan Björklund (FP) om hur en restaurangägare kunnat anställa flera hundra ungdomar tack vare Björklund. Annie Lööf (C) har varit på en glassfabrik och blivit hyllad av helt vanliga människor. Fredrik Reinfeldt (M) har berättat om hur han vill sänka skatten för vd för en taxifirma i Eskilstuna.

I Norge har den socialdemokratiska statsministern Jens Stoltenberg tagit det hela ett steg längre.

I stället för att brodera ut sina tal med berättelser om vanliga människor han träffat så har han låtit smygfilma när han träffar dem.

Stoltenberg – som uppenbarligen inte kört bil på åtta år – har helt enkelt utgett sig för att vara taxichaufför för att höra vad vanliga norrmän tycker om helt vanliga saker. Med taxichaffisar pratar man ju helt otvunget om ditt och datt, säger ju klyschan.

Det blir ett ganska roligt klipp. Stoltenberg framstår som lagom sympatisk och passagerarna blir glada över att få åka bil med landets statsminister. Så mycket prat om politik blir det däremot inte.

Det lär förmodligen inte hindra våra svenska politiska konsulter från att försöka kopiera inslaget. Över 255 000 har redan sett det och det har fått medieuppmärksamhet i USA, som ju bland annat är känt för att vara Barack Obamas hemland.

Det finns väl egentligen ingenting som talar emot att vi under sommaren 2014 får se youtubeklipp där Anders Borg leker frisör, där Fredrik Reinfeldt i lösmustach låtsas vara bartender eller Jan Björklund extraknäcker som jobbcoach.

Det enda som kan rädda oss är väl insikten att svensk politik redan testat på det där med frejdiga dolda kameran-inslag där man pratar om ditt och datt: SVT:s valstugereportage.

Daniel Swedin

Ibland är folkpartisten Carl B Hamilton nästan lite underhållande i sin halsstarrighet. Jag kommer ibland att tänka på de sura gubbarna på balkongen i Mupparna.

Just nu har mannen som aldrig fick bli minister bestämt sig för att ta itu med det faktum att Sverige av OECD pekats ut som det land där klyftorna växer snabbast. I Svenska Dagbladet, passande nog.

Det stämmer nämligen inte alls, om vi får tro Hamilton.

Problemet är att OECD undersökt den relativa fattigdomen, alltså hur stor del av befolkningen som har mindre än hälften av medianinkomsten. Det borde man inte ha gjort, tycker folkpartiriksdagsmannen.

Relativ fattigdom säger nämligen ingenting om ifall inkomsterna faktiskt sjunker, i absoluta tal. Och framför allt borde verkligen inte den svenska politiska oppositionen ta sig för att hänvisa till siffrorna från OECD.

Dessutom har ju Anders Borgs eget finanspolitiska råd slagit fast att klyftorna i Sverige visst inte ökat, i alla fall inte så mycket.

Som ”intellektuell renhållningsarbetare” (han skriver faktiskt så) ansluter sig Hamilton alltså till den argumentation som statsminister Fredrik Reinfeldt och TV-journalisten Janne Josefsson brukar torgföra. Det är trots allt inte Afrika vi talar om.

Det är det å andra sidan ingen som har påstått. Sanningen är att klyftorna har ökat – fortast i den industrialiserade världen om vi får tro OECD – och att det påverkar vårt samhälle.

Särskilt tydligt blir det om kapitalinkomsterna räknas bort, och det finns det anledning att göra. Just kapitalinkomster är nämligen beroende av konjunkturen, och den har som bekant inte varit så bra.

Så här ser faktiskt de siffror ut som Hamilton hänvisar till.

Det har dolt en del av den inkomstomfördelning vi haft de senaste åren, men så snart tiderna blir bättre lär det förändras.

Inkomstklyftorna ökar alltså, och det är faktiskt inte så konstigt. Politiken de senaste åren har faktiskt syftat till precis det. Ökade klyftor är kärnan i ”arbetslinjen”, jobbskatteavdragen och det mesta annat som Anders Borg hittat på.

Om Hamilton verkligen vore intresserad av ”intellektuell renhållning” vore det kanske bättre att han tog itu med Anders Borgs nyspråk. Då skulle han faktiskt kunna göra lite nytta.

Ingvar Persson

PS: Om det är någon som tycker diagrammen känns bekanta så har ni alldeles rätt. Ledarbloggen har publicerat dem förut, i maj. Men det måste väl Hamiltin ha missat.

På morgonen meddelar Dagens Nyheters chefredaktör följande på Twitter:

‏@pwolodarski Sista chansen imorrn att lyssna på mitt sommarprogram med musik. #sommarip1 http://m.sverigesradio.se/avsnitt/index/2071?avsnittsid=203033 …

Är det ett hot eller ett löfte, undrar den som har lyssnat på Peter Wolodarskis sommarprat och blivit smått chockad av chefredaktörens musiksmak.

”4 sekunder” med Magnus Uggla”, ”Radio Ga Ga”, ”Öppna landskap” och ”Jag diggar dig” med Povel Ramel och Wenche Myhre – en ”duettrap” som Wolodarski tydligen ”blev såld på” som ung.

Musikvalet skulle lika gärna kunnat ha gjorts av en 85-åring som av ett mycket litet barn. Det säger kanske en del om Peter Wolodarskis person?

I morse var det dags igen. En nerriven kontaktledning i vagnhallarna i Hagalund utanför Stockholm orsakade förseningar och inställda tåg. De vagnar som ändå kom ut fick dras fram med diesellok.

Material som är slitet, eftersatta investeringen och flaskhalsar. En bild av den svenska järnvägen. I förra veckan varnade tågforskaren Rebecca Forsberg för att olyckstillbuden ökat dramatiskt.

Järnvägen är ett myller av operatörer där ingen kan eller vill ta ansvar.
Det var precis den situationen SJ förre ordförande Ulf Adelsohn brukade kritisera. Den frispråkige före detta moderatledaren hävdade att trafikpolitiken ”varit en lekstuga för okunniga politiker”.

För två år sedan fick han sparken av regeringen.

I stället gick uppdraget till Jan Sundling, tidigare bland annat direktör för Green Cargo och Linjeflyg.

Under hans ledning skulle SJ vinna svenska folkets förtroende, lovade den moderate finansmarknadsminister Peter Norman.

Dessutom kan vi gissa att regeringen hoppades slippa kritik från sina egna direktörer, men om det sa Norman förstås ingenting.

Ordförandeposten i SJ kunde läggas till samma uppdrag i Sjöfartsverket som Sundling haft sedan 2008. Förra året fick han dessutom en plats i styrelsen för det statliga konsultföretaget Vectura.

Tillsammans innebar de styrelseuppdrag Sundling fått av regeringen arvoden på 600 000 kronor om året.

I våras kunde SVT berätta att regeringskansliet i hastigheten råkade missa en detalj. Sundling hade redan ett halvtidsarbete för näringsdepartementet, och för det kvitterade han ut 500 000 kronor om året. Och här är reglerna glasklara.

Den som är anställd av regeringskansliet kan inte samtidigt får ersättning för att sitta i statliga styrelser.

Nu har regeringskansliet funderat igenom situationen.

Peter Normans statssekreterare Erik Thedéen medgav i helgen att det skett ett misstag. Direktör Sundling blev av med sitt halvtidsjobb, men kommer att behålla pengarna från styrelseuppdragen.

”Det går inte att kräva tillbaka pengarna”, sa statssekreterare Thedéen till SVT i helgen.

Regeringen kan alltså inte kräva tillbaka pengar från en direktör som i strid med reglerna fått hundratusentals kronor. Den som av misstag får för mycket bostadsbidrag eller för hög sjukpenning kan däremot dömas för bidragsfusk, och myndigheterna får hela tiden nya uppdrag för att kontrollera den som är arbetslös eller behöver personlig assistans.

En nyttig direktör, som avstår från att kritisera regeringen, får däremot behålla pengarna.

Där är förståelsen genast större.

Ingvar Persson

I onsdags skrev vi om bostadsbristen på ledarsidan. Bland annat krävde vi kraftfulla politiska insatser, och pengar till bostadsbyggandet. Nu har organisationen Fastighetsägarna reagerat. De tror nämligen att lösningen på bostadseländet är att släppa loss marknadskrafterna.

Det är vi inte så säkra på. Däremot tycks vi dela uppfattningen att dagens politiska passivitet leder rakt åt skogen.

Här är hela inlägget från Fastighetsägarna.

Subventioner är inte lösningen för hyresmarknaden

Aftonbladets ledarsida konstaterar (17/8) att bostadsbristen i Sverige är större än någonsin. Det enkla receptet som förordas är statliga subventioner. Fastighetsbranschen tror dock inte på fler statliga subventioner. Erfarenheterna är negativa. De ekonomiska vinnarna brukar bli byggbolagen och hyresmarknaden blir ännu mer detaljreglerad och politiserad. Det är ingen framgångsväg.

Men situationen är mycket allvarlig, främst i Stockholmsregionen men även i andra tillväxtområden. Vid sidan av att den kollapsade bostadshyresmarknaden hotar den ekonomiska utvecklingen, så är den en tragedi för många enskilda människor; studieplatser och erbjudna jobb måste avstås, livsdrömmar krossas. Bilden av en icke-fungerande marknad är dock verkligen inte ny. Låg nyproduktion, snabb ombildning av hyresrätter till bostadsrätter, stor osäker andrahands-marknad, långa bostadsköer och en omfattande svarthandel med hyreskontrakt är tydliga effekter av en långvarigt sönderreglerad marknad.

Men nyproduktionen av hyresrätter skulle kunna vara mångdubbelt större både i Stockholmsregionen och i andra delar av landet – om förutsättningarna var de rätta.  Vi träffar varje vecka fastighetsägare som skulle vilja bygga nya hyresrätter och tillgodose den efterfrågan som återspeglas i den gigantiska bostadskön. Men de avstår därför att hyresmarknaden upphört att fungera. Låg lönsamhet, stor osäkerhet om de framtida intäkterna (hyrorna) och dessutom risken av att många gånger bli motarbetad av en Hyresgästförening med mycket makt, skrämmer bort många av dem som vill bygga hyresrätter. Därtill kommer höga skatter, mycket långdragna och oförutsägbara planprocesser, orealistiska bullerkrav och det ständiga problemet med det så kallade riksintresset.

I Aftonbladets ledare hänvisar man till EU-kommissionens skarpa kritik av den svenska bostadspolitiken. Man avstår dock från att berätta vad EU-kommissionen i sin djupanalys ser som det största problemet på hyresmarknaden: hyresregleringen. I likhet med bland andra OECD och Finanspolitiska Rådet föreslår EU-kommissionen en planmässig avveckling av den nuvarande hyresregleringen.

Att ändra reglerna på hyresmarknaden för bostäder är politiskt känsligt. Därför måste regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet bli överens om en ny tydlig inriktning på politiken. Endast en sådan ordning ger fastighetsföretagarna tilltro till att de nya spelreglerna är långsiktiga och trovärdiga. Den nya inriktningen på politiken måste skapa dels en väl fungerande marknad för hyresrätten, dels ett robust bostadsstöd för de hushåll som redan idag inte kan efterfråga en bra bostad. Stödet till de ekonomiskt svaga hushållens situation måste bli en del av lösningen, inte ursäkten för att inte göra något åt den kollapsade hyresmarknaden.

Priset för att inte göra något är oerhört högt. Liksom det politiska ansvaret för konsekvenserna.

Christer Jansson Vd, Fastighetsägarna Stockholm

Reinhold Lennebo Vd, Fastighetsägarna Sverige

Aftonbladets ledarredaktion söker en vikarie för ett ettårigt vikariat med start den 16 september 2013.

Du ska ha skrivvana och ett stort samhällsengagemang. Du får gärna ha erfarenhet av webbpublicering. Kunskap om och vana vid sociala medier är ett plus, liksom ämneskunskaper som är relevanta för ledarsidan. Bra att veta är också att vi jobbar jour, kvällar och söndagar.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk, och du bör självklart dela våra värderingar.

Välkommen med din ansökan senast 5 augusti till karin.pettersson@aftonbladet.se och berätta varför du vill ha jobbet.

SJF-klubbens representant Niclas Vent når du på 08/7252000.

Så här sa Annie Lööf i sitt Almedalen-tal i dag:

Sverige har världens mest beforskade stam av vargar. Den ökar med, i
snitt, ungefär 15 procent om året. Resultatet blir både inskränkningar i människors liv,
minskad jakt och skador på tamdjur. Det är i mina ögon dags att EU håller sina tassar borta
och att vi faktiskt får jaga varg. Precis som vi jagar björn, eller lo.

Så här skriver Världsnaturfonden om lodjur på sin sajt:

När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. […] Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.

Och så här skriver Järvzoo på sin sajt om lodjur:

1986 fridlystes därför lodjuret i hela landet utom i renbetesområdena i en period av tre år. Fridlysningen ändrades av jakttidsberedningen 1989 till licensjakt, men i januari 1991 beslöt regeringen om total fridlysning av lodjur i hela landet – inklusive renbetesområden.

Till saken hör att licensjakt på lodjur är tillåtet – med dispens från EU:s art- och habitatdirektiv. Världsnaturfonden har i några år försökt förmå Naturvårdsverket att berätta varför vi i Sverige bryter mot svensk lag – licensjakten sker nämligen under parningssäsongen.

I dag intervjuas Annie Lööf i en rad svenska tidningar och pratar väldigt mycket om sig själv. Korsläser man intervjuerna tal får man en liten känsla för var hon befinner sig mentalt inför eftermiddagens tal i Visby.

Hon är glad!
”Jag har stor respekt för KU. Jag är glad att jag fick vara där två gånger.” – metro.se

Hon ska granska Löfven!
”Jag ska syna hans kort.” – aftonbladet.se

Hon ledde eftervalsanalysen!
”Vi hade gått bakåt i valet 2010 och jag ledde eftervalsanalysen och kom med skarp kritik och med förslag. Jag bockar av mina förslag nu.” – metro.se

Hon hör företagare!
”Jag hör företagare som säger att de hoppar över att anställa eftersom det innebär stora kostnader när en medarbetare blir sjuk.” – expressen.se

Hon säger nej!
”Jag säger nej, jag är helt övertygad att det går att förena jobb och tillväxt och klara klimatutmaningen. För att föra det grävs fler coola innovationsföretag.” – metro.se

Hon vill bli förknippad med yrkesintroduktionsavtalen!
”Givetvis skulle jag vilja att fler förknippade avtalen med oss.” – expressen.se

Hon bestämmer inte!
”Om jag får bestämma vill jag prata om vardagsnära miljöfrågor.” – metro.se

Daniel Swedin

I dag berättar Dagens Media att TV4 låtit en liten drönare i form av ett kamerautrustat fjärrstyrt flygfordon susa runt i Visby och fota folk. Men Säkerhetspolisen gillar inte den lilla drönaren.

Säpo har belagt den med flygförbud eftersom de tror att de kan utgöra ett hot mot de Almedalen-minglande ministrarna.

Men här är fem drönare som Säpo inte stoppat under veckan:

• Ulf Kristersson, socialförsäkringsminister
• Tobias Billström, migrationsminister
• Ewa Björling, handelsminister
• Jan Björklund, utbildningsminister
• Stefan Attefall, civil- & bostadsminister

Daniel Swedin