Kvällens Uppdrag granskning om Saab:s konkurs innehåller uppgifter som borde vara sensationella.

En regering som i det fördolda blandar sig i affärer de inte borde vara inblandade i. En advokat som, långt utanför sitt uppdrag, smider planer på att byta ut den ägare han arbetar åt. Rykten och en inkompetens som möjligen var den tuva som till sist fick hela lasset att välta.

Och cynismen, naturligtvis.

Lars Carlström fungerade som svenskt ombud för den ryske affärsmannen Vladimir Antonov som ville bli delägare i Saab. Enligt honom ska Anders Borgs närmaste man, statssekreteraren Hans Lindblad, vid ett tillfälle ha uppmanat Antonov och Carlström att ge upp försöken att satsa pengar i Saab eftersom det gick bra för Sverige.

”Vi kan ta en smäll nu”, ska Lindblad ha sagt.

Det handlade om livet och vardagen för tusentals människor.

Men det är faktiskt inte uppgifterna om hemliga möten, dolda planer eller dubbla lojaliteter som verkligen fastnar. Trots alla detaljer som Magnus Svenungsson och Michael Syrén gräver fram är det nämligen något annat som blir kvar efter deras reportage, den häpnadsväckande fegheten hos de makthavare som i det fördolda kanske aldrig trodde på Saab:s framtid.

Hans Lindblad vägrar att svara på frågor om möten han varit med och arrangerat, och som kanske kostade Saab affärskontakter i Kina. I stället skickas Annie Lööfs stackars statsekreterare Håkan Ekengren fram, och han kan naturligtvis inte svara på någonting.

Guy Lofalk – advokaten som fick uppdraget att stötta Saab, men som i stället tycks ha smitt planer mot ägarna – vill inte heller svara. I stället skickar han ut en medarbetare, smiter undan eller gömmer sig på sitt flotta kontor i Stockholms city.

Mönstret känns igen. Under spelet om Saab har det funnits en känsla av att de som verkligen håller i de politiska trådarna hela tiden slunkit undan.

Ansvaret för de beslut som fattats har lagts på Riksgälden, på Europeiska Investeringsbanken eller på GM. Enstaka gånger har Maud Olofsson, Annie Lööf och Hillevi Engström tvingats svara på frågor. Men Anders Borg och Fredrik Reinfeldt – som av allt att döma hela tiden satt upp gränserna för arbetet – har gjort det i det fördolda.

Det har skrivits hundratals artiklar och åtminstone två böcker om försöken att rädda Saab. Nu har Uppdrag granskning dessutom bidragit med nya detaljer, men så länge de ansvariga fortsätter att gömma sig kommer det att finnas nya frågor att ställa.

Ingvar Persson

Finansminister Anders Borg är i Washington på möte med valutafonden IMF. Där finns också Lettlands premiärminister Einars Respe. Han försöker desperat övertyga  IMF om att mildra kraven på landet, i försöken att bekämpa den djupa ekonomiska krisen.

IMF säger att Lettlands budgetunderskott måste ned till 5 procent av BNP, Einars Respe menar att det trots smärtsamma besparingar bara går att klara 7 procent. Det är ändå ett mindre underskott än prognosen för ett annat EU-land, Irland.

Vad som händer på andra sidan Östersjön är avgörande för Sverige. Både borgerliga och socialdemokratiska regeringar har engagerat sig starkt för de baltiska staterna, bland annat genom att underlätta deras väg in i EU.

Nu verkar regeringen Reinfeldt behandla Lettland, Estland och Litauen nästan enbart från de svenska bankernas perspektiv. När Anders Borg nyligen besökte Riga ställde han sig bakom IMF:s hårda linje, säger en ”initierad lettisk källa” till TT (trots att Borgs pressekreterare försökte hävda något annat).

Den svenska regeringen vill också hindra Lettland att devalvera. En nedskrivning av valutan skulle kosta Swedbank och SEB stora pengar. Experten Torbjörn Becker har varnat för att motståndet mot en devalvering kan slå ut stora delar av den lettiska industrin.

Förre riksbankschefen Bengt Dennis vill i dagens Expressen att Lettland ska få ansluta sig i förtid till euron, och genomföra ”en nödvändig justering av växelkursen”. Också detta motsätter sig Anders Borg. Även det skulle kosta pengar för svenska banker.

Visst har Swedbank och SEB stora riskfyllda lån i Baltikum, men att låta hänsynen till bankernas ekonomi gå före avgörande säkerhetspolitiska frågor är ett av Fredrik Reinfeldts största misstag hittills.

Regeringen måste ändra sig innan det är försent och Lettland kastas in i ett ekonomiskt och politiskt kaos med oöverskådliga konsekvenser, också för Sverige.

Oppositionen borde för sin del begära en skyndsam information om Sveriges syn på IMF-kraven och effekterna av en politisk kollaps i Lettland. Gärna i utrikesnämnden.

UPPDATERING: Einars Repse är naturligtvis finansminister i Lettland. Premiärministern heter Valdis Dombrovskis.

Mats

Riksbanken har återigen sänkt styrräntan – den är nu bara 0,5 procent. Riksbanksekonomerna har hela tiden agerat aktivt men det penningpolitiska verktyget för att stävja lågkonjunkturen har snart nått vägs ände.

Alltmedan finansminister Anders Borg spår vädret från sitt fönster i Rosenbad.

Helle

Kommunal håller presskonferens i dag. Precis som bland annat IF Metall kommer förbundet att tvingas höja avgifterna till a-kassan.

Samtidigt meddelar akademikernas a-kassa att den kommer att sänka avgiften för sina välutbildade och ofta välavlönade medlemmar.

Lågavlönade med osäkra jobb får alltså betala mer, högavlönade i trygga branscher mindre. Det är inte bara orättvist, det är i själva verket ett av de viktigaste inslagen i regeringens arbetsmarknadspolitik.

Enligt Sven-Otto Littorin och Anders Borg ska avgifterna till a-kassan hjälpa till att driva på förändringen av arbetsmarknaden. Arbetskraften överge branscher med arbetslöshet och i stället söka sig dit jobben finns.

Skolköksbiträden, undersköterskor och bilmontörer skulle alltså ställa sig i kö för jobb som tandläkare, IT-ingenjörer eller civilekonomer. Det kommer naturligtvis inte att hända.

Vad som däremot händer är att klyftorna ökar, liksom pressen på de löntagare som ännu har kvar jobbet.

Och någonstans anar jag att det är precis det som är meningen.

Ingvar

Anders Borg spår 12 procents arbetslöshet men kommer inte med några förslag för att mildra krisen.

Sällan är den ekonomiska expertisen så överens om behovet av nya åtgärder. Här ett exempel som nyss kom på TT:

”Robert Bergqvist, chefekonom på SEB, är förvånad över att finansministern inte presenterar nya stimulansåtgärder i samband med onsdagens kraftiga prognosjusteringar.

– Tyvärr är det här en ganska realistisk bedömning av det svåra läge som svensk ekonomi befinner sig i. Det förvånar mig att Borg målar upp ett sådant här scenario, utan att verka vara villig att spendera mer pengar, säger Bergqvist.”

Anders Borg talar om att ta ansvar för statsfinanserna men glömmer nämna alliansens stora skattesänkningar.

Mats

Jo, det stämde. Anders Borg har just landat i Vilnius, berättar pressekreteraren Markus Sjöqvist på telefon.

”Vi besöker kollegor i alla de tre baltiska länderna för att höra hur den ekonomiska krisen påverkar länderna”, säger han.

Någon uppfattning om Lettland ska få öka sitt budgetunderskott, som nye premiärministern vill, har inte Anders Borg framfört enligt pressekreteraren. ”Det är inte så mycket att vi har åsikter. Vi är här som lyssnande part. De svenska bankerna har ju också stora intressen i Baltikum.”

Om resan inte finns med i kalendariet så är det ett ”misstag”.

För mig känns det ändå en smula märkligt. Finansministern gör en blixtturné om en avgörande fråga, den baltiska ekonomin, utan någon större förvarning. Och i den helt centrala frågan om det lettiska budgetunderskottet säger inte Anders Borg någonting, trots Sveriges avgörande roll.

Finansministern har lämnat Riga för en dryg timme sedan, får jag veta. ”Det fanns inte tid för någon pressträff.”

Så frågan är var Anders Borg landat nu – Vilnius kanske?

Mats

Enligt regeringens kalendarium har inte finansministern några särskilda arrangemang idag.

Carl Bildt berättar däremot på sin blogg:

”När jag i kväll lämnar Tallinn kommer finansminister Anders Borg hit som avslutning på sin snabbresa till de tre baltiska huvudstäderna.”

Jag hittar inget pressmeddelande om denna resa och Anders Borgs pressekreterare svarar inte i telefon just nu.

Vi har tidigare skrivit om hur den ekonomiska krisen i Baltikum är en avgörande fråga för Sverige och hur regeringen håller på att göra ett historiskt misstag i sina påtryckningar på Lettland och andra länder i Central- och Östeuropa.

Trots frågans vikt – eller kanske just därför att det är så känsligt? – verkar finansministerns turné ske under största möjliga tystnad.

Mats