Minns ni Fredrik Reinfeldts toalettpappersrulle med ”jobbförslag” som han rullade ut i Aftonbladets partiledardebatt i förra veckan?

Ett av förslagen i rullen var ett löfte om att provanställningstiden i Sverige ska förlängas från sex till tolv månader.

En provanställning är en sorts visstidsanställning med den viktiga skillnaden att en provanställning kan sägas upp som helst. Arbetsgivaren behöver inte motivera för dig du blir av med jobbet och du har heller ingen chans att få din uppsägning prövad rättsligt. Om man – efter att prövotiden är slut – inte får en tillsvidaretjänst behöver arbetsgivaren inte heller ge något skäl.

Och det här – att ge arbetsgivare möjligheten att dröja i ett år innan de bestämmer sig för om personalen duger till jobbet – ska alltså ge nya arbeten?
Nej, det är det väl ingen som verkligen tror.

Däremot är det ett ypperligt sätt att försämra anställningsskyddet och minska löneökningarna.

I går riktade landets tre stora fackliga centralorganisationer – LO, SACO och TCO – skarp kritik mot regeringsförslaget.

Kritiken ser lite olika ut. LO varnar för att provanställningarna kommer missbrukas och att arbetsgivarna får allt större makt över arbetsmarknaden. Förlängd provanställning minskar flexibilitet på arbetsmarknaden, hävdar akademiker- och tjänstemannaorganisationerna. Och visst. Vem vågar byta jobb om man står framför ett år av otrygghet på det nya arbetet?

I en situation där Sverige i år efter år bryter mot EU:s visstidsdirektiv – med varningar och hot om böter från EU – vore förlängd provanställning dessutom rent destruktivt.

Allt det här vet förstås Anders Borg, som fått försvara förslaget. Det var ju därför han också öppnade för att dra tillbaka alltihop, men inte med mindre än att facken ser till att teckna omställnings- och yrkesintroduktionsavtal och på så sätt ta ansvar för hans egna jobbmisslyckande.

Borg vill få fackliga ledare att känna att de är skyldiga honom en gentjänst om han sätter stopp för vanvettet med mer otrygghet på arbetsmarknaden.

Det är en skamlös strategi som förvisso passar en regering som har sin jobbpolitik nedtecknad på en toarulle.

En helt ny anställningsform ska införas, lovar moderaten och arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson på Dagens Nyheters debattsida i dag. Hon kallar det ”matchningssysselsättning”.

Någon riktig anställning är det givetvis inte fråga om. I framtiden – när det hela utretts av socialdemokraten Anders Lago – ska människor som i dag är fas 3:are tvingas till privata matchningsföretag och där få hjälp att hitta nya vägar tillbaka till arbetsmarknaden.

Nå, om matchningsanställningarna betyder slutet på fas 3 får man väl ge Svantesson lite beröm. Det är ju trots allt bara tre år sedan riksdagen uppmanade regeringen att sluta skicka in arbetslösa i insatsen.

Men kommer den nya anställningsformen lösa några problem? Kommer privata företag att axla ansvaret för långtidsarbetslösheten bättre än det offentliga?
Mycket litet tyder på det.

I en ny rapport från Institutet från framtidsstudier visar det sig att Arbetsförmedlingen fortfarande är bättre än privata aktörer på att förmedla jobb.

– Att privata aktörer skulle höja effektiviteten i verksamheten, bidra med snabbare övergångar till arbete och leverera bättre kvalitet än den statliga verksamheten är inget vi finner belägg för. Snarare är det tvärtom, säger projektledaren Ryszard Szulkin i ett pressmeddelande.

Det kommer inte som någon överraskning. Även IFAU har visat att Arbetsförmedlingen är bättre på att ordna jobb än vad privata arbetsförmedlare är.

Svantessons löfte om ”matchningssysselsättning” riskerar alltså att bli ytterligare en dyr flopp för den moderata arbetsmarknadspolitiken. De har ju blivit en rad.

Förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin lanserade jobbcoacher – de skulle också hjälpa långtidsarbetslösa att få ett jobb – som sysslade med hjärntvätt, healing och beröringsterapi. Sysselsättningseffekterna var, enligt Arbetsförmedlingen, oklara. Kostnaderna skenade och branschen blev sjukligt överetablerad i spåren av lov, lagen om valfrihet.

Nu är det dags igen. Bäva månde landets arbetslösa.

Men Ivan Daza – som blivit miljonär på regeringens arbetsmarknadspolitik – jublar nog säkert. Han kommer ju få nya fina uppdrag.